Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


4 kommentarer

Utställning och annat

Fortfarande ingen större fart på mitt bloggande tyvärr men får se om jag kan komma ihåg lite vad som hänt senaste tiden.

Vi har avslutat Agility foundations-kursen, den har varit kanonbra och jag ser fram emot Agility grundkurs som vi snart ska börja på. Har mest tränat på foundations-saker, inte mycket lydnad har det blivit men det är väl dags att ta tag i det.

Jag har varit hos läkaren med mitt trasiga knä, hon tömde det på rejält mycket ledvätska samt skickade en remiss till röntgen och härom dagen fick jag kallelse till i slutet av november… jaja, bara att stå ut. Eventuellt kan vi tömma knäet en gång till tyckte läkaren, när jag pratade med henne härom dagen i ett annat ärende, nämligen min hypotyreos. Jag är inte speciellt pigg just nu, tröttheten ligger åter som ett täcke över mig och det har varit så ett par månader, det har smugit sig på och som vanligt tar det ett tag att märka det. Har varit och tagit blodprov så får vi se hur värdena ser ut nu, läkaren tycker redan att jag ligger lite för högt i min Levaxindos så det lär få bli något annat. Jag föreslog T3, liotyronin och det kanske blir så, vi får se.

Den här tröttheten gör tyvärr att hundträningen går på sparlåga, vissa dagar är jag piggare, andra tröttare. Tidigare i veckan var jag riktigt pigg när jag kom hem (slutade tidigt) och vädret var ljuvligt, mer som september än slutet av oktober, så det blev ett par timmar med hundpromenader och träning för alla fyra hundarna. Dagen efter var jag frusen och trött och sov på soffan mest hela tiden. Upp och ner, bara att vara glad de dagar det är upp. 🙂

Så här vackert var det tidigare i veckan:

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

2014-10-28 16.17.51

Solnedgång

Solnedgång

Älskade Gari <3

Älskade Gari ❤

På promenad med Garibaldi

På promenad med Garibaldi

Sigge och Chili letar godis

Sigge och Chili letar godis – Sigges svans viftar så mycket att kameran inte hinner med i det avtagande dagsljuset…

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

2014-10-28 16.07.17

2014-10-28 15.32.38

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

2014-10-28 15.32.25

2014-10-28 15.29.16

Fina Indigo <3

Fina Indigo ❤

Gården från uppfartsvägen

Gården från uppfartsvägen

Höstfärger

Höstfärger

Så vackert med solnedgångar!

Så vackert med solnedgångar!

 

Indigo roade sig med att springa… vad annars… han ÄLSKAR att springa och han behöver få göra det minst en gång om dagen för att må riktigt bra verkar det som. Jaja, han står väl ut även när han inte får springa men man ser hur lycklig han blir när han väl får chansen. Tokfrans! 🙂

Under helgen har det varit full fart i träningshallen, fredag-lördag var det ett collieträningsgäng som hade hjälp av Heidi Billkvam och idag har ”vår” instruktör Ida – www.agilida.se – haft kurs i belöningsutveckling. Jättekul att det är så full fart just nu, trots vädret som är mer sensommar än höst – idag var det 16-17 grader… helskumt så här i början av november.

Igår var det även dags för utställning för Indigo, denna gången SKKs internationella i Växjö. Första gången inomhus och första internationella utställningen, jag såg det hela som träning då han är så ung ännu, plus att flera goda vänner skulle dit med sina beauceroner. Även Martin följde med, trevligt med sällskap, enda nackdelen är att man hela tiden känner att man har bråttom hem till hundarna där hemma….

Domare var Natalja Skalin som visade sig vara en mycket sympatisk domare, trevlig med hundarna, lugn och sansad, lät gärna en glad hund pussas, något som Indi lyckligt utnyttjade. 🙂  Hon gillade Indigo mycket visade det sig, så pass att han fick Excellent och CK! Hans första CK, jippie! 😀  Sen i bästa hanklass var det bara Indigo och Evas Figo, där vann Figo och fick CACIB och Indigo fick R-CACIB! Vilken dag! Visst, ett R-CACIB är ju inget ”värt” titelmässigt om man säger så men om nu Figo redan hade varit internationell champion så hade ju alltså Indi fått CACIB:et. Hur coolt som helst att min lilla grabb är så fin! Jag hämtade ut en rosett för R-CACIB:et och sen köpte jag faktiskt en för CK:et, det var ju hans första CK och rosetten var riktigt fin. Domaren konstaterade att han kommer att bli jättefin när han växer till sig lite till, så roligt att höra. 🙂

Det var en fantastiskt trevlig dag med alla härliga beauceronägare och deras hundar, så himla trevlig stämning. Eva hade bakat kaka som hon bjöd på och vi stannade en stund extra så vi kunde vara med och fika.

Stort grattis till Karin vars fina Athena, 10 år, blev BIR och BIR Veteran, samt till Eva vars Figo alltså blev BIM!

Indi skötte sig strålande som vanligt – glad och trevlig med allt och alla, fast jisses så trött han blev av den ovana miljön. Han var helt slut när vi var inne i ringen för Bästa hane…. när jag sen gick ut och rastade så bara lullade han omkring och gick fram till alla bilar och tyckte ”Det här är nog min bil! Trött!”. Han piggnade till efter en stund i buren (så skönt att ha en stor bur med sig där han kan koppla av, även om det inte var helt lätt att få honom att vara i buren till att börja med; han ville ut och hälsa på allt och alla och minsta lilla springa i dragkedjan så vips var hans nos ute. 😉

I ringen - jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. ;)

I ringen – jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. 😉

Snyggingen med sina rosetter <3

Snyggingen med sina rosetter ❤

Jättefin kritik!

