Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


4 kommentarer

Utställning och annat

Fortfarande ingen större fart på mitt bloggande tyvärr men får se om jag kan komma ihåg lite vad som hänt senaste tiden.

Vi har avslutat Agility foundations-kursen, den har varit kanonbra och jag ser fram emot Agility grundkurs som vi snart ska börja på. Har mest tränat på foundations-saker, inte mycket lydnad har det blivit men det är väl dags att ta tag i det.

Jag har varit hos läkaren med mitt trasiga knä, hon tömde det på rejält mycket ledvätska samt skickade en remiss till röntgen och härom dagen fick jag kallelse till i slutet av november… jaja, bara att stå ut. Eventuellt kan vi tömma knäet en gång till tyckte läkaren, när jag pratade med henne härom dagen i ett annat ärende, nämligen min hypotyreos. Jag är inte speciellt pigg just nu, tröttheten ligger åter som ett täcke över mig och det har varit så ett par månader, det har smugit sig på och som vanligt tar det ett tag att märka det. Har varit och tagit blodprov så får vi se hur värdena ser ut nu, läkaren tycker redan att jag ligger lite för högt i min Levaxindos så det lär få bli något annat. Jag föreslog T3, liotyronin och det kanske blir så, vi får se.

Den här tröttheten gör tyvärr att hundträningen går på sparlåga, vissa dagar är jag piggare, andra tröttare. Tidigare i veckan var jag riktigt pigg när jag kom hem (slutade tidigt) och vädret var ljuvligt, mer som september än slutet av oktober, så det blev ett par timmar med hundpromenader och träning för alla fyra hundarna. Dagen efter var jag frusen och trött och sov på soffan mest hela tiden. Upp och ner, bara att vara glad de dagar det är upp. 🙂

Så här vackert var det tidigare i veckan:

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

2014-10-28 16.17.51

Solnedgång

Solnedgång

Älskade Gari <3

Älskade Gari ❤

På promenad med Garibaldi

På promenad med Garibaldi

Sigge och Chili letar godis

Sigge och Chili letar godis – Sigges svans viftar så mycket att kameran inte hinner med i det avtagande dagsljuset…

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

2014-10-28 16.07.17

2014-10-28 15.32.38

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

2014-10-28 15.32.25

2014-10-28 15.29.16

Fina Indigo <3

Fina Indigo ❤

Gården från uppfartsvägen

Gården från uppfartsvägen

Höstfärger

Höstfärger

Så vackert med solnedgångar!

Så vackert med solnedgångar!

 

Indigo roade sig med att springa… vad annars… han ÄLSKAR att springa och han behöver få göra det minst en gång om dagen för att må riktigt bra verkar det som. Jaja, han står väl ut även när han inte får springa men man ser hur lycklig han blir när han väl får chansen. Tokfrans! 🙂

Under helgen har det varit full fart i träningshallen, fredag-lördag var det ett collieträningsgäng som hade hjälp av Heidi Billkvam och idag har ”vår” instruktör Ida – www.agilida.se – haft kurs i belöningsutveckling. Jättekul att det är så full fart just nu, trots vädret som är mer sensommar än höst – idag var det 16-17 grader… helskumt så här i början av november.

Igår var det även dags för utställning för Indigo, denna gången SKKs internationella i Växjö. Första gången inomhus och första internationella utställningen, jag såg det hela som träning då han är så ung ännu, plus att flera goda vänner skulle dit med sina beauceroner. Även Martin följde med, trevligt med sällskap, enda nackdelen är att man hela tiden känner att man har bråttom hem till hundarna där hemma….

Domare var Natalja Skalin som visade sig vara en mycket sympatisk domare, trevlig med hundarna, lugn och sansad, lät gärna en glad hund pussas, något som Indi lyckligt utnyttjade. 🙂  Hon gillade Indigo mycket visade det sig, så pass att han fick Excellent och CK! Hans första CK, jippie! 😀  Sen i bästa hanklass var det bara Indigo och Evas Figo, där vann Figo och fick CACIB och Indigo fick R-CACIB! Vilken dag! Visst, ett R-CACIB är ju inget ”värt” titelmässigt om man säger så men om nu Figo redan hade varit internationell champion så hade ju alltså Indi fått CACIB:et. Hur coolt som helst att min lilla grabb är så fin! Jag hämtade ut en rosett för R-CACIB:et och sen köpte jag faktiskt en för CK:et, det var ju hans första CK och rosetten var riktigt fin. Domaren konstaterade att han kommer att bli jättefin när han växer till sig lite till, så roligt att höra. 🙂

Det var en fantastiskt trevlig dag med alla härliga beauceronägare och deras hundar, så himla trevlig stämning. Eva hade bakat kaka som hon bjöd på och vi stannade en stund extra så vi kunde vara med och fika.

Stort grattis till Karin vars fina Athena, 10 år, blev BIR och BIR Veteran, samt till Eva vars Figo alltså blev BIM!

