Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


4 kommentarer

Utställning och annat

Fortfarande ingen större fart på mitt bloggande tyvärr men får se om jag kan komma ihåg lite vad som hänt senaste tiden.

Vi har avslutat Agility foundations-kursen, den har varit kanonbra och jag ser fram emot Agility grundkurs som vi snart ska börja på. Har mest tränat på foundations-saker, inte mycket lydnad har det blivit men det är väl dags att ta tag i det.

Jag har varit hos läkaren med mitt trasiga knä, hon tömde det på rejält mycket ledvätska samt skickade en remiss till röntgen och härom dagen fick jag kallelse till i slutet av november… jaja, bara att stå ut. Eventuellt kan vi tömma knäet en gång till tyckte läkaren, när jag pratade med henne härom dagen i ett annat ärende, nämligen min hypotyreos. Jag är inte speciellt pigg just nu, tröttheten ligger åter som ett täcke över mig och det har varit så ett par månader, det har smugit sig på och som vanligt tar det ett tag att märka det. Har varit och tagit blodprov så får vi se hur värdena ser ut nu, läkaren tycker redan att jag ligger lite för högt i min Levaxindos så det lär få bli något annat. Jag föreslog T3, liotyronin och det kanske blir så, vi får se.

Den här tröttheten gör tyvärr att hundträningen går på sparlåga, vissa dagar är jag piggare, andra tröttare. Tidigare i veckan var jag riktigt pigg när jag kom hem (slutade tidigt) och vädret var ljuvligt, mer som september än slutet av oktober, så det blev ett par timmar med hundpromenader och träning för alla fyra hundarna. Dagen efter var jag frusen och trött och sov på soffan mest hela tiden. Upp och ner, bara att vara glad de dagar det är upp. 🙂

Så här vackert var det tidigare i veckan:

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Dessa vackra ekar, vi hade gott om dem runt Solgläntan och även här nere finns det många. De är fantastiskt fina oavsett årstid.

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

Gården sedd från åkern bortanför träningsplanen

2014-10-28 16.17.51

Solnedgång

Solnedgång

Älskade Gari <3

Älskade Gari ❤

På promenad med Garibaldi

På promenad med Garibaldi

Sigge och Chili letar godis

Sigge och Chili letar godis – Sigges svans viftar så mycket att kameran inte hinner med i det avtagande dagsljuset…

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

Höstfärger

2014-10-28 16.07.17

2014-10-28 15.32.38

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

Träningsplanen börjar bli riktigt tät och fin nu!

2014-10-28 15.32.25

2014-10-28 15.29.16

Fina Indigo <3

Fina Indigo ❤

Gården från uppfartsvägen

Gården från uppfartsvägen

Höstfärger

Höstfärger

Så vackert med solnedgångar!

Så vackert med solnedgångar!

 

Indigo roade sig med att springa… vad annars… han ÄLSKAR att springa och han behöver få göra det minst en gång om dagen för att må riktigt bra verkar det som. Jaja, han står väl ut även när han inte får springa men man ser hur lycklig han blir när han väl får chansen. Tokfrans! 🙂

Under helgen har det varit full fart i träningshallen, fredag-lördag var det ett collieträningsgäng som hade hjälp av Heidi Billkvam och idag har ”vår” instruktör Ida – www.agilida.se – haft kurs i belöningsutveckling. Jättekul att det är så full fart just nu, trots vädret som är mer sensommar än höst – idag var det 16-17 grader… helskumt så här i början av november.

Igår var det även dags för utställning för Indigo, denna gången SKKs internationella i Växjö. Första gången inomhus och första internationella utställningen, jag såg det hela som träning då han är så ung ännu, plus att flera goda vänner skulle dit med sina beauceroner. Även Martin följde med, trevligt med sällskap, enda nackdelen är att man hela tiden känner att man har bråttom hem till hundarna där hemma….

