Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!

Härlig hundhelg!

8 kommentarer

Den här helgen har blivit synnerligen ”hundig”. Igår var jag och Garibaldi inbjudna av snälla Eva på kennel Silogården till hennes kennelträff, för att få chans att träna rallylydnad med en duktig instruktör.

Hemma hade det regnat hela natten men när jag kom närmare Hjortkvarn fick jag se att där hade det minsann inte regnat utan där hade det SNÖAT, rejält också… hua. Men det är ju som det är med vädret den här våren, bara att stå ut.

De andra deltagarna växlade mellan olika aktiviteter under dagen men jag och G hade fått förmånen att köra rally hela tiden, helt perfekt! Tyvärr hade vi lite otur, de drog igång och sköt rejält från skjutbanan en bit bort och det small ganska mycket. Garibaldi har visat reaktioner på skott, delvis framkallat av dumma mig, huruvida det är enbart pga mig vet jag inte men han var definitivt tagen av skotten nu. Första rundan blev alltså mest en stressad hund där jag försökte jobba med honom ändå. Han var inte mer tagen än att han i alla fall lyssnade hyfsat och han tar godis och så, men han tycker det är jobbigt.

Det blev sen fikapaus där det fortfarande smällde och Gari tyckte det var jobbigt även när han var i bilen. Han fick dock lite terapi sen – han fick leka med härliga Hejja som inte bekymrade sig alls om skotten och eftersom lek med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var det en perfekt terapiverksamhet. Han var lite gladare efter detta och sen en stund efter fikat, fram emot lunchtid, slutade skjutandet och sen höll det upp i några timmar och då var det en helt annan hund jag hade att  jobba med!

Duktiga instruktören Cizzi byggde en lite svårare bana till oss, med bland annat sitt-kalla in, skicka över hinder, snurr, backa vid sidan och jäklar så roligt det var! Gari taggade till rejält, så det till och med kom lite pip från honom emellanåt – han som aldrig låter när vi jobbar… 😉  Körde en kanonrunda, sen skulle vi köra banan igen efter en stund men då började smällandet….

Jag påverkar honom helt klart, för jag gick fram mot starten, det small, jag sa något i stil med ”nu reagerar han” och jag fick efteråt veta att när jag börjar titta på honom och se att han reagerar så blir det bara värre. Som tur var så lyckades jag släppa det och så körde vi och efter tredje skylten, som var hoppet, taggade han till igen och vi tog oss igenom banan trots skott i bakgrunden! Usch så trött jag blir på mig själv, jag avskyr smällandet och det för jag helt klart över till Gari. Dumma matte och dumma skjutbanor. Jag är rent ut sagt jävligt trött på den som vi har i närheten hemma, oavsett om vi hade haft helt skottfasta hundar så stör det mig oerhört att många sköna sommarkvällar, när man bara vill sitta på altanen och koppla av så är det mer som att sitta i en jäkla krigszon… 😦 Eländes oljud är vad det är.

Hur som helst så blev vi sen stående kvar en stund och tittade på de andra och pratade med lite folk, under tiden ägnade sig Gari åt en annan favoritaktivitet, nämligen kela med en massa folk och det var nog jättebra, för jag såg att han visserligen inte gillade skotten – berörd är han helt klart – men kelet var ju mysigt och när jag såg att han trivdes ändå så kunde jag slappna av lite mer. Han är verkligen glad för folk, inte på det där hysteriskt översvallande sättet som Kenzo utan lite lugnare, lite mer Garibaldi-stil över det hela. Han hälsar mjukt och lugnt på en främling och sätter sig därefter på deras fötter så de inte ska gå iväg utan stå kvar och kela med honom. 😉

Valde att åka hem efter det här, klockan var strax efter 16 och jag hade en vansinnig huvudvärk, dessutom tyckte jag att Gari hade varit jätteduktig med allting och ville då inte lämna honom i bilen igen med skott i bakgrunden. Det var en kanonkul dag med massor av härliga människor och hundar – tack snälla Eva för att vi fick vara med och tack snälla Cizzi för fantasiskt fin peppning – din beskrivning av hur du jobbar med dina hundar på tävling var till jättestor hjälp för oss nu idag när vi tävlade!

