Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


1 kommentar

1 månad med Indigo

Tänk att det redan gått en hel månad…. lillkillen växer och frodas, kan nog betraktas som rumsren nu, leker och busar som en tok med Garibaldi, som för övrigt blivit mer och mer förtjust i den lille skrutten. I början var Gari snäll men lite fundersam utomhus, sen blev han ganska snabbt lekmorbror utomhus men kunde fortfarande vara lite tjurig inomhus, men nu verkar han fullt ut ha accepterat lillmonstret och har stort tålamod med honom överallt. Men dela säng med honom vill han INTE. 😉

Garibaldi är verkligen lycklig över sin nya kompis, det märks tydligt och det är så roligt att se att det blivit precis så bra som vi hoppades.

Indi har lärt sig kravla sig upp i sängen, han har lärt sig plocka hallon och smultron själv, han börjar kunna vara lös i trädgården när vi jobbar och har insett ungefär vad som gäller – vi har ju inget staket men däremot har vi satt upp en del kompostgaller på strategiska ställen men det finns rätt många ställen som är öppna ändå så det är tacksamt att han börjar lära sig att vara där de andra hundarna är. Att vara i valphage var däremot INTE något han gillade – han som annars är så himla lätt att lämna inomhus ville inte alls vara instängd i valphagen. Förmodligen för att alla de andra hundarna var lösa och bara han instängd… att sen valphagen är stor (10 ihopsatta kompostgaller) hjälpte liksom inte. Men nu senaste dagarna har han fått vara lös istället och trots att jag stått på en byggställning och målat så har han snällt hållit sig i närheten. Duktig valp!

Vi har också lärt oss att han är VÄLDIGT envis. Vill han inte gå in så går han inte in. Punkt slut. Då stannar han utanför dörren och står och kikar på oss, svansen går när man pratar med honom men in ska han inte gå, spelar ingen roll att de andra hundarna gått in. Går man ifrån honom och helt enkelt går in och låter dörren stå öppen så kommer han oftast frivilligt nästan direkt, men det ska tydligen vara när HAN vill. 😉  Han kan sätta sig ner och bara glo på oss, vifta på svansen men vägra flytta sig… finns ingen tvekan pga rädsla/osäkerhet utan han är bara envis!!  I och med att han är så trygg i sig själv så bekymrar han sig inte jättemycket om att bli sist kvar ute. :mrgreen:

Som tur är så är han väldigt mat- och lekdriven så jag jobbar helt enkelt med att lära honom att det lönar sig att göra som vi vill medan att det inte händer så mycket – varken roligt eller tråkigt – när han gör som HAN vill när vi vill något annat.

Har rutit i med honom nån enstaka gång, mest när han gjort något som kan vara farligt (försöka springa efter katten ner för trappan – då kommer han lite väl nära vägen om han fortsätter en bit till) och morrar jag i med honom så svarar han med att springa till mig och pussas och fjäska.

Han är sömnig som sjutton när han är nyvaken, vacklar fram och ser ungefär lika trött ut som husse brukar göra på morgonen. :mrgreen:

Kopplar av fint när inget händer, biter inte sönder något – men har en förtjusning i att stjäla våra skor och knyta upp snörena! – och bits nästan inget alls längre utan pussas mest, förutom när han biter i leksaker och missar. Kampar som en tok och är matdriven som bara den. Råa kycklingvingar tvekade han inte en sekund på, att det var mat var han totalt på det klara med. Ingen tvekan där inte.

Härom dagen introducerade jag Manners Mindern för honom och den blev snabbt en succé! Först tyckte han det lät konstigt, sen insåg han att den spottade ut godis och sen var det bästa grejen. Vi tränade lite olika saker, mest med fokus på att lära honom att pipet när jag trycker på fjärrkontrollen betyder godis. Sen blev det lite inkallningar, starter (inför agilityn), springa mellan hinderstöd, hämta tennisboll etc. Vi tränade i säkert 20 minuter med små pauser och jag trodde att han skulle tröttna men han vill bara göra mer mer mer!