Indi skötte sig strålande som vanligt – glad och trevlig med allt och alla, fast jisses så trött han blev av den ovana miljön. Han var helt slut när vi var inne i ringen för Bästa hane…. när jag sen gick ut och rastade så bara lullade han omkring och gick fram till alla bilar och tyckte ”Det här är nog min bil! Trött!”. Han piggnade till efter en stund i buren (så skönt att ha en stor bur med sig där han kan koppla av, även om det inte var helt lätt att få honom att vara i buren till att börja med; han ville ut och hälsa på allt och alla och minsta lilla springa i dragkedjan så vips var hans nos ute. 😉

I ringen - jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. ;)

I ringen – jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. 😉

Snyggingen med sina rosetter <3

Snyggingen med sina rosetter ❤

Jättefin kritik!

Jättefin kritik!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!


Lämna en kommentar

Länge sedan….

Bloggtorka kan man väl nästan säga att det har varit. Mest beroende på att jag inte riktigt hinner eller orkar blogga just nu. Dessutom händer det inte så mycket på hundträningsfronten och det gör att jag inte tycker det är så mycket att skriva om – det är ju trots allt mest hundträningen som är grunden för bloggen. Men just nu har hundarna ofrivillig semester, eftersom jag har varit tvungen att lägga tid och energi på trädgården, framför allt köksträdgården.

Det har varit mycket som har hänt senaste tiden. Jag for iväg till Linköping på ekonomimöte måndagen den 19 maj, sen hem igen på tisdagen. På lördagen var det dags för ytterligare en färd till Linköping, denna gången för vidare transport mot Skavsta och sen Mallorca. Det var det ”gamla vanliga” tjejgänget som jag åkte tillsammans med, det består av kollegor och f.d. kollegor. Extra kul att göra sådana här resor nu när jag dels inte sitter i Linköping längre och dessutom är det tre av åtta som numera inte jobbar kvar. Den här gången blev vi 6 stycken, då en hade förhinder och en tyvärr blev sjuk.

Vi kom fram till Palmanova vid midnatt på lördagen, sen hade vi hela söndagen och måndagen och större delen av tisdagen då flyget avgick vid 20. Vädret såg till en början ut att bli mindre lyckat – enligt prognosen nån dag innan resan skulle det bli 17 grader och regn, medan vi lämnade ett Sverige som hade 20 grader eller mer och strålande sol…. Som tur var så stämde inte prognosen något vidare utan vi fick härligt väder alla tre dagarna, med som mest några få stänk av regn på måndagen.

Söndagen tillbringades vid poolen – inte riktigt min grej men det var inte så illa ändå. Jag avbröt dock tidigare än de andra och satte mig i skuggan på balkongen. Hotellet var trevligt, ett lägenhetshotell med bra läge i Palmanova (ca. 15 minuters bilfärd från flygplatsen och 30 min med buss in till Palma) och med fräscha rum, god och riklig frukost och dessutom vettigt pris. 🙂

Utsikt från balkongen på hotellet

Utsikt från balkongen på hotellet

Vid poolen

Vid poolen

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. ;)

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. 😉

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Snyggt och prydligt

Snyggt och prydligt

På måndagen hade vi tänkt lägga oss på stranden men när vi kom ner dit (5 minuters promenad från hotellet) så drog det in en del moln och vi beslöt att istället ta en tur till Palma. Bussarna gick nästan utanför hotellet, däremot inte helt i tid… 😉  men till Palma kom vi utan större problem. Vi delade upp oss i två grupper då det var tre som ville gå mer i affärer och sen var vi tre som hellre traskade runt och tittade lite och kanske gick in i nån affär. Lunch åt vi tillsammans på ett fik och därefter tog vi bussen tillbaka till Palmanova igen. På kvällen var vi ute och käkade på en restaurang nere vid havet, jag åt skaldjurspaella och det var synnerligen gott! När vi skulle gå hemåt igen gick vi en annan väg och lyckades hamna i Magaluf, herregud vilket liv det var där och de i sällskapet som har tonårsbarn konstaterade efteråt att ”Kommer mina barn och frågar om de får åka till Magaluf blir det blankt nej!”. Mängder med uteställen och vägg i vägg med dessa låg spritbutiker som var öppna typ hur sent som helst… kanske inte det mest lyckade konceptet sett ur föräldraögon…

Katedralen i Palma

Katedralen i Palma

Vattnet bredvid katedralen

Vattnet bredvid katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Helt klart semesterkänsla

Helt klart semesterkänsla

Det blommade nerium överallt!

Det blommade nerium överallt!

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Tisdagen planerade resten av gänget att spendera på stranden, jag är dock ingen strand- och badmänniska utan jag valde istället att ta en sväng till Palma igen på egen hand. Det var nog ett bra beslut, jag hade några trevliga timmar där jag traskade omkring och kollade på katedralen, shoppade lite, käkade lunch som jag faktiskt lyckades beställa på spanska – inte för att jag kan spanska egentligen men jag har pluggat lite med hjälp av appen Duolingo senaste tiden och det funkar tydligen. 🙂 Lite senare tog jag en fika och även här beställde jag på spanska men ”kaffe med mjölk, tack” är inte så himla svårt iofs. 😉 Framåt eftermiddagen tog jag bussen tillbaka till Palmanova och letade upp kollegorna på stranden.

 

Taket i en del av katedralen

Taket i en del av katedralen

Pampigt

Pampigt

Inte helt lätt att fotografera med mobilen...

