Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ett år har gått…

… lite drygt till och med, sedan jag kom hem och hittade Sigge med kraftiga neurologiska symptom. Då trodde vi inte att vi skulle få behålla honom i livet, jag var övertygad om att magnetröntgen skulle visa på en hjärntumör, men efter mängder av undersökningar – magnetröntgen, ryggmärgsprov, blodprov för fästingburna sjukdomar samt för parasitsjukdomar – så blev domen…. ingenting. Veterinärerna hade inte en aning om vad som var fel med Sigge. Kortison i några veckor fick honom att snabbt pigga på sig och så småningom försvann de flesta symptomen.

Det som kvarstår idag, ett drygt år senare, är en tendens att snurra högervarv när han blir upphetsad och ivrig, men faktum är att han var en snurrande hund redan tidigare och vi har inte en aning om ifall han bara snurrade höger då eller om han växlade. Så det kan vara att det bara förstärkts lite. Han har inga problem att snurra vänster om jag ber honom men får han ”snurra fritt” så snurrar han nästan alltid höger. En liiiiten rörelsestörning i vänster bakben finns också kvar, syns mest i skiftet trav-galopp. Utöver detta är det ”samma gamla Sigge”, dock inte riktigt lika stressad som han var det där halvåret innan han blev sjuk. Huruvida det har något som helst med hans insjuknande att göra vet jag inte, det kan lika gärna vara att vi numera ger honom Tryptovit för att kroppen ska ha lättare att hantera stress. Han känns som en ganska harmonisk hund idag, om än lite galen men det är mer hans personlighet. 😉

Trött och hängig Sigge dagen efter att vi hämtat hem honom

Trött och hängig Sigge 17 maj 2012, dagen efter att vi hämtat hem honom från hans vistelse på Strömsholm. Just då trodde vi knappt att han skulle bli frisk, det var en mycket ynklig hund vi fick hem… ❤

 

16 april 2013 - en pigg och glad Sigge har badat i ett dike

16 april 2013 – en pigg och glad Sigge har badat i ett dike

 


12 kommentarer

Mot Skåne!

De senaste veckorna har inneburit nervös väntan, oro, förväntan, planeringar och funderingar i mängder… men nu är det klart! I slutat av sommaren går flyttlasset från Östergötland till Österlen, eller ja, åtminstone till utkanten av Österlen… närmare bestämt Olseröd, 7 km från Degeberga, ca. 3 mil söder om Kristianstad. Ska bli härligt att komma tillbaka till Skåne, även om jag trivts riktigt bra här uppe i Östergötland i *räknar* de 13 år jag bott här… oj så fort tiden går, fattar knappt att det gått 13 år!

Extra spännande är att det är inte ett vanligt ”hus på landet” som vi köpt utan en hel gård… en fyrlängad skånegård är det, med en hel del renoveringsbehov men med potential att bli riktigt fint. Nästan 15 ha mark hör till dessutom.

Mest spännande av allt är nog planerna att starta upp en hundverksamhet på gården! En av ekonomibyggnaderna ska bli en inomhuslokal för hundträning, med en yta på ca. 300 m2 som ska få matta eller konstgräsmatta som underlag och sen kommer det finnas tillgång till agilityhinder, lydnadsträningsmaterial (hinder, koner, apporter etc) och rallylydnadsskyltar.

I dagsläget har vi ingen exakt tidplan för inomhuslokalen – förutom ”så snart som möjligt”… vi får tillträde till gården i mitten av juli men sen måste badrummet och köket fixas till innan vi kan flytta in, dessutom har vi en del att göra klart här innan nuvarande hus kan komma ut till försäljning. Men en förhoppningsvis rimlig tidplan är att vi kommer att flytta in i slutet av augusti eller början av september. Sen kommer det att ta lite tid att göra i ordning lokalen, all gammal inredning ska rivas ut och det ska tvättas, målas, gjutas nytt golv etc etc. Förhoppningen är i alla fall att få en fungerande lokal ”nån gång under vintern”, mer säkert än så kan vi inte säga just nu.

Det kommer även att finnas en icke-uppvärmd lokal på upp emot 350 m2 med grusgolv, här kan man köra lydnad och rallylydnad och säkert lite enkla agilityövningar också. En bra lokal när det inte är så kallt men kanske regn, rusk och blåst.

Vi kommer så småningom att fixa en egen hemsida för verksamheten och även en Facebook-sida men det dröjer ett tag till.

