Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


2 kommentarer

Lättsam valp

Nu har Indigo varit här i 2 dagar och totalt har jag känt honom i en vecka och det är bara att konstatera att han är en synnerligen trevlig och väldigt lättsam valp att ha.

Naturligtvis är det rent generellt lite jobbigt att ha valp, man måste hålla koll på dem hela tiden, de är inte lydiga som en vuxen hund, de håller inte tätt utan måste ut och pinka ganska ofta. Man har att göra hela tiden typ.

Sen finns det ju grader av hur jobbiga de är och jag tror ändå vi fått en hyfsat enkel valp. Han sover snällt hela nätterna (fast hans kvällsryck har två kvällar i rad innefattat att pinka i vår säng…), han är morgontrött, han äter glatt allt man ställer fram, han går hur fint som helst i koppel, trots att han aldrig haft ens ett halsband på sig när jag hämtade honom.

Under helgen har jag börjat klicka in honom och idag har jag klickat ett kort pass för sitt och ett för stå med handtarget – det är ju tänkt att han ska ställas ut så det är nog lika bra att lära honom stå fint redan från början. 😉 Vi börjar få en inkallning, inte fungerande direkt eftersom den inte funkar alltid men ändå… han kommer oftast snällt när man ropar Indi-Indi-Indi. 🙂

Han leker glatt och mycket, kampar som en galning, jag lärde mig att tvätten måste hängas högt upp på torkvindan så att han inte når den för när jag stod och hängde lakan så satt det plötsligt en valp fast i lakanet… 😉  och att sopa gången som jag hade rensat (med benäget bistånd av Indi) var inte helt lätt när drygt 10 kg valp hängde fast i kvasten… 😉  Han har en superfin grundtrygghet, när jag höll på att greja ute idag så var jag plötsligt av med honom, då hade han helt sonika gått in och lagt sig i köket, det var svalare där än ute. Cool grabb!

Jag är redan rätt såld på vår fina valp, märks det? 😉

Just ja, ikväll har Garibaldi verkligen tjänstgjort som den barnvakt jag hoppas han ska bli, han har lekt med Indigo genom att kampa med en trasa av gammalt jeansben. Gari är en sån hund som gärna bjuder in andra hundar till lek genom att använda föremål och han bjöd glatt in Indi att kampa. Indi var inte sen att hänga på, även om han tog det lite försiktigt så fort Gari verkade bli ”farlig” – Gari gjorde en rejäl tillsägelse i morse som fick Indi att fly tjutande undan, som tur var är Gari sansad för Indi fastnade under en stol men Gari gjorde inte mer, han hade ju redan rutit i och kanske klippt till med tänderna precis framför, förmodligen…. eftersom Indi blev så rädd. Men ingen skråma på valpen och strax efter var I som vanligt igen, om än lite mer försiktig med morbror Garibaldi. Nu har både Kenzo, Chili och Gari sagt till honom på skarpen en gång – Sigge har fortfarande inte fått interagera med Indi men ska få göra det snart, jag vill att han kollar in valpen först och inser att han tillhör flocken innan jag låter honom hälsa mer nära än så – helt litar jag inte på Sigge, som ju har ett mindre välfungerande hundspråk.

Garibaldi och Sigge har fått varsin egen runda med mig idag, ca. 2.5 km vardera och det tror jag de tyckte var väldigt skönt. Upptäckte när jag kom hem från Frankrike att Sigge var tjock som sjutton – det var han nog redan innan jag åkte men då var jag nog lite stressad och upptagen av annat. Det har blivit lite väl mycket godis tror jag; han får ofta hela bitar Doggy Light som godis och det kan ju bli en hel del om man tränar, rastar, leker etc. Dags att banta och då är ju promenader bra, jag märker att jag slappat till mig efter nästan en vecka med bara långsamma valppromenader, så dagens dryga halvmil var behövligt.

I morgon jobb igen, två veckor kvar, sen är det semester. Ska bli intressant att se vad Martin tycker om att vara valpvakt när jag jobbar…. 😉

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

 

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Så söt, mitt hjärta!

Så söt, mitt hjärta!

 


2 kommentarer

Välkommen hem Indigo!

