Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Lydnad igen

Igår blev det ytterligare ett pass lydnad i trädgården.

Sigge fick börja och vi körde igenom klass 1-momenten, däremot glömde jag att träna platsliggningen, men resten (förutom hoppet då) gick vi igenom. Läggande under gång är snyggt, men ställandet är inte 100 % befäst om jag går ”som vanligt”, om jag däremot kör baklängesmarsch så går det bra. Inkallningen fin, apporteringen jättefin och denna gången var även klass 2-apporteringen helt okej. Fortfarande lite väl vilt gripande (*tjoho, springa full fart och sen landa på apporten är skitkul*) men nu var avslutet bättre och inget tugg.

Han var dock något överladdad och det leder ju lätt till felbeteende eller för den delen bara små felaktiga saker som snabbt kan utvecklas till riktiga fel, så det gäller för mig att se upp lite.

Även Garibaldi var het idag, hetare än vanligt, kanske för att han inte fick börja. Alldeles för långt fram i fria följet, men efter lite trixande med belöningsplacering så blev det mycket bättre. Jättefint läggande under gång, även fint sättande (som vi har börjat jobba med under vintern), en inkallning som blev så där vad gällde ställandet så jag gjorde om och denna gången rusade jag mot honom samtidigt som jag ropade ”stanna”. Han är rätt skön för han blir ju inte det minsta orolig när jag gör så, han ser mest ut som ”jisses, nu har matte fått spelet, men okej, jag tror jag förstår vad hon menar”. Gjorde om inkallningen igen och nu blev det jättefint stopp. Är noga med att belöna genom att han får fortsätta in till mig för att inte få den här fartsänkningen under andra sträckan som vi fick tidigare.

Apporteringen var riktigt bra idag! Inga omtag, full fart ut, full fart in, snabbt in vid sidan, men däremot – som vanligt – tasslandning på apporten… jaja. 😉

Testade lite saktagående med inkallning och det börjar se riktigt fint ut!

Något som däremot INTE såg fint ut idag var fjärren…. hans vänstra baktass levde ett eget liv idag… förmodligen låg han liiiite för högt i intensitet och det resulterade omgående i att baktassen flyttade sig i skiftena… *suck* Det kom även ett svagt gnisslande från honom i läggandet… jisses! Han var verkligen överladdad! Puh…

Lite kontroll och balans och lite meckande så blev det bättre och jag märkte att det även påverkade hur nära jag stod – ju längre bort jag stod, desto bättre utförande. Det är iofs skönt när det är på det hållet. 😉 I elit är det 15 meter så jag försöker redan nu börja öka sträckan istället för att alltid bara stå på de 5 meter som det är i klass 2.

Platsliggning kom jag i alla fall ihåg att köra med Garibaldi. Först en kort där jag bara gick runt knuten, vände och gick tillbaka igen, stod på avstånd en stund och sen avslutade. Sen en lite längre där jag gick iväg och försvann ur synhåll rakt fram sett från hans position, gick nerför sluttningen i trädgården och sen rundade jag dammen och gick upp igen. Fortfarande inga långa stunder som jag är dold men han ligger än så länge lugnt och fint och jag skyndar sakta med det här. Belöningen är numera enbart godis och efter att vi avslutat momentet så är det lugn och balans, lite fritt följ och inget mer som gäller. Verkar som att han fått en mycket lugnare inställning till platsliggningen nu.

Krypet vägrade jag att ens försöka med idag, han är överladdad nog som det är i det momentet även i vanliga fall och idag hade det förmodligen gått totalt åt skogen. 😉 Måste verkligen ta tag i det momentet, är ju lite väl många poäng att tappa pga slarv…

Båda bröderna fick leta lite boll som avslutning, sen fick alla hundarna en promenad och jag njöt av att det fortfarande var så gott som ljust (skymningsljus åtminstone) kl. 18, härligt!


4 kommentarer

Pub, uppletande samt lördagsdramatik….

After work-pub
I torsdags var det After work på mitt jobb, vi invigde en ny kontorsyta på en av våningarna. Pga sportlov blev det inte så många deltagare, vi var väl runt 25 stycken, men vi hade en trevlig kväll, spelade Wii (som jag tagit med mig), åt god mat och satt och pratade och drack öl. Min snälla sambo kom och hämtade mig så att jag också kunde ta en öl. 🙂

Alltså… vad är det för fel på folk?
Igår var vi och handlade efter jobbet, tillsammans med vad som kändes som halva Linköpings befolkning – my god vad mycket folk det var! Ica Maxi passar dessutom på att ha såna här ”avsmakningsstånd” lite här och var i butiken, helst i de stora gångarna, varpå folk, som de idioter folk generellt ofta tyvärr är, ställer ifrån sig sin vagn tvärs över gången! Likaså måste tydligen alla köra fram vagnarna exakt till den hylla där man ska ha något, speciellt i mejeridisken. Jag inser att vissa behöver det; handikappade, äldre som inte kan lyfta så tungt samt barnfamiljer med småbarn i vagnen men resten då? Friska människor som lätt kunde gå 20 meter, men icke…. Jag blir skogstokig av att handla när det är så där…. 👿

Väl hemma från eländet – gissa om det känns extra underbart att bo på landet, långt från de flesta människor efter en sån här upplevelse – blev det promenad med bröderna bus och lite bolluppletande i en hage. Sen tog jag en sväng med gamlingarna, Kenzo är tyvärr rejält halt på ena frambenet just nu… förmodligen för att han for omkring och busade härom dagen. Får se om det blir bättre, annars får det nog bli en tur till veterinären för lite Rimadylkur.

Under tiden jag rastade halte och långben så började Martin steka pannkakor – vi upptäckte nämligen att vi hade flera liter mjölk som gick ut just 25:e… visst håller de ofta en eller två dagar till men när man har närmare 3 liter så kändes det som läge att göra något av en del av det, så det blev pannkakor och det var hur gott som helst!

