Påskhelgen

Skärtorsdagen slutade jag tidigt, som vanligt på torsdagar nu… Tog med mig Garibaldi och åkte till klubben, visste att det inte skulle vara nån träning med ”mitt” torsdagsgäng men tänkte att vi kunde ju köra igenom lite lydnad ändå. Garibaldi var väldigt sugen på att jobba, så vi började med lägre klass-momenten, allting gick bra, lite väl entusiastiskt kryp men inte riktigt så illa som det varit innan, och resten av momenten bra, med rejält tryck i Gari men ändå samlat – han har ju tack och lov den förmågan att hålla ihop även när han är laddad.

Sen blev det även lite lydnadsklassmoment; rutan, fjärren, inkallning från rutan och allting funkade bra. Avslutade med att han fick springa efter bollen några gånger och sen åkte vi hem och åt en god hemgjord pizza som husse fixade, glutenfri botten som var helt ok om än  inte riktigt så god som vanlig.

Fredagen hände inte så mycket, vi var hos Martins föräldrar och åt lite god mat, fikade och pratade ett par timmar. Det började snöa när vi åkte in till dem vid 13-tiden, sen snöade det lite smått hela eftermiddagen och kvällen och på lördag morgon såg det ut så här:

Kunde varit julafton, men är faktiskt påskafton....

Lite senare på dagen hade det dock töat bort rätt mycket och vi gick två sköna promenader, där den ena även innefattade att försöka få ner en boll ur ett träd… den hade hamnat i trädet när husse och Sigge lekte i torsdags…  Efter lite slit kom bollen faktiskt ner, tur det för det var Sigges favoritboll.

Klicka på bilderna så syns de i större format:

Martin försöker använda en boll och ett flexikoppel för att få ner en annan boll som fastnat i trädet… til slut lyckades det faktiskt.

Påskafton – lek med hundarna

Garibaldi och husse leker med en snörboll

Gari och Kenzo

Sigge och Chili delar bia, tyvärr flyttade sig Sigge lite innan jag hann fota, innan låg de båda hopkrupna och mös. Dålig bild men så söt att jag bara var tvungen att behålla den. :)

Kunde varit julafton, men är faktiskt påskafton…. ;)

Vackert vinterlandskap, synd vi inte hade den här snön till jul….

Vinter igen…

På söndagen fick vi spårträningssällskap i form av beauceronen Wiper och hans matte Madde. Garibaldi fick ett spår på kanske 350 meter, fyra pinnar där jag la snusdosor med leverpastej i under pinnarna, lite lagom gömda så att han fick markera pinnen först och därefter liksom hittade snusdosan och det blev verkligen jättebra, han var noggrann med pinnarna även när han inte hittade dosan direkt, mycket bra förberedelse inför måndagens spårtävling kände jag.

Wiper fick ett näringsspår, ca. 200-250 meter långt och idag spårade han superfint, noggrannt och lugnt, mycket trevligt att se.

Madde hann sen inte mer än åka så fick jag ett telefonsamtal från Jönköpings BK – pga mängden snö är de hade sina spårmarker så fick de ställa in tävlingen. Lite snopet, även om jag inte var helt förvånad men det kändes ju lite dumt att jag gått och varit nervös hela helgen…. i onödan. Jaja, det kommer fler chanser, måste in på SBK Tävling och anmäla till lite fler tävlingar framöver. Kanske dags att anmäla till några lydnadstävlingar också.

Så istället för att gå upp jättetidigt idag så tog vi sovmorgon, hundarna fick gå ut och kissa tidigt i morse och sen sov vi en sväng till, mycket skönt men nog hade det ändå varit roligt att vara iväg och tävla…

Idag fick Sigge spåra, 550 meter, ca. 1 h gammalt, med korvbitar lite här och var. Han gick verkligen jättefint, behöver fortfarande mer träning på vinklar men i övrigt noggrant och bra och ett lugnt och sansat tempo. Han var rätt trött efteråt.  Vi hann även med att städa ur växthuset på gamla döda växter, innan regnet kom.

Fick en trevlig snabbvisit av Angelica, Per och Märta som var på väg hemåt efter att ha firat påsk i sin stuga. Lite fika och prat hann vi med innan de fortsatte.

Ska tydligen bli skitväder ikväll/natt och i morgon, mycket nederbörd, jag som funderade på att träna i morgon, tror jag flyttar det till onsdag. Som tur var kan jag ändra lite i mina dagar, jobba heldag i morgon t.ex. och sluta tidigt på onsdag, mitt schema är inte fast utan bara ungefärligt. Mycket praktiskt.

Ny vecka och premiär

Så var det ny vecka, nya tag och dessutom premiärvecka för att jobba deltid! Numera jobbar jag nämligen bara 80 % och går hem tidigt tre dagar i veckan – underbart!

