Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


2 kommentarer

Indigo har gjort MH

I lördags var det dags för Indigo att göra MH. Han blir 18 månader nu i veckan så det kändes rätt lagom och vi hade tur att komma med trots att det var fler anmälda än vad de hade plats till.

Indi fick gå som första hund och han skötte sig ungefär som jag hade väntat mig. Lite förvånad var jag över att han inte jagade trasan, men den syntes inte jättebra och när vi sen gick med på hund nr 2 så jagade heller inte den hunden och flera i publiken konstaterade att trasan knappt syntes.

I övrigt kan man konstatera att han är mycket glad och social, löser allting med hjälp av sin sociala förmåga, tar aldrig till hot/skärpa. Beskrivaren kommenterade att Indi ”kändes ganska ung” och ja, speciellt mogen är han väl inte. 😉

Sen vet jag ju också att jag varit slarvig med miljöträningen, mycket pga att vi haft så fullt upp med gården, träningshallen etc.; han har inte varit ute och sett sig omkring speciellt mycket – några utställningar, två nätter i lägenhet i Linköping, ett par gånger på brukshundklubben…. det är faktiskt det enda han gjort – pinsamt lite för en hund som är 18 månader. Kanske inte så underligt att han reagerar ganska mycket på t.ex. spökena – vi stöter aldrig på ”konstiga människor” och sånt här ute, så nog borde jag gett honom lite mer miljöträning i alla möjliga miljöer.

Men han avreagerar i alla fall fint och det är i mina ögon det viktigaste, han är dessutom social och glad och trevlig vilket jag verkligen gillar och jag är totalt sett mycket nöjd med hur han hanterade det hela. 🙂

Martin filmade det hela och här kommer filmen. Om ni har bra uppkoppling så ställ gärna om till HD-kvalitet. 🙂


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


1 kommentar

1 månad med Indigo

Tänk att det redan gått en hel månad…. lillkillen växer och frodas, kan nog betraktas som rumsren nu, leker och busar som en tok med Garibaldi, som för övrigt blivit mer och mer förtjust i den lille skrutten. I början var Gari snäll men lite fundersam utomhus, sen blev han ganska snabbt lekmorbror utomhus men kunde fortfarande vara lite tjurig inomhus, men nu verkar han fullt ut ha accepterat lillmonstret och har stort tålamod med honom överallt. Men dela säng med honom vill han INTE. 😉

Garibaldi är verkligen lycklig över sin nya kompis, det märks tydligt och det är så roligt att se att det blivit precis så bra som vi hoppades.

Indi har lärt sig kravla sig upp i sängen, han har lärt sig plocka hallon och smultron själv, han börjar kunna vara lös i trädgården när vi jobbar och har insett ungefär vad som gäller – vi har ju inget staket men däremot har vi satt upp en del kompostgaller på strategiska ställen men det finns rätt många ställen som är öppna ändå så det är tacksamt att han börjar lära sig att vara där de andra hundarna är. Att vara i valphage var däremot INTE något han gillade – han som annars är så himla lätt att lämna inomhus ville inte alls vara instängd i valphagen. Förmodligen för att alla de andra hundarna var lösa och bara han instängd… att sen valphagen är stor (10 ihopsatta kompostgaller) hjälpte liksom inte. Men nu senaste dagarna har han fått vara lös istället och trots att jag stått på en byggställning och målat så har han snällt hållit sig i närheten. Duktig valp!

Vi har också lärt oss att han är VÄLDIGT envis. Vill han inte gå in så går han inte in. Punkt slut. Då stannar han utanför dörren och står och kikar på oss, svansen går när man pratar med honom men in ska han inte gå, spelar ingen roll att de andra hundarna gått in. Går man ifrån honom och helt enkelt går in och låter dörren stå öppen så kommer han oftast frivilligt nästan direkt, men det ska tydligen vara när HAN vill. 😉  Han kan sätta sig ner och bara glo på oss, vifta på svansen men vägra flytta sig… finns ingen tvekan pga rädsla/osäkerhet utan han är bara envis!!  I och med att han är så trygg i sig själv så bekymrar han sig inte jättemycket om att bli sist kvar ute. :mrgreen:

Som tur är så är han väldigt mat- och lekdriven så jag jobbar helt enkelt med att lära honom att det lönar sig att göra som vi vill medan att det inte händer så mycket – varken roligt eller tråkigt – när han gör som HAN vill när vi vill något annat.

Har rutit i med honom nån enstaka gång, mest när han gjort något som kan vara farligt (försöka springa efter katten ner för trappan – då kommer han lite väl nära vägen om han fortsätter en bit till) och morrar jag i med honom så svarar han med att springa till mig och pussas och fjäska.

Han är sömnig som sjutton när han är nyvaken, vacklar fram och ser ungefär lika trött ut som husse brukar göra på morgonen. :mrgreen:

Kopplar av fint när inget händer, biter inte sönder något – men har en förtjusning i att stjäla våra skor och knyta upp snörena! – och bits nästan inget alls längre utan pussas mest, förutom när han biter i leksaker och missar. Kampar som en tok och är matdriven som bara den. Råa kycklingvingar tvekade han inte en sekund på, att det var mat var han totalt på det klara med. Ingen tvekan där inte.

Härom dagen introducerade jag Manners Mindern för honom och den blev snabbt en succé! Först tyckte han det lät konstigt, sen insåg han att den spottade ut godis och sen var det bästa grejen. Vi tränade lite olika saker, mest med fokus på att lära honom att pipet när jag trycker på fjärrkontrollen betyder godis. Sen blev det lite inkallningar, starter (inför agilityn), springa mellan hinderstöd, hämta tennisboll etc. Vi tränade i säkert 20 minuter med små pauser och jag trodde att han skulle tröttna men han vill bara göra mer mer mer!

Han är redan rejält snabb och svänger hur fint som helst – han och Gari kör vilda jaktlekar i trädgården och sen lägger Indi även in egna små springrundor när han får tokryck. Ser ut som att han blir en snabb agilitybeauceron om det fortsätter så här. 😀

 

 

Vi har bara hunnit med ett spår än så länge men han har en synnerligen välutvecklad näsa som han ofta använder så jag tror att det ska bli lätt att få honom till en fin spårhund.