Boningshuset ser inte kanke så jättekul ut men är faktiskt, glädjande nog, i bättre skick än det ser ut att vara. Det har bott folk där fram till för något år sedan (sen har huset stått uppvärmt men utan någon som bott där) men inga större renoveringar har gjorts på många år. Det är eftersatt underhåll på framför allt fönster och dörrar – fönsternas virke är dock i gott skick så där krävs ”bara” skrapning, omkittning och målning, medan flera dörrar och nästan alla portar behöver bytas ut. Sen behöver hela huset ett eller två lager ny färg… och allmän uppfixning men det kan nog bli riktigt fint med tiden.

Här kommer några bilder på gården (lånade från mäklarens annons):

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården, det är korsvirke, gråstensblock, tegel och puts blandat på de olika delarna av huslängorna…

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd men regniga och blåsiga höst- och vårdagar kanske det räcker att kunna få tak och väggar som skydd.

Gården från väster

Gården från väster, med trädgården i söderläge, här får nog bli en altan/uteplats så småningom

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärm träningslokal

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärmd träningslokal

Innergården - under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom...

Innergården – under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom…

Så… vi vet i alla fall vad vi ska ägna vår sommar åt…. packa, fixa, flytta 40 mil… puh. Men det ska bli väldigt roligt samtidigt som vi inser att det kommer att bli massor med jobb. På tal om jobb… jag har världens bästa arbetsgivare – vi har kontor i Kristianstad och jag bara tar med mig alla mina arbetsuppgifter och byter helt enkelt kontor, helt perfekt. 🙂


Lämna en kommentar

Lydnadsträning och agility

Tog en sväng till klubben i söndags för att köra lite lydnad, planen var att träna dold platsliggning i lugn klubbmiljö utan andra hundar, fritt följ med vändningar och stegförflyttningar, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan på 20-25 meters håll samt hopp-apport. Alltså en massa moment från klass 3. 😀

Det var nästan tomt på klubben när jag kom dit så den lugna platsen var inga problem att få till. Jag började med en plats där jag stod framme, 30 sekunder lång kanske, mest för att komma in i ”plats-tänket”. Sen blev det en där jag gömde mig, ca. 30 sekunder, där vi avslutade med externbelöning utanför planen (levertärningar i skål) och lite senare under passet ytterligare en dold plats, denna 1 minut lång. Han låg lugnt och fint, på sista försöket vek han in en tass efter ca. 50 sekunder, jag skulle egentligen vilja ha bort det där eftersom det ofta även innebär att han flyttar rumpan lite och därmed ser ut som han kryper, men samtidigt vill jag inte gå in och mecka för mycket med honom i och med att han inte är totalt trygg i själva plats-situationen. Äh, hellre en hund som ligger tryggt och viker in en tass eller två, så får det nog bli. Vi ska ändå inte satsa på att komma till SM eller nåt sånt. 😉

Det var rejält varmt på planen men jag tycker att Gari skötte sig väldigt bra ändå. Den här gången körde jag inte några kedjor utan istället ganska hög förstärkningsfrekvens. Fria följet var fint – fast jag kom på nu att jag nog glömde stegförflyttningarna – vändningar på stället gjorde vi däremot och de gick bra. Sättande under gång gjorde vi när vi gick mot rutans sändningspunkt och det känns som att det momentet är ganska färdigt vad gäller utförande i störningsfri miljö, behöver plocka in det i kedjor och med lite mer störning/kommendering nu.

Rutan – här hade jag en tallrik med godis i bakkant. Noterade att han sprang i en rätt rejäl båge till vänster, jag trodde nästan han skulle gå in från vänstersidan istället för rakt framifrån. Vet inte riktigt varför men kan vara värt att ha lite koll på det framöver, för att se om det var en tillfällighet eller inte. Körde två skick med godis på tallrik, sen ett tredje utan godis där jag la honom i rutan och sen kallade in och belönade. Inga konstigheter, behöver förmodligen ”bara” nöta detta momentet massor. Det som vi verkligen kommer behöva jobba med är att komma in vid min sida när jag kallar in honom från rutan, för han har inte riktigt fattat det ännu. Men det kan man ju lätt träna utanför själva rutan-momentet; bara lägga honom, gå ifrån och kalla in så det ska vi jobba på.

Inkallning med ställande blev bra, hade godisskål bakom mig och första gången gjorde jag en slät inkallning, andra gjorde jag handtecken och han stannade bra, svårt dock att se hur snabbt/hur lång stoppsträcka, kanske ska filma från sidan nån gång och se lite hur snabbt han verkligen stannar. Velar lite huruvida jag ska ha röstkommando eller handtecken… får testa mig fram lite.

