Tre busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Nästan vår, sen plötslig vinter och så tillbaka mot vår igen!

Man får nog säga att väderomslagen är hastiga här nere i Skåne….. i slutet av januari var det vårkänslor här, det var nästan för varmt att gå med fleecejacka på promenaderna och jag började fundera på om vi kanske kunde vara riktigt tidigt ute och sätta fart med ogräsrensning i trädgårdslandet, innan ogräset liksom fått fäste alltför mycket.

Rena våren, trots att vi bara är i slutet av januari...

Rena våren, trots att vi bara är i slutet av januari…

Ljuvligt väder!

Ljuvligt väder!

Gröna rapsfält och blå vårhimmel redan den 26 januari

Gröna rapsfält och blå vårhimmel redan den 26 januari

Vintergäcken, som står i norrläge, var minsann på väg upp, inte lika tidiga som förra året men ändå... på gång!

Vintergäcken, som står i norrläge, var minsann på väg upp, inte lika tidiga som förra året men ändå… på gång!

Efter den här försmaken av vår blev det lite mer ”Skåne-vinter” igen… grått och disigt, samt en del rimfrost. Vackert med rimfrost men i övigt mest kallt och ruggigt.

Man ser verkligen inte långt när det är så här dimmigt.

Man ser verkligen inte långt när det är så här dimmigt.

Rimfrost är så vackert!

Rimfrost är så vackert!

Fast att det inte var sån stämning i verkligheten när jag tog bilden (jag bara slängde iväg ett snabbt tryck med mobilkameran) så blev själva bilden vacker men lite kuslig, lite GoT över den tycker jag...

Fast att det inte var sån stämning i verkligheten när jag tog bilden (jag bara slängde iväg ett snabbt tryck med mobilkameran när vi var ute och rastade) så blev själva bilden vacker men lite kuslig, lite GoT över den tycker jag…

Nå… nu är ju vintern knappast slut redan i januari och som vår arrendator sa: ”Kommer det nån snö så kommer den i februari” och visst fick han rätt…. Vinter blev det och det med besked!

Må vara att vi inte riktigt bor på Österlen men vi bor i alla fall ”close enough” för att det berömda vinterfenomenet även drabbar oss. Det blåser ju ofta rejält här nere och i kombination med snö (i alla fall när det är nån minusgrad och snön är torr) ger ”intressanta” fenomen.

På onsdagen såg det ut så här... inte en chans att man ser till grannen 350 meter bort...

På onsdagen såg det ut så här… inte en chans att man ser till grannen 350 meter bort… Notera den rejäla drivan rakt fram, den är nog upp emot 1 meter…

Även på innergården blev det drivor lite här och var

Även på innergården blev det drivor lite här och var

Träningshallen - man skulle ju kunna tro att vi bor i Norrland...

Träningshallen – man skulle ju kunna tro att vi bor i Norrland…

Spännande driva

Spännande driva

Men snö är rätt vackert ändå

Men snö är rätt vackert ändå

Det började snöa lite lätt på tisdagen och redan på onsdagen var det besvärligt väglag. Det fortsatte att snöa och vinden tog i rejält och det är ju då det blir jobbigt… vissa ytor har barmark medan det alldeles intill kan ligga en driva på nån meter eller så. Redan på onsdagen låg en rejäl driva och slingrade sig på gårdsplanen, medan marken runt om den var nästan helt bar….

Spännande driva

Spännande driva

Vi hade turligt nog, redan i höstas, införskaffat ett snöblad till traktorn MEN det saknades en pryl för att hydrauliken skulle funka. Den prylen har en kompis fixat till oss men den låg fortfarande hos honom och vi insåg att vi behövde ploga så att kunderna kunde parkera på gården plus att uppfartsvägen sakta men säkert blåste igen. Så Martin trixade med hjälp av spännband och det funkade! Visserligen inte perfekt – bladet gick ju inte att höja och därför skrapade man med sig snön tillbaka igen – men tillräckligt för att få grusplanen okej.

Vroom! Nåja, det gick inte så fort - vi behöver få igång hydrauliken till bladet och vi behöver även snökedjor till traktorn för annars kör man väldigt lätt fast.

Vroom! Nåja, det gick inte så fort – vi behöver få igång hydrauliken till bladet och vi behöver även snökedjor till traktorn för annars kör man väldigt lätt fast.

På fredagen snöade det inte längre men det blåste desto mer och det fortsatte sen på lördagen. Detta gjorde att den ganska lätta snön förflyttade sig utan problem. Gårdsplanen var snart täckt av snö igen, denna gången inte i en hög utan istället ganska bred driva. Dt ser fint ut på bilderna med fullmånen på väg upp men det var riktigt kallt med blåsten och snön.

Fullmåne på väg upp

Fullmåne på väg upp

Garibaldi och jag på väg hemåt

Garibaldi och jag på väg hemåt

Skönt att komma in efter kyliga promenader

Skönt att komma in efter kyliga promenader

På sista kvällsrundan behövdes ingen pannlampa - med fullmåne och snö blev det ljust och fint ute!

På sista kvällsrundan behövdes ingen pannlampa – med fullmåne och snö blev det ljust och fint ute!

Vi åkte en sväng till stan på lördagen. Lyckades undvika att fastna i kö vid en bilolycka ungefär vid flygplatsen utanför Everöd, tack vare att vi kollade ”läget i trafiken”. På några ställen var det lite snödrev men det gick utan större problem att ta sig fram. Men några timmar senare när vi åkte hemmåt igen var det värre, nu gick det i 50 km/h på väg 19 där det annars är 90….

Vi traskade ett par rundor med hundarna och fick pulsa en del på grusvägen, när vi sen satt hemma i köket och drack glögg kom plogtraktorn och de var, som vanligt, snälla nog att även ploga hela vår uppfartsväg. På söndagen skulle det dock vara kurs i hallen hela dagen och eftersom det fortsatte blåsa under natten så fick Martin ta ut traktorn igen på söndag morgon och röja av gårdsplanen. Under dagen fortsatte det blåsa men det var inte riktigt så illa längre.

På lördageftermiddagen upptäckte vi en mindre rolig sak. Tidigare hade det blåst nästan rakt östlig vind, men under natten till lördagen vred sig vinden lite mot söder. Den vindriktningen i kombination med snön som far omkring är inte riktigt bra – det blåser in snö längs nocken på träningshallen, snön lägger sig på innertaket och eftersom vi håller ca 15 grader i hallen så töar sen snön och droppar ner genom plåttaket. 😦 Det händer inte så ofta, det är två år sedan sist och som sagt bara vid vissa specifika väderförhållanden och det är tyvärr inte så lätt att göra något åt, men förargligt är det. Vi har ställt ut skålar som fångar upp vattnet men lite dumt blir det ju för de som tränar där nu. Men de verkar generellt ta det med ro, tack och lov.

Vinden la sig under söndagkvällen och i går (måndag) var det nästan vindstilla och strålande sol, underbart väder! Jag boostade d-vitamin genom tre härliga rundor med grabbarna. Blev en del foton också, förstås…

Det har blåst upp en rejäl driva bakom träningshallen!

Det har blåst upp en rejäl driva bakom träningshallen!

Köksträdgården.... planerna på att rensa bort ogräs tidigt kom av sig....

Köksträdgården…. planerna på att rensa bort ogräs tidigt kom av sig….