Hittills har han varit synnerligen jämn i humöret – alltid glad. Inte en enda gång har han morrat, förutom de frustrations/lekmorr som kommer när han jagar Gari och inte hinner i fatt honom…. :mrgreen:  men i övrigt så uppvisar han ingen tjurighet eller irritation över något.  Glad och positiv, vänlig och supertrygg i sig själv – vilken underbar liten hund! Jag är så himla glad att han är vår! ❤

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

En stor och en liten fläckis

En stor och en liten fläckis

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀


Lämna en kommentar

Två veckor med Indigo

Ja nu är det drygt två veckor sedan jag träffade Indigo första gången och han har varit här hemma i ca. 10 dagar. Intrycket hittills är att han är en kanontrevlig individ, med god näsa, stadga och trygghet men samtidigt en portion jävlar anamma. Mycket lek- och kamplust, stort föremålsintresse, stort mat/godisintresse… ja, ställer jag inte till det (och han inte ändrar sig drastiskt, vilket jag väl inte tror) så borde det här kunna bli riktigt bra.

Att lämna honom själv verkar inte vara något större problem, är han trött kan han lugnt lägga sig och sova i köket trots att alla de andra hundarna och jag är i vardagsrummet (visserligen vägg i vägg med köket men ändå). Vi kan rasta honom en sväng tillsammans med Kenzo (de har ungefär samma tempo på promenaderna…) och sen kan vi lämna dem i köket och gå ut med de andra och Indi bara lägger sig och sover. Kanske ett enstaka gnäll eller skall precis när vi går men sen lägger han sig och sover.

Nu om dagarna när jag jobbar så är Indigo med Martin här hemma och det är hur enkelt som helst – förutom första dagen när han oavbrutet tjöt eftersom han INTE ville vara instängd i arbetsrummet med husse. Husse fick sluta jobba och sätta sig i köket, vips kopplade valpen av. Senare på kvällen fick vi testa en annan strategi när jag gick ut med de vuxna – kompostgaller så att Indi kan vara i hela arbetsrummet samt delar av hallen – då plötsligt gick det utmärkt att vara med husse. Sedan dess har det inte varit något tjafs och strul alls utan Indi sover mer eller minre hela arbetsdagen, med lite pauser för att gå ut i trädgården och rasta sig samt få lite lunch. Fattar inte hur han kan vara så cool, men det är ju verkligen tacksamt! Han är ju dock ingen slö och trött valp, bara en som passar på att koppla av när inget händer – senare på eftermiddagen när jag kommer hem och han får vara ute så röjer han järnet med Garibaldi i trädgården, tränar lite med mig, tuggar ben, tuggar leksaker, mobbar Torsten… ja, precis så galen som en 12 veckors valp ska vara. 😉

Vi tränar små pass, nästan varje dag, typ 3-4 minuter eller så. Lite handtarget, stå fint, tandvisning, följa-övningar baklänges (ja, jag går alltså baklänges…), belöning med godis respektive kamplek vid klick, byta leksak och lite sånt. Idag när vi hade kampat en del var han rätt galen, trött och bitig – jag funderade på hur jag skulle kunna få honom lite mer lugn utan allt för stort strul och kom på att strö ut godisbitar på en yta av ca. 1.5 kvadratmeter, kanske 10-12 godisdbitar, sen fick han leta efter dem. Han gick direkt från galen kampvalp till fokuserad godisletarvalp och hans näsa är det verkligen inget fel på, mycket trevligt att han ställde om så fint.

På tal om god näsa… härom dagen när vi rastade Indi och Kenzo så for plötsligt Indi in i det höga gräset bredvid grusvägen. Lite på skämt sa jag till Martin ”Bara han inte letar orm nu…” – det har ju varit många ormbitna hundar det här året, otäckt. Sekunden senare kommer valpskrället ut ur gräset… med en halv liten orm i munnen!!!

😯

Nu visade det sig, vid närmare inspektion, att ormen var en kopparödla som dessutom varit död ett tag, men ändå…. puh!

Vi har även varit hos veterinären, då försäkringsbolaget krävde ett svenskt veterinärintyg för att försäkra honom fullt ut, i och med att han är en import. Inga problem tyckte Indi, som flirtade med alla som gick förbi väntrummet och sen pussade massor på veterinären. Det enda som upptäcktes var att han har en lite för trång förhud – han har haft lite förhudskatarr och när jag bad henne titta på det så upptäcktes det här med förhuden. Lite synd att jag frågade om det just då – kunde ju väntat tills 12-veckorsvaccinationen… för nu får vi ju undantag för det där i försäkringen. Jaja. Än så länge inget att göra åt förhuden, vi ska avvakta till han är omkring 6 månader och då kolla upp det igen (såvida han inte får problem innan dess) och så får de se om det kan behövas en liten operation. Får ju hoppas att det inte behövs, men behövs det så är det ju inte mer med det, oavsett om det går på försäkringen eller inte.

Han är numera också ”svensk medborgare” – dvs han är registrerad i SKK, det gick hur snabbt som helst, jag skickade stamtavla och blankett i fredags, när jag idag tittade på Hunddata så fanns han med där. Det enda dumma var väl att jag gjorde ett litet misstag med namnet när jag döpte honom… jag tänkte inte alls på att kenneln lägger till Cendré för harlekinfärgen, så jag räknade och kom fram till att Indigo Flash de La Noé d’Orient utan problem fick plats inom SKKs 35 tecken. Men… så blev det ju alltså lite längre och det räckte inte riktigt till. 😦 Nu var SKK ganska kreativa och istället för att helt enkelt kapa bort de tre sista bokstäverna så drog de bort mellanslagen mellan de la Noé d’Orient, så han heter i SKKs register Indigo Flash Cendré Delanoed’Orient. Jaja, nu har jag lärt mig det….

Så här fint leker Garibaldi med Indi för övrigt:


8 kommentarer

Härlig hundhelg!

Den här helgen har blivit synnerligen ”hundig”. Igår var jag och Garibaldi inbjudna av snälla Eva på kennel Silogården till hennes kennelträff, för att få chans att träna rallylydnad med en duktig instruktör.

Hemma hade det regnat hela natten men när jag kom närmare Hjortkvarn fick jag se att där hade det minsann inte regnat utan där hade det SNÖAT, rejält också… hua. Men det är ju som det är med vädret den här våren, bara att stå ut.

De andra deltagarna växlade mellan olika aktiviteter under dagen men jag och G hade fått förmånen att köra rally hela tiden, helt perfekt! Tyvärr hade vi lite otur, de drog igång och sköt rejält från skjutbanan en bit bort och det small ganska mycket. Garibaldi har visat reaktioner på skott, delvis framkallat av dumma mig, huruvida det är enbart pga mig vet jag inte men han var definitivt tagen av skotten nu. Första rundan blev alltså mest en stressad hund där jag försökte jobba med honom ändå. Han var inte mer tagen än att han i alla fall lyssnade hyfsat och han tar godis och så, men han tycker det är jobbigt.

