Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


2 kommentarer

Påsklägret

Kanske dags att uppdatera lite om påskhelgens läger…. 😉

Jag och Garibaldi var alltså anmälda till Norrköpings brukshundklubbs påskläger, i ”hårda spår”-gruppen. Jag hade ingen som helst koll på vem som var instruktör men räknade med att oavsett vem så skulle det här vara utvecklande för Garibaldis och min spårträning. Jag har inga ambitioner att han ska bli en perfekt hårda spår-hund men däremot så tänkte jag att all träning är bra träning och att utveckla våra spårkunskaper ytterligare gör förmodligen att det vanliga ”SBK-spåret” blir enklare.

Det här var Norrköpings BKs första påskläger, de har ju tidigare haft tävlingen Påsksmällen så vanan vid att hantera många personer som bor och äter har de sedan innan och allt sånt flöt på jättebra. Något sämre var det med informationen, men det är väl sånt som blir bättre när man får kläm på det. Jag var dock väldigt fundersam på om jag skulle behöva åka till Norrköping redan på torsdag kväll eller om det räckte att jag dök upp på fredag morgon (när lägret officiellt började), jag valde dock att vänta till fredag eftersom jag visste att vi var få i hårda spår-gruppen och att vi säkert skulle hinna med en genomgång på fredag morgon.

Instruktören visade sig vara en Johan Gullberg, inte någon jag känner till alls men han har jobbat bland annat på FHTE och han visade sig vara väldigt duktig, inte bara på att instruera i spårträningen utan också vad gällde att läsa av hundarna och även oss förare, vilket definitivt underlättar.

Det visade sig att vi bara blev tre i vår lilla grupp. Ytterligare en var anmäld men dök aldrig upp, jag vet inte varför. Det var dock perfekt för oss tre som var med – vi fick massor med tid och det blev tid för mycket träning och ändå hade vi tid att prata mycket och även ”driva ut” lite i ämnena utan att det inverkade menligt på träningstiden.

Efter en kort genomgång åkte vi ut till gamla F13. Där blev det först lite koll av hundarnas föremålsintresse – vilket varierade. Garibaldi visade sig (som jag vet sedan tidigare) vara mest intresserad av föremål som social grej, dvs att leka tillsammans med mig (eller någon annan).  De andra två hundarna var lite annorlunda – den ena fick konfliktbeteende för att han inte gillade föremålen egentligen, den andra gillade nog föremålen men hade lite konfliktbeteende gentemot sin förare. Rätt intressant att se tre olika typer av hundar (de visade sig även vara olika i sitt sätt att arbeta i spåren)  man lär sig mycket av sånt!

Efter föremåls- och lekgenomgång så började vi lägga spår. Garibaldi har problemet att han är alldeles för ivrig och stressad när han kommer ur bilen (positiv stress förvisso, grundad på höga förväntningar, men stress likafullt) och då är han inte direkt i träningsläge att vara noggrann i spåret… vilket de måste vara när det handlar om hårda spår.

Vi la ett antal spår och gick dem (väntetiden var oftast bara 5-10 minuter) och därefter var det dags för lunch. Efter lunchen åkte vi tillbaka till F13 men nu till en annan parkering och där körde vi fler spår. En av oss hade konstant otur och fick sina spår utsmetade av bilar – gamla F13-området visade sig vara ett omåttligt populärt ställe vad gällde övningskörning… 😉

G och jag fick lite problem då han direkt föll in i försök till lydnad när jag höll emot i kopplet (vi körde med koppel och halsband). På lördagen bytte vi dock till sele och det gjorde susen!

