Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Nyttig träning

I lördags kom Helene med sin beaucerontik Ciel till oss för lite gemensam träning – så otroligt skönt att kunna träna inomhus i 7-8 plusgrader jämfört med minusgrader och blåst ute.

Garibaldi och jag fick kommendering genom några klass 3-moment; fritt följ, sättande, inkallning, rutan, apportering, hopp-apport och vittring. Väldigt nyttigt, jag noterar direkt att koncentrationen hos Gari brister lite när vi blir kommenderade plus att vårt fria följ degenererar rejält, troligtvis för att jag tappar viss koncentration på Gari när jag lyssnar på den som kommenderar, jämfört när vi tränar själv och jag lägger all koncentration på G samt – delvis omedvetet – planerar mina svängar, halter etc. på ett helt annat sätt än när någon kommenderar runt oss. Vi trixade lite med fria följet, Helene tipsade bland annat om att jag skulle försöka få helomvändningarna att flyta lite mer så jag inte tappar Garibaldi varje gång och det funkade riktigt bra. Som vanligt är det jag som begränsar oss – sköter jag mig så sköter Gari sig (oftast i alla fall, även han kan ju ha sina förvirrade dagar…). 😉

Rutan är verkligen INTE säker, det finns inte tillräckligt bra tryck i honom trots target… funderar på att gå över till godisskål och ”hjärntvätta” honom lite. När han får dålig fart och funderar för mycket så blir det också en båge mot rutan och ibland kan han då gå in från sidan istället för rakt framifrån, vilket ju är onödigt. Något som känns desto mer stabilt är faktiskt vittringen – kul med tanke på hur lite vi egentligen tränat den men å andra sidan har jag haft en bra plan och hållit mig till den samt att jag körde vittringen som en ”kampanj” i höstas inför tävlingen; det gav verkligen bra genomslag.

Vid hopp-apport kunde jag konstatera att om jag kastar apporten långt nog så hinner han, när han plockat upp apporten och vänder om, se hinder och komma ihåg att han ska hoppa tillbaka. När jag däremot första gången kastade för kort så tog han apporten, vände åt höger, kom vid sidan av hindrets ”siktfält” så att säga och gick förstås vid sidan tillbaka. Nåja, kasta apporten långt är jag hyfsat bra på så om det är så pass enkelt löst så ska det nog inte vara något problem. Jag testade även, på uppmaning av Helene, att kasta apporten snett, så den kom längre ut till höger – men ganska långt ut – och även då hoppade han på vägen tillbaka, så det handlar helt enkelt om att han ska ha tillräcklig sträcka efter vändningen. Intressant att testa lite. 🙂

Indigo fick också lite träning. En sak som är rätt tydlig är att han fått ett beteende där han gör något, får belöning, sen tar han en sväng runt, kollar in leksaker eller något annat och kommer sen tillbaka till mig och så fortsätter vi. Det där är ju förstås INTE ett önskvärt beteende och jag måste ta tag i det innan det blir ännu mer befäst. Måste bara fundera ut en bra lösning. 😉

Annars går han superfint linförighet/fritt följ, fin bakdelskontroll och sätter sig snabbt som attan. Riktigt snyggt! Han fick testa hoppet några gånger på låg höjd och klass 1-hoppet var ju inga konstigheter – han har fin stadga när jag sätter honom, det som ska fixas till är ingångarna, som vi ju överlag inte jobbat speciellt mycket med. Avlämning i handen (boll) funkade fint även med den störning det innebar att ha en annan person med i hallen. Han sitter också järnstabilt när jag kastar föremålet; uppmärksam och laddad men inga försök till tjuvstart, mycket snyggt. Samma sak gäller kvarsittandet i inkallningen, jag kan lämna honom och sen berömma med rösten när jag stannat och vänt mig om och han sitter stadigt och bra, mycket trevligt!