Det blev sen fikapaus där det fortfarande smällde och Gari tyckte det var jobbigt även när han var i bilen. Han fick dock lite terapi sen – han fick leka med härliga Hejja som inte bekymrade sig alls om skotten och eftersom lek med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var det en perfekt terapiverksamhet. Han var lite gladare efter detta och sen en stund efter fikat, fram emot lunchtid, slutade skjutandet och sen höll det upp i några timmar och då var det en helt annan hund jag hade att  jobba med!

Duktiga instruktören Cizzi byggde en lite svårare bana till oss, med bland annat sitt-kalla in, skicka över hinder, snurr, backa vid sidan och jäklar så roligt det var! Gari taggade till rejält, så det till och med kom lite pip från honom emellanåt – han som aldrig låter när vi jobbar… 😉  Körde en kanonrunda, sen skulle vi köra banan igen efter en stund men då började smällandet….

Jag påverkar honom helt klart, för jag gick fram mot starten, det small, jag sa något i stil med ”nu reagerar han” och jag fick efteråt veta att när jag börjar titta på honom och se att han reagerar så blir det bara värre. Som tur var så lyckades jag släppa det och så körde vi och efter tredje skylten, som var hoppet, taggade han till igen och vi tog oss igenom banan trots skott i bakgrunden! Usch så trött jag blir på mig själv, jag avskyr smällandet och det för jag helt klart över till Gari. Dumma matte och dumma skjutbanor. Jag är rent ut sagt jävligt trött på den som vi har i närheten hemma, oavsett om vi hade haft helt skottfasta hundar så stör det mig oerhört att många sköna sommarkvällar, när man bara vill sitta på altanen och koppla av så är det mer som att sitta i en jäkla krigszon… 😦 Eländes oljud är vad det är.

Hur som helst så blev vi sen stående kvar en stund och tittade på de andra och pratade med lite folk, under tiden ägnade sig Gari åt en annan favoritaktivitet, nämligen kela med en massa folk och det var nog jättebra, för jag såg att han visserligen inte gillade skotten – berörd är han helt klart – men kelet var ju mysigt och när jag såg att han trivdes ändå så kunde jag slappna av lite mer. Han är verkligen glad för folk, inte på det där hysteriskt översvallande sättet som Kenzo utan lite lugnare, lite mer Garibaldi-stil över det hela. Han hälsar mjukt och lugnt på en främling och sätter sig därefter på deras fötter så de inte ska gå iväg utan stå kvar och kela med honom. 😉

Valde att åka hem efter det här, klockan var strax efter 16 och jag hade en vansinnig huvudvärk, dessutom tyckte jag att Gari hade varit jätteduktig med allting och ville då inte lämna honom i bilen igen med skott i bakgrunden. Det var en kanonkul dag med massor av härliga människor och hundar – tack snälla Eva för att vi fick vara med och tack snälla Cizzi för fantasiskt fin peppning – din beskrivning av hur du jobbar med dina hundar på tävling var till jättestor hjälp för oss nu idag när vi tävlade!

Idag söndag har vi alltså tävlat… säsongsdebuten blev lydnadsklass 2 på Motala BK och jag insåg att det är typ nästan ett år sedan vi tävlade senast (förutom KM:et i agility i höstas). Det har varit ett år med många funderingar från min sida; varför får vi inte till det på tävling, hur påverkar jag min hund (massor, på gott och ont) och den här tävlingen var en ”smygis”, jag hade inte berättat för nästan någon att jag skulle tävla eftersom jag såg det hela mer som träning än tävling.

Målet var att få till en bra attityd från min sida, glad, positiv, stöttande till min hund. Känna att ”vi äger planen”, inte ”ursäkta att vi är här och gör bort oss…” ungefär. 😉  Kändes nervöst inför platsen – ett moment som ju inte bara är beroende av min och min hunds insatser utan hänger mycket på vad andra hundar gör – och jag tyckte nog inte att vi fick till den där riktigt bra kontakten, men jag lyckades inte fixa till det heller så det var ju bara att gilla läget och köra ändå. Gari la sig segt, krävdes faktiskt dk men det hörde tydligen inte domaren… tur det. Sen låg G rätt bra, med tanke på att vi inte tränat plats ihop med andra hundar sedan i höstas och inte alls mycket på främmande platser så var det riktigt bra! Lite nosande, det bryr jag mig inte om eftersom det är så lite, samt att han bytte ställning med bakdelen två gånger och la ner och tog upp huvudet en eller två gånger i samband med rumpflyttningen. Inte helt stabilt men ändå kändes han ganska trygg och jag hade väl räknat med en 8 men domaren var snäll (eller så såg han inte rumpflyttningarna) och vi fick 10.

Vi hade startnr 6 av 8 och när 4:an gick in på planen gick jag för att ta ut Gari, det var nog tur det för det ekipaget bröt tydligen rätt snabbt så det hela gick lite fortare än beräknat. Jag försökte, direkt från det att jag tog ut Gari, lyfta oss och G kändes väldigt fin, pigg och bra kontakt. Skillnaden nu mot hur det brukar vara är att jag lyckades hålla åtminstone en del av den kontakten och piggheten med oss in på planen. Den brukar annars vara puts väck så fort vi börjar gå i fria följet, men inte idag. Lite försvann men tillräckligt mycket fanns kvar. 🙂

Fria följet kändes faktiskt helt ok. Inte alls perfekt, men vi har haft mycket sämre. Läggandet kände jag på mig att han inte skulle göra – det var väldigt blött och kladdigt på planen, speciellt där vi gick just då och jag fick ge ett rejält dk, med både röst och kropp, så vi fick en 5:a, vilket dock var mycket bättre än 0. 😉 Vi hade ju iofs klarat oss med en 0:a här, i och med att koeff. bara är 1, men jag ville inte släppa igenom att han slarvar så, så då rättar jag hellre till det, speciellt när vi inte hade uppflyttning som mål utan mer att få allting att funka.

Inkallningen gick fint, han dunsade in i mitt ben lite vid ingången men i övrigt bra. Rutan – inte klockren, gick in från sidan och dk, jag noterade att alla hundarna gick in från den sidan (höger) – undrar varför? Verkade vara något intressant ut till höger, vad jag kunde se på de flesta hundars beteende.

