Tre busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Garibaldi RLD N!

Garibaldi och jag har nu klarat av tre starter i rallylydnad nybörjarklass och han har därmed kvalificerat sig för titeln RLD N (jag har dock inte skickat in pappret ännu, måste göra det så titeln blir registrerad). Sista starten gjordes i Hörby på nationaldagen, den här gången tog jag bara med Garibaldi, eftersom Indi håller på med så mycket annat (agility, lydnad, bruks) så kände jag att just nu får rallyn vänta lite för hans del.

Som vanligt är det lite påfrestande att åka bil med Gari… det var drygt 40 minuter till Hörby och han började pipa och hetsa i bilen redan efter 10-15 minuters resa… Sen slarvade jag och gick iväg och anmälde mig när jag väl hade parkerat bilen, nästa gång ska jag göra annorlunda, ska vara ute i god tid och parkera och sen sitta kvar i bilen en stund till han stressar ner, därefter ta ut honom en stund och först därefter gå och anmäla mig.

Nu hade jag näst sista start i vår klass så Gari hann ändå stressa av innan det var vår tur, men det märktes att han hetsat mer än vanligt idag för han var segare är normalt. Det var mulet och lite regn en stor del av förmiddagen, vi slapp dock åskan, sen lagom till vi skulle in på planen så kom solen fram… hade varit skönare med mulet tycker jag men det gick ändå helt ok, jag var säker på att vi inte gjort några större misstag, men samtidigt trodde jag att poängen skulle bli avsevärt lägre denna gången.

Även Helene och Ciel var med i vår klass och sen var det ett par beauceroner till, så rasen var väl representerad på den här tävlingen. Det slutade med att jag och Gari kom på 5:e plats med 96 poäng (betydligt bättre än jag hade väntat mig) och Helene och Ciel kom på 3:e plats med 97 poäng, det var dessutom deras debut i rally!

I fortsättningsklass vann Annica med Kompiz och Robban med Kaiza kom trea, så det var bra utdelning för beauceronerna! Mycket roligt!

Jag köpte en fin uppflyttningsrosett till Garibaldi och så poserade vi lite, tack Helene för hjälpen med fotograferingen!

Nu siktar vi på start i fortsättningsklass under sommaren, så får vi se hur det går.🙂

Garibaldi RLD N

Garibaldi RLD N


1 kommentar

Nationale d’Elevage i Frankrike

Så här en månad efter att vi kom hem från Frankrike så har jag till slut tagit tag i att blogga om det.🙂

Tänk att den här resan blev faktiskt av! Två gånger har jag varit nere på NE i Frankrike och i år blev tredje gången och denna gången MED egen hund! Så fantastiskt roligt det var! Nervöst också, men framför allt otroligt roligt!

Bästa resesällskapet hade jag också – Inger med sin importtik Irra och Eva med sin egenuppfödda tik Jixxa. Indi var väldigt glad över sitt charmiga fyrbenta resesällskap, ja han hade iofs inget emot de tvåbenta heller…🙂

Efter mycket planering och funderingar över vad man skulle packa etc så var det då dags att ge sig iväg. Vi möttes utanför Helsingborg hos min mamma, för att Eva och Inger inte skulle behöva åka omvägen om östra Skåne för att hämta upp mig. Efter fika och en pratstund packade vi in oss i Evas Volvo V70 – tre stora hundar, tre människor samt en del packning… tack och lov hade vi fått låna en takbox i vilken den mesta packningen kunde stuvas. Indi och Jixxa satt i buren där bak, medan Irra fick sitta i baksätet med sele, vilket hon faktiskt gillade – hon låg ofta på rygg eller på sidan, gärna ovanpå den person som satt bredvid.😉

