Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Mycket på en gång

Det har inte blivit så mycket bloggat på några veckor nu, det beror förvisso mer på att det händer för mycket än på att det inte händer något att blogga om…. våren är en hektisk tid och när man har två intresseområden (hundträning och trädgård) som båda blir väldigt intensiva så fort vintern försvunnit så blir det lite svårt att få tid till något mer. Förvisso går hundarna alltid först, men även trädgårdens och växthusets växter är ju levande varelser som förtjänar att tas om hand, så lite konflikt kan det bli när det handlar om vad man ska prioritera.

Hur som helst – på hundfronten så började det med att vi flyttade alla agilityhinder, från Staby ridhus där vi tränat i vinter, tillbaka till klubben. Passade på att träna lite den kvällen, planerna var blöta men parkeringen var helt ok. 😉 Blev blandat lydnad och rally.

Sen hade vi en träningsträff förra tisdagen med Lydia och hennes fina working kelpie Dingo, det blåste halv storm och konerna som vi ställde ut för eliten (som L och D kör) blåste iväg över halva planen. 😉  Gari gick finfint, hur taggad som helst och låg även en bra plats.

Vidare har tävlingskursen i agility dragit igång, det var första gången förra måndagen och ikväll var det andra tillfället – vi kör med instruktör varannan gång och utan varannan, den instruktörslösa gången har vi fått övningar som vi ska träna på och så ska vi filma en av våra rundor.

I söndags var det dags för tävling igen, jag anmälde ju oss till flera lydnadsklass 2 eftersom jag inte hade en aning om ifall vi skulle klara det eller inte, samt att vi verkligen behöver träna på att tävla. Den här gången var det hemmaplan och jag borde inte varit nervös – vi är ju liksom redan uppflyttade – men det var jag ändå. Så, nyttig träning blev det. Gari låg en bra plats, men det krävdes tre kommandon för att få honom att lägga sig – jag ska nog testa att skippa ”plats” och bara säga ”ligg” nästa gång och med lite mer tryck i så han faktiskt lyssnar. Sen tyckte jag att han låg fint, mycket bättre än han brukar faktiskt, knödde in frambenet så som han gör, nosade pyttelite en gång och när det var typ 20 sekunder kvar så vägde han över på ena skinkan och la även ner hakan i backen. P0ängen blev pga de här sakerna inte så hög, 7.5 fick vi men jag var MYCKET nöjd med platsen ändå, för det här var som sagt den bästa plats han legat på väldigt väldigt länge. Så bara det var en vinst. 🙂

Sen gick själva programmet helt ok, jag tyckte att han var lite loj emellanåt, men vi fick fina betyg faktiskt – bland annat 9 på fria följet! Undrar om jag haft det med någon hund tidigare? Läggande under gång nollade vi dock – vete katten vad som hänt med det momentet för nu har det strulat två gånger på tävling och jag tror att det strulade även på träningen förra veckan (men det minns jag inte helt säkert). Det är ju fånigt nog ett sånt moment som Gari kunnat hur länge som helst… skumt det där. Tur ändå att det bara är koeff. 1 på det momentet 😉  men vi måste ju få det att funka igen liksom.

Vi fick två 10-poängare också! Rutan och hoppet, härligt! Slutresultatet blev 166 poäng (mest pga de låga poängen på platsliggningen, som ju har koeff. 4) och dessutom vann vi klassen! 😀  Lite fånigt är det ju ändå – jag anmälde till en massa tävlingar för att vi behövde träna på att tävla eftersom det gått skitdåligt innan och nu har vi tävlat två gånger och fått 1:a-pris och klassvinst båda gångerna… 😉  Jaja, bra träning blir det ju och jag kanske kan börja slappna av så småningom. Dessutom har det här visat väldigt tydligt hur mycket som hänger på MIN attityd – kan jag vara någorlunda i balans så gör Garibaldi det han ska. Det är både en fördel och en nackdel att ha en hund som är så samstämmig med mig; för det mesta är det underbart men när mina nerver ställer till det för oss så är det inte riktigt lika lyckat. Hur som helst hade jag inte velat ha honom annorlunda, han är underbar, min fina Garibaldi. 🙂