Så har hushållet utökats med ytterligare en hund – en beauceron så klart… 😉  och Fyra busiga beauceroner kanske inte direkt är korrekt längre men den blogadressen får hänga med ändå, kan ju inte byta varje gång antalet hundar ändras, vilket det ju kommer att göra nån gång – gamlingarna är ju tyvärr gamla och hur länge vi får behålla dem vet vi inte, även om de är pigga och ganska fräscha för tillfället. Däremot har jag bytt ut texten på sidan till fem istället för fyra. 😉

Hur som helst, nya stjärnan är en liten fransos, från kennel La Noé d’Orient  som drivs av Cécile Wiplier och Pascal Metenier. När jag började titta efter valp i våras så visste jag inte exakt vad jag var ute efter, däremot visste jag att jag ville titta på kullar som hade Garibaldis och Sigges pappa Uarrior de la Noé du Jardin i linjerna. Praktiskt nog så visade sig Uarriors ägare ha just en kull som var extra intressant, mamma var den fina harlekintiken Carapace de Tortue Argentée du Monts des Croisettes, som är en Uarrior-dotter och pappa var härliga Flash Gordon de la Noé d’Orient, en intressant hane som är resultatet av semin med frusen sperma från en hanhund som dog för snart 20 år sedan. Jag var väldigt sugen på en harlekin igen och den här kullen uppfyllde väldigt många av mina önskningar. Jag mailade uppfödaren och frågade om jag möjligtvis kunde få ställa mig i kö på en valp, samtidigt som jag berättade vad jag gör med mina hundar och lite sånt och jag fick ett positivt svar. Sen var det bara att vänta på att valparna skulle födas! Jag var beredd att ta en svart/röd hane om det inte blev någon harlekinhane men jag hoppades ju så klart… 😉

Några bilder på Indi, tagna i Frankrike när vi hämtade honom

Några bilder på Indi, tagna i Frankrike när vi hämtade honom

Under tiden vi väntade på valpfödelse så hittade vi ju vår blivande gård. Inte helt optimal planering med valp och flytt men vad gör man… det är bara att gilla läget. Det fanns inte en chans att jag tänkte avboka den här valpen!

Så föddes då valparna och till min lycka så blev det flera harlekinhanar! Jag skulle få välja som nummer två, det fanns tre harlekinhanar som var fina i teckningen och en som mest var harlekin på huvudet, så en av de fint tecknade skulle det bli. Jag funderade mycket på hur jag skulle välja valp när jag inte skulle träffa dem alls, men det hela löste sig av sig själv, tyvärr på lite tråkigt sätt, en av de fint tecknade harlekinhanarna dog, så sen var det bara två kvar och jag behövde alltså inte välja.

Jag hade en favorit av de två grabbarna – båda var naturligtvis underbart söta men den ena hade en rolig teckning i ansiktet, halva ansiktet svart, halva gråfläckigt, delat längs nosryggen. Han blev min favorit, men eftersom jag inte visste vem jag skulle få så vågade jag inte hoppas för mycket. Men så fick jag mail om att den andra personen hade valt och jag fick ”halvansiktet”! Vid det här laget hade jag kommit på namnet Indigo Flash – jag fick välja namn men det skulle börja på I eftersom alla valpar som registreras i Frankrike i år kommer att få namn på I – en rätt smart lösning faktiskt, det är väldigt lätt att veta hur gammal hunden är bara genom att se namnet.

Det lades även till Cendré (för harlekinfärgen) så hans hela namn blev: Indigo Flash Cendré de la Noé d’Orient. Men Indigo eller Indi är det han kommer att kallas.

Ansökan om införseltillstånd skickades in när han var nästan åtta veckor, jag var lite orolig att det skulle ta lång tid att få tillståndet, men det tog bara 5 dagar! Heja Jordbruksverket! Även ansökan till Danmark om transittillstånd gick snabbt, typ 2- 3 dagar och så var allting klart att hämta honom! Med suverän timing – det mesta i det här valpköpet har faktiskt funkat oerhört bra – så började Silogården’s Wilma löpa lagom till jag fick införseltillståndet och eftersom Wilma skulle paras med Elliot de la Noé d’Orient som ägs av sin uppfödare, tillika Indigos uppfödare, så blev det att Eva och jag åkte ner tillsammans till Frankrike för att hämta valp och para Wilma. En kanonbra resa hade vi, jag ska skriva mer om den i ett annat inlägg.

Hur som helst så är nu Indi hemma! Han är fantastiskt trevlig, glad och positiv, älskar människor, verkar helt orädd för allting, är galet glad i mat, älskar leksaker och bär gärna på saker, typ metallmatskålar… kampar och leker och är helt galen och helt underbar. Kan jag bara förvalta den här juvelen så kommer han nog att bli hur bra som helst. ❤

Indigo har förstås fått en egen sida, den finns HÄR.


Lämna en kommentar

Vi ligger i topp!