Domare var Natalja Skalin som visade sig vara en mycket sympatisk domare, trevlig med hundarna, lugn och sansad, lät gärna en glad hund pussas, något som Indi lyckligt utnyttjade. 🙂  Hon gillade Indigo mycket visade det sig, så pass att han fick Excellent och CK! Hans första CK, jippie! 😀  Sen i bästa hanklass var det bara Indigo och Evas Figo, där vann Figo och fick CACIB och Indigo fick R-CACIB! Vilken dag! Visst, ett R-CACIB är ju inget ”värt” titelmässigt om man säger så men om nu Figo redan hade varit internationell champion så hade ju alltså Indi fått CACIB:et. Hur coolt som helst att min lilla grabb är så fin! Jag hämtade ut en rosett för R-CACIB:et och sen köpte jag faktiskt en för CK:et, det var ju hans första CK och rosetten var riktigt fin. Domaren konstaterade att han kommer att bli jättefin när han växer till sig lite till, så roligt att höra. 🙂

Det var en fantastiskt trevlig dag med alla härliga beauceronägare och deras hundar, så himla trevlig stämning. Eva hade bakat kaka som hon bjöd på och vi stannade en stund extra så vi kunde vara med och fika.

Stort grattis till Karin vars fina Athena, 10 år, blev BIR och BIR Veteran, samt till Eva vars Figo alltså blev BIM!

Indi skötte sig strålande som vanligt – glad och trevlig med allt och alla, fast jisses så trött han blev av den ovana miljön. Han var helt slut när vi var inne i ringen för Bästa hane…. när jag sen gick ut och rastade så bara lullade han omkring och gick fram till alla bilar och tyckte ”Det här är nog min bil! Trött!”. Han piggnade till efter en stund i buren (så skönt att ha en stor bur med sig där han kan koppla av, även om det inte var helt lätt att få honom att vara i buren till att börja med; han ville ut och hälsa på allt och alla och minsta lilla springa i dragkedjan så vips var hans nos ute. 😉

I ringen - jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. ;)

I ringen – jag ser ju inte klok ut men Indi är snygg. 😉

Snyggingen med sina rosetter <3

Snyggingen med sina rosetter ❤

Jättefin kritik!

Jättefin kritik!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Tänka sig! R-CACIB till min lilla kille!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!

Rejäla rosetter får man ju säga, speciellt CK-rosetten!


Lämna en kommentar

1:a advent och lite annat

Så har vi då gått in i årets sista månad. Tiden rusar iväg och nu har vi bott på gården i 3 månader… eller ja, jag har bott här, Martin har farit fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland för att fixa med gamla huset. Men nu är det snart slut med det! Förhoppningsvis skriver vi kontrakt på försäljningen nu i veckan, det känns jätteskönt och dessutom blev slutpriset lite högre än vad vi hade väntat oss. Man hoppas ju förstås att det ska dra iväg men man har också nån sorts realistisk nivå, men den gick vi alltså över rätt hyfsat, härligt!

I fredags var elektrikern här och lämnade av lite prylar och meddelade att han skulle komma kl. 9 nästa dag för att börja sätta upp belysningen i träningshallen. När han kom och knackade på dörren så blev hundarna lite uppe i varv…. som vanligt… Indi som väldigt gärna vill hälsa på folk lyssnade inte riktigt på mig så medan jag försökte få Kenzo att gå in i köket så smet Indi ut och sprang förbi mig (genom hallen bort till ytterdörren) och smällde samtidigt i mitt skadade knä… Aj så ont det gjorde, visserligen inte i närheten av den smäll jag fick när de sprang omkull mig för en månad sedan men ändå.. nu är ju knäet redan skadat liksom. 😦

Både torsdagen och fredagen var vi en sväng till ”storstan”….. hehe, Kristianstad är ganska litet om man jämför med Linköping, men de har ändå rätt bra utbud, i alla fall av det vi skulle ha. Största nackdelen tycker jag är att vi inte har nära till Ikea och Bauhaus längre. Ikea var vi ju vana vid och Bauhaus hade vi först i Norrköping och sen öppnade de äntligen i Linköping… då flyttar vi…. 😉  Men Jula, Granngården, Rusta, en bra djuraffär, Harald Nyborg och en Ica Kvantum samt Ica Maxi ger ett helt ok utbud när man ska handla mat och prylar. 🙂

I lördags började vi adventspynta. Det kom upp slingor på stallet och träningshallen, sedan tidigare hade vi en ljusslang i inkörseln och så satte vi ”fuskgranslingor” med lampor i runt två av de tre dörrarna – och upptäckte att det där med stenhus har sina nackdelar…. inte alls lika lätt att få dit krokar, men vi lyckades efter lite trixande och lite speciallösningar. 😉  Jo, sen satte vi ju även upp adventsstjärnor och -stakar inomhus, plus att vi hade köpt några julstjärnor och hyacinter. Lite glögg och pepparkakor till det och sen var det riktigt mysigt här.

