Min tossiga älskade hund!

Min hoppetoss Garibaldi, från onsdagens promenad:

Tisdagen blev vilodag för hundarna, mitt ben var stelt och besvärligt, så det blev bara promenader och sen fick de inte göra mer. Trist för dem men jag tror inte det skadar med en vilodag lite då och då. Promenaderna blev däremot tillfälle för träning i att inte äta skit… bonden flyttade kor från en gård till en annan och den täckta djurvagn de kör med är inte direkt tät så det läckte ren koskit ur den i fina droppspår längs hela vägen där vi rastade. Chili och Sigge var svårt frestade och det tog ett antal ”nej” innan de insåg att det faktiskt gällde ALLA fläckar, inte bara de vi just passerade.

Chili har insett att det inte lönar sig att försöka…

Med Kenzo och Gari tog jag istället stora vägen (åt andra hållet jämfört med var bonden kom körande…) eftersom Kenzo hör rätt dåligt och Garibaldi bara låter bli gödselfläckarna om jag har full koll på honom… en riktig ögontjänare är han. Samma sak gäller äpplena som vi lägger ut i trädgården till fåglarna – Gari älskar äpple och har jag inte full koll på honom när vi passerar förbi fågelmaten på väg ut och in så snor han snabbt till sig en bit. Det räcker att jag inte säger hans namn när vi går ut, så vet han att jag inte är helt koncentrerad på honom och vips har han tagit en äppelbit. Jäkla hund… 😉

På onsdagen var benet betydligt bättre och det blev först två promenader längs med ”koskitsvägen”, där jag får hålla stenkoll på dem annars slickar de sig fram längs vägen. Inget farligt iofs, men jag vill inte ha en hundpuss full med koskit sen tack…

Underbart vackert att vara ute och promenera i solnedgången

Gari på promenad, väntar på att jag ska kasta godis eller boll

Därefter blev det lydnadsträning med först Sigge och sen Gari. Med Sigge kom jag på att även om vi aldrig ska tävla bruks så kan jag ju träna in momenten – bara för att det är kul att lära honom nya saker, så det blev linförighet (nåja, det var ju inte direkt nytt men är alltid bra att träna), framförgående – som han aldrig har testat förr och som var väldigt svårt då han inte förstod vitsen med att släppa koncentrationen på mig och titta framåt. Lilla sötnosen! Inte ens när jag ställde upp en godisskål var det helt självklart att han skulle koncentrera sig på den istället för mig – han är väldigt rolig ibland, eller ja… faktiskt för det mesta. 😉

Avslutade med lite apportering – som inte är nytt men som heller inte är helt fungerande – och kryp som heller inte är nytt men som vi bara lekt lite smått med tidigare.

Garibaldi fick köra linförighet och fritt följ (slog mig att jag måste träna linförighet med tanke på att i rallylydnad nybörjare är det ju koppel på – linförighet har aldrig varit Gs starka sida, han går bättre i fritt följ) med hög belöningsfrekvens, sen en kedja med ff, sättande under gång, läggande under gång och lite mer ff. Inkallning à la lydnadsklass elit med externbelöning bakom, samma sak med apporteringen och det blir bra tryck även sista biten nu. Snön inbjuder till en del ”landa på apporten och glid några meter” men jag skiter i det, bara han gör resten bra. Jag tror det där försvinner så småningom, det har redan minskat men kom tillbaka lite i och med underlaget nu i vinter.

Den här gången var båda passsen fina och engagerade, med bra tryck i både hundar och matte. 😉 Som bakgrund hade vi en fantastisk himmel som inte gjorde träningskänslan sämre direkt. 🙂

Fantastisk solnedgång!

Torsdagen var solig och fin och termometern visade 5 plusgrader på eftermiddagen, men det var inte alls så skönt ute som det såg ut för det blåste rejält och jag var rätt genomfrusen efter rastning och träning. Det blev nosarbete för bröderna idag, jag gömde 8 föremål (slangbitar, snören från trasiga snörbollar och lite andra halvstora saker) på kluriga ställen. Svårast var tydligen det snöret som jag hängde på ena framhjulet till Jeepen – båda bröderna fick klura som sjutton på det och det tog lång tid och lite hjälp från mig innan de hittade det – de markerade att de hade vittring men de lyckades inte lokalisera det riktigt. Kul att se hur de jobbar, vilka föremål som är svåra och vilka som är lätta. Sigge slår Garibaldi när det gäller själva nosarbetet, däremot är Sigge sämre på att lämna av och kan byta föremål rätt friskt, dock gjorde han inte det igår.

