Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


4 kommentarer

Älskade Kenzo 10 år idag!

Ja, idag fyller vår älskade gammelpojke 10 år! Jag fattar knappt var tiden tagit vägen, nu var han visserligen 9 månader när han kom till oss men ändå…. 10 år!

Storörad unghund var han en gång i tiden

Storörad unghund var han en gång i tiden

En nätt unghund med vänligt sätt och stora öron var det som flyttade hem till oss den 11 augusti 2001. Han löste lätt problemet att vår dåvarande schäfer Isse knappast hade ett fungerande hundspråk; Kenzo hade det och han skötte sig utmärkt och det tog inte lång tid innan grabbarna var goda vänner.

Kenzo och Isse

Kenzo och Isse i bustagen

Kommunikation har Kenzo alltid varit bra på, han är en klippa på så sätt, trygg och säker, tydligt och klart språk, bråkar inte i onödan. Enda negativa med honom är väl att han alltid varit ganska mycket ”polis” med de hundar han bor ihop med, i alla fall hanarna. Både Isse, Chili och Garibaldi har fått känna på Kenzos nästan mobbinglika tendenser.

Men i övrigt är han en underbar hund och en fin representant för rasen, tycker jag då. Kanske inte världens mest arbetsvillig beauceron, men han är ju ändå Svensk lydnadschampion, den fjärde av vår ras att bli det. Han är även godkänd korningens mentaldel med 131 poäng, uppflyttad till lägre klass (rapport) men sen inte tävlad mer, delvis pga skottberördhet som tyvärr dök upp efter några år (kanske pga alla halsproblem han hade innan tonsillerna till slut fick opereras bort) och delvis pga att matte helt enkelt är mer intresserad av lydnad än av bruks. 😉  Som tur var så har även Kenzo alltid tyckt att lydnad är kul så det har ju inte varit nån stor förlust att inte kunna tävla i brukset.

Kenzo och jag tränar lydnad, augusti 2007

Kenzo och jag tränar lydnad, augusti 2007

Han är röntgad med B/C (slapp led) och MPB (2) på armbågarna men har faktiskt hållit sig fräsch och fin genom åren ändå.

Kenzos SE LCH-tävling 2007

Sändande till konen för skick till rutan. Det var på denna tävlingen, på Motala BK, som Kenzo tog sitt tredje 1:a-pris i elit och därmed blev SE LCH, september 2007

Efter sitt championat så har Kenzo fått bli pensionär, om än en hyfsat aktiv sådan. Han har varit rätt nöjd med att träna mest för att hålla igång och han är fortfarande i ganska god form. Lite för rund, men inte extremt och det blir inte värre utan han ligger kvar på sina knappt 42 kg.

Ett besök hos veterinären blev det nyligen för att tömma en talgkörtel på kinden men i övrigt är han ganska fräsch. Lite stel i sin ena höft upptäckte vi vid det här vet.besöket, den som han är röntgad C på, så nästa vecka ska vi på första träffen med rehabsköterskan på Valla djurklinik för att ta ”simkörkort”, det är fem gånger man går med assistans så att säga och därefter får man boka tid och simma sin hund själv, då är det också öppet kvällar och helger (under jourtiderna) så det är ju väldigt smidigt. Kenzo älskar att simma utomhus så jag hoppas att han kommer att gilla det även i bassäng. Han ska även få ett Back on Track-täcke, gäller att försöka hålla ”gamlingen” i bra skick. 🙂

Kenzo vintern 2007

Grattis vackraste Kenzo på din 10-årsdag!

Stort grattis älskade Kenzo,vi hoppas att du finns kvar hos oss i många år framöver!


8 kommentarer

Kattjävel!!

