Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


2 kommentarer

Mer träning

Det har minsann blivit ganska flitigt tränat även denna veckan. I måndags spårade jag ju med grabbarna och det blev även ett pass lydnad med Garibaldi.

I tisdags åkte jag en sväng till klubben och körde ett pass, beslöt mig för att fortsätta med den strategi jag börjat med i söndags – nämligen att inte totallåsa mig på att positionen i linförighet och fritt följ inte är så bra utan bara köra, jobba på att förbättra positionen naturligtvis men inte hänga upp mig på det så mycket. Det lyckades faktiskt riktigt bra – vi fick till ett bra pass även denna gången, med de flesta lägreklassmomenten och det kändes riktigt bra. Kul är också att Garibaldi inte på något sätt är trött efter att vi kört igenom momenten, tvärtom laddar han på och vill mer, mer, mer. 🙂   Fick dessutom en trevlig fikastund med Ann och vi satt ute på altanen till kl. var runt halv åtta – ljuvliga sommartid!

Onsdagen var regnig och tråkig och totalt hundträningsfri. Slappade på soffan och njöt av det. 🙂

Igår blev det träning med torsdagsgruppen, vi var 4 ekipage och vi började med en platsliggning (då var vi bara tre då en var försenad). Garibaldi låg åter igen en lugn och fin plats i 5 minuter och jag är lika lycklig varje gång – efter allt strul med platsen tidigare kan jag knappt tro att han numera ligger helt stabilt, utan att nosa, krypa, vädra, pipa…. tänk vad kastreringen har gjort skillnad för honom, han har sluppit all denna hysteriska stress. Önskar bara att jag hade tagit beslutet om kastrering lite tidigare, typ minst ett år tidigare…. men nu är det som det är och han är trots allt inte mer än snart 5 år, vi kommer nog hinna med det vi vill hinna med ändå, även om vi fick en lite långsam start. 🙂

Vi körde igenom lägreklassmomenten hyfsat tävlingsmässigt igår och det gick bra. Nån miss i en vänstersväng i linförigheten men annars bra. Framförgåendet är bra, han ligger åter igen på lite väl mycket men hellre det än att han stannar eller nosar. Står inte riktigt stilla i halten när jag går fram till honom men aja, det får duga.

Inkallningen bra, apporteringen bra, bara liten tass-landning på apporten. 😉 Krypet förvånansvärt bra med tanke på att jag körde det ”på riktigt” – något skutt och lite långt fram men poäng får vi ju! Avslutade med ett jättefint hopp, sätter jag honom bara tillräckligt nära hindret så slår han inte i. Hans långa ben kan ju lätt ta honom över 65 cm men han slarvar gärna om han får för flack hoppvinkel, så ju närmare, desto bättre.

Garibaldi väntar

En något otålig Garibaldi väntar på sin tur

Kändes riktigt bra, nu återstår det att se hur det kommer att gå när vi väl kommer ut på tävlingsplanerna framöver. Mest lycklig är jag ändå över platsliggningen, nu börjar det bli dags att titta på SBK Tävling och hitta några lydnadsklass 2 som vi kan starta i. Vi har en hemma i slutet på april men just den helgen är jag i Barcelona med tjejgänget på jobbet så det skiter sig ju, men det finns fler tävlingar – lydnadstävl. är ju tack och lov ganska lätta att komma med på och det finns dessutom gott om dem utan att man behöver åka jättelångt.

Idag händer nog inget sensationellt på hundfronten, utan vi ska åka och handla mat samt försöka hitta ett par kängor till mig – de Meindl Performance jag beställde kom härom dagen men sitter tyvärr inte så bra som jag hade önskat så det blir till att lämna tillbaka och försöka hitta några andra som kan tänkas funka bra. Ett jäkla meck är vad det är; hopplöst att försöka springa omkring i spårskogen utan vettiga skodon. Jag hoppas vi hittar något bra ikväll…


Lämna en kommentar

Måndag – I love sommartid!

Det är verkligen skönt att vi gått över till sommartid! Igår tog jag hjälp av Martin som gick ut ett spår var åt bröderna bus. Sigge fick ett knappt 500 m långt, relativt enkelt spår med korv kanske var 10-15 meter, Garibaldis spår blev ungefär lika långt men med lite kul trixigheter. Liggtiden blev ca. 1.5 h för Sigges spår och närmare 2 h för Garis.