Avslutade med hopp-apport men nu var Gari varm och vi hade tränat i en dryg halvtimme, så han hoppade hindret, ignorerade apporten och travade rakt in i skuggan som var några meter från apporten…. njae… inte helt godkänt, gör om och gör rätt sa matte, vi gjorde om, han hoppade, ställde sig vid apporten och glodde på mig, jag sa apport och han tog den och hoppade tillbaka. Belöning och sen varsågod att lägga dig i skuggan. 😉  Han är lite rolig med det där, tycker han att det är för varmt så letar han upp första bästa skugga och lägger sig där. Kanske inte helt optimalt, men å andra sidan… vi hade tränat i en halvtimme, dubbelt så länge som klass 3 eller elit tar, så om han kan hålla sig pigg i 30 minuter i så här varmt väder, trots dålig kondis så ska väl halva den tiden inte vara jätteproblem. 😉

Slutligen testade jag lite rallylydnad, då var han synnerligen varm och inte så jättetaggad på att jobba längre men han utförde ändå alla momenten fint, det är ju lite lättare med rallyn då jag kan peppa honom rejält även när han är lite segare som han var där mot slutet. Kändes stabilt och fint. När det gäller rally kommer nog utmaningen, åtminstone i nybörjarklass, att vara att jag ska hålla kontroll på hunden, mig själv och skyltarna samtidigt… puh. 😉

På kvällen efter en skön promenad på några kilometer tränade vi några moment rally till, framför allt vändningar och högerposition. Vändningen när hunden och jag vänder åt varsitt håll, bort från varandra, är den som jag just nu har svårast att få till, de andra funkar utan större problem. Det är nog bara att träna på. Vi körde även lite agility, eller närmare bestämt gungan och den börjar han hantera riktigt fint nu. Än så länge fortfarande uppstagad mot brunnen, så den är nästan rak och han får tippa ner den så den är ju inte direkt färdig, men ändå… det går framåt. 🙂

Igår var det agilitykurs, denna gången ett av de tillfällen utan instruktör (vi kör varannan med instr. och varannan utan). Två banor, den första med en lång springsträcka med 7 hinder, vara två var långhoppet och däcket, sen tre tunnlar på varandra  och ett hinder som slut, alternativt två tunnlar, balansen och ett hinder som slut. Springsträckan fick bli ett blindbyte och det gick väl an att få till så småningom men sen…. den långa springsträckan framåt var hopplöst… jag hinner bara inte med! Blev rätt frustrerad och lite ledsen, känns som att det inte är nån idé att fortsätta när jag hela tiden hindrar Garibaldi, som sköter sig fint men som ju inte kan sköta allting själv.

Däcket tog jag bort efter ett försök där han hoppade så det löste ut, det måste vi träna separat ett tag tror jag, så han förstår det, vi har inte körd däcket alls mycket så jag är inte förvånad att det inte funkade. Fick bli ett vanligt hinder där istället när vi körde.

Andra banan var de samma första 7 hinderna och sen en tunnel men nu låg tunneln riktad tillbaka längs den långa springsträckan så hunden skulle hoppa 7:e hindret och sen svänga 180 grader till vänster in i tunnel, avslutningsvis låg tunneländen vinklad lite och de kom ut nära balansen men skulle inte ta den utan istället tre hinder ”rakt fram” bredvid balansen.

Den här banan klarade vi lite bättre; blindbytet kan bli lite si och så fortfarande, jag har ännu inte kläm på exakt var jag ska vara och när jag ska byta men det tar sig ändå. Den dumma springsträckan löste jag genom att skicka Gari på tydliga ”framåt framåt framåt!!” och sen när han hoppad 7:e hindret så ropade jag ”genom!” och han vek snyggt in i tunneln, sista sträckan sen var inga problem, förutom när jag stoppade handen i fickan för att ta upp leksaken och han direkt vek in mot mig… klantigt, men när jag gjorde rätt så blev även upploppssträckan fin.

Det kändes lite bättre sen och jag tänkte till lite – det finns ju de som är mindre rörliga än jag, det finns till och med folk med elrullstol som kör agility, då ska väl jag också kunna göra det. Det kräver dock lite annorlunda sätt att köra hunden jämfört med de som kan springa och hinna fram i tid för att handla hunden snyggt vid varje hinder men jag har ju tack och lov en smart hund så jag får ta hjälp av honom så ska vi nog fixa det.


