Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Årskrönika 2016 och ja, jag är tillbaka…

Det är 1.5 år sedan jag bloggade senast – jag tappade lusten efter att Chili fått somna in i juni 2015 och sen har jag bara inte kommit igång igen. Men… nu känns det ändå som att det är dags; jag saknar att inte kunna titta tillbaka på vad som hänt och på Facebook blir det bara kortare postningar så nu tror jag att jag ska ta tag i bloggandet igen.

Så här en bit in på 2017 får det ändå först bli en genomgång av 2016  – så mycket jag kommer ihåg/kan utläsa från FB. 😉

Året började med att vi faktiskt fick lite snö i januari och vad man än tycker om snö och vinter (jag gillar det så länge det inte blir allt för galet mycket) så är det ju bara så mycket vackrare än när det är gråmulet och smutsigt och regnigt.

2016-01-15-15-16-39

Fantastiskt vackert med vinter!

2016-01-15-15-11-00

Gården i vinterskrud

2016-01-21-16-23-06

Soldnedgång efter underbar vinterdag

2016-01-21-16-07-03

Vackert!

Jag och Garibaldi tränade rallylydnad, ofta tillsammans med Åsa och hennes Fix-it men också tillsammans med Monica och hennes tre hundar. I slutet av januari åkte jag och Monica upp till Östergötland för att tävla dubbla klasser rallylydnad i Motala. Det gick riktigt bra för Gari och mig, vi fick ihop 79 poäng i ena klassen och 93 (vårt bästa resultat) i den andra och därmed fick Garibaldi även titeln RLD M.

2016-01-24-15-30-27

Garibaldi RLD M!

2016-02-20-19-55-09

Garibaldi vann både rallylydnadsbarometern och blev klubbmästare i rallylydnad!

På Åhus BKs årsmöte i februari visade det sig att Gari och jag blev klubbmästare i rally och även vann Rallylydnadsbarometern! Fantastiskt roligt med ny karriär för Garibaldi, efter att vi slutade tävla lydnad för några år sedan. 🙂

Våren kom tidigt, redan i februari hördes lärkorna drilla över fälten!

2016-02-23-16-18-29

Vårväder 23 februari!

Den 10 mars var det 10 månader sedan Indigo skadade sitt knä (jag ska skriva mer om hela den långa historien i ett eget inlägg nån dag). Han opererades i slutet av juli 2015, sen drog han upp det hela lite under konvalescensen men vi jobbade på med rehab under vintern och hoppades att det skulle räcka.

Vi började även träna lite lydnad och jag vet inte om jag eller Indigo var mest lycklig över det, vi var nog ungefär lika glada. 🙂

img_0138

Lydnadsträning samtidigt som husse testar en av sina nya kameror

Indi fick också vara lös på innergården och leka med sina älskade bollar, han var galet glad!

I början av april var vi med i TV! Första besöket med Indigo för knäskadan, på djursjukhuset i Hässleholm, sommaren 2015, höll de på att spela in Veterinärerna och vi blev tillfrågade om vi ville vara med. Jag tvekade först men bestämde mig för att det nog kunde vara kul ändå. Man kan se programmet i TV4 play så här i efterhand. Vårt inslag kommer 26 minuter in i programmet. 😀

http://www.tv4play.se/program/veterin%C3%A4rerna?video_id=3317172

Garibaldi hamnade också hos veterinärerna men slapp vara med i TV; i mitten av april fick han problem med en analsäck och fick sederas och spolas. Där rök de återstående rallylydnadstävlingarna vi hade anmält till och eftersom kvalperioden för SM tog slut i mitten av maj så blev det inte mer tävlat sen. Vi får se om vi drar igång igen; från och med 1 januari är det nya regler och man kan numera ta championat, då krävs tre resultat i mästarklass med minst 90 poäng. Vore ju ändå kul att avsluta hans karriär med ett championat….

I slutet av april var Indi och jag på återbesök hos veterinär Karin Löfqvist som opererade Indi förra sommaren. Det var något som inte var som det skulle, Indi hade fortfarande ont vid vissa rörelser och han belastade inte det benet fullt ut. Vi beslöt att hon skulle göra en artroskopi och – beroende på vad hon hittade – åtgärda vad som nu kunde tänkas vara fel.

Maj inleddes med massor av fix i köksträdgården, vi var lite sent ute men satte lök, sådde sallad och rensade och fixade. Vi ackompanjerades av fågelsång från lärka och näktergal, de första svalorna hade kommit och både raps och slån blommade och allting doftade honung, helt underbart!

2016-05-08-19-12-58

Slånbuskarna blommar!

2016-05-08-18-43-45

Småplantor som precis krukats om – tomat och chili hade jag sått i mängder!

2016-05-08-17-48-38

Ordning och reda i trädgårdslandet och i bakgrunden blommar rapsen – ljuvliga vår!

12 maj styrde jag kosan mot Jönköping där jag hämtade upp Inger och sen åkte vi vidare till Eva i Hjortkvarn där vi övernattade, dagen efter åkte vi tidigt mot Skavsta och därifrån tog vi flyget till Frankrike – det var dags för vår årliga resa till National d’Elevage, franska Beauceronklubbens rasspecial!

Vi landade på Beauvais och sen blev det hyrbil söderut, med destination Riom där vi skulle bo. Rasspecialen gick sen i en mindre by, Saint-Gervais d’Auvergne, ca. 30 minuter från Riom.

2016-05-13-17-28-35

Vi hamnade i en låååång kö på vägen mellan Beauvais och Riom, det visade sig vara en lastbil där chauffören haft lite otur…

2016-05-14-09-33-57

Kylig första dag på NE

2016-05-15-09-21-47

Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, tack och lov!

NE var som vanligt trevligt, men söndagens bedömning tog galet lång tid och vi var både trötta och frusna när det äntligen var klart. Man vill ju inte åka innan det är slut när man åkt ända från Sverige för att se det… 😉

På måndagen styrde vi norrut och sen tillbringade vi hela tisdagen på Versailles – det var första gången för oss alla tre och det var en helt fantastisk upplevelse! Vi började ute då det var hysteriska köer för att komma in i slottet och det visade sig vara rätt sätt; vädret var helt underbart på förmiddagen när vi var ute, när vi sen gick i slottet mulnade det på lite. Vi tillbringade 7 h där, vilken härlig dag!

2016-05-17-10-46-53

Versailles, utsikt från bakom slottet

2016-05-17-13-54-05

Vi hade verkligen tur med vädret!

2016-05-17-16-44-22

Guld överallt, det är svårt att återge det på foto, det måste nästan upplevas

2016-05-17-17-30-49

De pampiga grindarna

I slutet av maj fick vi äntligen upp tunnelväxthuset, något sent men så blir det ibland.

2016-05-29-13-24-24

Det första tunnelväxthuset på plats. Garibaldi övervakar arbetet från sin plats i skuggan

2016-06-01-19-03-45

Ser som vanligt lite fånigt ut när man ställer in de här små plantorna, men om nån månad vet jag att det blir trångt som sjutton.

Så var det dags för Indigos artroskopi den 3 juni troligen även operation (beroende på vad vet. skulle hitta vid artroskopin). Det slutade med en operation för att få knäskålen att ligga rätt i fåran i benet; den fick inte riktigt plats som det var nu utan låg och skavde på kanten, vilket gjorde att han hade en konstant inflammation i knäet – inte konstigt att han haft ont. Operationen blev relativt stor då man tar bort en bit ben för att få plats med skålen. Han fick stanna över natten och vi hämtade sen hem en trött och halt Indi på lördagen. Han mådde inte alls bra av morfinplåstret som han skulle ha fram till tisdagen, jag hade svårt att få honom att äta och dricka – maten var väl ingen fara men när han inte ville dricka och urinen blev mer och mer mörkfärgad blev jag orolig. När så äntligen morfinplåstret togs bort tog det två timmar, sen både åt och drack han… puh!