Sigge fick börja och han fick jobba på helt själv då jag bara hade startpunkten och inte en aning om hur spåret gick. Det spelar ju ingen större roll om Sigge tappar bort sig lite – det blir nån korv extra till rävar, myror och fåglar – däremot är det väldigt nyttigt för honom att jobba självständigt och för mig att träna på att läsa hund i spåret – Garibaldi är enkel att läsa och behöver sällan hjälp så det är bra för mig att jobba med någon som inte är lika enkel och säker.

Sigge fick jobba i lina, men jag släppte bara ut hela lite då och då, oftast gick han med 7-9 meter ungefär. Han jobbade i alla fall på fint, missade inte så många korvbitar och definitivt inte sin boll i slutet. Nöjd och glad Sigge. 😀

Garibaldis spår var kul, jag ger sällan Martin speciellt mycket anvisningar om hur han ska gå utan han får göra som han tycker, det blir helt klart intressanta spår och det är bara bra. Än så länge snitslar vi vid pinnarna, eftersom det varit Garis problem tidigare men jag tror att vi snart kan börja ta bort snitslarna där också.

Spåret började med en pinne (med en snusdosa under) efter kanske 50-60 meter, sen fortsatte det med en nästan-spetsvinkel i motvind, något som G klarade utan problem, därefter upp för en kulle, över mossklädda stenhällar där Gari missade pinne nr 2, det var dock inte så konstigt för den hade hamnat i en skreva mellan två stenar lite vid sidan av spåret. Nästa pinne låg i nerförsbacken från kullen och den tog han utan tvekan. Även nästa pinne togs utan problem och sen i slutet låg enbart snusdosa. Garibaldi var mycket nöjd med sin insats.  Han vill ju egentligen inte stanna när spåret är slut utan spårar gärna vidare men jag är ju taskig och tycker att han gott kan vänta tills jag rullat ihop linan och så. 😉

Garibaldi efter spåret

Puh, lite jobbigt var det.... men mest jobbigt att behöva ligga och vänta på matte!

Efter spåret fick jag för mig att träna ett pass lydnad, för att se hur det funkar efter att han spårat. Nu var ju dagens spår bara hälften så långt som ett lägreklasspår men det var ju ändå intressant att se hur det skulle gå.

Det blev alla moment ur lägre förutom hoppet – av förklarliga skäl, dåligt med hopphinder ute på fälten –  och till apporteringen använde jag en spårpinne; man tar vad man har med sig, typ.

Även den här gången koncentrerade jag mig på att få till en positiv och engagerad lydnad och bara lite lagom tänk på positionen och det funkade jättebra! Till och med krypet funkade ganska bra, men det behöver mer arbete, det blir fortfarande bäst om jag hjälper honom med lite omvänt lockande, men vi får poäng på det som det är idag i alla fall. 🙂

Avslutningsvis blev det en plats på ca 5 minuter. Totalt sett kändes hela passet väldigt bra, nu måste jag lära mig att hålla igång den känslan även när vi tävlar, hur nu det ska gå till när jag blir jättenervös…. :/

Plats

Gari ligger plats

Nöjd Gari efter spåret

Så här nöjd var Gari med sig själv efter spåret och tycker jag han ska vara 🙂


Lämna en kommentar

Helgen

Kände mig inget vidare i fredags kväll; trött, huvudvärk, snorig och irriterad i halsen. Var ganska säker på att det var en förkylning på gång och kände mig rätt vissen även på lördagen. Hade frusit halva natten och mådde allmänt kass men ingen feber och inte de här riktiga förkylningssymptomen. Funderade på om det kunde vara allergin så här tidigt – jag är inte jätteallergisk och heller inte mot speciellt mycket utan brukar mest reagera när gräset blommar men senaste åren har jag även fått lite känningar på våren. Martin kom ihåg samma sak för när jag sa att jag mådde kymigt så sa han: ”Det var samma sak förra våren, då var det allergi….” så jag petade i mig en Clarityn vid frukosten.

Vi åkte sen en sväng till stan, det var tänkt att jag skulle köpa ett par Meindl-kängor hos Naturkompaniet, då de inte fått in dem hos Sharpman där jag först beställde dem. Men på Naturkompaniet var det samma sak som hos Sharpman; en för stor storlek och en alldeles för liten fanns, men inget där emellan. Fick tipset att beställa på Naturkompaniets webshop och behövde jag sen byta kunde man göra det i affären. Lät rätt smidigt så det fick bli det, beställde i lördags kväll så nu är det bara att vänta, kängorna borde komma i slutet på den här veckan. Måtte nu storleken passa annars blir jag lite less på det här. Vill ha bra kängor NU. 😉

