Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


5 kommentarer

Fruktansvärt tragiskt och sorgligt

Läste tidigare idag på Facebook via Hundhjälpen:

”En sorgens dag för alla hundar i Rumänien.
Parlamentet har idag röstat ja för massavlivning av alla gatuhundar i Rumänien, även de som sitter i kommunala hägn.”

Det här förslaget har varit uppe flera gånger och beslutet har skjutits fram men nu har man alltså till slut bestämt sig…

Jag vet att många har invändningar mot att ta in gatuhundar från andra länder hit till Sverige, man säger att ”börja med att ta hand om svenska hundar som behöver nya hem” och liknande. Men vad man förmodligen inte inser är att situationen i t.ex. Rumänien är så oerhört extrem jämfört med Sverige att det bara inte går att dra nån som helst likhetstecken mellan dem.

Jag citerar från Hundhjälpens pressmeddelande tidigare i år, när lagförslaget togs upp igen men då bordlades:

”MASSAKER HOTAR ÅTERIGEN RUMÄNIENS GATUHUNDAR
Parlamentet har i ett första led godkänt en lagändring till det sämre för djurskyddet i landet.

Ca 2 miljoner gatuhundar i Rumänien riskerar nu massavlivning genom att förgiftas, slås
ihjäl, skjutas eller sättas i dödshägn utan mat och vatten. Kastreringsprogram enligt TrapNeuter-Release (TNR) som utförs av djurskyddsorganisationer riskerar att förbjudas.

Den nuvarande djurskyddslagen, 9/2008, säger att friska djur ej får avlivas, oavsett om de är ägda eller herrelösa. Problemet med alla dessa gatuhundar är stort i Rumänien och politiker, samt media har därför bedrivit en opinion den senaste tiden för att återinföra en legal jakt på dessa hundar.

Dödandet av hundarna har i olika kommuner pågått olagligt i flera år, antingen genom att gift läggs ut på natten, eller genom att kommunerna anlitar företag som utför utrensningar i olika städer. Företagen anlitar skrupelfria veterinärer som förklarar hundarna sjuka och därefter avlivas de med plågsamma giftinjektioner på löpande band. Under tiden i dessa överfulla dödshägn är det vanligt att hundarna ej ges vatten eller mat, skador som uppstår efter slagsmål behandlas ej. Videoupptagningar visar hur hundar äter på sina döda kamrater.

Massförgiftning hotar inte bara de ägda hundarna, andra djur och barn. Det är en plågsam metod som dessutom inte är effektiv. Så sent som år 2000 förgiftades över 200.000 hundar i Bukarest. Några år senare var antalet gatuhundar uppe i samma nivå. Förklaringen är att lediga revir intas av hundar från landsbygden och att de ägda hundarna, som också springer lösa utomhus dagtid, fortsätter att para sig med varandra. Massmord är och kommer aldrig att vara en lösning!

Ideella djurskyddsorganisationer arbetar med kastreringsprogram i olika delar av landet och når mycket bra resultat genom att få ner beståndet av gatuhundar. Deras verksamhet riskerar nu att förbjudas i det nya lagförslaget. Dessa organisationer kommer även enligt förslaget att förbjudas tillträde till de kommunala hägnen, uppenbart i syfte att hålla verksamheten dold för omvärlden.

-Föreningen Hundhjälpen arbetar aktivt sedan flera år tillbaka med att stöda en av dessa organisationer, eftersom TNR-metoden är internationellt erkänt som den mest effektiva och humna metoden för att få ner gatuhundspopulationer, säger Caroline Berggren som är sekreterare i föreningen.

Demonstrationer av djurvänner har skett runtom i Rumänien i samband med att lagförslaget diskuterades i parlamentet den 1 mars. Hundhjälpen har startat en petition mot förslaget och namnlistorna kommer att överlämnas till den rumänska ambassaden i Stockholm.