Måndagen var dock normal arbetstid, det var dessutom nån form av nypremiär för hundarna att vara hemma själv en hel dag eftersom Martin börjat jobba i ett projekt i Jönköping, dock inte heltid men det blir ju heldagar när han väl åker ner, annars är det inte mycket lönt med tanke på att restiden tar en dryg timme.

När jag kom hem blev det först en promenad med Sigge (Chili är tyvärr fortfarande halt och vilar, jag är lite fundersam på om det börjar bli dags för veterinärbesök eftersom han haltat i två veckor nu…). Sigge fick lite bolluppletande men det var ju alldeles för enkelt med bollar som bara låg på marken, så nästa gång försökte jag gömma dem under lite löv etc. men inte tyckte Sigge att det blev svårare för det inte – han har en fenomenal söknäsa den där!

Även Kenzo och Gari fick leta lite bollar, fast då gömde jag dem från början och det tyckte Kenzo var för svårt så han fick leta korv istället medan Garibaldi ägnade sig åt att leta fram bollarna. Blev lite orolig när Gari kom in efter ett skick med blod på nosen men det visade sig att han tydligen bara rispat sig lite på själva nostryffeln och det slutade blöda nästan direkt… puh.

Tillbaka hemma igen så var jag en sväng hos grannen och lämnade deras post som vi tagit när de varit bortresta en vecka, sen tog jag ett lydnadspass med Garibaldi, som han skötte bra. Lagom läge i intensiteten, fina moment och bra engagemang, förutom krypet som inte gick bra…. tvärtom blev det urkass.

Tog ett djupt andetag och började om och då fick vi till det lite bättre. Puh, det är jättesvårt att få honom i rätt sinnesstämning för det där; så fort han anar att vi ska träna kryp så laddar han på något så in i helsike… omvänt lockande funkar dock bra men jag måste vara jättenoga med rutiner och ordet ”kryp” har blivit väldigt laddat så jag funderar på om jag ska använda ”ner” istället, som jag använder när jag lägger ner honom för krypet. Hm… måste man meddela att man har avvikande kommando i brukset? *surfar till SBK och läser på*Nehej, vad jag kan läsa ut av reglerna så är det önskvärda kommandon som anges men man får välja själv, det är bara när man har handtecken istället som man måste meddela det… ok, då kanske det blir ”ner” istället. Krypet har hög koefficient så det gäller att inte strula bort de poängen.

Sen testade vi lite slalom också – jag började ju i höstas att lära in slalom för jag ville göra något helt annat i och med att vi hade så mycket strul med lydnaden när han var så fixerad vid lukter och hundar. Sen har vi inte jobbat mer med den men nu kom jag på att vi ju snart ska börja agilitykurs så det kanske är läge att ta upp den träningen igen, dessutom är det alltid kul att köra något annorlunda.

Bytte sen hund och tog ut Sigge och körde lite rallylydnadsmoment samt lite slalom även med honom, sen kom husse hem och det var dags att försöka få i sig lite mat.

Igår (tisdag) slutade jag däremot strax innan kl. 14 och gissa om det var ljuvligt skönt att komma iväg så tidigt! Hann lätt med att åka ner på stan och lämna tillbaka de Meindl-kängor jag beställt från Naturkompaniets webshop – smidigt att man kan lämna tillbaka i affären istället för att mecka med att skicka tillbaka. Sen hem och hälsa på glada men lite överraskade hundar – de var inte beredda på att matte kom hem så tidigt.

Det blev dock lite förvånade miner när jag klädde om till ”hundkläder” och sen gick iväg… utan nån hund… jag gick nämligen och la ett spår var till Gari och Sigge. Vädret var hur skönt som helst – i måndags gick jag i långkalsonger, vinterjacka, mössa och vantar, nu räckte det med tunna byxor, långärmad t-shirt och väst! Flera fjärilar och flugor såg jag också, härligt vårväder! Det var nog inte så väldigt mycket varmare mot måndagen om man ser till enbart temperaturen, men eftersom det nu var så gott som vindstilla blev det ju mycket skönare.

Sigges spår fick ligga 45 minuter, det var kanske 350 meter och den här gången la jag sparsamt med korv och dessutom slingrade jag till spåret lite, tänkte att det var dags att utmana honom lite. När vi sen gick spåret så insåg jag att jag nog får revidera min åsikt om att han inte är en så där jätteduktig spårhund… han spårade verkligen superfint! Han har inte riktigt den bästa tekniken vid tappt och han är lite slarvig i vinklarna men det gick bättre och bättre efter att han tappat bort sig några gånger och fått jobba sig tillbaka. Kan mycket väl vara så att jag lagt lite för enkla spår till honom. Duktig var han och lite trött också, jag använde 3.5 meterskopplet och höll emot rätt rejält så han fick ligga på och dra mig lite också.