Apporteringen – jättefin, inga tassar på apporten för omväxlings skull! Här hade vi nog snarare hjälp av det blöta underlaget… Gari gillar inte när det stänker. 😉

Hoppet – ja man kan ju inte tro att han kan ösa på när vi kör agility för här HÄVDE han sig över hindret nästan i ultrarapid, men inget islag, satte sig fint på andra sidan och gjorde fint återhopp, så full pott. 🙂

Mest syntes kanske vårt förbättrade samarbete i fjärren – här brukar hans energi vara helt borta och det brukar krävas många dk, men inte idag! Fina skiften, lite långsamma lägganden men det vet jag ju beror på kladdig och blöt plan. Så himla glad att se att allt jobb med både attityd och fjärren i sig faktiskt gett utdelning!

Jag tittade inte på en enda poängvisning, det gör jag aldrig och speciellt inte idag när målet bara var att få till känslan. Men vi fick fina komplimanger av domare och skrivare när vi var klara, de sa att det såg så trevligt ut och att det var roligt att se att jag var så glad och positiv. 😀  Härligt att höra, tack snälla ni!

Jag hade inte en aning om hur det gått rent poängmässigt men jag var mer än nöjd med mig själv och min fina hund! Vi myste en stund, sen köpte jag lite kaffe och sen tog jag ut G igen eftersom de skulle köra klass 1 också innan prisutdelning, det var bara 4 ekipage så det gick rätt fort. Solen hade vid det här laget kommit fram och Gari och jag satt och mös i solen, han är så härlig, klättar upp i mitt knä, kelar och pussas och bara trivs med att vara där med mig. Underbara hjärtegull!

Råkade se att de satte upp resultatlistor och då kunde jag inte hålla mig längre så vi gick och kollade… höll på att tappa hakan när jag insåg att vi vunnit klassen på 177 poäng och alltså blev uppflyttade till klass 3!

Ja, där fick jag i alla fall ett rejält kvitto på att jag gjorde något rätt idag. Jag är så glad över att det funkade och det känns härligt att jag inte gav upp. Vore ju synd att ge upp med en hund som är så duktig, bara för att hans matte är lite hopplös. 😉

Resten av dagen har varit ganska avkopplad, ja nästan slö. Tog och klippte klorna på alla hundarna och sen tränade jag lite – Sigge fick leta föremål i trädgården, han är häftig att se när han far omkring och kämpar för att hitta var vittringen kommer ifrån, ska be Martin filma oss nån dag när vi kör det. Chili fick träna snurrar och backa upp på trappsteg, allt för att hålla ryggen smidig och bakbenen musklade. Det märks tydligt att vi jobbat med ökad rörlighet för nu snurrar han minsann kanonfint åt båda hållen, så härligt att se. 🙂

Även Gari fick lite träning, föremålssök som Sigge samt lite lite ”fram”-position för rallylydnaden. Trodde han skulle vara tröttare än han var faktiskt. Kul att se att han orkar hålla ihop så här först en dag med träning, ny miljö och all stress skotten innebar, sen tävling på okänt ställe nästa dag – han har ju inte en matte som lagt ner så där jättemycket tid på att träna på främmande platser direkt… 😳

Kvällen avslutades med kycklingvingar till kvällsmat för hundarnas del och vildsvinsytterfilé med hemgjorda pommes och tzatziki för oss tvåbenta. Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar och dessutom verkar våren äntligen ha kommit – när jag rastade vid 19-tiden var det fortfarande över 10 grader ute! 😀  Och så fick vi se/höra det här:


Lämna en kommentar

Framsteg

Det går inte fort men det går i alla fall framåt, det är bara att konstatera. Nej, nu menar jag inte hundträningen utan jag tänker på våren. Den efterlängtade men i år väldigt sena våren som fortfarande inte riktigt vill komma igång. Vårtecknen börjar hopa sig; förra helgen såg jag blommande tussilago, visserligen på en väldigt solig och skyddad plats invid väggen till ridhuset där vi var och tränade, men ändå. Igår flög några svanar över mig när jag rastade, fåglarna sjunger som tokiga och ljuset, det underbara ljuset, är här på riktigt. Men ändå envisas vintern med att hänga kvar, nätterna är rejält kalla – i helgen och början av veckan var det kallare än -15 på nätterna, idag var det ”bara” -9.

Den envisa snön gör det lite svårt att träna men jag försöker hålla igång hundarna ändå, framför allt Garibaldi och det märks på honom att vi tränar regelbundet nu, han vill jobba hela tiden. 🙂

I måndags spårade jag ett kort spår med Sigge, kände att han behövde lite ordentlig aktivering och det drygt 300 meter långa (korta…) spåret i hagen var tydligen rejält jobbigt, han var totalt slut efteråt och fick ha hjälp sista 30-40 meterna. 😉  Garibaldi fick träna lydnad, jag testade med externbelöning i form av kattmat i en skål och det var väldigt populärt. Han fick då lite svårt att koncentrera sig bra på vad vi höll på med, fokus låg mer på skålen med kattmat än på mig men det är nog mest en träningssak. Han fick bara en liten klick varje gång, kanske en matsked, och efter några gånger så började han inse att så länge han höll mer fokus på belöningen så fick han helt enkelt inte springa och ta den.

Tisdag blev det också träning, jag vallade upp en full uppletanderuta i hagen bakom hundgårdarna – den är inte snöfri men det går åt rätt håll i alla fall och det gäller att passa på nu den tiden vi har fram tills korna släpps ut. Garibaldi fick titta på eftersom det är länge sedan vi körde full ruta. Jag la ut tre föremål, ett i varje hörn och ett ungefär mitt i rutans bakkant. Han hämtade in alla tre på kanske 2 minuter (jag tog dumt nog inte tiden) och hade inga problem trots att han gick i ganska lågt tempo. Det var så gott som vindstilla så han hade ingen nytta av vinden.