Ja, ovanstående inte helt politiskt korrekta ord kom från mig tidigare idag, i allt annat än milda lågmälda toner… det var dock inte någon av våra katter som förtjänat tillmälet – nej, de låg så fint och sov här i köket – utan det var grannens kattjävel 👿  som var uppe hos oss och tog fåglar! Först såg jag den när den tagit en, då var den på väg nerför uppfarten och jag hade inte chans att springa efter och jaga bort den, men bara nån timme senare var den här igen!! 👿

Då stod den på altanen, bara nån meter från fönstret, med en stackars fågel i munnen! Jag blev skogstokig och for ut (i sandaler, inte världens bästa skodon när det är 30 cm snö ute kan jag berätta, ifall ni inte visste det redan….) tillsammans med Garibaldi. Kattfan släppte fågeln, som flög iväg, jag vet dock inte hur skadad den var, förhoppningsvis klarar den sig. Sen flydde katten in under några buskar och satt och glodde på mig. Tyvärr såg inte Garibaldi var den blev av, men jag kastade en snöboll som nästan träffade och sen en planka som tyvärr inte träffade….  i det läget var jag inte det minsta bekymrad över vad som skulle hända om ifall plankan faktiskt träffade katten – det kanske hade lärt den en välbehövlig läxa iofs.  😈

Till slut lyckades jag jaga iväg katten från tomten, eller i alla fall ut i utkanten och sen tillbringade jag rätt lång tid med att sitta och vrida på huvudet mellan skärm och fönster för att se om katten kom tillbaka. Garibaldi var till enorm hjälp här – han satt troget och spanade i fönstret efter minsta rörelse – fåglarna bryr han sig däremot inte om, inte ens när de sätter sig på spröjsarna på fönstret, 10 cm från hans nos. Han försöker ibland nosa på dem genom glaset men mer intresserad än så är han inte, han verkar tycka att fåglarna hör till. Men katten hade han nog däremot reagerat på – ibland är det mer som att konversera med en människa när man pratar med Garibaldi, man får en känsla av att han har full koll på vad man menar. Raringen!

Egentligen hade jag väl velat släppa Sigge efter katten…. 😈  men eftersom vi inte har något staket och jag misstänker att katten hade flytt för livet och sprungit ner mot vägen (för att komma hem till tryggheten) så riskerar jag inte det, eftersom jag inte vill ha Sigge ut på vägen. Det är det INTE värt. Och skulle han väl starta efter katten så vete sjutton om jag kan stoppa honom, i alla fall inte om han kommer en bit ifrån mig. Så nix, den idén gav jag upp igen, även om den var bra (om än elak). Jag är rädd om ”mina” fåglar men inte på bekostnad av Sigges liv liksom.

Ska prata med grannen (de var inte hemma nu) och höra om de inte kan göra som vi, dvs. ha katten ute på natten så den kan fånga möss och sen ha den inne på dagarna. Jag har sett att även de har en stor fågelmatare på sin gårdsplan så jag antar att de vill att fåglarna ska överleva. Vi får se vad de säger…

Har jobbat på under dagen men tog en paus vid 15-tiden för att gå två svängar med hundarna, skönt att passa på att rasta i dagsljus! Först Sigge och Chili, satte nomeselen på Sigge och tänkte få hjälp att gå i den tunga snön, men när vi kom ner på vägen så visade det sig att en traktor kört där så det var rejäla breda hjulspår att gå i. Lite halt blev det istället, så idén med draghjälp var på gränsen till farlig. 😉

De fick leta boll i en hage, Sigge är som vanligt fenomenal – Chili tappade bort bollen nästan omgående men Sigge kämpade på tills han hittade den. Men till slut verkade det som att han också gick bet, så vi gick vidare och sen på hemvägen så fick Sigge testa igen och då, till slut, när jag tyckte att ”nä, nu ger vi upp och går hem”, då fick Sigge extra bråttom och till slut hittade han bollen! Triumf! Han är otrolig, ger aldrig upp och jag tror att det är en kombination av arbetsvilja/kamplust och föremålsintresse – han VILL verkligen inte bli av med sina föremål. Att få med honom vidare på promenaden när han vet att bollen ligger kvar är inte helt enkelt. 😉

Kenzo och Garibaldi fick en ungefär lika lång runda, de drog en leksväng på fältet – Kenzo älskar den här typen av väder och blir hur pigg som helst, även om han inte orkar röja omkring i djup snö hur länge som helst – och sen fick även de leta boll. Bortkastat – i två betydelser… jag kastade bollen till Kenzo som stod ute i hagen, den föll *plopp* framför nosen på honom… och sen hittade han den inte! Gari letade också men var inte riktigt på det klara med var han skulle leta så han la mycket energi på att fara omkring i lite för stora cirklar. Jaja, vi hittar kanske bollen när det töar, eller så hittar Sigge den nästa runda… 😉

Sen har jag skottat framför brevlådorna så att brevbäraren kan komma fram med bilen, annars sätter han/hon en gul lapp med ”skotta!” på något brev. Tänkte undvika det i år, grannarna flyttade ju in i somras och har väl inte koll på att man måste skotta men jag vet ju så det var lika bra att fixa det.