Inte helt lätt att fotografera med mobilen…

Utanför katedralen

Utanför katedralen

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Hemresan gick uan problem, vi landade strax efter halv tolv på Skavsta, sen övernattade jag i Linköping hos svärföräldrarna och på onsdagen jobbade jag på kontoret i Linköping innan jag på ftermiddagen tog tåget hem. Blev en timme försenad pga tågstrul men det var enda förseningen på hela resan så det var ju helt ok. 🙂

 

 

 

På väg mot Sverige igen

På väg mot Sverige igen

 

Dagen efter att jag kom hem fyllde Chili 12 år! Vår fina kille, svårt att fatta att tiden gått så fort….  Han är fortfarande pigg, huvudet vill lite mer än kroppen ibland men med hjälp av en låg dos Metacam så mår han riktigt bra, älskade hjärtat.

Chili och Indio

Chili och Indigo

Fina 12-åringen!

Fina 12-åringen!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

 

Sen var Indigo och jag på ringträning 1 juni, andra gången vi var med och det är himla bra träning. Indi sköter sig fint, jag är väldigt nöjd med honom. 🙂

Senaste veckan har varit ganska aktiv; det började med sommarfest på mitt jobb på torsdagen. Även respektive var inbjudna, trevligt! Vi höll till på Araslövs GK och fick testa på golf…. faktiskt inte så illa, inget jag kommer att fortsätta med, det tar för mycket tid och jag har ju liksom redan två tidskrävande hobbies, men helt klart roligare än jag trodde. Efter en stunds träning delades vi upp i lag och spelade sen på korthålsbanan, innan vi avslutade med en väldigt god trerätters middag. Helt klart en trevlig eftermiddag/kväll!

Kvällen därpå var det dags för party igen; denna gången på gångavstånd – det var nyöppnade Olseröds Bed & Breakfast som bjöd på fest. Ca 150 personer var samlade och det bjöds på grillat och tillbehör, musik, lite tal samt rundvandring i den gamla affären som konverterats till B&B. En jättetrevlig kväll, som inte blev så himla sen då vi kände att vi inte ville lämna hundarna för länge.

Lördagen var det dags för hundaktiveteter igen, i alla fall för Indigo – Åhus BK hade inofficiell utställning och jag kände att det var en bra start på hans utställningskarriär att börja med en mindre utställning. Vädret var strålande och det var skönt att vi hade tältet med oss så vi kunde få lite skugga.

Indi var enda beauceronen, blev BIR och fick HP, därefter i gruppfinalen gick det så bra att vi vann gruppen! Det var iofs bara 5 hundar totalt, men vi slog en aussie, en schäfer, en bouvier och en terv… inte så illa för en 14 månaders slyngel. 😀

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren... ;)

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren… 😉

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever...)

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever…)

I gruppfinalen

I gruppfinalen

I BIS-finalen åkte vi dock ut ganska snabbt, ”han är snygg men behöver växa till sig” var kommentaren vi fick och det är ju helt korrekt. Jag var ändå supernöjd med Indis prestation, han skötte sig strålande hela dagen, var duktig i ringen, om än lite ofokuserad och inte helt lätt att ställa upp men det är nog helt enkelt erfarenhet som behövs och framför allt var han cool medan han fick ligga i tältet (i en komposthage) och vänta. Duktiga killen!

Tyvärr blev han lite magsjuk, han var lite skum i magen redan på morgonen – misstänker något han satte i sig (som jag inte hann se vad det var) dagen innan och på utställningen hade han diarré, dock inget som påverkade honom, han var pigg och glad precis som vanligt. Men det gjorde att han inte kunde få något gott på kvällen, hade ju tänkt ge honom ben…. typiskt dålig timing. Magen lugnade sig under söndagen och nu äter han skonkost några dagar för att hålla magen lugn.

Kritiken från utställningen löd:

”Utm typ. Ett välskuret kraftfullt huvud, korrekt bett. Mycket bra hals och rygglinje. Behöver fylla ut i sin bröstkorg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Rör sig med bra steg men ännu valpigt.” och det känns som en helt korrekt bedömning, han har ett jättesnyggt huvud, fint steg och bra vinklar men är tunn över bröstkorgen och därför lite utåttåad fram. Jag tror han kommer att bli toksnygg när han blir lite äldre. 🙂

Snygg-Indigo!

Snygg-Indigo!

Resten av dagen blev det mest avkoppling, vi var lite möra efter ett antal timmar i sol och värme och jag dessutom lite nervös då…. 😉

Söndagen spenderades i grönsakslandet, det går framåt, nu har vi även sått dill, persilja, palsternackor och rädisor, samt att jag sen planterade om en del av tomaterna samt de chiliplantor som övervintrat. Har massor av tomater kvar att plantera om, plus gurka och melon men det får bli en annan dag. I början av veckan såddes ärtor och bönor och en efterlängtad paket (eller snarare två) anlände – vår nya polytunnel! Det är som ett växthus av plastväv på en stålställning och det är rejält stort – 3 x 6 meter, här ska vi nog få plats med alla tomater, gurkor och meloner. Vårt växthus är bara på 7-8 kvadratmeter och det rymmer inte alla de plantor vi vill ha.

Tog lite bilder i trädgården, det blommar ganska fint nu (om man bara fotar blommorna ser det i alla fall fint ut, då ser man inte det oklippta gräset och allt vildvuxet…):

En underbar vaniljgul petunia

En underbar vaniljgul petunia

Så fin!

