Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


2 kommentarer

Julefrid….. eller kanske inte….

Jag vet inte hur era veckor innan jul ser ut men hos oss brukar det vara ganska full fart. De senaste två åren har vi haft renoveringsprojekt på gång som behövt bli klara (eller åtminstone delvis klara) till jul. I år bor vi i en gammal gård som inte sett underhåll på många år och som dessutom stått tom i några år innan vi flyttade in. Det i sig presenterar en del ”intressanta” händelser. Lägg till detta 5 hundar, varav två som börjar bli ganska gamla, så har man då i alla fall inte ett recept för julefrid. 😉

Egentligen är advent en mysig tid, tycker jag. Visserligen sänker sig mörkret mer och mer, men samtidigt lyser adventsljus upp över allt. Julen närmar sig, jag brukar passa på att laga mat och baka i god tid inför julen så man inte behöver tokstressa sista dagarna. I år var det ju inte så enkelt; frysen var redan ganska full och vår frysbox kom ner tillsammans med möblerna den 12 december, lagom till att det blev en massa strul med annat.

Först och främst så fortsatte Kenzos mage att ställa till problem… på fredagkvällen (13:e december) blev han dålig igen efter att ha varit bra i typ ett dygn…. Han fick lite ris med mycket vatten men nån timme efter maten kräktes han och det stank verkligen illa, mer som diarré än kräk. Jag ringde till djursjukhuset i Hässleholm (som var det enda som var öppet i närheten vid den här tiden) och de tyckte att om allmäntillståndet var bra så kunde vi nog avvakta lite. Som tur var så hände inget mer men Kenzo fick svälta ytterligare ett dygn, därefter testade vi med lite nötfärs efter tips om att det skulle vara bättre än ris, men tyvärr funkade det inte alls utan han blev dålig i magen igen, inga kräkningar men diarré.

Inte nog med det – det var tydligen inte bara en smäll Kenzo hade fått under ögat… i söndags kväll såg han åter igen lite svullen ut och så även på måndag morgon, då blev jag fundersam och ringde och bokade tid på ett djursjukhus i Kristianstad som har en tandspecialist. De gissade, precis som jag, på att en tand ställde till problem och vi fick en tid för röntgen och ev. tandutdragning på torsdagen. Fram tills dess skulle Kenzo äta antibiotika och smärtstillande, vilket kändes lite jobbigt med tanke på magen. Men jag passade på att köpa Pro-Kolin och så fick han det tillsammans med en pytteportion ris och fisk samt en Metacam, antibiotikan väntade jag med till morgonen därpå för att ge magen en chans. Tack och lov funkade det med dieten och han klarade även att börja äta antibiotika utan problem.

I torsdags var det så dags att lämna honom på djursjukhuset för trolig operation (beroende på vad de hittade när de röntgade). Läskigt, med tanke på hans ålder. Samtidigt var ju tanden tvungen att åtgärdas; vi märkte direkt en skillnad på Kenzo när han gick på smärtstillande, han piggnade till rejält så han har nog haft ont. Samma sak var det förra våren då han fick problem med en tand på andra sidan, vi märkte inte så mycket innan men däremot piggnade han till rejält efteråt (när han väl blivit av med den hosta han hade i några veckor efter op).

Som tur var så gick operationen utan minsta problem, de tog bort den stora tanden längst in i höger överkäke, motsvarande tand på vänster sida var den som togs bort för snart två år sedan. Hoppas han ska slippa mer tandproblem nu….

Inte nog med det, när vi var ute med Garibaldi och Indigo i början av förra veckan så gick vi en annan runda, där vi inte gått på nån månad eller så, längs en realtivt nygjord väg genom ett skogsparti. Man kommer ingenvart egentligen, bara ut på ett vattensjukt fält så vi vände där men först fick Gari hämta några kastade bollar, något han gjorde med viss tvekan då det stänkte väldigt på hans mage när han sprang på det blöta fältet… han gillar INTE sånt. Hur som helst, på vägen hem började han sen plötsligt slicka frenetiskt i sin högra tass…. jag kollade men kunde inte hitta något. Indi ägnade mest tiden åt att springa som en idiot i dikena. När vi kom hem upptäckte vi att även Indi slickade sig i tassarna…. båda hundarna var dessutom ganska stressade över att det kliade så… de slickade och bet och sparkade tassarna i mattor och golv. Vi beslöt att tvätta av tassarna så de åkte i badkaret en i taget, tack och lov att de är så snälla; Indi fick vi visserligen lyfta i och han kämpade emot ganska bra men när han väl var på plats var han snäll. pep lite ynkligt en gång. Gari hoppade till och med i själv och kunde sitta stilla utan att vi behövde hålla så hårt i honom – starkt gjort när jag vet hur mycket han avskyr att bli blöt. 😉