Han är redan rejält snabb och svänger hur fint som helst – han och Gari kör vilda jaktlekar i trädgården och sen lägger Indi även in egna små springrundor när han får tokryck. Ser ut som att han blir en snabb agilitybeauceron om det fortsätter så här. 😀

 

 

Vi har bara hunnit med ett spår än så länge men han har en synnerligen välutvecklad näsa som han ofta använder så jag tror att det ska bli lätt att få honom till en fin spårhund.

Hittills har han varit synnerligen jämn i humöret – alltid glad. Inte en enda gång har han morrat, förutom de frustrations/lekmorr som kommer när han jagar Gari och inte hinner i fatt honom…. :mrgreen:  men i övrigt så uppvisar han ingen tjurighet eller irritation över något.  Glad och positiv, vänlig och supertrygg i sig själv – vilken underbar liten hund! Jag är så himla glad att han är vår! ❤

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

En stor och en liten fläckis

En stor och en liten fläckis

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀


Lämna en kommentar

Officiellt gårdsägare samt tur i oturen

Igår var det tillträde till gården, vi skulle alltså ner till Skåne för att hämta nycklar, skriva på papper etc. Planen var att ta gamla Chryslern med tre hundar (Kenzo, Sigge och Indigo) samt lämna Chili och Garibaldi hemma i hundgården där de trivs bra och sköter sig utan problem, oavsett om det åskar eller vad som händer.  Sen skulle vi även ta nya Chryslern (även kallad Voyugern då någon stavat fel när bilen importerades och reggades i Sverige :mrgreen: ) eftersom den ska få platsbyggda hundburar vilket ska utföras av en kille som bor en halvtimme från gården. Han hade visserligen inte tid just nu men vi ville få ner bilen ändå då den inte har dragkrok och alltså inte kan dra släp ner sen. Däremot lastar den ju just nu absurda mängder i och med att den är helt tom bak (är ju lastbilsreggad och har ett galler bakom framsätena). Så vi lastade den full med saker som ska ner men som vi inte behöver här uppe just nu.

Det började bra – vi hade haft smygpunka på Voyugern för några veckor sedan, Martin bytte ventilen på däcket och sen höll den. Bra tyckte vi, men sen flyttade vi runt på bilarna lite i måndags kväll när vi lastade och i går morse visade det sig att det nog inte varit ventilen som var problemet utan förmodligen sitter det något skräp mellan däck och fälg som gör att det läcker ut luft i vissa lägen. Så Martin fick börja med att byta däck… det gjorde att vi var ca 1/2 h sena, men vi hoppades kunna köra in det hyfsat. Vi skulle åkt 8.30 (skulle vara på gården 13) men kom iväg kanske 8.55, men det tar egentligen bara lite drygt fyra timmar ner så vi borde klara det. Jodå, om inte macken i Gränna hade varit seeeeeega på att trycka på knappen så att man fick tanka så hade det kanske gått fortare, totalt att tanka båda bilarna tog väl 15 minuter istället för de 5-6 minuter det egentligen borde tagit. Suck.

Men sen rullade det på. Jag lyssnade på ljudbok, hundarna sov (utom Sigge som hade lite svårt att koppla av så snart vi saktade in det minsta) och det flöt på bra. Sen… på sträckan förbi Ljungby, där E4:an är 2+1-väg istället för riktig motorväg… då händer det! Martin kör ett par bilar framför mig, jag har bland annat en lastbil mellan oss så jag hinner inte reagera förrän det är för sent – jag ser att Martin har svängt av vägen in i en ficka och stannat. I backspegeln ser jag att han hoppar ut och går fram och öppnar motorhuven, sen försvinner han i fjärran och jag kan ju inte vända… Strax därefter är jag ute på motorvägen och får köra ett antal kilometer innan jag hittar en avfart där jag kan vända och köra tillbaka norrut. Passerar Martin som sitter i bilen och pratar i telefon, sen får jag åka ytterligare några km norrut innan jag hittar en annan avfart och kan vända igen och köra söderut och svänga in i fickan där Martin står. Under tiden har han ringt mig och berättat att det bara smällde till och så började motorn låta för jävligt…. men så jävla bra! Första riktiga körningen med nya bilen – innan har vi bara kört hem den från stan – och så händer det något.