Garis spår var bara ca. 150 meter, men hade hela 7 pinnar – jag ville se hur han hanterade pinnplockningen. Resultatet var inte helt strålande, så vi ska nog gå tillbaka till godisburkar under pinnarna ett tag, för det var sjutton vad han slarvade. Första tänkte överhuvudtaget inte röra, trots att han spårade rakt över den… hm… resten gick bättre men det var inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Nå, jag vet ju att det är hans svaghet i spåret, så det får vi jobba vidare med.

Lite promenader blev det också, en kort med gamlingarna – Chili haltade fortfarande lite men var något bättre tyckte jag. Kenzo har för övrigt helt slutat hosta – underbart! Vi hade ju tid för hjärtundersökning förra torsdagen men avbokade den då vi tyckte att hans hosta hade minskat där i början av veckan, men han fortsatte hosta några dagar till, sen plötsligt slutade han bara – nu kommer det inte ens ett litet kraxande och hans andning låter helt normal igen, så skönt! Fina gamlingen, som är hur pigg som helst nu men som förstås har usel kondis pga att han inte varit bra.

Tog också ett kortpass lydnad hemma på altanen med bröderna bus – Gari fick öva kryp, som idag gick mycket mycket bättre (jag använde kommando ”ner” och vi fick ett mycket lugnare arbete, härligt!) samt fjärr och lite stegförflyttningar, Sigge fick träna på att komma in ordentligt i fotposition, sätta sig framför, sitta på höger sida och stå, sitta och ligga stilla medan jag gick runt honom.

Jag ska ju gå rallylydnadskurs med Chili var det tänkt, den börjar om två veckor men om Chili inte är frisk tills dess så får nog Sigge bli stand-in. Hade ju ändå tänkt köra rally med honom också, tanken var mest att ge Chili chansen först eftersom han börjar bli lite gammal och ska vi hinna ut och tävla (om vi nu ska det) så får han ha företräde; Sigge lär ju ha många år framför sig med tanke på åldern.

Nu i morse var Chili dock helt ohalt, han går visserligen på Rimadyl men ändå, det verkar gå åt rätt håll. Vi går pytterundor med honom och försöker hålla honom lugn; man tycker att det vore rätt enkelt med en 10 år gammal hund men icke… han är ju hur pigg och galen som helst och vansinnigt uttråkad, han vill JOBBA.  Det är ju jättekul att han är så pigg och fräsch men just nu skulle han gärna fått vara lite lugnare… fina fläckis!

Spårträning och ”projekt kängor”

I lördags var det dags att spåra lite tillsammans med Eva samt Madde&Dennis som har Wiper från Evas uppfödning. Vi skulle träffas på skjutfältet i Kvarn och det var då ingen lek att hitta dit.  Som tur var så ringde Eva och guidade mig men sen fick hon ändå komma och möta upp mig halvvägs. Nå, fram kom jag ju till slut. Madde&Dennis hade tränat sök med sitt sökgäng och var precis klara när jag kom så det blev lite snack en stund och sen gick vi ut lite spår. Jag gick ut ett ängsspår till Evas Figo, Eva gick ett ängsspår till Wiper och Madde gick ett 6-700 meter spår till Garibaldi i ganska öppen skogsterräng med några övergångar över grusvägen.

Wiper var först ut och tog sig igenom sitt spår med en del vimsande blandat med riktigt fint spårande. Han har lite svårt att koncentrera sig, verkar inte riktigt förstå vad han ska göra, kanske hjälpte det inte att han precis innan tränat sök…  Det blåste dessutom ”halv storm” på fälten så det gjorde ju inte saken lättare. När vi kom tillbaka till bilarna la jag ett kort (25-30 meter) näringsspår åt honom som fick ligga medan vi spårade med de andra två.

Figo spårade kanonfint. Det blev lite svårt för honom i början, för Eva hade råkat komma lite nära när hon la Wipers spår, det var nog inte mer än 10 meter mellan spåren och Figo hade lite jobbigt med att han fick ett annat spår i näsan, ett som dessutom var lagt av hans matte! Men duktiga killen löste det fint så fort vi kom lite förbi det här stället, därefter spårade han utan problem. Missade en snusdosa med godis, vi såg att han slog lite och ville hitta tillbaka till kärnan – han är väldigt lik Garibaldi i sitt spårsätt, vill verkligen ligga i spårets kärna, mycket tacksamt – men lyckades inte riktigt förrän precis efter godisburken. Sista sträckan fixade han så gott som perfekt och det var en nöjd men lite trött hund som kom till slutet och hittade sin godisburk. Mycket fint jobbat av Figo!