De blev lite lugnare efter badet och nästa dag var det inga symptom kvar, men skumt var det verkligen. Hade gissat på salt men de visade inget medan vi gick på vägen (och vem saltar en skogsväg, när det dessutom inte ens är frost?). Vi lär dock inte gå den vägen igen på ett bra tag….. tyckte oerhört synd om dem när de var så irriterade över sina tassar. Det syntes dock ingenting i tassarna, de var inte röda eller nånting, mycket skumt det hela.

Sen dess har det varit lugnt med hundarna, tack och lov…. Däremot var det – naturligtvis – annat som strulade. I lördags, den 21 december, skulle Martin börja fylla det stora akvariet så att fiskarna så småningom kan flytta från det lilla temporära akvariet tillbaka till sitt stora rejäla hem. Akvariet behövde en ordentlig rengöring och slangen som vi använder för att tömma och fylla kopplades till badkaret, då jag höll på att laga mat i köket och behövde den vasken. Det hela började bra, men så plötsligt så upptäckte Martin att badkaret var helt fullt av vatten…. proppen hade åkt i utan att han märkte det och som tur var så upptäckte han det innan det rann över. Men…. när han sen skulle tömma insåg han att avloppet var ganska igensatt….Han kunde tömma ut några liter bara, sen började det rinna över från avloppet under badkaret ut över golvet. Badkaret är av den inbyggda typen med ett galler mitt på nere vid golvet, vid avloppet, men när han väl fick bort gallret upptäckte han att renspluggen satt som berget. Då beslöt han sig för att försöka rensa toalettens avlopp eftersom det är samma avlopp som grenar sig och vi har haft lite problem med avloppet till toan. Han försökte med en rensfjäder men icke…. den gick inte att få ner. Så kom han på att högtryckstvätten har nån sån avloppsrensarpryl och det visade sig funka bättre. Dock fick han ju köra ner handen i toan och greja och ha sig….. jag är tacksam att det inte var jag… uäck. Efter mycket slit fick han rensat avloppet och sen rann vattnet undan utan problem, men igångsättninge av akvariet som i sig kanske skulle tagit en timme inklusive rengöring blev alltså en långdragen affär med mycket slit, jag tror han la 3-4 h totalt på det hela. Puh….

Därefter har dock det mesta funkat, även om vi fick stressa och slit amed att få ordning här hemma; flyttkartonger överallt, saker som behövde packas upp men som vi inte visste var de var, saker som vi packade upp men inte visste var vi skulle få plats med dem….
När skinkan skulle kokas insåg vi att vi inte hade en aning om var den stora kastrullen var… så det fick lösas med en mindre och jag är glad att vi beställt en skinka på 2.5 kg, större hade helt enkelt inte gått i den kastrull vi hade. Skinkkastrullen hittades naturligtvis dagen efter, när det redan var för sent…. 😉

Men på julaftons morgon var huset faktiskt fantastiskt julfint, maten var fixad, till och med några sorters godis (om än väldigt mycket färre än normalt men det är nog bara bra… ) vi var trötta men nöjda och julaftonen som firades med Martins föräldrar blev lugn och trevlig och huset kändes oerhört hemtrevligt och mysigt, äntligen! Det har känts väldigt kalt när vardagsrummet har varit nästan tomt. Sen gör ju en gran och en masssa julbelysning sitt till för den mysiga stämningen. 🙂

image

image

image

image

När det gäller hundarna har vi tidigare år, uppe i Linköping, gjort det enkelt för oss genom att låta hundarna vara i hundhuset på julafton. Det har varit lugnast så, med tanke på det här med att vi måste separera Sigge och Gari – jag vill inte riskera att någon slarvar med en grind…. det ansvaret vill jag inte lägga på någon annan än oss själva. Dessutom har Sigge blivit svårare med folk efter att han var sjuk – om det är sjukdomen i sig eller om det var vistelsen på djursjukhuset när han redan mådde så dåligt vet jag inte, men han är mer misstänksam och osäker än tidigare och det är bara onödigt att utsätta honom och besökare för risken att det händer något.