När jag kom fram hade Martin redan hunnit  ringa bärgaren, så vi passade på att äta lite mackor och sen var det bara att vänta. Så småningom kom bärgaren, meddelade att det fanns en bra verkstad i Ljungby, med killar som servar alla bilmärken och som dessutom skruvar på amerikanska bilar privat och därmed kan sina saker. Perfekt sa vi och så lastades Voyugern på bärgningsbilen och vi kunde äntligen fortsätta söderut, nu rejält försenade.

Mäklaren slet sitt hår lite då han var ensam just den dagen och hade andra inbokade visningar etc. men han löste det och lyckades även flytta banktiden – fantastiskt bra gjort av alla inblandade. Även säljarna kunde flytta tiden, så allting löste sig.

Väl framme på gården kunde vi konstatera att säljaren gjort ett hästjobb med att få röjt och städat överallt! Alla prylar och all gammal halm var borta, hur fint som helst! Så skönt att det inte blev något strul med sånt – vi var lite luttrade efter vad som hände när vi köpte huset här uppe för 12 år sedan, men inget sånt strul blev det nu, tack och lov.

Även på banken funkade allting som det skulle och så småningom var köpet avklarat på riktigt och vi är numera ägare till en styck Skånegård i behov av rejäl renovering. 😉

En snabb sväng tillbaka till gården för att ta lite mått, plocka lite körsbär (som finns i överflöd, härligt!) och gå en sväng runt trädgården för att se vad som fanns bland allt ogräs, en snabb rastning av hundarna och sen styrde vi kosan mot Ljungby.

På vägen ner hade Martin fått samtal från bilmeken om att bilen redan var lagad!! Tur i oturen var det en remspännare som hade gått sönder och eftersom de här killarna håller på med amerikanska bilar så hade de en begagnad sådan liggande! Helt otroligt smidigt! Tyvärr stängde de kl 18 och de hade ingen plats att sätta in bilen inomhus/bakom galler och vi hade inte lust att låta bilen stå kvar där full med prylar. Men åter igen löste det sig, bilmeken tog med sig nycklarna hem till sig, vi åkte hem till honom och hämtade nycklarna samt betalade och fick kvitto och sen åkte vi vidare in till Ljungby och hämtade upp bilen. En tankning, valpkissning och lite matinköp klarades av, sen åkte Martin mot Skåne – han ville ner och lasta av prylarna istället för att åka hem med dem och lasta av dem här hemma igen eller behöva åka ner igen idag – och jag styrde hemåt med hundarna.

Jag var hemma här vid 22.20, Martin var vid gården vid 22, sen lastade han av och åkte uppåt igen och kom hem hit vid 3-tiden i natt. Puh… han är inte jättepigg idag, faktiskt inte jag heller, men skit samma, det ordnar sig. 🙂  Garibaldi och Chili var väldigt glada åt att jag äntligen kom hem och gav dem mat… stackarna. 😉

På tal om hund så har vi ju världens bästa valp! Han bekymrar sig väl inte som såna saker som att åka bil ihop med en pipande Sigge, nej Indigo han lägger sig ner och somnar så fort bilen börjar rulla, sen sover han tills vi stannar. Lämnar man honom i bilen så lägger han sig och sover. Han är tokförtjust i folk och viftar på hela kroppen när han ser någon och försöker påkalla deras uppmärksamhet och han är extra förtjust i mig – första hunden som gillat mig mer än husse! 😉  Han är helt enkelt världens trevligaste. Han fick följa med in i huset på gården och for glatt omkring i alla rum och kollade nya stället – väldigt spännande tyckte han och han är helt obekymrad om miljöer känns det som. Det enda han inte riktigt gillar är för mycket stora bilar som kör förbi i hög hastighet – men det känns som att det är en vettig reaktion. Han vill flytta sig undan från dem eller så sätter han sig ner och glor på dem, istället för att som Sigge försöka jaga dem…. 😉  sunda reaktioner har han, lillplutten. 🙂

Idag blir det nog inte jättemycket gjort här hemma, jag ska åka och vaccinera Indi (kom på att jag är en vecka sen…. det är ju 12 veckor, inte 3 månader… men det ska nog gå bra ändå hoppas jag) och sen ska jag nog fixa lite i trädgården, det är lite för fint väder för att sitta inomhus.


