Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Påskhelgen i bilder

Isigt och kallt fortfarande

Isigt och kallt fortfarande

Husse gick in och lämnade dem kvar ute....

Husse gick in och lämnade dem kvar ute….

Påskaftonsmiddag

Påskaftonsmiddag

Vår, eller vårvinter kanske ;)

Vår, eller vårvinter kanske 😉

Tre grabbar som myser

Tre grabbar som myser

Solen värmer rejält nu, fläkten är inställd på att hålla som lägst 5-6 grader men nu stiger det under soliga dagar

Solen värmer rejält nu, fläkten är inställd på att hålla som lägst 5-6 grader men nu stiger det under soliga dagar

Det börjar växa bra i växthuset nu!

Det börjar växa bra i växthuset nu!

Gari och Kenzo myser på altanen

Gari och Kenzo myser på altanen

Söt-Baldi

Söt-Baldi

Myser i vårsolen

Myser i vårsolen

Garibaldi, min älskling!

Garibaldi, min älskling!

Inte så illa att fika utomhus i sånt här väder!

Inte så illa att fika utomhus i sånt här väder!

Små små blad av gullviva på gång!

Små små blad av gullviva på gång!

Kenzo slappar i vårsolen

Kenzo slappar i vårsolen

Garibaldi och Chili tigger när vi fikar

Garibaldi och Chili tigger när vi fikar


Lämna en kommentar

Framsteg

Det går inte fort men det går i alla fall framåt, det är bara att konstatera. Nej, nu menar jag inte hundträningen utan jag tänker på våren. Den efterlängtade men i år väldigt sena våren som fortfarande inte riktigt vill komma igång. Vårtecknen börjar hopa sig; förra helgen såg jag blommande tussilago, visserligen på en väldigt solig och skyddad plats invid väggen till ridhuset där vi var och tränade, men ändå. Igår flög några svanar över mig när jag rastade, fåglarna sjunger som tokiga och ljuset, det underbara ljuset, är här på riktigt. Men ändå envisas vintern med att hänga kvar, nätterna är rejält kalla – i helgen och början av veckan var det kallare än -15 på nätterna, idag var det ”bara” -9.

Den envisa snön gör det lite svårt att träna men jag försöker hålla igång hundarna ändå, framför allt Garibaldi och det märks på honom att vi tränar regelbundet nu, han vill jobba hela tiden. 🙂

I måndags spårade jag ett kort spår med Sigge, kände att han behövde lite ordentlig aktivering och det drygt 300 meter långa (korta…) spåret i hagen var tydligen rejält jobbigt, han var totalt slut efteråt och fick ha hjälp sista 30-40 meterna. 😉  Garibaldi fick träna lydnad, jag testade med externbelöning i form av kattmat i en skål och det var väldigt populärt. Han fick då lite svårt att koncentrera sig bra på vad vi höll på med, fokus låg mer på skålen med kattmat än på mig men det är nog mest en träningssak. Han fick bara en liten klick varje gång, kanske en matsked, och efter några gånger så började han inse att så länge han höll mer fokus på belöningen så fick han helt enkelt inte springa och ta den.

Tisdag blev det också träning, jag vallade upp en full uppletanderuta i hagen bakom hundgårdarna – den är inte snöfri men det går åt rätt håll i alla fall och det gäller att passa på nu den tiden vi har fram tills korna släpps ut. Garibaldi fick titta på eftersom det är länge sedan vi körde full ruta. Jag la ut tre föremål, ett i varje hörn och ett ungefär mitt i rutans bakkant. Han hämtade in alla tre på kanske 2 minuter (jag tog dumt nog inte tiden) och hade inga problem trots att han gick i ganska lågt tempo. Det var så gott som vindstilla så han hade ingen nytta av vinden.