För övrigt hade jag lite tur – när jag åkte till lägret på fredagen så glömde jag min väska med plånboken i hemma i hallen, på lördagen kom jag dock ihåg den och tur var det för jag hann inte mer än komma in genom Linköpings utkant så blev jag stoppad och fick visa körkort och blåsa. Tur för mig att de inte stod där på fredagen. 😉

Garibaldi presterade helt okej tycker jag, min egen prestation var väl så där… jag blev emellanåt rätt frustrerad när jag inte tänkte på saker som soptunnor som avgav lukter, hushörn som skapade virvlar etc. Garibaldis ”fel” är att han är lite bekväm (precis som jag själv är…) och om han går ett 5-6 meter långt asfaltspår och har vinden mot sig så känner han ju hela spåret i ett enda sniff, då tycker han att han direkt kan gå till slutet – helt logiskt egentligen. 😉  När vi spårade med vinden i ryggen eller ingen vind alls att tala om, ja då spårade han fint!

På söndagen gjorde vi en del roliga övningar i form av splittar – två personer, varav en hundens förare, gick spåret i ca. 5-6 meter, sen delade de på sig så att en svängde ut till sidan och gick ut så att man gick ca. 10-15 meter ifrån varandra och efter kanske 15-20 meter svängde man tillbaka och gick ihop igen i ca. 5 meter innan man la ett slut (några godisbitar). Instruktör Johan konstaterade redan på fredagen, när han första gången pratade om sådana här splittar, att de flesta hundar väljer icke-förarspår eftersom det är lite mer spännande och nytt. En del hundarna kan inte välja utan ”vallar” fram mellan de två olika spåren och några väljer förarens spår. Han trodde också att av våra tre så var det nog så att Garibaldi kunde tänkas välja mitt spår… och han visade sig få helt rätt. 🙂

Den lilla schäfertiken slog rejält i splitten och kollade noga av båda spåren innan hon valde icke-förarspåret, aussiehanen tog direkt icke-förarspår utan att ens kolla det som gick rakt fram (förarens) och Garibaldi gjorde också så, fast han valde istället mitt spår utan att ens fundera på att kolla det andra. Lilla gubben, mattes hjärta. 🙂

Instruktören och hans medinstruktör gick då ut ett nytt spår åt Gari så att inget av spåren var mina. Det var lite trixigare tyckte G, speciellt som vi fick en korsande person med hund som gick över spåret, förmodligen rakt över upptaget också, så G fick lite svårt att välaj vilket spår han skulle ta. Han valde dock ett även om det nog var lite mixat med det rastande ekipagets spår men sen tog han rätt och följde det utan att tveka till slutet.

En annan kul sak vi gjorde var att vi spårade uppe på betongbalkar som låg på sådana här betongsuggor, typ som man gränsar av parkeringsplatser med. Vi gick spåret barfota, började på asfalten, klev upp på betongsuggan som balken vilade på, fortsatte upp på balken och balanserade över den, sen ner på nästa sugga och sen ner på marken. Total längd på spåret var ca. 7-8 meter. Det här fixade alla hundarna galant, svårast var att fatta att spåret gick ner på marken igen; uppgången var däremot inga som helst problem för någon av dem.

Båda de andra hundarna spårade bättre på asfalt än vad Garibaldi gjorde, mycket pga att de var mer noggranna och lite lugnare än vad G är…. men skit samma, vi kommer aldrig att bli stjärnor på hårda spår men om vi fortsätter träna det så kommer det att öka hans förmåga att lösa svårigheter i vanliga skogs- och fältspår och bara det är nog så viktigt och dessutom är hårda spår en kanonbra aktivitet som även kan köras vintertid på plogade parkeringar etc.

Något som för övrigt framkommit väldigt tydligt under helgen är att jag har en väldigt social hund! Han är nog lika social som Kenzo, om än kanske inte lika klängig. Han ÄLSKAR att kela med folk, att stå och trycka sig mot dem och kela, kela, kela. 🙂 Däremot tar han fortfarande inte godis från folk han inte känner, även om han som sagt väldigt gärna tar emot kel och även gärna leker med dem. Men inte godis… Under lördagen började han ta emot godis från gruppen men när de la ett spår på gräs med en godishög i slutet så nosade han bara på godiset, först när jag tog upp det och gav honom så åt han det. Lustiga hund! 😀