En vecka senare fick vi åka akut till djursjukhuset då han trampade lite snett och blev halt, men det visade sig vara helt normalt att han var halt, tydligen hade han bara gått ovanligt bra de övriga dagarna… men vilken orolig tid det var… jag vågade knappt ta ut honom eftersom jag var rädd att han skulle ta sönder sig…. 😦

2016-06-10-16-38-02

Indi stressar inte direkt medan vi väntar på veterinären….

Sommaren blev riktigt fin och varm här nere i söder, många längre upp i landet klagade över mycket regn men här var det varmt och torrt, bönderna vattnade åkrarna konstant och vi njöt av värmen. Vi åkte på lite utflykter i närområdet, det var traktordag i hembyggdsparken och det var arrangemanget Öppen trädgård.

Efter en dryg månad såg det ut så här i tunnelväxthuset och vi fick sätta upp nr 2 och flytta in alla chiliplantor i det:

2016-07-02-19-21-32

Full fart i växhuset och definitivt trångt om utrymmet!

I mitten av juli fick vi godkänt av kommunen att ta vårt gästboende Annexet i bruk! Ett lååångt projekt som skulle varit klart ett år tidigare, men av olika anledningar drog ut på tiden något helt enormt. Skönt att ha det klart till slut!

2016-07-21-18-24-37

Annexet, godkänt av kommunen och äntligen klart att börja möbleras!

Semestern spenderades med att fixa klart i annexet, pyssla med alla odlingar, måla, röja bort gamla staketrester från en remsa på ca 2000 m2 och en hel massa andra saker som jag inte minns. 😉

Sista dagarna i juli fick vi besök av min bror med familj. Vi hade några jättetrevliga dagar – synd att vi bor så pass långt ifrån varandra.

2016-07-30-15-08-12

Min brorsdotter roar sig… 😀

Nånstans där i augusti lyckades Garibaldi göra sig lite illa i vänster framben då han hoppade efter en hoprullad matta jag bar… han glömde dock att han är 9 år, inte 9 månader och han gjorde en rejäl vurpa på gårdsplanen. Var lite stel den dagen men inte mer än så. Dock fick han under hösten ett par omgångar av hälta, det kom akut – verkligen från ett steg till nästa – så han fick ta det lugnt i ett par omgångar. I samma veva bytte vi foder då Doggy gjorde om sina foder och Gari inte längre tålde Light-fodret. Det tog lite tid att hitta ett foder som funkade men till slut landade vi på Kronch Main (Light) och det fungerar bra fortfarande. Dock gick Gari upp väldigt mycket i vikt pga viloperioderna och foderbytet (jag gav lite för mycket i början) – han har börjat tappa en del nu men det är några kilo kvar.

Under augusti skördade vi mängder från alla odlingarna, Martin bytte dörr till blivande hundstallet/förrådet och jag började måla huset samt även fönsterna på innergården – behövligt! Det blir färgbyte från (urblekt) blått till rött.

2016-08-07-11-52-09

Plommon, tomater, gurka och squash – alla odlingar levererar!

2016-08-08-06-43-46

Augusti – stubbåkrar och varma dagar

2016-08-08-17-18-40

Börjat måla gråstenslängan – det blir verkligen skillnad!

2016-08-25-10-32-14

Annexet börjar bli färdiginrett

2016-09-10-13-24-58

Lite tavlor på plats

2016-08-27-13-37-36

Skördat potatis, lök och bondbönor

2016-08-27-13-54-48

Tomater, plommon, gurkor, squash, aubergin, tomatillo och nån enstaka mild chili

2016-09-13-12-19-04

I mitten av september var det fortfarande sommartemperaturer!

Vädret var strålande genom större delen av augusti och långt in i september, underbart!

2016-10-20-16-46-11

Indigo i mitten av oktober, med nytt fint Eckers-halsband

I slutet av oktober var jag ute på en skogspromenad med Indi, det blev kanske lite längre än jag hade tänkt och han var mest van att gå på grusvägar. Dagen efter verkade allting ok på morgonen och lunchen men på eftermiddagen hände något – han flög upp och skällde på en grävmaskin som höll på att gräva igen ett hål utanför köksfönstret och efter det var han tvärhalt på höger bak (det opererade benet). Så pass halt att han på kvällen inte ens stödde på benet…. så illa har det inte ens varit efter operationerna. Han fick vila och några dagar senare var han rätt normal igen men helt bra blev han inte. Några veckor senare var vi hos sjukgymnasten och hon blev orolig, hon tyckte att hans knä inte kändes som det skulle så det blev bokat en tid hos veterinären som opererat honom. Jag som hade trott att hans knä var bra…. det kändes ganska knäckande. Vi fick tid i slutet av november.

Det var inte slut med oturen där – Sigge lyckades med att få en infektion mellan klo och pulpa, jag såg att han slickade, klon var hel men det var en ful infektion och klon fick tas bort. Provtagningen visade på e-coli-bakterier, alltså tarmbakterier, han hade förmodligen trampat i bajs. E-coli är ganska antibiotikaresistent så vi lät bli att behandla och lät kroppen sköta läkningen själv, vilket funkade utmärkt. Det tog tid innan han blev av med tratten, i och med att det var infekterat tog det ett tag innan det slutade vara och kladda, men sen läkte det fint och en ny klo har börjat växa ut.

Sigge försökte även ta livet av sig genom att svälja en bit råhudsben – eller rättare sagt försöka svälja för den fastnade i svalget. Det blev lite panik där – han fick nog luft men var väldigt irriterad och benbiten satt som ett platt kladdigt ”tak” i svaljet. Jag bände upp hans mun medan Martin försökte plocka ut biten med hjälp av en sån där kökspincett i plast men det lyckades inte. Jag fick en klämskada när Sigge stängde munnen med mitt finger emellan – nageln blev vackert blå sen – och medan jag satte ett plåster på såret som blev (en tandspets som trycktes in i fingerblomman) så lyckades Sigge hosta upp biten och sen… åt han upp den igen innan Martin hann ta den! Denna gången fick han dock ner den… jäkla hund! Blir inga såna ben mer… 😦

2016-11-07-12-42-01

Sigge – trött efter sederingen när klon togs bort

Även Garibaldi fick åka till veterinären – han hade ju haft problem med analsäckarna redan i våras och jag kände att det inte hade blivit riktigt bra. Som tur var visade det sig att det inte var något större fel, han har lite svårt att tömma analsäckarna själv så jag fick testa med att tillsätta en sorts fibertillskott till hans foder och det har fungerat helt perfekt. Det är inte helt billigt och det går åt en del om man ger varje dag men jag har lärt mig att det inte behövs, det räcker att han får det några gånger i veckan för att han ska hålla sig ”tömd”. Skönt att det inte var värre, det räckte liksom med sjuka hundar tyckte jag.

2016-11-11-09-40-18

Till slut fick även vi lite snö, i mitten av november. Den låg dock inte kvar många dagar.

När vi sen var hos veterinären med Indigo så kände både hon och hennes mentor igenom knäet och tyckte att allting kändes utmärkt… en lättnad naturligtvis MEN varför hade han då fortfarande ont? Det beslöts att ta några röntgenbilder på rygg och höfter för säkerhets skull och där hittade de något – höfterna såg bra ut (han är ju röntgad med A sedan tidigare så det räknade jag med) men däremot såg det skumt ut i ryggen på höger sida. Vi blev remitterade vidare till Din Veterinär i Helsingborg, där de har en CT, alltså en skiktröntgen.

