Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


1 kommentar

En uppdatering…. till slut

Kanske dags att uppdatera lite…. 😉

Det har blivit två spårträningar under de senaste veckorna. Alldeles för lite, ett spår var 14:e dag är INTE tillräckligt om vi ska ta oss runt i lägre klass till hösten. Förhoppningsvis kan det bli lite mer frekvent träning under semestern.

Första spåret var för två veckor sedan, det la Martin ut medan jag la ett godisspår till Chili. Spåret blev ca 450 meter och hade fem snusdosor med godis (markerade med snitslar, i övrigt ingen markering av spåret) och det fick ligga ca. 45 minuter (vi orkade inte vänta längre…).

Chili gick sitt spår på sitt vanliga söta förvirrad vis. Missade säkert hälften av godisarna för att han inte kan fokusera riktigt, men skit samma, han har ju kul och det är det som är hela tanken. 🙂

Garibaldi fick korsande människa som ledde en häst, den passerade 1 minut innan Martin gick ut spåret så det blev ju ett ganska svårt förledningsspår, som kom strax efter första snusdosan. Han markerade dosan utan tvekan, sen fick han lite svårt där häst/person passerat och när jag frågade Martin (tänkte att jag skulle kunna hjälpa Gari när jag visste att han var rätt) så kom inte M ihåg hur han hade gått och trots att spåret fanns inlagt i telefonen med hjälp av JogTracker så var han inte helt säker på var det gick – GPS är ju inte helt exakt utan slår på ett antal meter och det kan bli lite lustigt pga det. M har heller inte världens bästa lokalsinne och förstås heller inte så stor erfarenhet av att gå ut spår.

Jag gav upp försöken att hjälpa och lät helt enkelt Garibaldi lösa det själv, vilket han gjorde efter lite snurrande. Tur att jag har stort förtroende för min hund, risken att jag ska dra av honom från spåret är rätt liten. Det märktes senare i spåret; Martin hade på ett ställe följt en stig, som gick precis i utkanten av skogen, mellan skogen och en nyplantering i kanten av ett grustag, där gick vi på stigen och sen vinklade Gari in i skogen igen, jag hängde på, tyckte väl att han kanske var lite ofokuserad och det kändes inte helt rätt – han är rätt tydlig att läsa i spåret – och sen plötsligt så slog han upp i vinden och tillbaka ut på stigen… där låg en snusdosa! Att han drev iväg in i skogen kan nog förklaras av vinden i kombination med relativt färskt spår, det gör inte så mycket, men däremot är jag överlycklig över att han slog tillbaka ut till dosan! Han har ju haft alldeles för stort intresse för själva spåret för att ta ens godishögar tidigare, nu har han riktigt bra driv på snusdosorna, det är ett stort steg framåt!

Sen har det tränats lite korta pass hemma i trädgården, lite lekträning för de tre icke-tävlingshundarna, för Garibaldis del har det blivit fritt följ med fokus på position och intensitet, kryp, plats och lite inkallning. Fick en liten ”uppenbarelse” en dag när jag passade på att träna lite fritt följ på promenaden. Insåg att min belöningsplacering, som var tänkt att hjälpa honom hitta rätt position, istället förstörde och gjorde att han drev ut från min sida, något som vi haft stora problem med. Klurade lite på det och ändrade belöningsplaceringen och vips så hade jag, på bara två korta pass, en hund som plötsligt gick tätt och fint vid sidan!

På torsdagsträningen förförra veckan valde jag moment som vi inte strular med och det gick bra, även uppletande funkade fint. På träningen förra veckan var det bara jag och Ann, så då blev det först uppletande (jättefint) och sen rätt många moment, jag vågade mig till och med på ett fritt följ och jippie… det såg fint ut! Bra position i sidled och dessutom tyckte Ann att Garibaldi hade flyttat bak sin position något – underbart! Intensiteten var också rejält mycket högre, så det känns verkligen att det går framåt.

Krypet börjar också lossna, det har vi kört hemma i trädgården i korta pass, där jag stått framför honom och ”gungat” honom framåt med godis och klickat när han fått till fina små och inte för höga bakbensrörelser. Härom dagen fick jag för mig att testa det i korrekt position, dock fortfarande med godislockande och minsann – han kröp riktigt fint, med bra teknik! Men nu ska jag skynda långsamt, ska fortsätta så här ett bra tag till så att det verkligen blir befäst.

