Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Vinter!

Nu har vintern kommit till Östergötland, så där precis lagom till advent. 🙂

Från ösregn i flera dagar i början av veckan till 1.5 dm snö gick det fort – måndag och tisdag regnade bort, jag har för mig att jag läste att det kom 25 mm i Linköpingstrakten i tisdags och 39 mot Norrköping till. Det svämmade över i alla diken och åkrar och fält stod halvt under vatten. Sen kom snön… onsdag morgon vaknade vi till ett jullandskap där det låg ca. 1 dm snö.

Jag och några kollegor skulle iväg till Stockholm och på vägen dit upptäckte vi att snön slutade strax norr om Linköping. Men under dagen började det snöa i Stockholm och när vi skulle köra hemåt på kvällen vid 21.30 så snöade det rätt rejält men det var fortfarande nästan plusgrader så det la sig inte riktigt. Körningen hem var väl så där rolig; jag körde då jag var den som var piggast (kvällsmänniska som jag är) och från Stockholm till strax söder om Nyköping var det inte så kul; det var svårt att se pga all snö som föll, även om det mest var små flingor och det var moddigt och slaskigt på vägen så det var inte roligt att försöka köra om lastbilarna. Efter Nyköping gick det däremot fint, rena vägar och nästan inget snöfall, så där gick det i mer normalt tempo. Vi kom till kontoret vid midnatt och sen skulle man ju hem också, vilket gick bra. Mötet var bra och givande och middagen på kvällen var trevlig,  så det var väl värt en lite stökig hemresa. 😉

Bilen var en ny och fin BMW och den var trevlig att köra, speciellt som den faktisk hade automatlåda – jag förstår inte folks besatthet med manuella lådor? – men jag som i vanliga fall rattar runt i min Jeep eller Chrysler av -96 resp -95 års modell blir lite matt av alla finesse i nya bilar. Inte startar man med en nyckel, nej man använder en knapp och för att bilen verkligen skulle starta var man tvungen att hålla ner bromsen. Växellådan var också väldigt spaceig och slänge upp små meddelanden om hur man skulle göra för att lägga i växlarna… ska det inte vara mer eller mindre självklart? Men visst,  när man väl hade fått i drive så skötte den sig själv precis som automatlådor gör. Att hitta hur man slog på helljuset var inte lätt, van som jag är vid amerikanska varianten. 😉

Men i det stora hela var det en jättetrevlig bil, fast om man nu har elektronisk inställning av sätet i höjdled och ryggstöd, varför har man då inte det även i framåt/bakåt? Det har ju vår Jeep som alltså är från -96. Njae… så ny och fin bil som den där BMWn kommer jag nog aldrig att köpa; inte riktigt värt alla de pengar man får betala och värdet sjunker ju fort so attan.

Jag måste säga att det var rätt skönt att sätta sig i Jeepen när vi kom till kontoret; plötsligt satt man ju högt och bra igen och även om BMWns säten var sköna så slår de verkligen inte de i Jeepen. 😉 Däremot skulle jag nog kunna tänka mig att uppgradera mig lite, till en Jeep från typ nånstans i början på 2000-talet.

Stockholm city var för övrigt underbart vackert julpyntat, med glitter, lampor, stora röda kulor etc. Riktigt mysigt att gå där, speciellt när det snöade lite hela tiden. Kan tänka mig att det blir riktigt vackert om de får lite mer snö de närmaste dagarna. Jag hade velat ta lite foton men vädret och mörkret gjorde att min mobilkamera inte riktigt fixade det så det blev inget av det.

Här hemma hade det tydligen kommit ytterligare lite snö under gårdagen och idag på morgonen såg det ut så här:

Vintermys!

Nån träning har vi inte fått till hittills i veckan eftersom det regnade så mycket; både hundarna och jag ville bara in från promenaderna så fort som möjligt. Tack och lov att vi köpte regntäcken tidigare i höst, guld värt!