Fick testköra Martins nya bil på vägen hem från stan. Han kommer att köra lite fler mil nu när han börjar ett nytt uppdrag i april så då behövdes en bil som inte drar massor som våra två andra monster gör. Så det blev en Volvo S60, 2004 års modell, med massor av utrustning, till förvånansvärt bra pris pga att den gått 33000 mil. En ägare, väldigt välskött bil, riktigt fint köp och trevlig att köra. Automat, såklart. 😉  Men vilken skillnad det är att sitta i en låg lite sportigare bil jämfört med att sitta i Jeepen eller Chryslern och ha rejäl utsikt över trafiken…. jag vet vad jag föredrar. 😉

Eftersom jag fortfarande mådde rätt dåligt när vi kom hem så blev det inte något vettigt gjort alls, utan vi bara satt i solen och fikade, sen låg jag på soffan och kopplade av medan Martin lagade supermumsig torskfilérätt. Kände mig lite piggare framåt kvällen och sov bra.

Söndag morgon och sommartid funkade faktiskt riktigt bra, telefonen och väckarklockan ställde om sig automatiskt och vi kom upp i rätt tid. Jag mådde betydligt bättre, tog en Clarityn till och kände mig riktigt pigg, skönt!

Efter frukost var vi iväg och köpte en dubbelbur till Chryslern, att ha när vi kör alla fyra hundarna. Vi hade mätt och räknat ut att den skulle gå in i bilen och att den nog skulle vara rätt ok för hundarna, men när de sen fick prova när vi kom hem så visade det sig att den är i minsta laget tyvärr. Nå, det går att använda den men man vill nog inte åka jättemånga timmar då. Det blir nog tyvärr så att vi får sälja den igen. Frågan är bara hur vi ska lösa det med ytterligare burar i bilen. Allra bäst vore om Martin kunde bygga själv men tiden räcker inte riktigt till just nu. Nu har vi iofs inga resor inplanerade med alla fyra hundarna så vi får väl se hur vi gör. Kanske blir det istället bilbyte…

Buren i sig var annars superfin, en Aluflex med hel botten som även går upp en bit på kanterna, den var i fint skick och vi kan säkert sälja den igen utan problem.

Efter lite fika lastade jag Garibaldi i bilen och åkte till klubben för lite träning. Jag hade en plan och tänkte hålla mig till den – nu är det dags att jag slutar oroa mig för linförigheten/fria följet. Det är inte supersnyggt, men det är numera inte så illa som det var för ett år sedan. Det ser nog inte värre ut än vad Kenzos gjorde och vi tävlade ihop till lydnadschampionat så nu är det dags att jag slutar fundera på det hela tiden. Det blir bara skit av det då. Sen ska jag naturligtvis jobba med olika sätt att få honom rakare och lite längre bak men jag kan inte konstant fundera på det vid varje träning för då kommer vi ingenvart.

Så med den attityden åkte jag till klubben och kände mig väldigt peppad. Tänkte köra lägre-momenten men när jag kom till klubben upptäckte jag att jag glömt både koppel och halsband hemma…. 😮  Nå, halsband fanns i bilen men inte koppel så det där med linförighet och framförgående fick jag skippa. Tur att Gari är lydig så han inte behöver gå kopplad mellan bil och plan. 😉

Istället för linförighet blev det fritt följ, jag traskade på, tittade mest framåt istället för konstant ner på Gari, klev ur position och gjorde om när han nån gång tappade bort sig lite men mestadels kändes det väldigt bra! Läggande under gång, inkallning, metallapportering och hopp (full höjd) flöt också på superfint. Krypet var så där, blir bättre om jag jobbar med tydliga hjälper (omvänt lockande) men jag ville se hur det ser ut utan och vi får nog poäng på det i alla fall. 😉

Eftersom allting flöt så bra och Gari kändes peppad trots att det var riktigt varmt (jag ångrade lite mitt val av  väst med fleecefoder…) så körde jag vidare med rutan som gick fint. Sen la jag en boll i slutet av sträckan och körde sakta-gående mot den, mycket snyggt! La en plats (ensam) där han fick ligga i skuggan vilket han nog tyckte var skönt, kollade inte tiden jättenoga men han låg ca. 4 minuter, lugnt och fint. Numera är det ju riktigt glädjande att träna plats!