Slutligen var det Garibaldis tur. Han for iväg i lite väl högt tempo tyckte jag, men gjorde ett bra påsläpp, gick däremot över första pinnen trots godisburk under…. lite förvånad var jag men sånt händer ju. Gick över grusvägen, där spårade han inte direkt men så har vi heller aldrig tränat på vägövergångar, jag bara förutsätter att han ska lösa sånt… stackars hund.  Nästa pinne tog han utan tvekan, men tredje pinnen gick han över, då hade jag precis släppt linan då vi trasslade in oss lite, så jag kallade tillbaka honom, släppte på med lite mothåll i linan och då tog han pinnen. Strax därefter stannade han och bajsade mitt i spåret…. hoppsan. Inte så konstigt att jag upplevde honom som stressad och ofokuserad… Efter det blev det mer noggrant och pinnarna plockades utan tvekan. Han fick i och för sig chansen att gå och bajsa innan jag släppte på men jag borde ha lärt mig att i det läget har han inte riktigt tid till sånt. Nå, överlag ett bra jobb av honom, med två vägövergångar och rejält hård vind, jag var nöjd.

Min älskling

Vi avslutade med att Wiper fick gå sitt näringsspår men hjälp så bråttom han hade och innan Madde ens han stoppa honom vid starten så var han 2-3 meter in på spåret. Bara att lugnt hala tillbaka, ta ett nytt stadigt tag precis bakom selen och sen hålla emot. Det blev lite mer nosjobb efter några meter då han insåg att korvbitarna faktiskt låg ganska tätt, han fick stanna då han fick en rejäl nysattack men det betydde ju i alla fall att han använde näsan…

Mot slutet kämpade han med att få tag på en godisbit som matte råkade stå på, så då var intresset lite högre. Han är intresserad av godiset men han ger sig inte riktigt tid att leta efter det. Han påminner mycket om hur Sigge var för några år sedan, idag spårar ju Sigge rätt hyfsat, trots att jag inte direkt lagt nån jättestor energi på att jobba med det utan mest lagt en del näringsspår och lärt honom att det lönar sig att inte hetsa på för mycket i spåret. Förhoppningsvis kan Wiper lära sig samma sak.

Lite eftersnack och lite kaffe blev det, sen styrde vi kosan hemåt, jag körde efter M&D och fick lära mig en betydligt kortare och enklare väg tillbaka. Det var en trevlig dag som började med snö och skitväder men som slutade med strålande sol och faktiskt vindstilla på kvällen sen när Martin och jag tog ett par svängar med hundarna.

Efter att ha provat de där Meindl Performance jag fick hem förra veckan och insett att de inte funkade på mina fötter så blev det i fredags en sväng till Sharpman utanför Mjölby för att prova några andra kängor. Efter mycket testande hit och dit så slutade det med att jag köpte ett par Haglöfs Grym. De kändes väldigt sköna när jag gick omkring med dem i affären, men promenaden nästa morgon visade snabbt att jag inte kunde ha dem…. det fina stöd runt anklarna som jag gärna skulle vilja ha ger även effekten att det trycker mot min skadade fotled och det gör vansinnigt ont, så kan man ju liksom inte ha det.

Så igår styrde vi åter igen kosan mot Sharpman och nu gick jag tillbaka till det enda märke jag hittat som har funkat bra, nämligen Pinewood. Däremot valde jag deras lite dyrare modell den här gången, med bättre sula och bättre läder. Kom ändå undan rejält mycket billigare, de gick på 1700 jämfört med Haglöfs och Meindl som båda gick på omkring 3000. Nu har jag i alla fall ett par kängor som jag vet funkar, även om de inte stöder lika mycket som jag hade hoppats kunna ha så inser jag ju att det bara inte fungerar ihop med min skada. Pinewood må vara ett billigare märke men de gör riktigt sköna kängor, den saken är säker.

Resten av söndagen blev ganska ointressant; vädret var heltrist, omväxlande snö och regn i kombination med att det blåste, så jag ägnade mig åt matlagning och bakning istället. Det blev en citronkladdkaka som blev vansinnigt god – jag bytte bara ut vetemjölet mot lite mer glutenfritt mjöl och det blev helt perfekt – samt glutenfria pitabröd som blev riktigt riktigt bra! Dessutom lagade jag pulled pork på ca. 1 kg fläskkarré, skulle velat kört den på 85 grader men det blev 125 och ca. 4 h då tiden inte riktigt räckte till. Med pitabröd, grönsaker och yoghurt blev det hur gott som helst, men nästa gång ska jag definitivt öka på kryddningen, den var alldeles för snäll.

Mer träning

Det har minsann blivit ganska flitigt tränat även denna veckan. I måndags spårade jag ju med grabbarna och det blev även ett pass lydnad med Garibaldi.