Lämna en kommentar

Två veckor med Indigo

Ja nu är det drygt två veckor sedan jag träffade Indigo första gången och han har varit här hemma i ca. 10 dagar. Intrycket hittills är att han är en kanontrevlig individ, med god näsa, stadga och trygghet men samtidigt en portion jävlar anamma. Mycket lek- och kamplust, stort föremålsintresse, stort mat/godisintresse… ja, ställer jag inte till det (och han inte ändrar sig drastiskt, vilket jag väl inte tror) så borde det här kunna bli riktigt bra.

Att lämna honom själv verkar inte vara något större problem, är han trött kan han lugnt lägga sig och sova i köket trots att alla de andra hundarna och jag är i vardagsrummet (visserligen vägg i vägg med köket men ändå). Vi kan rasta honom en sväng tillsammans med Kenzo (de har ungefär samma tempo på promenaderna…) och sen kan vi lämna dem i köket och gå ut med de andra och Indi bara lägger sig och sover. Kanske ett enstaka gnäll eller skall precis när vi går men sen lägger han sig och sover.

Nu om dagarna när jag jobbar så är Indigo med Martin här hemma och det är hur enkelt som helst – förutom första dagen när han oavbrutet tjöt eftersom han INTE ville vara instängd i arbetsrummet med husse. Husse fick sluta jobba och sätta sig i köket, vips kopplade valpen av. Senare på kvällen fick vi testa en annan strategi när jag gick ut med de vuxna – kompostgaller så att Indi kan vara i hela arbetsrummet samt delar av hallen – då plötsligt gick det utmärkt att vara med husse. Sedan dess har det inte varit något tjafs och strul alls utan Indi sover mer eller minre hela arbetsdagen, med lite pauser för att gå ut i trädgården och rasta sig samt få lite lunch. Fattar inte hur han kan vara så cool, men det är ju verkligen tacksamt! Han är ju dock ingen slö och trött valp, bara en som passar på att koppla av när inget händer – senare på eftermiddagen när jag kommer hem och han får vara ute så röjer han järnet med Garibaldi i trädgården, tränar lite med mig, tuggar ben, tuggar leksaker, mobbar Torsten… ja, precis så galen som en 12 veckors valp ska vara. 😉

Vi tränar små pass, nästan varje dag, typ 3-4 minuter eller så. Lite handtarget, stå fint, tandvisning, följa-övningar baklänges (ja, jag går alltså baklänges…), belöning med godis respektive kamplek vid klick, byta leksak och lite sånt. Idag när vi hade kampat en del var han rätt galen, trött och bitig – jag funderade på hur jag skulle kunna få honom lite mer lugn utan allt för stort strul och kom på att strö ut godisbitar på en yta av ca. 1.5 kvadratmeter, kanske 10-12 godisdbitar, sen fick han leta efter dem. Han gick direkt från galen kampvalp till fokuserad godisletarvalp och hans näsa är det verkligen inget fel på, mycket trevligt att han ställde om så fint.

På tal om god näsa… härom dagen när vi rastade Indi och Kenzo så for plötsligt Indi in i det höga gräset bredvid grusvägen. Lite på skämt sa jag till Martin ”Bara han inte letar orm nu…” – det har ju varit många ormbitna hundar det här året, otäckt. Sekunden senare kommer valpskrället ut ur gräset… med en halv liten orm i munnen!!!

😯

Nu visade det sig, vid närmare inspektion, att ormen var en kopparödla som dessutom varit död ett tag, men ändå…. puh!