På lördagmorgonen sköt de lite på klubben innan vi åkte ut till F13. Eftersom Garibaldi har lite öronproblem (höger öra som vanligt, det som han hade inflammation i halva vintern men som nu bara strular lite smått då och då) så jag var lite försiktig, han fick ligga kvar i bilen nere på parkeringen och jag var där och kollade. Satt först i bilen och hade radion på lite lågt och luckan stängd, men då hördes skotten nästan inte alls samt att det snabbt blev väldigt varmt i bilen, så jag stängde radion och öppnade luckan och fick inte direkt någon reaktion hos G. Han är ju inte skotträdd, däremot kan man säga att han är skottberörd men inte med rädsla utan mer ”vad fan är det där som låter?”.

Söndag eftermiddag körde vi lite lek med hundarna igen, Garibaldi leker ju gärna om jag engagerar mig och det är kul att leka med honom för han tycker verkligen det är roligt, att sen själva trasan i sig inte har något som helst värde utanför leken gör ju inget.

Totalt sett har det varit en supertrevlig lägerhelg med duktig instruktör och jättetrevliga träningskompisar i gruppen! Vädret var helt fantastiskt med 20 grader i skuggan, strålande sol, blå himmel och nästan ingen vind. Jag valde att åka hem varje kväll och sova hemma, vår husvagn är inte i skick och jag ville inte sova i hundstallet där eller i bilen utan kände att det var värt 40-45 minuters körning för att få sova hemma. Jag och Garibaldi var båda helt slut på kvällarna. 🙂 Vi har lärt oss massor och haft en kanonhelg verkligen – jag kan helt klart rekommendera ”hårda spår”-gruppen inför nästa års läger!

Tyvärr har jag inte tagit en enda bild under hela helgen… hade ju tänkt ta en del med mobilkameran men glömde helt bort det – i och för sig ett bra mått på hur intressant och rolig helgen varit. Så det blev ett långt inlägg utan några bilder alls den här gången. 🙂


2 kommentarer

Mycket mer nöjd…

Ja, efter att ha smält gårdagens besvikelse känns det idag något bättre, om än inte bra. En pratstund med Angelica hjälpte också till, det gör det för det mesta. 🙂  Tack för dina tips och råd och ”glada tillrop”, det är guld värt!

Dock kände jag inte alls för nån lydnadsträning idag, varken i Mjölby eller Linköping (som typiskt nog har samträning samma dag…) utan istället bestämde jag mig för att lägga spår.

Vädret var helt underbart – 21 grader i skuggan när vi kom hem från jobbet! Mer sommar än vår faktiskt men jag klagar inte. 🙂 Det blev till att ta på kortärmad pikétröja och väst och det var nästan för varmt, men västen är bra för att få med sig alla prylar när det ska läggas spår. 🙂

Det blev ett 410 meter långt klurigt spår till Garibaldi; många vinklar, tre snusdosor (med leverbitar i) och en boll som slut. Har hittat jättehäftiga tennisbollar med pip i, något som Garibaldi verkligen gillar – han tycker om att springa efter bollar (däremot är han inte så galen i själva bollen sen, inte som brorsan Sigge…) och han gillar pipleksaker, så det här var en perfekt kombination.

Till de andra tre blev det näringsspår, ca. 100 meter vardera. Deras spår låg ungefär 35-40 minuter. Jag fick med mig Martin som hjälp att hålla de två som för tillfället inte spårade, så slapp jag springa hem och byta hund eller försöka koppla upp de andra under tiden.

De har verkligen olika teknik när de spårar; Sigge ligger på som en galning och har alldeles för bråttom, tycker att torrgodis är så där intressant men gillar bollen som slut. Kenzo går, som den pensionär han är, i luuuuugnt tempo, äter noga alla godisbitar och kör egentligen mer ett uppletande med godis än ett spår, även om han fick jobba på lite och använda nosen.