Dramatik på lördagförmiddagen
Lördagen började lite lagom spännande med promenad där vi nästan mötte en räv. Kenzo fick stanna hemma och vila sitt ben så vi hade bara tre hundar med oss. Vi hade haft rätt kraftiga markeringar från hundarna under ett par hundra meter och sen stannade vi av någon anledning. Gari var kopplad, Sigge satt ner och Chili stod nånstans bakom oss. Då ser vi plötsligt hur en räv kommer travande inne i hagen, parallellt med oss. Den verkade helt fokuserad på något annat och eftersom vinden låg på från ”fel” håll fick den heller inte vittring av oss. Den fortsatte på sin något sneda parallella bana och jag insåg att den snart skulle komma ända fram till oss… den var kanske 30-40 från oss vid det här laget och då harklade jag mig lite… en styck räv fick panik när den insåg att vi stod där och att vi var NÄRA… den flydde i full fart mot skogen… :mrgreen: Fin var den, rejält välpälsad, ingen skabb där inte vad man kunde se. Vi vet att vi har rävgryt i hagen utanför huset, kanske 200 meter från oss och det är ganska ofta vi ser rävar, dock inte på så här nära håll. Kul möte så här på en lördagmorgon. 🙂

Hundarnas reaktioner är lite olika – Garibaldi är nyfiken men sen är det liksom inte mer med det, Sigge blev väldigt till sig men inte så mycket som när hjortarna for iväg härom dagen…. räv verkar mer vara ”hund” för honom än något att jaga och Chili, ja han blev nyfiken men är numera rätt cool med sådant där.

Hemma igen blev det frukost och sen kaffe, medan vi höll på att fixa med kaffet så tar Garibaldi en sån där metallkapsyl (som sitter på 33 cl mineralvattenflaskor) från bordet och ska lämna över till oss – han är ju lite ”servicehund”, kan hjälpa till att tömma kassarna när man handlat, ta tvätten ur maskinen, lämna över saker från husse till mig etc. men ibland tar han också egna initiativ och det här var ett sådant tillfälle. Han jonglerade lite med kapsylen och vips så var den borta!?! 😯

Vi insåg att han förmodligen hade svalt den….. Vad gör man då? Han fick en burk sparris och sen ringde jag Valla djurklinik, de tyckte ”Sätt er i bilen och åk in så får vi honom att kräka!” så det var bara att kasta sig i bilen och åka mot stan.

Väl inne på kliniken så tyckte Garibaldi att det här var en lattjo lajbans utflykt och var totalt vild av lycka över denna oväntat roliga händelse. Vi vägde honom (41 kg) och sen tyckte de att vi skulle röntga först och se hur det såg ut. Så in på röntgen med en fortfarande totalt överlycklig hund, som hoppade, pussades och allmänt flängde omkring. Upp på bordet hoppade han snällt, sen vände vi honom på sidan och höll fast honom – han tyckte väl att det där var så där roligt men han var ändå snäll och förvånansvärt lätthanterlig! En bild togs och direkt kunde vi se att jodå, där låg kapsylen… skönt ändå att vi inte hade inbillat oss det!

In på rummet och så skulle veterinären lyssna på hjärtat, nu tog vi faktiskt på munkorg eftersom Garibaldi har lite dålig erfarenhet av veterinärer – han har varit otroligt jobbig med sprutor, han HATADE när sprutan gick igenom huden och fullkomligt exploderade och eftersom vi dels fick vaccinera honom och sen kort därefter operera bort tonsillerna, när han var runt ett år, så har han fått en viss tveksamhet till att bli hanterad av vårdpersonal. Han brukar försöka bita i det som är ”elakt” dvs. sprutan eller stetoskopet, snarare än i personalen, men det är ju ändå lite onödigt… 😉 så han fick munkorg på och stod som ett litet ljus när vet. lyssnade på hjärtat. Sen åkte korgen av och vi väntade på att sköterskan skulle komma med sprutan.

Munkorgen åkte på igen men till vår jättestora förvåning så stod Garibaldi blickstilla när han fick sprutan, sen åkte korgen av och han har ju aldrig agg till folk efter att det är klart så sköterskan fick klappa om honom. Något som däremot INTE gick var att locka honom att äta lite mer… sköterskan hade med sig en skål med burkmat och försökte ge honom innan sprutan. Sån mat brukar ju hundar ofta gilla men Garibaldi såg ut som om det var det äckligaste han luktat på och bara vägrade äta… så typiskt vår något kräsna hund… 😉

Nu kom väl det tråkigaste på hela dagen tyckte Gari när han väl började må illa, si så där 10 minuter efter att han fått sprutan. Han kräkte ganska snabbt upp tre rejäla högar och redan i första högen låg kapsylen!! Lycka!

Han fick vila en stund till, kräktes lite till och sen verkade han må bättre så Martin tog ut honom, dock kom det lite kräk till precis när de gick ut men därefter verkade det vara tomt.

Notan gick på 2453 kr men det var det väl värt, finaste killen, skönt att det gick så bra! Nu kommer vi att vara extra noga med att ta undan kapsylerna från ”Garibaldi-avstånd”, det kan ju hända igen och det vore ju verkligen inte lyckat.

Gladaste beauceronen
Han fick föresten fint omdöme av personalen: ”Det var den gladaste beauceron vi träffat!” 🙂 Jo, han är glad, vild och helt underbar, trots kapsylätandet… 😉

Kvällen fick hundarna tillbringa i hundgården då vi for iväg till stan och gick på sista föreställningen av Linköpings studentspex tillsammans med Ms föräldrar och därefter fick middag hos dem. Trevlig avslutning på en dag som inte riktigt blev som planerat men som ju ändå i det stora hela blev rätt bra (om än mycket dyrare än väntat….).


4 kommentarer

Lydnadsträning x 2

Nu börjar ljuset komma tillbaka – det är ljust på morgonen när jag rastar och om vi inte åker något ärende på kvällen efter jobbet så är det ljust även vid den rastningen – helt underbart! Det sätter dessutom lite fart på min träningslust så i måndags blev det lydnadsträning i trädgården efter rastningen.