Avslutade med att fylla på alla fågelmatare så att jag slipper det i morgon, mycket nog som ska hinnas med på mornarna, speciellt nu när jag går två rundor. Puh.. helt slut var jag efter 1.5 h ute, frös gjorde jag verkligen INTE, gick åt en hel del mineralvatten när jag kom in. Nu blir det jobb ett tag till, rätt bra fördelning att kunna rasta medan det är ljust och sen jobba vidare – skulle vilja jobba hemifrån oftare men det lär väl inte vara helt uppskattat på jobbet misstänker jag. 😦


Lämna en kommentar

Snö i mängder……

Det började snöa här redan i söndags och i går morse var det rejält med snö. Martin är fortfarande sjuk så jag fick ta dubbla morgonrundor, vilket var så där roligt i den ganska tunggångna snön.

Att köra till jobbet gick dock helt okej; fick lägga i lågväxeln och köra på den tills jag kom ut på ”stora” vägen in till Linköping men i övrigt inga problem.

Hem däremot…. då hade det snöat hela dagen och även blåst rejält. SMHI hade uppgraderat från klass 1-varning till klass 2 och det kändes så där roligt att sätta sig i bilen och åka hemåt. Jag började fundera när jag kom ut på vägen mot Vikingstad och insåg att det var köer IN mot stan…. tänkte att de förmodligen stängt av E4:n och lett om trafiken och det visade sig vara helt korrekt; en buss hade vält ute på E4, som tur var så hade ingen skadat sig allvarligt.

På morgonen hade det tagit mig si så där 17-18 minuter in till jobbet. Hem tog det mig 35 minuter… Så snart jag svängt av stora vägen så åkte lågväxeln i; tack och lov för fyrhjulsdriven bil med hög frigång – det hade drivit in ganska rejält med snö på vissa ställen men bilen tuffade snällt på.

Väl inne på grusvägen så satt jag och tänkte för mig själv ”Bara jag inte får möte, bara jag inte får möte…” – vägen är smal och eftersom det inte varit så kallt ännu så har vägkanterna inte frusit till och därför så kan man inte gå ut speciellt långt. Jag hade dock tur och mötte inte någon – strax innan jag var hemma så såg jag på avstånd en bil men jag hann svänga in hemma hos oss innan den var halvvägs så det var rätt skönt.

Rastningen blev en av de kortare någonsin, men sen gick jag ut och körde lite uppletande med hundarna, de fick jobba på bra i snön. Vi blev av med minst två föremål – inte pga att hundarna inte hittade dem när de letade utan de försvann i leken efteråt eller pga slarv – Garibaldi tappade ett föremål på väg in till mig; en beige gummiring… gissa om vi inte hittade den igen i den ganska djupa snön…. och sen röjde Chili runt med en trasa, tvärnitade och kissade och sen hittade han inte trasan igen; jag misstänker att han kissade på den och sen inte ville leta just där han kissat… 😉  tur att vi bara kör med gamla trasor, bollar etc. som inte gör något om de försvinner. De lär ju dyka upp igen när snön försvinner, nån gång. Hur som helst så behövde de verkligen jobba; unghundarna har varit tokvilda senaste dagarna eftersom träningen varit obefintlig och det funkar bara inte i längden att inte göra något med dem. Efter träningen igår var de däremot nöjda och glada. En stund i alla fall… 😉

Idag var det ännu mer snö… det har snöat i natt och jag valde faktiskt att jobba hemifrån, jag har ju liksom den möjligheten så varför ge sig ut på vägarna när man inte måste? Blev ingen lång rastning i morse heller, det var hur jobbigt som helst att försöka plöja sig fram genom all snön, men jag ska försöka ta en längre runda var med dem under dagen, gäller att passa på när man är hemma när det faktiskt är ljust ute.