Nu har vi inte längre något hundhus – det ska bli hundboxar i gamla stallet så småningom, eftersom det är praktiskt att kunna sätta ut hundarna ibland, speciellt om vi har folk med hund på besök, eller som besökare har med sig hund och vill sätta dem i ett varmt stall istället för att ha dem i bilen om det är under den kalla årstiden. Men de här planerna ligger en bit framåt i tiden, så nu hade vi inte något val – hundarna fick helt enkelt vara inne. Vi delade upp dem så att det skulle bli hyfsat lugn; det var förhoppningen i alla fall – i och med att vi tidigare år alltid valt att låta dem vara ute i hundhuset stora delar av tiden så hade vi inte en aning om hur de skulle sköta sig. Garibaldi har en tendens att bli gapig när han inte får vara med….. Men det hela avlöpte strålande! Lite gap från Gari i början men han lugnade sig snabbt. Han, Indi och Chili var i sovrummet, med grind in till vardagsrummet så de hela tiden såg och hörde oss, medan Sigge var i arbetsrummet, även han med grind in till vardagsrummet (huser är synnerligen väl anpassat för att vi ska kunna dela av utan att någon hund blir totalt undanstängd, mycket praktiskt) och otroligt nog så tyckte Chili – som annars avskyr att vara undanstängd så där – att det var helt ok att ligga i sängen eftersom han hade oss inom synhåll hela tiden. Indi var superduktig trots att han nog blev lite uttråkad. Så julafton var verkligen en bra dag efter allt slit och allt strul, jag tror vi alla var nöjda. 🙂 Kenzo fick – som den skötsamma och lugna hund han är – förstås vara med hela tiden, något han uppskattade väldigt mycket. Oturligt nog för honom så är vi fortfarande försiktiga med hans mage så hans tiggande gav ingen utdelning… det tyckte han var synnerligen orättvist. 😉

Julafton blev som sagt lugn, hundarna skötte sig strålande och var rejält trötta nästa morgon, trots att de inte hade gjort speciellt mycket. Juldagen grydde lite regnig men det upphörde under dagen och när vi gick ut en sväng på eftermiddagen var det 10 plusgrader och kändes mer som vår än som jul….

image

Gari och Indi fick en promenad på en timme på en nyhittad väg, där framför allt Gari fick gå lös större delen av tiden. De var väldigt nöjda med att få en lite längre runda – senaste veckorna har pga allt annat som hänt blivit rätt kass på rastningsfronten så det var definitivt dags för skärpning. Chili, Sigge och Kenzo fick en lite kortare runda, men Sigge ska få en längre runda i morgon istället tänkte jag.

Nu väntar ytterligare ett antal lediga dagar och de ska ägnas åt en hel del vila, efter denna stressiga, stökiga, nervösa och jobbiga höst så behöver vi båda pusta ut lite. Hundarna ska få träning och jag ska installera min nya dator, vi ska säkert packa upp en eller två lådor till men mycket fokus ska ligga på lugn och återhämtning.

God fortsättning alla!

image

image

image


Lämna en kommentar

Mycket nu…..

Senaste veckan eller så har varit rätt hektisk – känns som att det är så hela tiden men vissa veckor är värre än andra.

Martin åkte till Linköping på måndagen (om jag inte minns fel). På onsdagen var han hos mäklaren och skrev på kontraktet för försäljningen av gamla huset. Huset hann faktiskt inte ligga ute på marknaden så himla länge. Det gick lite trögt i starten efter visningen men sen kom det ett bud och sen drog det bara iväg uppåt. Det slutade på mer än vad vi hade väntat oss, kul och de nya ägarna verkar trevliga och vänliga, vilket om inte annat är skönt för grannarna där uppe!