Sigge fick göra samma sak men eftersom han inte är så duktig på det här med uppletande så fick han följa med när jag la ut föremålen. Han plockade snabbt och lätt in alla tre på typ 1 minut, swisch sa det bara… han springer alltid fortare än Garibaldi men så saknas det också kontakt mellan nos och ben ibland. 😉

Slutligen fick även Chili göra samma sak, precis som med Sigge så fick han följa med ut när jag la ut föremålen och jag la dem dessutom inte ända ute på 50 meter. Han skötte sig fint, såg lite förvirrad ut ibland och fick ha hjälp med sista föremålet, då var han trött, men han verkar ändå rätt pigg rent generellt nu. Igår när jag släppte ut dem från hundgården så busade han faktiskt med Garibaldi, det är ett bra mått på hur bra Chili mår – vill han leka med Gari så mår han bra. 🙂 Träningen för ryggen och bakbenen – snurra åt olika håll, gå slalom, backa upp för trappsteg – verkar göra nytta, skönt! 🙂

Avslutade med lite lydnadsträning med Garibaldi, mest rallylydnad – vi jobbar med att få till positionen ”fram”, där han ska framför mig, sittande eller stående. Här märks det att vi jobbat mycket med bakbensrörelser i högerfotpositionen för han började direkt försöka flytta sig in till höger. En handtarget gjorde det hela enklare och så småning började det se riktigt vettigt ut. Testade lite högerfot också och idag gick det väldigt fint! Han verkar ha fått en förståelse för hur han ska flytta sig, ibland i alla fall. 😉

Sist blev det en platsliggning, halvdold, jag gick iväg kanske 30 meter och ställde mig så att jag hade ett träd mellan honom och mig fast jag såg ändå delar av hunden. Han låg lugnt och fint i nästan 3 minuter, bra. 🙂

Så här fint väder hade vi under träningen. Man kan, om man kikar ordentligt, se Garibaldi ligga plats, bakom en trädstam ungefär mitt i bilden. 😉

Underbart vårväder och delar av trädgården faktiskt snöfri!

Underbart vårväder och delar av trädgården faktiskt snöfri!

Onsdagen ägnades åt att handla mat, tillsammans med vad som kändes som halva Linköpings befolkning, my god så mycket folk det var både på systemet och Ica. Puh. Tog typ 3.5 h från att vi åkte till vi var hemma igen…

Gårdagen ägnades först åt promenader där grabbarna fick leta godis och sen lite träning i trädgården. Chili fick träna sin rygg genom snurrar, backa uppför slänten, kliva upp på trappsteget med bakbenen samt gå slalom – han ser just nu jättefin ut i sina bakben, inte mycket muskler men tillräckligt och rör sig superfint, så skönt!

Kenzo och Sigge letar godis

Kenzo och Sigge letar godis

Garibaldi och Chili letar godis

Garibaldi och Chili letar godis

Garibaldi fick träna vänster- och högerfot, framförposition och några andra rallymoment, Sigge fick leta föremål, Kenzo fick vara utan träning, något som inte verkar bekymra gamlingen speciellt mycket. Han gillar verkligen godisletandet på promenaderna så det försöker jag göra rätt ofta.

Idag är det långfredag och det är underbart att vara ledig! Vaknade till strålande sol, sen har det varit lite halvklart under dagen men vi har i alla fall inte fått snö som de har i Skåne… 😉 Ser förvisso ut som att det kan komma lite i natt men det är inte några stora mängder om man ska tro väderleksprognoserna.

Jag och Garibaldi har varit i stan och tränat. Utanför mitt jobb finns det en stor gräsplan, den har varit nästan snöfri hela veckan och jag har gått och tittat på den varenda dag…. nu blev det träning där men först gick jag ut ett spår på 400 meter, på grässträngarna längs med parkeringarna. Kunde lätt lagt dubbelt så långt men det var nog bra att jag inte gjorde det….

Lydnaden gick helt ok, jag ställde ut en ruta, sen började vi med en platsliggning där han fick ligga 3 minuter, kattmat som externbelöning i en skål i kanten av planen bakom mig. Han låg lugnt och fint men höll på att vrida huvudet ur led när han kikade på alla bussar, bilar, cyklister, joggare etc. som passerade – det var full fart på trafiken idag och det var ju jättebra med så mycket störning. Det märks att vi inte tränat annat än hemma senaste 5 månaderna….

Körde sen lite lydnad med externbelöning, här hade han svårt att koncentrera sig i fria följet, en gång stannade han till och med kvar när jag började gå, men jag peppade på honom lite och sen fick han spring till externbelöningen när han väl gick fint. Blir nog lätt så att han låser sig lite på belöningen och det vill jag ju inte belöna liksom.