Det gäller att passa på att njuta medan det varar, det finns många duktiga ekipage och jag undrar hur länge vi får ligga kvar överst… hur som helst, just nu ser det fint ut. 🙂

Från Beauceronklubbens hemsida:

LYDNADSTOPPEN
1. Goosewood’s Garibaldi 40,69 p   (3 resultat)

 

Just nu går hundträningen på sparlåga pga den förestående flytten, men jag borde verkligen försöka hitta lite tid till att träna klass 3-momenten och även högreklass-momenten med Garibaldi, så kanske vi kan ge oss ut och tävla lite i Skåne i höst. 🙂


Lämna en kommentar

National d’Elevage och lite annat

Ja, tiden går fort, det är mycket som händer nu och bloggandet blir definitivt eftersatt.

Jag har i alla fall hunnit vara i Frankrike på National d’Elevage (stora rasspecialen för beauceron), tävlingskursen i agility är avslutad och här hemma packas och fixas det för fullt för min del medan Martin sliter med att bli klar med projektet han jobbar på så att vi kan ta tag i såna saker här hemma som vi måste göra tillsammans eller som han är den enda som kan göra. Inte optimalt men när är det någonsin det? 😉

National d’Elevage då… jo, det var Eva, Inger, Karin och jag som åkte iväg. Inger kom med bussen till Linköping och jag mötte upp vid resecentrum och därefter plockade Karin upp oss båda för vidare färd till Eva i Hjortkvarn. Där blev det en kväll med mycket prat och skratt och vi kom i säng mycket senare än vi borde.. speciellt med tanke på att vi skulle upp 2.30… sjukt tidigt men vad gör man inte för sitt intresse. 😉

Vi åt frukost på Skavsta och gick sen igen en synnerligen smidig och enkel säkerhetskontroll, idel leende och icke-stressade kontrollanter, väldigt skönt när det går så lugnt och bra. Temperaturen låg på 9-10 grader och det var lite mulet, när vi sen landade på Beauvais vid 9-tiden var det 5 grader och duggregn där… Bilen hämtades ut och lagom medan vi väntade på den öppnade sig himlen och regnet öste ner. Hutter! Resan från Beauvais ner till Gien gick dock bra, förutom att Evas GPS hade fått för sig att vi skulle åka ända in i Paris, rätt onödigt tyckte vi och lyckades efter lite strul tråckla oss ut igen.

På väg mot Gien

På väg mot Gien

Väl i Gien hittade vi lätt till hotellet. Vi checkade in och åkte sen direkt för att kolla utställningsområdet, som visade sig ligga typ 1 minut bort med bil, smidigt! Vi handlade även lite i en affär på vägen och sen hittade vi en trevlig restaurang med grillinriktning där vi åt tidig middag. Klockan var bara omkring 16.30 och det var visserligen öppet men väldigt tomt… i Frankrike äter man ju ofta middag rätt sent så de tyckte nog vi var väldigt tidigt ute. Maten var i alla fall god, vi åt trerätters och vin till det och summa per person blev 250 kr!

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Med tanke på hur trötta vi var så borde kvällen blivit tidig men vi blev sittande och pratade i rätt många timmar på ett av rummen, lite champagne och godis klämde vi också i oss. 😉 Sömnen kom dock snabbt när man väl la sig….

På lördagen var vi på plats på området strax innan 8. Vädret var kallt och ruggigt, som tur var har de vi kollat väderprognoserna och hade därmed hyfsade kläder. Man blev ju lite avis när man såg bilder från Linköpings BKs agilitytävling i strålande sol…. men det kunde varit värre ändå för vi slapp nästan helt regnet, det kom bara några små skurar, samt en rejäl hagelskur. Vi vandrade runt och tittade på vallninganlagstest, karaktärstest, lydnad och Ring (franska skyddet) – tyvärr var det ingen agility, vilket jag hade hoppats på, det var det när jag var nere 2008 men inte i år och hade tydligen heller inte varit på några år nu, synd. Men det fanns mycket att titta på och beauceroner överallt, tror det var ca. 560 hundar anmälda och sen var det ju en del valpar och andra hundar som inte ställdes ut/tävlades så det fanns gott om beauceroner. 🙂

Aningen ruggigt och kyligt - Frankrike i maj 2013...

Aningen ruggigt och kyligt – Frankrike i maj 2013…

 

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs!