Snön ligger inte så djup och jag har ju min ”arbetsbelysning” så det funkar fint att träna hemma nu, även om ”planen” verkligen inte är stor… inkallningen blir på typ 15-20 meter max men det går det också. Det enda jag inte kan köra är hoppet (eftersom jag inte har något hinder – ska nog ta och bygga ett under sommaren tror jag) och rutan, som det helt enkelt inte finns tillräckligt bra med yta för att träna vettigt.

Garibaldi
Började med Garibaldi och körde igenom alla klass 2-momenten som gick att köra. Fria följet är så där… han ligger tyvärr lite för långt fram i position – typiskt fel hos alla mina hundar, förmodligen för att jag trivs med att ha dem ganska långt fram, dumt nog.

Inkallning med ställande har vi tränat massor i vinter och det märks, det momentet ser fint ut nu. Vi har tränat det mycket på hala grusvägar vilket gjort att stoppen inte är så fina som de borde, eftersom han glider men jag ser att han verkligen försöker tvärstanna och jag tror att det blir fint sen på en torr gräsplan.

Apporteringen – där får vi fortfarande ett eller ibland två omtag på vägen in. Inga stora saker men ändå irriterande. Han är en ”tuggare” av naturen så jag vet inte om jag kan få bort de här små tendenserna helt – det är dock inte så illa med apporten utan det värsta är när vi kör uppletande med mjuka föremål… hua… inte snyggt. I övrigt var apporteringen fin; jaja, han landar med framtassarna på apporten men det har jag valt att inte göra något åt då jag tror att det kommer att försvinna med tiden – det gjorde det med Chili trots att alla sa att jag skulle träna bort det så jag förväntar mig att det blir samma sak med Garibaldi. 😉 Kan vara så att jag binder ris åt min egen rygg genom att tänka så men äsch… jag är optimist. 😉

Fjärren börjar se riktigt fin ut nu, distinkta skiften utan att han blir yvig, han lyssnar och väntar på mitt kommando. Jag la även in ett stå från sitt och baktassarna var helt stilla, snyggt! Får se om vi kan bibehålla det här sen när det blir fler skiften och med längre avstånd…. gäller nog att gå sakta fram och se till att inte det blir fel utan behålla den höga kvaliteten som är just nu.

Slutligen platsliggning, han ligger stabilt och fint nu, har tagit bort ”hakan i backen” och fått en mycket mer stillsam plats. Jag gick bakom knuten i kanske 10-15 sekunder, inte mer eftersom det är i det läget som det kommit för hög förväntan och uppvarvning. Nu var han väldigt stabil och fin, men jag måste verkligen vara noga med att träna platsen mycket, mycket, mycket! Både hemma och på andra platser.

Sigge
Sen var det Sigges tur. Linförighet rätt ok, lite förvirring i början då han trodde att vi skulle köra uppletande (brukar ju göra det i skogsdungen bredvid ”planen” så jag förstår att han trodde det var det som var på gång) men sen fint. Även han ligger dock lite långt fram…. oväntat… 🙄

Läggande under gång är bra, inkallningen är också bra, ställandet är däremot inte helt befäst; det går fint när jag går baklänges men går jag ”som vanligt” så stannar han oftast inte. Bara att träna mer alltså. 🙂

Apporteringen klass 1-variant gör han kanonfint nu, däremot kan man väl säga att den ”vanlig” apporteringen har degenererat en del över vintern… 😉 – han landar på apporten med framtassarna (precis som brorsan…), han griper ibland bra, ibland ute i kulan och han släpper den gärna innan han kommer in vid sidan. 😉 Lite att jobba på där alltså. 😉

Avslutade med två korta platsliggningar där han verkligen ligger fint nu! Utmanade honom lite genom att studsa på stället samt klappa på låren – det ryckte lite i bakbenen på honom men han låg kvar. Andra gången ryckte det inte ens i honom utan han låg som en liten staty. Han ligger verkligen tokkoncentrerat och bara stirrar på mig… rätt sött! 🙂

Lydnad två dagar i rad minsann!
Även igår blev det ett lydnadspass. Garibaldi fick börja och vi körde igenom samma moment som dagen innan, ungefär samma resultat, något bättre apportering dock. Lugn och fin platsliggning om än inte så lång.

Tokig hund?
Sen blev det Sigges tur men idag var han totalt tokig… jag ställde upp och skulle börja med linförighet och han börjar direkt pipa?! Nu är bröderna väldigt ljudliga båda två när de har hög förväntan – att vänta i bilen när någon annan tränas, att vänta på att gå ut, allt sånt här skapar mycket ljud hos grabbarna men de är så gott som ALDRIG ljudliga när vi jobbar. Enda undantaget är när jag försöker shejpa saker och sätter kriterierna för högt eller åtminstone fel, då kommer det lätt lite frustrationspip. Sen har Garibaldi även haft lite pip på platsen men det är ju just vid för hög förväntan vid pasivitet. Men att de ljudar så här är jag inte van vid…

Det visade sig helt kört att träna med Sigge; han ljudade (visserligen bara en massa gnissel men ändå…), han var väldigt okoncentrerad och plötsligt så bara drog han iväg… hittade honom runt knuten, stående utanför ytterdörren där han nästan stod och studsade…. 😯

Jag gav upp alla planer på lydnadsträning och lät honom istället leta upp bollen i skogsdungen några gånger… 😉

När vi sen kom in så slog det mig – Martin hade börjat fixa till hundmaten redan innan han gick ut med Sigge och Chili, det brukar vi annars inte göra förrän vi kommer in igen från promenaden men nu hade Sigge alltså full koll på att maten faktiskt stod och väntade, inte konstigt att han var helt tokig och bara stod och hoppade för att få komma in…. han är ett stort matvrak. 🙂

Jaja, då lärde vi oss det i alla fall. 😉


Lämna en kommentar

Veckan igen

Nu blir det ytterligare en sån där veckosammanställning, dock en relativt ointressant vecka med ganska lite hundaktiviteter… blir bara så ibland.