Jag ville ha lite granris i krukor utanför dörrarna, men insåg snabbt att några granar har vi inte på vår mark… däremot hittade jag en tall bakom maskinhallen och tallris blev minst lika fint, så det blev bra. 🙂

Lite bilder:

Träningshallen pyntad

Träningshallen pyntad

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

Lyktor och tallris vid ingången

Lyktor och tallris vid ingången

Svårt att fota när det är mörkt

Svårt att fota när det är mörkt

Den var längre än stallet är brett.. ;)

Den var längre än stallet är brett så den fick fortsätta runt hörnet lite… 😉

Ljusslinga på stallet

Ljusslingan på stallet välkomnar direkt när man kommer till gården

Pyntat

Pyntat. Lite snö hade ju varit fint, men vi får väl vänja oss av vid vita vintrar nu när vi bor i söder. 😉

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Igår skulle jag och Garibaldi tävla lydnadsklass 3 i Veberöd, men mitt knä bråkade rejält redan när jag gick och rastade och sen lyckades jag nästan snubbla över en sak i tvättstugan, jag hann stoppa så jag inte föll men det var inte bra för knäet, så jag fick ännu mer ont och då kände jag att det var banne mig inte vettigt att sitta en timme enkel resa i bil och sen halta runt på en lydnadsplan när vi ändå inte har nån chans att göra en bra tävling. Så jag ringde och strök mig, tråkigt men jaja, vi får ta igen det nästa år.

Trist nog hade jag en ”dipp-dag” igår – jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det men det är något som dykt upp efter att jag fått min hypotyreos. Nån dag då och då så tappar jag totalt all ork, mentalt men framför allt fysiskt. Jag var helt slut igår, så det var nog bra att jag inte åkte och tävlade. Jag la mig på sängen för att vila knäet lite och sen sov jag hela förmiddagen! Somnade även en stund på eftermiddagen. Helt hopplöst, hade inte ork eller lust att göra något alls. Martin slet under tiden med att skriva ansökningar om bygglov dels för vårt kommande gästboende och dels för träningshallen, som vi faktiskt inte visste att vi behövde bygglov för. Normalt är det enkelt med jordbruksfastigheter; ekonomibyggnader behöver helt enkelt inte bygglov. MEN eftersom vi nu ändrar verksamheten från jordbruk till hundträningshall så krävs det alltså bygglov. Tyvärr kan det ta ett tag också, pga julledigheten som snart infaller. Vi får väl se. Sen bytte han också däck på Chryslern så jag har en bil med vinterdäck ifall väglaget blir vintrigt i veckan. Själv gjorde jag alltså inte mycket alls, som tur var hade jag redan dagen innan lagat en lammgryta som vi åt på kvällen. Jag tyckte inte den var vidare god, men Martin tyckte den var jättegod…

Elektrikern blev för övrigt klar med belysningen i hallen, det blev fantastiskt bra! Det sitter rörelsedetektorer så att man slipper tända och släcka, det sker automatiskt. Kanonfint kommer det att bli, åh vad jag längtar!

Martin tog en bild igår kväll:

Ljust och fint

Ljust och fint

Just nu ligger det stenmjöl på golvet, det måste dock gjutas på lite cement för att kunna lägga mattan – något som mattsäljaren missade att berätta, han påstod att det skulle räcka med stenmjöl men sen visade det sig när vi pratade med mattlägaren att det gick inte, utan det måste gjutas. Nå, nu väntar vi ändå på bygglov så vi kan inte färdigställa förrän vi fått det, men det är ju lite tröttsamt när en säljare säger en sak som inte alls stämmer. Men hur som helst – hallen kommer nog bli superfin. Det är Agilitymatta som vi ska lägga och jag hoppas att det blir riktigt bra.