Platsliggningen har jag bara kört hemma i lugn och ro, med fokus på att han ska ligga helt stilla (får röra huvudet men inte tassarna, får inte nosa, inte försöka krypa etc) och det ser bra ut hittills men vi har nog rätt långt kvar. Har haft skott i bakgrunden från skjutbanan , som numer för övrigt låter för jävla högt, rätt tröttsamt att höra på även för Martin och mig som inte är skotträdda. Chili och Gari bryr sig inte, Sigge bryr sig inte om vi tränar (han kan faktiskt vägra att gå in istället, vill fortsätta träna trots skotten 🙂  ) men Kenzo avskyr det.

Igår blev det spårträning igen, denna gången tillsammans med Eva och Figo. Eva gick ett knappt 500 meter långt spår till Garibaldi, med 4 snusdosor. Det fick ligga i ca. 45 minuter, medan Figo gick sitt spår som jag lagt till honom. Figo hade det jobbigt i spåret, det var kruttorrt i marken och nästan 30 grader varmt, men han tog sig fram till slutet och var nog rätt nöjd ändå. 😉

Garibaldi spårade kanonfint idag! Fint i kärnan för det mesta, slarvade lite på ett ställe, där Eva gått ner i en stor grop (10-15 meter i diameter) men löste det med lite hjälp, sen när vi passerade nästa grop så kollade han noga så att spåret inte gick ner i gropen även där (vilket det inte gjorde). 😉  Tog alla fyra snusdosorna utan tvekan, ringade lite vid några då han nog fick vittring en bit ifrån, slog till och med bakåt och tog en. Jag var jättenöjd med honom, han känns som en säker spårhund och får vi bara till det här med att plocka pinnarna i spåret så tror jag vi kommer att kunna tävla i höst. 🙂

Efter spåret åkte vi till klubben en sväng, tänkte fika men det var nästan inget folk och stugan var inte öppen (jag måste nog skaffa mig en nyckel…) utan istället satt vi ner en stund och sen gick vi ner på B-planen och lät Gari och Figo springa lite. De lekte en del, jättekul att se, tror Garibaldi uppskattade att få en lekkamrat som var lite mindre och som inte var så hårdhänt. 🙂  Jättesöta var de! Tränade även pyttelite lydnad, Garibaldi visade på god koncentration då han tränade kryp trots att Figo nästan stod PÅ honom och tiggde godis av mig. 😉

Garibaldi tränar kryp med störning i form av Figo. Foto lånat av Eva Lantz

Garibaldi tränar kryp med störning i form av Figo. Foto lånat av Eva Lantz

Krypet börjar se riktigt fint ut! Foto lånat av Eva Lantz

Krypet börjar se riktigt fint ut! Foto lånat av Eva Lantz

I övrigt har vi nedräkning inför semestern… bara 7 arbetsdagar kvar nu, jag behöver verkligen semester… det går seeegt nu när man vet att det bara är en kort tid kvar , å andra sidan har jag vansinnigt mycket att göra på jobbet så tiden flyter på rätt bra ändå. Ser verkligen fram emot att vara ledig i fem veckor!

Veckans irritation – de håller på att asfaltera grusvägen utanför vår tomt och det är helt hopplöst att ta sig till jobbet om dagarna; de blockerar med lastbilar, vägskrapor etc och inte har vi fått nån info om att de skulle göra det här…. kan man inte lägga en lapp i brevlådan hos folk som bor utmed vägen (det handlar om ungefär 15 hushåll) så man hade haft en chans att planera sin tid och kanske slippa åka ett par kilometer, backa och vända och sen åka en annan väg, bara för att upptäcka att även den vägen är blockerad…. *grrrr* Har mailat Trafikverket och klagat på hanteringen av det hela. Känner mig som en jäkla surkärring men det får det vara värt. 😉


6 kommentarer

Trädgården och en film

Det går framåt i trädgården, vi har fixat till en hel del saker. Pergolan är så gott som klar, det enda som saknas är nätet på ena sidan. I helgen har vi bundit upp klematisen ”Summer snow” så den ska klättra vidare på egen hand, den växer fort och det kommer förhoppningsvis att bli jättefint sen. 🙂  På andra sidan är det tänkt att det ska planteras en klätterros, troligtvis honungsros – Rosa Helenae hybrida – den ska vara härdig utan problem.

image

Det blommar fint i pionrabatten också:

Vacker dubbel doftpion

Vacker dubbel doftpion

Doftar ljuvligt

Doftar ljuvligt

I helgen firade vi min födelsedag och bland annat fick jag en Boomer ball – något som hundarna uppskattade enormt mycket, speciellt Sigge! Så här ser det ut när han far omkring – enda gången han inte vill vara med är när bollen hamnar i nässlorna… då vill han ha hjälp.  😀


Lämna en kommentar

Spår, uppletande och lydnad

Den numera sedvanliga träffen med torsdagsgänget var den här gången förlagd till förmiddagen och spårskogarna i Stjärnorp eftersom det var helgdag och alla var lediga. Vi var fyra stycken idag och vi började med att lägga spår. Jag la ett spår till Mauds Wix och Maud la ett spår till Garibaldi. Tack och lov för JogTracker-appen som gör att jag har hyfsad koll även i helt nya miljöer, jag kunde också lätt se hur långt spåret blev.

