Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Snöstorm!

Till slut fick även vi här i Skåne vinter… lagom till att man börjat känna att våren nog var på väg. 😯

Redan i måndags kväll började det snöa, men det var bara små mängder som kom under natten till tisdagen och sen även under dagen. Martin åkte från Lund tidig eftermiddag för säkerhets skull men det visade sig vara rena vägar hela sträckan. Men så framåt kvällen drog snön in, tillsammans med vindar på 18-20 m/s i byarna när det var som värst… På kvällspromenaden var det redan rena julkortet, kallt men vackert och inga direkta problem att ta sig fram. En del snörök men inte så farligt ändå.

Imorse vaknade jag redan innan klockan 6 av att nån hund låg och pep, jag tror att det var Garibaldi, han åt en massa snö på kvällspromenaden… då blir det lätt lite bråttom ut sen.

Tog en titt ut när jag tände ytterbelysningen och insåg direkt att det gällde att skotta innan man kunde gå ut med hundarna… Drivorna utanför ytterdörren var på en halvmeter eller mer, det var lite knöligt att öppna dörren för det låg en driva mot den plus att det rasade in snö i hallen. Som tur var stod det en sopkvast utanför dörren så jag fick undan det värsta och sen kunde jag rasta. Men vilket jäkla väder! Det blåste rejält hårt och snön, som var puderlätt pga kylan, piskade i ansiktet.

Medan jag rastade hundarna gick Martin ut i maskinhallen för att ta ut traktorn och ploga. Naturligtvis ville traktorn inte starta…. Men lite batteriladdning gjorde susen så efter frukosten gick det bättre och det blev plogat hela gårdsplanen och uppfartsvägen.

Vi höll koll på läget i trafiken genom Facebook, Trafikverkets tjänst och Google maps. Det var kaos i större delen av sydöstra Skåne, nästan ända upp till Kristianstad. Redan under tisdagskvällen hade det inträffat ett flertal olyckor med avstängda vägar som följd och många människor kämpade med att ta sig hem från jobbet, men för en del blev det till att övernatta där eller nånstans på vägen.

Under dagen har det också hänt en del i trafiken, dock verkar det främst ha varit lastbilar som haft problem, kanske för att rätt många människor valt att låta bli att försöka ta sig till jobbet. I Degeberga blev det totalstopp redan på förmiddagen och det tog hela dagen att få ordning på de runt 100 lastbilar (!) som fastnat där.

Helt galet! Tur att jag kan jobba hemifrån utan problem

Lunchpromenaden var allt annat än behaglig; hård vind och piskade snö – till och med hundarna verkade ogilla vädret; de som annars älskar snö. De var uppspelta och tokiga när vi var runt gården, där det var lä men när vi kom ut i de hårda vindarna var de inte riktigt lika entusiastiska. 😉

Det blev följaktligen inga långa promenader, istället passade jag på att träna inomhus på kvällen, då träningshallen blev ledig eftersom de som bokat inte ville försöka ta sig fram i ovädret.

Indigo fick träna lydnad, Garibaldi fick träna på nosework och Sigge fick leta godis. All tre verkade nöjda med aktiveringen. Jag ska skriva mer om träningen i en separat post tror jag.

Nu ikväll har det äntligen slutat snöa, i alla fall här hos oss, det ser dock ut som att det fortfarande snöar söder om oss. Kvällspromenaden blev lättare, dels pga det ganska ringa snöfallet och dels pga plogningsinsats av både Martin och han som plogar ”stora” vägen.

Det ska dock snöa en del till, både imorgon och på fredag, så vi får se hur det går…


Lämna en kommentar

Plötsligt händer det!

Jag har verkligen inte varit aktiv med min blogg, senaste inlägget var i februari 2017… Ärligt talat har jag inte haft nån vidare lust; sedan Indigo skadade sig för snart tre år sedan (alltså… fatta att det har gått nästan TRE ÅR! så när som på två månader…) så har mitt hundliv sakta men säkert kommit att handla mest om att tillgodose hundarnas behov av vardagsliv så gott jag kunnat trots noll inspiration samt att rehabba Indigo och ömsom hoppas, ömsom oroa mig för honom.

Visst, jag tävlade en del rallylydnad med Garibaldi tidigare och numera ägnar vi oss åt nosework, men Garibaldi och Sigge fyller 11 år till sommaren och även om de fortfarande är hur pigga och fräscha som helst så var det ju Indigo som var tänkt att bli min primära tränings- och tävlingskompis. Så när hans konvalescens bara förlängdes och det såg ut som att han nog aldrig skulle bli bra nog igen för att kunna träna och tävla så… tja, jag gav nog upp lite, får jag erkänna.

Men… ibland går det ju ändå bättre än väntat – Indigo är mer eller mindre friskförklarad nu! Självklart blir han aldrig som han var innan – tre stora knäoperationer sätter spår i kroppen och snedbelastningen han utsattes för under så många månader gjorde dessutom att han drog på sig ett diskbråck, men ändå… nu är han faktiskt riktigt bra! Själv tycker han att han är precis lika frisk som innan skadan, vilket ibland får mig att sätta hjärtat i halsgropen när han röjer loss. Det är en svår balans mellan att låta honom leva livet som hund och ändå se till att han inte tar sönder sig igen av ren otur.

Indigo själv har klarat de här jobbiga åren väldigt mycket bättre än vad jag har gjort, den saken är klar. Jag har nog inte alltid varit så rolig att leva med och min kära man ska ha en stor eloge för att han har stått ut med mig.

Så, nu blickar vi framåt – det har Indigo gjort hela tiden men nu gör även jag det. 😉

Idag var vi i Hässleholm för vattentrask för vad jag hoppas är sista gången, åtminstone som rehabåtgärd. Jag tror att detta var det 65:e besöket på djursjukhuset, varav 35 gånger har varit rehabbesök och de övriga varit veterinärbesök… Helt galet egentligen.

Nu hoppas jag att min nyuppväckta lust att blogga håller i sig… Just nu känns det i alla fall som att det kan tänkas göra det. Bloggen är ett synnerligen bra verktyg för att ha lite koll på träningen, plus att jag tycker det är kul att själv kunna kika bakåt och få hjälp med att komma ihåg vad som hänt i livet.