Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Mer spår

Så var klockorna omställda och vi är tillbaka till vintertid. Märktes ju inte så mycket igår eller i morse men däremot på kvällen…. mörkt redan klockan 17. 😦

Hundarna var väldigt lugna på morgonrundan – ovanligt lugna. Inte hängiga, bara…. lugna…. bröderna bus mest skrittade och travade och DÅ är det verkligen inte som vanligt… 😯

Spåren som unghundarna fick igår var ju inte så långa så det borde inte ha gjort så stor effekt. Undrar om lammryggarna som de fick till middag var anledningen? De jobbade ju ganska länge med den här maten, upp emot en halvtimme och Chili åt faktiskt inte upp sista biten ben, den ligger kvar i hallen och så tuggas den sporadiskt på när någon blir sugen… 😉  Har väl aldrig hänt att Chili blivit mätt så, men tydligen så blev han det nu. Visar ju på vilken skillnad det är när man ger dem ”riktig” mat.

Efter frukost och fika åkte vi en sväng in till stan för att kolla skjutgarderobsystem – vi ska byta plats på en del rum, bland annat ska vi få lite större sovrum (det behövs) och då ska vi bygga garderober med skjutdörrsystem vilket ju gör att man utnyttjar ytan lite bättre då man inte får dörrar som öppnar rakt ut i rummet. Billigt är det inte, men de brukar ha rabattkampanjer lite då och då, får vänta på en sådan. Smart system är det i alla fall.

Tyvärr mådde jag inte bra när vi var i stan, mådde illa och ont i magen. Blev ingen lång stadstur utan vi åkte hem igen så snart vi var klara med garderobstittandet. Jag la mig på soffan en stund och nån timme senare mådde jag bättre.

Gick ut och la ett spår till Garibaldi, nu måste vi ta tag i att öka på dels hans spårkondis och dels hans erfarenhet. Idag satte jag igång JogTracker i telefonen för att kolla hur långt spåret blev – 560 meter. Det där är en himla praktisk funktion!

Jag hade gjort en del trixigheter; på ett ställe vinklade jag höger, gick 10 meter, vinklade höger igen, gick 10 meter och vinklade åter igen höger, så att jag korsade mitt eget spår. Mot slutet av spåret gjorde jag serpentiner; gick diagonalt till höger kanske 10-12 meter, sen rakt fram 5-6 meter, sen diagonalt till vänster 10-12 meter och så rakt fram 5-6 meter och så upprepa diagonalt till höger. Blev väl fyra sådana här svängar och sen avslutade jag den sista med en spetsvinkel ända ute i kanten av fältet, med en köttbullsbit mitt i vinkeln – jobbade han ut vinkeln fick han belöningen. Kattmat som slut – inga apporter idag, jag hoppade över det just nu.

Spåret fick ligga en timme och under tiden klippte jag klorna på alla hundarna och sen fick de tre som inte skulle få spåra lite aktivering i form av godisletande i trädgården. Relativt enkelt till Kenzo, lite svårare till Sigge och Chili, framför allt i form av att de var tvungna att stå på bakbenen för att nå upp till en del godis som var gömt i träd, inkört i barken eller hängde på tunna kvistar – Doggy Light-bitarna är perfekta eftersom de är små ringar som man lätt hänger lite här och var. 🙂

Sen var det dags för Garibaldis spår. Inga konstigheter första sträckan, jag hade gjort stora bågar men det var ju förstås enkelt. Första vinkeln tog han fint, andra slog han lite, tredje tog han fint, han gick hela tiden väldigt fint i spårkärnan – där är köttbullarna praktiska för jag ser ju om han slår när han hittar dem eller om han bara går ”rakt på” dem, och han gick för det mesta rakt på dem, slog väl som mest nån decimeter.

Men sen fick han det jobbigt när vi kom till den där fyrkanten där jag sen hade vinklat tillbaka över mitt eget spår. Den övergången markerade han bara lite hastigt men fortsatte rakt fram till vinkeln, vinklade fint men sen gick det åt skogen… nånstans vid eller eventuellt förbi nästa vinkel tappade han bort sig. Han letade framåt, inget spår, han letade åt vänster och var väldigt övertygad om att han skulle gå ut i det lite högre gräset utanför fältet men det var ju definitivt fel. Sen vinklade han snett höger och spårade iväg men jag visste ju att så snett, och dessutom åt fel håll, hade jag INTE gått, så jag släppte kopplet (även idag använde jag 3,5-meterskopplet) och han fick fortsätta själv, vilket han gjorde i kanske 15 meter innan han ringade tillbaka och fortsatte vimsa.