Jättefin kritik!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


Lämna en kommentar

Träning, trädgårdsjobb och en insikt

Det har inte blivit så mycket träning senaste veckorna, istället har vi traskat lite längre promenader Garibaldi och Indigo. De har fått gå i sele så slipper vi greja med att gå fint, förutom genom byn där man vill ha styr eftersom det kör en del bilar (vi lyckas ofta gå där lagom till det är dags för folk att åka hem från jobbet…).

Förra veckan blev det dock ett pass var med grabbarna i hallen och jag slogs av en insikt – Garibaldi tycker inte att det är kul att träna agility… Han hatar inte det men han är helt enkelt väldigt oengagerad, gör det mest för att jag ber honom. Direkt när vi går över till att träna lydnad så ser jag hur hela hunden lyser upp och han blir engagerad och mycket mer peppad. Helt oväntat kom väl inte denna insikten, jag har nog anat det ett tag men det var nog först nu som det verkligen slog mig. Kanske för att skillnaden mot hur Indigo tar sig an det är så himla stor….

Indi – han ÄLSKAR redan den lilla agility han har fått springa. Han älskar förvisso att springa så jag är inte förvånad. 😉  Framför allt är det tunnlarna som han tycker är hejdlöst roliga att springa igenom men även att springa genom hinderstöd, eller att hoppa låga hinder, tycker han är kul och gör det även när han får kuta fritt med leksaken.

Han fick testa på lite slalom förra veckan, bara fyra pinnar och med slalombågar, i trippeluppsättning. Ett par gånger hoppade han helt enkelt rakt ut över bågarna (inget fel på vigheten, typiskt beauceron!) men sen förstod han vad det var som gjorde att han fick kampa med brandslangen och efter några gånger bjöd han frivilligt in i slalomet. 🙂 Så kul att se! Kommer inte köra speciellt mycket slalom med honom än eftersom han är så ung men jag har köpt ett enkelt 6-pinnars träningsslalom som kan ställas från allé till slalom och det ska han få börja springa igenom så länge.

Lite mer träning blev det en kväll nu i veckan, då fick Indi springa genom alléslalomet vilket han tyckte var jättekul – ja, han fick ju springa så det var klart att det var roligt. 😛

Sen blev det en platsliggning när han ändå behövde pusta ut lite. Han ligger lugnt och stabilt, måste verkligen börja träna det här på andra platser och med hundar runt omkring nu!

Lite fritt följ, inkallning och läggande under gång tränade vi också på. Han kan ibland vara lite lugn i lydnaden – han är inte en hund sin går upp i varv i onödan, även om han har mycket energi och det finns gott om arbetsmotor, däremot faller han inte in i stress till skillnad från Gari som lätt laddar på vid minsta förväntan. 😉 Jag har ibland försökt köra lydnad med Indi med bara godis som belöning och då blir det lite väl lojt, åtminstone i fria följet/linförigheten. Så fort ett moment innefattar att springa (inkallning, apportering, hopp) så blir det direkt ”drag under tassarna” på honom, men jag ser gärna lite mer engagemang i ff. Men så fort jag byter till leksak så blir det en helt annan hund. Nu har jag kört en del med synlig/delvis synlig belöning – hängt brandslang över axeln, haft leksak i vänsterhanden men jag ska börja jobba bort det lite, i alla fall så att leksaken inte syns. Blir ju lätt annars att han lär sig att så fort han ser en leksak så blir han engagerad och höjer sig, medan så länge leksaken är osynlig så är han lite mer obekymrad. 😉  Det är ju inte det att han inte tycker det är kul – svansen viftar och det syns att han gillar att jobba, men lite mer tryck, flashighet eller vad man ska säga, vill jag ha. Nu sist körde jag med liten pipleksak hopknölad i handen så han inte såg den men så att det var lätt att kasta/släppa den till honom och det funkade fint. 🙂

Garibaldi då… ja, eftersom jag har bestämt mig för att inte köra agility med honom så fick det bli lite lydnad, den här gången brukslydnaden. Vi jobbade bland annat med framåtsändande och kryp. I krypet går han upp i varv något helt otroligt – numera räcker det att jag kommenderar ”ner” som jag använder vid nedläggning inför krypet, då går han igång och ljudar! Sen kryper han racerfart om jag inte kommenderar ”sakta” några gånger – DÅ kryper han fint, men fortfarande med något för hög aktivitetsnivå. Jag har testat att belöna mindre/inte alls, omvänt lockande och säkert något mer men det har bara inte blivit bättre.

Den här gången fick jag dock en idé och började mata honom med små små godisbitar med mycket kort intervall. Jag kommenderade ”ner” och direkt släppte jag en godisbit mellan tassarna, direkt han svalt den fick han en ny. Tog några försök, sen slutade han ljuda på ”ner” – något som annars brukar öka ju fler gånger vi gör det. 😉 Han fick även krypa lite och där gick jag knappt framåt utan sa ”kryp” och gav direkt en godbit och sen ytterligare flera med kort intervall. Funkade riktigt riktigt bra, tar dock säkert ett tag att jobba om hans förväntan, men det är ju bara att köra vidare. 🙂

Får nog bli start i högre spår till hösten – han är ju skottberörd och ligger inte platsen (ligger för övrigt inte dold plats ens utan skott tyvärr, vilket ställer till det lite i lydnadsklasserna) men å andra sidan är han en mycket duktig spårhund, går en fin lydnad (om jag inte är alltför nervös) och gör i dagsläget fina uppletande, även om han slarvar lite i hörnorna ibland, så jag tycker att vi ska ut och tävla spår, om vi får till en bra helhet så ska vi klara uppflyttning utan platsen. Vore jäkligt roligt att ha en hund i elit spår. 🙂

En anledning till att det inte blivit så mycket hundträning senaste tiden är att vi jobbat i trädgården en hel del. Vädret var strålande förra helgen och vi har slitet med dels det gamla växthuset och dels den blivande köksträdgården.