Så fin!

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Ännu fler aklejor

Ännu fler aklejor

Vanlig vallmo

Vanlig vallmo

Doftpion

Doftpion

Knopp av jättevallmo

Knopp av jättevallmo

Prästkragar

Prästkragar

Lysande jättevallmo

Lysande jättevallmo

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

 

Ytterligare jobb som gjorts i trädgården är att det har grävts bort en massa jord/gräs längs husets östra länga (där vi har kök och sen kommer gamla kostallet). Här ska det bli örtagård i en halvcirkel utmed stallväggen och sen ska det planteras rosor och annat fint på övriga ytan. Det är alldeles intill köksträdgården så det blir samma staket i kanten, där blir också en grind in. Egentligen ville jag ha en mur längst in mot väggen men det får bli ett annat år. 🙂

Vi har även hunnit med ett besök hos veterinären med Sigge, för att få utskrivet ny medicin för hans åskrädsla. Nu ska vi testa Stesolid, vi har tidigare använt Nozinan som funkat men som mest gjort honom trött och seg men ändå rädd, bara inte riktigt lika rädd. Dessutom tar de lång tid att verka och det är rätt hopplöst att ge honom tabletterna, se honom vara rädd genom åskvädret och sen är han helt utslagen några timmar senare istället. Stesolid är ångestdämpande och ska förhoppningsvis ta bort den värsta rädslan – vi får se. Sigge skötte sig utmärkt hos veterinären, fast det är ju munkorg på som gäller, men sen är han helt stilla och lugn, aldrig att han morrar eller har sig, bara står stilla och väntar och tycker att det är läskigt, lilla killen.

Skönt att ha en bra veterinär nära, vi har 6-7 minuter till honom vilket är väldigt skönt. Visserligen ingen jourmottagning men ändå, det är mycket värt att inte behöva åka så långt och dessutom är hans klinik väldigt liten så det är lugnt och tyst där samt att han är en väldigt duktig veterinär som dessutom lyssnar på oss djurägare. Mycket nöjd är jag och kan definitivt rekommendera vet. Per Schönbeck.

Nästa besök hos honom blir med en av de katter som flyttat in hos oss, den gamla kastrerade hanen som vi kallar Freddan. Han magrade av rejält för ett tag sedan, vi avmaskade men såg ingen förbättring, sen upptäckte jag att han har svårt att äta torrfodret…. han verkar sakna flera tänder. Så nu äter han blötmat två gånger om dagen och det funkar jättebra, han har gått upp i vikt igen, men jag vill kolla upp munnen så att det inte är något problem eller om det är tänder som behöver antingen rensas eller tas bort. Stackars gamlingen…. inte lätt när man inte kan äta. 😦

Firade min födelsedag igår med att äntligen ta tag i hundträningen igen – hundarna blev saliga! Indi fick träna lydnad och sen avsluta med lite agility. Hans mage krånglade lite härom dagen, förmodligen var han inte riktigt bra efter förra omgången och fick vanlig mat för tidigt, så jag fick köra med enbart lek och kamp som belöning, men det är å andra sidan det han föredrar så det är ingen nackdel. 😉  Så värst mycket agility blev det inte, några hopp, lite allé-slalom och så förstås tunnlar – de springar han ju igenom oavsett om jag ber honom eller inte. 😉  Det märktes att vi inte tränat på ett tag; han blev fort trött. Fysiskt framför allt, mentalt hade han nog gärna fortsatt en stund till.

I lydnaden körde jag några enkla kedjor och det funkade riktigt bra. Men det känns som att det är dags att träna lite mer ”på allvar” om vi ska ha en chans att komma ut och tävla till hösten. Han är jätteduktig men det är ju nödvändigt att han kan hela moment och inte bara har fina delar av dem. 😉

Garibaldi fick köra lydnad, även här jobbade jag med kedjor och dessutom externbelöning – en hyfsat stor bit torkad lever. Det var ett tag sedan vi jobbade med externbelöning och det syntes att han tänkte lite för mycket på belöningen i vissa lägen men överlag såg det fint ut. Jag har försökt bättra på mitt sätt att gå i fria följet – jag kan bara inte svänga vettigt – och det har blivit bättre, har sänkt tempot lite lite samt försöker att inte gå och titta på honom, framför allt inte i svängarna. Det kändes som ett bra pass, men jag vet vad vi skulle behöva och det är träning med mycket störning omkring. Jag borde ta tag i det här med att åka och träna på platser där det är mycket störning, inte bara brukshundklubbar utan det går ju att köra på vilken gräs- eller grusyta som helst, åtminstone vissa moment. Man släpar väl inte med hinder, ruta etc. men att köra fritt följ, fjärr, inkallning, sättande under gång, zätat (från eliten) och nån apportering är ju inte alls omöjligt. Får se om jag kan få lite tid och ork till det under sommaren.


2 kommentarer

Tiden flyger…

Jag inser att jag är jättedålig på att blogga just nu, senaste inlägget är över två veckor sedan, när Indi fyllde 1 år. Men våren är som vanligt hektisk; det har inte blivit mindre att göra nu på nya stället. 😉

Vi har i alla fall pysslat vidare i trädgård och köksträdgård samt att jag har tränat lite hund.