Irra slappar i mattes knä

Irra slappar i mattes knä

Vi tog färjan över till Helsingør och sen körde jag genom Danmark till Rødby, där tog vi färjan och sen körde Eva genom hela Tyskland medan Inger och jag sov. På morgonen, när vi kommit till Frankrike, stannade vi för lite frukost och Irra fick följa med in – en fantastisk sak med Frankrike (och även andra delar av Europa, fast jag själv inte har erfarenhet av det) är ju att hundar är välkomna på många fler ställen än vad de är här hemma. Dock valde jag att INTE ta med Indi in eftersom han är… ähm… lite väl ouppfostrad, kanske man kan säga. 😉

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Frankrike

Frankrike

Mer Frankrike

Mer Frankrike

Sen satte sig Inger vid ratten och vid 14-tiden var vi framme i Givors och hittade utan problem till hotellet. Noterade att det låg ett stort köpcentrum 2 minuter bort, inklusive Carrefour (varuhus).

Efter en promenad med hundarna installerade vi oss på hotellet. Vi hade två dubbelrum (vi skulle varit fyra från början men en hade blivit tvungen att hoppa av) och då Irra nyligen slutat löpa så beslöt vi att det var lugnast att jag och Indi tog det ena rummet och Eva och Inger med tikarna tog det andra. Vi vilade lite, tog en sväng till Carrefour och handlade vin och snacks, åt sen middag på hotellet – det fanns bara två rätter att välja på men maten var riktigt god – och satt sen på ena rummet och pratade en stund.

Kompisarna poserar

Kompisarna poserar

Indi testar sängen i vårt rum

Indi testar sängen i vårt rum

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Godsaker

Godsaker

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. ;)

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon.😉

Åh om man hade såna här mataffärer hemma....

Åh om man hade såna här mataffärer hemma….

Indi skötte sig riktigt bra på hotellet, lite skällig när det gick folk i dörrarna precis utanför/bredvid vårt rum, men så var dörrarna också väldigt tunna och släppte igenom mycket ljud. I övrigt var han kanonduktig och receptionspersonalen var både nyfikna, imponerade och lite avvaktande när vi kom med våra tre stora hundar.🙂

På fredag morgon åt vi frukost på hotellet och sen la vi in utställningsplatsens adress i GPS:en och for iväg för att kolla in området. Det tog ca. 30 minuter från Givors till Saint Pierre-de-Bœuf där utställningen skulle vara. Området var jättefint, låg vid floden och hade många skuggande träd, fina promenadvägar och stora fina ytor överlag. Vädret var ljuvligt, omkring 22 grader, soligt men ganska blåsigt. Vi hade shoppat en massa god mat på Carrefour innan vi åkte och nu tog vi picknick-lunch i sällskap med Tina och Ole som också dykt upp på området.

På väg till Saint Pierre de Boeuf

På väg till Saint Pierre de Boeuf

Vingårdar på sluttningarna

Vingårdar på sluttningarna

Mer vingårdar

Mer vingårdar

En by

En by

och lite mer vingårdar....

och lite mer vingårdar….

Vackra rosor!

Vackra rosor!

Indi kollar in utsikten

Indi kollar in utsikten

Eva och Tina tar en pratstund

Eva och Tina tar en pratstund

Lunch!

Lunch!

Härligt med picknick!

Härligt med picknick!

På väg hem mot Givors igen

På väg hem mot Givors igen

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Böljande kullar

Böljande kullar

Tillbaka på hotellet blev det lite vila igen innan vi gav oss ut för att hitta en restaurang. Vi chansade på en liten restaurang i området och det blev riktigt bra. Servitrisen såg vår bil med bakluckan öppen och frågade om vi inte ville ta in hundarna men vi sa att det var nog lugnast att de var kvar i bilen…😉

Middag!

Middag!