Att spåra med Chili är som att hänga efter ett godståg…. 😉 eller kanske ett ånglok, det frustas och han ligger på som sjutton, är dock noga med att försöka hitta alla godisbitarna. Använde halsband och koppel och la kopplet mellan frambenen och höll emot och då spårar han faktiskt riktigt riktigt fint! Och jag får fin styrketräning… 😉

Sen var det bara att traska hem och byta hund; en överlycklig och lite speedad Garibaldi fick komma ut och gjorde ett kanonjobb. Jag körde med långkoppel (drygt 3 meter) och höll emot ganska rejält och han spårade noggrant och fint, tog de flesta vinklarna även om han missade lite i två och fick ringa ett varv, han tappar dock inte speciellt mycket och jag ser att för varje gång vi spårar så blir vinkelarbetet säkrare. Nu hade jag ganska kort mellan vinklarna – på vissa ställen bara 5-6 meter – och han fixade det väldigt fint. Han har en naturlig vilja att hålla sig i spårkärnan vilket jag tackar för. Sen är han också ganska lättläst vilket förstås också är trevligt. 🙂

Snusdosorna är han numera hur säker som helst på att markera; jag har inte hunnit försöka få till liggmarkeringar för han klipper dem direkt och vänder om och lämnar dem till mig… men visst, det funkar också för min del. 🙂 Han har nu HÖG förväntan på godiset i dosorna och jag laddar på det ytterligare genom att verkligen göra en ceremoni av det hela. Tror det kan bli riktigt bra så småningom. Idag markerade han även bollen som låg som slut; han gick över den med en halvmeter och jag tänkte ”jaha, så intressant var det” men tydligen låg vinden (den lilla vind som det var) på bakifrån för han tvärstannade och vände tillbaka och när han sen upptäckte att det var pipbollen så blev han väldigt glad! 🙂

Så totalt sett en riktigt bra träningskväll och på köpet fick jag gått ca. 4.3 km vilket ju känns rätt bra. 🙂

Hade JogTracker igång när jag la spåret, det ska gå att se även om man inte har ett JogTracker-konto:

http://www.jogtracker.com/HistoryDetails.aspx?SyncID=b657e5f6-248f-4fec-8522-9a62bd444236&UserName=asaa


2 kommentarer

Så himla besviken…

Igår var det dags för säsongens tävlingspremiär för mig och Garibaldi. Tredje försöket i klass 2 och jag tyckte nog att vi borde kunna hanka oss igenom så att vi fick ett 1:a-pris… svåra moment är det ju inte i klass 2 ändå… men uppenbarligen är vår lydnad rätt kass….

Jag var rejält nervös, det märks att jag inte tävlar tillräckligt ofta numera, men det kändes ändå rätt bra. Vi var bara tre startande, de andra två hade tikar, en golden och en kelpie, alltså ingen risk för att någon stor elak hanhund skulle äta upp Garibaldi på platsen… 😉  Ja, jag skämtar lite men en del allvar finns det nog bakom ändå – efter att Chili blev påhoppad så har jag blivit mer orolig för platsproblem i form av otrevliga hundar…. trots att det inte hänt något sedan dess och det är ju 8 år sedan… *suck*  kanske dags att släppa det nu? 😉

Nå, hur som helst, Garibaldi var kanske lite väl taggad inför platsen men kändes ändå bra ”med” mig. Jag hade dragit startnr 1 vilket jag gillar, dels får hunden ligga med bara en hund bredvid och dels är det skönt att starta först och slippa gå och vara nervös längre än nödvändigt. Dessutom slipper man se alla andra duktiga ekipage göra kanonresultat innan man själv ska in. 😉

Känslan idag var BRA! Tyckte att vi var ett fint team, vi höll ihop i vår ”bubbla” och även om vår orutin vid tävling märks så var det ändå inte så farligt tyckte jag.

Rutan höll på att gå åt skogen dock…. han gick in från sidan, stannade knappt inne i rutan, kanske skulle jag varit kall och kollat om han hade två tassar i rutan för det räcker väl i 2:an om jag inte minns fel, men jag dirigerade om, han gick inte in i rutan utan bakom den, då kunde jag dock kalla på honom och sen ställa honom i rutan. Puh… istället för en nolla blev det en 6:a, skönt!