7 december for Indi och jag till Helsingborg, jag lämnade av honom på vet.kliniken och åkte till min mamma några timmar. Fick hämta upp honom på eftermiddagen och fick även se bilderna – något såg tydligen skumt ut i hans knä?? Veterinären misstänkte en cysta eller nåt sånt. Nu började jag känna mig riktigt ledsen, skulle det aldrig ta slut med hans knä? Vi fick vänta nån vecka på slutligt svar; bilderna skickades först till specialister i England och sen kom svaret och så skulle det skickas till vår ordinarie veterinär. På fredagkvällen veckan efter ringde veterinären till slut. Det visade sig att det som de andra tolkat som en cysta var bara så som det ser ut efter operationen i somras, då man vidgade fåran för att få plats med knäskålen…. tydligen hade man missat att läsa det i journalen som vet. Karin hade skickat med i sin helhet… Riktigt dåligt faktiskt och jag hade alltså oroat mig sönder och samman helt i onödan. 😦

2016-12-07-08-08-50

Indi hos Din Veterinär i Helsingborg – han lyssnar förväntasfullt när personalen rör sig utanför rummet vi väntar i – han tycker ju fortfarande det är kul att gå till veterinären, tack och lov.

Däremot visade det sig att han faktiskt har ett diskbråck på höger sida… förmodligen fick han det då han flög upp och skällde på grävmaskinen. Han har ju varit enormt omusklad på högersidan pga 1.5 års konvalescens och operationer och sen blev han nog lite överansträngd av skogspromenaden så det var väl som upplagt för att göra sig illa.

Man kan operera men veterinären tyckte att vi först skulle testa med att behandla med kortisoninjektioner då de haft fin framgång med det på sådana här fall. Så blev det också – dagen innan julafton (!) fick Indi åka till Hässleholms djursjukhus där han sövdes, fick kortisonspruta i ryggen och dessutom fick han en behandling som heter PRP (trombocytrik plasma) i sitt knä för att ge det lite extra läkningsförmåga.  Redan dagen efter såg jag en förbättring i hur mycket han belastade sitt högerben så det känns hoppfullt och var väl en av de bästa julklapparna. 🙂

2016-12-23-08-18-32

Indi stressar inte direkt upp sig hos veterinären – han undersökte visserligen rummet två gånger, mycket noggrant men sen tyckte han att det inte hände så mycket utan la sig ner och vilade. Underbara ”lilla” hunden!

Dock är han fortfarande inte bra, men veterinären har sagt att det förmodligen kan behövas två eller tre injektioner av kortison för att det ska bli bra, så vi avvaktar och se vad som händer, det blir förmodligen en ny behandling nu i januari.

Julen firades lugnt, min mamma och Martins föräldrar var här och vi åt en massa god mat, pratade, lyssnade på julmusik, promenerade med hundarna och hade det allmänt bra. Jag fick mängder med böcker – hela 11 stycken (fast då var det två dubletter som fick bytas) – men också en fin ergonomisk sele till Indigo samt ett Kenjan-koppel!

2016-12-24-19-24-04

Böcker i mängder – årets julklapp för min del! 😀

2016-12-24-15-43-54

Fika på julaftons eftermiddag, med den fina granen i bakgrunden

Nyår firades som vanligt hemma i lugn och ro, här smäller det nästan inte alls tack och lov, bara lite runt tolvslaget. Vi tog cateringmat, precis som tidigare år och det var jättegott. Sigge fick Stesolid och klarade tolvslaget helt okej, alla hundarna fick lammnackar att tugga på 5 minuter i 12 och det var uppskattat. 🙂

I mellandagarna var vi lediga och jag ägnade mig åt att fakturera lite medan Martin fixade med snöbladet till traktorn.. vi får väl se om det kommer till nytta under januari-februari – än så länge har det inte varit mycket snö alls.

2016-12-31-15-00-55

Traktor med snöblad på väg att monteras

2016-12-31-15-06-23

Grått och mulet men ingen snö ännu, dock är det lika bra att ha snöbladet på plats för om det kommer mycket snö här i kombination med vinden så blir det nog till stor nytta.

Det här blev långt men det tar lite tid att sammanfatta ett helt år i ett inlägg. 😉  Förhoppningsvis har jag inte glömt några riktigt viktiga saker…

Nu ser vi fram emot ett 2017 som förhoppningsvis blir bättre än 2016 som väl inte direkt kan sägas ha varit det bästa året, framför allt för världen i stort.


Lämna en kommentar

Vårens händelser

Jaha, trots att jag skrev i förra inlägget att det förhoppningsvis inte skulle dröja så länge som tre månader innan nästa inlägg så sitter jag här nu, drygt 3 månader senare…. frågan är ju hur vettigt det är att fortsätta med bloggen om det ska vara så här… jag får fundera.

Hur som helst, sedan sist så har det hänt en del . Äntligen kom jag till skott och röntgade Indigo – fredagen den 13:e februari dessutom… tur man inte är vidskeplig. 😉

Jag hade även bokat tid för vår katt Halvan att kastreras så på morgonen var jag och lämnade henne hos veterinären och sen på eftermiddagen hämtade jag henne och röntgade samtidigt Indigo.

Bilderna såg fina ut vad jag kunde se och veterinären höll med, men sen får man ju vänta på SKKs bedöming. Så småningom dök den upp och det visade sig att Indi fick HD A och ED ua, mycket skönt!

HDEDIndigo

Så nu vet jag att han är helt frisk och kry, det trodde jag iofs redan innan med tanke på hur fint han rör sig och hur jämnt han musklat på sig, men ändå… skönt att ha det avklarat. 🙂

Med Indigo har jag hunnit med att tävla blåbärsklass i agility två gånger, en gång med rätt kasst resultat (totalt okoncentrerad hund) och en gång med betydligt bättre resultat, en vägran i första banan pga slarv från min sida, en disk i andra för att det helt enkelt var en lite för svår bana för oss. Men fin fokus från Indis sida och det var det viktigaste!

Vi har tränat både lydnad, rallylydnad, agility och spår. Här är en liten film från slutet av februari:

Vidare har både Indigo och Garibaldi debuterat i rallylydnad, vi körde nybörjarklass i Sölvesborg i slutet av april och båda skötte sig strålande. Indi var totalt okontaktbar innan men när vi väl gick in på banan så kopplade han på kontakten och vi fick ihop 86 p och kvalificerande resultat. Garibaldi gick superfint, vi fick 99 poäng och hamnade på delad 1:a-plats! Sen tävlade vi igen i mitten av maj, denna gången i Hässleholm och då var Indi totalt väck, även inne på banan… ungefär lika illa som när vi körde blåbärsklassen där en månad tidigare, jag vet inte vad det är med Hässleholms Bk som gör honom så väck….  Garibaldi skötte sig åter igen strålande, jag fick lite hjärnsläpp och pga det fick vi -1, så vi hamnade åter igen på 99 poäng och delad 1:a-plats! Bara ett godkänt resultat kvar nu så har han sin titel RLD N – nästa gång blir det dock bara han som får åka, Indi gör så mycket annat ändå att rallyn just nu får vänta lite.

I mars blev Indi exteriörbeskriven vid Beauceronklubbens årsmöte i Jönköping så nu har han godkänd exteriör inför korningen.