Därefter försökte han lösa det med bakspår men det lät jag inte honom göra, utan vi gick framåt istället och då lyckades han fånga upp spåret igen, efter den här klurigheten. Kommande sträcka gick som på räls, sen kom vi fram till serpentinerna och nu var han minsann lite mer noggrann. Första diagonalen tog han lätt, sen höll han dock på att gå förbi när den rätade ut sig, men efter bara en halvmeter tvärstannade han och letade sig tillbaka och sen tog han resterande serpentiner utan minsta tvekan, även om tempot sjönk lite – det tycker jag bara är bra att han dämpar tempot när han blir noggrann, istället för att göra som Chili brukade göra… öka farten och försöka springa när han fick problem. Inte så vidare värst effektivt kan jag säga… 🙄

Men Baldi skötte det som sagt fint och även sista biten, med spetsvinkeln, jobbade han ut fint, sen var slutsträckan fram till kattmaten hur enkelt som helst.

Jaa…. kan vi bara få till några sådana här spår per vecka så kommer han nog att bli betydligt skickligare. Han ÄR duktig, med tanke på den lilla mängd träning han fått, men han behöver helt klart bli bättre. Och det är lite svårt att lägga krut på att jobba med pinnarna när spåret i sig är jobbigt för honom, så det blir nog för matte att försöka vara flitig med spårandet så länge det går nu.

Vi var klara ca. 16.45, på vägen hem stannade vi till och pratade en stund med grannen, han var ute i trädgården och tände ljuslyktor då de skulle ha folk på middag lite senare. Efter en stund kom hans flickvän hem och fick sig en utskällning av Gari… skumma typer som kommer smygande i mörkret ska skällas på tyckte han, men han ville väldigt gärna fram och hälsa, vilket han inte fick – han var inte direkt ren efter vårt spår på det ganska leriga fältet…. 😉  Martin hörde skallen och kom ner han med, sen stod vi och pratade en stund innan vi drog oss hemåt. Då var det typ beckmörkt…. klockan var 17.15…. *suck*

Jag är väldigt inne på att köpa en riktigt bra pannlampa… har fått tips om att den här ska vara riktigt bra: http://www.proffslampor.se/ledlenserh7r-p-1088.html och den är ju inte vidrigt dyr heller så det kan det nog vara värt. Den har fått fina recensioner i alla fall och verkar vara vad jag behöver. Borde absolut inte vara omöjligt att lägga spår på fälten här med en sån lampa – ut i skogen kanske jag inte vågar bege mig; jag är lite för rädd om min trasiga fot för det, men fälten och kohagen är nog tillräckligt släta för att jag ska klara mig.

Martin lagade stuvad potatis och lammisterband medan jag tog en dusch, sen slängde jag ihop en snabb pannacotta:

1/2 dl gelésocker multi
2.5 dl vispgrädde
1/2 tsk vaniljsocker
frusna bär av valfri sort

Koka upp grädde, socker och vaniljsocker och häll det över frusna bär som man lagt i botten på två glas (vi hade ”I love Eco”-bärblandning i frysen och det blev väldigt bra). Sätt in i kylen och låt stelna i nån timme, ät och njut. Blev väldigt gott och det är ju hur enkelt som helst att laga pannacotta med det där gelésockret. 🙂  Sen är det bara att experimentera med smaksättningarna – ursprunget till den här pannacottan var med rivet citronskal i samt filead blodapelsin som dekoration, men det var ju enkelt att variera det till något som vi hade hemma.

Så var helgen slut, som vanligt går den alldeles för fort och i morgon är det tillbax till saltgruvan som gäller. Kommer att bli sega veckor nu när kvällarna är så mörka redan när man åker hem, det ser jag inte fram emot men man får väl göra det bästa av det.