Lördag morgon och nu satte nervositeten in rejält… vi hade inte riktigt varken tid eller lust att äta frukost så det blev lite frukt i bilen bara. Väl framme på utställningsplatsen var jag extremt nervös, men det var ju inte mycket att göra åt det. Vi hämtade ut våra papper där det stod var man skulle gå och i vilken ordning. Först ut var mätningen och jag var lite nervös för hur stökig Indi skulle vara, ibland tycker han att det är mycket roligare att stå på bakbenen och pussas än att stå stilla, men alla hundar och allt runt omkring var tydligen så distraherande att han stod riktigt fint och skötte sig utmärkt! Duktiga killen! De mätte honom faktiskt till 70 cm i mankhöjd, vid exteriörbedömningen till korningen mättes han till 66.5 cm… jag undrar vilket som är mest rätt… jag själv hade gissat på 68… jaja.🙂

Irra och Jixxa gjorde sin mätning i en annan ring, Jixxa var inne ungefär samtidigt som Indi så jag hann inte ha så mycket koll men såg att hon inte betedde sig riktigt lugnt, hon ville inte riktigt bli mätt. Eva var mycket förvånad över henne då hon är en mycket social och trygg hund i vanliga fall. Hur som helst, efter mätningen var det dags för Jixxa att göra sin CANT (vallanlagstest) och det klarade hon bra och fick Excellent. Detta test får bara göras av hundar som är max 18 månader så det var inte något som Indi hade kunnat göra, inte heller Irra.

Jixxa gör sin CANT

Jixxa gör sin CANT

Jag kände att jag nog ville ha karaktärsprovet avklarat innan lunch så jag ställde mig i kö vid ”min” ring – tacksamt nog den ring där de hade bäst organiserat och där det flöt på mycket snabbare än i de andra två. ;)  Killen som höll i testet pratade bra engelska så det var inga problem, jag förklarade att jag visserligen pratar franska men inte så mycket, men här gick det alltså utmärkt med engelska. Indi skötte sig bra, laddade lite på skotten (alltså gick upp i varv, ingen rädsla alls), såg mest förvånad ut vid hotet (en gubbe som hotar med en pinne och därefter lägger undan pinnen och hälsar på hunden), hälsade glatt (så klart… han älskar ju människor) och fick 8-8-8 och därmed Excellent.🙂

Nu kunde jag slappna av lite och vi tog lunch, därefter ställde jag mig i kö för att gå in till exteriördomaren. Här träffade jag på Indis uppfödare och även Indis kullbror Inook fanns på plats. Bröderna hälsade glatt på varandra och de verkade oerhört lika; sociala, glada och vänliga. Inte alla 2-åriga hanar som hälsar så vänligt på en annan hane. När vi sen stod och väntade försökte de ideligen leka med varandra.😉 Fina killarna! Deras uppfödare påpekade att Indi var mest lik pappa Gordon medan Inook är mer lik mamma Carapace, men att de är syskon går inte att ta miste på. Jag fick även kommentar från en tjej i kön att hon tyckte att Indi var otroligt fin, hon gillade inte harlekin alltid men honom gillade hon. :)  Roligt att få höra sånt. Jag fick även beröm för mitt fina franska uttal, att sen mitt ordförråd inte är så stort gör inte så mycket, de blir så glada att man kan prata lite i alla fall. :)

Exteriördomaren gav Indi Excellent på det mesta men Très bon (Very good) på två saker; huvudet (stopet tror jag) och fronten, så slutresultatet blev Excellent – för att få gå in i selektionen i stora ringen nästa dag hade han behövt få Excellent plus, men jag är ändå supernöjd med honom! Han har nu den franska klassificeringen Cotation 3 och förhoppningsvis ska han få sin Cotation 4 om några år när han vuxit till sig lite, vi ska helt klart åka ner igen, det här var en fantastisk upplevelse.🙂

Under tiden hade Irra och Jixxa gjort sina karaktärsprov och båda hade fått Très bon. Eva var dock mycket fundersam för Jixxa betedde sig väldigt konstigt. :(  Både Irra och Jixxa fick Excellent på exteriören och fick därmed Cotation 2.