Uppfartsvägen mot gården, på väg hem för byte till nästa hund

Uppfartsvägen mot gården, på väg hem för byte till nästa hund

Vackra fröställningar

Vackra fröställningar

Gari och jag på promenad

Gari och jag på promenad

Gården sedd från öster

Gården sedd från öster

Harkorsning

Harkorsning

Fasan?

Fasan?

När solen går ner blir det svalt, skönt att komma in i värmen!

När solen går ner blir det svalt, skönt att komma in i värmen!

Fortfarande ljust kl. 17.40, underbart!

Fortfarande ljust kl. 17.40, underbart!

Inte riktigt fullmåne längre (fast det syns inte på fotot, min telefonkamera är bra men inte SÅ bra)

Inte riktigt fullmåne längre (fast det syns inte på fotot, min telefonkamera är bra men inte SÅ bra)

 

Idag, på Alla Hjärtans Dag, blev det nästan vår igen! När jag körde från stan vid 14-tiden sa bilens termometer att det var 8 grader. Efter att bilen stått utanför affären en kort stund var temperaturen uppe i 16 grader! När jag rastade första rundan hade jag fleecejacka på men när jag bytte hund åkte den av och jag fick ta en huvjacka med bara ett linne under – jag höll på att smälta bort! Hundarna flåsade och flämtade också, de är inte vana vid värmen och även om de inte har nån jättetjock vinterpäls så har de ändå en del underull som precis har börjat lossa – jag måste nog ta fram Furminatorn och kamma igenom dem nån dag. Jag tog för övrigt årets första utomhusfika idag, sittande på trappen på baksidan av huset (söderläge) i 10 minuter innan solen försvann bakom byn uppe på kullen. Ljuvligt! Såna här dagar är rena energikicken.

Alla Hjärtans Dag börjar med en härlig soluppgång

Alla Hjärtans Dag börjar med en härlig soluppgång

Kl. 16.30 var det fortfarande 8 grader (termometern sitter i norrläge)!

Kl. 16.30 var det fortfarande 8 grader (termometern sitter i norrläge)!

På kvällen blev det Alla Hjärtans Dags-bakelse som jag hittade i lokala Konsumaffären. Så vacker att man knappt ville börja äta, den var dessutom lika god som den var vacker.

På kvällen blev det Alla Hjärtans Dags-bakelse som jag hittade i lokala Konsumaffären. Så vacker att man knappt ville börja äta, den var dessutom lika god som den var vacker.

 


Lämna en kommentar

Årskrönika 2016 och ja, jag är tillbaka…

Det är 1.5 år sedan jag bloggade senast – jag tappade lusten efter att Chili fått somna in i juni 2015 och sen har jag bara inte kommit igång igen. Men… nu känns det ändå som att det är dags; jag saknar att inte kunna titta tillbaka på vad som hänt och på Facebook blir det bara kortare postningar så nu tror jag att jag ska ta tag i bloggandet igen.

Så här en bit in på 2017 får det ändå först bli en genomgång av 2016  – så mycket jag kommer ihåg/kan utläsa från FB. 😉

Året började med att vi faktiskt fick lite snö i januari och vad man än tycker om snö och vinter (jag gillar det så länge det inte blir allt för galet mycket) så är det ju bara så mycket vackrare än när det är gråmulet och smutsigt och regnigt.

2016-01-15-15-16-39

Fantastiskt vackert med vinter!

2016-01-15-15-11-00

Gården i vinterskrud

2016-01-21-16-23-06

Soldnedgång efter underbar vinterdag

2016-01-21-16-07-03

Vackert!

Jag och Garibaldi tränade rallylydnad, ofta tillsammans med Åsa och hennes Fix-it men också tillsammans med Monica och hennes tre hundar. I slutet av januari åkte jag och Monica upp till Östergötland för att tävla dubbla klasser rallylydnad i Motala. Det gick riktigt bra för Gari och mig, vi fick ihop 79 poäng i ena klassen och 93 (vårt bästa resultat) i den andra och därmed fick Garibaldi även titeln RLD M.

2016-01-24-15-30-27

Garibaldi RLD M!

2016-02-20-19-55-09

Garibaldi vann både rallylydnadsbarometern och blev klubbmästare i rallylydnad!

På Åhus BKs årsmöte i februari visade det sig att Gari och jag blev klubbmästare i rally och även vann Rallylydnadsbarometern! Fantastiskt roligt med ny karriär för Garibaldi, efter att vi slutade tävla lydnad för några år sedan. 🙂

Våren kom tidigt, redan i februari hördes lärkorna drilla över fälten!

2016-02-23-16-18-29

Vårväder 23 februari!

Den 10 mars var det 10 månader sedan Indigo skadade sitt knä (jag ska skriva mer om hela den långa historien i ett eget inlägg nån dag). Han opererades i slutet av juli 2015, sen drog han upp det hela lite under konvalescensen men vi jobbade på med rehab under vintern och hoppades att det skulle räcka.

Vi började även träna lite lydnad och jag vet inte om jag eller Indigo var mest lycklig över det, vi var nog ungefär lika glada. 🙂

img_0138

Lydnadsträning samtidigt som husse testar en av sina nya kameror

Indi fick också vara lös på innergården och leka med sina älskade bollar, han var galet glad!

I början av april var vi med i TV! Första besöket med Indigo för knäskadan, på djursjukhuset i Hässleholm, sommaren 2015, höll de på att spela in Veterinärerna och vi blev tillfrågade om vi ville vara med. Jag tvekade först men bestämde mig för att det nog kunde vara kul ändå. Man kan se programmet i TV4 play så här i efterhand. Vårt inslag kommer 26 minuter in i programmet. 😀

http://www.tv4play.se/program/veterin%C3%A4rerna?video_id=3317172

Garibaldi hamnade också hos veterinärerna men slapp vara med i TV; i mitten av april fick han problem med en analsäck och fick sederas och spolas. Där rök de återstående rallylydnadstävlingarna vi hade anmält till och eftersom kvalperioden för SM tog slut i mitten av maj så blev det inte mer tävlat sen. Vi får se om vi drar igång igen; från och med 1 januari är det nya regler och man kan numera ta championat, då krävs tre resultat i mästarklass med minst 90 poäng. Vore ju ändå kul att avsluta hans karriär med ett championat….

I slutet av april var Indi och jag på återbesök hos veterinär Karin Löfqvist som opererade Indi förra sommaren. Det var något som inte var som det skulle, Indi hade fortfarande ont vid vissa rörelser och han belastade inte det benet fullt ut. Vi beslöt att hon skulle göra en artroskopi och – beroende på vad hon hittade – åtgärda vad som nu kunde tänkas vara fel.

Maj inleddes med massor av fix i köksträdgården, vi var lite sent ute men satte lök, sådde sallad och rensade och fixade. Vi ackompanjerades av fågelsång från lärka och näktergal, de första svalorna hade kommit och både raps och slån blommade och allting doftade honung, helt underbart!

2016-05-08-19-12-58

Slånbuskarna blommar!

2016-05-08-18-43-45

Småplantor som precis krukats om – tomat och chili hade jag sått i mängder!

2016-05-08-17-48-38

Ordning och reda i trädgårdslandet och i bakgrunden blommar rapsen – ljuvliga vår!

12 maj styrde jag kosan mot Jönköping där jag hämtade upp Inger och sen åkte vi vidare till Eva i Hjortkvarn där vi övernattade, dagen efter åkte vi tidigt mot Skavsta och därifrån tog vi flyget till Frankrike – det var dags för vår årliga resa till National d’Elevage, franska Beauceronklubbens rasspecial!

