Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


5 kommentarer

En ganska lång summering av 2011…

Ja, det är ju ganska vanligt att man, så här sista dagen på året, gör en summering av vad året fört med sig. 2011 har varit ett för oss ganska händelserikt år, mestadels positivt men med en del mindre roliga inslag, dock inga riktiga katastrofer och för det är vi oerhört tacksamma!

HUNDARNA

Jag tar och börjar med hundarna. I början av året tog vi våra simkörtkort och sen simmade vi Kenzo ganska regelbundet. Han var rätt tagen av snön och kylan och haltade från och till, vilket dock försvann så fort kylan försvann.

I februari svalde Garibaldi en kapsyl… det kostade oss två och ett halvt tusen och några timmars oro, men Gari tog det hela med ro och var galen och glad på djursjukhuset och fick fint beröm för hur trevlig han var. Han verkade tycka alling var en enda superkul utflykt, ända tills kräkmedlet började verka. 😉

Apropå Garibaldi så konstaterade jag i våras att han var helt hopplös med att ta pinnarna i spåret. Ett intensivt arbete under vår och sommar och början av hösten ledde till att vi presterade godkänt i lägre klass i september – pga att vi inte har en fungerande platsliggning så klarade vi inte poängen för uppflyttning, men spåret gick superbra, var långt som ett elitspår och Gari tog alla pinnarna utom första, som jag lägligt nog såg, då han tack och lov i alla fall går väldigt säkert i spårkärnan. Det var otroligt spännande att tävla bruks och jag hoppas att vi ska fixa uppflyttning till högre nu i vår.

Gari och jag tävlade även lydnad med mindre lyckat resultat. Det kändes rätt hopplöst där ett tag… Vi var även på läger och tränade hårda spår, svårt tyckte både Gari och jag och förmodligen inget jag kommer att fortsätta med mer än som aktivering men nyttigt och roligt att vara på läger. Tack vare det så fick jag också en underbar ny träningsgrupp att träna ihop med, då en av lägerdeltagarna och tillika klubbkamrat till mig frågade om jag ville vara med och träna på torsdagar med den grupp hon tillhörde. Den här träningsgruppen har gjort massor för både vår lydnadsträning och för min entusiasm, det är ett härligt gäng och jag är SÅ glad att jag fick chansen att träna med dem!

I maj var G och jag nere hos Angelica och tävlade lydnad, Garibaldi gick upp på platsen och jag började inse att vi hade allvarliga problem med det. Riktigt riktigt tråkigt och ännu mer tråkigt under den här tiden var att vi beslöt att försöka omplacera Sigge då hans attacker på Garibaldi skapat oro och stress för framför allt Garibaldi, vilket säkert bidrog till hans osäkerhet kring andra hundar och därmed fick platsliggningen att funka ännu sämre än den gjort tidigare.

Det gick dock ungefär lika bra att omplacera Sigge som vi trott; de som hörde av sig var helt fel för hans del och som det ser ut idag får han stanna här… vi får stå ut med att leva med hundarna separerade.

Vi var på beauceronklubbens läger och jag var som vanligt instruktör, nästa år tror jag att jag ”bara” ska vara vanlig deltagare och få  chansen att träna min egen hund, oavsett hur kul det är att vara instruktör. Sen var Angelica och jag iväg till Maria Brandel för privatträning och uj så kass jag kände mig efter det…. jag är verkligen usel på att visa upp ett bra arbete när jag blir nervös och nervös var jag….

Det hela ledde till att jag fick fundera igenom hur jag tränade och belönade och så småningom blev det hela betydligt bättre, jag hoppas att vi är på rätt väg nu, jag och Garibaldi.

I oktober kastrerades Garibaldi, efter mycket vånda och funderingar från min sida. Efteråt är det bara att konstatera att det var det bästa vi gjort, för både hans och vår skull och att vi nog skulle gjort det redan för ett år sedan. Slut på stressad och hysterisk Garibaldi, slut på urinläckage och förhudskatarrer och vips hade vi tillbaka vår underbara, glada, träningsvilliga Garibaldi. Som sagt, det bästa vi kunde gjort för honom!

Chili har varit på hältutredning och det visade sig att han hade rejält ont i sina tår på baktassarna. Även en del spondylos i ryggen, inte så oväntat på en äldre stor hund med lång rygg, men heller inget som verkar orsaka honom jätteproblem, förutom ett lite annorlunda rörelsemönster i skiftet pass/trav. Tassarna gav honom däremot stora problem men efter att ha ätit Rimadyl i ett par månader (full dos i början, därefter sakta sänkt) har han nu varit utan medicin i åtminstone två månader och har inte fått tillbaka problemen utan är piggare än någonsin, underbart att se!