4 kommentarer

Spår, heta känslor och RKB

Bröderna fick varsitt spår idag nere på fältet – Sigge ca. 150 meter näringsspår, Garibaldi ca. 250 meter med nån godishög här och där samt en kamprulle som slut.

Spåren fick ligga ungefär en timme, sen var det Sigge som fick börja. Använde nomeselen på honom idag och det märks att han är bättre i sin rygg – jag såg det redan tidigare i veckan när jag masserade igenom dem; när han har ont i ryggen så svankar han när man masserar eller till och med bara stryker honom över ryggen, men nu sköt han snarare rygg för att han tyckte det var så skönt. När jag provade nomeselen tidigare så verkade det irritera honom just över ryggen trots att den inte trycker där, men nu brydde han sig inte alls, skönt!

Näringen (köttbullsbitar) i spåret gjorde susen för hans tempo, han gick koncentrerat och fint och hittade sen sin boll i slutet. På vägen tillbaka slog det mig att vi lika gärna kunde gå det en gång till då jag såg att han missade ganska många godisbitar. Men det här tyckte Sigge var vääääldigt konstigt – här har jag ju redan spårat såg han ut att tycka. 😉

Men ganska snabbt insåg han att det ju faktiskt fanns godis i spåret och sen gick han det fint, och i ännu lägre tempo den här gången. Lite trött var han faktiskt sen… mycket nosarbete blev det. 😉

Sen var det Gari och idag körde jag med 3.5-meterskopplet och lät honom ligga på och verkligen jobba framåt och vi fick till en fin intensitet och koncentration. Han var väldigt perfekt i spårkärnan såg jag när han hittade högarna med köttbullsbitar, och första vinkeln var han nästan klockren i. Andra vinkeln slog han lite i, det var en spetsvinkel med vinden lite snett framifrån, han fixade det bra efter en ringning eller två. Försöker lära honom att leta bakåt om han tappar bort sig, jag backar när han börjar ringa. Han brukar vara rätt duktig på att gå tillbaka och hämta upp spåret igen men det gör ju inget om han lär sig ringa bakåt snarare än framåt dessutom.

Spårade sen koncentrerat och fint sista biten, markerade rullen men tog inte upp den förrän jag sa något. Funderar lite på att ha liggmarkeringar, ska fundera lite till. 🙂

Tog en kvällspromenad med grabbarna medan Martin fortsatte snickra så länge ljuset räckte. Första svängen med bröderna och de fick springa lite på ett fält – ger man bara Sigge en boll så kan de röja utan tjafs för Sigge släpper INTE bollen även om Gari är på honom. 😉

Däremot så lyckades de ryka ihop när vi kom hem och stod och pratade med husse…. först försökte Garibaldi få igång Sigge i bus genom att ”peta” på honom med tassen. Det blir ju rätt rejält petningar och Sigge var väl trött, färdiglekt och hungrig och inte alls intresserad av bus då. Så till slut sa han ifrån genom att nypa till Garibaldi. Inget mer med det, vi stod kvar och pratade men sen stod G och kelade med mig, och så kom Sigge och hoppade upp och höll på att välta mig så jag nästan ramlade över hundarna och då blev det tydligen lite för mycket för bröderna för de for ihop.

Som tur är så är det ju inte så mycket allvar bakom, utan mer irritation och lite trötthet och så rinner känslorna över – båda är ju ganska högtempererade och i sådana här lägen kan det lätt bli för mycket. Vi ryade på dem och de avbröt så gott som direkt, utan några skador, det lät inte ens speciellt mycket om dem när de höll på.

Sen lyckades Chili göra nästa grej – han kom farande ut på altanen när jag släppte ut honom och sen röjde han omkring så han lyckades välta en av de stora lyktorna som står där, ändå stod den intill husväggen just för att undvika ”yviga” hundar men naturligtvis lyckades han välta den… den största av dem dessutom. Det sa krasch och jag tänkte att ”nu har vi glas överallt” men turligt nog så klarade det sig! En liten bit glas, förmodligen från kanten, hade ramlat av, men det var inget som syntes och i övrigt var glaset helt… puh.