– Människor över hela världen är upprörda över hur Rumänien behandlar gatuhundarna och kräver att de ansvariga tar sitt förnuft tillfånga och påbörjar humana kastreringsprogram istället för att bete sig som medeltida barbarer, avslutar Caroline Berggren.

Bakgrund
Rumänien har ca 22 miljoner invånare och uppemot två miljoner gatuhundar. De rumänska gatuhundarnas elände började på 80-talet när Ceaucescu ville industralisera Rumänien. Människorna flyttades från landsorten till städerna. Eftersom bostadsbristen blev stor, revs de små husen till förmån för stora bostadskomplex med små lägenheter. Djuren fick betala priset – de kastades ut på gatan när utrymmet krympte. Så småningom började de föröka sig och snabbt befolkades gatorna av herrelösa hundar. Gatuhundarna har sedan dess varit mål för de mest avskyvärda försök till utrensningar.”

Jag blir så ledsen när jag läser det här att jag inte vet var jag ska ta vägen. Vi försöker att hyfsat regelbundet bidra till den verksamhet som bedrivs i Cernavoda där italienska föreningen SavetheDogs idag redan har ett hägn, som dock är undermåligt, blir översvämmat av floden titt som tätt och helt enkelt inte räcker till. De håller på att bygga ett fint nytt hägn, längre upp så de ska slippa översvämningar men det tar tid och kostar pengar. Det lilla vi gör är ju inte mycket men om många människor försöker göra lite så kan det ju ändå ge en viss effekt.

Men frågan är vad som kommer att hända med Save the Dogs’ verksamhet nu när lagförslaget röstats igenom… Icke-statliga organisationer kommer ej att ges möjlighet att hjälpa de hundar som sitter i dödshägn. Att adoptera en hund i Rumänien har försvårats så att det i praktiken blir omöjligt.

Jag önskar att jag inte hade huset fullt av hundar redan (även om jag förstås inte vill bli av med mina älskade hjärtan!) utan hade möjlighet att ta hem några hundar från Rumänien och i alla fall ge några stackars hundar ett bra liv.

Jag förstår att det är lätt att döma när man sitter här i trygga välfärds-Sverige, där de flesta har en vettig eller god ekonomi, det är naturligtvis en annan sak i ett land som Rumänien där även människor far illa och har svårt att klara sig. Men att ta till sådana metoder som man testat tidigare och som visat sig ha nästan ingen effekt mer än ytterst tillfälligt… usch, nej, jag blir så ledsen när jag tänker på det att jag kan börja gråta. 😦

Läs mer här:

http://www.hundhjalpen.se/

http://www.savethedogs.eu/


3 kommentarer

Ullared och annat

Träningen i torsdags gick riktigt bra, kändes verkligen som Garibaldi och jag var på samma planet, äntligen. Enda strulet blev att han vid en belöningspaus i fria följet tänkte smita och hälsa på två träningskamrater som stod på varsin sida om oss – typ som domarna brukar stå i brukset – och han tänkte knappt lyssna när jag sa att han inte skulle göra det. Jag blev så paff att jag faktiskt tog i och blev lite arg… lite onödigt men jaja…

I övrigt gick det väldigt fint, bra fritt följ, fin inkallning efter en kommunikationsmiss – ”tävlingsledaren” kommenderade, jag tyckte att G ryckte till, väntade med att kalla, tl kallade igen och precis samtidigt lyckades jag kalla vilket fick G att ställa sig upp men inte starta utan han stod där och såg ytterst tveksam ut. 😉

Bra apportering, riktigt bra hopp-sitt, sen testade vi lite kryp också men icke… han var så laddad att det inte var sant, bara att lägga ner. Dags att börja tjata krypträning igen alltså. 😉 Men jag är lycklig och glad över en pigg, energisk och framför allt fokuserad hund, så lite smällar får man ta. 😀

