Det är 1.5 år sedan jag bloggade senast – jag tappade lusten efter att Chili fått somna in i juni 2015 och sen har jag bara inte kommit igång igen. Men… nu känns det ändå som att det är dags; jag saknar att inte kunna titta tillbaka på vad som hänt och på Facebook blir det bara kortare postningar så nu tror jag att jag ska ta tag i bloggandet igen.
Så här en bit in på 2017 får det ändå först bli en genomgång av 2016 – så mycket jag kommer ihåg/kan utläsa från FB. 😉
Året började med att vi faktiskt fick lite snö i januari och vad man än tycker om snö och vinter (jag gillar det så länge det inte blir allt för galet mycket) så är det ju bara så mycket vackrare än när det är gråmulet och smutsigt och regnigt.
Fantastiskt vackert med vinter!
Gården i vinterskrud
Soldnedgång efter underbar vinterdag
Vackert!
Jag och Garibaldi tränade rallylydnad, ofta tillsammans med Åsa och hennes Fix-it men också tillsammans med Monica och hennes tre hundar. I slutet av januari åkte jag och Monica upp till Östergötland för att tävla dubbla klasser rallylydnad i Motala. Det gick riktigt bra för Gari och mig, vi fick ihop 79 poäng i ena klassen och 93 (vårt bästa resultat) i den andra och därmed fick Garibaldi även titeln RLD M.
Garibaldi RLD M!
Garibaldi vann både rallylydnadsbarometern och blev klubbmästare i rallylydnad!
På Åhus BKs årsmöte i februari visade det sig att Gari och jag blev klubbmästare i rally och även vann Rallylydnadsbarometern! Fantastiskt roligt med ny karriär för Garibaldi, efter att vi slutade tävla lydnad för några år sedan. 🙂
Våren kom tidigt, redan i februari hördes lärkorna drilla över fälten!
Vårväder 23 februari!
Den 10 mars var det 10 månader sedan Indigo skadade sitt knä (jag ska skriva mer om hela den långa historien i ett eget inlägg nån dag). Han opererades i slutet av juli 2015, sen drog han upp det hela lite under konvalescensen men vi jobbade på med rehab under vintern och hoppades att det skulle räcka.
Vi började även träna lite lydnad och jag vet inte om jag eller Indigo var mest lycklig över det, vi var nog ungefär lika glada. 🙂
Lydnadsträning samtidigt som husse testar en av sina nya kameror
Indi fick också vara lös på innergården och leka med sina älskade bollar, han var galet glad!
I början av april var vi med i TV! Första besöket med Indigo för knäskadan, på djursjukhuset i Hässleholm, sommaren 2015, höll de på att spela in Veterinärerna och vi blev tillfrågade om vi ville vara med. Jag tvekade först men bestämde mig för att det nog kunde vara kul ändå. Man kan se programmet i TV4 play så här i efterhand. Vårt inslag kommer 26 minuter in i programmet. 😀
http://www.tv4play.se/program/veterin%C3%A4rerna?video_id=3317172
Garibaldi hamnade också hos veterinärerna men slapp vara med i TV; i mitten av april fick han problem med en analsäck och fick sederas och spolas. Där rök de återstående rallylydnadstävlingarna vi hade anmält till och eftersom kvalperioden för SM tog slut i mitten av maj så blev det inte mer tävlat sen. Vi får se om vi drar igång igen; från och med 1 januari är det nya regler och man kan numera ta championat, då krävs tre resultat i mästarklass med minst 90 poäng. Vore ju ändå kul att avsluta hans karriär med ett championat….
I slutet av april var Indi och jag på återbesök hos veterinär Karin Löfqvist som opererade Indi förra sommaren. Det var något som inte var som det skulle, Indi hade fortfarande ont vid vissa rörelser och han belastade inte det benet fullt ut. Vi beslöt att hon skulle göra en artroskopi och – beroende på vad hon hittade – åtgärda vad som nu kunde tänkas vara fel.