Förutom hundträning så har jag alltså sysselsatt mig en del i trädgården, i söndags planterade jag om ett antal tomat- och gurkplantor, tog ner bubbelplasten i växthuset och städade upp där så att tomat- och gurkplantorna fick plats. Har även ett antal småplantor av chili och aubergine, men de är lite för små ännu så de får växa till sig en vecka till tror jag.

Vädret har blivit bättre och bättre, nu är det ju 1:a maj i morgon och därmed ledig dag och väderprognosen visar på sol – härligt! Ska försöka ägna dagen åt trädgården men med lite inslag av hundträning.

Vi var för övrigt iväg en sväng till stan i lördags för att handla blommor och jord samt att vi åt middag hos Martins föräldrar, under tiden kom det en regn/hagelskur och när vi kom hem så visade det sig att det förmodligen även hade åskat, för Sigge var stressad och Kenzo var superstressad… Sigge hade inte ställt till något, det gör han ju inte, han gömmer sig bara och sitter och darrar, men Kenzo hade bitit eller krafsat sönder båda hundbäddarna i köket. Tur i oturen att han just nu går med tratt, för det gjorde att han inte kom åt att bita sönder något annat… Bäddarna (som är billiga Bia-kopior) fick lagas med svart vävtejp men lär behöva bytas ut snart ändå. Så ledsamt att han är så rädd och att han blir så ”galen” – det är förvisso lika synd om Sigge när han är rädd men han blir ju i alla fall inte destruktiv och det är ju nog bättre både för honom och omgivningen. Kenzo har ju bland annat slitit sönder nätet i hundgården och hur bra är det för tänder och tassar, liksom…. Usch, inte kul. Hoppas verkligen att det blir en sommar utan alltför mycket åska, för annars vete katten vad som händer.

Kenzo har för övrigt börjat tackla av känns det som… han blir 12 1/2 år nu i maj och det märks rätt mycket. Vi får se, jag hoppas att han i alla fall håller sig pigg över sommaren så han får njuta av att ligga ute i solen och ha det bra (och slippa åska) för han älskar verkligen att slappa på altanen och steka sig i solen. Han är inte dålig på något sätt, men han känns riktigt gammal nu och jag undrar om det är sista sommaren vi får med honom. Mycket ledsamt men det spelar ju ingen roll hur ledsamt det än är, man måste tänka på hundens bästa. Men det skär i hjärtat att skriva det här. Fina rara Kenzo.

Gammelpojken Kenzo myser!

Gammelpojken Kenzo myser – han älskar att ligga i fackverket till altanen… 😉 undrar vad han kommer att tycka när vi bygger klart altanen…. (när nu det blir av)

 

Igår var det åter igen dags för agilitykurs, den här gången utan instruktör. Tyvärr kom jag lite sent då vi först hade tävlingsmöte för en tävling som jag ska vara tävlingssekreterare på, så de hade hunnit köra en övning när jag anslöt men jag tror inte jag missade så mycket. Vi skulle filma en sekvens under kvällen, valfri och vi fick inte göra om den, jag valde helt enkelt att få filmat första försöket, vilket var en relativt enkel bana men med ett blindbyte och det är vi ju inte superbra på – eller rättare sagt JAG är inte så bra på det och visar jag fel så gör Gari fel. Den här gången lyckades jag dock förvånansvärt bra och det hela gick smidigt. Efterföljande övningar gick lite blandat och visade bland annat på att:

  • Jaako-svängar är jag inte nån stjärna på.
  • Visar jag rätt så gör Gari rätt så långt han bara kan.
  • Han drar iväg rejält på externbelöningen (boll) och får jättefin upploppssträcka, kul!
  • Icebug-kängorna är helt okej att springa med på lite lagom halt gräs och mycket bekvämare än mina fotbollsskor.
  • Blindbyte är svårt för man måste hålla rätt på fötter, händer, hinder och hund… puh. 
  • Linser är bättre än glasögon när det regnar…  😉

Kul och trevlig kväll som vanligt, det enda som stör mig lite är att det känns som att jag aldrig kommer att kunna se var det är lämpligt att göra olika byten, svängar etc.  Det är verkligen jättesvårt, eller så har jag helt enkelt inte nån riktig blick och talang för det…. kan ju iofs vara så enkelt. Nå, med tiden lär jag mig förhoppningsvis att känna igen vissa situationer. Tur ändå att jag har en så enkel och lättstyrd och snäll hund att lära mig på. 🙂


8 kommentarer

Härlig hundhelg!

Den här helgen har blivit synnerligen ”hundig”. Igår var jag och Garibaldi inbjudna av snälla Eva på kennel Silogården till hennes kennelträff, för att få chans att träna rallylydnad med en duktig instruktör.

Hemma hade det regnat hela natten men när jag kom närmare Hjortkvarn fick jag se att där hade det minsann inte regnat utan där hade det SNÖAT, rejält också… hua. Men det är ju som det är med vädret den här våren, bara att stå ut.

De andra deltagarna växlade mellan olika aktiviteter under dagen men jag och G hade fått förmånen att köra rally hela tiden, helt perfekt! Tyvärr hade vi lite otur, de drog igång och sköt rejält från skjutbanan en bit bort och det small ganska mycket. Garibaldi har visat reaktioner på skott, delvis framkallat av dumma mig, huruvida det är enbart pga mig vet jag inte men han var definitivt tagen av skotten nu. Första rundan blev alltså mest en stressad hund där jag försökte jobba med honom ändå. Han var inte mer tagen än att han i alla fall lyssnade hyfsat och han tar godis och så, men han tycker det är jobbigt.

Det blev sen fikapaus där det fortfarande smällde och Gari tyckte det var jobbigt även när han var i bilen. Han fick dock lite terapi sen – han fick leka med härliga Hejja som inte bekymrade sig alls om skotten och eftersom lek med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var det en perfekt terapiverksamhet. Han var lite gladare efter detta och sen en stund efter fikat, fram emot lunchtid, slutade skjutandet och sen höll det upp i några timmar och då var det en helt annan hund jag hade att  jobba med!

Duktiga instruktören Cizzi byggde en lite svårare bana till oss, med bland annat sitt-kalla in, skicka över hinder, snurr, backa vid sidan och jäklar så roligt det var! Gari taggade till rejält, så det till och med kom lite pip från honom emellanåt – han som aldrig låter när vi jobbar… 😉  Körde en kanonrunda, sen skulle vi köra banan igen efter en stund men då började smällandet….

Jag påverkar honom helt klart, för jag gick fram mot starten, det small, jag sa något i stil med ”nu reagerar han” och jag fick efteråt veta att när jag börjar titta på honom och se att han reagerar så blir det bara värre. Som tur var så lyckades jag släppa det och så körde vi och efter tredje skylten, som var hoppet, taggade han till igen och vi tog oss igenom banan trots skott i bakgrunden! Usch så trött jag blir på mig själv, jag avskyr smällandet och det för jag helt klart över till Gari. Dumma matte och dumma skjutbanor. Jag är rent ut sagt jävligt trött på den som vi har i närheten hemma, oavsett om vi hade haft helt skottfasta hundar så stör det mig oerhört att många sköna sommarkvällar, när man bara vill sitta på altanen och koppla av så är det mer som att sitta i en jäkla krigszon… 😦 Eländes oljud är vad det är.