Sigge fick göra samma sak men eftersom han inte är så duktig på det här med uppletande så fick han följa med när jag la ut föremålen. Han plockade snabbt och lätt in alla tre på typ 1 minut, swisch sa det bara… han springer alltid fortare än Garibaldi men så saknas det också kontakt mellan nos och ben ibland. 😉

Slutligen fick även Chili göra samma sak, precis som med Sigge så fick han följa med ut när jag la ut föremålen och jag la dem dessutom inte ända ute på 50 meter. Han skötte sig fint, såg lite förvirrad ut ibland och fick ha hjälp med sista föremålet, då var han trött, men han verkar ändå rätt pigg rent generellt nu. Igår när jag släppte ut dem från hundgården så busade han faktiskt med Garibaldi, det är ett bra mått på hur bra Chili mår – vill han leka med Gari så mår han bra. 🙂 Träningen för ryggen och bakbenen – snurra åt olika håll, gå slalom, backa upp för trappsteg – verkar göra nytta, skönt! 🙂

Avslutade med lite lydnadsträning med Garibaldi, mest rallylydnad – vi jobbar med att få till positionen ”fram”, där han ska framför mig, sittande eller stående. Här märks det att vi jobbat mycket med bakbensrörelser i högerfotpositionen för han började direkt försöka flytta sig in till höger. En handtarget gjorde det hela enklare och så småning började det se riktigt vettigt ut. Testade lite högerfot också och idag gick det väldigt fint! Han verkar ha fått en förståelse för hur han ska flytta sig, ibland i alla fall. 😉

Sist blev det en platsliggning, halvdold, jag gick iväg kanske 30 meter och ställde mig så att jag hade ett träd mellan honom och mig fast jag såg ändå delar av hunden. Han låg lugnt och fint i nästan 3 minuter, bra. 🙂

Så här fint väder hade vi under träningen. Man kan, om man kikar ordentligt, se Garibaldi ligga plats, bakom en trädstam ungefär mitt i bilden. 😉

Underbart vårväder och delar av trädgården faktiskt snöfri!

Underbart vårväder och delar av trädgården faktiskt snöfri!

Onsdagen ägnades åt att handla mat, tillsammans med vad som kändes som halva Linköpings befolkning, my god så mycket folk det var både på systemet och Ica. Puh. Tog typ 3.5 h från att vi åkte till vi var hemma igen…

Gårdagen ägnades först åt promenader där grabbarna fick leta godis och sen lite träning i trädgården. Chili fick träna sin rygg genom snurrar, backa uppför slänten, kliva upp på trappsteget med bakbenen samt gå slalom – han ser just nu jättefin ut i sina bakben, inte mycket muskler men tillräckligt och rör sig superfint, så skönt!

Kenzo och Sigge letar godis

Kenzo och Sigge letar godis

Garibaldi och Chili letar godis

Garibaldi och Chili letar godis

Garibaldi fick träna vänster- och högerfot, framförposition och några andra rallymoment, Sigge fick leta föremål, Kenzo fick vara utan träning, något som inte verkar bekymra gamlingen speciellt mycket. Han gillar verkligen godisletandet på promenaderna så det försöker jag göra rätt ofta.

Idag är det långfredag och det är underbart att vara ledig! Vaknade till strålande sol, sen har det varit lite halvklart under dagen men vi har i alla fall inte fått snö som de har i Skåne… 😉 Ser förvisso ut som att det kan komma lite i natt men det är inte några stora mängder om man ska tro väderleksprognoserna.

Jag och Garibaldi har varit i stan och tränat. Utanför mitt jobb finns det en stor gräsplan, den har varit nästan snöfri hela veckan och jag har gått och tittat på den varenda dag…. nu blev det träning där men först gick jag ut ett spår på 400 meter, på grässträngarna längs med parkeringarna. Kunde lätt lagt dubbelt så långt men det var nog bra att jag inte gjorde det….

Lydnaden gick helt ok, jag ställde ut en ruta, sen började vi med en platsliggning där han fick ligga 3 minuter, kattmat som externbelöning i en skål i kanten av planen bakom mig. Han låg lugnt och fint men höll på att vrida huvudet ur led när han kikade på alla bussar, bilar, cyklister, joggare etc. som passerade – det var full fart på trafiken idag och det var ju jättebra med så mycket störning. Det märks att vi inte tränat annat än hemma senaste 5 månaderna….

Körde sen lite lydnad med externbelöning, här hade han svårt att koncentrera sig i fria följet, en gång stannade han till och med kvar när jag började gå, men jag peppade på honom lite och sen fick han spring till externbelöningen när han väl gick fint. Blir nog lätt så att han låser sig lite på belöningen och det vill jag ju inte belöna liksom.

Sen körde vi en kedja med läggande under gång, inkallning och rutan. Läggandet och inkallningen var bra, rutan inte fullt så bra… han var lite allmänt snurrig – rutan är typiskt ett sånt om moment som är färskvara har jag märkt – och jag fick gå in och hjälpa honom och sen blev det bättre, då fick han springa till belöningen. Vi upprepade rutan några gånger, där jag kastade bollen som belöning och då fick han betydligt bättre fokus, såg ut som att han kom på vad det var rutan innebar. 😉

Det blev även en metallapportering, lite mer rutan (flyttad till nytt ställe) och lite mer fritt följ. Fria följet är det som jag är minst nöjd med – jag måste nog revidera mitt sätt att jobba med det…. Det blir så att han går fint ett tag, sen släpper han kontakten, sen återupptar han kontakten och jag belönar…. tror att det blivit så att han tror att det är helt ok att släppa och sen återuppta kontakten men så var det ju inte riktig tänkt. Kanske ska lägga lite energi på att träna med att bryta direkt han släpper, bara kliva ur position och så missar han belöningen, sen belöna rejält när han går med kontakt. Ska fundera lite till och testa men jag tror det kan funka.

Avslutade med 4 minuters plats med externbelöning igen, han låg lika fint den här gången, mycket skönt! Att de andra momenten kändes lite svajiga är ok, men platsen vill jag verkligen att han sak vara lugn och trygg och det kändes han faktiskt nu, väldigt skönt!

Rastade en kort sväng och sen tog vi spårat. Nu var G rätt trött efter träningen, mest mentalt då, av den ovana miljön, det märktes tydligt i spåret för han var lite slarvig och ofokuserad. Tog alla pinnarna (3 st) och spårade bättre mot slutet, hade problem med asfaltövergångar, dels för att han inte är så van vid det och dels för att han helt enkelt inte riktigt orkade jobba ut det. Totalt sett var han ändå duktig och jag var nöjd.

Nu vet jag i alla fall vad vi behöver och det är framför allt träning på platser där det händer mycket runt omkring, samt då ändrad träning av fria följet. Blir nog ett par pass till där på gräsplanen under påsken och även något spår till, det passar min fot väldigt bra att spåra på slät och fin mark.

 

Passar på att önska alla läsare

GLAD PÅSK!!


Lämna en kommentar

Min tossiga älskade hund!