 

Ring - det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Ring – det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Lunchen  – inte serveras det vanlig tråkig korv och bröd här inte, nej är man i Frankrike så är man… helgrillad gris som serverade i baguette tillsammans med syltad lök och till det pommes (det har de till allt tror jag) och dessutom pannkakor till efterrätt, allt till det facila priset av 6.5 euro (då fick man även en flaska vatten). Tyvärr blev Karin magsjuk på eftermiddagen, troligtvis pga lunchen. Hon, jag och Inger åt samma sak till lunch men vi andra två klarade oss som tur var. Jag körde henne till hotellet och passade då själv på att vila en stund innan jag hämtade Inger och Eva på utställningsplatsen vid 19-tiden. Jag hade tagit en allergitablett på morgonen så det var därför jag var så trött, slocknade direkt när jag la mig på sängen för en liten stunds vila.

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Karin var tack och lov piggare söndag morgon, men tog det säkra före det osäkra och avstod frukosten. Vi var på plats 7.30 på morgonen och nu var vädret lite roligare. Vi tittade på Ring klass 2 och 3 en stund, pratade med lite folk, åt lunch och sen var det dags för prisutdelning för lydnad, ring, vallning. Därefter drog finalerna igång. Ändra till efter 20 på kvällen höll de på och vi var kvar hela tiden. Något trötta i fötter och ryggar men fantastiskt roligt att se alla härliga hundar!

Springa fick de en hel del i ringen

Springa fick de göra en hel del i ringen

Bedömning pågår

Bedömning pågår

Många beauceroner!

Många beauceroner!

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare samlas i ringen och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

På måndagen gick körningen från Gien till Beauvais ganska bra, fast det var köer på vägen på några ställen pga vägbygge och sen när man närmade sig Paris så var det köer helt enkelt för att det var så mycket trafik, men vi kom tack och lov ändå i tid till flygplatsen, om än inte med jättestor marginal.

Bilar, bilar, bilar

Bilar, bilar, bilar

Den här gången var dock inte säkerhetskontrollen så kul, först fick vi visa att våra väskor gick ner i en ställning som de har som kollar om väskan är lagom stor. Det gick hyfsat för oss (även om man fick ”slita till” lite för att få upp väskan igen) men Ingers väska var för tjock (pga en massa nummer av Franska Beauceronklubbens tidning som I hade köpt…) och hon fick ställa sig och packa om och greja, men till slut gick det bra. Puh! Sen vid väskröntgen fick vi öppna och ta ut våra påsar med vätskor, Inger fick även ta av sina skor (inte hennes dag!) men till slut var vi igenom och hann faktiskt även äta vars en macka innan vi gick ombord. Resten av hemresan var händelselös tack och lov och vi kom hem med massor av nya intryck . Det var en superkul resa, tack tjejer för kanonsällskap!!

Hann vara hemma en hel dag innan det var dags att på tisdagkvällen åka till Rimforsa för ekonomiavdelningsmöte. Vi höll till på Storgården och jag kan verkligen rekommendera det stället, så fantastiskt fint och vilken underbar mat!

När jag kom hem onsdag kväll var jag rätt slut efter flera intensiva dagar med först Frankrike och sen Rimforsa… puh.

I måndags hade vi avslutning på tävlingskursen i agility, vi fick springa en ”riktig” bana och jag blir direkt nervös, jag är tyvärr urdålig på att ”se linjer” och veta var jag ska lägga olika byten etc. Vi fick köra två gånger och första gången kändes rätt katastrofal, jag var lika anfådd av stressen som jag var av springandet. 😉 Dessutom fick Gari för sig att säcken inte var något han kunde, vi har inte tränat den på länge så det var ju inte så konstigt. Fick nog försöka 4-5 gånger innan jag fick igenom honom….  puh. Andra omgången gick bättre eller ja… den kändes i alla fall bättre och sen blev det en tredje utslagsgång och då kändes det helt ok, fast vi kom på delad sista plats. 😉

Jag måste nog träna mycket mer på att köra banor och kombinationer ensam, där jag inte hela tiden tittar på andra för att se hur de gör… måste lära mig att själv ta beslut om hur VI ska ha det. Jag KAN inte springa som en vig och smidig 25-åring så då får vi lösa det på andra sätt. Förhoppningsvis kommer vi att ha lite bättre träningsmöjligheter när vi flyttat och får igång inomhushallen och sen utomhusplaner då vi ju kommer att ha en egen agilitybana på hemmaplan. Blir lite lättare när man kan  ta några minuters träning här och där vid tillfälle istället för att behöva åka 2.5 mil till klubben för att göra det.

Det blommar för fullt i trädgården nu, syrénerna är nästan överblommade, lupinerna är i full gång och även andra blommor, t.ex. aklejor är i full blom, väldigt vackert! Har trimmat häckar och klippt ner buskar en del – det är en fin gräns mellan frodig och överväxt och den gränsen är väldigt lätt att ramla över. 😉

Underbara lupiner!

Underbara lupiner!