Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Aktiv helg

Ännu en helg har passerat och det har blivit en ganska aktiv sådan.

I fredags började vi med att åka hem efter jobbet, jag rastade hundarna och Martin bar upp sista panelvirket till friggeboden, sen åkte vi till CityGross och handlade – hur skönt som helst en fredag mellan 19 och 20 – samt hämtade ut en stor bean bag-dyna som vi köpt till Chili. Storlek XL, 150×100 cm, en rejäl bädd som nog ska bli jättebra för honom ute i hundgården eftersom han gärna ligger ute även om vädret är kyligt.

Lördagen ägnade jag delvis åt att göra i ordning grovköket inför målning: tvättade av väggarna och fixade till golvpappen så den låg bra, samt att Martin hjälpte mig att flytta tvättmaskin och torkskåp. Hann sen inte mer, vi var båda rätt trötta på morgonen och tog en väldigt lång frukost och sen en liten förmiddagslur, sånt behövs ibland.

Markägarna jagade för övrigt gris på fältet bakom grannen, de lyckades skjuta en halvstor sugga, eller gylta heter det väl egentligen när de inte haft kultingar? Martin var nere och pratade med dem och bad att de ringer oss när de ska jaga, så slipper de att vi kanske traskar ut mitt i jakten – jag hade haft funderingar på att lägga spår just på det fältet och det var ju ren tur att jag inte gjorde det. Det lovade de att göra och sen sa de att de var klara för dagen samt att de inte skulle jaga på söndagen.

Så på söndagen blev det alltså spår, men först målade jag grovköket en gång. Vattenburen färg är trevlig men just den här – våtrumsfärg – luktade ändå rätt starkt och jag blev lite lätt snurrig så jag fick öppna dörren ut och då frös jag såklart istället. 😉 Men vitt och fint blev det, istället för smutsvaniljbeigegult. 😀

Målning pågår...

Målning pågår... blir en rejäl skillnad!

Därefter gick jag ut 450 meter näringsspår till Sigge och 250 meter vanligt spår till Gari. Gamlingarna fick en promenad i det fina vädret medan spåren låg till sig, de verkar tycka att det är rätt skönt att ibland slippa ”slynglarna”. 🙂

Kenzo och Chili

Kenzo och Chili - vackraste gamlingarna!

 

En vacker ek i höstfärger

En vacker ek i höstfärger

 

Vår vackra promenadväg

Vår vackra promenadväg

Därefter fick Sigge spåra och han gick faktiskt riktigt fint, lite väl mycket muskler men ändå hyfsat mycket hjärna/nos. Mitt under spåret får jag syn på en stor älg som travar över fälten kanske 150 meter från oss, men Sigge ser inget utan är totalt koncentrerad på sitt spår. 😉

Slutligen var det Garis tur och han blev nog aningen besviken över spårets längd – han hade nog velat ha 750 meter snarare än 250…. Två pinnar och en godisburk hade jag och han fick spåra i koppel vilket nog var bra för han var ganska entusiastisk om man säger så. Pinnarna plockades dock utan minsta tvekan och godisburken hittade han naturligtvis också.

Allra vackraste Garibaldi!

Allra vackraste Garibaldi!

Intressant att se vilken skillnad det är på bröderna – Garibaldi är en mycket duktig spårhund, som dämpar tempot och verkligen jobbar ut problemet om han tappar spåret nånstans, medan Sigge mer skulle vilja springa som en galning och tappar han bort sig så försöker han lösa det genom att flänga runt fort fort fort… Man skulle kunna tro att det beror på träning, men Garibaldi har verkligen inte fått någon direkt extrem spårträning, tvärtom snarare och jag är mest förbluffad över att han är så duktig trots att han inte fått nån grundlig träning. Sigge däremot fick ju en rejäl spårutbildning hos Angelica, hon är betydligt mer engagerad i spårträning än vad jag är och Sigge fick mycket spår de månaderna han bodde hos henne och visst, när jag spårar lite oftare med honom så förbättras hans teknik men om man tittar på hur de är ganska ”rått” så är Garibaldi en mer naturlig spårhund. Han är också den av hundarna som är flitigast med att gå med nosen i marken och spåra på promenaderna, speciellt om jag eller husse har gått sträckan tidigare under nån rastning med de andra hundarna. Han kollar också viltspår men har aldrig direkt visat något intresse att växla från person- till viltspår när vi är ute och spårar så att han kollar viltspåren under rastning hänger nog mest ihop med hans generella nyfikenhet och förtjusning i att använda näsan. 🙂