Vi landade på Beauvais och sen blev det hyrbil söderut, med destination Riom där vi skulle bo. Rasspecialen gick sen i en mindre by, Saint-Gervais d’Auvergne, ca. 30 minuter från Riom.

2016-05-13-17-28-35

Vi hamnade i en låååång kö på vägen mellan Beauvais och Riom, det visade sig vara en lastbil där chauffören haft lite otur…

2016-05-14-09-33-57

Kylig första dag på NE

2016-05-15-09-21-47

Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, tack och lov!

NE var som vanligt trevligt, men söndagens bedömning tog galet lång tid och vi var både trötta och frusna när det äntligen var klart. Man vill ju inte åka innan det är slut när man åkt ända från Sverige för att se det… 😉

På måndagen styrde vi norrut och sen tillbringade vi hela tisdagen på Versailles – det var första gången för oss alla tre och det var en helt fantastisk upplevelse! Vi började ute då det var hysteriska köer för att komma in i slottet och det visade sig vara rätt sätt; vädret var helt underbart på förmiddagen när vi var ute, när vi sen gick i slottet mulnade det på lite. Vi tillbringade 7 h där, vilken härlig dag!

2016-05-17-10-46-53

Versailles, utsikt från bakom slottet

2016-05-17-13-54-05

Vi hade verkligen tur med vädret!

2016-05-17-16-44-22

Guld överallt, det är svårt att återge det på foto, det måste nästan upplevas

2016-05-17-17-30-49

De pampiga grindarna

I slutet av maj fick vi äntligen upp tunnelväxthuset, något sent men så blir det ibland.

2016-05-29-13-24-24

Det första tunnelväxthuset på plats. Garibaldi övervakar arbetet från sin plats i skuggan

2016-06-01-19-03-45

Ser som vanligt lite fånigt ut när man ställer in de här små plantorna, men om nån månad vet jag att det blir trångt som sjutton.

Så var det dags för Indigos artroskopi den 3 juni troligen även operation (beroende på vad vet. skulle hitta vid artroskopin). Det slutade med en operation för att få knäskålen att ligga rätt i fåran i benet; den fick inte riktigt plats som det var nu utan låg och skavde på kanten, vilket gjorde att han hade en konstant inflammation i knäet – inte konstigt att han haft ont. Operationen blev relativt stor då man tar bort en bit ben för att få plats med skålen. Han fick stanna över natten och vi hämtade sen hem en trött och halt Indi på lördagen. Han mådde inte alls bra av morfinplåstret som han skulle ha fram till tisdagen, jag hade svårt att få honom att äta och dricka – maten var väl ingen fara men när han inte ville dricka och urinen blev mer och mer mörkfärgad blev jag orolig. När så äntligen morfinplåstret togs bort tog det två timmar, sen både åt och drack han… puh!

En vecka senare fick vi åka akut till djursjukhuset då han trampade lite snett och blev halt, men det visade sig vara helt normalt att han var halt, tydligen hade han bara gått ovanligt bra de övriga dagarna… men vilken orolig tid det var… jag vågade knappt ta ut honom eftersom jag var rädd att han skulle ta sönder sig…. 😦

2016-06-10-16-38-02

Indi stressar inte direkt medan vi väntar på veterinären….

Sommaren blev riktigt fin och varm här nere i söder, många längre upp i landet klagade över mycket regn men här var det varmt och torrt, bönderna vattnade åkrarna konstant och vi njöt av värmen. Vi åkte på lite utflykter i närområdet, det var traktordag i hembyggdsparken och det var arrangemanget Öppen trädgård.

Efter en dryg månad såg det ut så här i tunnelväxthuset och vi fick sätta upp nr 2 och flytta in alla chiliplantor i det:

2016-07-02-19-21-32

Full fart i växhuset och definitivt trångt om utrymmet!

I mitten av juli fick vi godkänt av kommunen att ta vårt gästboende Annexet i bruk! Ett lååångt projekt som skulle varit klart ett år tidigare, men av olika anledningar drog ut på tiden något helt enormt. Skönt att ha det klart till slut!

2016-07-21-18-24-37

Annexet, godkänt av kommunen och äntligen klart att börja möbleras!

Semestern spenderades med att fixa klart i annexet, pyssla med alla odlingar, måla, röja bort gamla staketrester från en remsa på ca 2000 m2 och en hel massa andra saker som jag inte minns. 😉

Sista dagarna i juli fick vi besök av min bror med familj. Vi hade några jättetrevliga dagar – synd att vi bor så pass långt ifrån varandra.

2016-07-30-15-08-12

Min brorsdotter roar sig… 😀

Nånstans där i augusti lyckades Garibaldi göra sig lite illa i vänster framben då han hoppade efter en hoprullad matta jag bar… han glömde dock att han är 9 år, inte 9 månader och han gjorde en rejäl vurpa på gårdsplanen. Var lite stel den dagen men inte mer än så. Dock fick han under hösten ett par omgångar av hälta, det kom akut – verkligen från ett steg till nästa – så han fick ta det lugnt i ett par omgångar. I samma veva bytte vi foder då Doggy gjorde om sina foder och Gari inte längre tålde Light-fodret. Det tog lite tid att hitta ett foder som funkade men till slut landade vi på Kronch Main (Light) och det fungerar bra fortfarande. Dock gick Gari upp väldigt mycket i vikt pga viloperioderna och foderbytet (jag gav lite för mycket i början) – han har börjat tappa en del nu men det är några kilo kvar.

Under augusti skördade vi mängder från alla odlingarna, Martin bytte dörr till blivande hundstallet/förrådet och jag började måla huset samt även fönsterna på innergården – behövligt! Det blir färgbyte från (urblekt) blått till rött.

2016-08-07-11-52-09

Plommon, tomater, gurka och squash – alla odlingar levererar!

2016-08-08-06-43-46

Augusti – stubbåkrar och varma dagar

2016-08-08-17-18-40

Börjat måla gråstenslängan – det blir verkligen skillnad!

2016-08-25-10-32-14

Annexet börjar bli färdiginrett

2016-09-10-13-24-58

Lite tavlor på plats

2016-08-27-13-37-36

Skördat potatis, lök och bondbönor

2016-08-27-13-54-48

Tomater, plommon, gurkor, squash, aubergin, tomatillo och nån enstaka mild chili

2016-09-13-12-19-04

I mitten av september var det fortfarande sommartemperaturer!

Vädret var strålande genom större delen av augusti och långt in i september, underbart!

2016-10-20-16-46-11

Indigo i mitten av oktober, med nytt fint Eckers-halsband

I slutet av oktober var jag ute på en skogspromenad med Indi, det blev kanske lite längre än jag hade tänkt och han var mest van att gå på grusvägar. Dagen efter verkade allting ok på morgonen och lunchen men på eftermiddagen hände något – han flög upp och skällde på en grävmaskin som höll på att gräva igen ett hål utanför köksfönstret och efter det var han tvärhalt på höger bak (det opererade benet). Så pass halt att han på kvällen inte ens stödde på benet…. så illa har det inte ens varit efter operationerna. Han fick vila och några dagar senare var han rätt normal igen men helt bra blev han inte. Några veckor senare var vi hos sjukgymnasten och hon blev orolig, hon tyckte att hans knä inte kändes som det skulle så det blev bokat en tid hos veterinären som opererat honom. Jag som hade trott att hans knä var bra…. det kändes ganska knäckande. Vi fick tid i slutet av november.