Maj inleddes med massor av fix i köksträdgården, vi var lite sent ute men satte lök, sådde sallad och rensade och fixade. Vi ackompanjerades av fågelsång från lärka och näktergal, de första svalorna hade kommit och både raps och slån blommade och allting doftade honung, helt underbart!
Slånbuskarna blommar!
Småplantor som precis krukats om – tomat och chili hade jag sått i mängder!
Ordning och reda i trädgårdslandet och i bakgrunden blommar rapsen – ljuvliga vår!
12 maj styrde jag kosan mot Jönköping där jag hämtade upp Inger och sen åkte vi vidare till Eva i Hjortkvarn där vi övernattade, dagen efter åkte vi tidigt mot Skavsta och därifrån tog vi flyget till Frankrike – det var dags för vår årliga resa till National d’Elevage, franska Beauceronklubbens rasspecial!
Vi landade på Beauvais och sen blev det hyrbil söderut, med destination Riom där vi skulle bo. Rasspecialen gick sen i en mindre by, Saint-Gervais d’Auvergne, ca. 30 minuter från Riom.
Vi hamnade i en låååång kö på vägen mellan Beauvais och Riom, det visade sig vara en lastbil där chauffören haft lite otur…
Kylig första dag på NE
Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, tack och lov!
NE var som vanligt trevligt, men söndagens bedömning tog galet lång tid och vi var både trötta och frusna när det äntligen var klart. Man vill ju inte åka innan det är slut när man åkt ända från Sverige för att se det… 😉
På måndagen styrde vi norrut och sen tillbringade vi hela tisdagen på Versailles – det var första gången för oss alla tre och det var en helt fantastisk upplevelse! Vi började ute då det var hysteriska köer för att komma in i slottet och det visade sig vara rätt sätt; vädret var helt underbart på förmiddagen när vi var ute, när vi sen gick i slottet mulnade det på lite. Vi tillbringade 7 h där, vilken härlig dag!
Versailles, utsikt från bakom slottet
Vi hade verkligen tur med vädret!
Guld överallt, det är svårt att återge det på foto, det måste nästan upplevas
De pampiga grindarna
I slutet av maj fick vi äntligen upp tunnelväxthuset, något sent men så blir det ibland.
Det första tunnelväxthuset på plats. Garibaldi övervakar arbetet från sin plats i skuggan
Ser som vanligt lite fånigt ut när man ställer in de här små plantorna, men om nån månad vet jag att det blir trångt som sjutton.
Så var det dags för Indigos artroskopi den 3 juni troligen även operation (beroende på vad vet. skulle hitta vid artroskopin). Det slutade med en operation för att få knäskålen att ligga rätt i fåran i benet; den fick inte riktigt plats som det var nu utan låg och skavde på kanten, vilket gjorde att han hade en konstant inflammation i knäet – inte konstigt att han haft ont. Operationen blev relativt stor då man tar bort en bit ben för att få plats med skålen. Han fick stanna över natten och vi hämtade sen hem en trött och halt Indi på lördagen. Han mådde inte alls bra av morfinplåstret som han skulle ha fram till tisdagen, jag hade svårt att få honom att äta och dricka – maten var väl ingen fara men när han inte ville dricka och urinen blev mer och mer mörkfärgad blev jag orolig. När så äntligen morfinplåstret togs bort tog det två timmar, sen både åt och drack han… puh!
En vecka senare fick vi åka akut till djursjukhuset då han trampade lite snett och blev halt, men det visade sig vara helt normalt att han var halt, tydligen hade han bara gått ovanligt bra de övriga dagarna… men vilken orolig tid det var… jag vågade knappt ta ut honom eftersom jag var rädd att han skulle ta sönder sig…. 😦
Indi stressar inte direkt medan vi väntar på veterinären….
Sommaren blev riktigt fin och varm här nere i söder, många längre upp i landet klagade över mycket regn men här var det varmt och torrt, bönderna vattnade åkrarna konstant och vi njöt av värmen. Vi åkte på lite utflykter i närområdet, det var traktordag i hembyggdsparken och det var arrangemanget Öppen trädgård.