Efter lite mat samt en stunds slappande i soffan så tog jag tag i målningen igen och grovköket blev färdigmålat, nånstans runt 23-tiden var jag klar… skönt att vara färdig men pust så trött jag var då.

Martin har byggt vidare på friggeboden och kommit en bit på vägen med ena gaveln, vi hoppar över att göra gavelspetsar utan låter istället panelen gå hela vägen upp, vilket gör att panelbrädorna  ska sågas vinklad i samma vinkel som taket i överkant och det kräver ju lite tankearbete och lite meck, men fint blir det! Hoppas hoppas dörrar och fönster kommer denna veckan, så kan vi snart börja med den isolerade delen. Det går ju liksom inte att lägga golvspånskiva när man inte har ett tätt hus eftersom golvspånet är känsligt för fukt.

Martin jobbar med "Siggeboden"

Martin jobbar med "Siggeboden"

 

Området med papp är det som ska bli den isolerade delen

Området med papp är det som ska bli den isolerade delen

 

En bit på väg med gaveln

En bit på väg med gaveln

 

På gång är också belysning i pergolan eftersom vi tog bort en lyktstolpe när vi byggde pergolan. Det är inte riktigt klart ännu men så här ser lamporna ut:

Lampa i pergolan, med ofullständig kabeldragning....

Lampa i pergolan, med ofullständig kabeldragning....

 

Lampor behövs nu när höstmörkret sänker sig snabbare och snabbare för varje dag. Nästa helg ställs klockan om till vintertid och då blir det rejält mycket mörkare på eftermiddagarna, nu får man vänja sig vid att rasta i mörker alla vardagar. Inte så kul men bara att stå ut samt hoppas på fina helger så man kan vara ute mycket.

Solnedgång

Solnedgång över Solgläntan


Lämna en kommentar

Äntligen lite träning!

Garibaldi har läkt väldigt fint och eftersom han är hur pigg som helst och såret knappt syns längre så tänkte jag att det definitivt var dags för lite träning i torsdags.

Jag var också nyfiken på om det skulle märkas någon förändring i Garibaldis sätt nu efter kastreringen, vi har ju sett en enormt stor minskning här hemma vad gäller hans hysteriska beteende avseende kissfläckar, i övrigt är han dock precis ”som vanligt”.

Detta visade sig även vara fallet när vi åkte till klubben. Han betedde sig precis som vanligt, om än liiiite lugnare på vägen dit, inget tjutande i bilen förrän sista biten upp till klubben, där det är grusväg. Sen gapade han – som vanligt – som en idiot i bilen när jag lämnade honom och gick för att kolla om någon annan i gruppen var där. Han avskyr att jag lämnar kvar honom i bilen, han anser att han ska ut direkt och INTE vänta i bilen. 😉 Mycket åsikter har han, precis som vanligt. Det kan väl tyckas lite tröttsamt att han gapar och lever om så, men jag har vant mig och igår var jag väldigt glad att se att han gjorde precis som tidigare. 🙂

Tyvärr verkade ingen annan i gruppen vara där, jag visste att Ann inte kunde men de övriga verkade också ha ställt in. Jag har ju, pga Maltaresa, sjukdom samt G:s kastrering, inte varit med och tränat på 6 veckor så jag var ju rätt sugen på lite träningssällskap men så blev det alltså inte. Nå, jag hade ju en hund som var väldigt laddad så det blev ett pass för oss ändå så klart.

