Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Tänk så lätt det är…. egentligen….

Jag är en rätt slarvig hundtränare, jag släpper igenom en massa beteenden som egentligen inte är så önskvärda och då menar jag alltså är beteende som JAG faktiskt inte vill ha om jag ser ärligt på det.

Att ignorera beteenden som inte påverkar andra men som kanske stör dem för att de tycker att man ska ha hund på ett annorlunda sätt… tja, det är något jag inte har det minsta problem med. 😉

Men så har vi alltså saker som egentligen stör mig, som ibland får mig irriterad och som tillkommit för att jag slarvat eller varit ouppmärksam – inte alltid och inte totalt, vissa saker får man nog lätt med ändå men vissa saker hade varit så mycket lättare att förebygga än att försöka ändra när de väl är inarbetade.

En sån sak är koppeldragning. Garibaldi är verkligen INTE en hund som går bra i koppel, mycket pga att han är väldigt lydig när han är lös. Inte extremlydig iofs, han kan slarva lite med att lyssna ibland men han är fullt medveten om när det är allvar, han sticker inte efter vilt eller bilar eller drar fram till människor eller hundar, han kan hålla sig på grusvägen istället för att dundra ut i den nysådda åkern etc etc, alltså har han fått mycket frihet. På gott och ont – ibland måste man ju ha honom i koppel och han drar något infernaliskt. Det blir inte bättre när husse och Indi är med…

Jag har testat lite olika metoder, dels att stanna så fort han drar, vilket inte funkat så bra, mest för att det blir så hopplöst segdraget för både mig och hunden och även promenadsällskapet (husse och Indi) – man kommer ju liksom ingen vart. Sen har vi även provat att kommendera ”sitt” så fort han drar, vilket funkar bättre än att stanna men som skapar frustration i Garibaldi och definitivt inte får honom att tagga ner utan tvärtom. Så för nån vecka sedan blev jag trött på allt strul och beslöt mig för att helt enkelt belöna så fort han inte drog. Jag har säkert testat det innan men förmodligen inte varit tillräckligt konsekvent, eller satt dåliga kriterier eller bara inte jobbat med det tillräckligt mycket.

I Garis fall räcker det med små bitar torrfoder (han går lätt upp i vikt numera så det gäller att inte stoppa i honom för mycket, som tur var äter han glatt nästan vad som helst) och jag släppte godiset bredvid min vänstra fot eller snett bakom mig. Det tog inte många gånger för Gari att fatta att han inte skulle dra – varför har jag inte gjort så här innan? Tja, kanske för att för några år sedan var godis inte alls så intressant för G som det är nu… det är i alla fall en anledning som gör att det funkar fint nu.

Jag kombinerade även det hela med ett ”nej” i bestämd (men absolut inte arg) ton när han några gånger råkade ligga på för hårt i halsbandet – jag har inga problem med att använda ett nej-kommando, speciellt inte med en hund som Gari som är mycket väl medveten om att nej framför allt betyder ”det där ger ingen utdelning” och jag tror det gjorde det extra tydligt för honom vad som var rätt och vad som var fel.

Det bästa med det hela är att det inte får Gari att bli frustrerad eller gå upp i varv, snarare tvärtom. Visst blir han uppvarvad av att få belöning men eftersom all konflikt försvinner så går han inte upp i stress eller frustration å samma sätt. Enda nackdelen är att det ibland kan bli lite mycket att han går fint vid min sida istället för att gå ut i kopplet men om jag bara avhåller mig från att belöna det så släpper han efter en stund igen och går ut i kopplet igen. Tanken är ju att han ska kunna gå på långt koppel och nosa, kissa etc. men inte slita armarna av den som går med honom.

image

Here koppeldragare, här synnerligen avkopplad

Vi får se hur det går när Gari går med husse sen; just nu har husse haft en kampanj med Indi eftersom den lilla fläckiga skrutthunden varit synnerligen ointresserad av att lyssna på (i Indis ögon) tråkiga husse. Så husse har fått köra lite uppletande med Indi, kalla in med lek och belöning etc på promenaderna och efter ca. 1 1/2 veckas jobb så är Indi nu mycket lyhörd på husse igen. Kanske dags att byta hund och se hur koppelträningen med Gari går då. 😉

För att ovanstående metod ska funka krävs ju dock att belöningen är tillräckligt mycket värd i hundens ögon… vi försökte göra samma sak med Indi, som också gärna drar en del (symptomatiskt för våra hundar??) men här var godiset helt enkelt inte tillräckligt mycket värt, så med honom får vi jobba lite annorlunda. Konstigt nog gillar han att gå vid sidan och tigga godis, då är godiset tillräckligt mycket värt, men att vända tillbaka för att få en kastad godis var tydligen INTE tillräckligt viktigt. Nå, jag kan ju säga att jag i alla fall har lyckats vad gäller fotgåendet – han gillar verkligen att gå vid sidan med kontakt och vi får jobba vidare på andra sätt med det här att inte dra i kopplet. 🙂


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.