Testade lägsta stegen (”babyvarianten”) och han går som ett litet proffs, synd att jag är livrädd för att han ska ramla ner, annars hade han nog varit duktig på stora stegen vid det här laget. Mes-matte…. 😦

Avslutade med lite fritt följ igen, vändningar på stället och stegförflyttningar samt en fjärr, sen slutade vi för dagen och så glad och nöjd jag var med den här träningen! Så här ska det kännas! Visst hade vi småsaker som inte var perfekta, men i det stora hela kändes det bra och jag tror att momenten var fullt tillräckligt bra för att ge oss vettiga poäng om det vore tävling. Kan vi gå in på tävlingsplanen och behålla den här attityden så kommer vi fixa det helt okej. 🙂  Det är mest mina nerver det hänger på…. dags att ut och tävla mycket så vi vänjer oss. Nu börjar ju hoppet komma om start i lydnadsklass 2 i och med att platsen börjat funka igen. Gillar ju att tävla lydnad, det är lätt att komma med, man behöver inte åka vansinnigt långt och man behöver sällan samlas kl. 7 på morgonen, samt att man kommer hem i hyfsat vettig tid. 😀

image

Garibaldi tyckte att skuggan var behaglig efter att han röjt omkring som en liten galning i solen... 🙂

När vi kom hem igen blev det lite trädgårdsarbete medan Martin snickrade vidare på boden. Gari röjde omkring i trädgården, fattar inte var han får sin energi ifrån men han är pigg och glad och lite lagom tokig, sötnosen! Kenzo låg i solen och njöt, Chili flängde omkring på sitt halta ben trots att jag försökte få honom att ligga ner. Sigge fick komma ut en stund (satte Gari i hundgården) men han gillar inte alls när Martin bygger och använder spikpistolen… så han fick gå in igen. Om jag tränar/är aktiv med honom så klarar han av att vara ute när det smäller men att vara det på egen tass, utan att vi gör något, går inte lika bra. Jag borde ta tag i att träna honom i att klara ljud igen, det brukar göra skillnad.

image

Kenzo njuter av solen

I trädgården är det full fart nu – det börjar komma knoppar och blad överallt. Måbärshäcken har gröna knoppar, samma sak gäller flera clematis, krusbärsbusken har redan en del blad, det blommar krokus, scilla och annat i rabatterna, fåglarna sjunger som tokiga och nu var det även en hel massa fjärilar och humlor igång – underbart!

Scilla

Vackra scilla blommar överallt i trädgården

Vi avslutade utomhusdelen av dagen med ett par promenader där bröderna fick leta boll samt att Garibaldi fick springa 5 x 250 meter budföring och oj så trött han var på slutet. En veckas vila har inte gjort bra saker med hans kondis… innan såret i tassen (som nu är helt borta) sprang han 8 x 250 m och var pigg efteråt… nå, bara att fortsätta träna.

Så var den här helgen över och ny jobbvecka väntar. Nu går vi ju in i den bästa tiden, med ljusa kvällar (det var ljust nästan fram till 2o nu och det ökar ju hela tiden) och förhoppningsvis varma eller i alla fall ljumna dagar och det bästa av allt – från och med 1 april går jag ner till 80% arbetstid vilket gör att jag kommer att ha lite mer tid till hundarna (och trädgården) – jag toklängtar!


Lämna en kommentar

Fredag med veterinärbesök samt några filmer

Eftersom jag börjar bli orolig för Kenzo så ringde jag veterinären och fick en tid på eftermidagen igår, vilket strulade till dagen lite då Martin och jag skulle äta lunch hos hans föräldrar och Martin skulle sätta upp en lampa åt dem men det löste sig, Martin åkte hem och hämtade Kenzo och så möttes vi på djursjukhuset.

En liten kul grej var att jag tidigare på dagen hade mailat om en bilbur som fanns utannonserad på Blocket (vi behöver en bur till i Chryslern så att vi kan åka vettigt med alla hundarna) och nu visade det sig att det var en av tjejerna i receptionen på djursjukhuset som sålde den. Liten värld ibland. 🙂

Veterinären kunde inte säga så mycket mer om Kenzo än att det mest låter som kennelhosta men det är väldigt konstigt att ingen av de andra blivit ens det minsta dålig. Lunginflammation var det i alla fall inte, allting lät bra i lungorna. Hjärtat lät även det bra, men för säkerhets skull, med tanke på att det här har kommit efter operationen, så bokades en ordentlig hjärtkoll till nästa vecka. Slutar/minskar hostandet innan dess är det ju bara att vi bokar av tiden.

