Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Lite om ditt och datt

Det har inte blivit så mycket bloggande på några dagar nu, jag har inte haft lust, mycket pga det här med Sigge. Det känns fortfarande väldigt jobbigt men samtidigt kan vi inte se någon annan utväg. Vi hoppas att vi i alla fall kommer att kunna hitta ett nytt hem till honom och slipper ta ett ännu värre beslut… Lägger in länken till annonsen igen, än så länge finns den bara här i blogen och på hemsidan samt på beauceronklubbens hemsida, jag vill börja med det så länge och hoppas att någon som verkligen är intresserad av rasen (och kanske till och med har erfarenhet av båssar) hör av sig.

http://asa.kfib.org/Annons-Sigge.shtml

Ska se om jag kan komma ihåg vad som hänt senaste tiden…

I början av veckan lyckades jag nästan hamnat i slagsmål med grannens elaka kattj*vel – hon låg och lurpassade på oss när jag var ute med Garibaldi och Kenzo, när vi gick förbi flög hon upp och smällde Kenzo när han tittade på henne, jag hade som tur var kopplat Garibaldi (tycker att han har åkt på tillräckligt mycket stryk av brorsan….) och sen när jag försökte jaga bort henne genom att kasta ett retrieverkoppel på henne så blev hon bara argare och argare. En liten jäkla svart pälsboll på kanske 2-2.5 kg men jag vet ju hur illa det kan ta med otäcka kattklor och tänder så jag var inte SÅ sugen på att ge mig i närmare kontakt med henne. Eftersom hon vägrade gå undan så var jag rädd att hon skulle flyga på Garibaldi när vi gick förbi, så jag tog av mig min sko (en rejäl goretex-sko) och slängde mot henne, då flög hon på skon…! 😯  Nu fick jag nog och tog skon i handen och smällde till henne men inte f-n skulle hon flytta sig ändå, inte mer än nån meter… Hade jag inte varit inom synhåll för grannarnas hus hade jag nog sparkat ner henne i diket, går ju att liksom ”lyfta” med foten under magen så man inte gör skada – ett litet dopp i diket hade kanske kylt ner henne? 😉

Hu vilket monster, förstår nu varför Måns-Oskar kom hem med trasigt öra förra året strax efter att grannarna flyttat in….

I övrigt har Garibaldi och jag tävlat lydnadscupen för tredje gången förra onsdagen och för tredje gången vann vi… tyckte att det gick sämre än tidigare, jag var lite avslagen och inte så nervös och insåg att det faktiskt funkar bättre om jag ÄR lite nervös – Garibaldi är en sån hund som laddar upp lite extra då. 🙂  Tacksamt iofs, eftersom jag alltid är nervös på riktiga tävlingar. Vi fick ihop 180 poäng så SÅ illa var det ju inte men känslan var inte lika bra som sist. Platsen var, som vanligt, rätt usel men det vet jag ju.

På torsdagsträningen körde vi först uppletande och jag insåg att det var väldigt länge sedan vi gjort det organiserat och så här ”på riktigt” har vi nog bara testat en gång innan eller så. Han jobbade på rätt fint men gick inte riktigt ut på djupet så jag fick skicka honom många gånger, dock gick han ut varje gång utan knot och jobbade fint. Hittade ett föremål men sen tog det stopp – nr 2 hittade han inte. Fick hjälp av att träningskompisarna gick ut och visade det föremålet samt la ut ett till som han fick ta först, men sen var det lögn att hitta det som han kämpat med redan innan, så han fick hjälp en gång till. Tror det kommer att bli riktigt bra bara vi får lite mer rutin. 🙂

På lydnaden körde jag apportering metall, hopp-apport och inkallning med ställande (vi kör tre moment var så att alla ska hinna med) och sen fick jag som bonus köra framförgående då det blev lite tid över innan nästa som skulle träna. Det mesta kändes bra; hopp-apport är inte klart men det vet jag ju.

Platsen tänkte jag först inte lägga men som tur var har jag ju kloka träningskamrater så jag la den och så stod jag nära, stoppade två nosningar och en tassinvikning samt belönade ofta när han låg lugnt och stilla – blev väldigt bra! Kommer nog att ta tid men det får det göra, bara det funkar.

Helgen var lugn, Martin var borta hela lördagen, jag åkte en sväng till klubben för att titta på träningskompisar som tävlade lägre klass spår. Roligt nog blev både Maud med Wix och Leffan med Etoo uppflyttade, snyggt gjort av familjen Nilsson! Nu lär det bli tårta i träningsgruppen  flera gånger, Maud och Wix fixade nämligen även uppflyttning till lydnadsklass 2 tidigare i veckan.