Imorse vaknade jag däremot pigg och med en massa energi, tack och lov att de där trötthetsdagarna bara varar en dag oftast. Det har säkert något med hypon att göra och det är väl bara att lyssna på kroppen. Man får ju vara tacksam att man inte har sånt där kroniskt trötthetssyndrom för fy sjutton vad det måste vara hopplöst jobbigt. 😦  Jag minns hur jag mådde innan jag fick min hypo-diagnos; då var jag konstant så trött, inte bara nån enstaka dag utan varenda dag var ett elände. Har väl aldrig blivit så glad att få veta att jag faktiskt var sjuk… då fanns det ju plötsligt en möjlighet att göra något åt det. Nå, numera är det som sagt bara nån dag då och då så jag ska nog egentligen inte klaga.

Så idag har det blivit träning med hundarna, gäller att passa på när energin är på topp! 🙂 Vädret var strålande fint, klart och soligt med några minusgrader på morgonen och förmodligen runt nollan på eftermiddagen (det var frost i gräset på skuggiga ställen). Började med Indi och han var så jäkla duktig! Vi tränade fritt följ, både vänster och höger sida, bara korta sträckor dock. Han har superfint bakdelsarbete, hur han nu lyckats få det….. jag har ju knappt tränat det… 😉 Jag har dock tränat in positionen lite annorlunda mot hur jag gjorde med Garibaldi, eftersom jag inte alls är nöjd med det fria följ som blev resultatet med Gari och det verkar ju ha gjort susen. Tur att man lär sig lite av sina misstag i alla fall. 😉

Vi tränade även på ”springa till rutan” med shaping och även att springa från rutan och komma in vid min vänstra sida. Typiskt en sån sak som är lätt att träna redan nu, även om den inte kommer förrän i klass 3. Indi har inga problem att sitta kvar i rutan när jag går ifrån honom, duktig kille (ja, jag satte honom, vill inte lägga honom i rutan ännu, däremot är jag inte säker på att han klarar av att stå kvar när jag går iväg, att sitta kvar kan han däremot).

Lite gripande av apport (i form av en kamprulle) gjorde vi också, samt lite inkallningar, ställande under gång, enkel platsliggning och så lekte vi en massa. Han är verkligen rolig att jobba med och trots att vi inte tränar så mycket som han säkert skulle vilja så orkade han lätt hålla koncentrationen uppe hyfsat i 45 minuter! Jag såg att ibland blev han lite trött i huvudet så då gjorde vi enkla saker plus att vi som sagt lekte mycket. Han älskar att kampa, det är nog nästan bästa belöningen, även om godis och att jaga boll också står högt på listan. Tacksamt med lättbelönad hund. 🙂

Garibaldi fick sen ett pass lydnad, klass 3 (förutom hopp-apport) och jag försökte köra lite mer tävlingsmässigt, fast i rutan fick vi lite problem – jag hade kört inkallningen alldeles innan, med startpunkt jämte rutan, så när jag sen skickade mot rutan så drog han istället mot startpunkten för inkallningen. Fick ändra strategi lite och sen gick det bättre. Han har senaste gångerna på träning och även på tävlingen i Skurup gått in från vänstersidan, så nu la jag en boll bakom rutan och så fick han springa och ta den, varvade mellan att låta honom springa direkt och ta den kontra att stanna honom i rutan och sen ge frikommando. Funkade fint, jag har ju kört så här innan så det är nog dags att göra lite sånt igen.

Vittringsapporteringen är numera hur säker som helst, spännande att det gick så fort att lära in den men så hade vi iofs grundlagt en del tidigare. Fjärren är ju ett av våra problem, idag jobbade jag med att stå bredvid honom och hjälpa honom fysiskt genom att visa hur han ska skifta, det gick riktigt bra. Ska jobba vidare med det parallellt med att jobba med baktasstarget, så får vi se. Största problemet är väl egentligen att han inte skiftade nästan alls på tävlingen; hade han skiftat men flyttat i sidled som han gör så hade vi ju inte haft en 0:a… jag tar faktiskt hellre sidoförflyttning än inga skiften, men det där tror jag iofs hänger mest på att han är ovan vid att köra fjärren i den miljön; han var helt enkelt lite för ofokuserad. Det märktes ju även i fria följet.