Att han sen drog av sitt koppel (valpkopplet som var ganska tunnt så det var väl inte helt oväntat) när Helene hämtade Ciel var väl på minussidan men jaja… 😉  Han skällde först ut henne – helskumt med en främmande hund i hallen, sen blev det lekskall och sen så småningom kunde han koncentrera sig hyfsat på mig, fast dumt nog var min godis slut lagom tills dess. Mer sån här träning behövs helt klart och med bra belöningar så han verkligen får betalt för att koncentrera sig på mig.

Han somnade rätt snällt i köket sen när vi fikade… 😉

I söndags blev det ingen träning, bara promenader. På eftermiddagen tog vi en halvhyfsad promenad med Gari och Indi, då satte jag sele på Indi och ett koppel som man kan knäppa runt midjan, med expanderdel, det var väldigt skönt att slippa strula med att han inte ska dra. Han låg på rätt bra i selen, han skulle säkert bli en bra draghund och sen sprang han som en galning när han väl fick gå lös på hemvägen. Jag har aldrig haft en hund som springer enbart för att det är så roligt att springa… 😀  snabb som vinden är han och förhoppningsvis ska han ta med sig det in på agilityplanen sen. 🙂

Fick se foto på hans kullbror förresten, milda tider så lika de är! Hade det inte varit för att harlekinteckningen är lite olika – framför allt i ansiktet – så hade man trott det var Indi! Samma nätta kroppsbyggnad, samma långa framtår och lite lätt fransyska benställning (som förhoppningsvis försvinner när de breddar sig lite i bringa/bröstkorg), samma fint vinklade öron och samma fina vänliga uttryck i ansiktet. Ägaren konstaterade att Inook som han heter är en ”wonderful dog” och fortfarande valpig, det stämmer ju synnerligen väl även på Indi. 🙂

Igår hade jag planerat att gå ut och träna i hallen lite men efter 8 h arbetsdag, en sväng inom affären samt middag framför tv:n så stensomnade jag i soffan… helt väck.

Det blev inte mycket bättre idag heller, vi for iväg till Åhus och handlade i skitvädret – inte så farligt på vägen dit men på vägen hem började man känna av den där klass 1-varningen som de gått ut med. På vissa ställen såg vi knappt vägen så som snön fykte. Jag har planerat att jobba hemifrån onsdag-torsdag eftersom det ska snöa i kombination med vindar på nästan 20 m/s – inte läge att ge sig ut på vägarna här på Österlen i sånt väder.

Tog dock ett kortare pass i köket med Indi, vi jobbade dels med det här att han lämnar mig, jag testade enkla saker som ingångar, som är något vi börjat träna rätt nyligen och direkt kom beteendet. Jag testade att helt enkelt ge honom en time out, bad honom att lägga sig och så gick jag runt och gjorde lite annat. Testade några gånger och han verkade köpa konceptet. Lite positionsträning inför fjärren körde vi också, plus att vi lekte en del. Han blev rätt trött eftersom han fick tänka till en hel del. 🙂

En film från tidigare idag, Indigo roar sig med en liten tallkvist:


2 kommentarer

Nu händer det saker!

Ja, nu händer det verkligen saker, dels i träningen med hundarna men framför allt vad gäller vår verksamhet med träningshallen!

Hemsidan är klar: www.olserodshundcenter.se och härom dagen publicerade jag även vår sida på Facebook. Passade även på att göra lite reklam i en agilitygrupp på FB samt att snälla vänner och bekanta delade inlägget så att det spreds riktigt bra. Finns även en länk här på min sida, i spalten till höger, bara klicka och ni kommer till hemsidan. Tipsa gärna folk om ni känner någon som bor i trakten och vill träna inomhus. 🙂

I onsdags öppnade Martin kalendern för bokning under invigningshelgen 15-16 februari, vi bjuder på gratis träning hela den helgen och det gav fint gensvar, redan samma kväll var det många som hade bokat in sig. 🙂