Växthuset är rengjort, gamla lister är borttagna, nya är beställda och sen ska bara några rejäla reglar på plats innan växthuset kan ställas tillbaka och glaset monteras.

Växthusstommen rengjord

Växthusstommen rengjord

Martin fixar rent grunden till växhuset

Martin fixar rent grunden till växhuset

 

Valborgsmässoafton firades hemma i lugn och ro, vi grillade en fantastiskt god lax, kryddad med bland annat Sankta Marias Carribean rub och lite annat. Den grillades med indirekt grillning och blev så otroligt god!

 

Vi firade Valborgsmässoafton hemma i lugn och ro, med otroligt god grillad lax (indirekt grillning), kryddad med bland annat chili, ingefära och vitlök

Laxen när den precis lagts på grillen

 

Vad gäller hundträningen så har jag jobbat vidare med Indigo och Garibaldi. Indi är verkligen rolig att jobba med, dock märks det att han inte är van vid att jobba i sol och värme – jag har inte upplevt honom som värmekänslig alls innan men att tänka och hålla ihop i solvärmen är lite jobbigt tycker han. Vi har börjat med enkla korta kedjor, två eller tre moment och han sköter sig väldigt fint.

Garibaldi har bland annat fått jobba med framåtsändandet, krypet och fjärren.

Vi har också tränat uppletande på vall. Superfint jobb av Gari som nu helt verkar ha insett att han måste ut i hörnorna. Entusiastiskt jobb av Indi, dock med byte av föremål samt viss vilja att gärna kuta ett par varv först innan han kommer tillbaka in med föremålet. 😉  Inte helt förvånande, då han älskar att springa. 🙂

Gamlingarna har mest fått njuta av vädret och Sigge har fått leka med frisbeen, något av det bästa han vet här i världen. 🙂

Husse och Sigge roar sig!

Husse och Sigge roar sig!

Ibland fångar han den riktigt fint!Ibland fångar han den riktigt fint!

Ibland fångar han den riktigt fint!

Full fart gillar Sigge!

Full fart gillar Sigge!

Fina Sigge sötnos!

Fina Sigge sötnos!

 

I köksträdgården gräver vi vidare, tredje kvarteret håller på att färdigställas (varje kvarter är ca. 100 m2) och så fort nätterna blir lite varmare och jag har hunnit avhärda plantorna så ska både sommar- och vintersquash samt auberginer och kronärtskocka planteras ut. Så här ser det ut i det temporära odlingsrummet…. väldigt fullt!

Odling på gång

Odling på gång

 

 

Indigo tränar plats

Indigo tränar plats

 

Förra helgen var Indigo och jag på ringträning på Åhus Brukshundklubb. Jag tänkte ställa ut honom en del och insåg att vi måste träna; jag är verkligen inte speciellt duktig på att ställa ut hund. Det hela avlöpte i strålande sol och Indi skötte sig riktigt bra. Lite väl fokuserad på de andra hundarna – han vill väldigt gärna hälsa på och leka med alla – men duktig vid hanteringen; han är ju generellt rätt galen i folk och vill gärna klättra upp och pussas… men han kunde faktiskt stå riktigt vettigt. En av de andra deltagarna tog en del superfina kort på Indigo:

 

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

 

Det var det där med att pussas ja... ;)  Foto Eva Olsson

Det var det där med att pussas ja… 😉 Foto Eva Olsson

 

I helgen som gick var det National d’Elevage i Frankrike, dvs den stora beauceronspecialen. Jag önskar att jag hade kunnat vara med i år men det fanns tyvärr ingen möjlighet till det. För Indigos uppfödare gick det väldigt bra, många fina resultat både för de egna hundarna och valpköpares hundar. Indigos bror var med, tänk så roligt om jag och Indi också kunde varit där… Jaja, det kommer väl fler tillfällen. 🙂

Riktigt roligt var att en av deras hundar blev BIS – Green II de la Noé d’Orient! Kenneln blev också andra bästa uppfödare. Så roligt och så välförtjänt! 🙂


Lämna en kommentar

Beauceronträff!

I söndags anordnade Beauceronklubbens södra region träningsträff! Jag valde att bara ta med Indi, det blir lugnare om vi inte har med gapiga Garibaldi 😉 och jag kände att det är Indi som behöver såna här saker; jag har varit slarvig med miljö- och socialträningen, framför allt när det gäller andra hundar.

Nu är ju Indi en synnerligen sansad hund och trots att han nästan bara umgåtts med den egna flockens hundar så löser han det strålande. Han fick hälsa på en 6 månaders pudeltik, en äldre beaucerontik, en 5 månaders beauceronhanvalp och som avslutning på dagen fick han chansen att leka med Ixa, en beaucerontik som är ungefär en månad äldre än honom samt Ifi, en 5 månaders beaucerontik, från samma uppfödare som Indi, dessutom är hon hans (halv)systerdotter. 🙂 Det var nog det bästa på hela dagen tyckte Indi och uppförde sig hur fint som helst, la sig ner så valpen kunde brottas med honom utan problem och var mer intresserad av att springa och leka med Ixa än att försöka lukta på henne eller så. Jag är så imponerad av hur duktig han är!