Det var inte slut med oturen där – Sigge lyckades med att få en infektion mellan klo och pulpa, jag såg att han slickade, klon var hel men det var en ful infektion och klon fick tas bort. Provtagningen visade på e-coli-bakterier, alltså tarmbakterier, han hade förmodligen trampat i bajs. E-coli är ganska antibiotikaresistent så vi lät bli att behandla och lät kroppen sköta läkningen själv, vilket funkade utmärkt. Det tog tid innan han blev av med tratten, i och med att det var infekterat tog det ett tag innan det slutade vara och kladda, men sen läkte det fint och en ny klo har börjat växa ut.

Sigge försökte även ta livet av sig genom att svälja en bit råhudsben – eller rättare sagt försöka svälja för den fastnade i svalget. Det blev lite panik där – han fick nog luft men var väldigt irriterad och benbiten satt som ett platt kladdigt ”tak” i svaljet. Jag bände upp hans mun medan Martin försökte plocka ut biten med hjälp av en sån där kökspincett i plast men det lyckades inte. Jag fick en klämskada när Sigge stängde munnen med mitt finger emellan – nageln blev vackert blå sen – och medan jag satte ett plåster på såret som blev (en tandspets som trycktes in i fingerblomman) så lyckades Sigge hosta upp biten och sen… åt han upp den igen innan Martin hann ta den! Denna gången fick han dock ner den… jäkla hund! Blir inga såna ben mer… 😦

2016-11-07-12-42-01

Sigge – trött efter sederingen när klon togs bort

Även Garibaldi fick åka till veterinären – han hade ju haft problem med analsäckarna redan i våras och jag kände att det inte hade blivit riktigt bra. Som tur var visade det sig att det inte var något större fel, han har lite svårt att tömma analsäckarna själv så jag fick testa med att tillsätta en sorts fibertillskott till hans foder och det har fungerat helt perfekt. Det är inte helt billigt och det går åt en del om man ger varje dag men jag har lärt mig att det inte behövs, det räcker att han får det några gånger i veckan för att han ska hålla sig ”tömd”. Skönt att det inte var värre, det räckte liksom med sjuka hundar tyckte jag.

2016-11-11-09-40-18

Till slut fick även vi lite snö, i mitten av november. Den låg dock inte kvar många dagar.

När vi sen var hos veterinären med Indigo så kände både hon och hennes mentor igenom knäet och tyckte att allting kändes utmärkt… en lättnad naturligtvis MEN varför hade han då fortfarande ont? Det beslöts att ta några röntgenbilder på rygg och höfter för säkerhets skull och där hittade de något – höfterna såg bra ut (han är ju röntgad med A sedan tidigare så det räknade jag med) men däremot såg det skumt ut i ryggen på höger sida. Vi blev remitterade vidare till Din Veterinär i Helsingborg, där de har en CT, alltså en skiktröntgen.

7 december for Indi och jag till Helsingborg, jag lämnade av honom på vet.kliniken och åkte till min mamma några timmar. Fick hämta upp honom på eftermiddagen och fick även se bilderna – något såg tydligen skumt ut i hans knä?? Veterinären misstänkte en cysta eller nåt sånt. Nu började jag känna mig riktigt ledsen, skulle det aldrig ta slut med hans knä? Vi fick vänta nån vecka på slutligt svar; bilderna skickades först till specialister i England och sen kom svaret och så skulle det skickas till vår ordinarie veterinär. På fredagkvällen veckan efter ringde veterinären till slut. Det visade sig att det som de andra tolkat som en cysta var bara så som det ser ut efter operationen i somras, då man vidgade fåran för att få plats med knäskålen…. tydligen hade man missat att läsa det i journalen som vet. Karin hade skickat med i sin helhet… Riktigt dåligt faktiskt och jag hade alltså oroat mig sönder och samman helt i onödan. 😦

2016-12-07-08-08-50

Indi hos Din Veterinär i Helsingborg – han lyssnar förväntasfullt när personalen rör sig utanför rummet vi väntar i – han tycker ju fortfarande det är kul att gå till veterinären, tack och lov.

Däremot visade det sig att han faktiskt har ett diskbråck på höger sida… förmodligen fick han det då han flög upp och skällde på grävmaskinen. Han har ju varit enormt omusklad på högersidan pga 1.5 års konvalescens och operationer och sen blev han nog lite överansträngd av skogspromenaden så det var väl som upplagt för att göra sig illa.

Man kan operera men veterinären tyckte att vi först skulle testa med att behandla med kortisoninjektioner då de haft fin framgång med det på sådana här fall. Så blev det också – dagen innan julafton (!) fick Indi åka till Hässleholms djursjukhus där han sövdes, fick kortisonspruta i ryggen och dessutom fick han en behandling som heter PRP (trombocytrik plasma) i sitt knä för att ge det lite extra läkningsförmåga.  Redan dagen efter såg jag en förbättring i hur mycket han belastade sitt högerben så det känns hoppfullt och var väl en av de bästa julklapparna. 🙂

2016-12-23-08-18-32

Indi stressar inte direkt upp sig hos veterinären – han undersökte visserligen rummet två gånger, mycket noggrant men sen tyckte han att det inte hände så mycket utan la sig ner och vilade. Underbara ”lilla” hunden!

Dock är han fortfarande inte bra, men veterinären har sagt att det förmodligen kan behövas två eller tre injektioner av kortison för att det ska bli bra, så vi avvaktar och se vad som händer, det blir förmodligen en ny behandling nu i januari.

Julen firades lugnt, min mamma och Martins föräldrar var här och vi åt en massa god mat, pratade, lyssnade på julmusik, promenerade med hundarna och hade det allmänt bra. Jag fick mängder med böcker – hela 11 stycken (fast då var det två dubletter som fick bytas) – men också en fin ergonomisk sele till Indigo samt ett Kenjan-koppel!

2016-12-24-19-24-04

Böcker i mängder – årets julklapp för min del! 😀

2016-12-24-15-43-54

Fika på julaftons eftermiddag, med den fina granen i bakgrunden

Nyår firades som vanligt hemma i lugn och ro, här smäller det nästan inte alls tack och lov, bara lite runt tolvslaget. Vi tog cateringmat, precis som tidigare år och det var jättegott. Sigge fick Stesolid och klarade tolvslaget helt okej, alla hundarna fick lammnackar att tugga på 5 minuter i 12 och det var uppskattat. 🙂

I mellandagarna var vi lediga och jag ägnade mig åt att fakturera lite medan Martin fixade med snöbladet till traktorn.. vi får väl se om det kommer till nytta under januari-februari – än så länge har det inte varit mycket snö alls.

2016-12-31-15-00-55

Traktor med snöblad på väg att monteras

2016-12-31-15-06-23

Grått och mulet men ingen snö ännu, dock är det lika bra att ha snöbladet på plats för om det kommer mycket snö här i kombination med vinden så blir det nog till stor nytta.

Det här blev långt men det tar lite tid att sammanfatta ett helt år i ett inlägg. 😉  Förhoppningsvis har jag inte glömt några riktigt viktiga saker…

Nu ser vi fram emot ett 2017 som förhoppningsvis blir bättre än 2016 som väl inte direkt kan sägas ha varit det bästa året, framför allt för världen i stort.


Lämna en kommentar

Garibaldi RLD N!