Sen körde vi en kedja med läggande under gång, inkallning och rutan. Läggandet och inkallningen var bra, rutan inte fullt så bra… han var lite allmänt snurrig – rutan är typiskt ett sånt om moment som är färskvara har jag märkt – och jag fick gå in och hjälpa honom och sen blev det bättre, då fick han springa till belöningen. Vi upprepade rutan några gånger, där jag kastade bollen som belöning och då fick han betydligt bättre fokus, såg ut som att han kom på vad det var rutan innebar. 😉

Det blev även en metallapportering, lite mer rutan (flyttad till nytt ställe) och lite mer fritt följ. Fria följet är det som jag är minst nöjd med – jag måste nog revidera mitt sätt att jobba med det…. Det blir så att han går fint ett tag, sen släpper han kontakten, sen återupptar han kontakten och jag belönar…. tror att det blivit så att han tror att det är helt ok att släppa och sen återuppta kontakten men så var det ju inte riktig tänkt. Kanske ska lägga lite energi på att träna med att bryta direkt han släpper, bara kliva ur position och så missar han belöningen, sen belöna rejält när han går med kontakt. Ska fundera lite till och testa men jag tror det kan funka.

Avslutade med 4 minuters plats med externbelöning igen, han låg lika fint den här gången, mycket skönt! Att de andra momenten kändes lite svajiga är ok, men platsen vill jag verkligen att han sak vara lugn och trygg och det kändes han faktiskt nu, väldigt skönt!

Rastade en kort sväng och sen tog vi spårat. Nu var G rätt trött efter träningen, mest mentalt då, av den ovana miljön, det märktes tydligt i spåret för han var lite slarvig och ofokuserad. Tog alla pinnarna (3 st) och spårade bättre mot slutet, hade problem med asfaltövergångar, dels för att han inte är så van vid det och dels för att han helt enkelt inte riktigt orkade jobba ut det. Totalt sett var han ändå duktig och jag var nöjd.

Nu vet jag i alla fall vad vi behöver och det är framför allt träning på platser där det händer mycket runt omkring, samt då ändrad träning av fria följet. Blir nog ett par pass till där på gräsplanen under påsken och även något spår till, det passar min fot väldigt bra att spåra på slät och fin mark.

 

Passar på att önska alla läsare

GLAD PÅSK!!


Lämna en kommentar

Aha-upplevelse

Ibland händer det ju att man får en sån där aha-upplevelse där man bara tänker ”varför insåg jag inte det här innan?” och så frågar man sig själv om man egentligen är helt dum eller vad… 😉

En sån fick jag en kväll tidigare i veckan när jag höll på att lägga upp Kenzos tävlingsresultat här på sidan (eftersom jag nu så gott som lagt ner min gamla hemsida) och när jag skrev in alla resultat så insåg jag ju att vi tävlade en hel del… Inte så mycket i klass 1 och 2 förvisso men sen när vi kom till klass 3 så blev det 12 starter innan vi fick ihop LP3 och i eliten startade vi 11 gånger, där hade vi dock championatet efter 8 starter men det blev några starter till bara för att det var rätt kul att tävla.

Och bara det ger ju mig en tankeställare… jag tyckte faktiskt det var kul att tävla! Jag som egentligen blir väldigt nervös och stressad, kanske inte så mycket pga prestationsångest som att jag har en lätt social fobi. Trots att vissa moment ofta strulade för oss – rutan var ett hatobjekt då Kenzo verkligen hade jätteproblem med det momentet, resten var rätt säkra men sen kan ju allt händ – så var det nog ändå så att jag kände mig väldigt trygg med vad Kenzo skulle hitta på; att han hade problem med rutan var ju tråkigt men ingen nyhet och inget som ställde till något egentligen.

Kanske är det här delar av problemet ligger, jag är inte trygg när jag och Gari går ut på planen. Varför vet jag inte, men det var väl ungefär här jag fick min aha-upplevelse. Varför har jag inte tävlat massor med Gari? Varför har jag försökt mig på en eller möjligtvis två starter per säsong och trott att det skulle funka? Det gör ju att pressen att klara uppflyttning på den starten blir enorm – pressen från mig själv då alltså. Vad jag BORDE göra är ju att anmäla till en hel massa tävlingar, skit samma sen om vi blir uppflyttade på första försöket, det är bara att köra vidare och skulle vi lyckas bra så får han väl ha titeln LP2 då. 😉 Och vi skulle få en hel massa chanser att ”träna på att tävla”, vilket vi (framför allt jag – sköter jag mig så sköter sig nog Gari) är i stort behov av!