I söndags var det agility i ridhuset och efter att förra gången känts så där – Gari var helt klart lite störd av miljön och alla skällande hundar – så var han i söndags helt annorlunda; inga större problem med skällandet och inga försök att lämna ridhuset trots att manegeporten stod öppen – tvärtom blev han stående kvar mitt på banan när jag tänkte att vi var klara… mycket tydligt tecken att han ville fortsätta. 🙂  Vi började träningen med en promenad tillsammans med alla de andra hundarna och redan där skälldes det en del, så jag passade på att berömma och belöna honom mycket när det skälldes, jag vet inte om det hjälpte eller om det bara var så att han börjar vänja sig vid miljön och träningen, hur som helst kändes det kanonbra och vi fick till fin träning dessutom, härligt! 🙂

I lördags var vi på Bauhaus i Norrköping och handlade en massa, vi håller på att fixa med hallen och vi köpte golv, tapeter och panel samt lite annat smått och gott. En fullastad vagn hade vi och vi var precis klara och skulle gå mot kassan… då går brandlarmet! Bara att lämna allt och gå ut, därefter skulle vi få vänta på brandkåren och även om det inte brann så skulle de ju in och konstatera det så vi bestämde oss för att åka lite andra ärenden, till Maxihuset. 50 minuter senare var vi tillbaka och hittade vår vagn där vi lämnat den, tur det för det där var de sista lådorna av det golvet (det kommer ju in mer, men då blir det lite kort om tid för oss att hinna bli klara innan jul).

Fullastad vagn på Bauhaus

Till helgen ska vi nog lägga golv och så får vi se vad vi hinner mer än det. Det är ju några veckor kvar till jul så vi ska förhoppningsvis bli klara. 😉


1 kommentar

Stor skillnad!

Nu när dagarna är korta och mörkret faller tidigare och tidigare så är det verkligen underbart att sluta tidigt och hinna hem för ett par härliga promenader med hundarna, i dagsljus! Inte för att det på något sätt varit tråkigt att sluta tidigt under våren och sommaren men det är helt klart  nu som det behövs som bäst. Jag känner mig mycket piggare (trots järnbristen) än vad jag brukar den här tiden på året och jag gissar att det beror på att jag är ute i ljuset mycket mer. I gengäld känns de två ”normallånga” dagarna extremt långa men det är smällar man får ta. 😉

Den här veckan har det blivit flera långa sköna promenader med inslag av träning. Jag har, precis som jag funderade på, lagt ner lydnadsträningen på klubben, däremot blev det faktiskt ett kort pass här hemma i onsdags och det gick så bra! Jag var helt lycklig efteråt och det är ju så det ska kännas! Garibaldi skötte sig strålande, troligtvis för att jag var så engagerad och gjorde ett bra jobb. Underbart, jag ska  fortsätta jobba på att ha den attityden till träningen och så får vi se hur det går.

Här kommer några blandade bilder från veckan som gått:

Solnedgång en helt vanlig måndag i november

Solnedgång en helt vanlig måndag i november

En mulen tisdag i november, solen tittar fram precis när den försvinner bakom träden

En mulen tisdag i november, solen tittar fram precis när den försvinner bakom träden

Sigge med sin älsklingsboll

Sigge med sin älsklingsboll

Underbart ljus

Underbart ljus

Strålande höstväder

Strålande höstväder

Dessa underbara ekar, så ståtliga

Dessa underbara ekar, så ståtliga

Sigge och Chili i höstsolen

Sigge och Chili i höstsolen

Sigge poserar snällt

Sigge poserar snällt

"Nu vill vi leta!"

”Nu vill vi leta!”

Sigge på väg tillbaka med bollen som han letat upp

Sigge på väg tillbaka med bollen som han letat upp

Skymningen faller

Skymningen faller

Ek i skymningen

Ek i skymningen

Reflexvästarna skapar fin synlighet!

Reflexvästarna skapar fin synlighet!

Jag får liksom inte nog av detta underbara ljus

Jag får liksom inte nog av detta underbara ljus

Nu har ytterligare en helg passerat,  tiden flyger och det är inte många veckor kvar till jul nu. Om två veckor är det 1:a advent… det börjar bli dags att titta på adventsbelysning.