Jag åkte sen och handlade lite, bland annat en del växter på Blomstertorget som flyttat in i nya lokaler och som vanligt har oerhört mycket frestande växter, jag kunde fyllt bilen och tömt plånboken hur lätt som helst. 😉 När jag kom hem fixade jag lite i trädgården och lite inomhus.

På söndagen jobbade vi i trädgården större delen av dagen, tog en paus och gick upp till ”grannarna” som hade kosläpp på sin gård, massor av folk var det, korvgrillning, ponnyridning, tipspromenad, häst och vagn, underhållning… full fart! Passade på att äta lunch på grillad korv och sen kikade vi lite på när korna släpptes ut och därefter gick vi hem igen och fortsatte jobba i trädgården. De hade utfarten från evenemanget via lilla vägen som slutar vid vårt hus och det var som att plötsligt bo i stan, så mycket trafik har vi nog inte ens sammanlagt på en månad eller så… :mrgreen:

Igår, onsdag, tävlade vi åter igen lydnadscupen, för sista gången denna våren. Det blev lite stressigt då jag var i Växjö hela dagen och kom hem med tåget vid 18, Martin fick hämta mig på stationen medtagandes Garibaldi samt mina träningskläder. Eftersom Garibaldi har jättesvårt att jobba när husse finns i närheten (åtminstone när vi är på klubben, hemma verkar det gå bra…) så blev ju vår insats som den blev. Usel, tyckte jag – vi var inte på samma planet, knappt i samma universum, men det är ju inte mycket att göra åt det, jag kunde bara skratta åt fånhunden som gick och stirrade efter sin älskade husse… 😉  På platsen gick jag bara halvvägs ifrån honom eftersom jag kände på mig att han nog lätt kunde glömma bort sig. Han låg som en giraff hela tiden, stirrade efter husse… låg till och med och darrade av stress… lite tröttsamt att han blir så stökig. Fattar inte varför heller, husse har ju aldrig varit så där aktiv med Garibaldi, speciellt inte på klubben? Mycket underligt. Det hade nog gått bra om husse stått alldeles intill, typ tillsammans med domaren, men när han står 40-50 meter bort så går det bara inte.

Nå, dagens insats gav oss 169,5 poäng, vilket jag väl kan tycka var lite väl snällt… 😉  Vi hamnade på en delad tredjeplats, stort grattis till de övriga duktiga deltagarna!

Sen var det även final för hela cupen, där räknades de tre bästa resultaten och där vann Garibaldi och jag, inte så oväntat eftersom vi vunnit tre av gångerna och då var det ju lätt att räkna ut att vi låg bäst till totalt.

Prisutdelning lydnadscupen våren 2011

Prisutdelning lydnadscupen våren 2011

Ikväll blir det träning med torsdagsgruppen, säkert trevligt som alltid.

Jag har för övrigt tränat kryp ett par gånger med Garibaldi och nu börjar faktiskt hoppet komma om att vi kommer att ha ett kryp till hösten, det går bättre och bättre! Fortfarande med alldeles för hög intensitet hos Garibaldi men det börjar lugna sig och han börjar också inse att det inte lönar sig ett dugg att krypa för fort utan man måste hålla sig vid mattes sida i rätt position. 🙂


12 kommentarer

Många långa funderingar och ett oerhört jobbigt beslut…

Jo, som jag skrev lite om i förra inlägget så är ju situationen med bröderna här hemma inte vettig. Sigge har nu flera gånger flugit på Garibaldi, förmodligen inte oprovocerat om man ser det ur Sigges synvinkel, men ur Garibaldis har det nog kommit som en blixt från klar himmel, han har inte hunnit reagera och heller inte hunnit försöka gå undan utan åkt på storstryk, om än inte med några enorma fysiska skador men – som det har visat sig efterhand – med ganska stora psykiska men.

Senaste incidenten hände på Valborgsmässoafton och efter det fick vi nog – så här kan vi inte ha det. Det är stressande för både hundar och människor; vi kollar grindar och dörrar både två och tre gånger och nu chansar vi heller inte längre utan rastar dem separat, även om det ju för det mesta går bra – jag vägrar låta Garibaldi bli påhoppad ytterligare en gång, det har tagit hårt nog på honom de fyra gångerna som det hänt hittills.

Så…. efter mycket funderande och diskuterande, där vi dels har pratat inbördes jag och Martin och dels tagit hjälp av utomstående så har vi kommit fram till att vi måste ta det oerhört svåra men ack så nödvändiga beslutet att låta Sigge flytta.

Det gör ont i hjärtat på mig när jag skriver det här men samtidigt mår jag också väldigt dåligt av att se att min tidigare så glada och positiva Garibaldi nu är så himla försiktig, smyger omkring och ser ut att be om ursäkt för att han existerar, när han är i närheten av främmande hundar.