Min hoppetoss Garibaldi, från onsdagens promenad:

Tisdagen blev vilodag för hundarna, mitt ben var stelt och besvärligt, så det blev bara promenader och sen fick de inte göra mer. Trist för dem men jag tror inte det skadar med en vilodag lite då och då. Promenaderna blev däremot tillfälle för träning i att inte äta skit… bonden flyttade kor från en gård till en annan och den täckta djurvagn de kör med är inte direkt tät så det läckte ren koskit ur den i fina droppspår längs hela vägen där vi rastade. Chili och Sigge var svårt frestade och det tog ett antal ”nej” innan de insåg att det faktiskt gällde ALLA fläckar, inte bara de vi just passerade.

Chili har insett att det inte lönar sig att försöka...

Chili har insett att det inte lönar sig att försöka…

Med Kenzo och Gari tog jag istället stora vägen (åt andra hållet jämfört med var bonden kom körande…) eftersom Kenzo hör rätt dåligt och Garibaldi bara låter bli gödselfläckarna om jag har full koll på honom… en riktig ögontjänare är han. Samma sak gäller äpplena som vi lägger ut i trädgården till fåglarna – Gari älskar äpple och har jag inte full koll på honom när vi passerar förbi fågelmaten på väg ut och in så snor han snabbt till sig en bit. Det räcker att jag inte säger hans namn när vi går ut, så vet han att jag inte är helt koncentrerad på honom och vips har han tagit en äppelbit. Jäkla hund… 😉

På onsdagen var benet betydligt bättre och det blev först två promenader längs med ”koskitsvägen”, där jag får hålla stenkoll på dem annars slickar de sig fram längs vägen. Inget farligt iofs, men jag vill inte ha en hundpuss full med koskit sen tack…

Underbart vackert att vara ute och promenera i solnedgången

Underbart vackert att vara ute och promenera i solnedgången

Gari på promenad, väntar på att jag ska kasta godis eller boll

Gari på promenad, väntar på att jag ska kasta godis eller boll

Därefter blev det lydnadsträning med först Sigge och sen Gari. Med Sigge kom jag på att även om vi aldrig ska tävla bruks så kan jag ju träna in momenten – bara för att det är kul att lära honom nya saker, så det blev linförighet (nåja, det var ju inte direkt nytt men är alltid bra att träna), framförgående – som han aldrig har testat förr och som var väldigt svårt då han inte förstod vitsen med att släppa koncentrationen på mig och titta framåt. Lilla sötnosen! Inte ens när jag ställde upp en godisskål var det helt självklart att han skulle koncentrera sig på den istället för mig – han är väldigt rolig ibland, eller ja… faktiskt för det mesta. 😉

Avslutade med lite apportering – som inte är nytt men som heller inte är helt fungerande – och kryp som heller inte är nytt men som vi bara lekt lite smått med tidigare.

Garibaldi fick köra linförighet och fritt följ (slog mig att jag måste träna linförighet med tanke på att i rallylydnad nybörjare är det ju koppel på – linförighet har aldrig varit Gs starka sida, han går bättre i fritt följ) med hög belöningsfrekvens, sen en kedja med ff, sättande under gång, läggande under gång och lite mer ff. Inkallning à la lydnadsklass elit med externbelöning bakom, samma sak med apporteringen och det blir bra tryck även sista biten nu. Snön inbjuder till en del ”landa på apporten och glid några meter” men jag skiter i det, bara han gör resten bra. Jag tror det där försvinner så småningom, det har redan minskat men kom tillbaka lite i och med underlaget nu i vinter.

Den här gången var båda passsen fina och engagerade, med bra tryck i både hundar och matte. 😉 Som bakgrund hade vi en fantastisk himmel som inte gjorde träningskänslan sämre direkt. 🙂

Fantastisk solnedgång!

Fantastisk solnedgång!

Torsdagen var solig och fin och termometern visade 5 plusgrader på eftermiddagen, men det var inte alls så skönt ute som det såg ut för det blåste rejält och jag var rätt genomfrusen efter rastning och träning. Det blev nosarbete för bröderna idag, jag gömde 8 föremål (slangbitar, snören från trasiga snörbollar och lite andra halvstora saker) på kluriga ställen. Svårast var tydligen det snöret som jag hängde på ena framhjulet till Jeepen – båda bröderna fick klura som sjutton på det och det tog lång tid och lite hjälp från mig innan de hittade det – de markerade att de hade vittring men de lyckades inte lokalisera det riktigt. Kul att se hur de jobbar, vilka föremål som är svåra och vilka som är lätta. Sigge slår Garibaldi när det gäller själva nosarbetet, däremot är Sigge sämre på att lämna av och kan byta föremål rätt friskt, dock gjorde han inte det igår.

Under rastningsrundan passade jag på att belöna Sigge när han gick framför mig med sikte framåt. När jag några gånger lyckades kasta godis (hade ingen klicker med mig så jag fick tajma själva kastet istället) när han gick med blicken riktad framåt så började han förstå vad det var jag ville. Kul att se att han sneglade till på mig och sen snabbt kikade framåt igen. Det är det som är så kul med att shejpa beteenden, man ser verkligen hur ”hjulen snurrar” i huvudet på hundarna och det känns som att det blir en bättre inlärning när hunden själv är med och inser att han kan kontrollera vad som händer genom att bete sig på visst sätt. Kanske inte så konstigt egentligen; stress och osäkerhet kommer ju många gånger av att man (oavsett om det är hund eller människa det handlar om) inte känner att man har kontroll över vad som sker.

Med Garibaldi avslutade jag nosarbetespasset med lite lydnad i form av inkallning med stå och ligg (elitlydnad). Använde mig av externbelöning, 1-2 meter bakom mig, så att han alltså sprang mot mig och belöningen. Använde även ett nytt kommando vid nerläggandet för att skilja ut läggandet från plats och fjärr. Första gången stannade han fint men totalignorerade sen ”ligg”-kommandot – inte så konstigt då läggande under inkallning inte är helt befäst – men då klev jag bara ut ett steg i sidled och slog ut armarna och helt enkelt stoppade honom innan han kom fram till godiset. Konstaterade att ”det blev fel”, klappade om honom och gick tillbaka till utgångspunkten. Andra gången – full fart, bra stopp (bättre än första gången) men tvekan på liggkommandot; stod och stirrade på mig, satte sig sen, jag var lite kall och bara väntade ut honom, till slut la han sig och fick direkt ett ”ja, varsågod!” och fick springa till godiset. Tredje försöket blev fint ställande och fint läggande (med lite hjälp av handtecken men det är helt ok just nu tycker jag) och farten var snabb och fin, duktig Garibaldi. 🙂

Jag har för övrigt beställt ett stativ till mobiltelefonen så jag kan använda den och filma när jag tränar – jag känner att jag behöver se hur det ser ut men att bara luta telefonen mot något fungerar inte så bra, så det blev till att köpa ett stativ,hoppas det kommer snart och att det funkar bra. Ska bli kul att filma lite mer – får se hur mycket av det jag lägger ut här, det kan säkert bli en hel del om jag kommer igång och filmar lite mer regelbundet. 🙂

Fredagen blev händelselös vad gäller hundträning. Martin kom hem från Huskvarna och det här var sista veckan – från och med nästa vecka så jobbar han i Linköping eller hemifrån. Kommer att vara lite underligt i början tror jag, nu har vi båda vant oss vid att han är borta måndag-torsdag, men samtidigt blir det väldigt skönt att han är hemma för då är vi två som kan dela på hundrastningarna på morgonen plus att vi får lite mer tid att fixa med saker på kvällarna och inte bara helgerna, det känns bra nu när våren är i antågande.