Efter en dryg månad såg det ut så här i tunnelväxthuset och vi fick sätta upp nr 2 och flytta in alla chiliplantor i det:
Full fart i växhuset och definitivt trångt om utrymmet!
I mitten av juli fick vi godkänt av kommunen att ta vårt gästboende Annexet i bruk! Ett lååångt projekt som skulle varit klart ett år tidigare, men av olika anledningar drog ut på tiden något helt enormt. Skönt att ha det klart till slut!
Annexet, godkänt av kommunen och äntligen klart att börja möbleras!
Semestern spenderades med att fixa klart i annexet, pyssla med alla odlingar, måla, röja bort gamla staketrester från en remsa på ca 2000 m2 och en hel massa andra saker som jag inte minns. 😉
Sista dagarna i juli fick vi besök av min bror med familj. Vi hade några jättetrevliga dagar – synd att vi bor så pass långt ifrån varandra.
Min brorsdotter roar sig… 😀
Nånstans där i augusti lyckades Garibaldi göra sig lite illa i vänster framben då han hoppade efter en hoprullad matta jag bar… han glömde dock att han är 9 år, inte 9 månader och han gjorde en rejäl vurpa på gårdsplanen. Var lite stel den dagen men inte mer än så. Dock fick han under hösten ett par omgångar av hälta, det kom akut – verkligen från ett steg till nästa – så han fick ta det lugnt i ett par omgångar. I samma veva bytte vi foder då Doggy gjorde om sina foder och Gari inte längre tålde Light-fodret. Det tog lite tid att hitta ett foder som funkade men till slut landade vi på Kronch Main (Light) och det fungerar bra fortfarande. Dock gick Gari upp väldigt mycket i vikt pga viloperioderna och foderbytet (jag gav lite för mycket i början) – han har börjat tappa en del nu men det är några kilo kvar.
Under augusti skördade vi mängder från alla odlingarna, Martin bytte dörr till blivande hundstallet/förrådet och jag började måla huset samt även fönsterna på innergården – behövligt! Det blir färgbyte från (urblekt) blått till rött.
Plommon, tomater, gurka och squash – alla odlingar levererar!
Augusti – stubbåkrar och varma dagar
Börjat måla gråstenslängan – det blir verkligen skillnad!
Fick tejpa en del i början innan jag fick in tekniken, därefter kunde jag måla på frihand 🙂
Så här såg fönsterna ut innan renovering
Målning pågår
Fönsterna nertagna för målning
Börjar bli riktigt fint! Karmen ska bytas, därav att den inte är målad. 😉
Lite snyggare när de blev svarta!
Portarna efter att jag borstat och skrapat men innan ommålning
Fönster med ny färg, blev riktigt riktigt bra!
Annexet börjar bli färdiginrett
Lite tavlor på plats
Skördat potatis, lök och bondbönor
Tomater, plommon, gurkor, squash, aubergin, tomatillo och nån enstaka mild chili
I mitten av september var det fortfarande sommartemperaturer!
Vädret var strålande genom större delen av augusti och långt in i september, underbart!
Indigo i mitten av oktober, med nytt fint Eckers-halsband
I slutet av oktober var jag ute på en skogspromenad med Indi, det blev kanske lite längre än jag hade tänkt och han var mest van att gå på grusvägar. Dagen efter verkade allting ok på morgonen och lunchen men på eftermiddagen hände något – han flög upp och skällde på en grävmaskin som höll på att gräva igen ett hål utanför köksfönstret och efter det var han tvärhalt på höger bak (det opererade benet). Så pass halt att han på kvällen inte ens stödde på benet…. så illa har det inte ens varit efter operationerna. Han fick vila och några dagar senare var han rätt normal igen men helt bra blev han inte. Några veckor senare var vi hos sjukgymnasten och hon blev orolig, hon tyckte att hans knä inte kändes som det skulle så det blev bokat en tid hos veterinären som opererat honom. Jag som hade trott att hans knä var bra…. det kändes ganska knäckande. Vi fick tid i slutet av november.