Idag söndag har vi alltså tävlat… säsongsdebuten blev lydnadsklass 2 på Motala BK och jag insåg att det är typ nästan ett år sedan vi tävlade senast (förutom KM:et i agility i höstas). Det har varit ett år med många funderingar från min sida; varför får vi inte till det på tävling, hur påverkar jag min hund (massor, på gott och ont) och den här tävlingen var en ”smygis”, jag hade inte berättat för nästan någon att jag skulle tävla eftersom jag såg det hela mer som träning än tävling.

Målet var att få till en bra attityd från min sida, glad, positiv, stöttande till min hund. Känna att ”vi äger planen”, inte ”ursäkta att vi är här och gör bort oss…” ungefär. 😉  Kändes nervöst inför platsen – ett moment som ju inte bara är beroende av min och min hunds insatser utan hänger mycket på vad andra hundar gör – och jag tyckte nog inte att vi fick till den där riktigt bra kontakten, men jag lyckades inte fixa till det heller så det var ju bara att gilla läget och köra ändå. Gari la sig segt, krävdes faktiskt dk men det hörde tydligen inte domaren… tur det. Sen låg G rätt bra, med tanke på att vi inte tränat plats ihop med andra hundar sedan i höstas och inte alls mycket på främmande platser så var det riktigt bra! Lite nosande, det bryr jag mig inte om eftersom det är så lite, samt att han bytte ställning med bakdelen två gånger och la ner och tog upp huvudet en eller två gånger i samband med rumpflyttningen. Inte helt stabilt men ändå kändes han ganska trygg och jag hade väl räknat med en 8 men domaren var snäll (eller så såg han inte rumpflyttningarna) och vi fick 10.

Vi hade startnr 6 av 8 och när 4:an gick in på planen gick jag för att ta ut Gari, det var nog tur det för det ekipaget bröt tydligen rätt snabbt så det hela gick lite fortare än beräknat. Jag försökte, direkt från det att jag tog ut Gari, lyfta oss och G kändes väldigt fin, pigg och bra kontakt. Skillnaden nu mot hur det brukar vara är att jag lyckades hålla åtminstone en del av den kontakten och piggheten med oss in på planen. Den brukar annars vara puts väck så fort vi börjar gå i fria följet, men inte idag. Lite försvann men tillräckligt mycket fanns kvar. 🙂

Fria följet kändes faktiskt helt ok. Inte alls perfekt, men vi har haft mycket sämre. Läggandet kände jag på mig att han inte skulle göra – det var väldigt blött och kladdigt på planen, speciellt där vi gick just då och jag fick ge ett rejält dk, med både röst och kropp, så vi fick en 5:a, vilket dock var mycket bättre än 0. 😉 Vi hade ju iofs klarat oss med en 0:a här, i och med att koeff. bara är 1, men jag ville inte släppa igenom att han slarvar så, så då rättar jag hellre till det, speciellt när vi inte hade uppflyttning som mål utan mer att få allting att funka.

Inkallningen gick fint, han dunsade in i mitt ben lite vid ingången men i övrigt bra. Rutan – inte klockren, gick in från sidan och dk, jag noterade att alla hundarna gick in från den sidan (höger) – undrar varför? Verkade vara något intressant ut till höger, vad jag kunde se på de flesta hundars beteende.

Apporteringen – jättefin, inga tassar på apporten för omväxlings skull! Här hade vi nog snarare hjälp av det blöta underlaget… Gari gillar inte när det stänker. 😉

Hoppet – ja man kan ju inte tro att han kan ösa på när vi kör agility för här HÄVDE han sig över hindret nästan i ultrarapid, men inget islag, satte sig fint på andra sidan och gjorde fint återhopp, så full pott. 🙂

Mest syntes kanske vårt förbättrade samarbete i fjärren – här brukar hans energi vara helt borta och det brukar krävas många dk, men inte idag! Fina skiften, lite långsamma lägganden men det vet jag ju beror på kladdig och blöt plan. Så himla glad att se att allt jobb med både attityd och fjärren i sig faktiskt gett utdelning!