Måndag
Uppletande i trädgården med bröderna på kvällen, 6 föremål vardera, snabbt och lätt, inga problem. De har rätt mycket överskottsenergi just nu så det går undan när de jobbar… 😉

Tisdag
Bolluppletande i en hage under rastningen, ganska trötta bröder på kvällen… 😉

Herregud vad jag längtar efter barmark och värme…..

Onsdag
Idag for jag iväg till Stockholm för att träffa kollegor från olika kontor runt om i Sverige. Vi var ute och åt på kvällen på www.rott.se i Vasastan, vilket visade sig vara en mycket trevlig upplevelse. Kanongod mat, trevlig och avslappnad miljö och trevlig presentation av maten. Väl värt ett besök, rekommenderas å det varmaste.

Torsdag
Möte hela dagen, eller snarare kunskapsutbyte inom ekonomistaben, väldigt bra och nyttigt och dagen flög iväg. Tyvärr kom vi inte riktigt iväg innan köerna började och jag får ju erkänna att manuell bil i Stockholmsköer är vidrigt… bortskämd som jag är med automat. Nå, vi kom iväg så småningom och resan hem gick bra, jag körde och det var lite ovant att köra en ”vanlig” bil där man sitter så himla långt ner jämfört med våra två där man har mycket bättre utsikt. Men det gick det med, jag blir dock inte det minsta sugen på en vanlig bil efter något sådant här. Och hur orkar folk köra manuellt? Det fattar jag bara inte.

Fredag
Handlade efter jobbet, sen var min energi slut men samtidigt kände jag att hundarna behövde lite ”action” så det blev uppletande för bröderna bus. Inte riktigt lika tokiga idag, de missade faktiskt vars ett föremål, lite oväntat.

Sigge har för övrigt varit hemsk hela veckan…. Förra fredagen rök han ju nästan ihop med Chili i hundhuset, så i veckan har Chili fått ta Kenzos gård och så har Kenzo fått vara inomhus, det har varit så kallt och han ligger dumt nog mycket utomhus, visserligen på sin varma dyna men ändå… jag ville ha honom lite varm så då passade det att dela på Chili och Sigge. Men det har tydligen INTE varit bra tyckte Sigge, då han levt rövare i hundhuset – han har tokskällt på Garibaldi så fort de båda varit inne. Fattar inte varför han hållit på så här, men till slut har ju Garibaldi skällt tillbaka, dock har de inte varit ovänner, inget tjafs inomhus eller på rastningarna men detta j-vla skällande kan ju göra mig galen. Så idag åkte Chili in till Sigge igen och Kenzo fick vara ute – äntligen blev det lite lugnare. Lite gapande från Sigge men det var en bråkdel mot vad det varit tidigare i veckan, så han trivdes nog lite bättre med att ha Chili som sällskap än att vara ensam.

Lördag
Strålande fin dag men usch så kallt… -17 vid 9-tiden på morgonen gjorde att morgonpromenaden blev relativt kort, med täcke på alla fyra hundarna. Sigge och Gari var tokladdade och försökte röja loss men det fick de inte, lite bus hann de ändå med. Till och med Kenzo och Chili var lite sugna på att röja runt, fast Kenzo tycker inte riktigt om när det är så här kallt, han får lätt köldkramp i tassarna.

Senare under dagen blev det lite sparkkörning med alla utom Kenzo. Skönt väder när solen lyste, ”bara” -8 ungefär och man håller sig ju varm när man är igång så där.

Söndag
Åter igen en kall morgon med ungefär samma temperatur som gårdagen och även samma fina solsken. Idag blev det bolluppletande för bröderna på eftermiddagen och de gjorde ett bra jobb. Extra kul var att se Garibaldi när jag lyckats kasta in bollen mellan en hel hög med stammar av något mindre sly; bollen kilade fast sig si så där 70-80 cm upp och ganska långt in i röran av stammar och Garibaldi kom inte åt den. Han for dock omkring och försökte, klättrade upp på stenblocket bakom slyet, ställde sig på bakbenen, försökte gräva loss bollen men till slut fick jag hjälpa honom. Spännande verkade han tycka att det hela var. 🙂

Två tjejer med en barnvagn gick förbi och Garibaldi har ju blivit löjligt social nu; kastar sig fram och piper och vill hälsa på allt och alla… vilket han dock inte får men ändå, så tokig på folk har han ju inte varit innan, lite intressant att se.

Nu är helgen över och det är dags för ytterligare en vecka i ”saltgruvan”. Undrar hur lugnt det kommer att vara på jobbet nu när det är sportlov, förmodligen kommer det att märkas i alla fall.


2 kommentarer

Veckosammanställning

Ja, det blir mest en veckosammanställning just nu, orkar inte skriva varje dag då det ändå inte händer så himla mycket revolutionerande, men nu har jag i alla fall slängt ihop förra veckan i ett inlägg, om nu någon är nyfiken på vad vi pysslat med. 😉

I tisdags aktiverade jag alla fyra doggarna genom att köra uppletande inomhus. Jag använde ganska små föremål; två bitar brandslang ca. 4×4 cm, två bitar av ett gammalt läderbälte ca. 8-10 cm långa och en koppelreflex.

Sigge är utan tvekan stjärnan när det gäller leta-övningar. Han har en härlig arbetsvilja och ger sig aldrig. Nu får jag se upp så det inte blir för lätt för honom, jag får gömma föremålen lite klurigt så han verkligen får anstränga sig.