Vi har även hunnit vara med på några utställningar – dels SBK Skånedistriktets utställning för bruksraser i Åhus den 9 maj. Indi var galen i den danska domaren och bara hoppade och betedde sig som en idiot… men domaren gillade honom tack och lov ändå, faktiskt så mycket att det var Indigo som kammade hem Best in Show!! Hur ofta händer det att en beauceron blir BIS liksom? Helt otroligt och jag var så galet stolt över min fina kille, fast skämdes lite över hur han uppförde sig. 😉

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

En dryg vecka senare var det dags igen, då var det SKKs internationella utställning i Hässleholm, en jättetillställning jämfört med Åhus. Det var runt 1700 hundar anmälda på söndagen när vi var där… Det blåste dessutom halv storm och emellanåt öste regnet ner…. Den här gången föll inte Indi alls domaren i smaken utan han åkte ut med ett Very good. Det går verkligen upp och ner det där med utställningar, fast det är ju bara att konstatera att alla domare inte gillar samma typ av hund helt enkelt. 🙂  Jag är precis lika stolt över min fina hund ändå. I Hässleholm skötte han sig dessutom betydligt bättre än i Åhus, kanske för att det inte var på hemmaplan samt att det var så oerhört mycket hundar och folk överallt att han mest gick omkring och kikade på allting istället för att flirta med domaren. 😉

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Under våren har Indigo och jag gått en tävlingsinriktad kurs i agility på Åhus BK med Ida (som vi gått tidigare kurser för) som instruktör, tyvärr gjorde Indi illa en tass/tå i början av maj, när vi precis hade flyttat ut alla hinder på vårutomhusplan här hemma, han kom ut ur en tunnel lite för snävt, gnydde till och stödde sen inte på höger bak. Ett par minuters vila och sen gick han igen, om än stelt, lite senare på kvällen var han helt normal och jag såg inget dagen efter heller, men på tisdagen när vi skulle gå kurs så hoppade han ett hinder och sen var han halt igen. Ida (som också är veterinär) klämde igenom honom men hittade inget uppenbart. Han har sen vilat i fyra veckor och nu verkar han helt ok, tyvärr har vi missat större delen av kursen men det var ju inte mycket att göra åt det. Hans hälsa är vikigare än någon kurs, han ska hålla i många år till.

Övriga djur då – jo, vi har fått kattungar, Sara födde 6 stycken och som tur var hittade vi dem samma dygn som de föddes och kunde ta in dem i tvättstugan, så nu växer i alla fall de upp tama. Tre stycken är tingade, två ska vi behålla själv och den sista får väl stanna här om ingen ny ägare dyker upp. De är i dagsläget 4 veckor gamla och ursöta. 🙂

Honan

Honan ”Hakan” (mörk fläck under hakan) närmast i bild, samt Eskil som ska flytta till en klubbkompis.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här. Han har inte fått något namn ännu.

Honan

Honan ”Hakan” och till höger honan ”Näsan” (hon har en mörk fläck på nosryggen), här var de bara drygt två veckor gamla och hade precis öppnat ögonen.

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Chili har hunnit fylla 13 år, den 29 maj. Tyvärr är han inte jättepigg, eller ja huvudet är det inget fel på men kroppen ger upp mer och mer och det är bara för oss att inse att den jobbiga stunden där vi måste säga farväl till honom närmar sig med stormsteg. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det jobbigt att se hur hans kropp sakta men säkert lägger av. Han har varit en fantastisk följeslagare i nästan 13 år och det är vårt ansvar att se till att hans dagar avslutas innan det blir för jobbigt. Men det gör ont i mig att tänka på det… 😦

Chili <3

Chili ❤

Älskade underbara Chili grånos

Älskade underbara Chili grånos

En av vårens största händelser för min del har varit resan till National d’Elevage de Beauceron i Frankrike – dvs den stora rasspecialen, som i år tog plats i Saint-Piere de Boeuf, några mil söder om Lyon, men jag tänkte skriva lite mer om det i ett eget inlägg, vilket förhoppningsvis inte ska dröja 3 månader…. 😛


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


Lämna en kommentar

Länge sedan….

Bloggtorka kan man väl nästan säga att det har varit. Mest beroende på att jag inte riktigt hinner eller orkar blogga just nu. Dessutom händer det inte så mycket på hundträningsfronten och det gör att jag inte tycker det är så mycket att skriva om – det är ju trots allt mest hundträningen som är grunden för bloggen. Men just nu har hundarna ofrivillig semester, eftersom jag har varit tvungen att lägga tid och energi på trädgården, framför allt köksträdgården.

Det har varit mycket som har hänt senaste tiden. Jag for iväg till Linköping på ekonomimöte måndagen den 19 maj, sen hem igen på tisdagen. På lördagen var det dags för ytterligare en färd till Linköping, denna gången för vidare transport mot Skavsta och sen Mallorca. Det var det ”gamla vanliga” tjejgänget som jag åkte tillsammans med, det består av kollegor och f.d. kollegor. Extra kul att göra sådana här resor nu när jag dels inte sitter i Linköping längre och dessutom är det tre av åtta som numera inte jobbar kvar. Den här gången blev vi 6 stycken, då en hade förhinder och en tyvärr blev sjuk.

Vi kom fram till Palmanova vid midnatt på lördagen, sen hade vi hela söndagen och måndagen och större delen av tisdagen då flyget avgick vid 20. Vädret såg till en början ut att bli mindre lyckat – enligt prognosen nån dag innan resan skulle det bli 17 grader och regn, medan vi lämnade ett Sverige som hade 20 grader eller mer och strålande sol…. Som tur var så stämde inte prognosen något vidare utan vi fick härligt väder alla tre dagarna, med som mest några få stänk av regn på måndagen.

Söndagen tillbringades vid poolen – inte riktigt min grej men det var inte så illa ändå. Jag avbröt dock tidigare än de andra och satte mig i skuggan på balkongen. Hotellet var trevligt, ett lägenhetshotell med bra läge i Palmanova (ca. 15 minuters bilfärd från flygplatsen och 30 min med buss in till Palma) och med fräscha rum, god och riklig frukost och dessutom vettigt pris. 🙂

Utsikt från balkongen på hotellet

Utsikt från balkongen på hotellet

Vid poolen

Vid poolen

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. ;)

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. 😉

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Snyggt och prydligt

Snyggt och prydligt

På måndagen hade vi tänkt lägga oss på stranden men när vi kom ner dit (5 minuters promenad från hotellet) så drog det in en del moln och vi beslöt att istället ta en tur till Palma. Bussarna gick nästan utanför hotellet, däremot inte helt i tid… 😉  men till Palma kom vi utan större problem. Vi delade upp oss i två grupper då det var tre som ville gå mer i affärer och sen var vi tre som hellre traskade runt och tittade lite och kanske gick in i nån affär. Lunch åt vi tillsammans på ett fik och därefter tog vi bussen tillbaka till Palmanova igen. På kvällen var vi ute och käkade på en restaurang nere vid havet, jag åt skaldjurspaella och det var synnerligen gott! När vi skulle gå hemåt igen gick vi en annan väg och lyckades hamna i Magaluf, herregud vilket liv det var där och de i sällskapet som har tonårsbarn konstaterade efteråt att ”Kommer mina barn och frågar om de får åka till Magaluf blir det blankt nej!”. Mängder med uteställen och vägg i vägg med dessa låg spritbutiker som var öppna typ hur sent som helst… kanske inte det mest lyckade konceptet sett ur föräldraögon…

Katedralen i Palma

Katedralen i Palma

Vattnet bredvid katedralen

Vattnet bredvid katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Helt klart semesterkänsla

Helt klart semesterkänsla

Det blommade nerium överallt!

Det blommade nerium överallt!

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Tisdagen planerade resten av gänget att spendera på stranden, jag är dock ingen strand- och badmänniska utan jag valde istället att ta en sväng till Palma igen på egen hand. Det var nog ett bra beslut, jag hade några trevliga timmar där jag traskade omkring och kollade på katedralen, shoppade lite, käkade lunch som jag faktiskt lyckades beställa på spanska – inte för att jag kan spanska egentligen men jag har pluggat lite med hjälp av appen Duolingo senaste tiden och det funkar tydligen. 🙂 Lite senare tog jag en fika och även här beställde jag på spanska men ”kaffe med mjölk, tack” är inte så himla svårt iofs. 😉 Framåt eftermiddagen tog jag bussen tillbaka till Palmanova och letade upp kollegorna på stranden.

 

Taket i en del av katedralen

Taket i en del av katedralen

Pampigt

Pampigt

Inte helt lätt att fotografera med mobilen...