Medan spåren låg så tränade vi lydnad på en stor fin fotbollsplan alldeles intill spårskogen. Jag körde mest klick för kontakt samt lite target inför framåtsändandet och sen lite lite krypträning med ”nya” tekniken, vilket gick bra.

Sen var dags att spåra och jag gick med Maud och Wix i deras spår, som gick bra i början, sämre på mitten och jättefint i slutet. 🙂

Garibaldis spår var fint, noggrant och säkert vad gäller spårarbetet – han känns säker i spåret och det gillar jag. Sen tog han första snusdosan med godis men gick därefter över både nummer två och sen slutet, iofs gick han vid sidan om spåret på slutet men det är helt tydligt att han inte prioriterar föremålen alls, inte ens snusdosor med godis. Hm…. undrar om det var så pass mycket sämre pga att han gick ett icke-förarspår, det kan mycket väl vara så.

Efter spåren körde vi uppletande, en korridor på ca. 20 meters bredd, ett föremål i varje yttre hörn och ett ungefär halvvägs ut vid varje sida. Garibaldi gick kanonfint! Drog iväg en gång – vi körde i skogen där jag hade lagt Wix’ spår så G fick säkert vind på spåret, men var lätt att kalla tillbaka och efter det så försökte han inte följa spåret fler gånger utan hämtade lätt in resten av föremålen, bland annat en ishockeypuck som tydligen är ett sånt föremål som kan ställa till problem för hundar men han plockade det utan tvekan, duktig Garibaldi!

Fikade gjorde vi förstås också, åtminstone två gånger. Fika är viktigt. 😉  Vädret var fint, omväxlande soligt och lite molnigt och varmt men inte för varmt. En härlig träningsdag med det supertrevliga gänget och jag är så tacksam att jag kommit med i den här roliga gruppen. 🙂

På kvällen åkte Martin och jag ut och rekade lite efter spårmarker i närområdet. Den mesta skogen hemmaomkring är risig och tät och riktigt tråkig, eller så är den inhägnad och det går djur där, men si så där 1.5 mil hemifrån hittade plötsligt en superfin skog, lagom gles och rejält stor, där kan man få ut många spår, härligt! Tror vi ska testa det här området på måndag när Eva kommer hit och vi ska ut och spåra.

Garibaldi fick följa med eftersom han behöver träna sig på att inte bli helt till sig så fort man stannar eller åker grusväg… vi var ute i närmare två timmar och mot slutet sa han inte ett pip ens när vi for omkring på grusvägarna… 😉 Vi såg för övrigt grävling när vi var ute, spännande tyckte både vi och Garibaldi, han är cool att ha med i sådana lägen för han är nyfiken och kikar men han försöker inte sticka och han låter heller inte, förmodligen för att han tycker att det är spännande men inte SÅ spännande. Låter gör han mest vid hög förväntan när han måste vara passivmen vill vara aktiv (typ i bilen… man skulle behöva hörselkåpor 👿 )  tack och lov låter han INTE när han jobbar.

Vi avslutade dagen med grillad ryggbiff och färskpotatis och lite slappande i soffan. De kommande tre dagarna kommer det att bli trädgården som står i fokus, så då får hundarna stå ut med att inte göra något mer än att gå på promenader. Vädret ska bli rejält varmt och det är ju rätt härligt att det blir fint väder när man har långledigt. 🙂


Lämna en kommentar

Träning för Maria Brandel

Tidigare under våren bokade Angelica in sig på privatträning hos Maria Brandel (fd Hagström) och jag fick frågade om jag ville hänga på, vilket jag förstås gärna gjorde. I tisdags kväll kom Angelica upp till oss och på onsdag förmiddag lastade vi in Garibaldi och Hajen i min bil och åkte mot Köping. Vi hittade fram utan problem (GPS är så himla skönt att ha!) och efter att ha pratat en liten stund om vad vi ville träna och vad vi hade problem med så gick vi ut och tränade.