Såg en Youtube-video härom dagen, den kom via Facebook, på en kille som tränar fritt följ inne på en flygplatsterminal. Jisses säger jag bara…. hur får man hunden att ha så fint fokus?? Tror inte Gari hade gått ett enda steg fot med kontakt i sån miljö. Det är ju förstås enbart mitt eget fel – nu har jag inga ambitioner att kunna köra lydnad på en flygplats 😉  men det här med att hålla fokus även i störiga miljöer är ju en träningssak och jag har helt enkelt slarvat med träningen av sånt. Måste försöka vara noggrannare med Indi än vad jag varit med Gari, fast hittills har jag ju inte skött det så bra… Indi har inte varit på nån brukshundklubb mer än en gång… 😳  jag MÅSTE ta tag i det. Även Gari hade säkert mått bra av att få träna lydnad typ mitt i Degeberga eller så; inte direkt storstad 😉 men förmodligen nog så svår störning för honom. Skärpning matte!

Slutligen gick jag en promenad med gamlingarna och Sigge och därefter fick Sigge ett rallylydnadspass som han tyckte var riktigt kul.

Intressant nog så var lammgrytan, som jag inte alls gillade igår, väldigt god idag. Men så mådde jag ju heller inget vidare igår… tänk vad det påverkar.

Så här vacker var solnedgången idag – soliga dagar gör ju att ljuset hänger kvar lite längre, den här bilden togs efter kl. 16 och mulna dagar är det ju mörkt då.

Underbar solnedgång

Underbar solnedgång


Lämna en kommentar

Träning, kurs med film samt veterinärbesök

Så här på höstkanten gäller det att passa på när vädret är fint! Egentligen slutar jag sent på måndagar men efter en titt på väderprognosen så bytte jag raskt tisdagens lediga eftermiddag mot måndagen och åkte till klubben för att träna agility i fint väder eftersom det utlovades risk för regn på tisdagen.

Garibaldi var inte riktigt lika taggad som han brukar; jag tror han laddar rätt mycket av att ligga och vänta medan de andra kör och av det här att vi är flera på planen – nu var det bara vi där. Men han skötte sig fint och vi körde en av de övningar vi gjorde på kursen förra gången så jag fick testa mig fram hur jag skulle röra mig för att få till bra framförbyten samt en bra sväng.

Före träningen gick vi en uppvärmningspromenad och efter så gick vi en lite längre promenad längs den fina fågelsjön som man skapat bortanför klubben. Det är trevligt att vara ute och promenera med Gari, han är uppmärksam och lydig men inte jätteklängig; håller koll på var jag är, går inte så långt ifrån mig, kommer direkt när jag kallar, bryr sig inte om fåglar eller vilt eller andra hundar på håll.

Sen har det inte blivit så mycket mer träning under veckan pga andra orsaker samt att jag tyvärr inte är speciellt pigg och min energi är totalt borta. Jag somnar som en stock om jag skulle råka sätta mig framför tv:n, till och med när jag tittar på nån favoritserie. 😦 Väntar på provsvaren av blodprovet jag lämnade i måndags, nån gång nästa vecka borde jag få veta lite mer. En liten höjning av Levaxindosen känns behövlig.

I går var det dock agilitykurs och även om jag till och med kan tycka att det är lite jobbigt att åka iväg till den så försvinner tröttheten så snart vi är på klubben. Vi började med teori och instr. pratade om hur det funkar på tävling. Jag siktar väl på att vi ska kunna komma ut och tävla nån gång nästa år, tänker gå tävlingskursen till våren och sen kan vi väl hoppas att vi ska våga oss ut och tävla på riktigt – inofficiellt ska vi tävla redan nästa helg då det är agility-KM på Linköpings BK och de har en nybörjarklass för de hundar som inte tagit nån pinne på officiell tävling. Kanske lite över vår nivå men tja… en hoppklass utan slaom, det ska vi väl ta oss igenom, förmodligen inte felfritt men skit samma, kul att testa i alla fall. 😀

Kvällen började dock lite oturligt för Gari, när han hoppade ur bilen så lyckades han trampa tokigt så han snubblade och körde hakan i marken. Jag såg bara att han gjorde något men inte exakt vad som hände men sen under rastningen så fick han en godisbit och då fick jag fullt med blod på handen! Visade sig vara en skrapsår på hakan; det slutade snabbt blöda tack och lov. Sen under kursen satt han på agilitybordet, hoppade upp mot mig och höll på att nästan välta mig så jag tryckte ifrån i bringan på honom för att få honom att lägga lite tyngd bakåt istället för allt på mig, då pep han till. När jag klämde lite så upptäckte jag att han ömmade i musklerna som går typ från bröstbenet och ut mot frambenen. Masserade lite och han såg inte helt glad ut så jag måste nog bli mycker mer noggran med massage och stretching för hans del.

