Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


4 kommentarer

Vinter på riktigt samt lite annat

Första halvan av januari var verkligen inte rolig vädermässigt; mest slask och is och lera. Sen kom det äntligen in lite kyla igen och även lite snö vilket omgående förbättrade väglaget på vår vanliga promenadväg, från blankis med vatten på till en snöig yta som faktiskt fastnade i isen och därmed minskade halkrisken avsevärt.

Senaste veckan har det varit riktig vinter, med temperaturer ner under -15. Mycket rimfrost, en del fina klara dagar och överlag ganska trevligt, om än kanske lite väl kallt. Tycker mest synd om alla vilda djur som kämpar för att hitta mat. Vi matar fåglarna så gott vi kan, det går åt mängder med mat.

I lördags fick vi oväntat besök då en liten talltita att på trappen utanför köksdörren när vi skulle gå andra hundpromenaden på eftermiddagen. Det var skymning och den verkade inte skadad direkt men lite förvirrad, så förmodligen hade den flugit in i något och fått sig en smäll. Otroligt nog fick jag lyfta upp den – det hjälper kanske att talltitorna är de mest orädda av våra flygande besökare – och sen vägrade den lämna mig… jag försökte sätta ner den på ett skyddat ställe men icke… den flög upp på min axel och sen satte den sig tätt intill min kind!

Den trivdes hos mig, ville inte lämna min axel!

Den trivdes hos mig, ville inte lämna min axel!

Liten söt talltita

Liten söt talltita, här ganska hängig

Vi gick in i hundhuset med den en stund och efter några minuter piggnade den till rejält, vi hann precis ut med den innan den tog till vingarna. Hoppas verkligen den klarade sig!

Inomhusträningen i agility har dragit igång igen, hittills har vi kört två gånger. Garibaldi var duktig men trött i huvudet båda gångerna, jag misstänker att det tar nån gång till innan han är helt acklimatiserad, det var likadant i höstas, andra gången då var han så trött att jag började bli orolig för att han inte tyckte det var kul, men gången därpå var det plötsligt full fart och mycket mer uthållighet så det är nog bara en vanesak. Det blir helt enkelt lite mycket för honom med inomhusmiljön med så många skällande hundar och liv och rörelse. Nackdelen med att bo på landet. 😉

Största händelsen under januari var nog att jag blev faster! Min bror och hans sambo fick en liten dotter som ska heta Aino. Tur att någon annan kan säkra återväxt i släkten, själv håller jag mig till att vilja utöka familjen/flocken med en fyrbent valp… 😉

Bjuder på några bilder från i tisdags då vädret var fullkomligt underbart. Sådana dagar är det värt hur mycket som helst att sluta tidigt och hinna ut två härliga rundor i dagsljus. Jag märker att jag är mycket piggare nu än vad jag brukar vara under vintern, så skönt!

Utsikt från mitt fönster på jobbet

Utsikt från mitt fönster på jobbet – såna här dagar är det extra härligt att kunna gå hem tidigt!

Tyvärr  grusade bonden vägen pga att det skulle köra stora tankbilar där, ingen mer sparkåkning här inte

Tyvärr grusade bonden vägen pga att det skulle köra stora tankbilar där, ingen mer sparkåkning här nu. 😦

Månen på väg upp men solen lyser ännu klart och fint

Månen på väg upp men solen lyser ännu klart och fint

Vackra träd

Vackra träd

Chili och Sigge på promenad

Chili och Sigge på promenad

Min favoritek

Min favoritek

Många spår i snön

Många spår i snön

Eken i vintersol

Eken i vintersol

Alla träd blir otroligt vackra i den här rimfrosten

Alla träd blir otroligt vackra i den här rimfrosten

Frusen minidamm

Frusen minidamm

Ståtlig tall

Ståtlig tall

Söt-Baldi

Söt-Baldi

Koll på godiset jag kastat

Koll på godiset jag kastat

Så här duktig är Gari så fort det paserar en bil

Så här duktig är Gari så fort det paserar en bil

Trött Gari senare på kvällen

Trött Gari senare på kvällen


1 kommentar

Måndag/tisdagsblogg eller nåt sånt… ;)

Ibland tycker jag det är väldigt svårt att hitta på bra rubriker, därav den inte så inspirerade rubriken på det här inlägget… 😉

Nu är vardagen verkligen tillbaka, det är full fart på jobbet – förra veckan gick det mest på halvfart då de flesta fortfarande var lediga – och jag har även tagit tag i hundträningen igen, vilket var synnerligen behövligt!!

I helgen hade vi en simtid inbokad för Chili. Han har aldrig simmat tidigare så vi räknade mest med att vänja honom vid stället och kanske låta honom gå ner i vattnet. Så långt kom vi dock inte… det visade sig att Chili som alltid varit synnerligen miljöstark (det enda som skrämt honom är människor…) är tydligen påverkad av sin svagare bakdel/rygg och tyckte att rampen upp till bassängen var läskig. Rampen ÄR förvisso inte bra, det är en stor nackdel med simmet på Valla djurklinik, men jag hade inte riktigt väntat mig att Chili skulle vara så orolig. Kenzo, som är höjdrädd, lyckades ju gå på den.

Nå, det blev alltså träning på att äta godis stående på rampen (med alla tassarna, inte fuska med en baktass kvar på golvet!) och efter det var Chili rätt slut i rutan. Vi får boka in fler gånger – vi har 42 gånger kvar på simkortet så ingen kris liksom – och nästa gång ska jag ha med klicker och extra gott godis, plus att vi nog ska försöka fixa en ramp här hemma att träna på, då jag ändå behöver något liknande för att träna kontaktfält med Garibaldi.