Jag skulle önska att vädret blev lite kyligare, om inte snö så åtminstone frost, det skulle också göra att vi hade haft lite mer chanser att utnyttja alla fina fälten här för just nu är de lite för blöta och ”klaffsiga” att gå på. Sen är det ju extra mysigt om det är lite snö till advent (och sen får den gärna stanna fram till jul faktiskt!). För tre år sedan såg det ut så här i vår trädgård:

Så här fint var det i trädgården i december för tre år sedan

Julfint i december 2009 – snön gör verkligen mycket för mysfaktorn!


1 kommentar

Morbror Garibaldi och morbror Sigge!

Nu har Garibaldi och Sigge blivit morbröder – igår födde deras syster Bizot 6 valpar (3 av vardera kön) hos kennel Goosewood.

Åh vad jag önskar att vi hade möjlighet att utöka flocken med en liten sötnos… men det går bara inte just nu, mest pga jobbsituationen – tidigare har jag kunnat ha med valp på jobbet men det är inte längre möjligt. 😦

Goosewood's Bizot med sina valpar

Goosewood’s Bizot med sina nyfödda valpar

Bild lånad från kennel Goosewood


Lämna en kommentar

Lite blandat, mest bilder

Veckorna rullar på, hösten är rätt tråkig just nu, mörk och blöt, men vissa dagar är bättre än andra. Så här fina morgnar har det varit några dagar den här veckan:

Vacker tisdagsmorgon

Vacker tisdagsmorgon

Underbar fredagsmorgon

Underbar fredagsmorgon, på väg till jobbet

Rakeredsdammen en vacker fredagsmorgon i november

Rakeredsdammen en vacker fredagsmorgon i november

Sigge och Kenzo fick leta lite godis på promenaden igår och jag tog några bilder, ljuset var dock inte så bra. Västarna är köpta på Hööks och sitter helt okej med tanke på priset (59 kr), de är himla praktiska för vi syns väldigt väl när vi är ute i skymning eller mörker med reflexvästar på både hundar och människor.

"Kom igen, säg att vi får starta!"

”Kom igen, säg att vi får starta!”

Letar för fullt

Letar för fullt

Så vidare värst mycket träning med Gari har det inte blivit efter den usla lydnadsträningen i tisdags, i går kväll blev det dock en stunds slalomträning och det börjar kännas lite mer stabilt. Jag har börjat flytta mig över till hans vänstra sida och det funkar… ibland. 😉 Att skicka honom från lite håll och få honom att gå in rätt är heller inte helt lätt, men vi jobbar vidare. 🙂

Jag passade även på att låta honom och Chili leta lite föremål i trädgården. Chili var väldigt entusiastisk, så pass att han bonklade till mitt högra knä ganska rejält – han dunsade in i mig så mitt knä veks åt fel håll liksom (bakåt) och det gjorde rätt ont just då. Idag gör inte knäet så ont vid normal användning, men däremot har jag svårt att böja det ordentligt då det är ganska svullet och att räta ut det (dvs. nästan böja det bakåt i den vinkel jag fick smällen igår) gör ordentligt ont. Typiskt eftersom vi har agilityträning i ridhuset i morgon, men Gari får väl sköta springandet helt enkelt.

Regntäckena är guld värda nu när vädret är tråkigt, så här fin är Gari i sitt:

Snygg-Baldi i regntäcke

Snygg-Baldi i regntäcke – dålig bild eftersom det började skymma och dessutom var mulet

Tidigare i veckan roade jag mig med att baka glutenfria kanelbullar, fast utan kanel och istället med lime och vit choklad. Resultatet blev över förväntan, härligt! Egentligen var det ett test för att se om det kommer att gå att baka goda glutenfria lussekatter och det ser ytterst lovande ut.