Växthuset är i rätt dåligt skick, med många trasiga rutor, överväxt av syrener på flera sidor och med en grund där träsockeln ruttnat. Men det är bara att ta tag i det – tomatplantorna gror i sin sålåda, så även gurkorna och växthuset kommer att behövas om si så där en månad ungefär.

Lite bilder:

2014-03-28 13.53.28

Flyttar lite violer och akleja

Flyttar lite violer och akleja

Kejsarkronorna är i full gång

Kejsarkronorna är i full gång

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor - alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor – alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Glaset på gång att tas ner

Glaset på gång att tas ner

Trädgårdsfynd

Trädgårdsfynd

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen....

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen….

Allt glas nerplockat

Allt glas nerplockat

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Blivande köksträdgård...

Blivande köksträdgård…

Garibaldi övervakar arbetet

Garibaldi övervakar arbetet

Plommonträd i full blom!

Plommonträd i full blom!

Svettigt jobb!

Svettigt jobb!

Kenzo njuter av solen

Kenzo njuter av solen

Indi buspojke

Indi buspojke

Älskade gamlingar!

Älskade gamlingar!

Det odlas för fullt... börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till...!

Det odlas för fullt… börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till…!

Två fina harlekingrabbar - Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

Två fina harlekingrabbar – Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


Lämna en kommentar

Träning samt ledsamt besked

Härom dagen nåddes vi av beskedet att Chilis kullbror Pike fått somna in pga en tumör i mjälten. Hundarna i kullen är ju nästan 11.5 år nu så det är kanske inte helt oväntat men ändå mycket tråkigt att höra. Jag har ingen koll på resten av kullen så jag vet inte hur många som är i livet idag. Chili är i alla fall än så länge *peppar peppar* hyfsat frisk, han har sin spondylos vilket gör honom stel och gör att han får ont i sina tassar, men med en låg dos Rimadyl, inte ständigt men i omgångar, så håller han sig än så länge pigg och glad.

Den senaste tiden har det varit flera beauceroner i ålder med Chili som fått somna in. När man då själv har två gamla hundar så får det verkligen en att tänka efter och glädjas åt att vi har fått ha både Kenzo och Chili kvar så här länge. Kenzo fyller 13 om två månader och Chili blir alltså 11.5 i samma veva och båda är visserligen gamla och har vissa ålderssymptom/krämpor men de är ändå förvånansvärt pigga och friska, jag gläds över det varje dag. Mina fina killar!

Under veckan har det faktiskt blivit lite träning, jag började ju bra för några veckor sedan men sen har det runnit ut lite i sanden, mest pga att det varit en massa annat. Men i onsdags blev det både lydnad och agility faktiskt!

Släpade ut några agilityhinder för enkla övningar med Garibaldi och Indigo – ja, Indigo hoppar förstås inte men springer genom hinderstöd, ibland med en bom liggande på marken. Gari fick träna lydnadsklass 3 då vi snart ska ut och testa på det på tävling. Dold plats (men platsen av står vi på tävlingarna än så länge) i 2 minuter gick bra. Fritt följ, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan, hopp-apport (över agilityhinder… man tager vad man haver) och slät metallapportering gick fint. Avslutade med vittringsapporteringen som gick hyfsat – han kan ju egentligen inte det momentet så jag skulle verkligen behöva lägga lite mer energi på att träna in det. Sen körde vi agility, en enkel övning med tre hinder, Gari verkade tycka det var kul att köra agility igen – vi har inte tränat sedan vi gick kursen i våras, mest pga allt med flytten, men nu var det kul att komma igång igen. Måste ta och beställa sandsäckar och slalombågar så vi kan köra med tunnlar och slalom också – så himla bekvämt att ha en egen bana nu!

När Gari var klar så bytte jag till Indi som fick värma upp lite med kamplek och sen fick han springa mellan hinderstöd till en skål godis/en utlagd boll. Kul tyckte Indi som har som favoritgrej att springa, springa, springa… 😀  vilket ser lovande ut inför agilitykarriären. Som avslutning fick han springa till godisskål i rutan, lika bra att börja i tid. 😉

Det hann nästan skymma till jag var klar med Indigo, delvis pga att det drog in mörka moln, men det är bara att inse att de ljusa kvällarna blir kortare och kortare. Å vad jag längtar till att inomhushallen är igång, nu kanske det blir svårt för mig att boka in mig på ”bästa tiderna” men jag kan ju alltid välja lite senare tider, jag är ju hyfsat kvällspigg och hundarna med, så vi kan träna vid 21-22 om övriga tider är bokade. 🙂

Även igår blev det träning. Indi fick träna på trampa på kloss, lite följa-övningar, lite sitt kvar och ligg kvar och sen fick han gå ett spår, 50-60 meter, idag spårade han verkligen fint, nu börjar det bli dags att öka längden på spåren, det märks att han börjar förstå lite vad det handlar om. Han spårade i lagom takt med nosen väl inkopplad, drev lite ur spårkärnan pga vinden men letade sig tillbaka då köttbullarna ju låg i kärnan. 😉 När vi var klara och gick tillbaka så tog han upp spåret igen och frispårade, i samma lugna takt, hela vägen runt igen. 🙂

Gari fick ett uppletande, full ruta, tre föremål varav två i högra hörnet och 10 meter från hörnet, det tredje i mitten och inget alls till vänster. Som vanligt så sökte han mest i vänstra delen, men jag har fortfarande inte blivit klok på om det är pga vinden (som kom från höger sida) eller om han helt enkelt drar lite åt vänster rent generellt. Han jobbade sig i alla fall fint upp i vinden och hittade alla tre föremålen utan nån som helst hjälp från min sida men det blir ju lite väl mycket onödigt springande när han sneddar upp i vänstra hörnet oavsett om jag skickar ut honom från längst till höger på baslinjen. Måste testa ett uppletande med vind från vänster eller rak motvind och se vad som händer.