Fredag eftermiddag styrde jag tillsammans med ett gäng tjejer från jobbet, iväg mot Ullared… första gången för mig där och jag får erkänna att jag varit oerhört skeptisk men beslöt mig för att ge det en chans och ta det som en kul grej. Vi kom fram vid 15-tiden, tack och lov INGA köer alls in på Gekås, gick runt där i några timmar, pausade för mat, fortsatte handla nån timme till och sen avslutade vi för dagen och åkte till vandrarhemmet i Fegen, där vi inmundigade Amaronevin, ost och kex samt gick igenom vad vi köpt. 🙂

Lördag morgon var vi åter igen på plats vid Gekås vid 7.30, kom rakt in utan några köer, lite mer folk än dagen innan men fortfarande uthärdligt. Var klara vid 10, tog en runda i butikerna runt om och sen kl. 11 samlades vi för avfärd mot Linköping igen.

Totalt handlade jag för närmare 6000 kr men då blev det varsin rejäl vinterjacka till mig och Martin, varsin varseljacka (istället för att ständigt kränga på och av reflexväst), ett par kängor att ha vid hundträning, ett antal toppar till mig, t-shirts till Martin, samt mängder med saker till hemmet nu inför renoveringen av gästrummen. En del hundprylar också – bollar i snöre var sanslöst billiga så några sådana fick åka med, samt ett täcke till Sigge. Jag frågade Martin, när vi packade upp, om han tyckte jag köpt mycket onödigt och han kostaterade att nej, det var faktiskt så gott som bara bra och vettiga saker. 😉 *nöjd*

Däckade tidigt lördag kväll, innan 22… väldigt ovanligt för att vara jag. Sov dessutom läääänge på söndagen, men sen var vi desto flitigare – vi började röja i arbetsrummet och fick ihop enorma mängder skräp att åka till återvinningen med. Ungefär halva arbetsrummet hann vi gå igenom, knappt… bara att fortsätta nu i veckan.

Dessutom spårade jag med alla fyra hundarna. Sigge fick ett 550 meter långt näringsspår som han skötte fint, låg på hårt men med låg nos och bra koncentration. Lite trött mot slutet, bra, han behövde blåsa ur sig lite. 😉  Chili fick 200 meter näringsspår och det räckte för att trötta honom, han ligger på hårt och har ju inte mycket kondis nu efter att ha haft ont i tassarna. Men han verkade nöjd efter sina 200 meter, bra det. 🙂 Vi har för övrigt sakta minskat Rimadylmängden nu ett tag och från och med i helgen har vi satt ut det helt, nu hoppas vi att hans tassar håller sig hyfsade.

Garibaldi fick ett drygt 400 meter långt vanligt spår i hagmark, med fyra föremål. Det höll på att skymma när vi gick det och kombinationen matte med dålig balans, skymningsljus och het Garibaldi var väl inte det bästa. Jag höll mig på benen dock… med ett nödrop. 😉  Han missade första pinnen, det var i början när han var som hetast och lite slarvig, därefter plockade han fint de återstående tre, den sista var dessutom en bit naturpinne så det gjorde han riktigt riktigt bra!

Slutligen fick Kenzo frispåra Sigges och Chilis näringsspår och hjälp så jag frös när vi gick där – Kenzo är noggrann och missar INTE en godisbit, så han gick i låååångsam takt och kollade nog alla återstående små bitar som de andra hoppat över. Speciellt i slutet av Sigges spår, kanske sista 100 metrarna, var det mer godis kvar än tidigare, Sigge var nog rätt trött då. 😉

 


Lämna en kommentar

Inaktiv vecka

Veckan som gått har varit rätt inaktiv, mest pga att helgen var aktiv, bland annat var vi i lördags på Ikea och köpte en massa skåp till grovköket och när vi lastade dem så lyfte jag tydligen tokigt och lyckades få ett ryggskott… 😦  Jag har aldrig haft problem med min rygg tidigare så det här var en helt ny upplevelse, en som jag gärna slipper igen, för fy sjutton vad begränsad man blir när man inte kan röra ryggen. På söndagen kom jag knappt ur sängen, sen har det långsamt blivit bättre men bra är det inte… så tröttsamt.