Irra gör karaktärstest

Irra gör karaktärstest

Jixxa i utställningsringen

Jixxa i utställningsringen

Vi tittade lite på när de gjorde skottprovet för de hundar som skulle vidare till stora ringen på söndagen. Då insåg jag att Indi verkligen går igång på skotten… Fransmännen vill tydligen ha sina hundar lite ”heta” på skotten, eftersom de inte får visa osäkerhet så är det tydligen så att de tränar dem till att skälla och gå an lite mot skytten. Det stod många hundar runt ringen när de gjorde skottprovet och säkert hälften av dem drog igång och gapade som galna och Indi insåg att det här tydligen var något riktigt häftigt, så han började låta som han gör när han laddar när någon annan hund springer agility och han ser på… gälla upphetsade skall… puh. Svansen upp och hela hunden ser ut som ”Nu jäklar händer det något kul!”… puh…. jag kommer att ha lite att jobba med när det gäller platsliggning med skott inser jag.😉

Dags för skottprov, mycket publik

Dags för skottprov, mycket publik

2015-05-24 15.08.15

Vi var nu så trötta att vi beslöt att inte stanna för att se hela skottproven utan åkte till Givors och direkt till den restaurang vi hade besökt dagen innan. Vi åt en helt gudomligt god lax, drack ett väldigt gott vitt vin till och sen åkte vi till hotellet och gick och la oss väldigt tidigt. Till och med Indi var trött som sjutton…🙂

Ganska trött faktiskt

Ganska trött faktiskt

Sötnosen

Sötnosen

På söndagen var vi åter igen på plats tidigt, men med betydligt lugnare nerver än dagen innan.😉 Lite nerver kom dock tillbaka när det var dags att göra CSAU; ett enkelt lydnadsprov för att se att man har nån sorts styr på hunden. Indi var ju lite allmänt flummig pga alla roliga hundar och människor samt att han laddade på skotten så jag var lite fundersam på hur det skulle gå…. men det gick riktigt bra! Lite ”linförighet” som väl inte var direkt tävlingsmässig men han hängde med i alla fall, sen la man ner hunden, lämnade den, gick ca. 10-15 meter och gömde sig bakom en bil, hunden skulle ligga kvar i 30 sekunder, man kunde stå så att hunden såg en bakom bilen så det var inga problem (Indi hade nog legat kvar ändå iofs) och sen fick man gå fram några meter och därefter kalla in hunden. Slutligen viftade gubben med en sån där snurrande ”skramla” och vips så satt Indi i den… hehe, men gubben bara skrattade åt det.😉 Så även här fick Indi Excellent och jag var jättenöjd.🙂

Resten av dagen var ju lite mer avslappnad, jag tittade en del på lydnadstävlingarna, jag är mycket sugen på att tävla om vi åker ner igen om kanske 2 år. Framåt eftermiddagen var det då äntligen dags för finalerna och på sedvanligt franskt manér så är ju tider enbart en indikation på när det ska börja…. i det här fallet drog det nog ut åtminstone 1.5 h längre än beräknat…😉

Vi fick i alla fall nöjet att gå in i stora ringen inte bara en utan två gånger – dels i nationsparaden och dels i uppfödartävlingen där Indis uppfödare dessutom vann! Riktigt härligt att få vara en del i det!😀

Nationsparaden - foto Eliane Dubos Gourdet

Nationsparaden – foto Eliane Dubos Gourdet

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Klockan var över 21 när vi väl kom iväg mot Givors och eftersom det var söndag var nästan inget öppet så det blev snabbmat på KFC, fanns liksom inte så mycket annat att välja på.😉

På måndagen sov vi länge, inte ens Indi vaknade tidigt utan sov till nästan kl. 8! Vi åt frukost i lugn och ro och packade sen för hemfärd. En sväng inom Carrefour för att köpa lite saker (vin, öl, choklad etc) och därefter satte jag mig vid ratten och styrde mot Sverige. Vädret var fortfarande fint, omkring 24 grader och sol, men när vi körde in i Luxemburg kom det sämre väder, rejäla regnskurar som höll på ganska länge. Lite mat- och kisspauser tog vi men annars rullade det på bra. Inger och jag turades om att köra fram till det blev mörkt, då tog Eva över och vi andra sov. Kl. 3 på natten rullade vi in vid Calles utanför Puttgarden, här skulle vi passa på att handla lite mer, men eftersom de inte öppnade förrän kl. 6 så sov vi några timmar i bilen – vissa av oss (läs jag…) sov väldigt gott, Eva och Inger hade rastat Indi åt mig när de ändå rastade sina tjejer och jag hade inte ens märkt det.😉 Ja, jag sover bra när jag åker bil och uppenbarligen även när bilen står stilla.😉

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

"Vadå, ska vi inte bo här mer?"