Inte helt lätt att fotografera med mobilen…

Utanför katedralen

Utanför katedralen

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Hemresan gick uan problem, vi landade strax efter halv tolv på Skavsta, sen övernattade jag i Linköping hos svärföräldrarna och på onsdagen jobbade jag på kontoret i Linköping innan jag på ftermiddagen tog tåget hem. Blev en timme försenad pga tågstrul men det var enda förseningen på hela resan så det var ju helt ok. 🙂

 

 

 

På väg mot Sverige igen

På väg mot Sverige igen

 

Dagen efter att jag kom hem fyllde Chili 12 år! Vår fina kille, svårt att fatta att tiden gått så fort….  Han är fortfarande pigg, huvudet vill lite mer än kroppen ibland men med hjälp av en låg dos Metacam så mår han riktigt bra, älskade hjärtat.

Chili och Indio

Chili och Indigo

Fina 12-åringen!

Fina 12-åringen!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

 

Sen var Indigo och jag på ringträning 1 juni, andra gången vi var med och det är himla bra träning. Indi sköter sig fint, jag är väldigt nöjd med honom. 🙂

Senaste veckan har varit ganska aktiv; det började med sommarfest på mitt jobb på torsdagen. Även respektive var inbjudna, trevligt! Vi höll till på Araslövs GK och fick testa på golf…. faktiskt inte så illa, inget jag kommer att fortsätta med, det tar för mycket tid och jag har ju liksom redan två tidskrävande hobbies, men helt klart roligare än jag trodde. Efter en stunds träning delades vi upp i lag och spelade sen på korthålsbanan, innan vi avslutade med en väldigt god trerätters middag. Helt klart en trevlig eftermiddag/kväll!

Kvällen därpå var det dags för party igen; denna gången på gångavstånd – det var nyöppnade Olseröds Bed & Breakfast som bjöd på fest. Ca 150 personer var samlade och det bjöds på grillat och tillbehör, musik, lite tal samt rundvandring i den gamla affären som konverterats till B&B. En jättetrevlig kväll, som inte blev så himla sen då vi kände att vi inte ville lämna hundarna för länge.

Lördagen var det dags för hundaktiveteter igen, i alla fall för Indigo – Åhus BK hade inofficiell utställning och jag kände att det var en bra start på hans utställningskarriär att börja med en mindre utställning. Vädret var strålande och det var skönt att vi hade tältet med oss så vi kunde få lite skugga.

Indi var enda beauceronen, blev BIR och fick HP, därefter i gruppfinalen gick det så bra att vi vann gruppen! Det var iofs bara 5 hundar totalt, men vi slog en aussie, en schäfer, en bouvier och en terv… inte så illa för en 14 månaders slyngel. 😀

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren... ;)

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren… 😉

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever...)

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever…)

I gruppfinalen

I gruppfinalen

I BIS-finalen åkte vi dock ut ganska snabbt, ”han är snygg men behöver växa till sig” var kommentaren vi fick och det är ju helt korrekt. Jag var ändå supernöjd med Indis prestation, han skötte sig strålande hela dagen, var duktig i ringen, om än lite ofokuserad och inte helt lätt att ställa upp men det är nog helt enkelt erfarenhet som behövs och framför allt var han cool medan han fick ligga i tältet (i en komposthage) och vänta. Duktiga killen!

Tyvärr blev han lite magsjuk, han var lite skum i magen redan på morgonen – misstänker något han satte i sig (som jag inte hann se vad det var) dagen innan och på utställningen hade han diarré, dock inget som påverkade honom, han var pigg och glad precis som vanligt. Men det gjorde att han inte kunde få något gott på kvällen, hade ju tänkt ge honom ben…. typiskt dålig timing. Magen lugnade sig under söndagen och nu äter han skonkost några dagar för att hålla magen lugn.

Kritiken från utställningen löd:

”Utm typ. Ett välskuret kraftfullt huvud, korrekt bett. Mycket bra hals och rygglinje. Behöver fylla ut i sin bröstkorg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Rör sig med bra steg men ännu valpigt.” och det känns som en helt korrekt bedömning, han har ett jättesnyggt huvud, fint steg och bra vinklar men är tunn över bröstkorgen och därför lite utåttåad fram. Jag tror han kommer att bli toksnygg när han blir lite äldre. 🙂

Snygg-Indigo!

Snygg-Indigo!

Resten av dagen blev det mest avkoppling, vi var lite möra efter ett antal timmar i sol och värme och jag dessutom lite nervös då…. 😉

Söndagen spenderades i grönsakslandet, det går framåt, nu har vi även sått dill, persilja, palsternackor och rädisor, samt att jag sen planterade om en del av tomaterna samt de chiliplantor som övervintrat. Har massor av tomater kvar att plantera om, plus gurka och melon men det får bli en annan dag. I början av veckan såddes ärtor och bönor och en efterlängtad paket (eller snarare två) anlände – vår nya polytunnel! Det är som ett växthus av plastväv på en stålställning och det är rejält stort – 3 x 6 meter, här ska vi nog få plats med alla tomater, gurkor och meloner. Vårt växthus är bara på 7-8 kvadratmeter och det rymmer inte alla de plantor vi vill ha.

Tog lite bilder i trädgården, det blommar ganska fint nu (om man bara fotar blommorna ser det i alla fall fint ut, då ser man inte det oklippta gräset och allt vildvuxet…):

En underbar vaniljgul petunia

En underbar vaniljgul petunia

Så fin!

Så fin!

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Ännu fler aklejor

Ännu fler aklejor

Vanlig vallmo

Vanlig vallmo

Doftpion

Doftpion

Knopp av jättevallmo

Knopp av jättevallmo

Prästkragar

Prästkragar

Lysande jättevallmo

Lysande jättevallmo

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

 

Ytterligare jobb som gjorts i trädgården är att det har grävts bort en massa jord/gräs längs husets östra länga (där vi har kök och sen kommer gamla kostallet). Här ska det bli örtagård i en halvcirkel utmed stallväggen och sen ska det planteras rosor och annat fint på övriga ytan. Det är alldeles intill köksträdgården så det blir samma staket i kanten, där blir också en grind in. Egentligen ville jag ha en mur längst in mot väggen men det får bli ett annat år. 🙂

Vi har även hunnit med ett besök hos veterinären med Sigge, för att få utskrivet ny medicin för hans åskrädsla. Nu ska vi testa Stesolid, vi har tidigare använt Nozinan som funkat men som mest gjort honom trött och seg men ändå rädd, bara inte riktigt lika rädd. Dessutom tar de lång tid att verka och det är rätt hopplöst att ge honom tabletterna, se honom vara rädd genom åskvädret och sen är han helt utslagen några timmar senare istället. Stesolid är ångestdämpande och ska förhoppningsvis ta bort den värsta rädslan – vi får se. Sigge skötte sig utmärkt hos veterinären, fast det är ju munkorg på som gäller, men sen är han helt stilla och lugn, aldrig att han morrar eller har sig, bara står stilla och väntar och tycker att det är läskigt, lilla killen.

Skönt att ha en bra veterinär nära, vi har 6-7 minuter till honom vilket är väldigt skönt. Visserligen ingen jourmottagning men ändå, det är mycket värt att inte behöva åka så långt och dessutom är hans klinik väldigt liten så det är lugnt och tyst där samt att han är en väldigt duktig veterinär som dessutom lyssnar på oss djurägare. Mycket nöjd är jag och kan definitivt rekommendera vet. Per Schönbeck.