Sen kom Martin ner igen på torsdagen, lagom till stormen Sven drog in över Skåne. Det var klass 2-varning för hela länet, sen uppgraderades det till klass 3 över nästan hela Skåne med undantag för Österlen… puh, vi kanske bosatte oss på rätt ställe ändå. 😉

Som tur var så orsakade inte heller denna stormen några större skador; en port till gamla stallbyggnaden blåste sönder, porten var rejält murken sedan tidigare (vilket gäller nästan alla träportar här på gården) och enda nackdelen med att den blåste sönder nu var att det är där vi matar de halvvilda katterna. Får bli portlagning framöver, eller ja…. vi lappar på den lite och sen ska det göras en ny port under våren/sommaren. Elen fick vi behålla hela tiden, även om det blinkade lite väl mycket ibland. Olseröds Elektriska Distributionsförening är tydligen riktigt duktiga på att hålla ett bra och fungerande nät, vilket känns tryggt.

Jag läste på Facebook att väldigt många i Skåne hade fått snö under fredagen och jag var helt klart lite avundsjuk, men så vips började det snöa här med! Det kom inte mycket, knappt 1 cm men i alla fall; det blev vitt och mysigt!

Snön drar in!

Snön drar in!

På fredagkvällen var vi på julfest med mitt jobb, en trevlig och avslappnad tillställning som hölls i ”Militärsällskapet i Stora Kronohuset i Christianstad”s lokaler mitt i Kristianstad. Det blåste fortfarande rejält när vi åkte in till stan men när vi sen åkte hem närmare midnatt hade det lugnat sig och så var det över för den här stormen. Får se när nästa kommer….

Helgen ägnade vi primärt åt att fixa här hemma. Högt upp på listan stod att få varmare i tvättstuga och pannrum. De ligger vägg i vägg och har en (öppen) dörr mellan sig. Båda rummen har fönster med endast enkelglas, i pannrummet fanns det dessutom en ventil rakt ut (kvarleva från när man eldade med olja). Så de här rummen var kalla, trots element i tvättstugan och att pannan värmde pannrummet lite. På forumet Alternativ.nu råkade jag läsa en smart grej, en som hade använt bubbelplast för att isolera ett fönster i ett uthus där de har getter. Bubbelplast har vi gott om då vi brukade vinterisolera växthuset och förvara växter där, något vi inte kommer att göra här nere utan här kommer växterna att flytta in i frysrummet (som inte är så kallt som det låter utan kallas frysrummet för att frysbox och frys står där). Sagt och gjort, vi bubbelplastade båda fönsterna, samt tejpade igen ventilen. Dessutom satte Martin en list på dörren samt satte dit nya tätningslister.

Tvättstugans fönster fixat

Tvättstugans fönster fixat

Som grädde på moset hittade Martin shunten som ändrar hur mycket varmvatten som går ut i elementen och vips hade vi varmt i hela huset! Förmodligen till en hemsk elräkning men det får vi stå ut med denna vintern, sen ska det in värmepump!

Redan några timmar efter bubbelplastningen hade vi 20 grader i tvättstugan, då hade vi ändå sänkt elementet rejält. Så skönt!

Martin skruvade ihop det nyinköpta badrumsskåpet och det gjorde att badrummet blev betydligt vettigare att använda när det fanns någonstans att göra av saker.

Helgen innehöll också en tripp till Åhus för att kika på julmarknaden. Vi åkte efter att det blivit mörkt, klockan var kanske strax efter 16, men då höll tyvärr de flesta på att packa ihop och stänga. Det var förvisso inte mycket folk och vädret var kallt så jag kan förstå dem, samtidigt som det är lite trist när det står att det ska vara till kl. 18. Vi köpte bara några lussekatter samt kikade på lite tapeter och annat, sen åkte vi till Ica och handlade (vilket vi ändå skulle, så trippen var ju inte bortkastad).

Vacker söndagmorgon:

2013-12-08 08.29.19

2013-12-08 08.28.24

Tyvärr drog det på söndagen in mildare väder och den lilla mängd snö vi fått – precis lagom för att skapa mysig julstämning – regnade bort. 😦

På  måndagen åkte Martin åter igen upp till Linköping, på tisdagen kom elektrikern och fixade det sista där och på onsdagen kom flyttgubbarna och började packa in allting i lastbilen! Martin kom ner på onsdagkvällen.