Han var också duktig med att ligga stilla i hallen medan Chili jobbade, dock inte helt utan pip men bra gjort ändå av Siggebus. 🙂

Chili, till skillnad från bästa kompisen Sigge, är inte den mest talangfulla hunden när det gäller den här leken – han vill väldigt gärna ha styrning från mig  – det här ser jag även när vi kör uppletande utomhus, exakt samma beteende bara det att han flänger och far mer ute, av förklarliga skäl. 😉

Kenzo då, ja han har varit en stjärna på det här men jag vet inte, tror att åldern börjar påverka honom, han letar fortfarande fint – det går inte så fort men det gör ju inget, speciellt inte inomhus där det ändå inte är några ytor att tala om – men däremot så verkar han inte riktigt jobba ut vittringen längre. Tror inte det är något fel på hans nos; letar han godis så hittar han dem utan minsta problem men föremål är svårare numera. Han tycker ändå det är kul så det gör ju inget att han inte alltid hittar alla föremål. 🙂

Med Garibaldi fick jag dock problem. Han for in i vardagsrummet, letade upp ett föremål och lämnade av det, sen tog det stopp. Han stod mitt i vardagsrummet och stirrade på mig, verkligen bara väntade på att jag skulle säga något…. Sa jag ”leta” så letade han en kort stund 10-12 sekunder, sen stod han åter igen och glodde på mig. Man såg att hela han var spänd av förväntan på något vi skulle göra… ? Tog jag in honom i utgångsposition och skickade igen så sprang han rakt in, hoppade upp i soffan och sen stod han där och stirrade. Eftersom han är nästan lika uthållig som Kenzo så bara stod han där och jag stod i hallen och så stirrade vi på varandra… :mrgreen:

Jag tröttnade dock på det hela och avbröt, han fick inte göra mer utan jag kände att jag var tvungen att fundera lite. Passande nog hade jag precis läst en artikel i senaste Canis som handlade om just när kommandon slutar funka och jag insåg att om jag fortsatte tjata, öka på signalerna och bara fortsatte från där vi var så skulle det hela bara bli sämre och sämre. Förvisso är inomhusuppletande bara mest en kul grej som vi gör för aktivering men jag använder dock samma kommando som vid ”vanligt” uppletande och jag vill inte strula till det.

I onsdags beslöt jag mig för att jobba med problemlösning. Nyckeln till att lösa det hela var enligt Canis att man går tillbaka till frivilligt beteende och det tycker jag låter ytterst vettigt. Mina hundar, åtminstone Garibaldi och Sigge, är rätt vana vid att jobba med just frivilliga beteenden så det borde ju inte vara ett problem.

Började med att slänga iväg prylarna på golvet i hallen och sen bara vänta. Han hade dock satt sig i utgångsställning och då gick inte iväg frivilligt… jag löste det genom att göra en snurr på stället så han kom upp i stående och då gick det tydligen bra att röra sig. 😉

Han hämtade snabbt in de fem prylarna en efter en, utan tvekan. Därefter slängde jag in dem i vardagsrummet och sen gjorde vi samma sak. Svårast var ju att han inte reste sig när han väl satt i fotposition – jag ville ju att han skulle starta frivilligt – men det löste jag genom lite smart belöningsplacering; när han lämnat av föremålet så kastade jag in ostbiten i vardagsrummet så for han in där och tog den och då var han ju i bra position för att börja leta igen.

Den här gången var det inga problem, han letade fint, vi fick ett fåtal stopp men då började han jobba självmant nästan direkt igen. Härligt! 🙂 Alltid kul med lite problemlösning – mental aktivering för matte… 😉

Under promenaden hade jag för övrigt hunnit med ett kort lydnadspass med Garibaldi och Chili. Vi hittade ett fält som var fruset och fint, där fick de först springa lösa en stund innan det blev en kort stunds träning, bland annat en platsliggning. Det var totalt tyst och stilla, bara en uggla som hördes förutom våra steg i det frusna gräset, halvmåne och stjärnor gav tillräckligt ljus så jag kunde ha pannlampan släckt – en magisk kväll!

I torsdags jobbade Martin hemifrån och jag passade på att jobba över en stund på kvällen. Hundarna fick därmed ingen träning och dessutom var de inne med husse hela dagen istället för att vara i hundgården, på kvällen var Sigge helvild men jag orkade inte göra något med dem. Det snöade för övrigt nästan hela torsdagen och kom säkert 1-1,5 dm… så mycket för den vårkänslan…

fredagmorgonen var Sigge så laddad att han och Chili nästan började bråka i hundhuset…. 😯  De går i vanliga fall utmärkt tillsammans och trivs verkligen ihop, intressant eftersom Chili aldrig varit så avslappnad ihop med någon annan hund innan  men Sigge gillar han. Dock inte i fredags…. det var ett jäkla liv i hundhuset och vi valde att ta in Kenzo igen så han fick vara inne hela dagen och så fick Chili ta Kenzos hundgård. Under dagen satt sen Chili och Sigge på varsin sida om nätet och såg ut att undra hur sjutton det kom sig att polaren var på andra sidan… knäpphundar. Säkert Sigge som var övertaggad och Chili som fick nog, nu kände jag dock att nu var jag tvungen att få slynglarna trötta – Garibaldi var också lite stökig pga uttråkning, dock blir han inte riktigt lika utåtagerande som Sigge.

Det hade snöat ytterligare ett antal cm under dagen så nu var lilla vägen plötsligt helt ok att gå på igen – senaste veckorna har den varit en isgata och även om Martin och jag kunnat ta oss fram med hjälp av våra underbara Icebugkängor så har hundarna haft stora problem. Alltså har vi istället gått längs stora grusvägen vilket innebär kopplade hundar och det bidrog ju till att göra bröderna till små krutdurkar, redo att explodera. 😉

Nu fick de äntligen springa lösa under promenaden igen och lyckan var total! När jag kom tillbaka med Garibaldi och Kenzo så tog Martin ut Sigge och Chili och medan de var ute körde jag uppletande med Gari. 6 föremål x 2 hämtade han in, snyggt och prydligt, synd att han tuggar lite mycket men i övrigt jättefint. Sista föremålet hängde ca. 1.5 meter upp i en liten björk, när han lokaliserade det försökte han hoppa men det gick ju inte… jag hjälpte honom genom att säga ”skall” och han skällde två gånger, jag hade tänkt slita ner föremålet och ge honom det som belöning för ”markeringen” men hann inte då Garibaldi kastade sig fram och slet till i en kvist på björken och vips hade han fått trasan att trilla ner, alldeles på egen tass löste han det. Roliga hund! 🙂

Snygg och smart - Garibaldi så klart....