Kenzo fyllde 11 år i november och tyvärr börjar vi se en del ålderstecken hos honom; han är vingligare bak och kan tappa balansen om han svänger snabbt, han sätter lätt i halsen och hostar, troligtvis beror båda sakerna på något som kallas för GOLPP, ett ålderssyndrom som tyvärr inte är så mycket att göra åt. Det känns hårt att inse att han inte kommer att vara hos oss för evigt… fina Kenzo! Vi får njuta av den tid vi får med honom och försöka hålla honom så fräsch som möjligt.

Sigge är som vanligt; pigg, galen, vild… han mår bra och trivs med livet här och det är väl bara att inse att vi älskar honom enormt mycket och att han förmodligen aldrig kommer att flytta, såvida inte det helt perfekta hemmet skulle dyka upp och den chansen verkar väldigt liten.

Han och Kenzo fick för övrigt lugnande medicin utskriven i somras när det var som värst med åska och det har gjort livet lite lättare för dem och oss, även om det inte tar bort all rädsla så dämpar det i alla fall lite.

Jaja, det var hundarna det…. långt så det förslår blev det dessutom. Nå, vad har hänt för övrigt då?

ÖVRIGT

Under sommaren jobbade vi flitigt med hus och trädgård. Martin röjde sly och började bygga en friggebod – Siggeboden – där vi ska ha en isolerad del med anslutande hundgård till Sigge, eftersom han inte trivs att vara i samma hundhus som Garibaldi, resten av boden ska bli oisolerat förråd för trädgårdsmöbler etc. Jag målade fönster och fönsterfoder på kökets burspråk och vi bytte färg på fönsterfoder och knutbrädor från grått till vitt, vilket blev så himla snyggt. Även garageportarna fick sig en duvning med skrapa och färg och blev otroligt snygga. De är i dåligt skick men nu lär de i alla fall hålla några år till, tills vi har tid och ork att ta tag i garaget. Det finns mycket annat som först ska fixas, t.ex så behöver trappan upp till huset bytas ut, det fula och halvruttna uterummet ska rivas och hela stora huset behöver målas om…

Inomhus har vi renoverat rejält, alla fyra sovrummen har fixats till, samt även grovköket och det har blivit så himla fint! I dagsläget har vi lite jobb kvar, det ska upp fondtapeter i alla rummen, samt golv- och taklister och lite andra småsaker, men totalt sett blev det enormt lyckat. Renoveringen blev ”klar” lagom till jul vilket passade jättebra då vi fick besök av min mamma och bror över julen, för första gången på 11 år firade vi jul tillsammans och det var underbart och hur trevligt som helst!

På jobbfronten så har det inte hänt så mycket för min del men desto mer för Martins del. Han har slutat på Motorola och kommer att försöka driva sin egen firma under nästa år, vi hoppas att det ska funka och att allting ska lösa sig, men det är förstås en chansning så vi får se hur det går. Vi hoppas i alla fall på det bästa.

Övriga djur som inte är hundarna – i våras skaffade vi äntligen vårt efterlängtade akvarium, ett 190 liters hörnakvarium. Det lilla gamla akvariet på 27 liter har blivit bostad för sötvattensräkor, dock har vi haft lite svårt att få dem att trivas och överleva, får se om vi ska fortsätta försöka.

Katterna har haft ett ganska lugnt år, ändra fram till kring jul, då Torsten kom hem med ett litet rivsår under ögat, pyttelitet och inga problem, men några dagar senare var det svullet, inflammerat och varfyllt så det blev akut djursjukhusbesök där bölden skars upp och nu går han på antibiotika och smärtstillande och mår redan oerhört mycket bättre. Tror att grannarnas elaka svarta honkatt är den skyldiga… 😦

Nyårsafton kommer vi som vanligt att tillbringa hemma för att hundarna ska må bra, våra underbara grannar har lovat avstå från nyårsfyrverkeri bara för att våra hundar är rädda, såna grannar är guld värda! I år sitter vi dock inte ensamma utan får besök av Kalle och Ciza, det ska bli jättetrevligt. Vädret visar sig från sin bästa sida, den här vintern har varit mer som en kall och blöt höst, men idag är det i alla fall några minusgrader, rimfrost överallt och strålande sol – helt underbart, bara att njuta.

GOTT NYTT ÅR!!

Gott nytt år!

Gott nytt år!


Lämna en kommentar

Två helger och lite dagar däremellan

Förra helgen – 27 november – fyllde vår älskade Kenzo 11 år! Tänk vad tiden har gått fort; det känns som att det bara var några få år sedan han var en storörad unghund och nu är han en gammal gubbe, tack och lov hyfsat pigg och fräsch fortfarande. Det är helt klart den värsta biten med att vara hundägare – våra älskade hundar lever alldeles för kort tid.

Jag hoppas att Kenzo får hänga med oss många år till, han är som sagt ganska fräsch för sin ålder. Tyvärr lite vinglig i bakdelen men annars inga problem att röra sig.