Hur som helst så blev vi sen stående kvar en stund och tittade på de andra och pratade med lite folk, under tiden ägnade sig Gari åt en annan favoritaktivitet, nämligen kela med en massa folk och det var nog jättebra, för jag såg att han visserligen inte gillade skotten – berörd är han helt klart – men kelet var ju mysigt och när jag såg att han trivdes ändå så kunde jag slappna av lite mer. Han är verkligen glad för folk, inte på det där hysteriskt översvallande sättet som Kenzo utan lite lugnare, lite mer Garibaldi-stil över det hela. Han hälsar mjukt och lugnt på en främling och sätter sig därefter på deras fötter så de inte ska gå iväg utan stå kvar och kela med honom. 😉

Valde att åka hem efter det här, klockan var strax efter 16 och jag hade en vansinnig huvudvärk, dessutom tyckte jag att Gari hade varit jätteduktig med allting och ville då inte lämna honom i bilen igen med skott i bakgrunden. Det var en kanonkul dag med massor av härliga människor och hundar – tack snälla Eva för att vi fick vara med och tack snälla Cizzi för fantasiskt fin peppning – din beskrivning av hur du jobbar med dina hundar på tävling var till jättestor hjälp för oss nu idag när vi tävlade!

Idag söndag har vi alltså tävlat… säsongsdebuten blev lydnadsklass 2 på Motala BK och jag insåg att det är typ nästan ett år sedan vi tävlade senast (förutom KM:et i agility i höstas). Det har varit ett år med många funderingar från min sida; varför får vi inte till det på tävling, hur påverkar jag min hund (massor, på gott och ont) och den här tävlingen var en ”smygis”, jag hade inte berättat för nästan någon att jag skulle tävla eftersom jag såg det hela mer som träning än tävling.

Målet var att få till en bra attityd från min sida, glad, positiv, stöttande till min hund. Känna att ”vi äger planen”, inte ”ursäkta att vi är här och gör bort oss…” ungefär. 😉  Kändes nervöst inför platsen – ett moment som ju inte bara är beroende av min och min hunds insatser utan hänger mycket på vad andra hundar gör – och jag tyckte nog inte att vi fick till den där riktigt bra kontakten, men jag lyckades inte fixa till det heller så det var ju bara att gilla läget och köra ändå. Gari la sig segt, krävdes faktiskt dk men det hörde tydligen inte domaren… tur det. Sen låg G rätt bra, med tanke på att vi inte tränat plats ihop med andra hundar sedan i höstas och inte alls mycket på främmande platser så var det riktigt bra! Lite nosande, det bryr jag mig inte om eftersom det är så lite, samt att han bytte ställning med bakdelen två gånger och la ner och tog upp huvudet en eller två gånger i samband med rumpflyttningen. Inte helt stabilt men ändå kändes han ganska trygg och jag hade väl räknat med en 8 men domaren var snäll (eller så såg han inte rumpflyttningarna) och vi fick 10.

Vi hade startnr 6 av 8 och när 4:an gick in på planen gick jag för att ta ut Gari, det var nog tur det för det ekipaget bröt tydligen rätt snabbt så det hela gick lite fortare än beräknat. Jag försökte, direkt från det att jag tog ut Gari, lyfta oss och G kändes väldigt fin, pigg och bra kontakt. Skillnaden nu mot hur det brukar vara är att jag lyckades hålla åtminstone en del av den kontakten och piggheten med oss in på planen. Den brukar annars vara puts väck så fort vi börjar gå i fria följet, men inte idag. Lite försvann men tillräckligt mycket fanns kvar. 🙂

Fria följet kändes faktiskt helt ok. Inte alls perfekt, men vi har haft mycket sämre. Läggandet kände jag på mig att han inte skulle göra – det var väldigt blött och kladdigt på planen, speciellt där vi gick just då och jag fick ge ett rejält dk, med både röst och kropp, så vi fick en 5:a, vilket dock var mycket bättre än 0. 😉 Vi hade ju iofs klarat oss med en 0:a här, i och med att koeff. bara är 1, men jag ville inte släppa igenom att han slarvar så, så då rättar jag hellre till det, speciellt när vi inte hade uppflyttning som mål utan mer att få allting att funka.