I tisdags åkte jag en sväng till klubben och körde ett pass, beslöt mig för att fortsätta med den strategi jag börjat med i söndags – nämligen att inte totallåsa mig på att positionen i linförighet och fritt följ inte är så bra utan bara köra, jobba på att förbättra positionen naturligtvis men inte hänga upp mig på det så mycket. Det lyckades faktiskt riktigt bra – vi fick till ett bra pass även denna gången, med de flesta lägreklassmomenten och det kändes riktigt bra. Kul är också att Garibaldi inte på något sätt är trött efter att vi kört igenom momenten, tvärtom laddar han på och vill mer, mer, mer.   Fick dessutom en trevlig fikastund med Ann och vi satt ute på altanen till kl. var runt halv åtta – ljuvliga sommartid!

Onsdagen var regnig och tråkig och totalt hundträningsfri. Slappade på soffan och njöt av det.

Igår blev det träning med torsdagsgruppen, vi var 4 ekipage och vi började med en platsliggning (då var vi bara tre då en var försenad). Garibaldi låg åter igen en lugn och fin plats i 5 minuter och jag är lika lycklig varje gång – efter allt strul med platsen tidigare kan jag knappt tro att han numera ligger helt stabilt, utan att nosa, krypa, vädra, pipa…. tänk vad kastreringen har gjort skillnad för honom, han har sluppit all denna hysteriska stress. Önskar bara att jag hade tagit beslutet om kastrering lite tidigare, typ minst ett år tidigare…. men nu är det som det är och han är trots allt inte mer än snart 5 år, vi kommer nog hinna med det vi vill hinna med ändå, även om vi fick en lite långsam start.

Vi körde igenom lägreklassmomenten hyfsat tävlingsmässigt igår och det gick bra. Nån miss i en vänstersväng i linförigheten men annars bra. Framförgåendet är bra, han ligger åter igen på lite väl mycket men hellre det än att han stannar eller nosar. Står inte riktigt stilla i halten när jag går fram till honom men aja, det får duga.

Inkallningen bra, apporteringen bra, bara liten tass-landning på apporten. Krypet förvånansvärt bra med tanke på att jag körde det ”på riktigt” – något skutt och lite långt fram men poäng får vi ju! Avslutade med ett jättefint hopp, sätter jag honom bara tillräckligt nära hindret så slår han inte i. Hans långa ben kan ju lätt ta honom över 65 cm men han slarvar gärna om han får för flack hoppvinkel, så ju närmare, desto bättre.

En något otålig Garibaldi väntar på sin tur

Kändes riktigt bra, nu återstår det att se hur det kommer att gå när vi väl kommer ut på tävlingsplanerna framöver. Mest lycklig är jag ändå över platsliggningen, nu börjar det bli dags att titta på SBK Tävling och hitta några lydnadsklass 2 som vi kan starta i. Vi har en hemma i slutet på april men just den helgen är jag i Barcelona med tjejgänget på jobbet så det skiter sig ju, men det finns fler tävlingar – lydnadstävl. är ju tack och lov ganska lätta att komma med på och det finns dessutom gott om dem utan att man behöver åka jättelångt.

Idag händer nog inget sensationellt på hundfronten, utan vi ska åka och handla mat samt försöka hitta ett par kängor till mig – de Meindl Performance jag beställde kom härom dagen men sitter tyvärr inte så bra som jag hade önskat så det blir till att lämna tillbaka och försöka hitta några andra som kan tänkas funka bra. Ett jäkla meck är vad det är; hopplöst att försöka springa omkring i spårskogen utan vettiga skodon. Jag hoppas vi hittar något bra ikväll…

Måndag – I love sommartid!

Det är verkligen skönt att vi gått över till sommartid! Igår tog jag hjälp av Martin som gick ut ett spår var åt bröderna bus. Sigge fick ett knappt 500 m långt, relativt enkelt spår med korv kanske var 10-15 meter, Garibaldis spår blev ungefär lika långt men med lite kul trixigheter. Liggtiden blev ca. 1.5 h för Sigges spår och närmare 2 h för Garis.

Sigge fick börja och han fick jobba på helt själv då jag bara hade startpunkten och inte en aning om hur spåret gick. Det spelar ju ingen större roll om Sigge tappar bort sig lite – det blir nån korv extra till rävar, myror och fåglar – däremot är det väldigt nyttigt för honom att jobba självständigt och för mig att träna på att läsa hund i spåret – Garibaldi är enkel att läsa och behöver sällan hjälp så det är bra för mig att jobba med någon som inte är lika enkel och säker.

Sigge fick jobba i lina, men jag släppte bara ut hela lite då och då, oftast gick han med 7-9 meter ungefär. Han jobbade i alla fall på fint, missade inte så många korvbitar och definitivt inte sin boll i slutet. Nöjd och glad Sigge.