”Vadå, ska vi inte bo här mer?”

Hemväg

Nu börjar vädret bli sämre

2015-05-25 16.51.49

Tyskland

Tyskland

2015-05-25 18.34.30

Fina vägar

2015-05-25 18.39.27

IRra

IRra

2015-05-25 18.44.36

På väg in i en liten tysk by för att tanka

På väg in i en liten tysk by för att tanka

2015-05-25 19.11.52

Vackra gamla hus

Vackert

Vackert

2015-05-25 19.21.36

Stiliga byggnader

2015-05-25 19.21.44

Sista biten av resan gick bra och vi kom fram till min mamma vid 11.30. Här bjöds vi på lunch innan vi packade om bilarna och styrde åt varsitt håll. Det var en fantastiskt rolig resa och allting flöt verkligen på helt otroligt bra. Det enda man kan tänka sig är väl att nästa gång kanske man ska försöka boka rum på ett lägenhetshotell istället, så har man lite mer möjligheter att laga och förvara mat på rummet, som det var nu fanns det inte ens ett litet kylskåp och då blir det svårt att förvara något alls.

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU


Lämna en kommentar

Vårens händelser

Jaha, trots att jag skrev i förra inlägget att det förhoppningsvis inte skulle dröja så länge som tre månader innan nästa inlägg så sitter jag här nu, drygt 3 månader senare…. frågan är ju hur vettigt det är att fortsätta med bloggen om det ska vara så här… jag får fundera.

Hur som helst, sedan sist så har det hänt en del . Äntligen kom jag till skott och röntgade Indigo – fredagen den 13:e februari dessutom… tur man inte är vidskeplig.😉

Jag hade även bokat tid för vår katt Halvan att kastreras så på morgonen var jag och lämnade henne hos veterinären och sen på eftermiddagen hämtade jag henne och röntgade samtidigt Indigo.

Bilderna såg fina ut vad jag kunde se och veterinären höll med, men sen får man ju vänta på SKKs bedöming. Så småningom dök den upp och det visade sig att Indi fick HD A och ED ua, mycket skönt!

HDEDIndigo

Så nu vet jag att han är helt frisk och kry, det trodde jag iofs redan innan med tanke på hur fint han rör sig och hur jämnt han musklat på sig, men ändå… skönt att ha det avklarat.🙂

Med Indigo har jag hunnit med att tävla blåbärsklass i agility två gånger, en gång med rätt kasst resultat (totalt okoncentrerad hund) och en gång med betydligt bättre resultat, en vägran i första banan pga slarv från min sida, en disk i andra för att det helt enkelt var en lite för svår bana för oss. Men fin fokus från Indis sida och det var det viktigaste!

Vi har tränat både lydnad, rallylydnad, agility och spår. Här är en liten film från slutet av februari:

Vidare har både Indigo och Garibaldi debuterat i rallylydnad, vi körde nybörjarklass i Sölvesborg i slutet av april och båda skötte sig strålande. Indi var totalt okontaktbar innan men när vi väl gick in på banan så kopplade han på kontakten och vi fick ihop 86 p och kvalificerande resultat. Garibaldi gick superfint, vi fick 99 poäng och hamnade på delad 1:a-plats! Sen tävlade vi igen i mitten av maj, denna gången i Hässleholm och då var Indi totalt väck, även inne på banan… ungefär lika illa som när vi körde blåbärsklassen där en månad tidigare, jag vet inte vad det är med Hässleholms Bk som gör honom så väck….  Garibaldi skötte sig åter igen strålande, jag fick lite hjärnsläpp och pga det fick vi -1, så vi hamnade åter igen på 99 poäng och delad 1:a-plats! Bara ett godkänt resultat kvar nu så har han sin titel RLD N – nästa gång blir det dock bara han som får åka, Indi gör så mycket annat ändå att rallyn just nu får vänta lite.