Sen har hundarna fått lammben (ryggrader) till kvällsmat, kul med mat som tar 20-30 minuter för dem att äta upp, istället för 30 sekunder…. 🙄   Vi kör ju inte BARF men ger ju mycket färskfoder, även om Chili och Kenzo även får torrfoder eftersom de tenderar till att gå upp lite väl mycket av enbart färskfoder, speciellt Kenzo. Sen får de mycket vitkål, vilket är lite blandat hur populärt det är – Garibaldi älskar vitkål och äter det gärna, Kenzo och Chili äter det (det är ju mat, liksom…) och Sigge skulle helst slippa men petar i sig det, men först när han ätit resten. 😉

Att kunna ge RKB (råa köttiga ben) några gånger i veckan är trevligt, det märks att hundarna uppskattar det när de får tugga och jobba lite mer med maten. Vi hade turen att få ca. 40 kg lammben för ett tag sedan och gissa om hundarna älskar det. 🙂

Inatt är det ju omställning av klockan, sen får man vänja sig vid att det nästan är mörkt redan när vi åker från jobbet…. trist, men inte mycket att göra åt.

Vi köpte ett reflextäcke härom dagen på Hööks, täcket i sig var riktigt bra, men tyvärr var det alldeles för kort kardborreband i fronten och då satt inte täcket bra över resten av kroppen heller. Jag ska dock fixa till det, sätter nog resårband istället för kardborre just runt fronten, samt kanske ett par band vid bakbenen så det håller sig lite mer på plats. Vi testade det på Sigge när vi rastade igår kväll och han syntes ju till och med när vi inte hade ficklamporna tända! Svarta hundar är annars hopplöst nu när det är beckmörkt ute; det blir mycket enklare sen när snön kommer. 😉

Hur som helst – för 169 kr så var det ett riktigt bra reflextäcke, fodrat med fleece och med fin passform om man bara förlänger frontbandet. Med tanke på att Martin tittade på ett reflextäcke som kostade 450 kr i en annan butik så tycker jag att det täcket vi köpte var prisvärt, trots att det kommer att tillkomma lite resårband och lite syarbete. 🙂

Upptäckte för övrigt en liten liten knöl på Kenzos kind idag. Inte alls stor, kanske 3-4 mm i diameter. Sitter i huden, är inget sår (vad jag kan se), inte heller en fästing som lämnat huvudet kvar, men det KAN förstås vara en liten inflammerad hårsäck eller något. Den måste ha kommit senaste dagarna, för jag har inte sett den innan och den syns verkligen – pälsen står rakt ut där (den är helt täckt med päls). Jag avvaktar några dagar, men försvinner den inte igen så blir det vet.besök – jag är väl lite orolig över att det skulle kunna vara en tumör… hoppas inte det är så.


6 kommentarer

Senaste tiden….

Det rullar på som vanligt här – hundarna mår bra, vi tränar en del men det är ju hur trist som helst att det är kolmörkt om kvällarna nu. I måndags hade vi ”hundvård” och det blev massage för alla fyra – jag fick faktiskt köra massageapparaten även på Garibaldi, tack vare att husse hjälpte till och matade köttbullar under tiden.. 🙄 – och sen borstning/kamning vilket var ett akut behov, fy vad de fäller nu.

I tisdags blev det ett kort träningspass ute på fältet på väg hem på kvällsrastningen. Husse fick hålla de tre som inte jobbade och så körde jag igenom hundarna en och en, kanske 4-5 minuter var. Bättre än inget men jäklar så mörkt det är….

I går kväll blev det äntligen träning på klubben tillsammans med Lisa. Vi började med Trolla och här kommer det fram lite lustiga saker – när Lisa tränade själv var det inga problem att få Trolla att komma in och sitta i utgångsställning men när jag började kommendera så blev det plötsligt så att Trolla inte satte sig, utan stod, viftade på svansen, började klappra tänder (förstadie till skall) och annat för att ”få igång” matte. Vi meckade lite fram och tillbaka med det hela och efter ett tag blev det betydligt bättre. 🙂

Sen var det Garibaldis tur och vi fick till ett bra pass där han höll fin fokus och var engagerad utan att slå över – han har senaste tiden varit lite väl het; i tisdags ute på fältet var han totalt övertaggad och det blir ju i och för sig lite kul men ofta inte direkt så bra precision. 😉

Det blev klass 2-momenten som vi körde igenom och det mesta gick fint, utom rutan…. antingen är det jag som tränar konstigt eller så är det så att mina hundar helt enkelt har svårt att se rutan när det är mörkt och man tränar i lampljus. Vi fick till det hyfsat till slut men jag får nog försöka träna rutan mycket i dagsljus framöver för att verkligen få den att funka bra.