Jag tror att det har hängt ihop med min otrygghet och Garis osäkerhet vid platsliggningen, jag har inte velat tävla mer än nödvändigt, framför allt inte tidigare när platsen i klass 2 var med dold förare, men i så fall skulle jag ju avstått platsen och kört resten, som en träningstävling…

Jaja, det är ju inte försent än, även om hundstackaren fyller 6 år i sommar och jag kan känna att vi tappat massor av tid – Kenzo var 7 år när han tog sitt lydnadschampionat men det är ju bara att inse att Kenzo och Gari är två helt olika hundar även om de i många fall är väldigt lika. Vad gäller deras reaktion på hur jag beter mig är de dock mycket olika; Kenzo bekymrade sig ju inte om att jag var nervös, han jobbade på lika glatt ändå. Å andra sidan så var han svårbelönad då varken godis eller leksaker var riktigt intressant; han gillade sociala belöningar, ju mer jag klappade om och peppade honom desto gladare blev han, men han var verkligen inte beredd att jobba häcken av sig… lite lat har han alltid varit. 😉 Där har jag en helt annan situation med Gari, som visserligen blir glad över social belöning men som också går att höja extra genom godis eller leksak och som generellt är mer högtempererad och med har mer motor än Kenzo.

Garibaldi lär dock ha många år kvar som lydnadshund så det är ju bara att ta tag i ”eländet” (dvs mina fobier och nerver) och anmäla till en massa tävlingar.

Det känns som att den pausen vi haft under vintern vad gäller lydnaden (dvs. mer organiserad lydnadsträning på klubben) har varit jättebra, sen har också agilityn gjort det jag hoppades, nämligen hjälpt oss att komma igång att träna och ha roligt ihop. Dock verkar det som att trots att både Gari och jag gillar agilityn så är det ändå lydnaden som drar igång oss båda lite mer. Gari kan vara trött efter en stunds agilityträning i ridhuset men ber jag honom komma fot och göra lite övningar så laddar han direkt på igen. Lite spännande, med tanke på hur de flesta hundar laddar som sjutton i agilityn, men det kanske hänger ihop med att lydnaden är så inarbetad i honom/oss och agilityn är ny och tröttande eftersom vi båda verkligen måste anstränga oss och tänka till hela tiden. 😉

Våren ÄR alltså på väg!

Våren ÄR alltså på väg!

På temat träning så har det hittills i veckan hunnit bli lite träning, dock inte så mycket lydnad. I måndags blev det mest bara promenader, sen testade jag vår nya bilramp – som ska underlätta för framför allt Kenzo, men så småningom förmodligen även Chili, att ta sig in i bilen – och den funkade bra, förutom att aluminiumramen var vass som f-n i vissa hörn så det måste vi slipa ner i helgen. Tyvärr lyckades Chili skära sig lite i ett bakben men som tur var inte så djupt. Han fick nämligen testa att gå på rampen eftersom vi upptäckte att han inte ville gå på rampen till simbassängen på Valla djurkliniks sim, vilket var lite oväntat då han alltid varit miljöstark men det är väl hans dåliga balans och bakbensaktivitet pga ryggen som gör att han nu är osäker. Hur som helst så gick han, efter lite träning, på den här bilrampen, men det krävdes en del klick och torkad lever som belöning. 😉 Synd att han skar sig, jag kommer nog inte våga träna vidare på den här rampen även om vi filar till den, den är lite för skarp i kanterna för att vara riktigt bra, däremot tror jag den kommer att vara helt ok för att bara kliva upp i bilen med, men för riktig rampträning får det nog bli att vi använder den kontaktfältsträningsramp som Martin ska fixa i helgen.

Gari fick testa rampen några gånger, ner från altanen, som kontaktfältsträning och här ser man att han direkt är med på att stanna längst ner, så beteendet finns där, om än inte befäst ännu, framför allt inte när det är riktiga hinder. Bara att jobba vidare.