Fyllningen kommer från det här receptet: http://www.heavenlycupcake.se/2009/10/bullar-med-vit-choklad-och-lime.html

medan själva bulldegen är gjord enligt det här receptet: http://glutenfriakoket.wordpress.com/2012/06/03/kanelbullar/

Mycket goda glutenfria bullar med lime och vit choklad

Mycket goda glutenfria bullar med lime och vit choklad

Idag har vi varit lite flitiga inomhus genom att vi tapetserat fondvägg i ena gästrummet. Ingen av oss har tapetserat tidigare men det gick förvånansvärt bra ändå. Blir lite enklare när man rollar upp limmet på väggen och sen ”bara” sätter dit tapetvåden. Resultatet blev helt okej. 🙂

Fondvägg i ena gästrummet

Fondvägg i ena gästrummet

Vi har även ägnat oss åt att frysa in drygt 15 kg kött då vi passat på att köpa ett helt lamm; tur att vi har tre frysar och en frysbox. 😉


2 kommentarer

Bra träning och dålig träning

Hundträning kan verkligen gå upp och ner väldigt snabbt. Senaste dagarna har Garibaldi och jag haft ett riktigt bra träningspass och ett uselt…

I söndags började inomhusträningen i agility, vi har hyrt in oss i ett isolerat ridhus i utkanten av stan och vi samlades en timme tidigare på klubben för att lasta in alla hinder i hästlastbilen som en tjejerna hade lånat. Sen avfärd i karavan ut till gården där vi ska vara och avlastning av alla hinder.

Vi är uppdelade i tre grupper som tränar enligt rullande schema, en söndag tränar man 12-14, nästa söndag 14-16 och tredje söndagen är det paus och sen börjar det om igen. Det gör att G och jag kommer att hinna få fem pass innan jul och det blir nog jättebra. Ett kanonfint ridhus är det och i och med att det är isolerat är det rena lyxen – jag tränade i långärmad tröja och väst och det var precis lagom. Hur skönt som helst!

Stort, fint, ljust och varmt - härlig träningsmiljö!

Stort, fint, ljust och varmt – härlig träningsmiljö!

Passet i söndags gick kanonbra! Vi i nybörjargruppen får varje gång hjälp av en från någon av de andra två grupperna och det är väldigt tacksamt. Övningarna i söndags var precis lagom svåra för oss och Garibaldi gick kanonfint och när jag fick lite hjälp och tips om hur jag skulle dirigera honom (och lyckades komma ihåg det… )  så blev det riktigt riktigt bra. Han är väldigt schysst min hund, visar jag bara hyfsat vettigt så gör han allt han kan för att fixa det. 🙂

Han var heller inte det minsta berörd av en helt ny miljö – han har aldrig tränat i ett ridhus eller inomhushall tidigare men det bekom honom alltså inte alls, mycket skönt! Det enda han inte gillade var när han tappade leksaken, tog upp den och fick sand i munnen… vilka miner han gjorde! 😉 Jag höll mig till att mest försöka kampa med honom istället för att kasta belöningen så slapp vi allt för mycket sand i mun och ansikte på honom.

Mot slutet var han dock rejält trött, sista varvet så travade han ut ur tunneln och då insåg jag att det definitivt vad dags att sluta för dagen. 😉

Gari fick dessutom en ny kompis i form av en 8 månader gammal kelpietik och till hans stora lycka fick han springa av sig på ett fält med henne efter träningen. Tror att han var synnerligen nöjd med sin dag, lilla gubben. ❤

Igår var det dags för lydnadsträning på klubben och jag velade in i det sista om jag skulle åka eller inte, men så fick jag sms från en i träningsgruppen som undrade om det kom någon och eftersom de andra tänkte köra så beslöt jag mig för att också göra det. Så här med facit i hand så skulle jag valt att stanna hemma och legat i soffan och gosat med hundarna, för det var nog det sämsta passet som G och jag gjort, eller åtminstone bland de allra sämsta….