Nästa besök hos honom blir med en av de katter som flyttat in hos oss, den gamla kastrerade hanen som vi kallar Freddan. Han magrade av rejält för ett tag sedan, vi avmaskade men såg ingen förbättring, sen upptäckte jag att han har svårt att äta torrfodret…. han verkar sakna flera tänder. Så nu äter han blötmat två gånger om dagen och det funkar jättebra, han har gått upp i vikt igen, men jag vill kolla upp munnen så att det inte är något problem eller om det är tänder som behöver antingen rensas eller tas bort. Stackars gamlingen…. inte lätt när man inte kan äta. 😦

Firade min födelsedag igår med att äntligen ta tag i hundträningen igen – hundarna blev saliga! Indi fick träna lydnad och sen avsluta med lite agility. Hans mage krånglade lite härom dagen, förmodligen var han inte riktigt bra efter förra omgången och fick vanlig mat för tidigt, så jag fick köra med enbart lek och kamp som belöning, men det är å andra sidan det han föredrar så det är ingen nackdel. 😉  Så värst mycket agility blev det inte, några hopp, lite allé-slalom och så förstås tunnlar – de springar han ju igenom oavsett om jag ber honom eller inte. 😉  Det märktes att vi inte tränat på ett tag; han blev fort trött. Fysiskt framför allt, mentalt hade han nog gärna fortsatt en stund till.

I lydnaden körde jag några enkla kedjor och det funkade riktigt bra. Men det känns som att det är dags att träna lite mer ”på allvar” om vi ska ha en chans att komma ut och tävla till hösten. Han är jätteduktig men det är ju nödvändigt att han kan hela moment och inte bara har fina delar av dem. 😉

Garibaldi fick köra lydnad, även här jobbade jag med kedjor och dessutom externbelöning – en hyfsat stor bit torkad lever. Det var ett tag sedan vi jobbade med externbelöning och det syntes att han tänkte lite för mycket på belöningen i vissa lägen men överlag såg det fint ut. Jag har försökt bättra på mitt sätt att gå i fria följet – jag kan bara inte svänga vettigt – och det har blivit bättre, har sänkt tempot lite lite samt försöker att inte gå och titta på honom, framför allt inte i svängarna. Det kändes som ett bra pass, men jag vet vad vi skulle behöva och det är träning med mycket störning omkring. Jag borde ta tag i det här med att åka och träna på platser där det är mycket störning, inte bara brukshundklubbar utan det går ju att köra på vilken gräs- eller grusyta som helst, åtminstone vissa moment. Man släpar väl inte med hinder, ruta etc. men att köra fritt följ, fjärr, inkallning, sättande under gång, zätat (från eliten) och nån apportering är ju inte alls omöjligt. Får se om jag kan få lite tid och ork till det under sommaren.


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


2 kommentarer

Julefrid….. eller kanske inte….

Jag vet inte hur era veckor innan jul ser ut men hos oss brukar det vara ganska full fart. De senaste två åren har vi haft renoveringsprojekt på gång som behövt bli klara (eller åtminstone delvis klara) till jul. I år bor vi i en gammal gård som inte sett underhåll på många år och som dessutom stått tom i några år innan vi flyttade in. Det i sig presenterar en del ”intressanta” händelser. Lägg till detta 5 hundar, varav två som börjar bli ganska gamla, så har man då i alla fall inte ett recept för julefrid. 😉

Egentligen är advent en mysig tid, tycker jag. Visserligen sänker sig mörkret mer och mer, men samtidigt lyser adventsljus upp över allt. Julen närmar sig, jag brukar passa på att laga mat och baka i god tid inför julen så man inte behöver tokstressa sista dagarna. I år var det ju inte så enkelt; frysen var redan ganska full och vår frysbox kom ner tillsammans med möblerna den 12 december, lagom till att det blev en massa strul med annat.

Först och främst så fortsatte Kenzos mage att ställa till problem… på fredagkvällen (13:e december) blev han dålig igen efter att ha varit bra i typ ett dygn…. Han fick lite ris med mycket vatten men nån timme efter maten kräktes han och det stank verkligen illa, mer som diarré än kräk. Jag ringde till djursjukhuset i Hässleholm (som var det enda som var öppet i närheten vid den här tiden) och de tyckte att om allmäntillståndet var bra så kunde vi nog avvakta lite. Som tur var så hände inget mer men Kenzo fick svälta ytterligare ett dygn, därefter testade vi med lite nötfärs efter tips om att det skulle vara bättre än ris, men tyvärr funkade det inte alls utan han blev dålig i magen igen, inga kräkningar men diarré.

Inte nog med det – det var tydligen inte bara en smäll Kenzo hade fått under ögat… i söndags kväll såg han åter igen lite svullen ut och så även på måndag morgon, då blev jag fundersam och ringde och bokade tid på ett djursjukhus i Kristianstad som har en tandspecialist. De gissade, precis som jag, på att en tand ställde till problem och vi fick en tid för röntgen och ev. tandutdragning på torsdagen. Fram tills dess skulle Kenzo äta antibiotika och smärtstillande, vilket kändes lite jobbigt med tanke på magen. Men jag passade på att köpa Pro-Kolin och så fick han det tillsammans med en pytteportion ris och fisk samt en Metacam, antibiotikan väntade jag med till morgonen därpå för att ge magen en chans. Tack och lov funkade det med dieten och han klarade även att börja äta antibiotika utan problem.

I torsdags var det så dags att lämna honom på djursjukhuset för trolig operation (beroende på vad de hittade när de röntgade). Läskigt, med tanke på hans ålder. Samtidigt var ju tanden tvungen att åtgärdas; vi märkte direkt en skillnad på Kenzo när han gick på smärtstillande, han piggnade till rejält så han har nog haft ont. Samma sak var det förra våren då han fick problem med en tand på andra sidan, vi märkte inte så mycket innan men däremot piggnade han till rejält efteråt (när han väl blivit av med den hosta han hade i några veckor efter op).

Som tur var så gick operationen utan minsta problem, de tog bort den stora tanden längst in i höger överkäke, motsvarande tand på vänster sida var den som togs bort för snart två år sedan. Hoppas han ska slippa mer tandproblem nu….

Inte nog med det, när vi var ute med Garibaldi och Indigo i början av förra veckan så gick vi en annan runda, där vi inte gått på nån månad eller så, längs en realtivt nygjord väg genom ett skogsparti. Man kommer ingenvart egentligen, bara ut på ett vattensjukt fält så vi vände där men först fick Gari hämta några kastade bollar, något han gjorde med viss tvekan då det stänkte väldigt på hans mage när han sprang på det blöta fältet… han gillar INTE sånt. Hur som helst, på vägen hem började han sen plötsligt slicka frenetiskt i sin högra tass…. jag kollade men kunde inte hitta något. Indi ägnade mest tiden åt att springa som en idiot i dikena. När vi kom hem upptäckte vi att även Indi slickade sig i tassarna…. båda hundarna var dessutom ganska stressade över att det kliade så… de slickade och bet och sparkade tassarna i mattor och golv. Vi beslöt att tvätta av tassarna så de åkte i badkaret en i taget, tack och lov att de är så snälla; Indi fick vi visserligen lyfta i och han kämpade emot ganska bra men när han väl var på plats var han snäll. pep lite ynkligt en gång. Gari hoppade till och med i själv och kunde sitta stilla utan att vi behövde hålla så hårt i honom – starkt gjort när jag vet hur mycket han avskyr att bli blöt. 😉

De blev lite lugnare efter badet och nästa dag var det inga symptom kvar, men skumt var det verkligen. Hade gissat på salt men de visade inget medan vi gick på vägen (och vem saltar en skogsväg, när det dessutom inte ens är frost?). Vi lär dock inte gå den vägen igen på ett bra tag….. tyckte oerhört synd om dem när de var så irriterade över sina tassar. Det syntes dock ingenting i tassarna, de var inte röda eller nånting, mycket skumt det hela.