Garibaldis spår var kul, jag ger sällan Martin speciellt mycket anvisningar om hur han ska gå utan han får göra som han tycker, det blir helt klart intressanta spår och det är bara bra. Än så länge snitslar vi vid pinnarna, eftersom det varit Garis problem tidigare men jag tror att vi snart kan börja ta bort snitslarna där också.

Spåret började med en pinne (med en snusdosa under) efter kanske 50-60 meter, sen fortsatte det med en nästan-spetsvinkel i motvind, något som G klarade utan problem, därefter upp för en kulle, över mossklädda stenhällar där Gari missade pinne nr 2, det var dock inte så konstigt för den hade hamnat i en skreva mellan två stenar lite vid sidan av spåret. Nästa pinne låg i nerförsbacken från kullen och den tog han utan tvekan. Även nästa pinne togs utan problem och sen i slutet låg enbart snusdosa. Garibaldi var mycket nöjd med sin insats.  Han vill ju egentligen inte stanna när spåret är slut utan spårar gärna vidare men jag är ju taskig och tycker att han gott kan vänta tills jag rullat ihop linan och så.

Puh, lite jobbigt var det.... men mest jobbigt att behöva ligga och vänta på matte!

Efter spåret fick jag för mig att träna ett pass lydnad, för att se hur det funkar efter att han spårat. Nu var ju dagens spår bara hälften så långt som ett lägreklasspår men det var ju ändå intressant att se hur det skulle gå.

Det blev alla moment ur lägre förutom hoppet – av förklarliga skäl, dåligt med hopphinder ute på fälten –  och till apporteringen använde jag en spårpinne; man tar vad man har med sig, typ.

Även den här gången koncentrerade jag mig på att få till en positiv och engagerad lydnad och bara lite lagom tänk på positionen och det funkade jättebra! Till och med krypet funkade ganska bra, men det behöver mer arbete, det blir fortfarande bäst om jag hjälper honom med lite omvänt lockande, men vi får poäng på det som det är idag i alla fall.

Avslutningsvis blev det en plats på ca 5 minuter. Totalt sett kändes hela passet väldigt bra, nu måste jag lära mig att hålla igång den känslan även när vi tävlar, hur nu det ska gå till när jag blir jättenervös…. :/

Gari ligger plats

Så här nöjd var Gari med sig själv efter spåret och tycker jag han ska vara

Helgen

Kände mig inget vidare i fredags kväll; trött, huvudvärk, snorig och irriterad i halsen. Var ganska säker på att det var en förkylning på gång och kände mig rätt vissen även på lördagen. Hade frusit halva natten och mådde allmänt kass men ingen feber och inte de här riktiga förkylningssymptomen. Funderade på om det kunde vara allergin så här tidigt – jag är inte jätteallergisk och heller inte mot speciellt mycket utan brukar mest reagera när gräset blommar men senaste åren har jag även fått lite känningar på våren. Martin kom ihåg samma sak för när jag sa att jag mådde kymigt så sa han: ”Det var samma sak förra våren, då var det allergi….” så jag petade i mig en Clarityn vid frukosten.

Vi åkte sen en sväng till stan, det var tänkt att jag skulle köpa ett par Meindl-kängor hos Naturkompaniet, då de inte fått in dem hos Sharpman där jag först beställde dem. Men på Naturkompaniet var det samma sak som hos Sharpman; en för stor storlek och en alldeles för liten fanns, men inget där emellan. Fick tipset att beställa på Naturkompaniets webshop och behövde jag sen byta kunde man göra det i affären. Lät rätt smidigt så det fick bli det, beställde i lördags kväll så nu är det bara att vänta, kängorna borde komma i slutet på den här veckan. Måtte nu storleken passa annars blir jag lite less på det här. Vill ha bra kängor NU.

Fick testköra Martins nya bil på vägen hem från stan. Han kommer att köra lite fler mil nu när han börjar ett nytt uppdrag i april så då behövdes en bil som inte drar massor som våra två andra monster gör. Så det blev en Volvo S60, 2004 års modell, med massor av utrustning, till förvånansvärt bra pris pga att den gått 33000 mil. En ägare, väldigt välskött bil, riktigt fint köp och trevlig att köra. Automat, såklart.  Men vilken skillnad det är att sitta i en låg lite sportigare bil jämfört med att sitta i Jeepen eller Chryslern och ha rejäl utsikt över trafiken…. jag vet vad jag föredrar.

Eftersom jag fortfarande mådde rätt dåligt när vi kom hem så blev det inte något vettigt gjort alls, utan vi bara satt i solen och fikade, sen låg jag på soffan och kopplade av medan Martin lagade supermumsig torskfilérätt. Kände mig lite piggare framåt kvällen och sov bra.

Söndag morgon och sommartid funkade faktiskt riktigt bra, telefonen och väckarklockan ställde om sig automatiskt och vi kom upp i rätt tid. Jag mådde betydligt bättre, tog en Clarityn till och kände mig riktigt pigg, skönt!