Problemet är naturligtvis att Sigge inte är den allra lättaste hunden. Förvisso är han otroligt mycket stabilare än för tre år sedan men han har sina nackdelar, om än att han även har enormt många fördelar. Negativa bitar är svårighet att socialisera vettigt med främmande hundar, försiktighet i kontakt med nya människor (men däremot inget kvarstående när han väl fått kika en stund först och sen hälsa i lugn och ro) samt ljudrädsla, framför allt för skott, raketer och åska. Att han inte funkar ihop med katter pga rätt stor jaktlust kan jag inte riktigt se som en jättestor negativ bit, förutom om man har katt som vi…. annars är hans jaktlust numera väldigt kontrollerad och han har aldrig jagat sen han flyttade till oss, förutom två gånger då han jagat katterna.

På plussidan då… ja, där finns det ju en hel del. Livlig och positiv, nästan alltid glad, galen i sin boll, matglad, lättränad – han är en fantastisk shejping hund! – och med ett enormt närhetsbehov utan att han blir totalt hyperklängig (förutom när det åskar….). En egentligen helt underbar hund trots sina nackdelar, själv tycker jag att fördelarna lätt överväger och jag älskar verkligen min svartögda pojke men ingen mår bra av att ha det så här, så vad har vi för val?

Vi inser förstås att det troligtvis blir svårt att hitta rätt hem till Sigge – även om han i många fall är en okomplicerad och trevlig hund så kan det vara jobbigt att leva med en hund med sociala brister, det beror förstås på hur man själv är och hur man bor. Sigge är ju dessutom inte direkt nån ”soff-beauceron” – förvisso kopplar han av väldigt fint när inget händer men han har ett STORT behov av att jobba, framför allt med huvudet. Men sen exakt vad man gör spelar ju inte så stor roll – spår, godissök, bollsök, trixträning, rallylydnad…. ja, det finns ju mycket att välja på.

Alternativet är förstås att vi får ta bort honom… det är dock något jag inte vill göra förrän det står helt klart att det inte går att hitta ett nytt hem till honom… och jag hoppas att vi aldrig behöver ta det beslutet, men tankarna finns förstås i bakhuvudet. Men, vi gör ett försök med att annonsera ut honom – till att börja med enbart via rasklubbens sida – så får vi se.

Vill ni läsa mer om Sigge så hittar ni en länk på förstasidan på min hemsida: http://asa.kfib.org/Start_sve.html

Fina Sigge, måtte vi kunna hitta ett bra hem till dig!

Finaste Sigge!


Lämna en kommentar

Smålandshelg som gav många tankar

I helgen har jag och Garibaldi varit i Småland, vi har hälsat på Angelica och förstås resten av hennes flock/familj; Per, Hajen och Hedda. Jag kom ner vid lördag lunch och åkte direkt till klubben i Skillingaryd. Där blev det ett träningspass som gick ganska bra, dock funkade inte platsen riktigt – Garibaldi satte sig upp första gången, något han aldrig gjort förut.

Lydnaden kändes däremot bra och det är kul att se hur det funkar på ett helt nytt ställe.

Hajen och Angelica presterade som vanligt en fin lydnad, även om Angelica har lite jobbigt att röra sig nu; foglossningar verkar inte vara speciellt skönt…

Efter träningen åkte vi hem till A och fikade. Garibaldi fick vara med inne en stund och skötte sig bra, förutom att han tigger rätt friskt, fast ändå på ett relativt försynt sätt. Per kom hem med Hedda och släppte in henne, Garibaldi var väldigt försiktig och här borde jag väl reagerat lite…. en 1-årig tik och Garibaldi smyger mest undan? Liiiite ovanligt beteende från honom, eller ja… i alla fall om man jämför med hur han varit tidigare.

Lite senare blev det promenad med Hajen och Garibaldi, samt ett lydnadspass på gräsplanen bredvid deras tomt. Lagom till vi sen åkte iväg för att handla pizza och hade lämnat Garibaldi i bilen hemma på gården, så drog värsta regn- och åskvädret in. Som tur var så visade sig Garibaldi fortfarande vara helt oberörd av åska.

Vi hade en avkopplad kväll med tv:n på i bakgrunden med ESC, något som jag i normala fall vägrar att titta på. Kan inte säga att jag kände att jag direkt missat något…. dåliga låtar, stökig bakgrund som förstörde mer än vad den gjorde nytta för artisterna och i det stora hela lika ointressant som jag mindes det, när jag senast såg det för typ 15 år sedan eller så. 😉

Både Gari och jag sov gott under natten, jag vaknade dock lite tidigt och var nervös, som vanligt när jag ska tävla. Vi var på klubben i god tid och det var nog bra, för det var dreverutställning samtidigt och även om de bara hade en ring så körde med högtalare och det är något som Garibaldi nog inte hört tidigare. Nu fick vi chansen att träna lite med det i bakgrunden och det var väldigt bra. Efter en initial reaktion ”vad var det där?” så verkade G rätt oberörd av det hela.