Sen dess har det varit lugnt med hundarna, tack och lov…. Däremot var det – naturligtvis – annat som strulade. I lördags, den 21 december, skulle Martin börja fylla det stora akvariet så att fiskarna så småningom kan flytta från det lilla temporära akvariet tillbaka till sitt stora rejäla hem. Akvariet behövde en ordentlig rengöring och slangen som vi använder för att tömma och fylla kopplades till badkaret, då jag höll på att laga mat i köket och behövde den vasken. Det hela började bra, men så plötsligt så upptäckte Martin att badkaret var helt fullt av vatten…. proppen hade åkt i utan att han märkte det och som tur var så upptäckte han det innan det rann över. Men…. när han sen skulle tömma insåg han att avloppet var ganska igensatt….Han kunde tömma ut några liter bara, sen började det rinna över från avloppet under badkaret ut över golvet. Badkaret är av den inbyggda typen med ett galler mitt på nere vid golvet, vid avloppet, men när han väl fick bort gallret upptäckte han att renspluggen satt som berget. Då beslöt han sig för att försöka rensa toalettens avlopp eftersom det är samma avlopp som grenar sig och vi har haft lite problem med avloppet till toan. Han försökte med en rensfjäder men icke…. den gick inte att få ner. Så kom han på att högtryckstvätten har nån sån avloppsrensarpryl och det visade sig funka bättre. Dock fick han ju köra ner handen i toan och greja och ha sig….. jag är tacksam att det inte var jag… uäck. Efter mycket slit fick han rensat avloppet och sen rann vattnet undan utan problem, men igångsättninge av akvariet som i sig kanske skulle tagit en timme inklusive rengöring blev alltså en långdragen affär med mycket slit, jag tror han la 3-4 h totalt på det hela. Puh….

Därefter har dock det mesta funkat, även om vi fick stressa och slit amed att få ordning här hemma; flyttkartonger överallt, saker som behövde packas upp men som vi inte visste var de var, saker som vi packade upp men inte visste var vi skulle få plats med dem….
När skinkan skulle kokas insåg vi att vi inte hade en aning om var den stora kastrullen var… så det fick lösas med en mindre och jag är glad att vi beställt en skinka på 2.5 kg, större hade helt enkelt inte gått i den kastrull vi hade. Skinkkastrullen hittades naturligtvis dagen efter, när det redan var för sent…. 😉

Men på julaftons morgon var huset faktiskt fantastiskt julfint, maten var fixad, till och med några sorters godis (om än väldigt mycket färre än normalt men det är nog bara bra… ) vi var trötta men nöjda och julaftonen som firades med Martins föräldrar blev lugn och trevlig och huset kändes oerhört hemtrevligt och mysigt, äntligen! Det har känts väldigt kalt när vardagsrummet har varit nästan tomt. Sen gör ju en gran och en masssa julbelysning sitt till för den mysiga stämningen. 🙂

image

image

image

image

När det gäller hundarna har vi tidigare år, uppe i Linköping, gjort det enkelt för oss genom att låta hundarna vara i hundhuset på julafton. Det har varit lugnast så, med tanke på det här med att vi måste separera Sigge och Gari – jag vill inte riskera att någon slarvar med en grind…. det ansvaret vill jag inte lägga på någon annan än oss själva. Dessutom har Sigge blivit svårare med folk efter att han var sjuk – om det är sjukdomen i sig eller om det var vistelsen på djursjukhuset när han redan mådde så dåligt vet jag inte, men han är mer misstänksam och osäker än tidigare och det är bara onödigt att utsätta honom och besökare för risken att det händer något.

Nu har vi inte längre något hundhus – det ska bli hundboxar i gamla stallet så småningom, eftersom det är praktiskt att kunna sätta ut hundarna ibland, speciellt om vi har folk med hund på besök, eller som besökare har med sig hund och vill sätta dem i ett varmt stall istället för att ha dem i bilen om det är under den kalla årstiden. Men de här planerna ligger en bit framåt i tiden, så nu hade vi inte något val – hundarna fick helt enkelt vara inne. Vi delade upp dem så att det skulle bli hyfsat lugn; det var förhoppningen i alla fall – i och med att vi tidigare år alltid valt att låta dem vara ute i hundhuset stora delar av tiden så hade vi inte en aning om hur de skulle sköta sig. Garibaldi har en tendens att bli gapig när han inte får vara med….. Men det hela avlöpte strålande! Lite gap från Gari i början men han lugnade sig snabbt. Han, Indi och Chili var i sovrummet, med grind in till vardagsrummet så de hela tiden såg och hörde oss, medan Sigge var i arbetsrummet, även han med grind in till vardagsrummet (huser är synnerligen väl anpassat för att vi ska kunna dela av utan att någon hund blir totalt undanstängd, mycket praktiskt) och otroligt nog så tyckte Chili – som annars avskyr att vara undanstängd så där – att det var helt ok att ligga i sängen eftersom han hade oss inom synhåll hela tiden. Indi var superduktig trots att han nog blev lite uttråkad. Så julafton var verkligen en bra dag efter allt slit och allt strul, jag tror vi alla var nöjda. 🙂 Kenzo fick – som den skötsamma och lugna hund han är – förstås vara med hela tiden, något han uppskattade väldigt mycket. Oturligt nog för honom så är vi fortfarande försiktiga med hans mage så hans tiggande gav ingen utdelning… det tyckte han var synnerligen orättvist. 😉

Julafton blev som sagt lugn, hundarna skötte sig strålande och var rejält trötta nästa morgon, trots att de inte hade gjort speciellt mycket. Juldagen grydde lite regnig men det upphörde under dagen och när vi gick ut en sväng på eftermiddagen var det 10 plusgrader och kändes mer som vår än som jul….

image

Gari och Indi fick en promenad på en timme på en nyhittad väg, där framför allt Gari fick gå lös större delen av tiden. De var väldigt nöjda med att få en lite längre runda – senaste veckorna har pga allt annat som hänt blivit rätt kass på rastningsfronten så det var definitivt dags för skärpning. Chili, Sigge och Kenzo fick en lite kortare runda, men Sigge ska få en längre runda i morgon istället tänkte jag.

Nu väntar ytterligare ett antal lediga dagar och de ska ägnas åt en hel del vila, efter denna stressiga, stökiga, nervösa och jobbiga höst så behöver vi båda pusta ut lite. Hundarna ska få träning och jag ska installera min nya dator, vi ska säkert packa upp en eller två lådor till men mycket fokus ska ligga på lugn och återhämtning.

God fortsättning alla!

image

image

image


Lämna en kommentar

Mycket nu…..

Senaste veckan eller så har varit rätt hektisk – känns som att det är så hela tiden men vissa veckor är värre än andra.

Martin åkte till Linköping på måndagen (om jag inte minns fel). På onsdagen var han hos mäklaren och skrev på kontraktet för försäljningen av gamla huset. Huset hann faktiskt inte ligga ute på marknaden så himla länge. Det gick lite trögt i starten efter visningen men sen kom det ett bud och sen drog det bara iväg uppåt. Det slutade på mer än vad vi hade väntat oss, kul och de nya ägarna verkar trevliga och vänliga, vilket om inte annat är skönt för grannarna där uppe!

Sen kom Martin ner igen på torsdagen, lagom till stormen Sven drog in över Skåne. Det var klass 2-varning för hela länet, sen uppgraderades det till klass 3 över nästan hela Skåne med undantag för Österlen… puh, vi kanske bosatte oss på rätt ställe ändå. 😉

Som tur var så orsakade inte heller denna stormen några större skador; en port till gamla stallbyggnaden blåste sönder, porten var rejält murken sedan tidigare (vilket gäller nästan alla träportar här på gården) och enda nackdelen med att den blåste sönder nu var att det är där vi matar de halvvilda katterna. Får bli portlagning framöver, eller ja…. vi lappar på den lite och sen ska det göras en ny port under våren/sommaren. Elen fick vi behålla hela tiden, även om det blinkade lite väl mycket ibland. Olseröds Elektriska Distributionsförening är tydligen riktigt duktiga på att hålla ett bra och fungerande nät, vilket känns tryggt.