Snygg och smart - Garibaldi så klart... 😉

Sen när husse kom tillbaka var det dags för Sigge, även han fick hämta in 6 x 2 föremål och var jätteduktig även han. Resten av kvällen hade vi ÄNTLIGEN avkopplade bröder!!

Lördag och strålande väder, skön morgonpromenad i ca. -10 grader men vindstilla och som sagt ljuvligt med sol. Senare på dagen körde jag ett sparkpass med bröderna, en i taget. De drar numera fint utan att göra en massa annat men dock inte direkt med nån intensitet…. Sigge är duktigast men han har inte riktigt fattat att han kan använda sin kamplust till att ta i och dra; han skulle däremot gärna kampa med linan om han fick chansen men det får han inte och har därmed slutat försöka med nu. Vi tog av snömedarna och sparken gled superfint men på några ställen går gruset igenom snön/isen och där blir det verkligen tvärstopp…. höll på att stå på näsan några gånger tills jag lärde mig var fläckarna var. 😉

Även Chili fick en kort sväng, han hade dock lite problem med att han halkade mer än vad bröderna gjorde så det var svårt för honom att ta i. Han är numera helt haltfri men vi väntar någon/några veckor till innan vi börjar testa simträning med honom, jag vill vara säker på att han fortsätter vara fräsch.

På eftermiddagen var det sen dags för Kenzo att simma. Idag tog han i som bara den, får se hur han är i morgon men han verkar verkligen tycka det är kul nu. 🙂

Hemma igen fick hundarna mat – lammsida – och det tuggades och stod i, Chili var klar först, sen Sigge och Kenzo medan Garibaldi omsorgsfullt åt sin mat i lugn takt – först revbenen och därefter benet som revbenen sitter fast i, där det också satt en del kött. Sen somnade Kenzo gott i sin biabädd och snarkade ljudligt… trött gammelpojke! Husse och jag åt också god mat – en ekologisk kyckling (från Bosarp) tillagad i lergryta med lök, äpple, bacon och citron. Hur gott som helst!

Söndagen grydde med fint väder men usch så kallt… -17 grader! Martin var borta större delen av dagen så jag ägnade mig åt lite slappande i tv-soffan och därefter lite aktivitet i form av tre hundpromenader – en var med slynglarna, där jag även passade på att lägga in lydnadsträning samt en runda med ”gamlingarna”.

Garibaldis inkallning med ställande börjar kännas riktigt bra, fast just nu är det ganska halt så ställandet blir inte ett så distinkt tvärstopp som jag vill ha utan mer ett glidande i början… 😉  Fjärren ser fin ut – jag har börjat lite med skiftena sitt-stå samt ligg-stå och än så länge är baktassarna helt stilla. Jag är jättenoga – mycket petigare än jag brukar vara – med just stillheten i fjärren, nu vill jag ha till en FIN fjärr istället för de mindre snygga som jag fått fram hos Kenzo och Chili. 😉

Vi ägnade oss också åt lite träning på att skilja på kommando – baklängesmarsch och sen kommenderade jag ligg, stå eller sitt. Bra träning – han måste verkligen lyssna och för det mesta är han väldigt säker. Sitt är det som funkar sämst, förmoligen pga att det är ganska nyligen inlärt.

Just ja, vi jobbade även med framåtsändandet – dels ”framåt”-galoppen och dels ”gå sakta”-biten. Satte även – för första gången – ihop framåt och sakta, ställde honom emellan och sen kommenderade jag ”sakta” och han gick sakta!! Woho, smartaste Garibaldi, han är så jäkla duktig!

Härligt väder var det och riktigt skönt att vara ute var det, framförallt som att temperaturen låg på behagliga -5 grader där framåt eftermiddagen – lite bättre än -17 liksom. 😉

Numera är det för övrigt ljust ända fram till 17.30 – helt underbart!

 

Vinter

Nog är vinter vackert... men nu vill vi snart ha vår!


4 kommentarer

Simning, valpar och så årets första spår!

I lördags blev det ett lydnadspass var med bröderna ute i trädgården. Det var nästan snöfritt men däremot blåste det halv storm. Att vi inte tränat mycket lydnad i vinter märktes…. Garibaldi var helt förvirrad och verkade inte fatta att det var lydnadsträning vi höll på med…. ❓ Jag avbröt och så fick han gå in och jag tog ut Sigge istället; han var betydligt mer vaken, å andra sidan gör han vad som helst för sin älskade boll… :mrgreen: Han gjorde en del riktigt fina apporteringar, det känns verkligen som det lossnat nu, jag får bara se upp med tugg/omtag men han är lättare att få tokfokuserad än Garibaldi så det ska nog gå rätt lätt. Avslutade Sigges pass med ett par kast med snörbollen ut i skogen bakom huset så han fick göra enkla uppletanden – skitkul sa Sigge och jobbade flitigt i den risiga terrängen. Duktig kille!

Tog ut Garibaldi igen och nu var han lite mer inkopplad och vi fick till lite bättre träning, om än ett ganska kort pass för jag höll banne mig på att blåsa bort… Även Gari fick leta upp bollen i skogen några gånger, uppskattat även för hans del.

Senare på eftermiddagen var det dags för simning igen för Kenzo, den här gången fick faktiskt Garibaldi följa med som sällskap. Han är ju lite pinsam att ha med sig ibland dock…. 🙄 Vi kom dit, ringde på (jourtid), Garibaldi var tokvild och flängde och hade sig, bakom oss kom det precis då två personer med en hund som skulle in till jouren, sen kom en i personalen och öppnade. Garibaldi blev helt till sig – spännande hund bakom, spännande person framför, nytt ställe…. TILT! 😉 Sköterskan såg ytterst tveksam ut… hon trodde väl att jag inte hade nån styr på odjuret… 😳

I vanliga fall hade jag tagit tillfället i akt och passat på att träna ”nu går vi vettigt” men med en hund bakom oss som förmodligen var ett akutfall  så gick det ju inte att stanna och stå stilla och vänta ut att hjärnan skulle börja funka igen, utan ett stadigt tag i kopplet blev det och så for vi in och fram till disken. Väl avbockade i bokningen så kunde vi sen jobba med ”lugn och balans” resten av vägen in till bassängen medan husse och Kenzo lugnt lullade i förväg.