Lämna en kommentar

LP2… lite i efterskott

Tiden flyger iväg och jag har inte hunnit blogga senaste veckan kom jag just på…

Förra helgen tävlade Garibaldi och jag vår sista gång i klass 2. När jag tidigare i våras fick min aha-upplevelse och insåg att vi behövde träna på att tävla och att det enda sättet att göra det faktiskt var genom att… just det…. tävla… anmälde jag oss till fyra tävlingar under våren. Den i Boxholm blev inställd men resten blev som tur var av – svårt att träna på att tävla om tävlingarna blir inställda liksom….

Sist ut var nu alltså tävlingen i Mjölby förra helgen. Vi var väldigt få ekipage, 2 i vardera klass 1, 2 och 3 samt en i elit… Jag drog startnr 2 och på vägen ut till planen kändes det att Garibaldi var VÄLDIGT taggad. Vädret var soligt och fint men ganska blåsigt och jag vet inte om det var det eller bara överskottsenergi samt att han börjar känna igen rutinerna som gjorde honom pigg och galen…

Jag var i alla fall lite orolig för hur stökig han skulle vara på platsliggningen men det enda som hände var att han redan i början vek in framtassarna, en i taget, och när han gör det så flyttar han rumpan… Resten av tiden låg han stilla förutom att huvudet gick åt alla håll, han skulle kolla in allting intressant som hände runt omkring, utom hunden som låg bredvid honom, den ignorerade han (ett beteende jag verkligen gillar). En 8:a lyckades vi få på platsen, vilket var en halv poäng bättre än tävlingen förra helgen, samma domare var det men den här gången slapp vi nerdrag för många kommandon vid nedläggandet, jag drog helt enkelt i med ett ”ligg” direkt och Gari la sig utan tjafs.

Känslan när vi gick in på planen sen var bara så himla härlig! För första gången kändes det nästan exakt som det gör på träning och det var helt underbart! Vi lyckades även denna helgen få en 9:a på fria följet, en bedrift med tanke på att mina hundar sällan går ett snyggt fritt följ… 😉 Den här gången missade vi heller inte läggande under gång utan satte det med en 10:a, skönt! Däremot hade vi lite slarvfel på apporteringen – han landade som vanligt med tassarna på apporten men inte nog med det… han TAPPADE den ur munnen när han plockat upp den och fick ta upp den igen, som tur var gjorde han det av sig själv, utan dk och i farten men ändå… lite VÄL slarvigt. Han slog också i hindret på uthoppet så det tjongade i det – detta är alltså samma hund som väldigt sällan river de tunna lätta agilityhinderna… 😉

Slutligen så slarvade han i fjärren, var faktiskt så pass taggad att istället för dk som förra tävlingen så fick vi istället att han satte sig INNAN mitt kommando på andra skiftet. 😉 Fast det där är ett fel som jag snarare är nöjd med… att han var så laddad att han faktiskt satte sig innan kommando är ju ett bra kvitto på känslan vi fick till den här gången! Så underbart!

Jag var inte säker på att vi hade klarat ett 1:a-pris men å andra sidan… vi hade ju två sedan tidigare så skit samma egentligen. Men det visade sig att vi fick ihop 168,5 p och vann gjorde vi dessutom (vår medtävlare fick ihop 166 poäng så det var synnerligen jämt och det var kul att vi båda fick 1:a-pris!).

Så…. på tre tävlingar, som egentligen bara var till för att träna känslan och samarbetet under tävling, så har vi alltså tagit tre 1:a-pris och även klassvinst varje gång! Underbara hund och faktiskt ger jag mig själv en klapp på axeln också som lyckats få mina dåliga tävlingsnerver att bete sig lite bättre, åtminstone tillräckligt bra för att Gari ska känna att vi faktiskt är ett team när vi går in på planen.

Jag hade inte tänkt ansöka om LP2, men sen ändrade jag mig – jag vet inte hur det kommer att gå framöver men nån titel ska väl hundstackaren ha…. så nu har jag ansökt om LP i alla fall. 😉

Nu måste jag verkligen ta tag i det här med att träna dold platsliggning – hemma funkar det hur bra som helst, härom veckan låg han 4 minuter och rörde sig inte alls men så fort vi är på klubben och det är andra hundar runt omkring så tappar vi stabiliteten. Det enda som kan göra det bättre är ju träning och åter träning men det är så jäkla segt eftersom vi MÅSTE åka till klubben eller andra ställen med mycket andra hundar (eller möjligtvis andra störningar) runt omkring för att träna det. Men det är väl bara att ta tag i det, för så länge jag bara funderar på det så lär inte momentet träna in sig själv…. 😉