Jag läste på Facebook att väldigt många i Skåne hade fått snö under fredagen och jag var helt klart lite avundsjuk, men så vips började det snöa här med! Det kom inte mycket, knappt 1 cm men i alla fall; det blev vitt och mysigt!

Snön drar in!

Snön drar in!

På fredagkvällen var vi på julfest med mitt jobb, en trevlig och avslappnad tillställning som hölls i ”Militärsällskapet i Stora Kronohuset i Christianstad”s lokaler mitt i Kristianstad. Det blåste fortfarande rejält när vi åkte in till stan men när vi sen åkte hem närmare midnatt hade det lugnat sig och så var det över för den här stormen. Får se när nästa kommer….

Helgen ägnade vi primärt åt att fixa här hemma. Högt upp på listan stod att få varmare i tvättstuga och pannrum. De ligger vägg i vägg och har en (öppen) dörr mellan sig. Båda rummen har fönster med endast enkelglas, i pannrummet fanns det dessutom en ventil rakt ut (kvarleva från när man eldade med olja). Så de här rummen var kalla, trots element i tvättstugan och att pannan värmde pannrummet lite. På forumet Alternativ.nu råkade jag läsa en smart grej, en som hade använt bubbelplast för att isolera ett fönster i ett uthus där de har getter. Bubbelplast har vi gott om då vi brukade vinterisolera växthuset och förvara växter där, något vi inte kommer att göra här nere utan här kommer växterna att flytta in i frysrummet (som inte är så kallt som det låter utan kallas frysrummet för att frysbox och frys står där). Sagt och gjort, vi bubbelplastade båda fönsterna, samt tejpade igen ventilen. Dessutom satte Martin en list på dörren samt satte dit nya tätningslister.

Tvättstugans fönster fixat

Tvättstugans fönster fixat

Som grädde på moset hittade Martin shunten som ändrar hur mycket varmvatten som går ut i elementen och vips hade vi varmt i hela huset! Förmodligen till en hemsk elräkning men det får vi stå ut med denna vintern, sen ska det in värmepump!

Redan några timmar efter bubbelplastningen hade vi 20 grader i tvättstugan, då hade vi ändå sänkt elementet rejält. Så skönt!

Martin skruvade ihop det nyinköpta badrumsskåpet och det gjorde att badrummet blev betydligt vettigare att använda när det fanns någonstans att göra av saker.

Helgen innehöll också en tripp till Åhus för att kika på julmarknaden. Vi åkte efter att det blivit mörkt, klockan var kanske strax efter 16, men då höll tyvärr de flesta på att packa ihop och stänga. Det var förvisso inte mycket folk och vädret var kallt så jag kan förstå dem, samtidigt som det är lite trist när det står att det ska vara till kl. 18. Vi köpte bara några lussekatter samt kikade på lite tapeter och annat, sen åkte vi till Ica och handlade (vilket vi ändå skulle, så trippen var ju inte bortkastad).

Vacker söndagmorgon:

2013-12-08 08.29.19

2013-12-08 08.28.24

Tyvärr drog det på söndagen in mildare väder och den lilla mängd snö vi fått – precis lagom för att skapa mysig julstämning – regnade bort. 😦

På  måndagen åkte Martin åter igen upp till Linköping, på tisdagen kom elektrikern och fixade det sista där och på onsdagen kom flyttgubbarna och började packa in allting i lastbilen! Martin kom ner på onsdagkvällen.

Igår kl. 7 på morgonen kom de hit och började lasta av. Det tog nästan exakt 3 h och nu har vi kaos här…. ännu mer kartonger, möbler som står lite här och där eftersom vi inte är helt säkra på hur vi ska möblera…. men så skönt ändå att bara ha ett hus att greja med!

Så här ser det just nu ut i vardagsrummet:

Kaos

Kaos

Grabbarna hittade snabbt sängen:

Indigo & Garibaldi

Indigo & Garibaldi

I övrigt har veckan varit lite si så där vad gäller hälsa. Det började med att jag i fredags upptäckte att Garibaldi hade ett sår i rumpan, precis ovanför analöppningen. Som fd schäferägare tänkte jag först ”fistelgång” men såg sen att det var det inte. Inte heller var det problem med analsäckarna utan det såg ut som att en tand gått in…. När jag tänkte efter lite insåg jag vad som hänt – när jag rastade hundarna på torsdagen, när stormen var på väg in, så sprang G och I och lekte. Indigo har en ful vana att hänga i Garibaldis svans, något som Gari sällan blir irriterad på, i alla fall inte speciellt mycket. Men då hände något som fick Gari att sno runt med fullt garnityr framme och Indi backade snabbt undan och höll sig sen undan ett tag. Jag misstänker att Indi misade lite när han högg efter Garis svans och istället lyckades sätta en tand i Garis rumpa…. Det är väl tur ändå att Gari inte har kulorna kvar för annars hade det väl gått illa nån dag. Det har i alla fall läkt bra men grabbarna har fått låta bli att leka på ett tag vilket har varit jobbigt för dem båda två… 😉

Sen på måndagkvällen när Martin hade åkt så upptäckte jag att Chili var dålig i magen, rejäl diarrée. Som tur var upptäckte jag det innan det var dags för kvällsmat. Han fick springa ut ett antal gånger under kvällen, vid 21-tiden var han fortfarande dålig men nästa rastning vid 23 så kom det inget mer och han sov lugnt hela natten. Sen har han fått svälta i 24 h och därefter ris och pyttelite färskfoder. Nu verkar magen ok igen.

Men det var ju inte slut där inte…. på tisdagmorgonen upptäckte jag att Kenzo var svullen under höger öga… ca 1 cm längs hela nedre ögonlockskanten. Först tänkte jag rotspetsabscess, för jag minns hur han såg ut när han hade det för något år sedan… det innebär operation av den trasiga tanden och redan då när vi gjorde det för drygt 1.5 år sedan tog det hårt på honom, så det kändes inte bra. Men lite tveksam var jag då svullnaden satt väldigt högt upp mot ögat, när han fick abscessen satt svullnaden lite längre ner på kinden. Jag beslöt mig för att vänta och se och på kvällen hade svullnaden nästan helt gått ner, tydligen hade han väl fått en smäll på ögat eller så. Kanske har Indigo viftat omkring med tassarna lite för vilt, det händer ibland… 🙄

Såklart var det inte slut där heller…. vi hade klockan ställd på 5.30 i går morse för att hinna rasta och äta frukost innan flyttbilen kom, men redan 4.20 väckte Kenzo mig, då ville han gå ut, men det räckte inte att gå ut på innergården och kissa, nej han ville gå längre och så fort vi kom ut så började han äta gräs…. jag hörde att hans mage lät lite och efter en stund satte han sig och bajsade väldigt löst…  suck… nu är det hans tur att svälta ett dygn.

Själv hade jag en mindre bra dag i tisdags; trampade på något (nån av Indis leksaker) i köket och vred till ryggen, men var tacksam att knäet klarade sig. Dock lyckades jag senare på kvällen ställa till det genom att försöka busa med Indi – tog några snabba steg mot honom genom hallen, det gick bra så länge sandalerna var på mattan men när jag satte vänsterfoten på golvet så halkade jag på något (grus, hundhår, vatten?) och satte mig pladask bakåt. Gjorde mig lite illa i höger handled, fick ett blåmärke på skinkan men framför allt böjde jag det trasiga knäet alldeles för hastigt, så nu har jag lite mer ont i det igen…. 😦  Nu får jag hoppas att det blir en bättre period framöver.

Borde skriva lite mer om Indigos träning men nu blev det här alldeles för långt ändå, så jag tar det i ett eget inlägg sen. 🙂