Förutom att socialisera och leka så tränade vi även på att spåra – jag väntade mig inte så mycket av honom med tanke på att han senaste veckan blivit världens tonåring… men han spårade faktiskt riktigt fint! Han fick ett enkelt spår på ca. 200 meter, i serpentinform med köttbullshögar lite här och var. Köttbullshögarna totalignorerade han, men däremot spårade han alltså riktigt fint, duktig kille! Vi tränade även skott, två skott fick de tre valparna/unghundarna höra och sen fick de springa till skytten (Martin) och hälsa samt sen leka en stund – jag tror att det blev en väldigt positiv koppling till skott för alla tre hundarna. 🙂

Lagom trötta kom vi hem på eftermiddagen och tog hand om de övriga hundarna som nog kände sig lite övergivna…. efter promenad och mat så fick alla lite goda ben att tugga på, men Indi stensomnade utan att tugga nästan något alls… 😉

Vi tvåbenta avslutade dagen med grillning – grillspett och folieknyten med färskpotatis och lök, samt ett glas vin – en bra avslutning på en riktigt bra dag. 🙂

Indi spårar

Indi spårar

 

Ixa, Indi och Ifi - vilka miner!

Ixa, Indi och Ifi – vilka miner!

 

Tjoho, kul att leka!

Tjoho, kul att leka!


Lämna en kommentar

Tänk så lätt det är…. egentligen….

Jag är en rätt slarvig hundtränare, jag släpper igenom en massa beteenden som egentligen inte är så önskvärda och då menar jag alltså är beteende som JAG faktiskt inte vill ha om jag ser ärligt på det.

Att ignorera beteenden som inte påverkar andra men som kanske stör dem för att de tycker att man ska ha hund på ett annorlunda sätt… tja, det är något jag inte har det minsta problem med. 😉

Men så har vi alltså saker som egentligen stör mig, som ibland får mig irriterad och som tillkommit för att jag slarvat eller varit ouppmärksam – inte alltid och inte totalt, vissa saker får man nog lätt med ändå men vissa saker hade varit så mycket lättare att förebygga än att försöka ändra när de väl är inarbetade.

En sån sak är koppeldragning. Garibaldi är verkligen INTE en hund som går bra i koppel, mycket pga att han är väldigt lydig när han är lös. Inte extremlydig iofs, han kan slarva lite med att lyssna ibland men han är fullt medveten om när det är allvar, han sticker inte efter vilt eller bilar eller drar fram till människor eller hundar, han kan hålla sig på grusvägen istället för att dundra ut i den nysådda åkern etc etc, alltså har han fått mycket frihet. På gott och ont – ibland måste man ju ha honom i koppel och han drar något infernaliskt. Det blir inte bättre när husse och Indi är med…

Jag har testat lite olika metoder, dels att stanna så fort han drar, vilket inte funkat så bra, mest för att det blir så hopplöst segdraget för både mig och hunden och även promenadsällskapet (husse och Indi) – man kommer ju liksom ingen vart. Sen har vi även provat att kommendera ”sitt” så fort han drar, vilket funkar bättre än att stanna men som skapar frustration i Garibaldi och definitivt inte får honom att tagga ner utan tvärtom. Så för nån vecka sedan blev jag trött på allt strul och beslöt mig för att helt enkelt belöna så fort han inte drog. Jag har säkert testat det innan men förmodligen inte varit tillräckligt konsekvent, eller satt dåliga kriterier eller bara inte jobbat med det tillräckligt mycket.

I Garis fall räcker det med små bitar torrfoder (han går lätt upp i vikt numera så det gäller att inte stoppa i honom för mycket, som tur var äter han glatt nästan vad som helst) och jag släppte godiset bredvid min vänstra fot eller snett bakom mig. Det tog inte många gånger för Gari att fatta att han inte skulle dra – varför har jag inte gjort så här innan? Tja, kanske för att för några år sedan var godis inte alls så intressant för G som det är nu… det är i alla fall en anledning som gör att det funkar fint nu.

Jag kombinerade även det hela med ett ”nej” i bestämd (men absolut inte arg) ton när han några gånger råkade ligga på för hårt i halsbandet – jag har inga problem med att använda ett nej-kommando, speciellt inte med en hund som Gari som är mycket väl medveten om att nej framför allt betyder ”det där ger ingen utdelning” och jag tror det gjorde det extra tydligt för honom vad som var rätt och vad som var fel.

Det bästa med det hela är att det inte får Gari att bli frustrerad eller gå upp i varv, snarare tvärtom. Visst blir han uppvarvad av att få belöning men eftersom all konflikt försvinner så går han inte upp i stress eller frustration å samma sätt. Enda nackdelen är att det ibland kan bli lite mycket att han går fint vid min sida istället för att gå ut i kopplet men om jag bara avhåller mig från att belöna det så släpper han efter en stund igen och går ut i kopplet igen. Tanken är ju att han ska kunna gå på långt koppel och nosa, kissa etc. men inte slita armarna av den som går med honom.

image

Here koppeldragare, här synnerligen avkopplad

Vi får se hur det går när Gari går med husse sen; just nu har husse haft en kampanj med Indi eftersom den lilla fläckiga skrutthunden varit synnerligen ointresserad av att lyssna på (i Indis ögon) tråkiga husse. Så husse har fått köra lite uppletande med Indi, kalla in med lek och belöning etc på promenaderna och efter ca. 1 1/2 veckas jobb så är Indi nu mycket lyhörd på husse igen. Kanske dags att byta hund och se hur koppelträningen med Gari går då. 😉