Inkallningen gick fint, han dunsade in i mitt ben lite vid ingången men i övrigt bra. Rutan – inte klockren, gick in från sidan och dk, jag noterade att alla hundarna gick in från den sidan (höger) – undrar varför? Verkade vara något intressant ut till höger, vad jag kunde se på de flesta hundars beteende.

Apporteringen – jättefin, inga tassar på apporten för omväxlings skull! Här hade vi nog snarare hjälp av det blöta underlaget… Gari gillar inte när det stänker. 😉

Hoppet – ja man kan ju inte tro att han kan ösa på när vi kör agility för här HÄVDE han sig över hindret nästan i ultrarapid, men inget islag, satte sig fint på andra sidan och gjorde fint återhopp, så full pott. 🙂

Mest syntes kanske vårt förbättrade samarbete i fjärren – här brukar hans energi vara helt borta och det brukar krävas många dk, men inte idag! Fina skiften, lite långsamma lägganden men det vet jag ju beror på kladdig och blöt plan. Så himla glad att se att allt jobb med både attityd och fjärren i sig faktiskt gett utdelning!

Jag tittade inte på en enda poängvisning, det gör jag aldrig och speciellt inte idag när målet bara var att få till känslan. Men vi fick fina komplimanger av domare och skrivare när vi var klara, de sa att det såg så trevligt ut och att det var roligt att se att jag var så glad och positiv. 😀  Härligt att höra, tack snälla ni!

Jag hade inte en aning om hur det gått rent poängmässigt men jag var mer än nöjd med mig själv och min fina hund! Vi myste en stund, sen köpte jag lite kaffe och sen tog jag ut G igen eftersom de skulle köra klass 1 också innan prisutdelning, det var bara 4 ekipage så det gick rätt fort. Solen hade vid det här laget kommit fram och Gari och jag satt och mös i solen, han är så härlig, klättar upp i mitt knä, kelar och pussas och bara trivs med att vara där med mig. Underbara hjärtegull!

Råkade se att de satte upp resultatlistor och då kunde jag inte hålla mig längre så vi gick och kollade… höll på att tappa hakan när jag insåg att vi vunnit klassen på 177 poäng och alltså blev uppflyttade till klass 3!

Ja, där fick jag i alla fall ett rejält kvitto på att jag gjorde något rätt idag. Jag är så glad över att det funkade och det känns härligt att jag inte gav upp. Vore ju synd att ge upp med en hund som är så duktig, bara för att hans matte är lite hopplös. 😉

Resten av dagen har varit ganska avkopplad, ja nästan slö. Tog och klippte klorna på alla hundarna och sen tränade jag lite – Sigge fick leta föremål i trädgården, han är häftig att se när han far omkring och kämpar för att hitta var vittringen kommer ifrån, ska be Martin filma oss nån dag när vi kör det. Chili fick träna snurrar och backa upp på trappsteg, allt för att hålla ryggen smidig och bakbenen musklade. Det märks tydligt att vi jobbat med ökad rörlighet för nu snurrar han minsann kanonfint åt båda hållen, så härligt att se. 🙂

Även Gari fick lite träning, föremålssök som Sigge samt lite lite ”fram”-position för rallylydnaden. Trodde han skulle vara tröttare än han var faktiskt. Kul att se att han orkar hålla ihop så här först en dag med träning, ny miljö och all stress skotten innebar, sen tävling på okänt ställe nästa dag – han har ju inte en matte som lagt ner så där jättemycket tid på att träna på främmande platser direkt… 😳

Kvällen avslutades med kycklingvingar till kvällsmat för hundarnas del och vildsvinsytterfilé med hemgjorda pommes och tzatziki för oss tvåbenta. Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar och dessutom verkar våren äntligen ha kommit – när jag rastade vid 19-tiden var det fortfarande över 10 grader ute! 😀  Och så fick vi se/höra det här:


Lämna en kommentar

Agility och lydnad och lite annat

Fina dagar ger fina kvällar

Fina dagar ger fina kvällar

Det har varit ännu en skön helg, i lördags var det fint väder och ganska varmt trots att det var lite mulet emellanåt och jag ägnade ett par timmar åt trädgårdsarbete, krattade klart stora gräsmattan och började rensa undan löv och skräp i rabatterna, härligt att komma igång! Hundarna fick nöja sig med promenader, Gari fick dock en platsliggning och lite lite lydnadsträning på promenaden.

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Äntligen tittar scillan fram!

Äntligen tittar scillan fram!

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Gräsmattan krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården.... det sluttar rätt bra...

Gräsmattan är i alla fall snöfri samt nu också krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården…. det sluttar rätt bra…

 

Sällskap när jag rensar rabatterna

Sällskap när jag rensar rabatterna – Gari och Chili

Gari ligger plats

Gari ligger plats

 

Igår var sista gången på inomhusträninen i agility (i alla fall för vår del) och eftersom vi kör på ”övertid” – dvs. fler gånger än vad vi hade bokat från början, vem trodde liksom att våren skulle vara så här sen? – så slogs grupperna ihop och vi var totalt 8 st som tränade. Det byggdes tre bankombinationer med lite olika tema, en med massor av tunnlar, en med tunnel, långhopp, slalom och några hinder samt en med bara hinder.

Gari och jag körde ihop med två andra, en large och en medium så vi valde att köra på 45 cm så slapp vi höja och sänka, passade oss bra då jag tyckt att Gari varit lite lite stel samt att han gått väldigt lite träning i veckan pga att han blev magsjuk under påskhelgen. Vi började på banan med alla tunnlarna och jag noterade snabbt att G var allt annat än på hugget… tvärtom riktigt seg. Tänkte att det kanske mest var pga att han varit dålig och sen ätit skonkost nästan hela veckan, plus att jag vet att tunnlar väl inte är hans absoluta favorithinder.

Även på nästa bana, den med slalom, långhopp och tunnel var han lite seg och jag körde inte så mycket. Passade på med lite lydnadsmoment vid sidan av medan vi väntade och då tände han faktiskt till… jaha…

Sista banan för vår del var den med bara hopphinder och vips hade jag en helt annan hund! Första gången tappade jag bort mig lite och vi bröt efter halva, men andra gången flöt allt riktigt bra och han hade fint driv och extra kul är ju att de första 6 hinderna var högerhandling, jag visade inte med handen utan bara sprang på och ropade ”hopp” och han bjöd fint mot alla hinder, härligt att han fått så fint hindersug! När han gör det på min högersida vet jag att det verkligen funkar. 🙂

Vi pausade och sen gjorde vi om det en gång till lite senare och åter igen funkade det utan problem, den här gången fick jag nog till min handling lite bättre också.

Det är nog bara att inse att hans favoritgrej är att bara hoppa vanliga hopphinder. Slalomet dämpar honom, fast mest pga att han måste ta det sakta för att han inte riktigt kan det ännu och tunnlarna dämpar honom förmodligen för att de är lite jobbiga för honom att huka sig genom.

Ska försöka få till lite tunnelträning framöver, med bara en tunnel och direkt skicka till externbelöning, hans absoluta favoritbelöningssätt.

Det var skönt att vi avslutade just på den kombinationen eftersom han gick så bra där, duktiga Gari. Jag var jättenöjd med honom trots dåligt tunnelsug – vi gör ju det här för att det ska vara roligt för oss båda så då gäller det verkligen att Gari tycker att det är kul, annars kan vi ju lägga av med det.