Vi bytte bil och jag tog med mig Kenzo hem medan Martin åkte och handlade. Helt klart drog jag vinstlotten, jag fick åka hem och rasta hundarna i underbart vårväder medan Martin fick trängas med folk på Ica…. 😉

Eftersom Chili fortfarande är halt så fick han tyvärr inte följa med på promenad så jag tog en ensamsväng med Sigge, som kan behöva lite egen tid. Vi strosade omkring, lekte med bollen, han fick kampa lite, jag kastade bollen några gånger, sen gömde jag den på ett ställe där han fick göra ett mer regelrätt uppletande. Precis där hade vildsvinen bökat rejält så det gjorde väl det inte enklare och det tog honom en stund att hitta bollen, delvis pga att han hade en hel del spring i benen. 😉

Först lite lek med bollen; han lägger sig gärna så där för han vill att jag ska komma ut och jaga honom eller kampa lite… men matte tar sig inte lika lätt över det där diket så där fick han tji…

Här fick han hämta en boll som jag kastade iväg – alldeles för lätt!

Sen lekte vi lite – inte helt enkelt att filma samtidigt som en tossig hund sliter omkring i andra änden av snöret…. 😉

Sigge sötnos

På vårpromenad med Sigge sötnos

Slutligen blev det då lite uppletande.

Skulle behövt den riktiga filmkameran så att hunden inte bara blev en liten prick… 😉

Kenzo och Garibaldi fick också en promenad i det ljuvliga vädret. Jag passade på att köra igenom några lydnadsmoment med Gari på ett hörn av vallfältet. Idag såg jag till att vara lite mer energisk och ställa lite högre krav på Gari för att han skulle få sin belöning och det gjorde STOR skillnad. Fin linförighet, fin inkallning, superfint läggande under  gång, riktigt fint kryp! Härligt! Jag måste verkligen skärpa mig och tänka till hur jag jobbar när vi tränar, det gör så mycket skillnad för hur Gari beter sig.

Inga foton/filmer på G och K då minnet i telefonen plötsligt visade sig vara fullt… kanske pga att jag har drygt 2000 bilder samt ett 50-tal filmer i den? 😉


4 kommentarer

Kontraster

En liten ”drygt mitten av veckan”-blog….

Om förra veckan blev träningsfylld så har den här varit totalt tvärtom. Såret i Garibaldis tass är inget allvarligt men han slickade ju mycket på det så vi fick kämpa med tratt, som han i sann Houdini-stil tog av sig på två sekunder, tills vi drog åt halsbandet tillräckligt, då vägrade han istället röra sig och bara låg och såg extremt olycklig ut. Han fick ha tratt en dag, sen fick jag en idé på kvällen och drog på ett par varv klisterbandage runt tassen och vips så lät han bli sin tass. Smidigt! Man kan säga mycket om den hunden men speciellt besvärlig är han inte när det gäller sådana saker. Tassbandaget fick vara ifred, han har haft sko utanpå när vi rastat och nu ser tassen fin ut men han får ha bandaget kvar några dagar till bara för att hindra att han börjar slicka igen. Jag har klämt och känt och tryckt och petat i tassen, har inte hittat något sår, ingen tagg som jag kan känna, ingenting. Förhoppningsvis var det bara en irritation som blev värre i och med att han slickade på det.

Chili haltar fortfarande lite men det är bättre, Kenzo hostar fortfarande men även det är bättre, jag är fortfarande fundersam – är det kennelhosta han fått? Varför har då ingen av de andra börjat hosta ens det lilla minsta? Ingen av dem är vaccinerad mot det så det kan inte vara något sådant. Vad skulle det annars vara om det inte är kennelhosta? Vanlig förkylning som satte sig extra i och med att han var lite nedsatt efter operationen av tanden? Det är drygt två veckor sedan han opererades, det är drygt 10 dagar sedan han började hosta, inkubationstiden för kennelhosta är 4-10 dagar så i så fall borde faktiskt de andra tre blivit smittade vid det här laget… Skumt värre.

I onsdags tog jag mig i alla fall i kragen och tränade ett pass var med bröderna bus, eller ”bröderna galning” som de kanske borde hetat igår. Hjälp så galna de var! Jag hade planerat att träna grundfärdigheter med båda; framför allt bakdelskontroll, utgångsposition och backning, men det slutade med att jag mest fick träna sjävkontroll, ”inte äta upp mattes fingrar när man får godis”, ”inte försöka självbelöna när man tycker att man varit duktig” och andra nyttiga saker. 😉

Garibaldi var galet taggad, kanske för att han inte gjort något på hela veckan. Sigge är ju alltid lite högre i energinivå än Gari men idag var de ganska lika. Dessutom blir Gari lättare frustrerad än Sigge och testar tio olika beteende om han inte får utdelning för det första…. Sigge testar också men inte riktigt lika vilt utan han stirrar på mig och försöker fatta vad sjutton jag vill. 😉

Jag jobbade mycket med belöningspositionen vad gäller framför allt Garibaldi och det kanske kan göra lite nytta, om jag bara kan vara konsekvent med det… Jag hade godiset i treatbagen som jag fäste bak i byxlinningen, sen skiftade jag alltid godis bakom ryggen, inte framför mig, vilket säkert också hjälper till att inte dra honom framåt.