För att ovanstående metod ska funka krävs ju dock att belöningen är tillräckligt mycket värd i hundens ögon… vi försökte göra samma sak med Indi, som också gärna drar en del (symptomatiskt för våra hundar??) men här var godiset helt enkelt inte tillräckligt mycket värt, så med honom får vi jobba lite annorlunda. Konstigt nog gillar han att gå vid sidan och tigga godis, då är godiset tillräckligt mycket värt, men att vända tillbaka för att få en kastad godis var tydligen INTE tillräckligt viktigt. Nå, jag kan ju säga att jag i alla fall har lyckats vad gäller fotgåendet – han gillar verkligen att gå vid sidan med kontakt och vi får jobba vidare på andra sätt med det här att inte dra i kopplet. 🙂


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


Lämna en kommentar

Träning och sånt

Höstmörkret tar på min energi, trots att jag slutar tidigt flera dagar i veckan och det går tyvärr ut över hundarnas träning. Jag går och längtar efter att vår träningshall blir färdig för det kommer ju helt klart att underlätta en hel del att kunna träna i en varm och ljus lokal oavsett vädret och mörker ute.

Jag brukar inte vara riktigt så här slut på hösten/vintern tycker jag, speciellt inte sedan jag började jobba deltid, men nu tror jag att det är flera faktorer som spelar in – stress pga flytt, försäljning av gamla huset, allting med hallen och nya företaget, sorgen efter händelsen med Måns-Oskar (jag saknar honom väldigt väldigt mycket) och så ovanpå det så var jag ju först magsjuk i nästan 10 dagar och då tog jag inte Levaxin vilket borde kunna påverka ett tag efter (typ nu) och så har jag heller inte kunnat vara ute och röra mig så mycket som jag skulle behöva pga att jag sen skadade knäet. Det är 4 veckor sedan nu och det är helt klart bättre men fortfarande inte bra.

Men lite träning får jag till ändå och det tackar väl hundarna för. 😉

Garibaldis träning

För Garibaldis del har fokusen legat på lydnadsklass 3 då vi var anmälda till en tävling förra helgen och en nu i helgen som kommer. Helt klart är att momenten inte är färdiga för tävling (åtminstone inte om jag vill ha uppflyttningspoäng) men det var å andra sidan därför jag valde att anmäla – för att se hur vi låg till.

Det jag har noterat och som ju är ganska självklart är att träning gör stor skillnad… 😉 jag har de senaste veckorna kört en kampanj med rutan och vittringen inför tävlingarna och Garibaldi gick från att knappt ha kunnat vittringsapportering alls för några veckor sedan till att ta rätt pinne på tävling, trots att vi aldrig nånsin tränat med att någon annan lägger ut pinnarna. Jag har dock varit noga med att förbereda på rätt sätt, dvs vända mig om även när jag själv lagt ut pinnarna och kommandot ”leta apport” har helt klart blivit befäst. Där ser man hur bra det kan bli trots att vi inte tränat in hela momentet exakt som det ska vara på tävling. Likaså har vi aldrig haft någon som kommenderat vid rutan, inte den biten där jag går mot rutan och vinklar och sen vinklar tillbaka mot utgångspunkten igen och får order att kalla in hunden. Men den biten fixade han också utan problem.

Något som verkligen behöver tränas, men som kommer att kräva att jag åker till brukshundklubbar och hittar folk att träna med, är gruppmomenten.

Sen har vi fjärren…. den är inte bra alls; när han är laddad skiftar han snabbt och lätt MEN han flyttar sig både i sidled (VAD är det jag gör som gör att mina hundar flyttar sig åt höger – sett från deras håll – i fjärren?!? Kenzo och Chili gjorde likadant!!) och även framåt ibland, är han inte så laddad så flyttar han sig inte så mycket men det kan bero på att han helt enkelt inte utför alla skiften. På tävlingen i söndags fick vi en 0:a eftersom jag behövde alldeles för många kommandon för att få honom att skifta. Det är framför allt skiftet till stå som är problemet.

Så nu har jag dels börjat med en kampanj för att få honom att vara stilla med bakbenen – genom att han får stå med dem på en target – och dels ska vi träna fjärr med störning (av Indi och husse till att börja med) samt när han är lite trött efter rastning/träning/bus. Har testat lite med baktasstarget tidigare men inte fått till det riktigt, igår testade jag med en bit wellpapp och det funkade faktiskt riktigt bra. Han är rätt bredbent och sätter sig även med brett mellan tassarna så jag fick hitta en bit som var bred nog. I början var han väldigt fundersam men efter lite jobb med att få honom att förstå att det viktiga var att tassarna var kvar på pappen så kunde vi mot slutet faktiskt göra några skiften ligg-stå och stå-sitt. Långsamt gick det, men det är för att han är osäker på vad jag vill, det bör bli bättre med ökad förståelse för det hela.

Vi ska också lägga lite energi på fritt följ med störning för han har lite för lätt att släppa blicken på mig och kolla på annat, då tappar han direkt en del koncentration (även om det inte blir så illa att han glider ifrån mig men i söndags glömde han sätta sig i nån halt och det är typiskt pga att han är lite okoncentrerad).