I mars blev Indi exteriörbeskriven vid Beauceronklubbens årsmöte i Jönköping så nu har han godkänd exteriör inför korningen.

Vi har även hunnit vara med på några utställningar – dels SBK Skånedistriktets utställning för bruksraser i Åhus den 9 maj. Indi var galen i den danska domaren och bara hoppade och betedde sig som en idiot… men domaren gillade honom tack och lov ändå, faktiskt så mycket att det var Indigo som kammade hem Best in Show!! Hur ofta händer det att en beauceron blir BIS liksom? Helt otroligt och jag var så galet stolt över min fina kille, fast skämdes lite över hur han uppförde sig.😉

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

En dryg vecka senare var det dags igen, då var det SKKs internationella utställning i Hässleholm, en jättetillställning jämfört med Åhus. Det var runt 1700 hundar anmälda på söndagen när vi var där… Det blåste dessutom halv storm och emellanåt öste regnet ner…. Den här gången föll inte Indi alls domaren i smaken utan han åkte ut med ett Very good. Det går verkligen upp och ner det där med utställningar, fast det är ju bara att konstatera att alla domare inte gillar samma typ av hund helt enkelt. :)  Jag är precis lika stolt över min fina hund ändå. I Hässleholm skötte han sig dessutom betydligt bättre än i Åhus, kanske för att det inte var på hemmaplan samt att det var så oerhört mycket hundar och folk överallt att han mest gick omkring och kikade på allting istället för att flirta med domaren.😉

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Under våren har Indigo och jag gått en tävlingsinriktad kurs i agility på Åhus BK med Ida (som vi gått tidigare kurser för) som instruktör, tyvärr gjorde Indi illa en tass/tå i början av maj, när vi precis hade flyttat ut alla hinder på vårutomhusplan här hemma, han kom ut ur en tunnel lite för snävt, gnydde till och stödde sen inte på höger bak. Ett par minuters vila och sen gick han igen, om än stelt, lite senare på kvällen var han helt normal och jag såg inget dagen efter heller, men på tisdagen när vi skulle gå kurs så hoppade han ett hinder och sen var han halt igen. Ida (som också är veterinär) klämde igenom honom men hittade inget uppenbart. Han har sen vilat i fyra veckor och nu verkar han helt ok, tyvärr har vi missat större delen av kursen men det var ju inte mycket att göra åt det. Hans hälsa är vikigare än någon kurs, han ska hålla i många år till.

Övriga djur då – jo, vi har fått kattungar, Sara födde 6 stycken och som tur var hittade vi dem samma dygn som de föddes och kunde ta in dem i tvättstugan, så nu växer i alla fall de upp tama. Tre stycken är tingade, två ska vi behålla själv och den sista får väl stanna här om ingen ny ägare dyker upp. De är i dagsläget 4 veckor gamla och ursöta.🙂

Honan

Honan ”Hakan” (mörk fläck under hakan) närmast i bild, samt Eskil som ska flytta till en klubbkompis.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här. Han har inte fått något namn ännu.

Honan

Honan ”Hakan” och till höger honan ”Näsan” (hon har en mörk fläck på nosryggen), här var de bara drygt två veckor gamla och hade precis öppnat ögonen.

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Chili har hunnit fylla 13 år, den 29 maj. Tyvärr är han inte jättepigg, eller ja huvudet är det inget fel på men kroppen ger upp mer och mer och det är bara för oss att inse att den jobbiga stunden där vi måste säga farväl till honom närmar sig med stormsteg. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det jobbigt att se hur hans kropp sakta men säkert lägger av. Han har varit en fantastisk följeslagare i nästan 13 år och det är vårt ansvar att se till att hans dagar avslutas innan det blir för jobbigt. Men det gör ont i mig att tänka på det…😦