Vid lottningen drog jag startnr. 5 och Angelica nr. 6, det kändes skönt eftersom våra hundar nu var ganska vana vid varandra. Jag kände mig rätt avslappnad när vi gick ut för att lägga platsen och allting kändes helt ok, tills vi kom tillbaka ut på planen… ridå… Garibaldi stod upp, ett par meter framför de andra fast fortfarande med ungefär rätt avstånd till de andra hundarna. Fick höra sen att han satt sig upp efter kanske en halvminut och därefter rest sig och sen gått några steg, sen stod han alltså kvar på samma plats tills vi kom tillbaka, han stod faktiskt kvar ända till jag kom fram till honom och lugnt tog in honom fot, då studsade han upp och pussade på mig en gång.

Fan fan fan. Jag inser ju nu att hans ”stökighet” på platsen på hemmaplan förmodligen varit pga att han inte känt sig riktigt trygg, men att det inte varit jobbigt nog för att han skulle gå upp. Nu, på främmande plats och med främmande hundar, blev det för mycket. Nu har jag åter igen samma problem som med Chili, fast först tänkte jag att ”Garibaldi har ju inte blivit påhoppad” men sen slog det mig att förmodligen är det situationen med Sigge och hans påhopp på Garibaldi senaste dryga halvåret som gett reaktioner. Jag ser ju som sagt hur förändrad Garibaldi är i kontakten med andra hundar, mycket mer försiktig, inte hotfull utan snarare gör han allt vad han kan för att vara så icke-hotfull som möjligt… smyger runt, ignorerar andra hundar, nosar kanske lite i baken på dem om de är upptagna av annat.

Riktigt trist att se, för tidigare har han ju varit glad och positivt inställd till andra hundar. Han har ju inte direkt åkt på några bakslag med främmande hundar som jag kan minnas, förvisso att Scylla nöp till honom härom helgen när han inte kunde låta bli att lukta henne i baken… inget allvarligt men han fick ett par små sår under ögat, dock hade hon varnat honom ett par gånger innan och han bara kunde inte låta bli att lukta henne därbak ändå… några sådana tillsägelser har han ju åkt på från andra tikar också, inte så ofta men några gånger – tror inte det är sådana saker som skapar osäkerhet; Garibaldi har ju ett tydligt och bra hundspråk och begriper när han gör saker som han inte borde.

Nej, problemet är nog i gruden den här situationen med Sigge för där har det smällt  utan att Garibaldi fattat att han gjort något. Nu har vi ändå beslutat att vi måste göra något åt situationen, det bestämde vi redan innan den här helgen, mer om det kommer i ett eget inlägg framöver, så förhoppningsvis ska vi få en lugnare hemmasituation så småningom.

Frågan är väl hur svårt det blir att lösa Garibaldis osäkerhet mot hundar och få till en bra platsliggning igen… Just nu är alla planer på tävling inställda, vi kommer att sikta på att starta lägre klass till hösten och kan förhoppningsvis hoppa över platsen då och ändå klara uppflyttning, men lydnadsklasserna får helt enkelt vänta. Får väl börja träna in klass 3-momenten och även några elitmoment så att om (eller ska jag våga säga när ?) vi löser platsproblemet så kan vi gå ut och tävla klass 2, få uppflyttning och sen direkt fortsätta i klass 3.

Vi får väl se, just nu känns allting allt annat än positivt. Ibland är det lite tungt att vara hundägare. 😦

Jag kan i alla fall konstatera att Garibaldi är ett väldigt trevligt resesällskap. Han är lätt att ha med, snäll och skötsam i de flesta lägen, lätt att ta in hos folk utan att han river hela stället. Vardagslydnaden är förstås rätt obefintlig… gå i koppel är han inte så bra på, men i övrigt så funkar det mesta. 🙂 Igår innan vi åkte från Skillingaryd så stannade jag för att tanka, jag köpte en dubbelmacka och sen tog jag en och Garibaldi fick en. Där satt vi ute i solen och åt varsin smörgås och livet var ändå rätt okej, trots platsliggningselände. Mitt hjärta, han är bäst oavsett. 🙂

Så var det måndag, ny vecka och nya utmaningar. Vi ska i alla fall tävla lydnadscupen på onsdag, den platsliggningen är ju rätt lugn och eftersom det är klass 1 så står jag ju synlig så han får stödet från mig, sen är det träning på torsdag och till helgen ska några av träningskompisarna tävla så då ska vi nog upp och kika. Måste nog spåra lite också, antingen i veckan eller i helgen, fast i helgen kan det ju vara lite knöligt med marker eftersom det är just spårtävling som klubben har. Får se vad vi får till. 🙂

Efter alla svåra funderingar så höll jag ju på att glömma….. GRATTIS till Angelica och Hajen, som gjorde en superfin lydnad, fick ihop 184,5 poäng och därmed blev uppflyttade till klass 3, dessutom vann de klassen! 