Gårdagens kurstillfälle innehöll en kort bana med 10 hinder, varav två tunnlar. Dessa hade ganska blöta ”golv” eller vad man ska kalla det och jag mindes hur Gari var i våras på avslutningen för nybörjarkursen; en tunnel tog han, sen insåg han att det var blött i tunneln och vägrade resten av tunnlarna. Men idag var det ingen tvekan så han har helt klart bättre drag och motivation nu, kul! Däremot upptäckte jag att han inte är så styrbar som jag trodde när han har sikte på externbelöningen… 😉

Pga att han verkade ha lite ont i musklerna så fick han hoppa på small-höjd, vilket blir nästan lite fånigt lågt men jag ville inte chansa och det var framför allt själva handlingen som vi skulle jobba med.

Först körde vi banan en gång, där fick jag inte riktigt fart på honom på sista sträckan mot belöningen, så då testade vi bara de två sista hinderna mot belöningen och då var det bra fart. Problemet var att hinder nr . 9 tog man även som hinder nr. 3 och då drog Gari om en avlöning direkt till belöningen. Som tur var använder jag en sån där godisväska som man kan stänga med dragsnöre så han fick ju inget för att han drog iväg. Men även andra gången – när instr. filmade – var han svår att stoppa… därav att jag tar i så rejält som ni kan se på filmen. 😉 Sen låter det ännu värre eftersom en hund i bakgrunden drog igång och tokskällde, förmodligen för att jag lät som jag gjorde. 😉

Farten var inte så hög men det var blött och halt, man ser på min lite fåniga stil att jag är ganska rädd för att halka… till helgen ska jag kolla på fotbollsskor!

Idag har vi varit på Valla djurklinik med gamlingarna. Det var dags att kolla Chilis levervärden eftersom han går på Rimadyl då och då för sina tassar, samt att jag ville ha gjort en seniorkontroll på Kenzo då han ju faktiskt blir 12 år om två månader. Han har dessutom två knölar som oroat mig lite, en mindre på vänster framben och en rejäl (storlek som en tennisboll nästan…) i ljumsken. Pojkarna skötte sig strålande, fast Chili fick som vanligt en munkorg för han gillar inte att folk pillar på honom. Passade på att vaccinera dem också. Vet. tog en nål och sög ut lite celler från Kenzos två knölar och under tiden hon läste av det så tog en sköterska blodprov och vaccinerade, sen var det bara att vänta på besked. Lättnaden var stor när det visade sig att bådas blodprov var jättefina och att knölen i ljumsken definitivt är en fettknuta. Den på benet fick hon inte ut så mycket ur men det var några fettceller i det hon fick ut så förhoppningsvis är även det bara en fettknuta. Så skönt! 3400 kr kostade kalaset men det var det värt för att få veta att de är friska, våra fina gamlingar!

Vi tog en promenad runt kvarteret och det tyckte grabbarna var väldigt spännande, inte ofta ”lantishundarna” är i stan men vi borde nog göra det lite oftare för det är ju kul för dem med lite oväxlande miljö och de där två är ju otroligt enkla att promenera omkring med.

Nu ska vi fira fredag med god mat och ett glas vin.


9 kommentarer

Om hypo

Det här inlägget kommer inte att handla om hundar/hundträning utan hypo (hypotyreos) så om ni inte är intresserade av det kan ni alltså sluta läsa nu. 🙂

När jag skriver om hypo här i bloggen är det mest för min egen skull, det är praktiskt att kunna bläddra bakåt och kolla när jag fick ändrad medicinering, när jag testade olika saker, hur jag mått genom åren etc.  men sen kanske det även kan vara till nytta för andra, hoppas kan man ju. 🙂

Nu är det snart två år sedan vi höjde min Levaxindos ganska rejält, jag gick från 100 µgr till först 125, sen 150 och sen slutligen landade jag på 175 och där har jag alltså legat. Jag mår mycket bättre efter den höjningen men jag vet inte om jag ska säga att jag mår bra… lustigt det där egentligen. Jag har stora problem med vikten som mest går upp, upp, upp – jag kan gå ner något enstaka kilo men bara om jag är superstrikt och minsta lilla jag släpper efter så går jag upp igen och jag är så himla trött på det här. Jag äter förvisso en del onyttigheter (godis/choklad) men jag äter också bra mat och rör mig en hel del.