Lite lång sträcka på ställandet på inkallningen, lite trav sista stegen in vid sidan med apporten (men inget tugg, inte ens omtag, jippie!!), lite sega skiften i fjärren (dock utan dk) var väl sånt som jag kände kunde dra ner det hela men i övrigt så tänkte jag att det ändå kändes helt ok och att vi väl inte skulle få några kanonpoäng men borde klara uppflyttning. Var jättenöjd med Garibaldis insats, fin kontakt och bra attityd, om än att jag märkte att han var lite trött mot slutet, men så vet jag att både fysisk och mental kondition behöver bättras på.

Sen frågade någon om jag visste varför vi bara fick 6 på hoppet… jag såg nog ut som en fågelholk…. tyckte ju att han gjorde ett jättefint hopp-sitt-hopp. När de körde igång platsliggningen för klass 1 så gick jag till sekretariatet för att höra om klass 2 var räknad och jodå, resultaten satt upp. Jag trodde jag såg fel, men icke… 149 poäng fick vi… ridå….

När jag sen fick tid att läsa igenom protokollet så blev jag inte mycket gladare…. Uppenbart är att vi har problem med platsen; han ligger visserligen säkert (en hund gick upp och gick till matte direkt men sånt bekommer honom inte alls) men han ligger inte stilla… kryper, flyttar tassar, nosar etc. En 7:a fick vi… där tappar vi 12 poäng, rätt surt. Sen kom jag till 6:an på hoppet…. ”föraren klappar hunden när momentet börjat”  helvete så jävla klantigt av mig då, fast jag hade ju tydligen inte uppfattat att momentet HADE börjat. Fy så besviken jag blev på det. Så onödigt.

I övrigt… ja… som sagt, mycket kommentarer, vi fick neddrag i både fria följet och i framföringen inför läggandet för att Garibaldi ”pendlar i position” dessutom i båda led i ff… och jag som tyckte att vi hade ett ganska bra ff den här gången. Uppenbarligen inte. 😦

Nerdrag i fjärren för dåliga uppsitt (visst, de var inte perfekta men han SATT ju tydligt och bra) och för segt utförande, nerdrag för travstegen vid apporteringen kändes helt korrekt, nerdrag för lång stoppsträcka i inkallningen är väl också rättvist. Nerdrag på helheten för att hunden lämnade mig (jag riktade honom inför rutan direkt efter inkallningen och han missförstod och hann starta några steg mot rutan, kanske 2 meter).

Det känns som att lydnadslydnaden blivit FÖR petig, för strikt och rent ut sagt, i mina ögon, tråkig…. jättesynd eftersom det varit mitt stora intresse vad hundsporter avser men nu börjar jag fundera på om jag kanske ska lägga ner lydnadsklasstävlandet och satsa enbart på brukset…

Vi får se, jag var i alla fall oerhört besviken efter gårdagen, har nog aldrig varit så ledsen efter en tävling tidigare, för har det känts bra har det oftast varit bra eller riktigt bra. Generellt sett så brukar det för min del vara så att känns det hyfsat så har det oftast sett riktigt bra ut och även synts i betyget, har det känts dåligt har det också reflekterats i betyget men ofta har det tydligen sett bättre ut än vad jag själv känt, men min känsla går tydligen inte att lita på längre.

Så här såg poängen ut:

Platsliggning 7 —nosar, kryper, lyfter tass, vrider sig
Fritt följ 8 — sitter snett, växlar sidopos båda led
Läggande 9 — växlar pos transport
Inkallning 8,5 — steg i ställandet
Rutan 6 — nosar, många kommandon
Apportering 8 — växlar tempo, sitter snett
Hopp-sitt 6 —förarn klappar hunden när mom börjar
Fjärr 8 — låga sitt, ngt segt
Helhet 8 — lämnar mellan moment
Total: 149 p, 2:a-pris, 2:a-placering