Till kvällsmat fick hundarna, förutom sin vanliga mat (Nordic färskfoder och lite torrfoder) även lunga – vi var på Degeberga slakteri och handlade lungor, hjärtan och märgben och hundarna var väldigt förtjusta, ja utom Sigge då som visserligen gillar märgben men som vägrade äta lunga. 😉

Vi har fint höstväder än så länge, strålande sol och riktigt ljumna och fina dagar, speciellt i lä på innergården. Hundarna njuter och även om vi inte kan låta ytterdörren stå öppen hela tiden – det blir för kallt i huset då – så kan tvättstugedörren stå öppen när torktumlaren går och då passar hundarna på att vara ute.

image

Myser i solen – Chili och Kenzo på fällen, Gari längre bort

image

Busungen tar en paus i leken (som bestod av att demolera en plastkruka…)


12 kommentarer

Mot Skåne!

De senaste veckorna har inneburit nervös väntan, oro, förväntan, planeringar och funderingar i mängder… men nu är det klart! I slutat av sommaren går flyttlasset från Östergötland till Österlen, eller ja, åtminstone till utkanten av Österlen… närmare bestämt Olseröd, 7 km från Degeberga, ca. 3 mil söder om Kristianstad. Ska bli härligt att komma tillbaka till Skåne, även om jag trivts riktigt bra här uppe i Östergötland i *räknar* de 13 år jag bott här… oj så fort tiden går, fattar knappt att det gått 13 år!

Extra spännande är att det är inte ett vanligt ”hus på landet” som vi köpt utan en hel gård… en fyrlängad skånegård är det, med en hel del renoveringsbehov men med potential att bli riktigt fint. Nästan 15 ha mark hör till dessutom.

Mest spännande av allt är nog planerna att starta upp en hundverksamhet på gården! En av ekonomibyggnaderna ska bli en inomhuslokal för hundträning, med en yta på ca. 300 m2 som ska få matta eller konstgräsmatta som underlag och sen kommer det finnas tillgång till agilityhinder, lydnadsträningsmaterial (hinder, koner, apporter etc) och rallylydnadsskyltar.

I dagsläget har vi ingen exakt tidplan för inomhuslokalen – förutom ”så snart som möjligt”… vi får tillträde till gården i mitten av juli men sen måste badrummet och köket fixas till innan vi kan flytta in, dessutom har vi en del att göra klart här innan nuvarande hus kan komma ut till försäljning. Men en förhoppningsvis rimlig tidplan är att vi kommer att flytta in i slutet av augusti eller början av september. Sen kommer det att ta lite tid att göra i ordning lokalen, all gammal inredning ska rivas ut och det ska tvättas, målas, gjutas nytt golv etc etc. Förhoppningen är i alla fall att få en fungerande lokal ”nån gång under vintern”, mer säkert än så kan vi inte säga just nu.

Det kommer även att finnas en icke-uppvärmd lokal på upp emot 350 m2 med grusgolv, här kan man köra lydnad och rallylydnad och säkert lite enkla agilityövningar också. En bra lokal när det inte är så kallt men kanske regn, rusk och blåst.

Vi kommer så småningom att fixa en egen hemsida för verksamheten och även en Facebook-sida men det dröjer ett tag till.

Boningshuset ser inte kanke så jättekul ut men är faktiskt, glädjande nog, i bättre skick än det ser ut att vara. Det har bott folk där fram till för något år sedan (sen har huset stått uppvärmt men utan någon som bott där) men inga större renoveringar har gjorts på många år. Det är eftersatt underhåll på framför allt fönster och dörrar – fönsternas virke är dock i gott skick så där krävs ”bara” skrapning, omkittning och målning, medan flera dörrar och nästan alla portar behöver bytas ut. Sen behöver hela huset ett eller två lager ny färg… och allmän uppfixning men det kan nog bli riktigt fint med tiden.

Här kommer några bilder på gården (lånade från mäklarens annons):

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården, det är korsvirke, gråstensblock, tegel och puts blandat på de olika delarna av huslängorna…

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd men regniga och blåsiga höst- och vårdagar kanske det räcker att kunna få tak och väggar som skydd.

Gården från väster

Gården från väster, med trädgården i söderläge, här får nog bli en altan/uteplats så småningom

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärm träningslokal

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärmd träningslokal

Innergården - under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom...

Innergården – under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom…

Så… vi vet i alla fall vad vi ska ägna vår sommar åt…. packa, fixa, flytta 40 mil… puh. Men det ska bli väldigt roligt samtidigt som vi inser att det kommer att bli massor med jobb. På tal om jobb… jag har världens bästa arbetsgivare – vi har kontor i Kristianstad och jag bara tar med mig alla mina arbetsuppgifter och byter helt enkelt kontor, helt perfekt. 🙂


Lämna en kommentar

Lydnadsträning och agility

Tog en sväng till klubben i söndags för att köra lite lydnad, planen var att träna dold platsliggning i lugn klubbmiljö utan andra hundar, fritt följ med vändningar och stegförflyttningar, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan på 20-25 meters håll samt hopp-apport. Alltså en massa moment från klass 3. 😀