Garibaldi och jag har nu klarat av tre starter i rallylydnad nybörjarklass och han har därmed kvalificerat sig för titeln RLD N (jag har dock inte skickat in pappret ännu, måste göra det så titeln blir registrerad). Sista starten gjordes i Hörby på nationaldagen, den här gången tog jag bara med Garibaldi, eftersom Indi håller på med så mycket annat (agility, lydnad, bruks) så kände jag att just nu får rallyn vänta lite för hans del.

Som vanligt är det lite påfrestande att åka bil med Gari… det var drygt 40 minuter till Hörby och han började pipa och hetsa i bilen redan efter 10-15 minuters resa… Sen slarvade jag och gick iväg och anmälde mig när jag väl hade parkerat bilen, nästa gång ska jag göra annorlunda, ska vara ute i god tid och parkera och sen sitta kvar i bilen en stund till han stressar ner, därefter ta ut honom en stund och först därefter gå och anmäla mig.

Nu hade jag näst sista start i vår klass så Gari hann ändå stressa av innan det var vår tur, men det märktes att han hetsat mer än vanligt idag för han var segare är normalt. Det var mulet och lite regn en stor del av förmiddagen, vi slapp dock åskan, sen lagom till vi skulle in på planen så kom solen fram… hade varit skönare med mulet tycker jag men det gick ändå helt ok, jag var säker på att vi inte gjort några större misstag, men samtidigt trodde jag att poängen skulle bli avsevärt lägre denna gången.

Även Helene och Ciel var med i vår klass och sen var det ett par beauceroner till, så rasen var väl representerad på den här tävlingen. Det slutade med att jag och Gari kom på 5:e plats med 96 poäng (betydligt bättre än jag hade väntat mig) och Helene och Ciel kom på 3:e plats med 97 poäng, det var dessutom deras debut i rally!

I fortsättningsklass vann Annica med Kompiz och Robban med Kaiza kom trea, så det var bra utdelning för beauceronerna! Mycket roligt!

Jag köpte en fin uppflyttningsrosett till Garibaldi och så poserade vi lite, tack Helene för hjälpen med fotograferingen!

Nu siktar vi på start i fortsättningsklass under sommaren, så får vi se hur det går. 🙂

Garibaldi RLD N

Garibaldi RLD N


1 kommentar

Nationale d’Elevage i Frankrike

Så här en månad efter att vi kom hem från Frankrike så har jag till slut tagit tag i att blogga om det. 🙂

Tänk att den här resan blev faktiskt av! Två gånger har jag varit nere på NE i Frankrike och i år blev tredje gången och denna gången MED egen hund! Så fantastiskt roligt det var! Nervöst också, men framför allt otroligt roligt!

Bästa resesällskapet hade jag också – Inger med sin importtik Irra och Eva med sin egenuppfödda tik Jixxa. Indi var väldigt glad över sitt charmiga fyrbenta resesällskap, ja han hade iofs inget emot de tvåbenta heller… 🙂

Efter mycket planering och funderingar över vad man skulle packa etc så var det då dags att ge sig iväg. Vi möttes utanför Helsingborg hos min mamma, för att Eva och Inger inte skulle behöva åka omvägen om östra Skåne för att hämta upp mig. Efter fika och en pratstund packade vi in oss i Evas Volvo V70 – tre stora hundar, tre människor samt en del packning… tack och lov hade vi fått låna en takbox i vilken den mesta packningen kunde stuvas. Indi och Jixxa satt i buren där bak, medan Irra fick sitta i baksätet med sele, vilket hon faktiskt gillade – hon låg ofta på rygg eller på sidan, gärna ovanpå den person som satt bredvid. 😉

Irra slappar i mattes knä

Irra slappar i mattes knä

Vi tog färjan över till Helsingør och sen körde jag genom Danmark till Rødby, där tog vi färjan och sen körde Eva genom hela Tyskland medan Inger och jag sov. På morgonen, när vi kommit till Frankrike, stannade vi för lite frukost och Irra fick följa med in – en fantastisk sak med Frankrike (och även andra delar av Europa, fast jag själv inte har erfarenhet av det) är ju att hundar är välkomna på många fler ställen än vad de är här hemma. Dock valde jag att INTE ta med Indi in eftersom han är… ähm… lite väl ouppfostrad, kanske man kan säga.  😉

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Frankrike

Frankrike

Mer Frankrike

Mer Frankrike

Sen satte sig Inger vid ratten och vid 14-tiden var vi framme i Givors och hittade utan problem till hotellet. Noterade att det låg ett stort köpcentrum 2 minuter bort, inklusive Carrefour (varuhus).

Efter en promenad med hundarna installerade vi oss på hotellet. Vi hade två dubbelrum (vi skulle varit fyra från början men en hade blivit tvungen att hoppa av) och då Irra nyligen slutat löpa så beslöt vi att det var lugnast att jag och Indi tog det ena rummet och Eva och Inger med tikarna tog det andra. Vi vilade lite, tog en sväng till Carrefour och handlade vin och snacks, åt sen middag på hotellet – det fanns bara två rätter att välja på men maten var riktigt god – och satt sen på ena rummet och pratade en stund.

Kompisarna poserar

Kompisarna poserar

Indi testar sängen i vårt rum

Indi testar sängen i vårt rum

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Godsaker

Godsaker

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. ;)

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. 😉

Åh om man hade såna här mataffärer hemma....

Åh om man hade såna här mataffärer hemma….

Indi skötte sig riktigt bra på hotellet, lite skällig när det gick folk i dörrarna precis utanför/bredvid vårt rum, men så var dörrarna också väldigt tunna och släppte igenom mycket ljud. I övrigt var han kanonduktig och receptionspersonalen var både nyfikna, imponerade och lite avvaktande när vi kom med våra tre stora hundar. 🙂

På fredag morgon åt vi frukost på hotellet och sen la vi in utställningsplatsens adress i GPS:en och for iväg för att kolla in området. Det tog ca. 30 minuter från Givors till Saint Pierre-de-Bœuf där utställningen skulle vara. Området var jättefint, låg vid floden och hade många skuggande träd, fina promenadvägar och stora fina ytor överlag. Vädret var ljuvligt, omkring 22 grader, soligt men ganska blåsigt. Vi hade shoppat en massa god mat på Carrefour innan vi åkte och nu tog vi picknick-lunch i sällskap med Tina och Ole som också dykt upp på området.

På väg till Saint Pierre de Boeuf

På väg till Saint Pierre de Boeuf

Vingårdar på sluttningarna

Vingårdar på sluttningarna

Mer vingårdar

Mer vingårdar

En by

En by

och lite mer vingårdar....

och lite mer vingårdar….

Vackra rosor!

Vackra rosor!

Indi kollar in utsikten

Indi kollar in utsikten

Eva och Tina tar en pratstund

Eva och Tina tar en pratstund

Lunch!

Lunch!

Härligt med picknick!

Härligt med picknick!

På väg hem mot Givors igen

På väg hem mot Givors igen

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Böljande kullar

Böljande kullar

Tillbaka på hotellet blev det lite vila igen innan vi gav oss ut för att hitta en restaurang. Vi chansade på en liten restaurang i området och det blev riktigt bra. Servitrisen såg vår bil med bakluckan öppen och frågade om vi inte ville ta in hundarna men vi sa att det var nog lugnast att de var kvar i bilen… 😉

Middag!

Middag!