Det var inte slut med oturen där – Sigge lyckades med att få en infektion mellan klo och pulpa, jag såg att han slickade, klon var hel men det var en ful infektion och klon fick tas bort. Provtagningen visade på e-coli-bakterier, alltså tarmbakterier, han hade förmodligen trampat i bajs. E-coli är ganska antibiotikaresistent så vi lät bli att behandla och lät kroppen sköta läkningen själv, vilket funkade utmärkt. Det tog tid innan han blev av med tratten, i och med att det var infekterat tog det ett tag innan det slutade vara och kladda, men sen läkte det fint och en ny klo har börjat växa ut.
Sigge försökte även ta livet av sig genom att svälja en bit råhudsben – eller rättare sagt försöka svälja för den fastnade i svalget. Det blev lite panik där – han fick nog luft men var väldigt irriterad och benbiten satt som ett platt kladdigt ”tak” i svaljet. Jag bände upp hans mun medan Martin försökte plocka ut biten med hjälp av en sån där kökspincett i plast men det lyckades inte. Jag fick en klämskada när Sigge stängde munnen med mitt finger emellan – nageln blev vackert blå sen – och medan jag satte ett plåster på såret som blev (en tandspets som trycktes in i fingerblomman) så lyckades Sigge hosta upp biten och sen… åt han upp den igen innan Martin hann ta den! Denna gången fick han dock ner den… jäkla hund! Blir inga såna ben mer… 😦
Sigge – trött efter sederingen när klon togs bort
Även Garibaldi fick åka till veterinären – han hade ju haft problem med analsäckarna redan i våras och jag kände att det inte hade blivit riktigt bra. Som tur var visade det sig att det inte var något större fel, han har lite svårt att tömma analsäckarna själv så jag fick testa med att tillsätta en sorts fibertillskott till hans foder och det har fungerat helt perfekt. Det är inte helt billigt och det går åt en del om man ger varje dag men jag har lärt mig att det inte behövs, det räcker att han får det några gånger i veckan för att han ska hålla sig ”tömd”. Skönt att det inte var värre, det räckte liksom med sjuka hundar tyckte jag.
Till slut fick även vi lite snö, i mitten av november. Den låg dock inte kvar många dagar.
När vi sen var hos veterinären med Indigo så kände både hon och hennes mentor igenom knäet och tyckte att allting kändes utmärkt… en lättnad naturligtvis MEN varför hade han då fortfarande ont? Det beslöts att ta några röntgenbilder på rygg och höfter för säkerhets skull och där hittade de något – höfterna såg bra ut (han är ju röntgad med A sedan tidigare så det räknade jag med) men däremot såg det skumt ut i ryggen på höger sida. Vi blev remitterade vidare till Din Veterinär i Helsingborg, där de har en CT, alltså en skiktröntgen.
7 december for Indi och jag till Helsingborg, jag lämnade av honom på vet.kliniken och åkte till min mamma några timmar. Fick hämta upp honom på eftermiddagen och fick även se bilderna – något såg tydligen skumt ut i hans knä?? Veterinären misstänkte en cysta eller nåt sånt. Nu började jag känna mig riktigt ledsen, skulle det aldrig ta slut med hans knä? Vi fick vänta nån vecka på slutligt svar; bilderna skickades först till specialister i England och sen kom svaret och så skulle det skickas till vår ordinarie veterinär. På fredagkvällen veckan efter ringde veterinären till slut. Det visade sig att det som de andra tolkat som en cysta var bara så som det ser ut efter operationen i somras, då man vidgade fåran för att få plats med knäskålen…. tydligen hade man missat att läsa det i journalen som vet. Karin hade skickat med i sin helhet… Riktigt dåligt faktiskt och jag hade alltså oroat mig sönder och samman helt i onödan. 😦
Indi hos Din Veterinär i Helsingborg – han lyssnar förväntasfullt när personalen rör sig utanför rummet vi väntar i – han tycker ju fortfarande det är kul att gå till veterinären, tack och lov.