Kallt och mörkt, planen blöt och lerig… raka motsatsen till söndagens härliga träning. Garibaldi ville inte sätta sig riktigt i fria följet, speciellt inte på ställen där det var extremt lerigt och jag tappade humöret – något jag numera väldigt sällan gör. Blev tokirriterad och avbröt ff mitt i, ingen idé att ens fortsätta. Körde en inkallning där jag belönade när han kom emot mig, så slapp vi strula med sitt där, samma sak med apporteringen, sen avslutade vi med hopp och där satte han sig men slog i lite lätt på vägen tillbaka så vi gjorde om och då gick det bättre. Blir så trött på mig själv, det är verkligen inte bra träning när jag blir sur och Gari är ju inte van vid träning med korrigeringar – jag tog honom i halsbandet och så tog jag i ordentligt med väldigt irriterad röst när jag kommenderade ”fot” ett par gånger, värre än så var det inte men det räcker ju för att få honom att tycka att det hela var fullständigt vidrigt… lerig blöt plan och arg matte.  😦  Usch så dålig hundtränare man är ibland.

Höjdpunkten på hela kvällen var fikat efteråt med mina trevliga träningskompisar, som dessutom hade fixat fikabröd och som tur var så blev det Budapestlängd vilket ju även jag kan äta, väldigt trevligt. 🙂

Funderar dock allvarligt på att lägga ner bruks- och lydnadsträningen. Det är lite för mycket som inte funkar; jag kan inte gå spår med min fot just nu och frågan är när jag kommer att kunna göra det igen, Gari klarar inte platsliggning med dold förare och definitivt inte med skott, vi kan inte ens ta oss igenom en lydnadsklass 2 eftersom mina nerver ställer till det…. så varför träna när vi inte har något vettigt mål? Då satsar jag mycket hellre på agilityn som visat sig vara det roligaste vi gjort på mycket länge. 😀

Jag har inte bestämt mig riktigt – egentligen vill jag fortsätta träna åtminstone lydnaden; brukset är jag inte lika intresserad av, det är kul att spåra och kunde jag välja att bara köra spår, utan lydnad, på fina underlag som fält etc. så skulle jag kunna tänka mig tävla. Men jag tänker inte lära om Gari till IPO-spår, jag har inte tålamodet att peta med långsamt takt och extrem noggrannhet i spåret, jag har en hund som spårar strålande bra men inte ”à al IPO-style” och jag har inget intresse av att ändra på hans spårsätt. Men däremot vore ju lydnaden kul att fortsätta med, jag gillar ju faktiskt att träna lydnad, men att träna utan mål känns ganska meningslöst – att köra upp G till elitlydnad på träning men inte kunna tävla oss ur en klass 2… njae.

Får se hur det blir, ska fundera och klura lite på det under de närmaste dagarna. Under tiden tränar vi med på agilityn, det är inte så mycket jag kan köra hemma men igår påbörjade vi lite sväng-träning, att han ska kunna svänga höger eller vänster när han tex. kommer ut ur en tunnel, på kommando. Är ju rätt smidigt om han vet redan inne i tunneln att han ska svänga vänster istället för att springa rakt fram eller höger. Den korta träningen igår gick fint, det var bara en enkel grund men den ska vi bygga vidare på. Kul det här! 🙂

Härom veckan fick jag för övrigt äntligen förklaringen till att jag är så sanslöst trött just nu. Jag trodde det var mina sköldkörtelvärden som var kass, för det var precis samma symptom, men efter prover så visade det sig att jag låg helt perfekt, snarare mot gränsen för lite för hög medicinering…. Ett läkarbesök och nya prover visade fortfarande ingenting, även T3-värdet var bra MEN det visade sig att jag har lågt järnvärde! Det kan ge samma symptom som hypo; trötthet, koncentrationssvårigheter, svårt att kontrollera kroppstemperaturen, håravfall, anfåddhet, minska fysisk kapacitet och uthållighet etc. och det är ungefär så jag har känt mig. Så nu äter jag järntillskott så får vi se om jag kan bli lite piggare. Det är rätt hopplöst att inte orka något alls, att inte ha någon som helst motivation och att ständigt gå och frysa. Jag är dock väldigt glad att de hittade vad som är fel – det hade varit värre om alla prover hade varit bra och läkaren hade konstaterat att ”du är frisk!” för då hade det ju varit synnerligen hopplöst när man mår så här. Så nu ser jag framåt och hoppas att det snart märks att jag äter järntillskott. 🙂