Chili <3

Chili❤

Älskade underbara Chili grånos

Älskade underbara Chili grånos

En av vårens största händelser för min del har varit resan till National d’Elevage de Beauceron i Frankrike – dvs den stora rasspecialen, som i år tog plats i Saint-Piere de Boeuf, några mil söder om Lyon, men jag tänkte skriva lite mer om det i ett eget inlägg, vilket förhoppningsvis inte ska dröja 3 månader….😛


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där…😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe!😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det.🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det.🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare.😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till….😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen.😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg…😉


4 kommentarer

Utställning och annat

Fortfarande ingen större fart på mitt bloggande tyvärr men får se om jag kan komma ihåg lite vad som hänt senaste tiden.

Vi har avslutat Agility foundations-kursen, den har varit kanonbra och jag ser fram emot Agility grundkurs som vi snart ska börja på. Har mest tränat på foundations-saker, inte mycket lydnad har det blivit men det är väl dags att ta tag i det.

Jag har varit hos läkaren med mitt trasiga knä, hon tömde det på rejält mycket ledvätska samt skickade en remiss till röntgen och härom dagen fick jag kallelse till i slutet av november… jaja, bara att stå ut. Eventuellt kan vi tömma knäet en gång till tyckte läkaren, när jag pratade med henne härom dagen i ett annat ärende, nämligen min hypotyreos. Jag är inte speciellt pigg just nu, tröttheten ligger åter som ett täcke över mig och det har varit så ett par månader, det har smugit sig på och som vanligt tar det ett tag att märka det. Har varit och tagit blodprov så får vi se hur värdena ser ut nu, läkaren tycker redan att jag ligger lite för högt i min Levaxindos så det lär få bli något annat. Jag föreslog T3, liotyronin och det kanske blir så, vi får se.

Den här tröttheten gör tyvärr att hundträningen går på sparlåga, vissa dagar är jag piggare, andra tröttare. Tidigare i veckan var jag riktigt pigg när jag kom hem (slutade tidigt) och vädret var ljuvligt, mer som september än slutet av oktober, så det blev ett par timmar med hundpromenader och träning för alla fyra hundarna. Dagen efter var jag frusen och trött och sov på soffan mest hela tiden. Upp och ner, bara att vara glad de dagar det är upp.🙂

Så här vackert var det tidigare i veckan:

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

2014-10-28 16.17.51

Solnedgång

Solnedgång

Älskade Gari <3

Älskade Gari❤

På promenad med Garibaldi

På promenad med Garibaldi

Sigge och Chili letar godis

Sigge och Chili letar godis – Sigges svans viftar så mycket att kameran inte hinner med i det avtagande dagsljuset…

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

2014-10-28 16.07.17

2014-10-28 15.32.38

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

2014-10-28 15.32.25

2014-10-28 15.29.16

Fina Indigo <3

Fina Indigo❤

Gården från uppfartsvägen

Gården från uppfartsvägen

Höstfärger

Höstfärger

Så vackert med solnedgångar!

Så vackert med solnedgångar!

 

Indigo roade sig med att springa… vad annars… han ÄLSKAR att springa och han behöver få göra det minst en gång om dagen för att må riktigt bra verkar det som. Jaja, han står väl ut även när han inte får springa men man ser hur lycklig han blir när han väl får chansen. Tokfrans!🙂

Under helgen har det varit full fart i träningshallen, fredag-lördag var det ett collieträningsgäng som hade hjälp av Heidi Billkvam och idag har ”vår” instruktör Ida – www.agilida.se – haft kurs i belöningsutveckling. Jättekul att det är så full fart just nu, trots vädret som är mer sensommar än höst – idag var det 16-17 grader… helskumt så här i början av november.

Igår var det även dags för utställning för Indigo, denna gången SKKs internationella i Växjö. Första gången inomhus och första internationella utställningen, jag såg det hela som träning då han är så ung ännu, plus att flera goda vänner skulle dit med sina beauceroner. Även Martin följde med, trevligt med sällskap, enda nackdelen är att man hela tiden känner att man har bråttom hem till hundarna där hemma….