Igår kl. 7 på morgonen kom de hit och började lasta av. Det tog nästan exakt 3 h och nu har vi kaos här…. ännu mer kartonger, möbler som står lite här och där eftersom vi inte är helt säkra på hur vi ska möblera…. men så skönt ändå att bara ha ett hus att greja med!

Så här ser det just nu ut i vardagsrummet:

Kaos

Kaos

Grabbarna hittade snabbt sängen:

Indigo & Garibaldi

Indigo & Garibaldi

I övrigt har veckan varit lite si så där vad gäller hälsa. Det började med att jag i fredags upptäckte att Garibaldi hade ett sår i rumpan, precis ovanför analöppningen. Som fd schäferägare tänkte jag först ”fistelgång” men såg sen att det var det inte. Inte heller var det problem med analsäckarna utan det såg ut som att en tand gått in…. När jag tänkte efter lite insåg jag vad som hänt – när jag rastade hundarna på torsdagen, när stormen var på väg in, så sprang G och I och lekte. Indigo har en ful vana att hänga i Garibaldis svans, något som Gari sällan blir irriterad på, i alla fall inte speciellt mycket. Men då hände något som fick Gari att sno runt med fullt garnityr framme och Indi backade snabbt undan och höll sig sen undan ett tag. Jag misstänker att Indi misade lite när han högg efter Garis svans och istället lyckades sätta en tand i Garis rumpa…. Det är väl tur ändå att Gari inte har kulorna kvar för annars hade det väl gått illa nån dag. Det har i alla fall läkt bra men grabbarna har fått låta bli att leka på ett tag vilket har varit jobbigt för dem båda två… 😉

Sen på måndagkvällen när Martin hade åkt så upptäckte jag att Chili var dålig i magen, rejäl diarrée. Som tur var upptäckte jag det innan det var dags för kvällsmat. Han fick springa ut ett antal gånger under kvällen, vid 21-tiden var han fortfarande dålig men nästa rastning vid 23 så kom det inget mer och han sov lugnt hela natten. Sen har han fått svälta i 24 h och därefter ris och pyttelite färskfoder. Nu verkar magen ok igen.

Men det var ju inte slut där inte…. på tisdagmorgonen upptäckte jag att Kenzo var svullen under höger öga… ca 1 cm längs hela nedre ögonlockskanten. Först tänkte jag rotspetsabscess, för jag minns hur han såg ut när han hade det för något år sedan… det innebär operation av den trasiga tanden och redan då när vi gjorde det för drygt 1.5 år sedan tog det hårt på honom, så det kändes inte bra. Men lite tveksam var jag då svullnaden satt väldigt högt upp mot ögat, när han fick abscessen satt svullnaden lite längre ner på kinden. Jag beslöt mig för att vänta och se och på kvällen hade svullnaden nästan helt gått ner, tydligen hade han väl fått en smäll på ögat eller så. Kanske har Indigo viftat omkring med tassarna lite för vilt, det händer ibland… 🙄

Såklart var det inte slut där heller…. vi hade klockan ställd på 5.30 i går morse för att hinna rasta och äta frukost innan flyttbilen kom, men redan 4.20 väckte Kenzo mig, då ville han gå ut, men det räckte inte att gå ut på innergården och kissa, nej han ville gå längre och så fort vi kom ut så började han äta gräs…. jag hörde att hans mage lät lite och efter en stund satte han sig och bajsade väldigt löst…  suck… nu är det hans tur att svälta ett dygn.

Själv hade jag en mindre bra dag i tisdags; trampade på något (nån av Indis leksaker) i köket och vred till ryggen, men var tacksam att knäet klarade sig. Dock lyckades jag senare på kvällen ställa till det genom att försöka busa med Indi – tog några snabba steg mot honom genom hallen, det gick bra så länge sandalerna var på mattan men när jag satte vänsterfoten på golvet så halkade jag på något (grus, hundhår, vatten?) och satte mig pladask bakåt. Gjorde mig lite illa i höger handled, fick ett blåmärke på skinkan men framför allt böjde jag det trasiga knäet alldeles för hastigt, så nu har jag lite mer ont i det igen…. 😦  Nu får jag hoppas att det blir en bättre period framöver.