En väldigt uppvarvad Garibaldi kopplades sedan upp i hyfsat långt men inte FÖR långt koppel vid sidan av bassängen och sen var det Kenzos tur att komma i fokus. Han fick simma ungefär lika länge som förra gången – totalt 11-12 minuter med korta pauser i och han tog i som bara den när han simmade – han är en otroligt duktig simmare. Hela tiden ackompanjerades vi av pipandet från Garibaldi men vi bara ignorerade honom förutom att vi trasslade ut honom när han trasslat in sig för mycket. Han växlade mellan att sitta på duschbordet, stå på golvet och ibland stod han på bakbenen och kikade över bassängkanten. :mrgreen:

När Kenzo var klar och jag duschade honom så förbarmade sig husse över ”gnylo” och tog ett par varv runt i lokalen för att låta G känna in atmosfären. G var duktig och kunde till och med gå upp och ner för den yttre rampen samt stå och sitta uppe på platformen samt även försiktigt ta ett halvsteg ner för inre rampen. Inte illa för en hund som egentligen inte gillar vatten. Eller ja… inte gillar är väl milt uttryckt… avskyr är nog mer rätt. 😉

Det var två trötta hundar som sov gott sen när vi kom hem…. 🙂

Igår (söndag) bar det iväg till Eva på kennel Silogården’s för en trevlig dag med hennes nuvarande valpkull, leveransklara om bara några dagar. Det var ett härligt gäng huliganer, med vassa tänder och mycket attityd, kamplust och bus i som vi fick roa oss med under många timmar. De var jättehärliga och väldigt söta, speciellt när de sov. 😉

Man får ju sina favoriter och Martin föll hårt för vit och brun medan jag nog mest fastnade för blå och svart… undrar om det var en tillfällighet – Garibaldi och Sigge var blå respektive svart i sin kull… 😉

Lilla fröken rosa var en tjej med mycket krut i och mycket humör också! Jag fick säga till henne på skarpen för att slippa få vassa valptänder i ansiktet och då vågade hon inte riktigt igen men istället så skällde hon ut mig, samtidigt som hon gick ner i lekställning… Blir nog en rolig hund att jobba med det där! :mrgreen:

Vi blev dessutom bjudna på en kanongod lunch och fika därtill – tack Eva för en jättetrevlig dag!

Våra egna hundar mer eller mindre ”fastnade” i våra kläder när vi kom hem sen… vi luktade tydligen MYCKET intressant. 😉

Idag har jag faktiskt spårat för första gången i år!! Vi slutade tidigare idag då vi hade ett planerat strömavbrott här, nån gång under tiden 9.30 till 14.30, så vi såg till att vara hemma vid 14.30 för att få igång servrarna, kolla så att värmepumpen startat snällt och så. Eftersom vi var så tidigt hemma så hann jag gå ut ett spår till Garibaldi i hagen utanför huset – där det är nästan snöfritt nu!! Underbart!

Spåret blev 370 meter långt – jag älskar min androidtelefon med GPS och praktiska appar!! – med tre pinnar och mängder med vinklar, korta sträckor och annat. Jag gick typ 15 meter, vinklade, gick 10 meter, vinklade igen, gick 10 meter, la en pinne, gick 5 meter osv. En del längre sträckor blev det också, men inte så många.

Medan spåret låg till sig gick vi en promenad med bröderna, där husse fick jobba hårt med att få Garibaldi att inte dra…. Jag fick greja lite med Sigge också, eftersom vi gick bakom husse och Gari, men Sigge är mycket mer lyhörd – kanske för att jag var så himla noga med att jobba med hans koppelgående redan från början eftersom han hade så fula ryck för sig. Han är dessutom löjligt belöningsdriven och lite mer intresserad av att vara till lags. Gari är nog så lydig, men under vanliga promenader tycker han nog själv att han gott kan få gå lös hela tiden istället för att behöva ha koppel (vi gick på stora grusvägen) och dessutom är husse inte lika intressant som matte eftersom husse inte tränar med Gari (och därmed inte är lika rolig) och dessutom lätt blir irriterad och Garibaldi tycker nog att det är enklare att ignorera en sur husse än att försöka göra sig till för honom… 😉

Efter att jag skällt på husse lite så gick det betydligt bättre. Det är intressant det där med att dra i kopplet – många har ju problem med det (inte för att vi direkt har problem, det är mest irriterande) men varför är det så? Ja, min gissning är att belöningen är så direkt kopplad till dragandet – hunden får ju omgående belöning/vinst om den drar fram till en luktfläck. Sen tror jag också att det till viss del är kamplusten som spelar in – ju mer motstånd, desto mer tar hunden i. Bra när man kör drag med sparken, mindre bra när man går och rastar i koppel… 😉 Dessutom blir det ett perfekt exempel på hur bra det funkar med variabel belöningsfrekvens; det räcker att hunden lyckas dra nån enstaka gång för att beteendet ska finnas kvar.

När vi kom tillbaka så var det dags för mig och Garibaldi att spåra medan husse tog ut gammelpojkarna en sväng.

Garibaldi var väldigt laddad och hade bråttom ut till spårstarten, när jag sen släppte på honom så gick han dock i rätt fint tempo. Hyfsad första vinkel, nog mest av ren tur… usel andra vinkel, där han fick jobba rejält för att hitta spåret igen, sen sänkte han tempot lite och blev lite mer noggrann i vinklarna. Första pinnen markerade han som hastigast, jag var snabb och tjoade ”bra!!” och han tog upp den.

Han är tack och lov lättläst, man ser och känner direkt när han tappar spåret och han vill också direkt tillbaka till spårkärnan om han kommer fel. Men vi behöver jobba mycket mer på vinkelarbete och spårsäkerhet, längd på spåret (uthållighet) och sen då framför allt – pinnarna.