Igår hände inte heller så mycket, vi åkte till stan för att handla lite samt dumpa lite återvinning. Ica Maxi en lördag eftermiddag var dock världens sämsta val; mängder av barnfamiljer och kopiöst stökigt och ljudligt. Sen är ju vissa föräldrar rätt bra på att inte ha koll på sina barn – jag väntar mig INTE att barnen själv ska ha koll, men föräldrarna kan väl försöka? Så skönt att komma ut till lugnet på landet sen. 😉  Fast det blåste isande kalla och hårda vindar så det var inte jättemysigt men hundarna fick ett par hyfsade kvällspromenader ändå. Ingen träning dock, det fick de klara sig utan.

Idag skulle jag varit och tränat agility i ridhuset men av olika anledningar så fick jag avstå det, ibland krockar saker bara lite för mycket. Hundarna har i alla fall dels fått ett par hyfsade promenade i strålande sol och sen har jag även hunnit träna vars ett pass med bröderna bus. Garibaldi överraskade mig med att kunna springa 6 pinnars slalom på min högra sida! När lärde han sig det? Duktiga fina Gari! Sen körde vi även lite vanlig lydnad; några separata moment som apportering och inkallning med läggande/ställande med hög belöningsfaktor och sen en kedja med ff, sättande under gång och fjärr med externbelöning och efter det blev det lite träning på bakdelsarbetet för högerfot-positionen. Avslutade med några slalomskick till och jäklar så fint det gick! 😀

Sigge fick träna högerfot-positionen på samma sätt som Gari, sen fick han även träna kryp, lite fot och sen kastade jag den lilla Gapay-bollen några gånger. Den försvann i snön som ligger kvar i skuggan av huset och han fick jobba rätt bra för att hitta den; det blev ett 10-tal såna ”uppletanden”. Nu verkar grabbarna nöjda, förutom att de ligger och stirrar på mig för att de vill ha mat… men jag vill att de ska vila lite innan maten, så de får snällt vänta lite till.

Morgonpromenad med Chili och Gari

Morgonpromenad med Chili och Gari

Det börjar se lovande ut, åtminstone i vissa sydsluttningar

Det börjar se lovande ut, åtminstone i vissa sydsluttningar

Solig och fin eftermiddagsrunda

Solig och fin eftermiddagsrunda

Delar av trädgården börjar bli snöfri!

Delar av trädgården börjar bli snöfri!


Lämna en kommentar

Träning, kurs med film samt veterinärbesök

Så här på höstkanten gäller det att passa på när vädret är fint! Egentligen slutar jag sent på måndagar men efter en titt på väderprognosen så bytte jag raskt tisdagens lediga eftermiddag mot måndagen och åkte till klubben för att träna agility i fint väder eftersom det utlovades risk för regn på tisdagen.

Garibaldi var inte riktigt lika taggad som han brukar; jag tror han laddar rätt mycket av att ligga och vänta medan de andra kör och av det här att vi är flera på planen – nu var det bara vi där. Men han skötte sig fint och vi körde en av de övningar vi gjorde på kursen förra gången så jag fick testa mig fram hur jag skulle röra mig för att få till bra framförbyten samt en bra sväng.

Före träningen gick vi en uppvärmningspromenad och efter så gick vi en lite längre promenad längs den fina fågelsjön som man skapat bortanför klubben. Det är trevligt att vara ute och promenera med Gari, han är uppmärksam och lydig men inte jätteklängig; håller koll på var jag är, går inte så långt ifrån mig, kommer direkt när jag kallar, bryr sig inte om fåglar eller vilt eller andra hundar på håll.

Sen har det inte blivit så mycket mer träning under veckan pga andra orsaker samt att jag tyvärr inte är speciellt pigg och min energi är totalt borta. Jag somnar som en stock om jag skulle råka sätta mig framför tv:n, till och med när jag tittar på nån favoritserie. 😦 Väntar på provsvaren av blodprovet jag lämnade i måndags, nån gång nästa vecka borde jag få veta lite mer. En liten höjning av Levaxindosen känns behövlig.

I går var det dock agilitykurs och även om jag till och med kan tycka att det är lite jobbigt att åka iväg till den så försvinner tröttheten så snart vi är på klubben. Vi började med teori och instr. pratade om hur det funkar på tävling. Jag siktar väl på att vi ska kunna komma ut och tävla nån gång nästa år, tänker gå tävlingskursen till våren och sen kan vi väl hoppas att vi ska våga oss ut och tävla på riktigt – inofficiellt ska vi tävla redan nästa helg då det är agility-KM på Linköpings BK och de har en nybörjarklass för de hundar som inte tagit nån pinne på officiell tävling. Kanske lite över vår nivå men tja… en hoppklass utan slaom, det ska vi väl ta oss igenom, förmodligen inte felfritt men skit samma, kul att testa i alla fall. 😀

Kvällen började dock lite oturligt för Gari, när han hoppade ur bilen så lyckades han trampa tokigt så han snubblade och körde hakan i marken. Jag såg bara att han gjorde något men inte exakt vad som hände men sen under rastningen så fick han en godisbit och då fick jag fullt med blod på handen! Visade sig vara en skrapsår på hakan; det slutade snabbt blöda tack och lov. Sen under kursen satt han på agilitybordet, hoppade upp mot mig och höll på att nästan välta mig så jag tryckte ifrån i bringan på honom för att få honom att lägga lite tyngd bakåt istället för allt på mig, då pep han till. När jag klämde lite så upptäckte jag att han ömmade i musklerna som går typ från bröstbenet och ut mot frambenen. Masserade lite och han såg inte helt glad ut så jag måste nog bli mycker mer noggran med massage och stretching för hans del.