Borde skriva lite mer om Indigos träning men nu blev det här alldeles för långt ändå, så jag tar det i ett eget inlägg sen. 🙂


Lämna en kommentar

1:a advent och lite annat

Så har vi då gått in i årets sista månad. Tiden rusar iväg och nu har vi bott på gården i 3 månader… eller ja, jag har bott här, Martin har farit fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland för att fixa med gamla huset. Men nu är det snart slut med det! Förhoppningsvis skriver vi kontrakt på försäljningen nu i veckan, det känns jätteskönt och dessutom blev slutpriset lite högre än vad vi hade väntat oss. Man hoppas ju förstås att det ska dra iväg men man har också nån sorts realistisk nivå, men den gick vi alltså över rätt hyfsat, härligt!

I fredags var elektrikern här och lämnade av lite prylar och meddelade att han skulle komma kl. 9 nästa dag för att börja sätta upp belysningen i träningshallen. När han kom och knackade på dörren så blev hundarna lite uppe i varv…. som vanligt… Indi som väldigt gärna vill hälsa på folk lyssnade inte riktigt på mig så medan jag försökte få Kenzo att gå in i köket så smet Indi ut och sprang förbi mig (genom hallen bort till ytterdörren) och smällde samtidigt i mitt skadade knä… Aj så ont det gjorde, visserligen inte i närheten av den smäll jag fick när de sprang omkull mig för en månad sedan men ändå.. nu är ju knäet redan skadat liksom. 😦

Både torsdagen och fredagen var vi en sväng till ”storstan”….. hehe, Kristianstad är ganska litet om man jämför med Linköping, men de har ändå rätt bra utbud, i alla fall av det vi skulle ha. Största nackdelen tycker jag är att vi inte har nära till Ikea och Bauhaus längre. Ikea var vi ju vana vid och Bauhaus hade vi först i Norrköping och sen öppnade de äntligen i Linköping… då flyttar vi…. 😉  Men Jula, Granngården, Rusta, en bra djuraffär, Harald Nyborg och en Ica Kvantum samt Ica Maxi ger ett helt ok utbud när man ska handla mat och prylar. 🙂

I lördags började vi adventspynta. Det kom upp slingor på stallet och träningshallen, sedan tidigare hade vi en ljusslang i inkörseln och så satte vi ”fuskgranslingor” med lampor i runt två av de tre dörrarna – och upptäckte att det där med stenhus har sina nackdelar…. inte alls lika lätt att få dit krokar, men vi lyckades efter lite trixande och lite speciallösningar. 😉  Jo, sen satte vi ju även upp adventsstjärnor och -stakar inomhus, plus att vi hade köpt några julstjärnor och hyacinter. Lite glögg och pepparkakor till det och sen var det riktigt mysigt här.

Jag ville ha lite granris i krukor utanför dörrarna, men insåg snabbt att några granar har vi inte på vår mark… däremot hittade jag en tall bakom maskinhallen och tallris blev minst lika fint, så det blev bra. 🙂

Lite bilder:

Träningshallen pyntad

Träningshallen pyntad

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

Lyktor och tallris vid ingången

Lyktor och tallris vid ingången

Svårt att fota när det är mörkt

Svårt att fota när det är mörkt

Den var längre än stallet är brett.. ;)

Den var längre än stallet är brett så den fick fortsätta runt hörnet lite… 😉

Ljusslinga på stallet

Ljusslingan på stallet välkomnar direkt när man kommer till gården

Pyntat

Pyntat. Lite snö hade ju varit fint, men vi får väl vänja oss av vid vita vintrar nu när vi bor i söder. 😉

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Igår skulle jag och Garibaldi tävla lydnadsklass 3 i Veberöd, men mitt knä bråkade rejält redan när jag gick och rastade och sen lyckades jag nästan snubbla över en sak i tvättstugan, jag hann stoppa så jag inte föll men det var inte bra för knäet, så jag fick ännu mer ont och då kände jag att det var banne mig inte vettigt att sitta en timme enkel resa i bil och sen halta runt på en lydnadsplan när vi ändå inte har nån chans att göra en bra tävling. Så jag ringde och strök mig, tråkigt men jaja, vi får ta igen det nästa år.