Visst, man kan säga att 149 poäng inte är så illa, men jag tycker faktiskt att det är det. Vi BORDE kunna prestera ett 1:a-pris åtminstone, även med miss på rutan. För sjutton… hunden är snart 4 år och jag är ju ändå inte helt oerfaren vad gäller tävlingslydnad, men icke… det funkar bara inte. 😦

Nå, det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Just nu är jag dock väldigt glad att det är spår vi ska köra på lägret i Norrköping – visserligen hade vi kanske behövt träna lydnad efter gårdagen men jag är verkligen inte inspirerad för lydnadsträning just nu, så hårda spår kommer att passa utmärkt.  😉

Jaja, idag är det måndag och jag har som sagt inte det minsta lilla lust att åka och träna, så jag funderar på om jag ska lägga lite spår till grabbarna istället, näringsspår till S och C samt ett lite klurigt spår med mycket vinklar till Garibaldi, inklusive markering av föremål i form av snusdosor. Spår kan vi nog helt enkelt inte träna för mycket; jag är ju inte den flitigaste spårhundsföraren så jag gör det väl onödigt svårt för Garibaldi men det kan vi ju ändra på genom att ge honom rejält mycket mer erfarenhet.

Vädret är fantastiskt just nu, var ute och gick en sväng på lunchen och efter bara en kort stund fick jag ta av mig jackan… rena sommarvärmen och till skillnad från i helgen så blåste det inte alls, hur varmt som helst. 🙂

Får bli ett nytt inlägg ikväll om hur spåren gick. 🙂


2 kommentarer

Veckan som gick

I torsdags blev det träning på klubben igen och den här gången fick vi till en betydligt bättre känsla än i måndags! Tyvärr var Lisa sjuk så vi fick träna ensamma men det gick bra ändå. 🙂

Redan när vi gick ner mot planen så var Garibaldi bättre fokuserad än i måndags. Vi stod och pratade en kort stund med Dennis (som har beauceronen Wiper) och sen beslöt jag mig för att träna ingångar på planen. Vi körde tre-fyra ingångar och attityden var jättefin redan från början, härligt!

Jag hade varit nere på planen och ställt upp en ruta i förväg och efter lite fritt följ blev det rutskick där jag kastade boll när han var ungefär mitt i rutan, riktad framåt. Idag var farten och engagemanget för rutan tillbaka och det känns väldigt bra. 🙂

Överlag gjorde vi en bra träning med fokus på att ha en fin attityd, förvisso även bra utförande men huvudsaken var attityden hos både mig och Garibaldi och det lyckades väldigt bra.

Stod sen och tittade en stund på den agilitykurs som pågick, därefter gick vi en promenad och sen tog vi en sväng inom andra planen och tränade hopp samt ställande under inkallning, vilket gick bra (hoppet) och halvbra (ställandet). Han stannar men jag vill ha bättre tryck i ställandet, jag vill ha en tvärnit typ istället för ett insaktande…. nå, jag funderar vidare på bra metoder. 😉

Något som jag måste komma igång med vad gäller Garibaldi är konditionsträningen – i tisdags körde jag lite långa ”hämta bollen”-övningar, på si så där 200 meter. Satte honom, la två bollar bakom, kallade in efter 200 meter, skickade honom sen att hämta bollarna, första hämtades utan problem, andra gick han bara kanske 100-125 meter och vände sen, jag fick kalla tillbaka och skicka två gånger till innan han gick hela vägen och då hade jag ändå fått gå nästan 50 meter tillbaka mot bollen för att hjälpa honom. Han var rätt slut efter det här, flåsade som en tok och farten när han sprang var inte direkt hög… han har urusel kondis och det avspeglar ju även hur han orkar jobba på lydnadsplanen och i spåret.

Så… dags att ta tag i kondisen, husse ska få smörja upp cykeln och sen ska vi cykla ett par gånger i veckan och köra långa budföringar åtminstone en gång – tror det blir bättre fart om han ska springa till husse jämfört med att hämta en boll.