Men vi behöver verkligen jobba mer på uthållighet, självkontroll och allmänt sans och balans…. 😉  samtidigt som det är kul att han är så här galet taggad. 🙂

Igår var det så dags för träning på klubben. Även här handlade det om kontraster… Först ut platsliggning och från att ha varit ett jobbigt moment (mest för mig tror jag, eftersom jag  visste hur dåligt det brukade gå) har det gått till att vara riktigt roligt. Även den här gången låg nämligen Garibaldi en jättefin plats – 5 minuter, med lite lagom störning från andra planhalvan av ett tränande ekipage, inget pip eller kryp, stabilt liggande och ingen rullning över på nån skinka, en liiiten nosning och inget mer! Så skönt, det känns verkligen på rätt väg nu!

Lydnaden var däremot… tja… vad ska jag säga. Kontrast där också, jämfört med dagen innan… Jag försökte tänka på att ha godis bakom ryggen och att han skulle ha en bra position, det gjorde att jag blev lite tveksam i min stil, gick långsammare än vanligt och det i sin tur resulterade i en lite seg och oengagerad Garibaldi, framför allt i linförigheten.

Sen hjälpte det ju inte heller att han varit ute i trädgården stor del av dagen och röjt omkring medan husse byggde på boden. Gari är inte en sån som går och lägger sig och inte gör något när han är ute så där, utan han skrotar omkring, sliter sönder gammalt byggmaterial (sådana där papprör som man gjuter i är populära) och från att ha gjort ingenting på  nästan en vecka till att först vara i trädgården och sen träna så blev resultatet inget vidare. Hade säkert gått bättre om jag hade varit mindre tråkigt som förare. 😉

Framförgåendet var okej men inte jättebra. Apporteringen var fin, förutom de där sista stegen in därhan går ner i trav, samt förstås att han landar på apporten, det sista var dock avsevärt minskat igår.

Hoppet var däremot riktigt fint, jag satte honom ganska nära, då hoppar han upp rejält och lyfter på sina långa ben… han blir annars lätt slarvig och petar i klorna, men nu hoppade han upp snyggt, satte sig jättefint och gjorde ett fint tillbakahopp. Bästa momentet ikväll, förutom platsen. 🙂

Körde en ruta, först med boll bakom, fick ta i och börja kommendera ”stanna”  på ganska långt håll innan rutan då farten var hög, vilket gjorde att han stannade lagom i rutan. 😉 Ett skick till utan boll gick även det fint.

Avslutade med saktagående genom gruppen och det gick bra, men inte jättebra. Temat för kvällen, på nåt sätt… 😉

Just ja, ett kryp gjorde vi också, eller rättare sagt, nedläggning, omvänt lockande och några krypsteg som var riktigt fina, bra koncentration och ingen tokstress, även om han fortfarande laddar på så koncentrerar han sig bättre nu.

Som sagt en ganska medioker träning, mest beroende på mig, men allting uppvägs av den fina platsen, så jag är glad ändå. 🙂

Idag är det fredag och solen strålar från en klarblå himmel, det är ett par plusgrader och fåglarna sjunger. Får se vad helgen bjuder på, lite lydnad och något spår ska vi nog klämma in, sen är det mycket trädgårdsarbete som gäller, det ska bli fint väder och nu när värmen börjar komma så går det så himla fort i trädgården att det gäller att hänga med.


Lämna en kommentar

Träning, träning, träning

Nu känns det verkligen som att jag och Garibaldi kommit igång med träningen ordentligt, vilket väl är på tiden med tanke på att vi är anmälda (fast jag vet inte om vi kommer med, kan ju mycket väl bli bortlottade) till tävling om knappt 4 veckor. 😉 Under förra veckan blev det faktiskt en hel del gjort.