Kenzo 11 år

Kenzo 11 år

Dagen firades med färska ben till alla grabbarna, mycket roligare än så blev det dock inte då Martin och jag tillbringade ett antal timmar på Bauhaus i Norrköping och köpte laminatgolv, tapeter, färg, tapetklister, verktyg etc etc.

Under tiden härjade vinden och det var verkligen inget mysigt väder. Med bilen fullastad körde vi försiktigt hem och sen ägnade Martin ett bra tag åt att bära upp alla prylar medan jag rastade hundarna i halv storm och regn… vilket jäkla skitväder!

Förra året så inleddes advent med helt annat väder, eller ja… inte helt, det blåste hårt även då men det var då inga 10 plusgrader utan istället var det snöstorm. Får erkänna att jag föredrar snön…. fast det hade inte behövt storma. 😉

Dagen innan hade däremot alla fyra grabbarna fått spåra. Sigge och Chili fick näringsspår, 450 respektive 250 meter och nu jobbade Sigge RIKTIGT fint. Märks att vi spårat en del på sista tiden, tempot är fortfarande lite högt men har blivit bättre och noggrannheten har ökat avsevärt. Jag noterade att trots att det blåste rejält ute så låg han i eller väldigt nära spårkärnan mesta tiden, sen skulle han behöva förbättra sitt vinkelarbete men totalt sett så spårar han nu riktigt fint igen. Vi spårade nära vägen på första sträckan och trots massor av trafik (de hade adventsmarknad på Billa gård så det var rena rusningstrafiken för att vara ute hos oss…) så lyfte Sigge knappt huvudet från spåret.  Duktig kille! 🙂

Chili jobbade på bra som vanligt, med godis i spåret blir han hanterlig och sliter inte armarna av mig. 😉

Garibaldi fick ett spår i hagmark, knappt 600 meter, med fyra föremål. Eftersom jag märkt att han blir lite väl het i början och gärna går över första pinnen så la jag förstås en pinne ganska tidigt, lika bra att jobba med problemen 🙂 och så såg jag till att hålla emot lite så han inte fick chansen att flänga iväg och strunta i pinnen. Det funkade för han tog pinnan utan problem.

Eftersom jag upptäckte att de flesta spårpinnnarna låg i Chryslern, som var i stan med Martin, så fick det bli två vanliga pinnar, en pipleksak som inte längre pep samt ett mindre tygföremål. Tygföremålet kom som nr 2 och han tyckte nog inte det var något som skulle plockas utan gick över det så jag stoppade faktiskt honom och han vände och plockade upp det. Nu vet jag inte om han kanske hade stannat av sig själv ändå, jag tror han hade vinden i ryggen, men jag misstänker att han helt enkelt ansåg att det där inte var något som ”skulle” markeras. 😉

Föremål nr 3 var pipleksaken och sen vet jag inte vad som hände… jag belönade som vanligt men passade på att även lägga till lite social belöning, klappade och myste och jag tror att han fick för sig att spåret var slut där. 😉 För sen när jag släppte på igen så lullade han iväg, drog ut till höger och åt rådjursbajs, såg helt förvånad ut när bad honom ”spåra” och allmänt bara flummade runt. Jag fick stanna honom, koppla loss linan, stå ett tag och låta honom tänka till, koppla i linan igen och DÅ trillade poletten ner och han kom igång och spårade fint resten av spåret och tog sista föremålet utan problem. Hehe, ibland blir det lite lustigt. 😉

Slutligen fick Kenzo frispåra sig runt Sigges spår och även om jag tyckte att Sigge var mer noggrann den här gången så hittade Kenzo en del godisbitar, speciellt i början, dock inte alls lika många som tidigare så helt klart har Sigges noggrannhet ökat. 🙂

Sen har det varit en jobbvecka, med allt vad det innebär, eftersom vi renoverar för fullt här hemma och delvis måste bli klara innan jul så är det rätt stressigt så kvällarna är inte avkopplande direkt.

Jag har för tillfället mer eller mindre prioriterat ner/bort hundträningen, de får göra lite småsaker men inte mer än så. Torsdagsträningen på klubben avstår jag nu i några veckor men sen efter jul, då jäklar ska vi ladda inför vårens tävlingssäsong. 🙂

Helgen som gick tillbringades även den mest med att renovera. På lördagen blåste och regnade det så det blev korta korta promenader, men på söndagen var det lite bättre och vi aktiverade hundarna med bolluppletande och frisbeekastning. De sov gott sen. 🙂 Frisbee har blivit en ny favorit hos alla fyra, till och med gamlingarna gillar den, även om Kenzo bara hämtar den entusiastiskt tre-fyra gånger, sen är han nöjd. 😉

Nu rullar nästa vecka på och vi jobbar vidare. Trevligt nog har det blivit lite kallare och även faktiskt kommit lite snö, hoppet om en vit jul ökar genast! 🙂