Jag tittade inte på en enda poängvisning, det gör jag aldrig och speciellt inte idag när målet bara var att få till känslan. Men vi fick fina komplimanger av domare och skrivare när vi var klara, de sa att det såg så trevligt ut och att det var roligt att se att jag var så glad och positiv. 😀  Härligt att höra, tack snälla ni!

Jag hade inte en aning om hur det gått rent poängmässigt men jag var mer än nöjd med mig själv och min fina hund! Vi myste en stund, sen köpte jag lite kaffe och sen tog jag ut G igen eftersom de skulle köra klass 1 också innan prisutdelning, det var bara 4 ekipage så det gick rätt fort. Solen hade vid det här laget kommit fram och Gari och jag satt och mös i solen, han är så härlig, klättar upp i mitt knä, kelar och pussas och bara trivs med att vara där med mig. Underbara hjärtegull!

Råkade se att de satte upp resultatlistor och då kunde jag inte hålla mig längre så vi gick och kollade… höll på att tappa hakan när jag insåg att vi vunnit klassen på 177 poäng och alltså blev uppflyttade till klass 3!

Ja, där fick jag i alla fall ett rejält kvitto på att jag gjorde något rätt idag. Jag är så glad över att det funkade och det känns härligt att jag inte gav upp. Vore ju synd att ge upp med en hund som är så duktig, bara för att hans matte är lite hopplös. 😉

Resten av dagen har varit ganska avkopplad, ja nästan slö. Tog och klippte klorna på alla hundarna och sen tränade jag lite – Sigge fick leta föremål i trädgården, han är häftig att se när han far omkring och kämpar för att hitta var vittringen kommer ifrån, ska be Martin filma oss nån dag när vi kör det. Chili fick träna snurrar och backa upp på trappsteg, allt för att hålla ryggen smidig och bakbenen musklade. Det märks tydligt att vi jobbat med ökad rörlighet för nu snurrar han minsann kanonfint åt båda hållen, så härligt att se. 🙂

Även Gari fick lite träning, föremålssök som Sigge samt lite lite ”fram”-position för rallylydnaden. Trodde han skulle vara tröttare än han var faktiskt. Kul att se att han orkar hålla ihop så här först en dag med träning, ny miljö och all stress skotten innebar, sen tävling på okänt ställe nästa dag – han har ju inte en matte som lagt ner så där jättemycket tid på att träna på främmande platser direkt… 😳

Kvällen avslutades med kycklingvingar till kvällsmat för hundarnas del och vildsvinsytterfilé med hemgjorda pommes och tzatziki för oss tvåbenta. Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar och dessutom verkar våren äntligen ha kommit – när jag rastade vid 19-tiden var det fortfarande över 10 grader ute! 😀  Och så fick vi se/höra det här:

8 tankar om “Härlig hundhelg!

  1. Grattis igen Åsa!! Jätte skoj att ni kom och att du var nöjd ! Trist med skotten och japp de brukar skjuta på ganska bra 🙂 Nu behövde vi ingen skott träning det fick vi ju ändå! Du får jobba på DIN skott rädsla Åsa!!

    • Tack! Det var jättesnällt att vi fick komma, inte lätt för dig att veta att de skulle skjuta just då. Det blev ju rätt bra ändå så jag klagar inte. 🙂

  2. Grattis! Att smyga med tävlingarna verkar vara din grej! 🙂

    • Tack!

      Hehe, ja, det är kanske så, blir lite mindre press eller nåt, det är ju mina nerver som ställer till alla problem så det kanske funkar att göra så här. 😉

  3. GRATTIS!! Så roligt att det gick bra:)) O Rally blir ju inga problem alls för er!! Jättebra för mig att få feedback på min ”instruktörsroll”..jag vill ju att det ska bli så bra som möjligt för den jag coachar. Lycka till framöver!!

    • Tack! Ska bli intressant att se hur rallyn går men det ska nog fixa sig. Tror det är mest risk att jag vimsar bort mig. 😉

      Du var toppen som instruktör!

  4. Grattis, va roligt!!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s