Efter frukost var vi iväg och köpte en dubbelbur till Chryslern, att ha när vi kör alla fyra hundarna. Vi hade mätt och räknat ut att den skulle gå in i bilen och att den nog skulle vara rätt ok för hundarna, men när de sen fick prova när vi kom hem så visade det sig att den är i minsta laget tyvärr. Nå, det går att använda den men man vill nog inte åka jättemånga timmar då. Det blir nog tyvärr så att vi får sälja den igen. Frågan är bara hur vi ska lösa det med ytterligare burar i bilen. Allra bäst vore om Martin kunde bygga själv men tiden räcker inte riktigt till just nu. Nu har vi iofs inga resor inplanerade med alla fyra hundarna så vi får väl se hur vi gör. Kanske blir det istället bilbyte…

Buren i sig var annars superfin, en Aluflex med hel botten som även går upp en bit på kanterna, den var i fint skick och vi kan säkert sälja den igen utan problem.

Efter lite fika lastade jag Garibaldi i bilen och åkte till klubben för lite träning. Jag hade en plan och tänkte hålla mig till den – nu är det dags att jag slutar oroa mig för linförigheten/fria följet. Det är inte supersnyggt, men det är numera inte så illa som det var för ett år sedan. Det ser nog inte värre ut än vad Kenzos gjorde och vi tävlade ihop till lydnadschampionat så nu är det dags att jag slutar fundera på det hela tiden. Det blir bara skit av det då. Sen ska jag naturligtvis jobba med olika sätt att få honom rakare och lite längre bak men jag kan inte konstant fundera på det vid varje träning för då kommer vi ingenvart.

Så med den attityden åkte jag till klubben och kände mig väldigt peppad. Tänkte köra lägre-momenten men när jag kom till klubben upptäckte jag att jag glömt både koppel och halsband hemma….  Nå, halsband fanns i bilen men inte koppel så det där med linförighet och framförgående fick jag skippa. Tur att Gari är lydig så han inte behöver gå kopplad mellan bil och plan.

Istället för linförighet blev det fritt följ, jag traskade på, tittade mest framåt istället för konstant ner på Gari, klev ur position och gjorde om när han nån gång tappade bort sig lite men mestadels kändes det väldigt bra! Läggande under gång, inkallning, metallapportering och hopp (full höjd) flöt också på superfint. Krypet var så där, blir bättre om jag jobbar med tydliga hjälper (omvänt lockande) men jag ville se hur det ser ut utan och vi får nog poäng på det i alla fall.

Eftersom allting flöt så bra och Gari kändes peppad trots att det var riktigt varmt (jag ångrade lite mitt val av  väst med fleecefoder…) så körde jag vidare med rutan som gick fint. Sen la jag en boll i slutet av sträckan och körde sakta-gående mot den, mycket snyggt! La en plats (ensam) där han fick ligga i skuggan vilket han nog tyckte var skönt, kollade inte tiden jättenoga men han låg ca. 4 minuter, lugnt och fint. Numera är det ju riktigt glädjande att träna plats!

Testade lägsta stegen (”babyvarianten”) och han går som ett litet proffs, synd att jag är livrädd för att han ska ramla ner, annars hade han nog varit duktig på stora stegen vid det här laget. Mes-matte….

Avslutade med lite fritt följ igen, vändningar på stället och stegförflyttningar samt en fjärr, sen slutade vi för dagen och så glad och nöjd jag var med den här träningen! Så här ska det kännas! Visst hade vi småsaker som inte var perfekta, men i det stora hela kändes det bra och jag tror att momenten var fullt tillräckligt bra för att ge oss vettiga poäng om det vore tävling. Kan vi gå in på tävlingsplanen och behålla den här attityden så kommer vi fixa det helt okej.  Det är mest mina nerver det hänger på…. dags att ut och tävla mycket så vi vänjer oss. Nu börjar ju hoppet komma om start i lydnadsklass 2 i och med att platsen börjat funka igen. Gillar ju att tävla lydnad, det är lätt att komma med, man behöver inte åka vansinnigt långt och man behöver sällan samlas kl. 7 på morgonen, samt att man kommer hem i hyfsat vettig tid.

Garibaldi tyckte att skuggan var behaglig efter att han röjt omkring som en liten galning i solen...

När vi kom hem igen blev det lite trädgårdsarbete medan Martin snickrade vidare på boden. Gari röjde omkring i trädgården, fattar inte var han får sin energi ifrån men han är pigg och glad och lite lagom tokig, sötnosen! Kenzo låg i solen och njöt, Chili flängde omkring på sitt halta ben trots att jag försökte få honom att ligga ner. Sigge fick komma ut en stund (satte Gari i hundgården) men han gillar inte alls när Martin bygger och använder spikpistolen… så han fick gå in igen. Om jag tränar/är aktiv med honom så klarar han av att vara ute när det smäller men att vara det på egen tass, utan att vi gör något, går inte lika bra. Jag borde ta tag i att träna honom i att klara ljud igen, det brukar göra skillnad.