Lördag morgon och nu satte nervositeten in rejält… vi hade inte riktigt varken tid eller lust att äta frukost så det blev lite frukt i bilen bara. Väl framme på utställningsplatsen var jag extremt nervös, men det var ju inte mycket att göra åt det. Vi hämtade ut våra papper där det stod var man skulle gå och i vilken ordning. Först ut var mätningen och jag var lite nervös för hur stökig Indi skulle vara, ibland tycker han att det är mycket roligare att stå på bakbenen och pussas än att stå stilla, men alla hundar och allt runt omkring var tydligen så distraherande att han stod riktigt fint och skötte sig utmärkt! Duktiga killen! De mätte honom faktiskt till 70 cm i mankhöjd, vid exteriörbedömningen till korningen mättes han till 66.5 cm… jag undrar vilket som är mest rätt… jag själv hade gissat på 68… jaja. 🙂

Irra och Jixxa gjorde sin mätning i en annan ring, Jixxa var inne ungefär samtidigt som Indi så jag hann inte ha så mycket koll men såg att hon inte betedde sig riktigt lugnt, hon ville inte riktigt bli mätt. Eva var mycket förvånad över henne då hon är en mycket social och trygg hund i vanliga fall. Hur som helst, efter mätningen var det dags för Jixxa att göra sin CANT (vallanlagstest) och det klarade hon bra och fick Excellent. Detta test får bara göras av hundar som är max 18 månader så det var inte något som Indi hade kunnat göra, inte heller Irra.

Jixxa gör sin CANT

Jixxa gör sin CANT

Jag kände att jag nog ville ha karaktärsprovet avklarat innan lunch så jag ställde mig i kö vid ”min” ring – tacksamt nog den ring där de hade bäst organiserat och där det flöt på mycket snabbare än i de andra två. 😉  Killen som höll i testet pratade bra engelska så det var inga problem, jag förklarade att jag visserligen pratar franska men inte så mycket, men här gick det alltså utmärkt med engelska. Indi skötte sig bra, laddade lite på skotten (alltså gick upp i varv, ingen rädsla alls), såg mest förvånad ut vid hotet (en gubbe som hotar med en pinne och därefter lägger undan pinnen och hälsar på hunden), hälsade glatt (så klart… han älskar ju människor) och fick 8-8-8 och därmed Excellent. 🙂

Nu kunde jag slappna av lite och vi tog lunch, därefter ställde jag mig i kö för att gå in till exteriördomaren. Här träffade jag på Indis uppfödare och även Indis kullbror Inook fanns på plats. Bröderna hälsade glatt på varandra och de verkade oerhört lika; sociala, glada och vänliga. Inte alla 2-åriga hanar som hälsar så vänligt på en annan hane. När vi sen stod och väntade försökte de ideligen leka med varandra. 😉 Fina killarna! Deras uppfödare påpekade att Indi var mest lik pappa Gordon medan Inook är mer lik mamma Carapace, men att de är syskon går inte att ta miste på. Jag fick även kommentar från en tjej i kön att hon tyckte att Indi var otroligt fin, hon gillade inte harlekin alltid men honom gillade hon. 🙂  Roligt att få höra sånt. Jag fick även beröm för mitt fina franska uttal, att sen mitt ordförråd inte är så stort gör inte så mycket, de blir så glada att man kan prata lite i alla fall. 🙂

Exteriördomaren gav Indi Excellent på det mesta men Très bon (Very good) på två saker; huvudet (stopet tror jag) och fronten, så slutresultatet blev Excellent – för att få gå in i selektionen i stora ringen nästa dag hade han behövt få Excellent plus, men jag är ändå supernöjd med honom! Han har nu den franska klassificeringen Cotation 3 och förhoppningsvis ska han få sin Cotation 4 om några år när han vuxit till sig lite, vi ska helt klart åka ner igen, det här var en fantastisk upplevelse. 🙂

Under tiden hade Irra och Jixxa gjort sina karaktärsprov och båda hade fått Très bon. Eva var dock mycket fundersam för Jixxa betedde sig väldigt konstigt. 😦  Både Irra och Jixxa fick Excellent på exteriören och fick därmed Cotation 2.

Irra gör karaktärstest

Irra gör karaktärstest

Jixxa i utställningsringen

Jixxa i utställningsringen

Vi tittade lite på när de gjorde skottprovet för de hundar som skulle vidare till stora ringen på söndagen. Då insåg jag att Indi verkligen går igång på skotten… Fransmännen vill tydligen ha sina hundar lite ”heta” på skotten, eftersom de inte får visa osäkerhet så är det tydligen så att de tränar dem till att skälla och gå an lite mot skytten. Det stod många hundar runt ringen när de gjorde skottprovet och säkert hälften av dem drog igång och gapade som galna och Indi insåg att det här tydligen var något riktigt häftigt, så han började låta som han gör när han laddar när någon annan hund springer agility och han ser på… gälla upphetsade skall… puh. Svansen upp och hela hunden ser ut som ”Nu jäklar händer det något kul!”… puh…. jag kommer att ha lite att jobba med när det gäller platsliggning med skott inser jag. 😉

Dags för skottprov, mycket publik

Dags för skottprov, mycket publik

2015-05-24 15.08.15

Vi var nu så trötta att vi beslöt att inte stanna för att se hela skottproven utan åkte till Givors och direkt till den restaurang vi hade besökt dagen innan. Vi åt en helt gudomligt god lax, drack ett väldigt gott vitt vin till och sen åkte vi till hotellet och gick och la oss väldigt tidigt. Till och med Indi var trött som sjutton… 🙂

Ganska trött faktiskt

Ganska trött faktiskt

Sötnosen

Sötnosen

På söndagen var vi åter igen på plats tidigt, men med betydligt lugnare nerver än dagen innan. 😉 Lite nerver kom dock tillbaka när det var dags att göra CSAU; ett enkelt lydnadsprov för att se att man har nån sorts styr på hunden. Indi var ju lite allmänt flummig pga alla roliga hundar och människor samt att han laddade på skotten så jag var lite fundersam på hur det skulle gå…. men det gick riktigt bra! Lite ”linförighet” som väl inte var direkt tävlingsmässig men han hängde med i alla fall, sen la man ner hunden, lämnade den, gick ca. 10-15 meter och gömde sig bakom en bil, hunden skulle ligga kvar i 30 sekunder, man kunde stå så att hunden såg en bakom bilen så det var inga problem (Indi hade nog legat kvar ändå iofs) och sen fick man gå fram några meter och därefter kalla in hunden. Slutligen viftade gubben med en sån där snurrande ”skramla” och vips så satt Indi i den… hehe, men gubben bara skrattade åt det. 😉 Så även här fick Indi Excellent och jag var jättenöjd. 🙂

Resten av dagen var ju lite mer avslappnad, jag tittade en del på lydnadstävlingarna, jag är mycket sugen på att tävla om vi åker ner igen om kanske 2 år. Framåt eftermiddagen var det då äntligen dags för finalerna och på sedvanligt franskt manér så är ju tider enbart en indikation på när det ska börja…. i det här fallet drog det nog ut åtminstone 1.5 h längre än beräknat… 😉

Vi fick i alla fall nöjet att gå in i stora ringen inte bara en utan två gånger – dels i nationsparaden och dels i uppfödartävlingen där Indis uppfödare dessutom vann! Riktigt härligt att få vara en del i det! 😀

Nationsparaden - foto Eliane Dubos Gourdet

Nationsparaden – foto Eliane Dubos Gourdet

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Klockan var över 21 när vi väl kom iväg mot Givors och eftersom det var söndag var nästan inget öppet så det blev snabbmat på KFC, fanns liksom inte så mycket annat att välja på. 😉