Linförighet, framförgående, fritt följ, framåtsändande samt några inkallningar var det vi gjorde. Ville inte köra saker som kunde fresta för mycket på honom även om han är hur pigg och fräsch som helst och gärna skulle springa mycket mer än jag tillåter. 😉

Koncentrationsmässigt tyckte jag att det var en viss skillnad, hans fokus var mycket mer på mig, även om det blev nån liten nosning så fastnade han aldrig så där totalt i nån fläck som han kunnat göra innan. Hans attityd mot andra hundar på planen var som vanligt, dvs. inte jätteintresserad. Han gillar ju andra hundar men det är mest under platsliggningen som han blir lite överdrivet intresserad – förmodligen för att han ligger och har tråkigt och då är det roligare att flirta med hunden bredvid, i övrigt är det mest fläckar efter andra hundar som får honom totalt besatt.

Riktigt intressant var att se hur han betedde sig på vägen från bilen till appellplanen. I vanliga fall brukar man få hålla ordentlig koll på honom för annars fastnar han i nån fläck, varannan meter typ. I torsdags så nosade han lite men INGET slickande! Underbart! Det enda jag märkte var att när han kissade så sprätte han rejält efteråt, något han inte gjort tidigare. Lite spännande att se sådana saker som plötsligt dyker upp.

Och träningsmässigt var han alltså precis som vanligt fast med lite mer fokus på mig. Hittills känns det som att kastreringen varit mycket lyckad!

Eftersom jag var ensam gick träningen väldigt fort och jag var hemma i hyfsad tid, vilket gjorde att jag hann med att måla taket i grovköket en andra gång, så nu är det klart och i helgen ska jag måla väggarna, därefter ska plastmattan bonas upp till fin glans och sen ska en hel hög skåp, ny vask och ny bänkskiva samt en torktumlare på plats.

Ska bli så skönt att få färdigt där, sen är det dags att börja på gamla arbetsrummet som ska bli sovrum, nuvarande sovrum ska bli arbetsrum/studio och studion ska bli gästrum/bibliotek. Nuvarande gästrum ska förbli gästrum med addering av nån bokhylla eller två och alla rummen ska få nya golv, tapeter/målade väggar och lite ny inredning. Mycket att fixa och en del av det måste vara klart innan jul då vi får besök av både min mamma och min bror. Inte så långt kvar till jul nu, inser man när man börjar kolla almanackan…. 😉

Hur som helst ska det bli härligt att få lite fint hemma! På tur sen står även hallen och så småningom kök och vardagsrum, samt att åtminstone stora badrummet skulle behöva renoveras.

Samtidigt som vi fixar inomhus så bygger Martin också flitigt på friggeboden, eller Siggeboden som vi döpt den till eftersom Sigge ska få sin hundgård/box där. Siggeboden  har fått tak av shingelplattor nu tack var Martins pappa som hjälpte oss eftersom tyvärr både M och jag är höjdrädda. Vi har beställt fönster och dörrar, allting borde komma nästa vecka och förhoppningsvis ska Martin kunna jobba vidare med ytterpanelen under helgen, om vädret håller sig hyfsat, sen ska det ju byggas isolerad del till Sigge men finns det bara väggar så går det ju bra att jobba även om vädret blir sämre.


2 kommentarer

Garibaldi kastrerad

I onsdags, 12/10, kastrerades Garibaldi. Jag har gått och våndats ett tag nu över det här och funderat fram och tillbaka om det är rätt beslut, sen tillkom oron över om det skulle gå bra – förvisso är det ett rutiningrepp men vad hjälper det mig att vara medveten om det, när det är min älskade pojke som ligger på operationsbordet…. rationellt tänkande funkar plötsligt inte lika bra. 😉

Anledningen till mitt beslut då… ja, Gari har aldrig varit en jobbig hane när det gäller hur han beter sig mot andra hundar. Han har aldrig varit i bråk (bråken här hemma räknar jag inte för det är Sigge som flugit på Garibaldi och G har knappt inte ens försvarat sig), han har ett bra och tydligt hundspråk och han är inte på något sätt besatt av andra hundar. Däremot… så är han besatt av andra hundars kiss… 👿 och inte så enkelt som att det handlat om att tikar på väg in i eller omkring löp varit väldigt intressanta, nej det har räckt att en tik satt ner rumpan på appellplanen, typ i en halt i fria följet… sånt kan få Gari att totalt tappa koncentrationen.