Chili fick även träna lite snurrar och jag ser att han lätt snurrar åt höger men däremot har mycket svårare att snurra åt vänster (som är hans svaga bakben), så det får vi jobba vidare på. Gari fick även lite bakdelskontrollsträning mot en vettig högerfotposition och det gick så där…

Soluppgång

Soluppgång en tidig morgon i mars

Tisdagen uppvisade ett strålande väder med ljuvliga 8 plusgrader på eftermiddagen, soligt samt vindstilla. Jag tog två promenader, varav den med Gari och Kenzo lite längre – Kenzo var rätt trött i slutet och kanske även lite varm; han blir ju varm bara det är några plusgrader och sol. 😉 Gari däremot galopperade på ute på fälten större delen av rundan, han tycker verkligen det är jättekul. Jag hade funderingar på lite föremålssök i trädgården men ändrade mig och hämtade bollkastare och några bollar, sen körde vi bolluppletande på fältet som var täckt av 4-5 cm blötsnö. Garibaldi jobbade på bra, fast försökte byta boll några gånger – han föredrar tennisbollar framför hårdare gummibollar och han föredrar piptennisbollen före de andra tennisbollarna. 😉

Gari njuter av att springa på skaren på fälten i 8 plusgrader!

Gari njuter av att springa i blötsnön på fälten i 8 plusgrader!

Tog sen ut Sigge för samma sak, insåg så småningom att jag inte hade stängt dörren till gästrummet så han hade förmodligen stått i soffan och sett oss stora delar av tiden. Anledningen till att jag insåg det var att han sprang 3-4 skick och sen var han totalt slut, åtminstone i huvudet… 😉  typiskt när han stressat och haft sig innan han får komma ut. Vi körde några skick till men det sista fick jag hjälpa honom med för han var totalt väck. 😉

På onsdagen jobbade jag lång dag, vilket gjorde att Martin och jag kunde samåka. Väl hemma blev det två promenader och sen tränade jag lite kort på altanen medan Martin lagade mat. Gari och Sigge fick träna på bakbenskontroll vid högersidan, plus några andra småsaker och Chili fick träna på att snurra; han har fastnat lite i att snurra åt höger och inte alls åt vänster, kanske för att han valde höger först och jag belönade det ett par gånger, eller så är vänster svårare? Han har sämre rörlighet i vänster bakben, det kan säkert spela roll. Så jag kom på att han kanske kunde gå runt en stol istället för att snurra fritt och det gick bättre, om än inte bra.

Soluppgång igen

Soluppgång igen – svårt att få nog av dem just nu. Här även med måne. 🙂

Torsdagen blev träningsfri, då jag skulle iväg på teater – Familjen Adams på Östgötateatern, kan definitivt rekommenderas – på kvällen och fredagen blev också träningsfri då vi var och handlade. Vi flexade ut vid halv fyra, rastade två rundor i ljuvligt solsken och åkte sen till CityGross. Helt ok förutom att vi var på CG tidigare än vi brukar, det var mycket mer folk där än det är när vi kommer vid 19-tiden, men sånt får man väl leva med. 😉

Tidig fredagmorgon

Tidig fredagmorgon

Igår, lördag, hade jag planer på att åka till klubben för lite lydnad, men städningen hemma (synnerligen nödvändig och aning eftersatt…) tog längre tid än beräknat så det blev träning hemmavid istället. Martin hade en kompis på besök så hundarna hamnade i hundhuset, utom Kenzo och jag tog ut dem en och en för lite träning, vilket gjorde att de som var ”kvarlämnade” ylade, pep och skällde ut sitt missnöje… Träningen bestod i saksök för Garis och Sigges del, 8 föremål, en del med lite kluriga gömmor; t.ex slangbitar (varav en ganska genomskinlig) som jag trätt på kvistar i träden och lite sånt – Sigge hittar ju allt medan Gari inte har riktigt lika stort intresse för föremålen och tycker att det blir lite halvtråkigt efter 4-5 föremål. 😉 Han fick även träna yttepyttelite lydnad. Chili fick träna på att snurra i cirklar, fortfarande svårt åt vänster, så jag hämtade en slalompinne som faktiskt gick att sticka ner i gräset i den snöfria delen av trädgården och så fick han gå runt den och äntligen fick han till hyfsade vänstersnurrar. Sen var det fyra väldigt trötta hundar, jag tror det som tog hårdast var allt stök de höll på med i hundhus och -gård. 😉