Däremot visade det sig att han faktiskt har ett diskbråck på höger sida… förmodligen fick han det då han flög upp och skällde på grävmaskinen. Han har ju varit enormt omusklad på högersidan pga 1.5 års konvalescens och operationer och sen blev han nog lite överansträngd av skogspromenaden så det var väl som upplagt för att göra sig illa.
Man kan operera men veterinären tyckte att vi först skulle testa med att behandla med kortisoninjektioner då de haft fin framgång med det på sådana här fall. Så blev det också – dagen innan julafton (!) fick Indi åka till Hässleholms djursjukhus där han sövdes, fick kortisonspruta i ryggen och dessutom fick han en behandling som heter PRP (trombocytrik plasma) i sitt knä för att ge det lite extra läkningsförmåga. Redan dagen efter såg jag en förbättring i hur mycket han belastade sitt högerben så det känns hoppfullt och var väl en av de bästa julklapparna. 🙂
Indi stressar inte direkt upp sig hos veterinären – han undersökte visserligen rummet två gånger, mycket noggrant men sen tyckte han att det inte hände så mycket utan la sig ner och vilade. Underbara ”lilla” hunden!
Dock är han fortfarande inte bra, men veterinären har sagt att det förmodligen kan behövas två eller tre injektioner av kortison för att det ska bli bra, så vi avvaktar och se vad som händer, det blir förmodligen en ny behandling nu i januari.
Julen firades lugnt, min mamma och Martins föräldrar var här och vi åt en massa god mat, pratade, lyssnade på julmusik, promenerade med hundarna och hade det allmänt bra. Jag fick mängder med böcker – hela 11 stycken (fast då var det två dubletter som fick bytas) – men också en fin ergonomisk sele till Indigo samt ett Kenjan-koppel!
Böcker i mängder – årets julklapp för min del! 😀
Fika på julaftons eftermiddag, med den fina granen i bakgrunden
Nyår firades som vanligt hemma i lugn och ro, här smäller det nästan inte alls tack och lov, bara lite runt tolvslaget. Vi tog cateringmat, precis som tidigare år och det var jättegott. Sigge fick Stesolid och klarade tolvslaget helt okej, alla hundarna fick lammnackar att tugga på 5 minuter i 12 och det var uppskattat. 🙂
Min förrätt – räkröra på toast. Prosecco i glaset.
Martins förrätt – hummer soppa och vitlöksbröd (som han hann ta en tugga av innan jag fick fram kameran)
Min huvudrätt – entrecote, klyftpotatis, stekt tomat och svamp, barbequesås.
Martins huvudrätt – ryggbiff, potatisgratäng, rödvinssås och samma tillbehör som till min mat.
Min efterrätt – chokladfondant med glass, halloncoulis och färska bär. Galet gott! Martin åt creme brulee som jag dock inte hann fota…. 😉
I mellandagarna var vi lediga och jag ägnade mig åt att fakturera lite medan Martin fixade med snöbladet till traktorn.. vi får väl se om det kommer till nytta under januari-februari – än så länge har det inte varit mycket snö alls.
Traktor med snöblad på väg att monteras
Grått och mulet men ingen snö ännu, dock är det lika bra att ha snöbladet på plats för om det kommer mycket snö här i kombination med vinden så blir det nog till stor nytta.
Det här blev långt men det tar lite tid att sammanfatta ett helt år i ett inlägg. 😉 Förhoppningsvis har jag inte glömt några riktigt viktiga saker…
Nu ser vi fram emot ett 2017 som förhoppningsvis blir bättre än 2016 som väl inte direkt kan sägas ha varit det bästa året, framför allt för världen i stort.
Två beauceroner och en whippet 