Men inte nog med det… allra tokigast har han varit när det gäller kiss från Kenzo och Chili… hur jobbigt som helst. Det har gått lite upp och ner hur tokig han varit, men senaste halvåret har han varit totalt hopplös. Stressad, helt fokuserad på kissfläckar – har nån av gamlingarna legat nånstans och sen flyttat sig så har han rusat dit för att slicka där de legat, och då läcker de inte direkt kiss, men det är klart, nån liten droppe kanske det kommit om de nyligen varit ute. SÅ fixerad har han varit och jag har känt att det här bara funkar ju inte. Vardagen har blivit skitjobbig, varenda promenad har varit stress, stress, stress fram till nästa fläck och det är ju totalt hopplöst att ha det så.

Han har som sagt blivit mycket värre senaste 6 månaderna och eftersom han nu är lite över fyra år så tror jag inte att det förändras så mycket heller så till slut fick jag (eller snarare vi; Martin är lika trött på det hela som jag) nog – en tokstressad hund och dessutom ständiga konflikter –  något som vi annars aldrig har med Garibaldi – fick oss att få nog och tid bokades för kastrering.

En sak till som inte är så kul är att han läckt urin, det här är något som kommit i perioder när han varit som mest jobbig med kissfläckarna och senaste halvåret har det kommit oftare och oftare, nästan varje natt nu mot slutet. Hur kul är det liksom, när hunden sover i sängen…? 😕 Han har också läckt ibland när han har kissat, plötsligt har vi sett att det bara fortsatt rinna om honom när han gått iväg efter att ha kissmarkerat nånstans. Han har också slickat sig massor om snoppen, kanske har han läckt lite kiss ständigt och jämnt och behövt slicka sig ren, jag vet inte men nu slickar han sig nästan ingenting, kanske nån gång om dagen, innan var det typ 4-5 gånger i timme när det var som värst. Jag misstänker att hans prostata varit förstorad och påverkar urinblåsan, fast jag vet inte, men det ligger väl nära till hands. Så egentligen var väl beslutet om kastrering ganska lätt….

Jag var rätt nervös hela dagen men själva operationen gick fint, jag hämtade en supertrött Garibaldi som skött sig fint och så åkte vi hem och han däckade och sov i ett antal timmar rakt upp och ner på köksgolvet. Tratten åkte av direkt, fanns ju ingen anledning när han var nästan helt utslagen. På natten sov jag i gästrummet med honom, han fick sova utan tratt för han var fortfarande väldigt trött.

Nästa dag handlade husse en sån där uppblåsbar krage att ha istället för tratt, men än så länge har G inte behövt ha den nästan alls. Vi har haft den på honom för säkerhets skull när vi varit borta, men på nätterna har han sluppit den. Jag har jobbat hemifrån torsdag-fredag och då har han också sluppit den och han är hur duktig som helst och bryr sig bara inte om såret.

Rädd blev jag dock igår när jag upptäckte två små pölar med blod bredvid där Baldi låg… vi hade tidigare sett små blodfläckar här och var i köket men trodde att vi kanske lyckats trampa på en fästing. Men icke.. det kom från Gari, men som tur var inte från kastreringssåret. Det visade sig vara en bakklo…. Djursjukhuset har tydligen som policy att klippa klorna på hundar som är sövda, nu hade de glömt det på Gari men gjort det precis innan jag hämtade honom, men då haft lite bråttom och kanske var han inte helt samarbetsvillig heller, vinglig och dan som han var, så de hade ju lyckats klippa i pulpan på några klor. Kanske inte så konstigt – jag hade klippt hans klor bara några dagar innan…. *suck*

Förutom den där lilla incidenten så är jag dock jättenöjd med bemötandet hos Valla djurklinik, de är väldigt trevliga att ha att göra med.