Idag har det blivit en hel del aktivitet; först en promenad tillsammans med husse, Sigge och Chili, Sigge fick springa efter bollen en del och Chili fick träna sin rygg med hjälp av snurrar, sen en promenad med husse, Kenzo och Gari, där husse och Kenzo vände knappt halvvägs eftersom Kenzo inte riktigt orkar gå hur långt som helst numera. Han börjar bli gammal, men är i övrigt pigg och glad, så det är ju bara att anpassa sig efter gamlingen.

Garibaldi och jag fortsatte en bit till, passade på att göra en platsliggning innan vi vände, 5 minuter låg han och det var lugnt och fint, roligt är att han ligger och dreglar eftersom han är så sugen på belöningsgodiset. 😉

Platsliggning igen

Platsliggning igen

Sen blev det även lite lydnad på ett fält som var hyfsat torrt och fint. Först en kedja – fritt följ, läggande och inkallning – och sen fritt följ med hög belöningsfrekvens samt en fjärr. Kedjan blev jättefin och resten var också mycket bra, kul träning och väldigt pigg och fokuserad Gari.

Väl hemma igen (totalt hade jag gått en dryg halvmil… tänk det låter så långt, om man istället säger ”drygt 5 km” så låter det inte alls lika långt… lustigt det där med ord) så blev det kul störningsträning i trädgården med hjälp av husse. Han fick placera sig sittande på en pall och så körde Gari och jag fritt följ runt honom. Valde att mest jobba frivilligt, dvs. inget fot-kommando och när Gari missade en gång och kikade på husse klev jag bara ur position, sa ”ojoj, fel!” och låtsades dessutom äta upp godiset… 😉 Det var inte många missar G gjorde sen, han fattade hur snabbt som helst att om han släppte kontakten med mig så missade han chansen till godis. Efter några varv med tyst husse fick husse börja vara lite ”störigare”, klappa i händerna, klappa sig på knäna, prata glatt (duktig hund, så fin hund typ) och slutligen säga Garibaldis namn. Gari hade dock lärt sig läxan och tvekade inte en sekund på att det var mig han skulle ha kontakt med! Jättekul träning och husse är en svår störning för Gari så det var verkligen bra. 😀

Avslutade med att ta ut Sigge och köra lite uppletande i trädgården, gömde föremålen lite klurigt; en bit slang fastpetad i barken på en tall, ett snöre från en snörboll upphängt i nätet till hundgården etc etc. men inga problem sa Sigge – han är en jäkla duktig sökhund, synd att det brister på lite andra sätt med honom för det där är han fenomenal på. Fyra föremål i två omgångar fick han leta och han skötte sig superfint, numera avlämnar han (oftast) sittande med föremålet i munnen.

Hittade det här i hallonrabatten, gjorde mig synnerligen glad:

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu blir det inte mer gjort idag, ska koppla av med ett eller två avsnitt ”Criminal Minds”, nya favoritserien. Grabbarna har fått ben och det tuggas och står i överallt här, det är ett mysigt ljud tycker jag. 🙂

Släppte in Torsten innan och upptäckte i sista stund att han hade en mus i munnen! Stoppade honom från att komma in men då tappade klantkatten musen i hallen… jag fick fiskat upp den och släppte ut den och slängde sen in Torsten… ja, jag vet, vi har katterna framför allt för att ta just möss, men jag klarar inte riktigt av att inte rädda dem när det blir så här. Musen verkade först skadad, men var nog mest chockad, jag kände försiktigt på sidorna och kollade så den inte hade skador från Torstens tänder men den verkade oskadd och efter en liten återhämtning så for den kvickt iväg genom trädgården. Åh, så söta de är… det gör mig lite ont att katterna tar dem. Egentligen skulle jag nog inte vilja ha katt alls men vi kan heller inte låta huset bli uppätet av möss, som det var tidigare… då var det möss på vinden som gnagde så hårt att hundarna reagerade och låg och lyssnade efter det konstiga ljudet….  Nå, jag hoppas den här lilla sötnosen klarade sig….

Räddade en stackars mus som Torsten fångat och höll på att ta med in....

Stackars lilla mus….