Det var nästan tomt på klubben när jag kom dit så den lugna platsen var inga problem att få till. Jag började med en plats där jag stod framme, 30 sekunder lång kanske, mest för att komma in i ”plats-tänket”. Sen blev det en där jag gömde mig, ca. 30 sekunder, där vi avslutade med externbelöning utanför planen (levertärningar i skål) och lite senare under passet ytterligare en dold plats, denna 1 minut lång. Han låg lugnt och fint, på sista försöket vek han in en tass efter ca. 50 sekunder, jag skulle egentligen vilja ha bort det där eftersom det ofta även innebär att han flyttar rumpan lite och därmed ser ut som han kryper, men samtidigt vill jag inte gå in och mecka för mycket med honom i och med att han inte är totalt trygg i själva plats-situationen. Äh, hellre en hund som ligger tryggt och viker in en tass eller två, så får det nog bli. Vi ska ändå inte satsa på att komma till SM eller nåt sånt. 😉

Det var rejält varmt på planen men jag tycker att Gari skötte sig väldigt bra ändå. Den här gången körde jag inte några kedjor utan istället ganska hög förstärkningsfrekvens. Fria följet var fint – fast jag kom på nu att jag nog glömde stegförflyttningarna – vändningar på stället gjorde vi däremot och de gick bra. Sättande under gång gjorde vi när vi gick mot rutans sändningspunkt och det känns som att det momentet är ganska färdigt vad gäller utförande i störningsfri miljö, behöver plocka in det i kedjor och med lite mer störning/kommendering nu.

Rutan – här hade jag en tallrik med godis i bakkant. Noterade att han sprang i en rätt rejäl båge till vänster, jag trodde nästan han skulle gå in från vänstersidan istället för rakt framifrån. Vet inte riktigt varför men kan vara värt att ha lite koll på det framöver, för att se om det var en tillfällighet eller inte. Körde två skick med godis på tallrik, sen ett tredje utan godis där jag la honom i rutan och sen kallade in och belönade. Inga konstigheter, behöver förmodligen ”bara” nöta detta momentet massor. Det som vi verkligen kommer behöva jobba med är att komma in vid min sida när jag kallar in honom från rutan, för han har inte riktigt fattat det ännu. Men det kan man ju lätt träna utanför själva rutan-momentet; bara lägga honom, gå ifrån och kalla in så det ska vi jobba på.

Inkallning med ställande blev bra, hade godisskål bakom mig och första gången gjorde jag en slät inkallning, andra gjorde jag handtecken och han stannade bra, svårt dock att se hur snabbt/hur lång stoppsträcka, kanske ska filma från sidan nån gång och se lite hur snabbt han verkligen stannar. Velar lite huruvida jag ska ha röstkommando eller handtecken… får testa mig fram lite.

Avslutade med hopp-apport men nu var Gari varm och vi hade tränat i en dryg halvtimme, så han hoppade hindret, ignorerade apporten och travade rakt in i skuggan som var några meter från apporten…. njae… inte helt godkänt, gör om och gör rätt sa matte, vi gjorde om, han hoppade, ställde sig vid apporten och glodde på mig, jag sa apport och han tog den och hoppade tillbaka. Belöning och sen varsågod att lägga dig i skuggan. 😉  Han är lite rolig med det där, tycker han att det är för varmt så letar han upp första bästa skugga och lägger sig där. Kanske inte helt optimalt, men å andra sidan… vi hade tränat i en halvtimme, dubbelt så länge som klass 3 eller elit tar, så om han kan hålla sig pigg i 30 minuter i så här varmt väder, trots dålig kondis så ska väl halva den tiden inte vara jätteproblem. 😉

Slutligen testade jag lite rallylydnad, då var han synnerligen varm och inte så jättetaggad på att jobba längre men han utförde ändå alla momenten fint, det är ju lite lättare med rallyn då jag kan peppa honom rejält även när han är lite segare som han var där mot slutet. Kändes stabilt och fint. När det gäller rally kommer nog utmaningen, åtminstone i nybörjarklass, att vara att jag ska hålla kontroll på hunden, mig själv och skyltarna samtidigt… puh. 😉

På kvällen efter en skön promenad på några kilometer tränade vi några moment rally till, framför allt vändningar och högerposition. Vändningen när hunden och jag vänder åt varsitt håll, bort från varandra, är den som jag just nu har svårast att få till, de andra funkar utan större problem. Det är nog bara att träna på. Vi körde även lite agility, eller närmare bestämt gungan och den börjar han hantera riktigt fint nu. Än så länge fortfarande uppstagad mot brunnen, så den är nästan rak och han får tippa ner den så den är ju inte direkt färdig, men ändå… det går framåt. 🙂

Igår var det agilitykurs, denna gången ett av de tillfällen utan instruktör (vi kör varannan med instr. och varannan utan). Två banor, den första med en lång springsträcka med 7 hinder, vara två var långhoppet och däcket, sen tre tunnlar på varandra  och ett hinder som slut, alternativt två tunnlar, balansen och ett hinder som slut. Springsträckan fick bli ett blindbyte och det gick väl an att få till så småningom men sen…. den långa springsträckan framåt var hopplöst… jag hinner bara inte med! Blev rätt frustrerad och lite ledsen, känns som att det inte är nån idé att fortsätta när jag hela tiden hindrar Garibaldi, som sköter sig fint men som ju inte kan sköta allting själv.

Däcket tog jag bort efter ett försök där han hoppade så det löste ut, det måste vi träna separat ett tag tror jag, så han förstår det, vi har inte körd däcket alls mycket så jag är inte förvånad att det inte funkade. Fick bli ett vanligt hinder där istället när vi körde.

Andra banan var de samma första 7 hinderna och sen en tunnel men nu låg tunneln riktad tillbaka längs den långa springsträckan så hunden skulle hoppa 7:e hindret och sen svänga 180 grader till vänster in i tunnel, avslutningsvis låg tunneländen vinklad lite och de kom ut nära balansen men skulle inte ta den utan istället tre hinder ”rakt fram” bredvid balansen.