Trist nog hade jag en ”dipp-dag” igår – jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det men det är något som dykt upp efter att jag fått min hypotyreos. Nån dag då och då så tappar jag totalt all ork, mentalt men framför allt fysiskt. Jag var helt slut igår, så det var nog bra att jag inte åkte och tävlade. Jag la mig på sängen för att vila knäet lite och sen sov jag hela förmiddagen! Somnade även en stund på eftermiddagen. Helt hopplöst, hade inte ork eller lust att göra något alls. Martin slet under tiden med att skriva ansökningar om bygglov dels för vårt kommande gästboende och dels för träningshallen, som vi faktiskt inte visste att vi behövde bygglov för. Normalt är det enkelt med jordbruksfastigheter; ekonomibyggnader behöver helt enkelt inte bygglov. MEN eftersom vi nu ändrar verksamheten från jordbruk till hundträningshall så krävs det alltså bygglov. Tyvärr kan det ta ett tag också, pga julledigheten som snart infaller. Vi får väl se. Sen bytte han också däck på Chryslern så jag har en bil med vinterdäck ifall väglaget blir vintrigt i veckan. Själv gjorde jag alltså inte mycket alls, som tur var hade jag redan dagen innan lagat en lammgryta som vi åt på kvällen. Jag tyckte inte den var vidare god, men Martin tyckte den var jättegod…

Elektrikern blev för övrigt klar med belysningen i hallen, det blev fantastiskt bra! Det sitter rörelsedetektorer så att man slipper tända och släcka, det sker automatiskt. Kanonfint kommer det att bli, åh vad jag längtar!

Martin tog en bild igår kväll:

Ljust och fint

Ljust och fint

Just nu ligger det stenmjöl på golvet, det måste dock gjutas på lite cement för att kunna lägga mattan – något som mattsäljaren missade att berätta, han påstod att det skulle räcka med stenmjöl men sen visade det sig när vi pratade med mattlägaren att det gick inte, utan det måste gjutas. Nå, nu väntar vi ändå på bygglov så vi kan inte färdigställa förrän vi fått det, men det är ju lite tröttsamt när en säljare säger en sak som inte alls stämmer. Men hur som helst – hallen kommer nog bli superfin. Det är Agilitymatta som vi ska lägga och jag hoppas att det blir riktigt bra.

Imorse vaknade jag däremot pigg och med en massa energi, tack och lov att de där trötthetsdagarna bara varar en dag oftast. Det har säkert något med hypon att göra och det är väl bara att lyssna på kroppen. Man får ju vara tacksam att man inte har sånt där kroniskt trötthetssyndrom för fy sjutton vad det måste vara hopplöst jobbigt. 😦  Jag minns hur jag mådde innan jag fick min hypo-diagnos; då var jag konstant så trött, inte bara nån enstaka dag utan varenda dag var ett elände. Har väl aldrig blivit så glad att få veta att jag faktiskt var sjuk… då fanns det ju plötsligt en möjlighet att göra något åt det. Nå, numera är det som sagt bara nån dag då och då så jag ska nog egentligen inte klaga.

Så idag har det blivit träning med hundarna, gäller att passa på när energin är på topp! 🙂 Vädret var strålande fint, klart och soligt med några minusgrader på morgonen och förmodligen runt nollan på eftermiddagen (det var frost i gräset på skuggiga ställen). Började med Indi och han var så jäkla duktig! Vi tränade fritt följ, både vänster och höger sida, bara korta sträckor dock. Han har superfint bakdelsarbete, hur han nu lyckats få det….. jag har ju knappt tränat det… 😉 Jag har dock tränat in positionen lite annorlunda mot hur jag gjorde med Garibaldi, eftersom jag inte alls är nöjd med det fria följ som blev resultatet med Gari och det verkar ju ha gjort susen. Tur att man lär sig lite av sina misstag i alla fall. 😉

Vi tränade även på ”springa till rutan” med shaping och även att springa från rutan och komma in vid min vänstra sida. Typiskt en sån sak som är lätt att träna redan nu, även om den inte kommer förrän i klass 3. Indi har inga problem att sitta kvar i rutan när jag går ifrån honom, duktig kille (ja, jag satte honom, vill inte lägga honom i rutan ännu, däremot är jag inte säker på att han klarar av att stå kvar när jag går iväg, att sitta kvar kan han däremot).