I måndags blev det ett lydnadspass på fältet hemmavid. Lägreklassmomenten utom hoppet (eftersom vi inte har något hinder). Det mesta funkade bra, fast i linförigheten var intensiteten och koncentrationen lite för låg, i krypet var den däremot alldeles för hög… Han laddar något så kopiöst så fort det är dags för kryp – jag fattar inte vad jag gjort. 😉

Efter lite funderande så var jag ju tvungen att testa något annat vad gäller krypet, så lite senare gick vi ut på altanen, jag ”beväpnad” med hårt godis (bitar av torkad grisknorr, sånt som tar lång tid för Gari att tugga) och så började vi jobba med krypet igen, först ett lugnt nerläggande, där han fick titta rakt fram istället för att börja med att ligga och stirra på mig. Sen omvänt lockande och plötsligt kröp han ganska lugnt och lågt och utan ljud eller så. Inte många steg men det räckte, sen belöning som tog en stund att tugga, därefter ett kryp till och lugn belöning, sen fick det räcka. Det verkar som att jag hittat ett verktyg att använda, skönt!

Sigge fick lite rallylydnadsmoment nere på fältet och var galen och duktig, en inte helt ovanlig Sigge-kombo liksom… 😉

I tisdags åkte jag och Gari en sväng till klubben för lite träning, inte med nån träningsgrupp utan bara han och jag. Blev ett bra pass där jag började med rutan och sen körde fritt följ, inkallning, framförgående, fjärr och två platsliggningar.

Onsdagen ägnades åt fysträning för Garibaldi, långa budföringar, 250 m x 8. Intressant nog var han inte speciellt slut efteråt utan ville göra mer mer mer… det fick bli lite lydnad på fältet. Tyvärr är positionen i fria följet inte bra, jag försöker rätta till den men jag får bara inte till det; han går dels lite för långt fram och så plogar han (går lite snett vid min sida, med baken ut, så att han går på två spår).  Inte så snyggt. Avslutade med en platsliggning där jag hade hoppats på skott från skjutbanan men naturligtvis var det tyst just då, trots att det där störande pangandet annars låter ständigt och jämnt från vår till höst. Inte riktigt vad jag ville ha i bakgrunden när jag flyttade ut till ”lugnet på landet”…

torsdagen var det som vanligt träning med ”torsdagsgänget”. Denna gången började vi med platsliggning och så glad jag blev – Garibaldi låg i 5 minuter, nosade en gång, huvudet gick som vanligt (nyfiken så det räcker och blir över) men inget pip och inget kryp. Har för mig att han rullade över lite från ena skinkan till andra, inte jättemycket men en liten rörelse men inget mer än så. Väldigt skön! Kanske får vi rätt på det där eländiga momentet till slut. 🙂

Skippade sen linförigheten då jag känner att jag måste hitta ett bättre sätt att jobba med positionen. Började istället med en inkallning, sen framförgående, läggande, apportering och sist kryp (med omvänt lockande). Allting kändes bra, även om det finns att jobba med, framför allt precision och småsaker. Eftersom vi hade lite tid kvar så körde jag sen även saktagåendet av framåtsändandet, vi har inte kört det på planen med grupp sedan i höstas och med tanke på det så gick det riktigt bra! Bra träningskväll som ingav hopp. 😉

Fredagen blev också bra, jag flexade ut lite tidigare och åkte hem till nylagda spår, tur att man har en snäll och för tillfället hemmajobbande sambo. Ett fältspår med korv i till Sigge, som han gick riktigt fint och en kul spår i hagen till Gari, han missade första pinnen men resten gick bättre. Jag hade bett Martin att gå in från ett annat ställe (där vi oftast kommer ut annars) och att gärna gå lite på andra ställen än vi brukar – det blir så lätt att man går ungefär likadana spår där varje gång eftersom det är enkelt och passar hur hagen ser ut, men det går ju att göra lite annorlunda, kringelikrokiga spår och det hade Martin lyckats fint med. Jag har full tillit till Garibaldi vad gäller spåret så det är bara pinnarna som snitslas och Martin gick inte med, utan jag får lita på hunden och det är ju inga problem, G spårar superfint.

Solnedgång

Den "obligatoriska" fredagsmathandlingen utfördes på CityGross och på vägen dit var himlen så här vacker!

Sen innehöll helgen nästan ingen träning alls, lite lek med bollar på promenaderna, lite test av externbelöning för bättre position men inte mer än så. Tyvärr har Gari fått nåt litet sår i/under högra framtassen, vi kan inte se något direkt men han är där och slickar och har sig hela tiden, så nu blir det tratt på och ingen träning på några dagar, samt sko vid rastningarna, så får vi se. Jag hoppas att det bara är något litet skrapsår, men det skulle förstås kunna vara en rosentagg från vildrosorna i hagen, även om vi försöker undvika dem när vi lägger spår så är det ju svårt att se minsta lilla kvist. 😦

Vi får avvakta och se, men trist när han inte är helt kry. Vi har för övrigt fler okrya hundar; Chili är halt… han var ok i fredags när jag rastade men lördag morgon var han rejält halt, på sitt ”problemben” höger fram där han har en gammal skada.