Idag började vi med sovmorgon; släppte ut hundarna för en snabbkiss vid 7 och sen sov vi allihopa gott till larmet ringde kl. 9. Garibaldi och jag for iväg till Staby ridhus för att träna agility, idag var det en klurig bana med bland annat balans och slalom, tydligen så går balansen bra inklusive kontaktfälten (jag har inget direkt kommando utan bara ropade ”stanna, stanna!!” och han stannar fint med baktassarna och ibland även framtassarna på kontaktfältet. Däremot gick INTE balansen när han var på min högra sida… först fick jag bara upp honom 2 meter, sen hoppade han ner, sen så småningom sprang han hela vägen upp, men hoppade ner från mittdelen… högt, men det verkar inte bekomma honom… puh. Slutligen fick jag honom att springa hela vägen upp, hela mittdelen och sen en meter på nerfarten innan han hoppade ner… det fick räcka. 😉  Uppenbarligen är högerhandling svårt och varje ny grej måste läras in separat. Det låg en tunnel under hindret också, vilket kan ha bidragit till svårigheten. Banan vi körde var denna:   http://tokhundarna.files.wordpress.com/2013/03/imap-0017.jpg  Gari och jag körde delar av den, bland annat 4, 5, 6, 7 och 8 i följd, vilket gav slalom mitt i en bana, något som vi inte alls testat innan men som gick bra om jag är med och styr honom massor med kroppen. Det går faktiskt framåt hela tiden och det är ju himla kul. 🙂

Våra spårmarker idag

Våra spårmarker idag

När jag kom hem blev det te och mackor, sen satt jag och blinkade som en uggla men istället för att gå och lägga mig på soffan (som jag egentligen var mest sugen på….) så gick jag ut och la spår till grabbarna bus, på skarsnön nere på fälten. Det blev ca. 250 meter till Sigge och 450 till Gari. Spårarbetet var…. vimsigt, det var tydligen jättesvårt att spåra på hård skare med en del vind, jag hade iofs räknat med det så jag var jättenöjd med hur de jobbade ändå. Sigge körde lite väl mycket muskler ibland, medan Baldi körde mer ”zick-zack” över spåret och tog sig fram på det sättet. På ett ställe i hans spår hade jag runda en stor sten som gick i dagen och alltså korsat mitt eget spår men det fixade Gari, om än lite vingligt. 😉

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

 

Avslutade med en promenad på fälten med gamlingarna och även Sigge fick följa med då han inte fått lika mycket aktivering som Gari idag. Slutligen så fick de till kvällsmat varsin färsk fläsklägg, på 8-900 gram, förutom Sigge som fick oxsvans i samma mängd, eftersom han avskyr rått fläskkött. Det tog nog på grabbarna för nu sover de som små snarkande stockar. Älskade finpojkar!

Promenad, Sigge busar med husse

Promenad, Sigge busar med husse. Nya fina halsbandet har Sigge förresten på sig, samma som brorsan fast blått istället för Garibaldis rosa. 😉 Beställt från England till det facila priset av 250 kr inklusive frakt. 🙂  Tog en vecka att få det, snabbt och bra!


Lämna en kommentar

Min tossiga älskade hund!

Min hoppetoss Garibaldi, från onsdagens promenad:

Tisdagen blev vilodag för hundarna, mitt ben var stelt och besvärligt, så det blev bara promenader och sen fick de inte göra mer. Trist för dem men jag tror inte det skadar med en vilodag lite då och då. Promenaderna blev däremot tillfälle för träning i att inte äta skit… bonden flyttade kor från en gård till en annan och den täckta djurvagn de kör med är inte direkt tät så det läckte ren koskit ur den i fina droppspår längs hela vägen där vi rastade. Chili och Sigge var svårt frestade och det tog ett antal ”nej” innan de insåg att det faktiskt gällde ALLA fläckar, inte bara de vi just passerade.

Chili har insett att det inte lönar sig att försöka...

Chili har insett att det inte lönar sig att försöka…

Med Kenzo och Gari tog jag istället stora vägen (åt andra hållet jämfört med var bonden kom körande…) eftersom Kenzo hör rätt dåligt och Garibaldi bara låter bli gödselfläckarna om jag har full koll på honom… en riktig ögontjänare är han. Samma sak gäller äpplena som vi lägger ut i trädgården till fåglarna – Gari älskar äpple och har jag inte full koll på honom när vi passerar förbi fågelmaten på väg ut och in så snor han snabbt till sig en bit. Det räcker att jag inte säger hans namn när vi går ut, så vet han att jag inte är helt koncentrerad på honom och vips har han tagit en äppelbit. Jäkla hund… 😉