Vi har även varit hos veterinären, då försäkringsbolaget krävde ett svenskt veterinärintyg för att försäkra honom fullt ut, i och med att han är en import. Inga problem tyckte Indi, som flirtade med alla som gick förbi väntrummet och sen pussade massor på veterinären. Det enda som upptäcktes var att han har en lite för trång förhud – han har haft lite förhudskatarr och när jag bad henne titta på det så upptäcktes det här med förhuden. Lite synd att jag frågade om det just då – kunde ju väntat tills 12-veckorsvaccinationen… för nu får vi ju undantag för det där i försäkringen. Jaja. Än så länge inget att göra åt förhuden, vi ska avvakta till han är omkring 6 månader och då kolla upp det igen (såvida han inte får problem innan dess) och så får de se om det kan behövas en liten operation. Får ju hoppas att det inte behövs, men behövs det så är det ju inte mer med det, oavsett om det går på försäkringen eller inte.

Han är numera också ”svensk medborgare” – dvs han är registrerad i SKK, det gick hur snabbt som helst, jag skickade stamtavla och blankett i fredags, när jag idag tittade på Hunddata så fanns han med där. Det enda dumma var väl att jag gjorde ett litet misstag med namnet när jag döpte honom… jag tänkte inte alls på att kenneln lägger till Cendré för harlekinfärgen, så jag räknade och kom fram till att Indigo Flash de La Noé d’Orient utan problem fick plats inom SKKs 35 tecken. Men… så blev det ju alltså lite längre och det räckte inte riktigt till. 😦 Nu var SKK ganska kreativa och istället för att helt enkelt kapa bort de tre sista bokstäverna så drog de bort mellanslagen mellan de la Noé d’Orient, så han heter i SKKs register Indigo Flash Cendré Delanoed’Orient. Jaja, nu har jag lärt mig det….

Så här fint leker Garibaldi med Indi för övrigt:


4 kommentarer

Frankrikeresan

Nu börjar allting flyta på väldigt bra med Indi, han är verkligen en enkel valp, sover snällt hela nätterna, har inga som helst problem att bli lämnad ensam en stund, kan sova i köket fast alla andra är i andra delar av huset… helt enkelt jäkligt cool! Har en egen trygghet och stabilitet som är hur bra som helst som det ser ut nu i alla fall. Har en del hyss för sig i form av att gräva i gräsmattan och tugga på metall – vet inte varför han är så fascinerad av just metall men han älskar att bita i det, bära på metallmatskålar, snodde mitt maskrosjärn i metall i helgen när jag rensade ogräs, blev jätteglad när han hittade en liten planteringsspade helt i metall och bar den med sig genom trädgården…. knäpphund. 😉

Resan till Frankrike då, så här en dryg vecka senare är det nog dags att skriva lite om den. Vi startade söndagen den 23 juli, vid 13-tiden hämtade Eva upp mig vid CityGross i Mantorp. Jag körde sen ner till Skåne så Eva fick sova lite eftersom hon hade jobbat på natten. Nere i Skåne hämtade vi upp Silogården’s E’Wilma som skulle med ner för parning. Därefter styrdes kosan, med Eva vid ratten, mot Öresundsbron – faktiskt första gången jag åker den med bil, har bara åkt över med tåg en gång tidigare. Det är en rätt imponerande bro, helt klart.

Sen körde Eva vidare genom Danmark, vi kom till Rødby vid 21 och färjan gick 21.15. Blev en macka på färjan och sen fortsatte resan genom Tyskland. Jag somnade ganska snart efter att vi lämnat Puttgarden och sov kanske 1.5 h, sen tog vi paus och kissade Wilma och oss själva 😉 och sen körde Eva vidare medan jag somnade igen. Tur att Eva är van vid att vara vaken på nätterna! Vid strax efter 3 började hon bli trött och vi stannade vid en rastplats och sov några timmar i bilen, riktigt skönt faktiskt. På morgonen vaknade vi omkring 7 och det blev toabesök (tyska rastplatser är synnerligen fräscha och väl värda de 0,7 € som det kostar), inköp av frukost och rastning och frukost för Wilma. Färden vidare gick genom ett halvmulet Tyskland, via Luxemburg och in i Frankrike. Lunch blev på en vägkrog i Frankrike. Eva körde hela tiden, hon var pigg och det hjälpte väl också att jag var vaken och vi satt och pratade hela tiden. 😉

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

En häst... bara så där ;)

En häst… bara så där 😉

Massor av vindkraftverk

Massor av vindkraftverk

Nånstans i Frankrike

Nånstans i Frankrike

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Vallmon blommade för fullt överallt

Vallmon blommade för fullt överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt!