Den här banan klarade vi lite bättre; blindbytet kan bli lite si och så fortfarande, jag har ännu inte kläm på exakt var jag ska vara och när jag ska byta men det tar sig ändå. Den dumma springsträckan löste jag genom att skicka Gari på tydliga ”framåt framåt framåt!!” och sen när han hoppad 7:e hindret så ropade jag ”genom!” och han vek snyggt in i tunneln, sista sträckan sen var inga problem, förutom när jag stoppade handen i fickan för att ta upp leksaken och han direkt vek in mot mig… klantigt, men när jag gjorde rätt så blev även upploppssträckan fin.

Det kändes lite bättre sen och jag tänkte till lite – det finns ju de som är mindre rörliga än jag, det finns till och med folk med elrullstol som kör agility, då ska väl jag också kunna göra det. Det kräver dock lite annorlunda sätt att köra hunden jämfört med de som kan springa och hinna fram i tid för att handla hunden snyggt vid varje hinder men jag har ju tack och lov en smart hund så jag får ta hjälp av honom så ska vi nog fixa det.


Lämna en kommentar

Mycket på en gång

Det har inte blivit så mycket bloggat på några veckor nu, det beror förvisso mer på att det händer för mycket än på att det inte händer något att blogga om…. våren är en hektisk tid och när man har två intresseområden (hundträning och trädgård) som båda blir väldigt intensiva så fort vintern försvunnit så blir det lite svårt att få tid till något mer. Förvisso går hundarna alltid först, men även trädgårdens och växthusets växter är ju levande varelser som förtjänar att tas om hand, så lite konflikt kan det bli när det handlar om vad man ska prioritera.

Hur som helst – på hundfronten så började det med att vi flyttade alla agilityhinder, från Staby ridhus där vi tränat i vinter, tillbaka till klubben. Passade på att träna lite den kvällen, planerna var blöta men parkeringen var helt ok. 😉 Blev blandat lydnad och rally.

Sen hade vi en träningsträff förra tisdagen med Lydia och hennes fina working kelpie Dingo, det blåste halv storm och konerna som vi ställde ut för eliten (som L och D kör) blåste iväg över halva planen. 😉  Gari gick finfint, hur taggad som helst och låg även en bra plats.

Vidare har tävlingskursen i agility dragit igång, det var första gången förra måndagen och ikväll var det andra tillfället – vi kör med instruktör varannan gång och utan varannan, den instruktörslösa gången har vi fått övningar som vi ska träna på och så ska vi filma en av våra rundor.

I söndags var det dags för tävling igen, jag anmälde ju oss till flera lydnadsklass 2 eftersom jag inte hade en aning om ifall vi skulle klara det eller inte, samt att vi verkligen behöver träna på att tävla. Den här gången var det hemmaplan och jag borde inte varit nervös – vi är ju liksom redan uppflyttade – men det var jag ändå. Så, nyttig träning blev det. Gari låg en bra plats, men det krävdes tre kommandon för att få honom att lägga sig – jag ska nog testa att skippa ”plats” och bara säga ”ligg” nästa gång och med lite mer tryck i så han faktiskt lyssnar. Sen tyckte jag att han låg fint, mycket bättre än han brukar faktiskt, knödde in frambenet så som han gör, nosade pyttelite en gång och när det var typ 20 sekunder kvar så vägde han över på ena skinkan och la även ner hakan i backen. P0ängen blev pga de här sakerna inte så hög, 7.5 fick vi men jag var MYCKET nöjd med platsen ändå, för det här var som sagt den bästa plats han legat på väldigt väldigt länge. Så bara det var en vinst. 🙂

Sen gick själva programmet helt ok, jag tyckte att han var lite loj emellanåt, men vi fick fina betyg faktiskt – bland annat 9 på fria följet! Undrar om jag haft det med någon hund tidigare? Läggande under gång nollade vi dock – vete katten vad som hänt med det momentet för nu har det strulat två gånger på tävling och jag tror att det strulade även på träningen förra veckan (men det minns jag inte helt säkert). Det är ju fånigt nog ett sånt moment som Gari kunnat hur länge som helst… skumt det där. Tur ändå att det bara är koeff. 1 på det momentet 😉  men vi måste ju få det att funka igen liksom.

Vi fick två 10-poängare också! Rutan och hoppet, härligt! Slutresultatet blev 166 poäng (mest pga de låga poängen på platsliggningen, som ju har koeff. 4) och dessutom vann vi klassen! 😀  Lite fånigt är det ju ändå – jag anmälde till en massa tävlingar för att vi behövde träna på att tävla eftersom det gått skitdåligt innan och nu har vi tävlat två gånger och fått 1:a-pris och klassvinst båda gångerna… 😉  Jaja, bra träning blir det ju och jag kanske kan börja slappna av så småningom. Dessutom har det här visat väldigt tydligt hur mycket som hänger på MIN attityd – kan jag vara någorlunda i balans så gör Garibaldi det han ska. Det är både en fördel och en nackdel att ha en hund som är så samstämmig med mig; för det mesta är det underbart men när mina nerver ställer till det för oss så är det inte riktigt lika lyckat. Hur som helst hade jag inte velat ha honom annorlunda, han är underbar, min fina Garibaldi. 🙂

Förutom hundträning så har jag alltså sysselsatt mig en del i trädgården, i söndags planterade jag om ett antal tomat- och gurkplantor, tog ner bubbelplasten i växthuset och städade upp där så att tomat- och gurkplantorna fick plats. Har även ett antal småplantor av chili och aubergine, men de är lite för små ännu så de får växa till sig en vecka till tror jag.

Vädret har blivit bättre och bättre, nu är det ju 1:a maj i morgon och därmed ledig dag och väderprognosen visar på sol – härligt! Ska försöka ägna dagen åt trädgården men med lite inslag av hundträning.