På onsdagen var benet betydligt bättre och det blev först två promenader längs med ”koskitsvägen”, där jag får hålla stenkoll på dem annars slickar de sig fram längs vägen. Inget farligt iofs, men jag vill inte ha en hundpuss full med koskit sen tack…

Underbart vackert att vara ute och promenera i solnedgången

Underbart vackert att vara ute och promenera i solnedgången

Gari på promenad, väntar på att jag ska kasta godis eller boll

Gari på promenad, väntar på att jag ska kasta godis eller boll

Därefter blev det lydnadsträning med först Sigge och sen Gari. Med Sigge kom jag på att även om vi aldrig ska tävla bruks så kan jag ju träna in momenten – bara för att det är kul att lära honom nya saker, så det blev linförighet (nåja, det var ju inte direkt nytt men är alltid bra att träna), framförgående – som han aldrig har testat förr och som var väldigt svårt då han inte förstod vitsen med att släppa koncentrationen på mig och titta framåt. Lilla sötnosen! Inte ens när jag ställde upp en godisskål var det helt självklart att han skulle koncentrera sig på den istället för mig – han är väldigt rolig ibland, eller ja… faktiskt för det mesta. 😉

Avslutade med lite apportering – som inte är nytt men som heller inte är helt fungerande – och kryp som heller inte är nytt men som vi bara lekt lite smått med tidigare.

Garibaldi fick köra linförighet och fritt följ (slog mig att jag måste träna linförighet med tanke på att i rallylydnad nybörjare är det ju koppel på – linförighet har aldrig varit Gs starka sida, han går bättre i fritt följ) med hög belöningsfrekvens, sen en kedja med ff, sättande under gång, läggande under gång och lite mer ff. Inkallning à la lydnadsklass elit med externbelöning bakom, samma sak med apporteringen och det blir bra tryck även sista biten nu. Snön inbjuder till en del ”landa på apporten och glid några meter” men jag skiter i det, bara han gör resten bra. Jag tror det där försvinner så småningom, det har redan minskat men kom tillbaka lite i och med underlaget nu i vinter.

Den här gången var båda passsen fina och engagerade, med bra tryck i både hundar och matte. 😉 Som bakgrund hade vi en fantastisk himmel som inte gjorde träningskänslan sämre direkt. 🙂

Fantastisk solnedgång!

Fantastisk solnedgång!

Torsdagen var solig och fin och termometern visade 5 plusgrader på eftermiddagen, men det var inte alls så skönt ute som det såg ut för det blåste rejält och jag var rätt genomfrusen efter rastning och träning. Det blev nosarbete för bröderna idag, jag gömde 8 föremål (slangbitar, snören från trasiga snörbollar och lite andra halvstora saker) på kluriga ställen. Svårast var tydligen det snöret som jag hängde på ena framhjulet till Jeepen – båda bröderna fick klura som sjutton på det och det tog lång tid och lite hjälp från mig innan de hittade det – de markerade att de hade vittring men de lyckades inte lokalisera det riktigt. Kul att se hur de jobbar, vilka föremål som är svåra och vilka som är lätta. Sigge slår Garibaldi när det gäller själva nosarbetet, däremot är Sigge sämre på att lämna av och kan byta föremål rätt friskt, dock gjorde han inte det igår.

Under rastningsrundan passade jag på att belöna Sigge när han gick framför mig med sikte framåt. När jag några gånger lyckades kasta godis (hade ingen klicker med mig så jag fick tajma själva kastet istället) när han gick med blicken riktad framåt så började han förstå vad det var jag ville. Kul att se att han sneglade till på mig och sen snabbt kikade framåt igen. Det är det som är så kul med att shejpa beteenden, man ser verkligen hur ”hjulen snurrar” i huvudet på hundarna och det känns som att det blir en bättre inlärning när hunden själv är med och inser att han kan kontrollera vad som händer genom att bete sig på visst sätt. Kanske inte så konstigt egentligen; stress och osäkerhet kommer ju många gånger av att man (oavsett om det är hund eller människa det handlar om) inte känner att man har kontroll över vad som sker.