Angelica började och hon ville främst ha lite nya idéer på hur hon skulle få rätt på den temposänkning som Hajen får när han närmar sig henne vid inkallning och apportering. Sänkningen kommer sig av att Hajen fokuserar på att få sin älskade boll och därmed blir lite ”smygig” i förväntan och det är ju synd när en så snabb och aktiv hund får nerdrag för att han bryter av till trav några steg innan ingången.

Maria kom – som vanligt – med bra tips och funderingar, bland annat att Hajen har en väldigt grund ingång, han vänder tidigt in vid mattes sida och då kan det bli att man får en sänkning i tempot för att hunden ska komma runt tillräckligt bra. Så de tränade på att göra hans vändningar lite mer precis bakom mattes ben typ. Inte helt lätt när man ska vara akrobatisk och försöka ge godis bakom ryggen med högerhanden fast på vänster sida. 😉

De jobbade även med tempot i inkallningarna samt lite med platsliggningen med ”hakan i marken”.

Sen var det min och Garibaldis tur, jag tycker ju det är lite jobbigt med sådana här situationer och det lyser nog igenom ganska tydligt. Vi tittade lite på vårt fria följ, där Maria konstaterade att Garibaldi behövde få mycket mer driv och intensitet i sin kontakt med mig, nu släpper han ibland kontakten och går då riktigt dåligt (pendlar i position åt alla håll) och stundtals går han riktigt fint och det gör ju förstås att det syns ännu tydligare när han inte går bra. Puh… jobbigt det här, speciellt när jag känner mig oehört obekväm i hela situationen. Samtidigt är det ju jättebra att få tips och råd och jag har stor respekt för Marias kunnande och trevliga sätt kombinerat med en stor ödmjukhet.

Vi kikade även lite på krypet och ÄNTLIGEN fattade jag hur man ska träna tekniken i krypet med mig framför och vänd mot hunden. Har inte fått till det innan och därmed inte brytt mig om att fortsätta försöka eftersom det inte funkade. Men nu vet jag alltså hur man gör – hur enkelt som helst egentligen, men ibland är man ju inte alltför smart. 😉

Slutligen körde Angelica ytterligare en kort stund och sen var det dags att styra kosan hemåt igen. Jag kan ju bli lite trött på mig själv ibland, varför ska jag känna mig så obekväm i sådana här situationer… som Angelica konstaterade ”Du ser ju nästan ut som att du inte kan träna hund men det kan du ju!”  *suck*  Hur som helst, bra tips fick vi och det var helt klart inspirerande, även om jag ibland känner att jag får mer inspiration av att bara titta på när andra tränar än att visa upp mig och min hund, för då blir jag alldeles för stel och låst.

Hemresan gick bra, vi var hemma runt 19.15 och sen skulle stackars Angelica sätta sig i bilen och åka ytterligare 2 h, men det gick bra och hon kom hem som hon skulle. 🙂

Tack Angelica för trevligt resesällskap och bra initiativ, kul att jag fick följa med!


Lämna en kommentar

Årets beauceronläger

Nu ligger jag rejält efter med bloggandet, pga bland annat läger, hundträning och trädgårdsarbete… ska försöka komma i kapp lite, börjar med ett inlägg om förra helgen och torsdagsträningen innan den helgen.

———————

Träningen i torsdags gick både väldigt bra och väldigt dåligt – uppletandet var kanonbra, men lydnaden… puh, vet inte vad Garibaldi tänkte på men inte var det att jobba inte. Linförigheten var som en promenad, framförgåendet var dock bra, men fick först bryta honom en gång för han började nosa – det var nån lukt på planen som tydligen var oerhört intressant för han var helt förvirrad. Avslutade med inkallning med ställande men det borde jag ju räknat ut att det inte skulle funka med tanke på hur snurrig han var… 😉

På fredagen fick vi åka hem tidigare då det drog in åska; Sigge och Kenzo var rejält stressade medan Garibaldi och Chili mest såg ut som frågetecken och undrade varför de andra två stressade omkring. Tur ändå att det bara är två av dem som är rädda för åska.

Vi packade sen in alla prylar och hundar i bilen och styrde kosan mot Fäboda gård där Garibaldis och Sigges uppfödare huserar och där årets beauceronläger skulle äga rum; för fjärde året nu faktiskt, insåg jag när jag räknade efter.

Vi kom fram vid 21 och installerade oss, rastade hundarna och gav dem mat, pratade med folk och hälsade på hundar och sen var det dags att lägga sig. Det märks att vi varit på samma ställe nu några år – vi får låna gästrummet hos Ankie och Mique – för hundarna kände uppenbarligen igen sig och var lugna och tysta hela natten, skönt!