Masserade igenom alla hundarna i onsdags, Kenzo är mjuk och fin trots rejält med simning i tisdags, Garibaldi lät mig – hör och häpna – massera honom med massageapparaten, han försökte bita i den nån gång men samtidigt gillar han själva massagen och när jag flyttade mig bort från honom så kom han självmant efter och ställde upp sig. Framgång!

Sigge har lite ont i ryggen, som vanligt höll jag på att säga – typiskt Sigge-problem som väl kommer sig av att han aldrig kan göra något halvhjärtat; hans rivstarter är nog inte helt lyckade, speciellt inte när han inte är uppvärmd. Han rörde sig bättre dagen efter så massage har helt klart bra effekt.

På Chili hittade jag ett par ställen i framdelen som gjorde rejält ont; jag fick massera väldigt försiktigt där och då gick det, även om öronen åkte bakåt, men när jag först körde där så pep han till… jag är inte förvånad, hans problemställe är fronten, han är ganska rak och sen har han ju även varit halt på höger fram och förmodligen snedbelastat. Blir massage och lite lätt stretching nu för att mjuka upp och sträcka ut honom.

I helgen blir det tävlingspremiär för året, G och jag ska försöka oss på en lydnadsklass 2 och hoppas på att det ska var ”tredje gången gillt”… 🙂


4 kommentarer

Inte det bästa passet vi gjort…

Åkte till Linköping för lite samträning, hoppades på en platsliggning men det blev tyvärr inte så, det kördes nån plats med nybörjarhundar där hundarna lades kopplade i krokar… och ändå inte blev liggande… inte riktigt den platsliggningsträning jag vill ha just nu. 😉

Hittade ett ledigt hörn på planen (som fortfarande är ganska kladdig på sina ställen samt väldigt trasig – uppbökad av vildsvin? – här och där) och började köra lite. Vet inte vad det var men jag kände att jag inte hade minsta lilla träningsintresse, jag var väldigt oengagerad, kände mig mer som en nybörjare och naturligtvis smittar det av sig till hunden som ju redan var lätt distraherad av allting runt omkring…  Hade ju tänkt köra rutan och lite sånt men när en träningsgrupp höll på med långa inkallningar och framåtsändande så blev det ju inte riktigt plats till det och jag kom liksom inte på vad jag skulle träna… 😕  Kändes uselt och Garibaldi gick därefter också, så jag avbröt, gick upp till stugan och lät honom dricka lite vatten, stod sen och tittade lite när folk tränade samt jobbade med att få Garibaldi att bete sig vettigt. Efter lite envishet från min sida så skötte han sig faktiskt väldigt mycket bättre.

Tränade lite ingångar på planen och nu kändes det lite bättre. Sen träffade jag ett annat beauceronekipage – Dennis med Wiper – så vi stod och pratade en stund medan Garibaldi la beslag på all uppmärksamhet från Dennis… G började med att ställa sig på bakbenen och pussas, sen hoppade han ner och ställde sig tryckt mot Dennis’ ben och så fort D slutade klappa honom så puffade Gari på honom… 😀  Han har blivit ett riktigt kelmonster, söta Garibaldi. 🙂

Jag band sen upp honom och hälsade på Wiper och därefter hamnade Garibaldi i bilen en stund medan jag fick köra lite lydnad med Wiper och sen titta när Dennis och Wiper tränade lite. Ser jättefint ut, trots att W förmodligen är i andra könsmognaden nu.  Rejält driv har han på sin belöning, något som jag känner igen från Sigge men som jag skulle vilja ha lite mer av i Gari.