Tack Angelica för en trevlig helg, det var himla kul att träffas och träna i alla fall. 🙂


2 kommentarer

Mitt allra finaste hjärtegull

Ikväll har Garibaldi och jag åter igen varit och träningstävlat Lydnadscupen på Linköpings BK. Vi var 13 startande idag, G och jag blev nr 7. Hamnade på en kant på platsen, idag var han så gott som ointresserad av de andra hundarna, men däremot ligger han INTE still; det viks in en tass, det gungas upp en rumpa…. suck. Jaja. Man ska väl ha något att jobba med. 😉

Själva lydnadsprogrammet gick riktigt bra. Fria följet är vår akilleshäl; han är inte rak och därmed är det lätt att sättandena blir sneda. Det klarade vi dock av att undvika idag, däremot så hoppade han lite under språngmarschen, jag tog nog i lite mer än jag brukar vad gällde farten och det märktes på G direkt. 😉

I övrigt var allting snyggt, utom att jag fick ge DK i starten inför läggande under gång, han missade nog att jag sa fot första gången.

Vi lyckades vinna även idag… fick ihop 189 poäng och jag är så glad över att vi håller ihop det även trots att jag blir nervös – fattar inte varför så här på en träningstävling, men samtidigt är det ju lite praktiskt eftersom jag även blir nervös på riktiga tävlingar så då får vi ju chansen att träna på att jobba även när matte är lite stressad. 😉

Garibaldi verkar inte speciellt störd av det, tack och lov. Stabil pojke är han, mitt hjärta.

Roligast idag var nog ändå kommentaren vi fick från en medtävlare, om hur fin relation vi verkar ha. Sånt värmer oerhört mycket. Jo, vi har nog en fin relation jag och Garibaldi – han är allt en liten pärla. 🙂

En helt annan men också väldigt glädjande sak var att jag lyckades undvika att köra på två harar som fick för sig att skutta rakt över Vikingstadvägen när jag körde hem. Det var på håret med nummer två men den vände i sista sekund och rusade tillbaka, som tur var så kom det ingen bil i mötande körfält utan den klarade sig. Puh. Att köra på något djur är något jag verkligen inte vill vara med om…. usch.

På tal om djur – igår när jag kvällskissade hundarna i skogsbrynet bakom huset så betedde sig Garibaldi väldigt skumt. Även Kenzo var lite ”konstig” – de markerade något och jag trodde först det var grävling i trädgården. Men när jag sen tog ut Sigge och han var rejält spänd så insåg jag att det kanske var vildsvin. Samtidigt kom det en rejäl lukt av ”stall” typ, så grisarna var nog ganska nära, kanske i skogen utanför tomten. Jag smög ut med pannlampa sen för att se om jag kunde få syn på dem men det lyckades jag inte med – skygga djur det där.

Så länge de inte står i trädgården så är jag inte så störd av dem….. 😉  Vi har ju bosatt oss ”mitt ute i skogen” och då får man acceptera att man är i de vilda djurens livsmiljö.


1 kommentar

Spår och annat – en härlig lördag!

I morse blev det till att gå upp ganska tidigt. Efter frukost och en snabbfika packade jag in Garibaldi samt diverse spårprylar och annat i bilen och styrde mot Hjortkvarn, för att hälsa på Eva (kennel Silogården) och träna spår.

När jag kom fram åkte vi direkt ut i skogen – Eva har superfina skogar i närheten, jag blir avundsjuk – och sen gick Eva ut ett spår till Garibaldi och en stund senare la jag två korta spår till Figo.

Figos spår fick ligga ca. 30 minuter, sen fick han gå det ena, pausa lite och dricka vatten och sen gå nästa. Det var första gången i sitt 5 månader gamla liv som han gick icke-förarspår men det bekom ju inte honom det minsta. Att det var snustorrt i marken verkade heller inte vara något större problem – en riktig spårtalang det där! Inga som helst problem med något av spåren, som väl var 30-40 meter långa ungefär; han hade nog lätt kunnat gå det dubbla.

Sen var dags för Garibaldis spår men först gick Eva ut ytterligare ett spår till Figo. Sen bar det av ut i Garis spår och han skötte sig verkligen fint idag! Säker i spåret, som var väldigt bra och intressant, slingrigt och utmanande utan att bli för svårt.