På måndagen sov vi länge, inte ens Indi vaknade tidigt utan sov till nästan kl. 8! Vi åt frukost i lugn och ro och packade sen för hemfärd. En sväng inom Carrefour för att köpa lite saker (vin, öl, choklad etc) och därefter satte jag mig vid ratten och styrde mot Sverige. Vädret var fortfarande fint, omkring 24 grader och sol, men när vi körde in i Luxemburg kom det sämre väder, rejäla regnskurar som höll på ganska länge. Lite mat- och kisspauser tog vi men annars rullade det på bra. Inger och jag turades om att köra fram till det blev mörkt, då tog Eva över och vi andra sov. Kl. 3 på natten rullade vi in vid Calles utanför Puttgarden, här skulle vi passa på att handla lite mer, men eftersom de inte öppnade förrän kl. 6 så sov vi några timmar i bilen – vissa av oss (läs jag…) sov väldigt gott, Eva och Inger hade rastat Indi åt mig när de ändå rastade sina tjejer och jag hade inte ens märkt det. 😉 Ja, jag sover bra när jag åker bil och uppenbarligen även när bilen står stilla. 😉

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

"Vadå, ska vi inte bo här mer?"

”Vadå, ska vi inte bo här mer?”

Hemväg

Nu börjar vädret bli sämre

2015-05-25 16.51.49

Tyskland

Tyskland

2015-05-25 18.34.30

Fina vägar

2015-05-25 18.39.27

IRra

IRra

2015-05-25 18.44.36

På väg in i en liten tysk by för att tanka

På väg in i en liten tysk by för att tanka

2015-05-25 19.11.52

Vackra gamla hus

Vackert

Vackert

2015-05-25 19.21.36

Stiliga byggnader

2015-05-25 19.21.44

Sista biten av resan gick bra och vi kom fram till min mamma vid 11.30. Här bjöds vi på lunch innan vi packade om bilarna och styrde åt varsitt håll. Det var en fantastiskt rolig resa och allting flöt verkligen på helt otroligt bra. Det enda man kan tänka sig är väl att nästa gång kanske man ska försöka boka rum på ett lägenhetshotell istället, så har man lite mer möjligheter att laga och förvara mat på rummet, som det var nu fanns det inte ens ett litet kylskåp och då blir det svårt att förvara något alls.

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU


Lämna en kommentar

Vårens händelser

Jaha, trots att jag skrev i förra inlägget att det förhoppningsvis inte skulle dröja så länge som tre månader innan nästa inlägg så sitter jag här nu, drygt 3 månader senare…. frågan är ju hur vettigt det är att fortsätta med bloggen om det ska vara så här… jag får fundera.

Hur som helst, sedan sist så har det hänt en del . Äntligen kom jag till skott och röntgade Indigo – fredagen den 13:e februari dessutom… tur man inte är vidskeplig. 😉

Jag hade även bokat tid för vår katt Halvan att kastreras så på morgonen var jag och lämnade henne hos veterinären och sen på eftermiddagen hämtade jag henne och röntgade samtidigt Indigo.

Bilderna såg fina ut vad jag kunde se och veterinären höll med, men sen får man ju vänta på SKKs bedöming. Så småningom dök den upp och det visade sig att Indi fick HD A och ED ua, mycket skönt!

HDEDIndigo

Så nu vet jag att han är helt frisk och kry, det trodde jag iofs redan innan med tanke på hur fint han rör sig och hur jämnt han musklat på sig, men ändå… skönt att ha det avklarat. 🙂

Med Indigo har jag hunnit med att tävla blåbärsklass i agility två gånger, en gång med rätt kasst resultat (totalt okoncentrerad hund) och en gång med betydligt bättre resultat, en vägran i första banan pga slarv från min sida, en disk i andra för att det helt enkelt var en lite för svår bana för oss. Men fin fokus från Indis sida och det var det viktigaste!

Vi har tränat både lydnad, rallylydnad, agility och spår. Här är en liten film från slutet av februari:

Vidare har både Indigo och Garibaldi debuterat i rallylydnad, vi körde nybörjarklass i Sölvesborg i slutet av april och båda skötte sig strålande. Indi var totalt okontaktbar innan men när vi väl gick in på banan så kopplade han på kontakten och vi fick ihop 86 p och kvalificerande resultat. Garibaldi gick superfint, vi fick 99 poäng och hamnade på delad 1:a-plats! Sen tävlade vi igen i mitten av maj, denna gången i Hässleholm och då var Indi totalt väck, även inne på banan… ungefär lika illa som när vi körde blåbärsklassen där en månad tidigare, jag vet inte vad det är med Hässleholms Bk som gör honom så väck….  Garibaldi skötte sig åter igen strålande, jag fick lite hjärnsläpp och pga det fick vi -1, så vi hamnade åter igen på 99 poäng och delad 1:a-plats! Bara ett godkänt resultat kvar nu så har han sin titel RLD N – nästa gång blir det dock bara han som får åka, Indi gör så mycket annat ändå att rallyn just nu får vänta lite.

I mars blev Indi exteriörbeskriven vid Beauceronklubbens årsmöte i Jönköping så nu har han godkänd exteriör inför korningen.

Vi har även hunnit vara med på några utställningar – dels SBK Skånedistriktets utställning för bruksraser i Åhus den 9 maj. Indi var galen i den danska domaren och bara hoppade och betedde sig som en idiot… men domaren gillade honom tack och lov ändå, faktiskt så mycket att det var Indigo som kammade hem Best in Show!! Hur ofta händer det att en beauceron blir BIS liksom? Helt otroligt och jag var så galet stolt över min fina kille, fast skämdes lite över hur han uppförde sig. 😉

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

En dryg vecka senare var det dags igen, då var det SKKs internationella utställning i Hässleholm, en jättetillställning jämfört med Åhus. Det var runt 1700 hundar anmälda på söndagen när vi var där… Det blåste dessutom halv storm och emellanåt öste regnet ner…. Den här gången föll inte Indi alls domaren i smaken utan han åkte ut med ett Very good. Det går verkligen upp och ner det där med utställningar, fast det är ju bara att konstatera att alla domare inte gillar samma typ av hund helt enkelt. 🙂  Jag är precis lika stolt över min fina hund ändå. I Hässleholm skötte han sig dessutom betydligt bättre än i Åhus, kanske för att det inte var på hemmaplan samt att det var så oerhört mycket hundar och folk överallt att han mest gick omkring och kikade på allting istället för att flirta med domaren. 😉

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Under våren har Indigo och jag gått en tävlingsinriktad kurs i agility på Åhus BK med Ida (som vi gått tidigare kurser för) som instruktör, tyvärr gjorde Indi illa en tass/tå i början av maj, när vi precis hade flyttat ut alla hinder på vårutomhusplan här hemma, han kom ut ur en tunnel lite för snävt, gnydde till och stödde sen inte på höger bak. Ett par minuters vila och sen gick han igen, om än stelt, lite senare på kvällen var han helt normal och jag såg inget dagen efter heller, men på tisdagen när vi skulle gå kurs så hoppade han ett hinder och sen var han halt igen. Ida (som också är veterinär) klämde igenom honom men hittade inget uppenbart. Han har sen vilat i fyra veckor och nu verkar han helt ok, tyvärr har vi missat större delen av kursen men det var ju inte mycket att göra åt det. Hans hälsa är vikigare än någon kurs, han ska hålla i många år till.