Under rastningsrundan passade jag på att belöna Sigge när han gick framför mig med sikte framåt. När jag några gånger lyckades kasta godis (hade ingen klicker med mig så jag fick tajma själva kastet istället) när han gick med blicken riktad framåt så började han förstå vad det var jag ville. Kul att se att han sneglade till på mig och sen snabbt kikade framåt igen. Det är det som är så kul med att shejpa beteenden, man ser verkligen hur ”hjulen snurrar” i huvudet på hundarna och det känns som att det blir en bättre inlärning när hunden själv är med och inser att han kan kontrollera vad som händer genom att bete sig på visst sätt. Kanske inte så konstigt egentligen; stress och osäkerhet kommer ju många gånger av att man (oavsett om det är hund eller människa det handlar om) inte känner att man har kontroll över vad som sker.

Med Garibaldi avslutade jag nosarbetespasset med lite lydnad i form av inkallning med stå och ligg (elitlydnad). Använde mig av externbelöning, 1-2 meter bakom mig, så att han alltså sprang mot mig och belöningen. Använde även ett nytt kommando vid nerläggandet för att skilja ut läggandet från plats och fjärr. Första gången stannade han fint men totalignorerade sen ”ligg”-kommandot – inte så konstigt då läggande under inkallning inte är helt befäst – men då klev jag bara ut ett steg i sidled och slog ut armarna och helt enkelt stoppade honom innan han kom fram till godiset. Konstaterade att ”det blev fel”, klappade om honom och gick tillbaka till utgångspunkten. Andra gången – full fart, bra stopp (bättre än första gången) men tvekan på liggkommandot; stod och stirrade på mig, satte sig sen, jag var lite kall och bara väntade ut honom, till slut la han sig och fick direkt ett ”ja, varsågod!” och fick springa till godiset. Tredje försöket blev fint ställande och fint läggande (med lite hjälp av handtecken men det är helt ok just nu tycker jag) och farten var snabb och fin, duktig Garibaldi. 🙂

Jag har för övrigt beställt ett stativ till mobiltelefonen så jag kan använda den och filma när jag tränar – jag känner att jag behöver se hur det ser ut men att bara luta telefonen mot något fungerar inte så bra, så det blev till att köpa ett stativ,hoppas det kommer snart och att det funkar bra. Ska bli kul att filma lite mer – får se hur mycket av det jag lägger ut här, det kan säkert bli en hel del om jag kommer igång och filmar lite mer regelbundet. 🙂

Fredagen blev händelselös vad gäller hundträning. Martin kom hem från Huskvarna och det här var sista veckan – från och med nästa vecka så jobbar han i Linköping eller hemifrån. Kommer att vara lite underligt i början tror jag, nu har vi båda vant oss vid att han är borta måndag-torsdag, men samtidigt blir det väldigt skönt att han är hemma för då är vi två som kan dela på hundrastningarna på morgonen plus att vi får lite mer tid att fixa med saker på kvällarna och inte bara helgerna, det känns bra nu när våren är i antågande.

Igår hände inte heller så mycket, vi åkte till stan för att handla lite samt dumpa lite återvinning. Ica Maxi en lördag eftermiddag var dock världens sämsta val; mängder av barnfamiljer och kopiöst stökigt och ljudligt. Sen är ju vissa föräldrar rätt bra på att inte ha koll på sina barn – jag väntar mig INTE att barnen själv ska ha koll, men föräldrarna kan väl försöka? Så skönt att komma ut till lugnet på landet sen. 😉 Fast det blåste isande kalla och hårda vindar så det var inte jättemysigt men hundarna fick ett par hyfsade kvällspromenader ändå. Ingen träning dock, det fick de klara sig utan.

Idag skulle jag varit och tränat agility i ridhuset men av olika anledningar så fick jag avstå det, ibland krockar saker bara lite för mycket. Hundarna har i alla fall dels fått ett par hyfsade promenade i strålande sol och sen har jag även hunnit träna vars ett pass med bröderna bus. Garibaldi överraskade mig med att kunna springa 6 pinnars slalom på min högra sida! När lärde han sig det? Duktiga fina Gari! Sen körde vi även lite vanlig lydnad; några separata moment som apportering och inkallning med läggande/ställande med hög belöningsfaktor och sen en kedja med ff, sättande under gång och fjärr med externbelöning och efter det blev det lite träning på bakdelsarbetet för högerfot-positionen. Avslutade med några slalomskick till och jäklar så fint det gick! 😀

Sigge fick träna högerfot-positionen på samma sätt som Gari, sen fick han även träna kryp, lite fot och sen kastade jag den lilla Gapay-bollen några gånger. Den försvann i snön som ligger kvar i skuggan av huset och han fick jobba rätt bra för att hitta den; det blev ett 10-tal såna ”uppletanden”. Nu verkar grabbarna nöjda, förutom att de ligger och stirrar på mig för att de vill ha mat… men jag vill att de ska vila lite innan maten, så de får snällt vänta lite till.