Gårdagens kurstillfälle innehöll en kort bana med 10 hinder, varav två tunnlar. Dessa hade ganska blöta ”golv” eller vad man ska kalla det och jag mindes hur Gari var i våras på avslutningen för nybörjarkursen; en tunnel tog han, sen insåg han att det var blött i tunneln och vägrade resten av tunnlarna. Men idag var det ingen tvekan så han har helt klart bättre drag och motivation nu, kul! Däremot upptäckte jag att han inte är så styrbar som jag trodde när han har sikte på externbelöningen… 😉

Pga att han verkade ha lite ont i musklerna så fick han hoppa på small-höjd, vilket blir nästan lite fånigt lågt men jag ville inte chansa och det var framför allt själva handlingen som vi skulle jobba med.

Först körde vi banan en gång, där fick jag inte riktigt fart på honom på sista sträckan mot belöningen, så då testade vi bara de två sista hinderna mot belöningen och då var det bra fart. Problemet var att hinder nr . 9 tog man även som hinder nr. 3 och då drog Gari om en avlöning direkt till belöningen. Som tur var använder jag en sån där godisväska som man kan stänga med dragsnöre så han fick ju inget för att han drog iväg. Men även andra gången – när instr. filmade – var han svår att stoppa… därav att jag tar i så rejält som ni kan se på filmen. 😉 Sen låter det ännu värre eftersom en hund i bakgrunden drog igång och tokskällde, förmodligen för att jag lät som jag gjorde. 😉

Farten var inte så hög men det var blött och halt, man ser på min lite fåniga stil att jag är ganska rädd för att halka… till helgen ska jag kolla på fotbollsskor!

Idag har vi varit på Valla djurklinik med gamlingarna. Det var dags att kolla Chilis levervärden eftersom han går på Rimadyl då och då för sina tassar, samt att jag ville ha gjort en seniorkontroll på Kenzo då han ju faktiskt blir 12 år om två månader. Han har dessutom två knölar som oroat mig lite, en mindre på vänster framben och en rejäl (storlek som en tennisboll nästan…) i ljumsken. Pojkarna skötte sig strålande, fast Chili fick som vanligt en munkorg för han gillar inte att folk pillar på honom. Passade på att vaccinera dem också. Vet. tog en nål och sög ut lite celler från Kenzos två knölar och under tiden hon läste av det så tog en sköterska blodprov och vaccinerade, sen var det bara att vänta på besked. Lättnaden var stor när det visade sig att bådas blodprov var jättefina och att knölen i ljumsken definitivt är en fettknuta. Den på benet fick hon inte ut så mycket ur men det var några fettceller i det hon fick ut så förhoppningsvis är även det bara en fettknuta. Så skönt! 3400 kr kostade kalaset men det var det värt för att få veta att de är friska, våra fina gamlingar!

Vi tog en promenad runt kvarteret och det tyckte grabbarna var väldigt spännande, inte ofta ”lantishundarna” är i stan men vi borde nog göra det lite oftare för det är ju kul för dem med lite oväxlande miljö och de där två är ju otroligt enkla att promenera omkring med.

Nu ska vi fira fredag med god mat och ett glas vin.


Lämna en kommentar

Fredag med veterinärbesök samt några filmer

Eftersom jag börjar bli orolig för Kenzo så ringde jag veterinären och fick en tid på eftermidagen igår, vilket strulade till dagen lite då Martin och jag skulle äta lunch hos hans föräldrar och Martin skulle sätta upp en lampa åt dem men det löste sig, Martin åkte hem och hämtade Kenzo och så möttes vi på djursjukhuset.

En liten kul grej var att jag tidigare på dagen hade mailat om en bilbur som fanns utannonserad på Blocket (vi behöver en bur till i Chryslern så att vi kan åka vettigt med alla hundarna) och nu visade det sig att det var en av tjejerna i receptionen på djursjukhuset som sålde den. Liten värld ibland. 🙂

Veterinären kunde inte säga så mycket mer om Kenzo än att det mest låter som kennelhosta men det är väldigt konstigt att ingen av de andra blivit ens det minsta dålig. Lunginflammation var det i alla fall inte, allting lät bra i lungorna. Hjärtat lät även det bra, men för säkerhets skull, med tanke på att det här har kommit efter operationen, så bokades en ordentlig hjärtkoll till nästa vecka. Slutar/minskar hostandet innan dess är det ju bara att vi bokar av tiden.

Vi bytte bil och jag tog med mig Kenzo hem medan Martin åkte och handlade. Helt klart drog jag vinstlotten, jag fick åka hem och rasta hundarna i underbart vårväder medan Martin fick trängas med folk på Ica…. 😉

Eftersom Chili fortfarande är halt så fick han tyvärr inte följa med på promenad så jag tog en ensamsväng med Sigge, som kan behöva lite egen tid. Vi strosade omkring, lekte med bollen, han fick kampa lite, jag kastade bollen några gånger, sen gömde jag den på ett ställe där han fick göra ett mer regelrätt uppletande. Precis där hade vildsvinen bökat rejält så det gjorde väl det inte enklare och det tog honom en stund att hitta bollen, delvis pga att han hade en hel del spring i benen. 😉

Först lite lek med bollen; han lägger sig gärna så där för han vill att jag ska komma ut och jaga honom eller kampa lite… men matte tar sig inte lika lätt över det där diket så där fick han tji…

Här fick han hämta en boll som jag kastade iväg – alldeles för lätt!

Sen lekte vi lite – inte helt enkelt att filma samtidigt som en tossig hund sliter omkring i andra änden av snöret…. 😉

Sigge sötnos

På vårpromenad med Sigge sötnos

Slutligen blev det då lite uppletande.

Skulle behövt den riktiga filmkameran så att hunden inte bara blev en liten prick… 😉

Kenzo och Garibaldi fick också en promenad i det ljuvliga vädret. Jag passade på att köra igenom några lydnadsmoment med Gari på ett hörn av vallfältet. Idag såg jag till att vara lite mer energisk och ställa lite högre krav på Gari för att han skulle få sin belöning och det gjorde STOR skillnad. Fin linförighet, fin inkallning, superfint läggande under  gång, riktigt fint kryp! Härligt! Jag måste verkligen skärpa mig och tänka till hur jag jobbar när vi tränar, det gör så mycket skillnad för hur Gari beter sig.

Inga foton/filmer på G och K då minnet i telefonen plötsligt visade sig vara fullt… kanske pga att jag har drygt 2000 bilder samt ett 50-tal filmer i den? 😉