Vi anlände till uppfödaren vid 14.30, efter att ha kört på ganska små vägar sista biten, genom otaliga vingårdar – det märktes att vi var i distriktet Champagne! En massa små byar körde vi också igenom, med de karakteristiska gulbeiga husen av sandsten, ofta med brunt korsvirke. Väldigt sällan ser man hus helt i trä.

Hos uppfödaren fick vi träffa en hel hög hundar, bland annat  Indis mamma och pappa, Carapace och Gordon. De var supertrevliga, glada och livliga, Carapace ”flinade” härligt när hon var glad, tydligen något som Uarrior-avkommer ofta gör. Vi träffade även Uarrior själv, en ståtlig herre på 9.5 år samt några andra pensionärer i form av två labbar och två cavalierer. Alla hundarna var väldigt trevliga och positiva och Cécile och Pascal verkar ha ett genuint bra förhållande till alla sina hundar, mycket trevligt att se.

Indigo och en av hans bröder var de enda av valparna som fortfarande var kvar, brorsan skulle hämtas om nån vecka av sin nya ägare. De var ute i en stor fin inhägnad med gräs och träd och en liten koja och där röjde de runt och hade jättekul. Indi fick följa med oss till hotellet, som låg ca. 4 km från uppfödarna och bilresan var inga problem, han fick sitta på golvet vid mina fötter och det hade han inget emot. Hotellet tog egentligen inte emot hund men en liten valp skulle gå bra sa uppfödarna, som hjälpte oss att boka. Men vi kände att det där med att ha Wilma i bilen på nätterna inte var så kul så jag förklarade på halvdålig franska (trött var jag och trött valp hade jag i famnen, inte det bästa upplägget för att prata bra franska) att vi bara ville ha en natt istället för de tre bokade för vi behövde hitta ett annat hotell som accepterade hundar. Damen i receptionen såg skeptisk ut, funderade lite, sa att valpen inte fick kissa eller bajsa på rummet vilket jag naturligtvis bedyrade att han inte skulle göra, jag sa att han skulle få sova i bur, vilket han INTE skulle göra men det lät ju bättre… 😉

Men sen bestämde hon sig, sa att ”jag fixar ett rum till er, ett specialrum, men det är inte klart ännu så ni får vänta en halvtimme medan jag gör i ordning det. Kom med och titta!” och så fick vi följa med bort till ett rum som låg på bottenplan med en typ altandörr/nödutgång där vi kunde ”smuggla” in och ut hundarna. De tog 5 € extra per natt för att vi hade hund där men det kändes helt ok. Verkligen trevligt att de löste det åt oss!

Trött Indigo på hotellrummet

Trött Indigo på hotellrummet

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom...

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom…

Indi hanterade allting med upphöjt lugn – ny matte, bilresa, möte med Wilma, gå i halsband och koppel, bo på hotell… han bara hängde med och var lättsam och glad! Så himla trevlig! Började direkt försöka leka med Wilma när vi var ute med dem på det stora fältet alldeles intill hotellet. Raringen, så duktig han var!

Hela natten sov han snällt dessutom, visade sig vara synnerligen morgontrött också. En liten olycka hade vi då han var väldigt sömning och låg i sängen och gosade, när jag sen skulle lyfta ner honom för att vi skulle gå ut och kissa så rann det redan kiss… oups. Blev en blöt fläck på överkastet…. Han märkte nog inte ens det, det bara ”rann över” lite. Som tur var så är valpkiss inte så mycket färg på och luktar heller inte mycket så vi fick torkat av överkastet och sen syntes ingenting när det väl torkat. Puh… hade ju inte varit roligt att försöka förklara det, nu när vi hade fått ha hundarna inne på nåder. 😉