Kenzo hostar och harklar sig, först har jag tänkt kennelhosta men han har hostat sen efter operationen för snart två veckor sedan och ingen av de andra har en harklat sig så jag gissar att han åkte på en liten halsinfektion efter att ha varit intuberad…. han är mycket fräschare nu men hostar och harklar fortfarande, dock är han superpigg vilket känns skönt.

Sigge då – njae, han är frisk och lika vild och galen som vanligt. 😉

Avslutar med några bilder från i söndags, när jag planterade blommor.

Blommor

Påskliljor, minipenséer och en viva skapar vårstämning på altanen

Oskyldig Garibaldi

Så här oskyldig försöker Garibaldi se ut när man precis tagit en tugga jord ur krukan som matte försöker plantera blommor i.... 😉

Kenzo och Chili

Kenzo och Chili är däremot perfekta sällskapshundar när man jobbar, de stjäl inte jord eller ställer till det. Fina gammelpojkarna! 🙂


Lämna en kommentar

En ljuvligt skön söndag i mars

Andra bloginlägget den här helgen minsann! Gäller att passa på när man känner sig inspirerad… 🙂

Idag har det varit en ljuvlig vårdag, fortfarande ganska blåsigt men varmare än igår. Vi tog långfrukost med efterföljande fika men sen gick vi ut och fixade i det fina vädret. Martin plockade ihop den nya högtryckstvätten och jag rensade lite i trädgården, hundarna låg i solen på altanen och slappade.

Sen testade vi högtryckstvätten genom att tvätta av båda bilarna, mackapären funkade fint, bilarna blev rena (med lite extra hjälp av en svamp med grönsåpa) och det blev inte så där jätteblött på uppfarten tack vare att högtryckstvätten ju inte gör av med mängder av vatten. Smidigt värre!

En lunch i solen på altanen blev det också, härligt! Sen städade vi ur Chryslern och passade på att ta bort mellanväggen i buren längst bak då den gnisslat något förskräckligt senaste tiden. Den behöver fixas till men just nu har Martin inte riktigt tid så bort med mellanväggen istället innan jag blir galen…  😉

Testade om Chili och Gari kunde tänka sig att dela bur och det gjorde de utan tvekan. Chili är ju så otroligt snäll och Gari är ju inte mycket sämre han så det var inga problem. De vägrade dock gå ur bilen sen, eller rättare sagt så hoppade de in lika fort igen om vi släpte ut dem, så till slut fick de ligga där. Kenzo la sig inne i bilen och somnade. Sigge låg uppe i huset – han gillar fortfarande inte när husse använder maskiner och dessutom så blir det meckigt att ha med honom och Garibaldi samtidigt så då var det enklare att låta Sigge ligga och sova i huset, där han trivs väldigt bra. Ibland är det lite tröttsamt att det inte funkar att ha dem tillsammans…

Eftermiddagspromenaderna blev uppdelade 3 + 1 eftersom vi ändå hade tre av grabbarna nere i bilen, vi tog med bollar och kastarm och gick ut och lät dem jobba med bollhämtning på fältet en stund. Alla letade entusiastisk, till och med Kenzo, som nu äntligen känns helt återhämtad efter operationen i onsdags. Han var nog pigg redan igår faktiskt, men idag var han helt tillbaka till sitt gamla vanliga jag. Visst, det märks att han snart är 11.5 år men han är ändå rätt fräsch, raringen. 🙂

En boll hittade vi dock inte när trion letade. Men fantastiska Sigge hittade så klart den sen när vi var ute. Han sprang och sprang och letade och letade tills han var nästan helt slut, men han ger ju inte upp och vips så hittade han den saknade bollen. Duktigaste killen!

Vi såg blommande tussilago, ett härligt vårtecken! Ett annat vårtecken var att vi grillade för första gången. Jag vet att många grillar året runt, men vi är lite mer traditionella och kör ingen vintergrillning men nu är våren här och idag grillades det en mumsig flankstek.

Två bra dagar är till ända, i morgon är det jobb igen men det går nog att stå ut med när varje dag blir ljusare och ljusare. 🙂

Här kommer några bilder från dagen! Klicka på en bild så får du upp ett galleri i lite rejälare storlek!