Idag slutade jag tidigt och skyndade mig hem för att hinna lägga spår åt bröderna. Det blev inte jättelånga spår då det inte finns mängder med fält tillgängliga nu – de två stora fina vallfälten nedanför oss var nästan vattenfyllda när det frös så det är inte så mycket kvar av dem som går att gå på nu, plus att det fortfarande ligger snö på det bortre, men ett spår på 400 meter till Garibaldi och ett på knappt 250 meter till Sigge fick jag i alla fall till. Bättre än inget, resonerade jag och jag tror grabbarna håller med.

Sigge fick börja (efter att jag hade rastat gamlingarna) och han var tämligen gasad och hade inte tid att kissa på vägen ut till spåret utan spårade mer eller mindre hela vägen ut…. bakspår samt Kenzo och Chilis och mina promenadspår, men det verkade inte bekymra Sigge. 😉 Så egentligen spårade han väl snarare 700 meter än 250 om man ska se det så.

I spåret hade jag lagt lite godisbitar här och var för att få ner tempot lite. Han låg på som en liten galning (som vanligt) och jag får verkligen hålla in för att han inte ska slarva. Lite intressant är det dock att även i motvind när han ligger på och slår sig fram i zick-zack så är nosen låg. Han hittade sin boll i slutet och var lycklig för det, det behövs inte så mycket mer för att göra honom glad, lilla hjärtat!

Sen var det Gari och där går det i ett betydligt behagligare tempo, noggrant och säkert, ingen tvekan, trots att vi inte spårat på ett antal månader. Han är en skicklig spårhund helt naturligt, inget jag kan ta åt mig att ha tränat fram och det är jäkligt roligt att spåra med honom. Han plockade pinnarna (tre stycken, varav två med snusdosor med godis gömda under) utan tvekan, trots att han gick över dem (medvind). På några ställen hade jag gått lite i zick-zack (eftersom jag inte fick till några vinklar så fick jag ju göra det lite intressant på annat sätt) och där fick han jobba lite, men i övrigt var det nog alldeles för lätt för honom. 😉

Efter lite mat och vila blev det ett pass shaping med alla grabbarna (Garibaldi fick två). Kenzo och Chili fick öva på att sätta ena baktassen på först en target och när det funkade bra fick de prova att lyfta upp tassen lite och ställa den på en kartong, ca. 10-12 cm hög. Inte helt lätt tycker grabbarna, speciellt Kenzo som alltid varit svår med att få att backa med baktassarna upp på något. Även när han var yngre och rörligare så ville han INTE trampa på något utan undvek det mycket smidigt. 😉  Nu börjar han dock haja lite vad jag vill, men Chili är betydligt duktigare i det här fallet.

Sigge fick testa samma sak, dock bara med target, han blir väldigt fort trött i huvudet och det är en skillnad mot hur han var innan han blev sjuk; då var han duktigast av alla på shaping men nu blir han ganska fort trött. Han VILL jobba, men det blir liksom tilt i huvudet så vi kör lite färre repetitioner – jag börjar lära mig att se när han inte kommer att klara så mycket mer. Även matte är – efter ett tag – läraktig… 😉

Sigge fick även jobba med koncentration genom att ligga med hakan mot en target – än så länge håller jag upp den en bit från golvet men har kunnat sänka den en bra bit redan – och ligga helt stilla, inte ens vifta på svansen. Det här är svårt tycker Sigge, som gärna vill vifta på sin glada svans när han och matte leker och har kul, men han förstod väldigt snabbt vad jag ville (vi har tränat lite innan på att vara helt stilla så det var inte helt nytt för honom, däremot var target med hakan en ny grej). Duktiga lilla Sigge-snigge. 🙂

Garibaldi fick träna på nostarget, funderar på om jag ska använda det på kontaktfälten eller om det räcker med tasstarget; hur som helst är det ju aldrig fel att lära sig något nytt. I början ville han använda tassarna eller bita i targeten men han insåg väldigt snabbt att då kom det inget klick utan det var bara nos som gällde.

Sen slocknade alla hundarna väldigt fort, hur trötta som helst verkar det som. Rätt härligt att se. 🙂

Trött Sigge efter spår och shaping

Trött Sigge efter spår och shaping

Idag (tisdag) blev det bara promenader, dock med inslag av bollsök och godissök – Kenzo och Chili får leta godis, Sigge och Gari får leta bollar. Det är en rätt bra fördelning då jag rastar dem i par om en slyngling och en gamling; jag lägger ut föremål till Gari eller Sigge och sen när de börjar leta så preparerar jag en ruta med godis till Kenzo eller Chili och så kan de jobba med den medan jag jobbar med den bolletande slyngeln. 🙂 Funkar riktigt bra. Den här gången blev det godissök i en sluttning, nyttig muskelträning för gamlingarna. Sigge hittade rätt på en av de två bollar som Garibaldi tappade bort när snön var nästan halvmeterdjup och jag hittade den andra. 🙂

Kommande helg drar agilityträningen inomhus igång igen, härligt! Det ser jag fram emot massor!

Något som är mindre kul är att vi har en massa strul med vårt datornät hemma, det går extremt långsamt. Inte för att det är direkt snabbt ens i vanliga fall; det har det inte varit sedan Tekniska Verken ställde en transformator rakt över teleledningen – tidigare hade vi nästan 8Mbit, nu har vi omkring 2Mbit och det är inte så himla kul, men just nu är det värre än vanligt så vad man än ska göra – blogga, läsa på forum, läsa bloggar, betala räkningar, jobba hemifrån – går jättelångsamt. Jag hoppas att det löser sig snart!