Indigos träning

Så har vi då lillfläck, alltså Indigo. Kan nog säga att han är den valp jag tränat minst med nånsin, pga flytt och allt så har helt enkelt träningen fått stå tillbaka. Lite småsaker har jag ändå kört, ska se om jag kan sammanställa lite.

Han har början till fritt följ/linförighet, med fin kontakt (en liten bit) och stort engagemang (utan att bli alltför yvig). Vi har påbörjat apporteringens gripande och hållande, det går hyfsat bra faktiskt. Stadga i stå, sitt och ligg fungerar fint, har tränat med omvänt lockande. Han är också duktig på att sitta eller ligga kvar om jag går iväg en bit. Jag har kunnat gå och lägga ut ett uppletandeföremål kanske 25 meter ut och han ligger kvar, jag har också kunnat lägga en boll i rutan och han sitter kvar (10-12 meter bort). Vi har alltså kört lite rutan-träning med boll eller godis i rutan. Även ställande under gång börjar arta sig.

Min plan när jag skaffade Indi var att han redan från början skulle kunna fotgående på höger sida lika bra som på vänster sida eftersom jag tänkte tävla bland annat rally med honom, men det har jag tyvärr slarvat med. Vanlig fot-ingång på min vänstra sida gör han väldigt fint medan höger har vi inte fått till riktigt men nu har jag satt igång en hårdträning med det. Vi håller nu även på att träna in ”sitt framför”, vilket gick lätt att få in.

Han är en rolig hund att träna, har massor av energi och vilja att jobba, men ibland är väl koncentrationen inte direkt perfekt… kanske inte så lätt när man är 7 månader och en liten slyngel. För det mesta sköter han sig fint, men det har kommit några saker på senare tid som gör att han känns mer som en unghund än en valp – härom dagen tuggade han plötsligt sönder en liggdyna som låg i sovrummet, efter att ha varit duktig med allting utom kartonger ända från valpstadiet… 👿

Chili skräms… kunde slutat illa

Nånting helt annat som hände härom dagen var att Chili skrämde oss rejält. Det var på morgonen och Martin skulle gå ut med Chili och Sigge, jag höll på att ge Torsten mat i pannrummet när jag hör Martin vråla på mig… jag rusar till vardagsrummet och undrar vad som har hänt, tänker på om Sigge lyckats sticka efter en katt eller nåt…. Men då visar det sig att Chili gått omkull på det hala laminatgolvet i vardagsrummet, han har ”fläkt” sig, dvs ett bakben ut år vardera håll och han kom inte upp, inte ens med hjälp… Jag stängde undan Sigge som oroligt for omkring och när jag sen vände mig om så lyckades Chili precis ta sig upp med hjälp av Martin. Han rörde sig utan problem och verkade inte ha fått några men av det men med tanke på hur hans rygg är full av spondylos så blir man ju orolig. Han fick en Rimadyl och sen fick han ha sitt Obtrack-täcke på hela dagen men på kvällen och dagen därefter travade han utan minsta problem så tydligen hände inget värre. Han hade pipit till när det hände, förmodligen gjorde det ont i ryggen och musklerna just då, men det verkar vara det enda som hände. Nu har han fått hålla sig i andra delen av huset och igår köpte vi fler gångmattor så att han alltid kan gå på en matta när han rör sig över vardagsrumsgolvet. Laminat är lite läskigt på det sättet att det är så jäkla halt för hundarna. 😦

Man blir ju orolig när gamlingarna gör sig illa… Chili blir för övrigt 11.5 år idag, tänk vad tiden har gått. Vår stora fläckis som mentalt aldrig riktigt blivit vuxen, som är världens snällaste och så mysig. ❤

Duktig Sigge!

Sigge skrämde mig igår kväll, men var också väldigt duktig… jag skulle släppa ut honom för kvällskissningen, jag brukar kolla så att det inte är några katter som far omkring på gården – är det fallet så tar jag ut Sigge i koppel – men nu var det lugnt, trodde jag….. precis när jag släpper ut Sigge genom dörren (och han far ut i full fart, typisk Sigge-stil) så kommer Torsten farande rakt över gården, tydligen hade vi glömt spärra kattkluckan för utgång.

Jag verkligen VRÅLADE ”Sigge!” med värsta rösten och Sigge tvärvände, snubblade nästan på katten som sprang rakt framför honom och sen rusade Sigge rakt in i hallen tillbaka till mig och såg väldigt mycket ut som ”oups, nu ställde jag till det”. Lika förvånad såg han ut när jag överöste honom med beröm, men han var snabb att i sann Sigge-stil hoppa upp med tassarna på mina axlar och pussas. Duktiga duktiga Sigge, fördelen med att han är så pass mjuk som han är, han lyssnar verkligen. Puh… jag är kanske extra lättskrämd nu efter olyckan för en månad sedan men Sigge är, till skillnad från Garibaldi, inte arg på katterna… han bara tycker att de är spännande jaktbyten, ungefär i klass med vilken hare eller kanin som helst. När jag då tog i med ”rösten” så fanns det ingen tvekan om vad han skulle göra, fina killen. ❤