Kenzo njuter av solen

I trädgården är det full fart nu – det börjar komma knoppar och blad överallt. Måbärshäcken har gröna knoppar, samma sak gäller flera clematis, krusbärsbusken har redan en del blad, det blommar krokus, scilla och annat i rabatterna, fåglarna sjunger som tokiga och nu var det även en hel massa fjärilar och humlor igång – underbart!

Vackra scilla blommar överallt i trädgården

Vi avslutade utomhusdelen av dagen med ett par promenader där bröderna fick leta boll samt att Garibaldi fick springa 5 x 250 meter budföring och oj så trött han var på slutet. En veckas vila har inte gjort bra saker med hans kondis… innan såret i tassen (som nu är helt borta) sprang han 8 x 250 m och var pigg efteråt… nå, bara att fortsätta träna.

Så var den här helgen över och ny jobbvecka väntar. Nu går vi ju in i den bästa tiden, med ljusa kvällar (det var ljust nästan fram till 2o nu och det ökar ju hela tiden) och förhoppningsvis varma eller i alla fall ljumna dagar och det bästa av allt – från och med 1 april går jag ner till 80% arbetstid vilket gör att jag kommer att ha lite mer tid till hundarna (och trädgården) – jag toklängtar!

Fredag med veterinärbesök samt några filmer

Eftersom jag börjar bli orolig för Kenzo så ringde jag veterinären och fick en tid på eftermidagen igår, vilket strulade till dagen lite då Martin och jag skulle äta lunch hos hans föräldrar och Martin skulle sätta upp en lampa åt dem men det löste sig, Martin åkte hem och hämtade Kenzo och så möttes vi på djursjukhuset.

En liten kul grej var att jag tidigare på dagen hade mailat om en bilbur som fanns utannonserad på Blocket (vi behöver en bur till i Chryslern så att vi kan åka vettigt med alla hundarna) och nu visade det sig att det var en av tjejerna i receptionen på djursjukhuset som sålde den. Liten värld ibland.

Veterinären kunde inte säga så mycket mer om Kenzo än att det mest låter som kennelhosta men det är väldigt konstigt att ingen av de andra blivit ens det minsta dålig. Lunginflammation var det i alla fall inte, allting lät bra i lungorna. Hjärtat lät även det bra, men för säkerhets skull, med tanke på att det här har kommit efter operationen, så bokades en ordentlig hjärtkoll till nästa vecka. Slutar/minskar hostandet innan dess är det ju bara att vi bokar av tiden.

Vi bytte bil och jag tog med mig Kenzo hem medan Martin åkte och handlade. Helt klart drog jag vinstlotten, jag fick åka hem och rasta hundarna i underbart vårväder medan Martin fick trängas med folk på Ica….

Eftersom Chili fortfarande är halt så fick han tyvärr inte följa med på promenad så jag tog en ensamsväng med Sigge, som kan behöva lite egen tid. Vi strosade omkring, lekte med bollen, han fick kampa lite, jag kastade bollen några gånger, sen gömde jag den på ett ställe där han fick göra ett mer regelrätt uppletande. Precis där hade vildsvinen bökat rejält så det gjorde väl det inte enklare och det tog honom en stund att hitta bollen, delvis pga att han hade en hel del spring i benen.

Först lite lek med bollen; han lägger sig gärna så där för han vill att jag ska komma ut och jaga honom eller kampa lite… men matte tar sig inte lika lätt över det där diket så där fick han tji…

Här fick han hämta en boll som jag kastade iväg – alldeles för lätt!

Sen lekte vi lite – inte helt enkelt att filma samtidigt som en tossig hund sliter omkring i andra änden av snöret….

På vårpromenad med Sigge sötnos

Slutligen blev det då lite uppletande.

Skulle behövt den riktiga filmkameran så att hunden inte bara blev en liten prick…

Kenzo och Garibaldi fick också en promenad i det ljuvliga vädret. Jag passade på att köra igenom några lydnadsmoment med Gari på ett hörn av vallfältet. Idag såg jag till att vara lite mer energisk och ställa lite högre krav på Gari för att han skulle få sin belöning och det gjorde STOR skillnad. Fin linförighet, fin inkallning, superfint läggande under  gång, riktigt fint kryp! Härligt! Jag måste verkligen skärpa mig och tänka till hur jag jobbar när vi tränar, det gör så mycket skillnad för hur Gari beter sig.

Inga foton/filmer på G och K då minnet i telefonen plötsligt visade sig vara fullt… kanske pga att jag har drygt 2000 bilder samt ett 50-tal filmer i den?