Lämna en kommentar

Helg, snö och veterinärbesök

Nästan hela förra veckan gick åt till att ligga hemma och vara sjuk; trist men inte mycket att göra något åt. I fredags tog jag mig till jobbet, men det gick segt och jag gick hem redan vid 16 och mådde då inget vidare. Lördag vaknade jag med en rejält svullen lymfkörtel på ena sidan halsen, men tack och lov klingade det av under helgen och igår mådde jag faktiskt bra för första gången på säkert 10 dagar eller så.

Helgen har varit lugn och helt befriad från hundträning; känns lite taskigt och hundarna är SÅ uttråkade men inte mycket att göra när man inte orkar. Nu ser ju vädret ut att bli bättre och kallare så nu går det snart att träna på min lilla improviserade ”appellplan” i trädgården igen; det har varit för lerigt och kladdigt där nu ett tag men det blir ju bra igen om det fryser på lite.

I lördags tog vi en tur till stan på eftermiddagen, åkte ut på Tornby tillsammans med halva Linköping, kändes det som. Det var nog ändå bra att vi inte åkte förrän på eftermiddagen, för när vi hade varit en sväng inne på Jula så hade det redan lugnat sig lite och de värsta köerna var borta. Det blev inköp av en del trädgårdsbelysning, dels av den lite ”juligare” varianten och dels vanliga lampor att ha i rabatterna.

Väl hemma igen blev det fika med säsongens första lussekatt och det är bara att konstatera att de man köper är inte lika goda som de hembakade.

Murcia från Luxform

De här fina lamporna köpte vi. Bild lånad från tillverkaren Luxform.

Igår fixade vi med lamporna i rabatten och det blev riktigt riktigt fint! Det var fyra stycken ”riktiga lampor”, glaskupa på en metallpinne och sen fem stycken spotlights i form av fuskstenar. Alla blev bra men allra finast var lamporna, vi ska köpa fyra stycken till för de var verkligen superfina.  Till nästa helg blir det även en del slingor som ska upp här och var; granslingor runt dörrarna, en lång ljusslang längs gamla planket, ett ljusnät över några tujor och lite så. Blir nog jättefint, speciellt som det verkar bli riktig vinter nu. 🙂

Det har kommit en hel del snö senaste dygnet och det verkar som att det ska fortsätta i flera dagar – jag får erkänna att jag tycker det är härligt! Martin bytte till vinterdäck på Jeepen i lördags innan vi åkte till stan (trots att han är genomförkyld, fick väl min förkylning men har som tur var inte blivit riktigt lika dålig som jag blev) och det blir byte på Chryslern i veckan nu. Hundarna är åter igen rena och fina när vi varit ute – fast det märks att det varit tö i några dagar för i morse var grusvägen fortfarande helt lerig, men det fina snölagret gjorde att hundarna ändå var rena, härligt!

Nu måste jag komma igång och träna hundarna igen – planen var att åka till Mjölby och träna med måndagsgruppen, men den planen fick jag ändra då jag fick tid för Kenzo hos veterinären ikväll. Han har ju en knöl på kinden och jag skulle ringt och fått tid redan förra veckan men då var jag ju sjuk. Nu hade jag tur, ringde i morse och fick en tid redan nu ikväll, snabba ryck! Lite läskigt är det allt med knölar som dyker upp så där, så det var skönt att det gick så snabbt att få tid.

Väl inne hos veterinären så visade det sig att jag inte hade behövt oroa mig – knölen var en talgkörtel – ”plopp” så kom det ut en stor klump talg, som en ärta ungefär, när veterinären tryckte. Så skönt att det inte var något värre!

Att det sen kostade 480 kr och en stunds körning var det definitivt värt!

Vet. kände även igenom Kenzo och konstaterade att han var lite stel i framför allt höger höft – den höft han har C på. Inte så konstigt med tanke på ålder och väder, men rätt bra timing att jag hade tänkt boka in tider för att ta ”simkörkort” så att vi kan simträna Kenzo för att hålla honom i form. Man måste ta hand om gamlingen – som för övrigt fyller 10 kommande helg.