Varken Eva eller jag kom ihåg att starta JogTracker eller Runkeeper så jag vet inte hur långt spåret var, men en hyfsat kvalificerad gissning är ca. 550-600 meter. Det gick i mossa och blåbärsris omväxlande med stenhällar med mossa och även en del partier med mycket torra ormbunkar hade vi. Tre ”apporter” i form av snusburkar med korv fanns det samt en slutapport i form av en hushållsrulle med korv i.

Apport 1 och 2 tog han utan problem, men sen nånstans när vi gått 3/4 av spåret så tog han slut… han missade en snusdosa och sen en vinkel, vimsade mest och till slut kopplade jag loss honom och lät honom springa (nåja, lunka) lite fritt för att se så att han inte var nödig eller så, men han var nog bara trött. Dumma matte hade ju glömt ta med vatten…. det hade nog annars varit lämpligt med en vattenpaus med tanke på hur varmt det var.

Vi gick tillbaka till där jag kom ihåg att den missade snusburken legat (jag plockade förstås upp den när vi passerade) och sen lyckades Garibaldi på något sätt hitta spåret igen och tog sig framåt, lite tveksammare än tidigare och lite segare men framåt kom han. 🙂  Vid ett tillfälle hade Eva gått nära grusvägen och där försökte han slarva genom att gå ut på vägen men sen kom han rätt igen med lite hjälp och strax därefter hittade han slutet. Duktig kille, så trött han var men kul att han ändå fortsatte kämpa! Jag hade en boll i fickan och kunde brutit honom tidigare men jag ville, helt utan krav, se om han orkade fortsätta och det gjorde han ju!

Slutligen gick Figo sitt tredje spår, denna gången fick han en nomesele på och trots att det var första gången i sele så spårade han lika fint ändå. Duktig liten kille, blir nog en fin spårhund av honom!

Nöjda med våra spårhundar åkte vi sen hem till Eva där hon fixade suveränt god lunch och sen fika. Garibaldi fick följa med och jisses som han flängde omkring och pinkade och luktade – Axi slutade löpa rätt nyligen och Scylla var skendräktig så båda luktade nog väldigt gott. Lite läskigt tyckte han det var med nya hundar – han är säker i sitt språk men det märks att han inte träffar andra hundar så ofta, så det här var himla bra för honom. Ser ju också en klar skillnad på hur han beter sig på bortaplan jämfört med hemma – sist när Eva och Figo var hemma hos oss så förskte Garibaldi leka med honom, nu tyckte G mest att det var jobbigt, Figo var däremot väldigt fascinerad av stora killen och gjorde sitt bästa för att få igång honom i lek. 🙂

Scylla lyckades faktiskt dra igång lite lek med Garibaldi och de busade sen stund, men sen gjorde Garibaldi misstaget att stoppa nosen i baken på henne och vad värre var; han respekterade inte riktigt att hon sa till en gång, så då blev hon jätteirriterad och rök på honom lite rejälare – inte allvarligt men ändå betydligt mer argt. Men inte fattade Garibaldi hinten ändå.. trots att han fick ett litet pyttesår under ögat och en liten svullnad ovanför… han har bara inte tur den grabben.

Sen ägnade sig Garibaldi åt att trava runt runt på tomten och lukta på alla underbara fläckar och Figo hängde efter och försökte bjuda in till lek. Gari viftade mest på svansen åt honom men hade inte riktigt tid att leka med alla goda dofter som fanns att undersöka… 😉

Fick till en liten film på grabbarna:

Trötta pojkar vilar sig i skuggan

Trötta pojkar vilar sig i skuggan

Efter några härliga timmar kände jag att jag måste ge mig hem till de andra hundarna; Martin var iväg hela dagen så de tre andra hundarna var i hundgården, de såg iofs ut att ha det bra där när jag kollade via webkamerorna vad de gjorde. Körningen hem var seg… jag var trött, förmodligen lite extra pga den Clarityn jag tagit på morgonen, å andra sidan kände jag inte av någon allergi alls idag, skönt!

Det fick bli lite enkla aktiviteter för grabbarna sen; godisletande på gräsmattan samt lite föremålsletande för Sigges del, han var dock väldigt okoncentrerad och fick gå över till att leta godis som han däremot gjorde väldigt fokuserat och fint.

Det blev sen hemgjorda hamburgare som hamnade på grillen när Martin kom hem och sen har vi mest kopplat av. Blir nog en tidig kväll känns det som. I morgon blir det trädgårdsarbete och eventuellt ett spår till Garibaldi. De har för övrigt släpt ut korna i hagarna här bredvid nu, så nu är de spårmarkerna inte tillgängliga igen förrän sent i höst.

Tack Eva för en supertrevlig dag, jättegod lunch och kanonbra spårläggning!