Efter frukost styrdes kosan mot staden Troyes, en halvtimme bort. Nu fick Indigo åka i bilburen i baksätet, något som han INTE uppskattade. Jag kan säga att det hördes tydligt… hua vad han skällde och ylade. Han höll på i kanske 7-8 minuter, som kändes som en timme… 😉  men sen plötsligt så la han sig ner och sen somnade han. Därefter sov han hela vägen till Troyes. Väl i stan tog vi en långsam promenad till en park, det enda som Indi reagerade på var bilarna när vi gick längs en väldigt trafikerad gata, han har ju knappt sett bilar innan så det var ju inte så konstigt. Jag bar honom och sen på vägen tillbaka gick vi en annan väg där bilarna inte var fullt lika nära, då var han inte så brydd längre. I parken slappade han i gräset men så fort det kom en människa i närheten så reste han sig och försökte flirta lite och tyckte att alla skulle komma och hälsa på honom. Kul att han är så öppen och trevlig mot människor, det bådar gott.

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Indi kollar in stadslivet

Indi kollar in stadslivet

Damm i parken där vi satt  och tittade på folk

Damm i parken där vi satt och tittade på folk

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

 

Vi åkte tillbaka till hotellet – för övrigt med en valp som sov som en stock i buren direkt bilen började rulla! – och tog en paus innan det var dags att åka till uppfödaren igen. Väl framme lämpades  Indigo ner till sin bror i hagen för nu var det dags att se om Wilma var redo för parning. Indi verkade glad över att se brorsan men när han insåg att jag lämnade honom så hävde han upp rejäla YL. Tänk att han så snabbt hade skapat ett band med mig, lilla hjärtat!

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad, massor av plats för bus och vila i både sol och skugga samt ett hus som de kunde gå in i om de ville vara inomhus.

Wilma var ganska redo, även om hon först inte riktigt fattade vad det hela handlade om… Elliot var däremot väl medveten om vad han skulle göra och tvekade inte. Det blev parning med hängning och det var första gången jag såg en hundparning.

Förspel, typ.... ;)

Förspel, typ…. 😉

Cécile och Pascal bjöd oss på middag, vi blev sittande i många timmar och pratade hund, på engelska och med lite franska inslag, kelade med några älde valpar som de hade behållit själva och som röjde runt och hade sig,  fick kanongod middag och hade helt enkelt en otroligt trevlig kväll. Alla deras hundar var mycket öppna och trevliga, vi hade även sällskap av en hög katter, varav framför allt en med väldigt kul personlighet som fick oss att gapskratta flera gånger.

Indigo sov gott även denna natten och på morgonen såg jag till att lyfta ner honom från sängen direkt så vi inte fick några olyckor i sängen igen. 😉

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen! Lite suddig bild, tagen med mobilen, men den var så bra så jag ville ha kvar den ändå. 🙂

Dessa underbara valptassar!

Dessa underbara valptassar!

Vi åkte till C och P igen för ytterligare en parning, därefter fick Indi stanna hos brorsan medan Eva och jag åkte till Reims för att handla champagne, traska på stan en sväng och titta på katedralen. En trevlig och ganska ”turistig” dag, som avslutades med picknick utanför hotellet och sen hämtning av Indi.

På väg från landet mot stan

På väg från landet mot stan genom en massa små byar

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid. Dålig bild, tagen genom bilrutan med mobilen och gör verkligen inte rättvisa åt alla underbara rosor vi såg överallt.

Första stoppet i Reims... inköp av champagne!

Första stoppet i Reims… inköp av champagne!

Vackert hus i Reims

Vackert hus i Reims

På väg mot katedralen

På väg mot katedralen

Helt fantastisk detaljrikedom!

Helt fantastisk detaljrikedom!

Tornet, sett från ingången ungefär

Tornet, sett från ingången ungefär

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Vackra glasfönster

Vackra glasfönster i äldre stil

En imponerande byggnad!

En imponerande byggnad!

Detaljer på katedralen

Gargoyler på katedralens ena sida

 

Indigo och hans bror (den enda icke-snyggt tecknade harlekinen i kullen)

Indigo och hans bror. Brorsan var den enda dåligt tecknade harlekinen i kullen. Han skulle inom någon vecka flytta till sina nya ägare på en hästgård.