Vi var för övrigt iväg en sväng till stan i lördags för att handla blommor och jord samt att vi åt middag hos Martins föräldrar, under tiden kom det en regn/hagelskur och när vi kom hem så visade det sig att det förmodligen även hade åskat, för Sigge var stressad och Kenzo var superstressad… Sigge hade inte ställt till något, det gör han ju inte, han gömmer sig bara och sitter och darrar, men Kenzo hade bitit eller krafsat sönder båda hundbäddarna i köket. Tur i oturen att han just nu går med tratt, för det gjorde att han inte kom åt att bita sönder något annat… Bäddarna (som är billiga Bia-kopior) fick lagas med svart vävtejp men lär behöva bytas ut snart ändå. Så ledsamt att han är så rädd och att han blir så ”galen” – det är förvisso lika synd om Sigge när han är rädd men han blir ju i alla fall inte destruktiv och det är ju nog bättre både för honom och omgivningen. Kenzo har ju bland annat slitit sönder nätet i hundgården och hur bra är det för tänder och tassar, liksom…. Usch, inte kul. Hoppas verkligen att det blir en sommar utan alltför mycket åska, för annars vete katten vad som händer.

Kenzo har för övrigt börjat tackla av känns det som… han blir 12 1/2 år nu i maj och det märks rätt mycket. Vi får se, jag hoppas att han i alla fall håller sig pigg över sommaren så han får njuta av att ligga ute i solen och ha det bra (och slippa åska) för han älskar verkligen att slappa på altanen och steka sig i solen. Han är inte dålig på något sätt, men han känns riktigt gammal nu och jag undrar om det är sista sommaren vi får med honom. Mycket ledsamt men det spelar ju ingen roll hur ledsamt det än är, man måste tänka på hundens bästa. Men det skär i hjärtat att skriva det här. Fina rara Kenzo.

Gammelpojken Kenzo myser!

Gammelpojken Kenzo myser – han älskar att ligga i fackverket till altanen… 😉 undrar vad han kommer att tycka när vi bygger klart altanen…. (när nu det blir av)

 

Igår var det åter igen dags för agilitykurs, den här gången utan instruktör. Tyvärr kom jag lite sent då vi först hade tävlingsmöte för en tävling som jag ska vara tävlingssekreterare på, så de hade hunnit köra en övning när jag anslöt men jag tror inte jag missade så mycket. Vi skulle filma en sekvens under kvällen, valfri och vi fick inte göra om den, jag valde helt enkelt att få filmat första försöket, vilket var en relativt enkel bana men med ett blindbyte och det är vi ju inte superbra på – eller rättare sagt JAG är inte så bra på det och visar jag fel så gör Gari fel. Den här gången lyckades jag dock förvånansvärt bra och det hela gick smidigt. Efterföljande övningar gick lite blandat och visade bland annat på att:

  • Jaako-svängar är jag inte nån stjärna på.
  • Visar jag rätt så gör Gari rätt så långt han bara kan.
  • Han drar iväg rejält på externbelöningen (boll) och får jättefin upploppssträcka, kul!
  • Icebug-kängorna är helt okej att springa med på lite lagom halt gräs och mycket bekvämare än mina fotbollsskor.
  • Blindbyte är svårt för man måste hålla rätt på fötter, händer, hinder och hund… puh. 
  • Linser är bättre än glasögon när det regnar…  😉

Kul och trevlig kväll som vanligt, det enda som stör mig lite är att det känns som att jag aldrig kommer att kunna se var det är lämpligt att göra olika byten, svängar etc.  Det är verkligen jättesvårt, eller så har jag helt enkelt inte nån riktig blick och talang för det…. kan ju iofs vara så enkelt. Nå, med tiden lär jag mig förhoppningsvis att känna igen vissa situationer. Tur ändå att jag har en så enkel och lättstyrd och snäll hund att lära mig på. 🙂


Lämna en kommentar

Agility och lydnad och lite annat

Fina dagar ger fina kvällar

Fina dagar ger fina kvällar

Det har varit ännu en skön helg, i lördags var det fint väder och ganska varmt trots att det var lite mulet emellanåt och jag ägnade ett par timmar åt trädgårdsarbete, krattade klart stora gräsmattan och började rensa undan löv och skräp i rabatterna, härligt att komma igång! Hundarna fick nöja sig med promenader, Gari fick dock en platsliggning och lite lite lydnadsträning på promenaden.

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Äntligen tittar scillan fram!

Äntligen tittar scillan fram!

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Gräsmattan krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården.... det sluttar rätt bra...

Gräsmattan är i alla fall snöfri samt nu också krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården…. det sluttar rätt bra…

 

Sällskap när jag rensar rabatterna

Sällskap när jag rensar rabatterna – Gari och Chili

Gari ligger plats

Gari ligger plats

 

Igår var sista gången på inomhusträninen i agility (i alla fall för vår del) och eftersom vi kör på ”övertid” – dvs. fler gånger än vad vi hade bokat från början, vem trodde liksom att våren skulle vara så här sen? – så slogs grupperna ihop och vi var totalt 8 st som tränade. Det byggdes tre bankombinationer med lite olika tema, en med massor av tunnlar, en med tunnel, långhopp, slalom och några hinder samt en med bara hinder.

Gari och jag körde ihop med två andra, en large och en medium så vi valde att köra på 45 cm så slapp vi höja och sänka, passade oss bra då jag tyckt att Gari varit lite lite stel samt att han gått väldigt lite träning i veckan pga att han blev magsjuk under påskhelgen. Vi började på banan med alla tunnlarna och jag noterade snabbt att G var allt annat än på hugget… tvärtom riktigt seg. Tänkte att det kanske mest var pga att han varit dålig och sen ätit skonkost nästan hela veckan, plus att jag vet att tunnlar väl inte är hans absoluta favorithinder.