Domare var Natalja Skalin som visade sig vara en mycket sympatisk domare, trevlig med hundarna, lugn och sansad, lät gärna en glad hund pussas, något som Indi lyckligt utnyttjade. :)  Hon gillade Indigo mycket visade det sig, så pass att han fick Excellent och CK! Hans första CK, jippie! :D  Sen i bästa hanklass var det bara Indigo och Evas Figo, där vann Figo och fick CACIB och Indigo fick R-CACIB! Vilken dag! Visst, ett R-CACIB är ju inget ”värt” titelmässigt om man säger så men om nu Figo redan hade varit internationell champion så hade ju alltså Indi fått CACIB:et. Hur coolt som helst att min lilla grabb är så fin! Jag hämtade ut en rosett för R-CACIB:et och sen köpte jag faktiskt en för CK:et, det var ju hans första CK och rosetten var riktigt fin. Domaren konstaterade att han kommer att bli jättefin när han växer till sig lite till, så roligt att höra.🙂

Det var en fantastiskt trevlig dag med alla härliga beauceronägare och deras hundar, så himla trevlig stämning. Eva hade bakat kaka som hon bjöd på och vi stannade en stund extra så vi kunde vara med och fika.

Stort grattis till Karin vars fina Athena, 10 år, blev BIR och BIR Veteran, samt till Eva vars Figo alltså blev BIM!

Indi skötte sig strålande som vanligt – glad och trevlig med allt och alla, fast jisses så trött han blev av den ovana miljön. Han var helt slut när vi var inne i ringen för Bästa hane…. när jag sen gick ut och rastade så bara lullade han omkring och gick fram till alla bilar och tyckte ”Det här är nog min bil! Trött!”. Han piggnade till efter en stund i buren (så skönt att ha en stor bur med sig där han kan koppla av, även om det inte var helt lätt att få honom att vara i buren till att börja med; han ville ut och hälsa på allt och alla och minsta lilla springa i dragkedjan så vips var hans nos ute.😉

I ringen - jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. ;)

I ringen – jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg.😉

Snyggingen med sina rosetter <3

Snyggingen med sina rosetter❤

Jättefin kritik!

Jättefin kritik!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!


2 kommentarer

Indigo har gjort MH

I lördags var det dags för Indigo att göra MH. Han blir 18 månader nu i veckan så det kändes rätt lagom och vi hade tur att komma med trots att det var fler anmälda än vad de hade plats till.

Indi fick gå som första hund och han skötte sig ungefär som jag hade väntat mig. Lite förvånad var jag över att han inte jagade trasan, men den syntes inte jättebra och när vi sen gick med på hund nr 2 så jagade heller inte den hunden och flera i publiken konstaterade att trasan knappt syntes.

I övrigt kan man konstatera att han är mycket glad och social, löser allting med hjälp av sin sociala förmåga, tar aldrig till hot/skärpa. Beskrivaren kommenterade att Indi ”kändes ganska ung” och ja, speciellt mogen är han väl inte.😉

Sen vet jag ju också att jag varit slarvig med miljöträningen, mycket pga att vi haft så fullt upp med gården, träningshallen etc.; han har inte varit ute och sett sig omkring speciellt mycket – några utställningar, två nätter i lägenhet i Linköping, ett par gånger på brukshundklubben…. det är faktiskt det enda han gjort – pinsamt lite för en hund som är 18 månader. Kanske inte så underligt att han reagerar ganska mycket på t.ex. spökena – vi stöter aldrig på ”konstiga människor” och sånt här ute, så nog borde jag gett honom lite mer miljöträning i alla möjliga miljöer.

Men han avreagerar i alla fall fint och det är i mina ögon det viktigaste, han är dessutom social och glad och trevlig vilket jag verkligen gillar och jag är totalt sett mycket nöjd med hur han hanterade det hela.🙂

Martin filmade det hela och här kommer filmen. Om ni har bra uppkoppling så ställ gärna om till HD-kvalitet.🙂


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag.😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target…😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas.😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. :D  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. ;)  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag.❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg.🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.