Hur som helst, så här fyra dagar efter kastreringen så får jag erkänna att jag är SÅ NÖJD med resultatet! Äntligen har vi en Garibaldi som är pigg, glad, galen (mer galen är han får lov att vara just nu, fast tack och lov så läker såret jättefint trots en del tokrace från hans sida…) men LUGN i ögonen, utan den där ständiga stressen som han haft senaste halvåret eller så. Han busar gärna med morbror eller gammelmorbror men direkt han bryter så är hans fokus riktat mot mig. Tidigare fanns jag knappt när han försökte leka med nån av gamlingarna… Kissfläckar är fortfarande, nån gång då och då, lite intressanta men de flesta ignoreras och han verkar mer intresserad av att verkligen LEKA med nån av gamlingarna istället för att ta det som en chans att slicka på dem, som han gjorde tidigare… fyra dar liksom! Fattar inte att förändringen går så snabbt, men vi såg samma sak när vi kastrerade Kenzo – han åt väldigt dåligt innan kastreringen men det tog 3-4 dagar efter kastreringen, sen började han äta väldigt bra och har fortsatt göra det sedan dess. Det är väl enda nackdelen med en kastrering – de kan lätt få lite svårt att hålla i vettigt hull, men än så länge ska det väl inte vara något problem med Gari, som är så aktiv, samma sak gäller för Sigge och Chili, det är bara Kenzo som har lite problem med ett par kilo för mycket.

Så ja, jag är så himla glad att vi tog det här steget till slut, både för vår och för Garibaldis skull – det kan aldrig vara bra att gå omkring och vara så tokstressad hela tiden. Martins kommentar var: ”Vi kanske skulle gjort det här för ett år sedan…” och det kanske vi skulle, men det har som sagt eskalerat sedan i våras och varit rätt outhärdligt under sommaren, Gari slutade till och med att äta ett tag.

Nu ska han vila en vecka till ungefär, sen kan vi nog börja köra igång lite igen. Han är sydd med stygn som löser upp sig själv så det är ju smidigt. Redan så här fyra dagar efter op. ser såret superfint ut, jag tror det kommer att läka utan större problem om inget inträffar under de närmaste dagarna.

Såret två dagar efter operationen

Såret två dagar efter operationen

 

Garbaldi poserar fint när jag ska fotografera

Garbaldi poserar fint när jag ska fotografera

 

Såret fyra dagar efter operationen - det läker verkligen fint!

Såret fyra dagar efter operationen - det läker verkligen fint!


2 kommentarer

Underbar helg på Malta!

Det har inte blivit mycket bloggande nu på ett tag. Senast var efter vår lägretävling, sen har det bara inte blivit av att jag skrivit något. Men jag ska försöka komma igång igen, framför allt gillar jag att ha bloggen som en form av träningsdagbok och kunna titta tillbaka på vad jag gjort med hundarna.

Hur som helst, först blir det lite bilder från en underbar helg på Malta. Helgen efter vår lägretävling var jag nämligen, tillsammans med drygt 450 kollegor, på Malta för konferens och avkoppling. Vilken underbar helg vi fick!

Det gick ju åt ett antal plan för att få ner alla till Malta men allting gick bra och vi landade ca. 21.30, i fullmånens sken och ljuvligt varm Medelhavsluft. Väl på hotellet var det många som gick ut på den stora altanen på baksidan och bara stod där och njöt av luften och den vackra utsikten över poolen och havet.