2 kommentarer

Bra träning samt ledig dag

I torsdags var det andra träffen med ”nya” träningsgruppen. Även den här gången lyckades jag komma för sent…. den här gången var jag dock där 17.45 och det var sagt att vi börjar 18 men de hade fått tidigarelägga pga att en av dem skulle iväg sen och förra gången glömde vi byta tel.nr så de fick inte tag på mig. Jaja, nån gång ska jag väl lyckas vara med från början…. 😉

Garibaldi fick gå sist och jag började med att de fick titta på vårt fria följ. Det är väl inte katastrofalt men han glider ut i sidled lite ibland och vi har även en del sneda sättanden. Men på det hela taget är det nog mest att vi måste jobba med detaljerna för helheten ser tydligen bra ut – kul att höra!

Därefter blev det lite framåtsändandeträning. Jag har aldrig förr kört med grupp så det passade ju väldigt bra att testa det för första gången. Jobbade först med saktagåendet och det ser riktigt vettigt ut, ganska rakt och fint och bra tempo, får bara passa så att han inte går upp i passgång/trav för då går det alldeles för fort. Körde även några skick galopp ut till gruppen men där måste jag hitta på något bra sätt att stoppa honom på lagom avstånd, antingen en target eller kommando eller liknande, vi får se hur jag ska göra.

Testade lite kryp men det gick inte alls, han var alldeles för högt upp i varv, så det var bara att lägga ner. Fattar inte vad som är så roligt med krypet?

Avslutade med en inkallning med ställande som gick helt okej. Har återgått till handtecken och det verkar faktiskt som att det är det som funkar bäst för hans del.

Slutligen var de andra två snälla nog att ta ut sina hundar och lägga en plats fast att de redan hade lagt en plats i början av träningen. Den här gången låg Garibaldi riktigt fint och det har verkligen skett en snabb förbättring på bara tre gånger – två torsdagsträningar och en lydnadscup. Det är så skönt att se!

Efter träningen blev det fikastund, det känns så himla trevligt att ha kommit med i den här gruppen och jag blir väldigt inspirerad att träna nu, underbart!

Igår, fredag, hade vi tagit ut en semesterdag, den andra under den här veckan, en riktigt skön vecka blev det! Vi började med vårt pergola-projekt; vi hade tidigare en rosenbåge som ”ingång” till en del av trädgården, precis framför altanen, men rosenbågen var lite klen, fick surras så att den inte blåste omkull när det blåste hårt i höst/vinter och sen sprang Sigge rakt igenom den med en sopkvast i munnen i vintras…. jag fick nästan hjärtsnörp när jag trodde att han skadat en massa tänder, men det enda som hände var tack och lov att kvasten knäcktes (den var för övrigt helt nyköpt då jag veckan innan hade knäckt den gamla genom att sopa undan snö från buskarna i trädgården…) samt att rosenbågen fick sig en rejäl tillbockning. Så vi beslöt oss för att ta bort den och sen bygga en lite stabilare konstruktion i trä.

Så vi satte igång, men nästan direkt stötte vi på ett hinder. En lyktstolpe stod lite dumt till så den beslöt vi att flytta, det var bara det att den satt fast i ett REJÄLT fundament, av betong… som gjorts genom att man grävt en grop, hällt i cement och sen låtit det stelna. En stor klump var det alltså och den var inte lätt att få upp, men till slut gick det, det tog dock rätt mycket tid.

Innan starten av bygget

Innan starten av bygget såg det ut så här

Betongfundamentet äntligen uppe!

Betongfundamentet äntligen uppe! En gigantisk klump var det....

Sen skulle nya stolpfästen på plats, vi använde sådana där fästen som man bara bankar ner i marken, men det var enligt Martin sista gången vi gjorde det, för han gillade inte alls hur de fungerande. De var svåra att få ner och de vred sig under tiden man bankade ner dem…. det svors en del under tiden kan jag säga… 😉

Jag kunde inte så göra mycket för att hjälpa till så jag ägnade mig istället åt att rensa ogräs, plantera om lite växter samt fotografera hundarna och annat.

Det är något speciellt med facken mellan altanbjälkarna... hundarna älskar att ligga där!

Det är något speciellt med facken mellan altanbjälkarna... hundarna älskar att ligga där!

Gammelpojken Kenzo myser!

Gammelpojken Kenzo myser! Han älskar att köra ner huvudet i jorden och smutsa ner sig.... 🙂

Min egen trädgårdshjälp - Garibaldi gillade min blommiga trädgårdsspade och hämtade den var jag än la den....