På vägen upp till parkeringen för att sätta G i bilen så träffade jag på en kollega till Martin, hon var på agilitykurs men fick syn på oss när vi tränade och gissade vilka vi var – hon följer min blogg och jag hennes men vi har inte hälsat på varandra innan men nu smet hon ut från kursen för att säga hej – det var jättekul att få ett ansikte till hunden och bloggen. 🙂  Garibaldi försökte flirta in sig med hennes tik Zelda men jag var taskig och halade bara in honom… han tyckte nog jag var synnerligen tråkig idag överlag. 😉

När jag sen tog ut Garibaldi igen så var han faktiskt betydligt mer följsam och inte så jäkla slarvig och utåtriktad. Vi gick ner på planen och körde ett kort pass till och nu kändes det oerhört mycket bättre. 🙂

Det enda som inte funkade riktigt var krypet – han blir lätt för hög, han laddar på som tusan och slarvar med positionen men å andra sidan blir han väldigt taggad efter ett kryp och får ett högre engagemang…. kryp som belöning… tja… funkar väl fast det kommer att dra ner poängen i krypet rätt rejält så jag måste verkligen få detta att funka lite bättre – har för mig att koeffecienten för krypet är rätt hög dessutom…

Körde även ett framåtsändande och det ser verkligen fint ut nu, jag behöver dock snart addera en grupp så han lär sig var han ska sakta av, just nu stannar jag honom med kommando.

Vi var på klubben i nästan två timmar och Garibaldi satt väl i bilen kanske 20 minuter av den tiden. Det här var nog bra för honom, att åter igen vänja sig vid att det händer mycket omkring oss men att han inte måste kolla på allting. Vi får se vid nästa pass hur han känns då….


Lämna en kommentar

Spår och annat

Idag har vi haft trevligt besök av Eva (kennel Silogården) med sina tre hundar Scylla, Axi och Figo. Vi hade planer på att spåra och kanske träna lite annat, tyvärr fick vi ändra lite i planerna när Eva blev tvungen att åka tidigare än beräknat men sånt händer.

Vi hann i alla fall med att låta Figo och Garibaldi träffas och leka lite – Garibaldi skötte sig fint som vanligt, han är duktig på det där, fint språk och beteende har han, mattes hjärta. Sen la jag ett spår till Garibaldi, tyvärr strulade JogTracker för mig så jag fick inte mätt längden men jag gjorde en lite mätning på kartan sen och det såg ut att bli runt 500 meter. Eva var snäll och gav mig tre snusburkar, helt perfekt att lägga godis i för att lära G stanna för föremål i spåret.

Eva la under tiden två korta spår till Figo och efter lite kort vattenpaus för oss – det var rejält varmt idag! – så gick vi och tog hans spår. Han spårade fint första spåret, andra spåret var han däremot lite trött och varm och dessutom låg favvoleksaken (som legat som slut i spår 1) i vinden så han ville hela tiden vänta tillbaka till den… sånt som händer. 😉  Söt och trevlig är han i alla fall, lilla Figo. 🙂

Vi hann med en fika på altanen innan Eva var tvungen att åka iväg. Sen gick jag och tog Garibaldis spår som nu legat i 2 h. Han spårade helt okej, jag kan väl tycka att han borde vara lite noggrannare ibland i vinklar och så, men bäst av allt idag var att han stannade för alla tre snusdosorna! Äntligen har jag hittat något som får honom att tycka att det är intressant att stanna, perfekt!

Efter att spåret var klart så tänkte jag köra lite uppletande med Sigge i hagen bredvid huset, men tyvärr var grannens katt där och jag var inte så intresserad av att riskera att Sigge drog iväg efter den, även om jag egentligen gärna skulle se att den blev hemjagad… är lite trött på att grannarna tycker att det är ok att katten går ut och in som den vill och den jagar fåglar, ödlor etc. så mycket den bara kan medan vi verkligen försöker få in våra katter varje morgon för att de inte ska jaga allt som rör sig.

Så jag lät istället Sigge spåra Garibaldis spår en bit, tills vi kom till en hög köttbullar som Baldi ratat, nu var vi en bra bit från katten så här vallade jag upp en ruta och lät Sigge leta. Han var mer än lovligt trött i huvudet; det tar på krafterna att få besök. 😉

Slutligen fick Kenzo och Chili följa med ut i hagen en sväng och hämta in lite föremål de med, nu ligger alla hundarna och sover som stockar överallt här… 🙂

De här fina blåsipporna hittade jag när G och jag spårade:

 

Blåsippor

Vackert vårtecken!