Vi bodde på Radisson Blu Resort i St. Julian’s och vilket fint hotell det är! Allting jättefräscht, ett underbart läge och hur fin mat som helst. Jag kan definitivt rekommendera det, även om det inte direkt tillhör de billigaste hotellen på ön. 😉

På fredagen hade vi konferens under förmiddagen och på eftermiddagen var det utfärd med jeepkörning och båttur. Jeepfärden var spännande, med vänstertrafik och jeepar som inte var i världens bästa skick, men allting gick bra, förutom att vår grupp körde vilse ganska rejält – vi fick dock se väldigt mycket av ön på det sättet. 😉  Vi kom 45 minuter sent till lunchen men fick faktiskt i oss lite lunch ändå. Om nu jeepturen var spänningsfylld så var båtresan desto lugnare sen, det blev en ljuvlig eftermiddag med sol och bad och avkoppling – själv badade jag inte men de flesta andra passade på, många snorklade även.

Fredag kväll hade vi gemensam middag på ett helt fantastiskt ställe, vi satt utomhus framför ett stort gammalt slott och det var hur fint som helst. Tyvärr blåste det en del så framåt kvällen frös några av oss lite, trots att temperaturen låg väl över 20 grader.

Lördagen tillbringades med konferens på förmiddagen och sen fri eftermiddag, där de flesta bara slappade. På kvällen blev det stor festmiddag på ett ganska nybyggt ställe i närheten av flygplatsen. Även här satt vi ute och den här kvällen var vädret helt ljuvligt.

Vi hade eget band med oss och det arrangerades ”körslag” och det var full fart på underhållningen. Sen var det även disko nere i en byggnad men där var ljudnivån så himla hög att många höll sig vid utescenen istället, dessutom var det mycket härligare att vara ute i den underbart varma kvällen.

Buss tillbaka till hotellet vid 2, sen blev några av oss sittande ute på hotellets altan fram till 3.30, så på söndagmorgonen var man väl inte hyperpigg men det gick rätt bra ändå. Konferens på förmiddagen, avkoppling på eftermiddagen och sen gick bussen vid 15. Vi landade i Sverige vid 22, något försenade men inte så illa ändå. Det var en helt underbar helg och jag skulle väldigt gärna åka tillbaka till Malta och då gärna utforska städerna lite mer.

Hundarna blev helt tokiga av lycka när jag kom hem. 🙂  Förvånansvärt nog så saknade jag dem inte jättemycket, kanske för att vi var så aktiva och för att det ändå inte var så många dagar. Det kändes dock härligt att komma hem till dem igen, mindre härligt var väl att vädret mötte oss med ösregn och 12 grader, när man vant sig vid 25-30 grader och strålande sol… 😦

Några foton, alla tagna med mobilkameran så de är ju som de är men de flesta blev rätt ok ändå. 🙂

Tidig morgon på Malta

Tidig morgon på Malta

 

Del av hotellet

Del av hotellet

 

Soluppgång över Medelhavet

Soluppgång över Medelhavet

460 Combitechare samlade

Så här ser det ut när 460 Combitechare är samlade

 

Lyxbåtar i Valettas hamn, fotot taget när vi susade förbi med jeepen...

Lyxbåtar i Valettas hamn, fotot taget när vi susade förbi med jeepen...

 

Valetta

Valetta

 

Så här såg jeeparna ut....

Så här såg jeeparna ut....

 

Utsikt från båten

Utsikt från båten

 

Medelhavets underbara turkosblå vatten

Medelhavets underbara turkosblå vatten

Vi la till vid en badvik

Vi la till vid en badvik

 

På väg hemåt på eftermiddagen, i ljuvligt väder

På väg hemåt på eftermiddagen, i ljuvligt väder

 

Hotellet på avstånd

Hotellet på avstånd

 

Här ser man lite av grannhotellet Corinthia

Här ser man lite av grannhotellet Corinthia

 

Båten vi åkte med

Båten vi åkte med

 

Hotellet från havssidan

Hotellet från havssidan

 

Grannhotellet Corinthias uteplats

Grannhotellet Corinthias uteplats

 

Alla uppklädda inför kvällens fest

Alla uppklädda inför kvällens fest

Fikautsikt på söndag förmiddag

Fikautsikt på söndag förmiddag - ljuvliga Medelhavet!

Utsikt från hotellets framsida

Sista bilden - utsikt från hotellets framsida