Idag tog han alla tre pinnarna fint och gjorde ett, med tanke på vinteruppehållet, kanonfint spår. Jag hade gått så att spåretslutet var ungefär där vi började, fast från andra hållet om man ser det som en del i en cirkel, jag vill inte avsluta med en pinne när han ändå verkar se pinnarna mer som ett nödvändigt ont än som något riktigt roligt, så han fick istället spåra tillbaka där vi började och sen selade jag bara av och berömde honom och så var vi klara. Nöjd hund, nöjd matte. 🙂

Nu så… här kommer lite bilder från igår, alla tagna av Martin utom den på honom och den vita valpen samt nästa (huvudbilden på blå hane) som jag är ansvarig för.

Svart valp i full fart!

 

Härligt att busa omkring i solen!

 

Grön pojke ser lite övergiven ut... ensam i stora vida världen....

Här leker ett gäng med leksaken vi hade med oss

Lite osämja uppstår och en valp passar på att sno leksaken alldeles själv... 😉

Blå pojke i full fart genom trädgården

Mys! Martin och vit valp tar en liten sovpaus i soffan

Söta blå pojken, lite småsömning men inte riktigt sugen på att sova

Trötta valpisar

Och ytterligare några sömniga sötnosar


2 kommentarer

Veckan som gått

Måndag:
Längre promenad med bröderna bus, kortare med gamlingarna, sparktur med Sigge – första ”ensamturen” utan draghjälp eller så, gick förvånansvärt bra. Föremålsuppletande inomhus för alla fyra hundarna, sen 20 minuter på löpbandet för mig (mest gång men lite jogging), därefter massage för Kenzo, Chili och Sigge (Garibaldi hatar ju massageapparaten ungefär lika mycket som de andra tre älskar den, så han slipper) och slutligen tandborstning av alla fyra hundarna. Flitig dag!
Solen går upp 8.02 och ner 16:19.

Tisdag:
Plötslig attack av plusgrader plus rejält med vind gjorde att det superfina underlaget från gårdagens sparktur var totalt borta, nu var det blankis med vatten på istället. Vidrigt. Blir nog ingen mer sparkåkning på ett tag nu.

Kvällen bestod av promenad med bröderna, kortare promenad med gamlingarna, sen till Valla djurklinik för simning med Kenzo, första gången på ”egen hand”, allting gick kanonbra och Kenzo var entusiastisk och pigg, så förra gången var nog bara en tillfällighet. Han fick simma 11-12 minuter, vara två korta omgångar (ca. 30 sekunder) i jetstreamen. Lite stel senare på kvällen men inte halt, bra! Ingen mer aktivitet för övrigt den här kvällen, jag var lite för trött.
Solen går upp 8.00 och ner 16:21.

Onsdag:
Fortfarande rejält halt, rejält blåsigt men inte lika mycket vatten på isen (pga blåsten förmodligen) så lite bättre underlag idag, men fortfarande otäckt halt ändå. Svart ljus på himlen under morgonpromenaden bådar gott; jag kunde släcka ficklampan på vägen hem!

Underbart väder under dagen med strålande sol men också ganska blåsigt. Det lär dock gå hårt åt snön så det är väl bara att vara glad. Noterade en del gräsplättar runt parkeringarna i Mjärdevi, kanske kan man snart åka och spåra där!

Skön rask promenad på kvällen, stora grusvägen var helt okej att gå på, Icebug-kängorna underlättar förstås men även hundarna tog sig fram utan problem.

Hundarna: fick träna uppletande inomhus, sen klippte jag klorna och borstade tänderna på dem. Jag själv: gick/sprang på bandet 21 minuter, varav 5 minuter jogging i behagligt tempo à 6 km/h.

Smärre blodbad uppstod när Garibaldi trängde sig istället för att vänta, när jag flyttade ett kompostgaller. Han trampade fast i gallret, slet det ur handen på mig, hoppade omkring i grovköket med gallret fast på benet men kom till slut loss själv innan jag hann hjälpa honom. Sen blodade han ner halva köket… ett litet rivsår i ”simhuden” mellan två tår blödde rejält till att börja med, men slutade nästan lika fort igen. Skyddssko på en stund och Garibaldi hade plötsligt rejält högt benlyft på höger bak. 😉 Han hade dock inga problem med att leta föremål trots skon, däremot var han rejält stressad först när vi skulle tvätta av såret, inte pga hanteringen/såret utan pga själva händelsen att sitta fast i ett galler. Han verkade tro att det var jag som ”satt fast” honom, för han fjäskade väldigt i början. Lilla raringen!
Solen går upp 7.58 och ner 16:24.

Torsdag:
Martin fyllde år – grattis älskling! Vi firade genom att äta god mat på puben De Klomp (som ägs av en god vän till oss) tillsammans med Martins föräldrar. Supergod mat, som vanligt – jag åt lammfärsburgare och drack alkoholfri halvtorr cider (eftersom jag körde) och blev hur mätt somhelst. 😉  Kvällen blev inte sen, vi var hemma igen vid 22, vilket känns skönt så där en vardagskväll med arbete dagen efter.

Inga som helst vettiga aktiviteter för hundarna idag alltså, av naturliga skäl. De fick däremot märgben när vi var iväg – de ska ju också äta lite gott. 🙂
Solen går upp 7.55 och ner 16:26.

Fredag:
Fortfarande hopplöst blåsigt väder, idag med tillägg av snö!?! Dock bättre väder uppåt dagen, soligt men fortfarande väldigt blåsigt.

Inga hundaktiviteter alls idag, men jag upptäckte till min glädje att en av våra gräsmattor är helt snöfri så i morgon blir det lydnadsträning igen – äntligen!! 🙂

Väntar för övrigt fortfarande på vårt akvarium – pratade med butiken idag och tyvärr har leverantören haft tillfälligt slut på just den typen vi ska ha men nu hoppades han att de skulle kunna leverera igen så kanske… kanske… nästa vecka! *håller tumme för att det blir så!*
Solen går upp 7.53 och ner 16:29.

Att notera: sedan i måndags har dagen blivit 19 minuter längre!  Vi går verkligen mot ljusare tider! 🙂