Det känns jättespännande, lite nervöst men mest roligt, nu är det bara en massa små och halvstora saker som ska klaras av innan vi öppnar och så då den stora grejen – mattan ska läggas, det sker bara ett par dagar innan vi öppnar så vi hoppas verkligen att inget strular… men det ska det väl inte göra. *håller tumme*

Det går ju fint att träna i hallen nu även om man inte kan köra något direkt slitsamt som hopp, kryp eller så då det är rent cementgolv, så jag passar på att träna där ofta. Indigo är duktig, härom dagen lossnade avlämnandet som jag har försökt träna lite – han kan handtarget och tanken var att kombinera ihop när han har föremål i munnen och då få honom att komma och erbjuda en handtarget, dvs typ trycka föremålet i min hand. Han har inte riktigt förstått innan utan oftast släppt föremålet ibland några meter ifrån mig, ibland vid mina fötter. Han har några små tendenser till att vilja behålla saker om det är roliga prylar och jag har dåliga belöningar, så det gäller att vara lite smart där så han anser det värt att komma med dem. Han har inget som helst föremålsförsvar utan det är mer att om jag inte erbjuder något bra/gott/kul i byte så kan han hellre röja omkring en stund till med det roliga föremålet. Lite mer självständig än de andra fyra, helt klart men jag ser det som generellt positivt och jag får bara tänka mig för så jag bygger på värdet att lämna saker till mig.

Härom dagen så lossande det dock, jag envisades lite och höll inne belöningen och vips hade han plockat upp sin nalle och tryckt den i handen på mig. 😀  Han verkligen TRYCKER den i min hand, uppmanar mig att ”ta den nu och ge mig belöning!” och det är jättebra tycker jag. Han har inga större tendenser till tugg, inte alls som Garibaldi och Sigge, vilket jag tackar för… jag har jobbat massor med Garis tugg och nu är det ganska ok men det tar ju tid och det är så mycket enklare om hunden naturligt har ett stilla och fast grepp. Gari tuggade i början i varje steg han tog… nu blir det oftast bara när han vänder in till sidan samt att han kan lägga apporten tillrätta nån gång på vägen in, men slipper jag allt det jobbet med Indi så är det ju skönt. 🙂

Har även börjat så smått med ingångar; tidigare har jag mest jobbat med att han ska komma på inkallning i full fart, men nu har jag börjat styra in honom till sidan lite. Testade idag på promenaden och det tog väl tre repetitioner så började han förstå vad jag ville – han är verkligen inte dum. 🙂

Med Gari jobbar jag vidare med alla moment men framför allt kämpar vi med fjärr med låsta framtassar. Svåååårt tycker Gari och det förstår jag. Använder en planka som target och utgår från ”stå” och han har faktiskt lyckats att sätta sig och ha kvar tassarna på plankan några gånger, även ligg en gång men det är inte lätt – han börjar dock få en förståelse för vad det är jag vill och det är ju bara att jobba vidare. 🙂

I helgen får jag lite träningssällskap i form av Helene och Ciel, då ska Gari och jag jobba med kommendering i momenten för det är helt klart annorlunda att träna själv jämfört med när någon kommenderar och man måste göra saker när ”tävlingsledaren” säger det istället för när det känns som ett bra tillfälle, som man nog tyvärr ofta gör när man tränar helt själv. I alla fall misstänker jag att jag gör så, delvis omedvetet. 🙂

 


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


2 kommentarer

Start på nya året

Vi har de senaste åren varit bortskämda med att det inte smällt något hemma vid nyår, i alla fall inte mer än att vi kunnat dölja det genom att ha tv:n på med nån lite lagom stökig film. Nu när vi flyttat och har betydligt fler grannar, bland annat en hel by så vi hade inte en aning om hur det skulle bli. För säkerhets skull fick Sigge lugnande och även Gari, som visat vissa tendenser till reaktioner senaste året (troligtvis delvis pga dumhet från min sida). De fick varsin Nozinan när de fick mat vid 17-tiden, sen fick Sigge en till vid 22-tiden. Det var nog bra – det var en lugn eftermiddag och kväll, med några enstaka smällar då och då samt en omgång vid 19-tiden, som fick Indigo att vakna och skälla eftersom han trodde att det var någon som knackade på dörren. 😉