Även på nästa bana, den med slalom, långhopp och tunnel var han lite seg och jag körde inte så mycket. Passade på med lite lydnadsmoment vid sidan av medan vi väntade och då tände han faktiskt till… jaha…

Sista banan för vår del var den med bara hopphinder och vips hade jag en helt annan hund! Första gången tappade jag bort mig lite och vi bröt efter halva, men andra gången flöt allt riktigt bra och han hade fint driv och extra kul är ju att de första 6 hinderna var högerhandling, jag visade inte med handen utan bara sprang på och ropade ”hopp” och han bjöd fint mot alla hinder, härligt att han fått så fint hindersug! När han gör det på min högersida vet jag att det verkligen funkar. 🙂

Vi pausade och sen gjorde vi om det en gång till lite senare och åter igen funkade det utan problem, den här gången fick jag nog till min handling lite bättre också.

Det är nog bara att inse att hans favoritgrej är att bara hoppa vanliga hopphinder. Slalomet dämpar honom, fast mest pga att han måste ta det sakta för att han inte riktigt kan det ännu och tunnlarna dämpar honom förmodligen för att de är lite jobbiga för honom att huka sig genom.

Ska försöka få till lite tunnelträning framöver, med bara en tunnel och direkt skicka till externbelöning, hans absoluta favoritbelöningssätt.

Det var skönt att vi avslutade just på den kombinationen eftersom han gick så bra där, duktiga Gari. Jag var jättenöjd med honom trots dåligt tunnelsug – vi gör ju det här för att det ska vara roligt för oss båda så då gäller det verkligen att Gari tycker att det är kul, annars kan vi ju lägga av med det.

Idag har det blivit en hel del aktivitet; först en promenad tillsammans med husse, Sigge och Chili, Sigge fick springa efter bollen en del och Chili fick träna sin rygg med hjälp av snurrar, sen en promenad med husse, Kenzo och Gari, där husse och Kenzo vände knappt halvvägs eftersom Kenzo inte riktigt orkar gå hur långt som helst numera. Han börjar bli gammal, men är i övrigt pigg och glad, så det är ju bara att anpassa sig efter gamlingen.

Garibaldi och jag fortsatte en bit till, passade på att göra en platsliggning innan vi vände, 5 minuter låg han och det var lugnt och fint, roligt är att han ligger och dreglar eftersom han är så sugen på belöningsgodiset. 😉

Platsliggning igen

Platsliggning igen

Sen blev det även lite lydnad på ett fält som var hyfsat torrt och fint. Först en kedja – fritt följ, läggande och inkallning – och sen fritt följ med hög belöningsfrekvens samt en fjärr. Kedjan blev jättefin och resten var också mycket bra, kul träning och väldigt pigg och fokuserad Gari.

Väl hemma igen (totalt hade jag gått en dryg halvmil… tänk det låter så långt, om man istället säger ”drygt 5 km” så låter det inte alls lika långt… lustigt det där med ord) så blev det kul störningsträning i trädgården med hjälp av husse. Han fick placera sig sittande på en pall och så körde Gari och jag fritt följ runt honom. Valde att mest jobba frivilligt, dvs. inget fot-kommando och när Gari missade en gång och kikade på husse klev jag bara ur position, sa ”ojoj, fel!” och låtsades dessutom äta upp godiset… 😉 Det var inte många missar G gjorde sen, han fattade hur snabbt som helst att om han släppte kontakten med mig så missade han chansen till godis. Efter några varv med tyst husse fick husse börja vara lite ”störigare”, klappa i händerna, klappa sig på knäna, prata glatt (duktig hund, så fin hund typ) och slutligen säga Garibaldis namn. Gari hade dock lärt sig läxan och tvekade inte en sekund på att det var mig han skulle ha kontakt med! Jättekul träning och husse är en svår störning för Gari så det var verkligen bra. 😀

Avslutade med att ta ut Sigge och köra lite uppletande i trädgården, gömde föremålen lite klurigt; en bit slang fastpetad i barken på en tall, ett snöre från en snörboll upphängt i nätet till hundgården etc etc. men inga problem sa Sigge – han är en jäkla duktig sökhund, synd att det brister på lite andra sätt med honom för det där är han fenomenal på. Fyra föremål i två omgångar fick han leta och han skötte sig superfint, numera avlämnar han (oftast) sittande med föremålet i munnen.

Hittade det här i hallonrabatten, gjorde mig synnerligen glad:

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu blir det inte mer gjort idag, ska koppla av med ett eller två avsnitt ”Criminal Minds”, nya favoritserien. Grabbarna har fått ben och det tuggas och står i överallt här, det är ett mysigt ljud tycker jag. 🙂

Släppte in Torsten innan och upptäckte i sista stund att han hade en mus i munnen! Stoppade honom från att komma in men då tappade klantkatten musen i hallen… jag fick fiskat upp den och släppte ut den och slängde sen in Torsten… ja, jag vet, vi har katterna framför allt för att ta just möss, men jag klarar inte riktigt av att inte rädda dem när det blir så här. Musen verkade först skadad, men var nog mest chockad, jag kände försiktigt på sidorna och kollade så den inte hade skador från Torstens tänder men den verkade oskadd och efter en liten återhämtning så for den kvickt iväg genom trädgården. Åh, så söta de är… det gör mig lite ont att katterna tar dem. Egentligen skulle jag nog inte vilja ha katt alls men vi kan heller inte låta huset bli uppätet av möss, som det var tidigare… då var det möss på vinden som gnagde så hårt att hundarna reagerade och låg och lyssnade efter det konstiga ljudet….  Nå, jag hoppas den här lilla sötnosen klarade sig….

Räddade en stackars mus som Torsten fångat och höll på att ta med in....

Stackars lilla mus….