Lördag morgon grydde halvmulen men i alla fall regnfri. Så vidare varmt var det ju inte, kanske 10 grader eller så, men så länge det inte regnar så är det ju inga större problem ändå. Vi började med presentation av instruktörerna i de fem grupperna – jag i lydnaden, Kim i momentträning (trix och sånt), Britt-Marie i söket, Barbro i spåret och Ankie i vallningen.

Kim, som höll i momentträningen, tränar också med positiv förstärkning och negativt straff så det kändes väldigt bra. Hon har också franska hundar men av en något mindre storlek än våra beauceroner, nämligen berger des Pyrénées. Helhäftiga hundar, skulle lätt kunna tänka mig en sådan (iofs helst den korthårigare varianten) om jag ville ha en lite mindre hund.

Jag hade väl tänkt mig att jag mest skulle ha tävlingsinriktad lydnad men det blev lite blandat, de hade dock försökt sätta ihop grupperna efter om de var tävlingsinriktade eller inte. Jag kan tycka att det är lite svårt att jobba allmänlydnad på ett 10-15 minuterspass men en del saker funkade riktigt bra och folk fick bra hjälp (tror jag i alla fall, de verkade nöjda).

Vi hade hyfsad tur med vädret under helgen; lördagen var sval på förmiddagen, med enstaka regnstänk och lite soligare men väldigt blåsigt fram emot eftermiddagen. På kvällen blev det grillat till middag och vi hade en supertrevlig kväll som dock inte blev jättesen eftersom alla verkade lite trötta. 😉

Söndagen grydde med sämre väder, det regnade en hel del på förmiddagen. I det läget var jag väldigt glad att jag höll i lydnaden för vi kunde förflytta oss in i ridhuset och träna där, mycket skönt! På eftermiddagen kom solen fram och vädret blev riktigt skönt men då var folk lite allmänt avslagna och det var inte så många som ville köra lydnad så jag hann med ett pass med Garibaldi och det gick riktigt bra.

Våra hundar skötte sig för övrigt fint hela helgen. Vi delade på dem under dagen; Gari och Chili fick ligga i bilen som stod inkörd i vagnslidret så det inte blev stekta när solen kom och Kenzo och Sigge fick vara i ”vårt” rum, lugnast så för Sigge som kan tycka att det blir lite mycket med så många hundar omkring sig. Han fungerade dock väldigt fint och stressade inte upp sig så värst mycket.

Garibaldi och Chili fick vara med inne i ”samlingslokalen” i ladan en stund innan lunch på söndagen och Garibaldi är ju helt tokig i sådana lägen – massor av människor att hälsa på och allmänt spännade att vara medelpunkt tyckte han. Han gjorde även sitt bästa för att pussa på morbror Chili som var måttligt road men som liksom inte riktigt fixar att få Garibaldi att sluta – stackars Chili morrar och visar hela garnityret men Gari bara pussar och fjäskar mer och till slut vet inte Chili vad han ska göra utan morrandet går över i nån form av gnyende… lite lustig är han allt vår kära fläckis, som för övrigt fyllde 9 år på söndagen! Finaste killen, fattar inte var tiden tagit vägen!

Chili 6 maj 2011

Chili 6 maj 2011

Börjar bli lite grå om nosen fast resten av kroppen numera är mer svart än harlekin

Börjar bli lite grå om nosen fast resten av kroppen numera är mer svart än harlekin...

Vid 16-tiden styrde vi kosan hemåt och det var fyra rejält trötta hundar vi hade med oss, trots att de bara varit med och inte tränat nånting alls förutom det där lilla passet som Garibaldi fick. Det tar att vara på läger. 🙂

Totalt sett var det, precis som förra året, ett kanonbra läger och det var jätteroligt att se så många olika ekipage – de kom ända från Skåne i söder till Nordmaling i norr och det tycker jag är så himla roligt! Så många trevliga hundar och människor vi träffade under helgen. Ett stort tack till Håkan och Eva som drog det tunga lasset med att arrangera allting och ytterligare ett tack till Ankie och Mique som ställde upp och lät klubben hålla läger på gården samt lät oss bo i gästrummet! 🙂

Martin var med och tog en massa bilder men vi har inte hunnit titta igenom dem ännu, jag hoppas att vi snart kan lägga ut dem på klubbens sida. Kim tog en hel del bilder, några av dem har hon hunnit få ut i sin blogg men sen fick de datorhaveri så resten kommer nog vid senare tillfälle.