Övriga djur då – jo, vi har fått kattungar, Sara födde 6 stycken och som tur var hittade vi dem samma dygn som de föddes och kunde ta in dem i tvättstugan, så nu växer i alla fall de upp tama. Tre stycken är tingade, två ska vi behålla själv och den sista får väl stanna här om ingen ny ägare dyker upp. De är i dagsläget 4 veckor gamla och ursöta. 🙂

Honan

Honan ”Hakan” (mörk fläck under hakan) närmast i bild, samt Eskil som ska flytta till en klubbkompis.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här. Han har inte fått något namn ännu.

Honan

Honan ”Hakan” och till höger honan ”Näsan” (hon har en mörk fläck på nosryggen), här var de bara drygt två veckor gamla och hade precis öppnat ögonen.

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Chili har hunnit fylla 13 år, den 29 maj. Tyvärr är han inte jättepigg, eller ja huvudet är det inget fel på men kroppen ger upp mer och mer och det är bara för oss att inse att den jobbiga stunden där vi måste säga farväl till honom närmar sig med stormsteg. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det jobbigt att se hur hans kropp sakta men säkert lägger av. Han har varit en fantastisk följeslagare i nästan 13 år och det är vårt ansvar att se till att hans dagar avslutas innan det blir för jobbigt. Men det gör ont i mig att tänka på det… 😦

Chili <3

Chili ❤

Älskade underbara Chili grånos

Älskade underbara Chili grånos

En av vårens största händelser för min del har varit resan till National d’Elevage de Beauceron i Frankrike – dvs den stora rasspecialen, som i år tog plats i Saint-Piere de Boeuf, några mil söder om Lyon, men jag tänkte skriva lite mer om det i ett eget inlägg, vilket förhoppningsvis inte ska dröja 3 månader…. 😛


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


4 kommentarer

Utställning och annat

Fortfarande ingen större fart på mitt bloggande tyvärr men får se om jag kan komma ihåg lite vad som hänt senaste tiden.

Vi har avslutat Agility foundations-kursen, den har varit kanonbra och jag ser fram emot Agility grundkurs som vi snart ska börja på. Har mest tränat på foundations-saker, inte mycket lydnad har det blivit men det är väl dags att ta tag i det.

Jag har varit hos läkaren med mitt trasiga knä, hon tömde det på rejält mycket ledvätska samt skickade en remiss till röntgen och härom dagen fick jag kallelse till i slutet av november… jaja, bara att stå ut. Eventuellt kan vi tömma knäet en gång till tyckte läkaren, när jag pratade med henne härom dagen i ett annat ärende, nämligen min hypotyreos. Jag är inte speciellt pigg just nu, tröttheten ligger åter som ett täcke över mig och det har varit så ett par månader, det har smugit sig på och som vanligt tar det ett tag att märka det. Har varit och tagit blodprov så får vi se hur värdena ser ut nu, läkaren tycker redan att jag ligger lite för högt i min Levaxindos så det lär få bli något annat. Jag föreslog T3, liotyronin och det kanske blir så, vi får se.

Den här tröttheten gör tyvärr att hundträningen går på sparlåga, vissa dagar är jag piggare, andra tröttare. Tidigare i veckan var jag riktigt pigg när jag kom hem (slutade tidigt) och vädret var ljuvligt, mer som september än slutet av oktober, så det blev ett par timmar med hundpromenader och träning för alla fyra hundarna. Dagen efter var jag frusen och trött och sov på soffan mest hela tiden. Upp och ner, bara att vara glad de dagar det är upp. 🙂

Så här vackert var det tidigare i veckan:

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

2014-10-28 16.17.51

Solnedgång

Solnedgång

Älskade Gari <3

Älskade Gari ❤

På promenad med Garibaldi

På promenad med Garibaldi

Sigge och Chili letar godis

Sigge och Chili letar godis – Sigges svans viftar så mycket att kameran inte hinner med i det avtagande dagsljuset…

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

2014-10-28 16.07.17

2014-10-28 15.32.38

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

2014-10-28 15.32.25

2014-10-28 15.29.16

Fina Indigo <3

Fina Indigo ❤

Gården från uppfartsvägen

Gården från uppfartsvägen

Höstfärger

Höstfärger

Så vackert med solnedgångar!

Så vackert med solnedgångar!

 

Indigo roade sig med att springa… vad annars… han ÄLSKAR att springa och han behöver få göra det minst en gång om dagen för att må riktigt bra verkar det som. Jaja, han står väl ut även när han inte får springa men man ser hur lycklig han blir när han väl får chansen. Tokfrans! 🙂

Under helgen har det varit full fart i träningshallen, fredag-lördag var det ett collieträningsgäng som hade hjälp av Heidi Billkvam och idag har ”vår” instruktör Ida – www.agilida.se – haft kurs i belöningsutveckling. Jättekul att det är så full fart just nu, trots vädret som är mer sensommar än höst – idag var det 16-17 grader… helskumt så här i början av november.

Igår var det även dags för utställning för Indigo, denna gången SKKs internationella i Växjö. Första gången inomhus och första internationella utställningen, jag såg det hela som träning då han är så ung ännu, plus att flera goda vänner skulle dit med sina beauceroner. Även Martin följde med, trevligt med sällskap, enda nackdelen är att man hela tiden känner att man har bråttom hem till hundarna där hemma….

Domare var Natalja Skalin som visade sig vara en mycket sympatisk domare, trevlig med hundarna, lugn och sansad, lät gärna en glad hund pussas, något som Indi lyckligt utnyttjade. 🙂  Hon gillade Indigo mycket visade det sig, så pass att han fick Excellent och CK! Hans första CK, jippie! 😀  Sen i bästa hanklass var det bara Indigo och Evas Figo, där vann Figo och fick CACIB och Indigo fick R-CACIB! Vilken dag! Visst, ett R-CACIB är ju inget ”värt” titelmässigt om man säger så men om nu Figo redan hade varit internationell champion så hade ju alltså Indi fått CACIB:et. Hur coolt som helst att min lilla grabb är så fin! Jag hämtade ut en rosett för R-CACIB:et och sen köpte jag faktiskt en för CK:et, det var ju hans första CK och rosetten var riktigt fin. Domaren konstaterade att han kommer att bli jättefin när han växer till sig lite till, så roligt att höra. 🙂

Det var en fantastiskt trevlig dag med alla härliga beauceronägare och deras hundar, så himla trevlig stämning. Eva hade bakat kaka som hon bjöd på och vi stannade en stund extra så vi kunde vara med och fika.

Stort grattis till Karin vars fina Athena, 10 år, blev BIR och BIR Veteran, samt till Eva vars Figo alltså blev BIM!

Indi skötte sig strålande som vanligt – glad och trevlig med allt och alla, fast jisses så trött han blev av den ovana miljön. Han var helt slut när vi var inne i ringen för Bästa hane…. när jag sen gick ut och rastade så bara lullade han omkring och gick fram till alla bilar och tyckte ”Det här är nog min bil! Trött!”. Han piggnade till efter en stund i buren (så skönt att ha en stor bur med sig där han kan koppla av, även om det inte var helt lätt att få honom att vara i buren till att börja med; han ville ut och hälsa på allt och alla och minsta lilla springa i dragkedjan så vips var hans nos ute. 😉

I ringen - jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. ;)

I ringen – jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. 😉

Snyggingen med sina rosetter <3

Snyggingen med sina rosetter ❤

Jättefin kritik!

Jättefin kritik!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!