Så nästa vecka blir det ett besök på djursjukhuset igen, denna gången för att träffa rehabsköterska samt att en veterinär ska kolla igenom Kenzo lite mer så att vi ser att vi inte gör mer skada än nytta med simningen. Tror att det kommer att bli riktigt bra att simma honom, bara han är frisk och ok så att vi kan komma igång och göra det. Ska även passa på att prova ut ett Back-on-track-täcke när vi är där.

Förresten, på tal om konditionsträning och det här med att hålla igång hundarna, så har jag beställt en spark! En Vansbro 91, fällbar, med snöskidor som tillbehör.

Vansbro 91 spark

En sån här blev det! Bild lånad från Fiskehörnan

Ska bli så häftigt att testa att köra lite drag med hundarna, jag köpte ju en nomesele till Garibaldi tidigare i höst, för att dels ha i spåret och dels vid dragträning. Nu hoppas vi på en bra vinter så att vi kan utnyttja sparken mycket! 🙂


4 kommentarer

Förbaskade jäkla päls…!!

Torsten i mars 2008

Torsten i mars 2008 - en snygging i sin svart-vita fluffiga kostym, synd bara att den inte är lite mer lättskött...

Torsten, vår yngsta katt, är en stor och stilig kisse med superstabilt temperament och oerhört orädd för saker och ting. En mysig kisse, förutom pälsen…

Jag var ursprungligen tveksam till att skaffa långhårig katt pga min kattallergi, som visserligen inte är kraftig men ändå.

Nu visade det sig att det inte är Torstens långa päls som jag reagerar mest mot utan faktiskt Måns-Oskars korta ludd. Det var den positiva biten ang. Torstens päls. Det finns en negativ bit med den, en STOR nackdel….. den tovar nämligen ihop! Och inte lite heller…. så fort kylan kommer och han sätter vinterpäls så förvandlas hans underull till stora hemska knutor. 😦

Fort går det också; den här hösten har jag varit uppmärksam på det – i motsats till förra vintern då han blev helt vidrigt tovig och framåt vårvintern fick jag KLIPPA bort halva pälsen på honom, nästan hela bakkroppen var full av tovor. Alltså, nu har jag försökt kamma honom varannan eller var tredje dag, men sen har det blivit ett uppehåll på kanske 4-5 dagar nu när jag varit sjuk och nu är det stora elaka tovor överallt. Jag ger snart upp!

Vi har köpt en sån där tovutredningskniv/kam, vass som sjutton och väldigt effektiv men lite otäck också; jag är rädd att skära antingen katten eller mig själv eller oss båda. Torsten är heller inte extremt medgörlig, om än heller inte extremt besvärlig. Enklast är att lägga upp en rejäl portion blötmat i hans matskål och sen kamma på. Svansen piskar när jag drar för mycket i tovorna men jag vet att jag kan fortsätta så länge han inte morrar till; då vet jag att det blev för mycket och jag får vara lite försiktigare och kela lite extra med honom.

Måns-Oskar

Måns-Oskar - mer allergiframkallande för matte, men helt utan tovor

Jag hoppas att jag kan avvärja de västa tovangreppen nu innan det blir helt ohanterligt… men en sak är säker – aldrig mer en långhårig katt, hur vackert det än må vara, i alla fall inte en med sån hemsk underull som Torsten. Kanske finns det andra typer av kattpälsar som inte tovar, så kunnig på katter är jag inte.


2 kommentarer

Stockholmsresa, valputställning och förkylning

Hoppsan, det har visst gått en vecka sedan jag skrev något här. Får se om jag kan komma ihåg vad som hänt sedan dess.

I torsdags var det dags för resa till ”storstan” – vi var ett gäng tjejer från jobbet som åkte upp för att gå på R.E.A. på Hamburger börs, sova på hotell och sen gå på stan dagen därpå. Nå, jag får erkänna att jag inte är direkt galen i att springa i affärer så jag planerade in lite andra saker, nämligen en träff med brorsan (som bor i Stockholm) och sen hade vi även ett bankärende som vi skulle fixa.