 

Torsdag förmiddag packade vi ihop, lastade bilen, tog en sväng på fältet utanför hotellet och rastade hundarna, checkade ut och sen styrde vi bilen mot uppfödaren.

Utanför hotellet strax innan avfärd

Utanför hotellet strax innan avfärd, det där fältet låg praktiskt till för hundrastning och lek.

Liten vilopaus i gräset

Liten vilopaus i gräset, har fått låna min väskrem att leka med. 😉

Sista parningen gjordes och därefter var det dags att sikta in sig på vägen tillbaka till Sverige. Första sträckan ut ur Frankrike och in i Luxemburg körde Eva, sen byttes vi av och jag körde vidare genom Tyskland. Första gången jag körde Autobahn men det gick ju smidigt och bra. Indigo var helt fantastisk, sov lugnt i sin bur, gick ut och kissade och bajsade när vi stannade för att rasta, var sen vaken en stund i buren men inte ett ljud kom det från honom utan han ägnade sig åt att tugga ben eller slita lite i fällen. 😉 Underbara lilla hund, så duktig han var!

Det enda som han inte gillade var högtalarrösten på färjan Puttgarden-Rødby, den skrämde honom men det förstår jag, den lät verkligen illa. I övrigt flirtade han med alla människor han såg på båten och några kom faktiskt och klappade honom, då blev han lycklig!

Sista biten genom Danmark och över bron körde Eva, jag slumrade lite först men blev väckt av Eva när vi passerade bron, det var dags att ta fram hundarnas papper för tullpassagen. Eva sa att det kan vara så att det inte ens är några tullare där utan man får ringa, men när vi kom fram visade det sig att det stod en hel hög med folk där… förmodligen väntade de på något speciellt för de kikade bara in i vår bil och tänkte sen vinka oss vidare men vi sa att vi hade en valp med som de skulle kolla på. Indi blev jätteglad, fler människor att mysa med, även om han var lite yrvaken så hälsade han glatt. De kollade han chip och pass men inte införseltillståndet, det kom jag på i efterhand – jag var inte så pigg och vaken själv direkt vid det här laget…

Vidare till Wilmas husse för avlämning av en glad Wilma, skönt att vara hemma tror jag hon tyckte, även om hon också var en synnerligen okomplicerad hund att ha med, hon bara hängde med överallt, lika glad och trevlig hela tiden. Sen körde jag en bit för jag tyckte jag var pigg men puh… det var jag inte insåg jag snart. Vid Hässleholm fick vi byta för jag var jättetrött – tidiga mornar är inte min starka sida…

Lustigt egentligen, här har vi kört över typ halva Europa och överallt har folk varit trevliga och tillmötesgående, så kommer vi till en mack i Strömsnäsbruk och möts av en jäkligt snäsig kassörska… kul att komma till Sverige… hm… hon var inte bara snäsig mot oss utan mot alla kunder. Dålig reklam för Shell, dessutom var kaffet inte speciellt gott och mackorna svindyra och lika äckliga som dyra… jag längtade tillbaka till Frankrike direkt! 😦

Vid 9-tiden svängde vi så in på uppfarten här hemma, så skönt att vara hemma! Det blev världen liv på hundarna när de insåg att matte kom hem och dessutom hade en annan person med sig! Vi hälsade på hundar och fikade och Indi fick börja hälsa på Kenzo, vilket förstås inte var något problem, Kenzo är så himla trevlig och sansad. Sen lastade vi ur alla mina prylar ur bilen och Eva gav sig iväg sista biten hem till sig.

Indi fick träffa Garibaldi och Chili – Chili var mest nyfiken och Garibaldi tyckte att den lilla skiten var helläskig… 😉  ganska typiskt Garibaldi, som har liten erfarenhet av valpar. Under helgen och början av denna veckan har hans inställning sakta ändrats och han har börjat komma på hur man leker med lillskiten och eftersom det där att leka med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var ju plötsligt Indi väldigt mycket roligare. 😉

Vi hade verkligen en fantastiskt rolig resa, även om det förstås är ganska jobbigt att åka nästan 170 mil i ett sträck, men det underlättar mycket att ha trevligt resesällskap och förstås också snälla och sansade hundar.