På senaste tiden har jag läste lite mer om hypo och allt som tillhör och insett att jag förmodligen har rejält med myxödem i både armar och ben. Mina svullna anklar är hopplösa, det är inte behagligt att ha strumpor, jag får stora märken redan efter bara kanske 20-30 minuters användning på morgonen. Hade inte varit så konstigt om jag vore svullen om anklarna efter en hel dags jobb, jag står dessutom upp större delen av arbetsdagen numera, men så där direkt på morgonen… det har förbryllat mig lite men nu inser jag ju att det är myxödem.

Ju mer jag läser så inser jag också att de som enbart äter Levaxin (syntetiskt sköldkörtelhormon) faktiskt sällan mår jättebra. Levaxin innehåller T4, medan sköldkörtelhormon egentligen består av T1, T2, T3 och T4. Framför allt T3 är viktigt, det är den del som verkar styra vikt etc. Många vittnar om att de blivit tjockare sen de började med Levaxin. Sen går det väl att säga att det kan vara av helt andra orsaker, men det känns som att fler och fler faktiskt inte mår så bra som läkarna verkar tro – den generella inställningen bland läkare verkar vara att har man väl skrivit ut Levaxin så är patienten frisk. Detta stämmer alltså inte alls om man tittar på verkligheten.

Det finns även icke-syntetiskt sköldkörtelhormon, framställt från malda svin- eller nötsköldkörtlar, men dessa är inte lätta att få tag på. Många verkar dock må mycket bättre med sådan behandling och man kan ju undra varför det då ska vara så svårt att få det? Har man tur så har man en bra läkare som är intresserad och villig att hjälpa till så att man får ta in t.ex. Armour Thyroid som licensepreparat, men de flesta läkare verkar tyvärr mest anse att man är en gnällig kärring och att det är annat som ligger bakom att man inte mår bra. Verkligen deprimerande läsning! Jag inser också att jag nog mår väldigt bra jämfört med många andra hypo-patienter. Men det hindrar ju inte att jag vill må ännu bättre, även om jag inser att jag förmodligen aldrig kommer att må som jag gjorde innan jag blev sjuk. Det kan jag leva med, det finns mycket värre saker man kan drabbas av, trots allt….

Hur som helst, efter mycket läsning och diskussion med en bekant som har samma sjukdom så har jag nu beställt ett kosttillskott (som alltså får köpas in utan licens eller recept eftersom det är just ett kosttillskott) som består av torkade svinsköldkörtlar. Jag ska även testa att äta AdreKomp (som hjälper binjurarnas funktion) samt lite andra mineraler och vitaminer, allt för att se om jag möjligtvis kan bli lite piggare. Min bekant har testat det här kosttillskottet (Porcine Thyroid) och hon mådde betydligt bättre efter det, så jag hoppas att det ska göra nån skillnad även för mig. Vi får väl se, det är en test och funkar det inte så har jag i alla fall testat. 😉

Framför allt hoppas jag på att få lite mer energi (även om jag nu har oerhört mycket mer än jag hade för några år sedan) samt att det blir lättare att påverka vikten åt rätt håll. Jag förväntar mig inga magiska resultat där kilona bara rasar av mig, men det vore ju trevligt om det gick att gå ner i vikt på normalt sätt, istället för att bara gå upp hela tiden.

Idag, 21 februari, har jag tagit första tabletten PT. Ska bli intressant att se om det kommer att ha nån effekt, jag misstänker att jag kommer att behöva äta det ett antal veckor innan jag ser något eventuellt resultat.

Jag har också, sedan några dagar tillbaka, börjat utesluta gluten och laktos för att se om det har någon som helst effekt. Kanske inte helt smart att testa flera saker på en gång för det kan ju bli svårt att veta vad som ger vilken effekt (om det nu blir någon effekt alls) men varför vara tålmodig… 😉