Som tur var så har Martin varit hemma större delen av veckan, han har slutat på sitt ”vanliga” jobb och kommer nu att jobba enbart med sitt eget företag ett tag framöver, sen får vi se vad som händer. Han har tagit hand om den mesta rastningen av hundarna, även om jag har försökt att gå lite eftersom det inte är bra att bara vara stilla.

Vi har också fått upp två väggskåp i grovköket samt att ett av högskåpen är på gång, förhoppningsvis ska resten kunna sättas upp inom de närmaste dagarna, däremot får vi tyvärr vänta på bänkskivan som inte kommer förrän den 15:e. De har inte så långa (326 cm) bänkskivor på lager utan den körs ut, dock slipper vi frakten så det var ju ändå bra, men det hade ju varit kul om vi hade fått den redan nu. Jaja, bara att vänta.

Två skåp uppe

Två skåp uppe - skyddsplasten sitter kvar på luckorna ifall ni tycker färgen ser underlig ut...

Ett av skåpen samt ytterdörren - den ska målas om till våren för övrigt...

Ett av skåpen samt ytterdörren - den ska målas om till våren för övrigt...

Hundträning har det inte blivit mycket av, pga min rygg, under veckan, förra torsdagen var jag på klubben och tränade med torsdagsgänget igen, Garibaldi gick bra men inte superbra, men det kändes ändå rätt okej. Är så sugen på att börja tävla, måste komma igång med platsliggningsträningen så att vi kan starta lydnadsklass 2 tidigt nästa år.

På söndagen, när jag knappt kunde röra mig pga ryggen, hjälpte Martin mig att valla av en ruta på vallen och så körde vi lite uppletande, så hundstackarna fick göra något.

Nu i torsdags hoppade jag över träningen på klubben då min rygg protesterade, synd men det kändes bara inte bra så då fick det vara.

Hade tänkt spåra lite igår men då skulle markägarna ut och jaga gris efter att Martin tipsade dem om den flock på 8-9 djur som han såg under morgonpromenaden, så inget spår igår, men kanske blir det idag om de inte ska jaga mer. Man får ju försöka utnyttja helgerna nu när mörkret sänkt sig över landet. Efter omställningen till vintertid går solen ner vid strax efter 16 och det gör ju att det är beckmörkt redan när man går hem från jobbet. Nå, bara att stå ut och se fram emot julen som ju faktiskt snart är här, bara 7 veckor kvar nu. 🙂 Vädret är mer vår än höst nu, 10-12 grader, ingen frost och snö i sikte ännu och det är helt okej, men nån gång fram emot början av december så skulle jag ju gärna se att det kom snö och blev riktig vinter. Vi får väl se…

Förra söndagen karvade vi (eller ja… Martin karvade, jag hejade på… 😉  ) för övrigt ut en fin Halloween-lykta av en stor pumpa vi fått av grannen. Fruktköttet blev sen till en pumpapaj samt att resten ska hamna i brödbaket till helgen, kärnorna blev rostade i ugn med lite olja och salt och blev mumsiga snacks. Pumpan blev jättefin och har lyst vackert i trädgården under veckan. Om några veckor är det ju dags att sätta upp belysning i trädgården, det längtar jag efter.

Pumpan provtänd i köket

Pumpan provtänd i köket

Pumpan på plats i trädgården

Pumpan på plats i trädgården

Den här helgen har vi tänt lyktorna på altanen samt en hel del ljus inomhus, det är en av de bästa sakerna med hösten och vintern, att det är så mysigt att ha levande ljus. 🙂

Nu, dags att ta tag i dagens aktiviteter.