Vid 12-slaget drog vi på en stökig sekvens på filmen vi just då såg (Cowboys & Aliens) och så blev jag i vardagsrummet med Sigge (samt en djupt sovande Chili, han är ju totalt oberörd av allt vad smällande heter). Sigge var rejält stressad och darrade och flåsade i kanske 10-15 minuter, sen var det över för den här gången och det smällde faktiskt inget alls efter 00.15. Martin höll sig i sovrummet med Gari och Indi och Kenzo (som vänt från att vara rejält skottberörd till totalt oberörd senaste åren, kanske pga sämre hörsel?) och han drog på lite stökig musik åt dem för att dränka smällandet lite. Garibaldi var lite orolig när Sigge stökade omkring i vardagsrummet och jag försökte få honom lugn men så fort jag kopplat Sigge så lugnade sig Gari – han är så jäkla känslig för vad jag gör… pust. Sen låg Gari bara och kelade med Martin så det kändes bra. Indi var (som väntat) totalt oberörd.

Kan dock tycka att det smällde rejält mycket med tanke på att byn inte ens har 50 invånare…. men det är ju tätt mellan gårdar och byar här nere i Skåne så det är väl bara att stå ut. Hade önskat lite mer avskildhet just när det gäller fyrverkerier för då hade vi erbjudit träningshelg över nyår för de med skotträdda hundar framöver (när vi fått klart med boende för verksamheten) men det lär inte riktigt vara lugnt nog för det. Iofs lugnare än i stan och om man körde typ agility med musik i bakgrunden i hallen vid 12-slaget så kanske det skulle funka. Nå, vi får se.

Indi går just nu omkring med en rejäl reva på nostryffeln efter att ha ignorerat Garibaldis upprepade och ganska tydliga varningar om att ”kliv inte på mig!!” när vi alla låg och vilade middag härom dagen. Till slut fick Gari nog och vips tjöt valpen till och sen hade vi blod över halva sängen…. jäklar vad det blödde, men det slutade lika fort igen och jag kunde konstatera att det inte var alls så illa som vi trott, det bara såg för jäkligt ut med allt blodet. Undrar om Indi lärde sig något av det? Tveksamt, han tenderar till att vara slarvig med Garis varningar eftersom Gari sällan gör allvar av saken.

Det ser otrevligt ut men Indi verkar inte det minsta bekymrad utan är lika galen som vanligt och inte aktar han näsan heller…. jaja, det läker säkert. 😉

Jag la ett spår till Gari häromdagen, kom på att det är nästan 3 månader sedan jag spårade med honom, så nu blev det ett spår på en av våra stubbåkrar – gäller att passa på så länge de är spårbara, till våren ska ju arrendatorerna så fälten och det som vi själv behåller ska omvandlas till stora appellplaner. Spåret blev 850 meter och fick ligga drygt en timme. Jag testade även ett upptag, som ledde till ett klockrent bakspår. 😉 Vi har inte tränat upptag nästan alls men jag tänkte att testa kan man ju alltid. Gari spårade nästan hela sträckan tillbaka till där jag började vid huset, kanske 30 meter, sen vände han och såg lite förvånad ut över alltihopa, jag som stod kvar där jag släppt på och spåret som tog slut så snabbt… 😉 Jaja, intressant att testa, får se hur vi går vidare. Finns ju en hel del olika åsikter om hur man ska träna det där med påsläpp och icke-bakspår.