Med Garibaldi avslutade jag nosarbetespasset med lite lydnad i form av inkallning med stå och ligg (elitlydnad). Använde mig av externbelöning, 1-2 meter bakom mig, så att han alltså sprang mot mig och belöningen. Använde även ett nytt kommando vid nerläggandet för att skilja ut läggandet från plats och fjärr. Första gången stannade han fint men totalignorerade sen ”ligg”-kommandot – inte så konstigt då läggande under inkallning inte är helt befäst – men då klev jag bara ut ett steg i sidled och slog ut armarna och helt enkelt stoppade honom innan han kom fram till godiset. Konstaterade att ”det blev fel”, klappade om honom och gick tillbaka till utgångspunkten. Andra gången – full fart, bra stopp (bättre än första gången) men tvekan på liggkommandot; stod och stirrade på mig, satte sig sen, jag var lite kall och bara väntade ut honom, till slut la han sig och fick direkt ett ”ja, varsågod!” och fick springa till godiset. Tredje försöket blev fint ställande och fint läggande (med lite hjälp av handtecken men det är helt ok just nu tycker jag) och farten var snabb och fin, duktig Garibaldi. 🙂

Jag har för övrigt beställt ett stativ till mobiltelefonen så jag kan använda den och filma när jag tränar – jag känner att jag behöver se hur det ser ut men att bara luta telefonen mot något fungerar inte så bra, så det blev till att köpa ett stativ,hoppas det kommer snart och att det funkar bra. Ska bli kul att filma lite mer – får se hur mycket av det jag lägger ut här, det kan säkert bli en hel del om jag kommer igång och filmar lite mer regelbundet. 🙂

Fredagen blev händelselös vad gäller hundträning. Martin kom hem från Huskvarna och det här var sista veckan – från och med nästa vecka så jobbar han i Linköping eller hemifrån. Kommer att vara lite underligt i början tror jag, nu har vi båda vant oss vid att han är borta måndag-torsdag, men samtidigt blir det väldigt skönt att han är hemma för då är vi två som kan dela på hundrastningarna på morgonen plus att vi får lite mer tid att fixa med saker på kvällarna och inte bara helgerna, det känns bra nu när våren är i antågande.

Igår hände inte heller så mycket, vi åkte till stan för att handla lite samt dumpa lite återvinning. Ica Maxi en lördag eftermiddag var dock världens sämsta val; mängder av barnfamiljer och kopiöst stökigt och ljudligt. Sen är ju vissa föräldrar rätt bra på att inte ha koll på sina barn – jag väntar mig INTE att barnen själv ska ha koll, men föräldrarna kan väl försöka? Så skönt att komma ut till lugnet på landet sen. 😉  Fast det blåste isande kalla och hårda vindar så det var inte jättemysigt men hundarna fick ett par hyfsade kvällspromenader ändå. Ingen träning dock, det fick de klara sig utan.

Idag skulle jag varit och tränat agility i ridhuset men av olika anledningar så fick jag avstå det, ibland krockar saker bara lite för mycket. Hundarna har i alla fall dels fått ett par hyfsade promenade i strålande sol och sen har jag även hunnit träna vars ett pass med bröderna bus. Garibaldi överraskade mig med att kunna springa 6 pinnars slalom på min högra sida! När lärde han sig det? Duktiga fina Gari! Sen körde vi även lite vanlig lydnad; några separata moment som apportering och inkallning med läggande/ställande med hög belöningsfaktor och sen en kedja med ff, sättande under gång och fjärr med externbelöning och efter det blev det lite träning på bakdelsarbetet för högerfot-positionen. Avslutade med några slalomskick till och jäklar så fint det gick! 😀

Sigge fick träna högerfot-positionen på samma sätt som Gari, sen fick han även träna kryp, lite fot och sen kastade jag den lilla Gapay-bollen några gånger. Den försvann i snön som ligger kvar i skuggan av huset och han fick jobba rätt bra för att hitta den; det blev ett 10-tal såna ”uppletanden”. Nu verkar grabbarna nöjda, förutom att de ligger och stirrar på mig för att de vill ha mat… men jag vill att de ska vila lite innan maten, så de får snällt vänta lite till.

Morgonpromenad med Chili och Gari

Morgonpromenad med Chili och Gari

Det börjar se lovande ut, åtminstone i vissa sydsluttningar

Det börjar se lovande ut, åtminstone i vissa sydsluttningar

Solig och fin eftermiddagsrunda

Solig och fin eftermiddagsrunda

Delar av trädgården börjar bli snöfri!

Delar av trädgården börjar bli snöfri!