Vi bodde på First hotel Amaranten vilket var helt okej. R.E.A. var trevligt och kul, maten var god – det kan ju vara lite si så där när det är show och mat på samma gång men det här var riktigt bra – och sen gick vi till Golden Hits. Tja… vad ska jag säga? Kul att dansa till 80-talsmusik på översta våningen men karaoken på bottenvåningen… inte min grej. 😉

Traskade sen hemåt i heltrist väder, regnigt och kallt. Sov gott och åt en god frukost – hotellfrukostar är ju oftast himla trevliga. 🙂

Sen drog vi ut på stan, först ner till centralen för att lämna in väskorna, sen vidare in och ut i en hel hög affärer. Turligt nog var det relativt snart dags för mig att styra kosan mot Östermalmshallen där jag skulle träffa min bror.

Jag säger bara en sak – tack och lov för GPS i telefonen!! Vete katten hur jag skulle hittat annars….. Stockholm är jag verkligen totalt okunnig om. Men nu guidade min snälla telefon mig rätt hur enkelt som helst! 🙂

Vädret var tyvärr urtrist, det regnade mest hela tiden men det är ju inte mycket man kan göra åt det så det var bara att bita ihop och fälla upp huvan på jackan.

Östermalms saluhall är ju bara totalt underbar! Jag skulle ALDRIG vilja bo i Stockholm och är inte det minsta avundsjuk på de som gör det, tvärtom, men NU blev jag faktiskt liite avis… vilken härlig upplevelse! Vi åt på härliga Nybroe Smørrebrød och jisses vilken mat, men uj så dyrt… märks att jag inte är van vid Stockholmspriser, förvisso var detta kanske något över ordinarie lunchpriser men det är nog ändå rätt stor skillnad på att bo och leva i Linköping jämfört med Stockholm.

Efter en lång trevlig lunch med tillhörande pratstund styrde vi kosan mot en bank och fick fixat det ärendet. Därefter skulle brorsan tillbaka till sitt jobb och jag drog mig tillbaka mot där jag gissade att tjejerna var. Hade sedan tidigare programmerat in NK i min Google maps i telefonen och när jag ringde dem och frågade så visade det sig att de satt på en restaurang snett emot NKs entré…. rätt perfekt. 😉

Jag anslöt lagom till de var så gott som klara med lunchen, sen blev det att springa på stan i några timmar, fram till 16.45 när tåget gick. Jag är ju som sagt inte så förtjust i det där och tröttnar fort, men lyckades faktiskt handla lite på Granit – ett doftljus (pepparkaka… blir härligt till jul), citronhonung och lite annat smått och gott, samt en vacker svart sjal på Flash. Det var mina inköp det – mina kollegor hade handlat rätt mycket mer kan jag säga. 😉

Resan hem var lugn och Martin hämtade mig på stationen, sen hämtade vi upp kinamat på vägen hem, lite bekväm får man vara ibland. 😉

Tyvärr hade grabbarna  rykt ihop när jag var borta… inget allvarligt som tur var men det finns vissa situationer som jag vet att det finns en del spänning mellan bröderna och då är jag försiktig och styr upp det hela lugnt och sansat. Ett sånt tillfälle är i lilla hallen när vi ska lägga oss – här har Sigge varit osäker…. det är honom det hänger på om det blir bråk – Garibaldi är alltid lika trygg och säker och tror aldrig sin bror om ont, men Sigge blir osäker i vissa situationer och då han är lite högtempererad så rinner det lätt över. Jag har klickat dem för bra beteende och vänliga signaler i detta läget och det har funkat superbra, men… nu var inte husse riktigt med utan släppte iväg båda bröderna runt hörnet och var själv en bit bakom och vips så rök de ihop. Martin fick slita bort Sigge och sen ville Gari inte alls vara med utan sprang iväg – han är som sagt allt annat än en bråkstake. Ska väl inte säga att Sigge är en bråkstake heller, bara osäker i vissa lägen och klarar inte riktigt av att styra sig själv då.