Lite gripande av apport (i form av en kamprulle) gjorde vi också, samt lite inkallningar, ställande under gång, enkel platsliggning och så lekte vi en massa. Han är verkligen rolig att jobba med och trots att vi inte tränar så mycket som han säkert skulle vilja så orkade han lätt hålla koncentrationen uppe hyfsat i 45 minuter! Jag såg att ibland blev han lite trött i huvudet så då gjorde vi enkla saker plus att vi som sagt lekte mycket. Han älskar att kampa, det är nog nästan bästa belöningen, även om godis och att jaga boll också står högt på listan. Tacksamt med lättbelönad hund. 🙂

Garibaldi fick sen ett pass lydnad, klass 3 (förutom hopp-apport) och jag försökte köra lite mer tävlingsmässigt, fast i rutan fick vi lite problem – jag hade kört inkallningen alldeles innan, med startpunkt jämte rutan, så när jag sen skickade mot rutan så drog han istället mot startpunkten för inkallningen. Fick ändra strategi lite och sen gick det bättre. Han har senaste gångerna på träning och även på tävlingen i Skurup gått in från vänstersidan, så nu la jag en boll bakom rutan och så fick han springa och ta den, varvade mellan att låta honom springa direkt och ta den kontra att stanna honom i rutan och sen ge frikommando. Funkade fint, jag har ju kört så här innan så det är nog dags att göra lite sånt igen.

Vittringsapporteringen är numera hur säker som helst, spännande att det gick så fort att lära in den men så hade vi iofs grundlagt en del tidigare. Fjärren är ju ett av våra problem, idag jobbade jag med att stå bredvid honom och hjälpa honom fysiskt genom att visa hur han ska skifta, det gick riktigt bra. Ska jobba vidare med det parallellt med att jobba med baktasstarget, så får vi se. Största problemet är väl egentligen att han inte skiftade nästan alls på tävlingen; hade han skiftat men flyttat i sidled som han gör så hade vi ju inte haft en 0:a… jag tar faktiskt hellre sidoförflyttning än inga skiften, men det där tror jag iofs hänger mest på att han är ovan vid att köra fjärren i den miljön; han var helt enkelt lite för ofokuserad. Det märktes ju även i fria följet.

Såg en Youtube-video härom dagen, den kom via Facebook, på en kille som tränar fritt följ inne på en flygplatsterminal. Jisses säger jag bara…. hur får man hunden att ha så fint fokus?? Tror inte Gari hade gått ett enda steg fot med kontakt i sån miljö. Det är ju förstås enbart mitt eget fel – nu har jag inga ambitioner att kunna köra lydnad på en flygplats 😉  men det här med att hålla fokus även i störiga miljöer är ju en träningssak och jag har helt enkelt slarvat med träningen av sånt. Måste försöka vara noggrannare med Indi än vad jag varit med Gari, fast hittills har jag ju inte skött det så bra… Indi har inte varit på nån brukshundklubb mer än en gång… 😳  jag MÅSTE ta tag i det. Även Gari hade säkert mått bra av att få träna lydnad typ mitt i Degeberga eller så; inte direkt storstad 😉 men förmodligen nog så svår störning för honom. Skärpning matte!

Slutligen gick jag en promenad med gamlingarna och Sigge och därefter fick Sigge ett rallylydnadspass som han tyckte var riktigt kul.

Intressant nog så var lammgrytan, som jag inte alls gillade igår, väldigt god idag. Men så mådde jag ju heller inget vidare igår… tänk vad det påverkar.

Så här vacker var solnedgången idag – soliga dagar gör ju att ljuset hänger kvar lite längre, den här bilden togs efter kl. 16 och mulna dagar är det ju mörkt då.

Underbar solnedgång

Underbar solnedgång