Resten av spåret gick finfint! Att han inte spårat på 3 månader syntes bara på vinkelarbetet – det är också det han är sämst på så det behöver helt klart tränas mer än en gång i kvartalet. 😉 Alla fem pinnarna kom däremot med in och det är jätteskönt med tanke på hur ointresserad han var av pinnarna för några år sedan; han spårade rakt över dem utan minsta lilla markering. Men den träningen har jag i alla fall verkligen lyckats med. 🙂

Vi har tränat en del uppletande med Indi och Gari senaste tiden och det går riktigt bra. Gari är en fena på att hitta föremål och Indi sköter sig riktigt riktigt bra. Han är duktig på att jobba med näsan, verkar inse att han ska hålla sig inne på det avvallade området och nu börjar det gå fint att skicka ut honom efter två föremål efter varandra. Det han inte kan är avlämningar, just nu får han kuta som en galning tillbaka och jag piper med en pipleksak – han släpper då föremålet några meter från mig men det skiter jag i just nu; viljan att leta ordentligt och att sen vända och komma när han hittat något är något jag prioriterar just nu, avlämnandet tränar vi in separat (har börjat lite smått med det inomhus).

Idag har Indi och jag farit nordöstra Skåne runt… njae… kanske inte riktigt så men vi har varit på tre olika brukshundklubbar här i trakten. Vi fick sällskap och guidning av Helene och hennes beaucerontik Ciel, stort tack för en kanontrevlig dag. Vi började på Tollarps BK, där vi först rastade hundarna en sväng och jag kunde konstatera att planen jag hade, att nästa hund skulle läras gå fint i koppel, är helt körd… så går det när man slarvar. Jaja. Han är trevlig i alla fall och är synnerligen trevlig mot både hundar och folk (om än lite överentusiastisk men hellre det) och jag får väl leva med ytterligare en koppeldragande hund. 😉 Det är ju bara mitt fel så…..

Helene började träna med Ciel och Indi fick ligga i bilen så länge, något han väl inte var överlycklig över. När jag sen tog ut honom var jag väldigt nyfiken på hur han skulle sköta sig. Jag har varit jättedålig på att miljöträna honom på klubbar och så, men som tur är så har jag ju en superstabil hund och han var inte det minsta störd över att vara på nytt ställe. Nosade en del, speciellt i början, men det gick fint att köra lite träning; lite enkelt fritt följ, rutan, inkallning, platsliggning samt att han för första gången fick testa hoppa hinder (typ 30-40 cm) och han var jätteduktig. Fina fina fläckis, jag är lika förälskad i honom idag som den dagen när jag hämtade honom som liten 10-veckors valp och han efter ett dygn med mig ylade som en galning när jag lämnade honom tillsammans med hans bror. Han är helt enkelt underbar. 🙂

Efter en sväng in i klubbstugan och lite snack med folk där åkte vi vidare till först Kristianstad BK och sen Åhus BK. Nu har jag varit på tre av de fyra närmaste klubbarna – kvar är Forsakar utanför Degeberga, en ny och agilityinriktad klubb, dit får jag åka en annan dag.

Indi var rätt trött i huvudet när vi kom hem, han la sig raklång på sidan på köksgolvet medan Martin och jag fikade, han somnade inte men det var inte långt ifrån. Han är fortfarande, några timmar senare, ovanligt lugn. 😉

Om det är någon som undrar hur det går med träningshallen så jodå… det är på gång, på onsdag (8 januari) gjuts golvet, sen måste det torka en månad innan mattan kan läggas in men sen så är det dags att dra igång. Så sikta på mitten av februari ni som bor i närheten och vill träna inomhus. Jag hoppas på lite mer vintrigt väder tills dess… 😉 även om jag tycker att det är synnerligen skönt att kunna spåra så här i januari så vore det ju för hallens skull bra med lite ”sämre” väder ett tag. 😉

Det finns en hemsida – http://www.olserodshundcenter.se – men vi har inte lagt in någon info ännu eftersom vi inte vetat tidplanen men nu så ska det fixas inom kort. Vi kommer även finnas på Facebook och Google plus så man kan följa vad som händer