Min egen trädgårdshjälp - Garibaldi gillade min blommiga trädgårdsspade och hämtade den var jag än la den.... väntade sen förväntansfullt på att vi skulle göra något roligt... typ att jag skulle jaga honom eller så. 😀

Fina Chili som snart fyller 9 år

Fina Chili som snart fyller 9 år - han ser rätt fräsch ut för sin ålder. Ignorera den något ovårdade trädgården i bakgrunden..... 😉

Så småningom gav vi upp för dagen och medan M röjde upp bland verktygen så tog jag grabbarna på två promenader. Det blommar vackert överallt i hagarna nu:

Vackert med blommande körsbärsträd!

Vackert med blommande körsbärsträd!

En skog av körsbärsträd uppe i kohagen

En skog av körsbärsträd uppe i kohagen

Den härliga lediga fredagen avslutades med grillning och ett glas rött, inte nån dum avslutning på en skön dag. Helgen kommer att bjuda på spårträning och trädgårdsarbete, vädret ska bli fint så vi ser fram emot en härlig helg!


4 kommentarer

Finaste Garibaldi!

Idag styrde Garibaldi och jag kosan mot Linköpings BK för att träningstävla i Lydnadscupen, som körs varje vår och höst. Det är lydnadsklass 1-programmet och jag kom på att vi inte tränat ställande under gång på jättelänge… men Gari kom som tur var ihåg hur man gör. 😉

Medan vi väntade på att klockan skulle bli 19 så tog jag ut Garibaldi och körde lite fritt följ och sen tränade vi lite på rutan. Det gick riktigt bra idag, kändes skönt! När det sen var dags för platsliggningen så var ju Garibaldi inte så uppe i varv som han annars kan bli om jag tar honom direkt ur bilen.

Vi startade i den ordning vi anmält oss, G och jag var ekipage nr 3 och hamnade därmed på platsliggningen bredvid Wiper med husse Dennis. Rätt snyggt med två beauceroner av sju hundar (eller om det var åtta, jag minns inte helt).

Platsen blev lugn, en ursöt amstaffhane tyckte det var alldeles för kallt om magen för att ligga plats och smög sakta mot sin husse, men i övrigt hände inte mycket. G nosade lite men låg stilla med tassarna och rumpan, framgång! Han börjar nog tycka att platsen är lite mindre lattjo lajbans nu, tack och lov. Han la ner huvudet en gång men tog upp det när jag rörde mig lite, den här gången åkte i alla fall inte rumpan fram när han la ner hakan. Känns faktiskt som att han kopplar av mer och mer för varje platsliggning vi gör; kanske inte så konstigt iofs. 😉

Själva lydnadsprogrammet kändes fint, några sneda sättanden i fria följet (jag valde ff istället för linförighet eftersom vi behöver köra ff mer än vad vi behöver lf just nu, inför nästa tävling). Läggande under gång var fint men sen nosade han när jag var på väg tillbaka – det där har vi tränat mycket hemma men uppenbarligen inte tillräckligt mycket på klubben…

Inkallningen bra, ställande under gång bra, apportering bra och hopp bra – vi hade en fin känsla och jag var inte speciellt nervös. Lät Garibaldi röja omkring och hoppa på mig och busa lite mellan varje moment, mer än vad han hade fått göra på en vanlig tävling – gäller att passa på att belöna så här och höja värdet på det här med att vara på tävlingsplanen.

Efteråt gick vi en promenad och sen satt vi och pratade med lite folk, delade en muffins och myste. G är himla trevlig att ha med sig så där; han myser och kelar gärna med mig, men även med andra och han uppskattar att sitta bredvid mig på en bänk och luta sig mot mig. Raringen! Fast nån vidare vardagslydnad har han INTE…. så fort vi ska gå någonstans så  drar, sliter, flänger och far han och jag undrar ibland vad folk tror om oss…. förmodligen tycker de att vi borde gå en vardagslydnadskurs eller två…. :mrgreen:

Hur som helst hade vi en jättekul och trevlig kväll och när de delade ut betygslapparna sen så visade det sig att vi dessutom vunnit! Vi kammade hem 193 poäng och det kändes ju inte direkt fel. Duktiga fina Garibaldi, det här behövde vi (eller i alla fall jag) verkligen efter våra senaste prestationer i lydnadstävlingsväg.

I morgon är det träning med torsdagsgruppen, blir perfekt med mer platsliggning, jag funderar också på om jag ska köra framåtsändandet, åtminstone ”gå”-biten – vi har aldrig kört med en grupp tidigare och jag vill börja med det nu. Känns som att den andra delen är bättre att börja med än själva galoppen ut, om jag ställer upp honom och går genom gruppen så vänjer han sig vid att de står där men att de inte är något att bry sig om, annars tror jag han kommer att springa fram och försöka tigga godis eller så av dem… 😉  och det är ju inte riktigt tanken. 😉