Fjärrdirigeringen är det som jag ”petar” mest med just nu och det märks. Ska nog ta till mig Lisas fundering om att träna detta först, eller i alla fall inte sist, åtminstone tills momentet sitter riktigt bra, sen ska man förstås börja jobba med att han ska kunna klara det även när det ligger sist i ett helt pass men eftersom vi just nu jobbar med att få grunderna bra så är det nog vettigare att köra när han är som mest aktiv och inkopplad.

Just ja, inkallningen körde jag med ställande igår och det blev riktigt bra! Ser ut som att vi börjar komma till rätta med det här nu igen, skönt!

Avslutade med lite ”gå sakta”-träning vilket också verkligen börjar se fint ut, duktig Garibaldi!

När jag var klar med G så var det bara vi kvar. Lisa styrde kosan hemåt; med Sigge jobbar jag nu mest med koncentration och fokus, att han ska vänja sig vid att jobba koncentrerat i en miljö som han inte är helt van vid och med de störningar som finns och då behöver jag ingen kommendering eller så.

I och med att vi var ensamma så kunde han få röja omkring som han ville, fast han utnyttjar inte direkt det utan är verkligen nästan totalt koncentrerad på mig och belöningen – han är så härlig att jobba med! Ikväll hade han verkligen fint fokus, å andra sidan hade vi ju inte så mycket störningar, men å tredje sidan är han ju inte alls van vid att jobba i klubbmiljö, framför allt inte i mörkret så jag tycker han skötte sig utmärkt.

Fria följet börjar bli riktig fint nu; vändningarna och halterna är fina, han kan ibland tappa koncentrationen under vanlig marsch rakt fram men det sker mer och mer sällan. Läggande under gång är inte klart, men under baklänges marsch fungerar det fint, så länge han är hyfsat ”fräsch” i hjärnan. Blir han trött gör han istället klockrena ställanden… 😉

Ställandet funkar, inte helt oväntat alltså, bra. 😉

Hopp har vi inte tränat mycket alls, jag har inget hinder hemma men har ställt upp en träskiva och använt som hinder. Det räcker tydligen för en smart beauceron, för igår hoppade Sigge utan tvekan när jag kommenderade ”hopp”. Det där med att sitta på andra sidan fattade han dock inte vitsen med. B)  Jag belönade uthoppet med boll några gånger och fick honom betydligt längre ut från hinder och därmed blir det ju lättare att hinna få honom reagera på ”sitt”. Funderar på om jag ska använda en target istället, det skulle nog egentligen kännas bättre… nå, vi får se.

Apporteringen är bra när han väl griper… ibland springer han ut till apporten, men vänder och kommer tillbaka utan apport, stannar halvvägs in, ser ut som ”hmm… glömde jag något?” och sen far han ut och hämtar den. Koncentrationen är lite si så där ibland, speciellt när benen går – ju fortare han springer desto mindre tänker han. :mrgreen:

Avslutade med inkallning – jättefina, behöver bara ha lite tajtare ingångar – och platsliggning i ca. 45 sekunder, stabilt och fint.

Kan vi bara få en bra platsliggning där han är trygg trots främmande hundar runt omkring så tror jag att jag har en fantastisk lydnadshund i Sigge; han är intensivare än Garibaldi och han ger 100% för sin boll och sin matte… underbara hund!  Jag önskar att vi hade köpt även honom från början – förvisso hade han säkert ändå haft en del av sina brister/personlighetsdrag med sig, men kanske hade vi kunnat styra upp vissa saker i tid. Jaja, det är väl ingen idé att önska saker som man ändå inte kan ändra i efter hand. Han är i alla fall en fantastiskt härlig hund idag och jag är så otroligt glad att vi tog hand om honom.

Båda bröderna var kanonduktiga igår, härligt med två bra pass. 🙂