Det blev som sagt inte så illa – bröderna har hittills aldrig slagits ”på liv och död” utan det handlar mer om hastiga utbrott av irritation och är sällan kvarstående. Gari fick något litet hål (mer repa än hål tror jag) på en tass – det var så litet att jag inte kunde hitta det när jag kom hem sen, och sen idag kände jag två små sårskorpor i nacken på honom. Jaja. Faran med att ha två jämngamla hundar antar jag.

Lördagen tillbringades med matshopping i stan – mat till oss, hundarna och fåglarna införskaffades. Sen förberedde jag lite mat inför söndagen samt att vi städade av huset.

Söndag ställde vi kosan mot Mjölby ridhus för att titta på valputställning samt träffa goda vännerna och tillika brödernas uppfödare, Ankie och Mique. De ställde ut sitt senaste stjärnskott Goosewood’s Daille, en ursöt harlekintik. Nu var det bara en båsse anmäld, Daille skötte sig fint och fick HP och blev BIR, men sen åkte de ut i gruppfinalen – inte så konstigt kanske då Daille är lite mitt i en tillväxtperiod nu.

Efter utställningen åkte vi hem till oss och åt lite lunch, sen fick Garibaldi komma in och hälsa på kennelmamma och kennelpappa och jisses jäklar så glad han blir! Han blir glad när han träffar folk han känner, som t.ex. bästa träningskompisen Lisa, men med Ankie och Mique blir han extra glad, totalt tokig! Han hoppar och skuttar, pussar och klänger och klättrar, pussar lite mer, sen stal han halva Ankies pepparkaka *vips* så försvann den från bordet – lite typiskt att han bara gör så när vi har besök…. folk tror väl att vi inte har någon som helst styr på hundarna… 😉  nog för att Gari är bortskämd men inte riktigt så bortskämd egentligen. 😉

Vi hade en jättetrevlig stund innan A och M var tvungna att ställa kosan mot hemmet och de övriga fyra hundarna samt alla hästarna.

Tyvärr var jag inte bra, hade känt av en förkylning redan innan Stockholmsresan och under helgen eskalerade det, så söndag kväll hade jag feber. 😦

Hade hoppats att jag skulle vara bra nog så att jag kunde gå till jobbet i morgon men icke… jag mår just nu ganska kasst och blir hemma minst i morgon också. Hur trist som helst, men inte mycket att göra åt det utan bara vila, äta Panodil och ta nässpray. Har snart snutit sönder skinnet på och kring näsan känns det som…. 😦


Lämna en kommentar

Plötslig vinter

Vaknade till snö i morse, inte mycket men desto mer har det kommit under dagen. Vackert, men lite för blåsigt för att det skulle vara riktigt trevligt. Och halt som sjutton – vi kör fortfarande på sommardäck så det gällde att ta det försiktigt. Å andra sidan ska det bli ganska många plusgrader igen snart så det känns fånigt att lägga på dubbdäck redan.

Under dagen fortsatte det alltså att vräka ner och vid 15 flexade vi ut och åkte sakta hemåt, skönt att slippa rusningen och dessutom köra i dagsljus. Martin la faktiskt i lågväxeln på småvägarna och bilen fick förstås betydligt bättre grepp då, även om man fick ta det försiktigt ändå.

Väl hemma tog vi en härlig promenad – hundarna var totalt tokiga och sprang, sprang, sprang. De fick några bollar att leka med, framför allt för att bröderna inte ska bli för vilda och börja bråka och de tröttade nog ut sig rätt bra alla fyra för de har sovit som stockar hela kvällen sen. 😉

Underbart att komma hem så pass tidigt, hinna rasta innan det är mörkt och sen tända en brasa, samt njuta av varmt te och nybakade (jaja, bake-off men det är ju typ nybakat) ciabattas. Så skulle man ha det varje dag!

Får se hur mycket snö som ligger kvar under morgondagen, ser faktiskt ut som att det ska bli hyfsat kyligt även då så kanske försvinner den inte än på några dagar, men det ser ut som att helgen ska bli ganska varm, upp emot 7-8 plusgrader så om inte annat så lär vi ju bli av med snön då.

Hade egentligen helst haft den kvar – det är mycket ljusare ute och hundarna är rena och fina när de kommer in efter promenaderna. Men det lär väl dröja ett tag till innan vi får snö som blir liggande.