Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Årskrönika 2016 och ja, jag är tillbaka…

Det är 1.5 år sedan jag bloggade senast – jag tappade lusten efter att Chili fått somna in i juni 2015 och sen har jag bara inte kommit igång igen. Men… nu känns det ändå som att det är dags; jag saknar att inte kunna titta tillbaka på vad som hänt och på Facebook blir det bara kortare postningar så nu tror jag att jag ska ta tag i bloggandet igen.

Så här en bit in på 2017 får det ändå först bli en genomgång av 2016  – så mycket jag kommer ihåg/kan utläsa från FB. 😉

Året började med att vi faktiskt fick lite snö i januari och vad man än tycker om snö och vinter (jag gillar det så länge det inte blir allt för galet mycket) så är det ju bara så mycket vackrare än när det är gråmulet och smutsigt och regnigt.

2016-01-15-15-16-39

Fantastiskt vackert med vinter!

2016-01-15-15-11-00

Gården i vinterskrud

2016-01-21-16-23-06

Soldnedgång efter underbar vinterdag

2016-01-21-16-07-03

Vackert!

Jag och Garibaldi tränade rallylydnad, ofta tillsammans med Åsa och hennes Fix-it men också tillsammans med Monica och hennes tre hundar. I slutet av januari åkte jag och Monica upp till Östergötland för att tävla dubbla klasser rallylydnad i Motala. Det gick riktigt bra för Gari och mig, vi fick ihop 79 poäng i ena klassen och 93 (vårt bästa resultat) i den andra och därmed fick Garibaldi även titeln RLD M.

2016-01-24-15-30-27

Garibaldi RLD M!

2016-02-20-19-55-09

Garibaldi vann både rallylydnadsbarometern och blev klubbmästare i rallylydnad!

På Åhus BKs årsmöte i februari visade det sig att Gari och jag blev klubbmästare i rally och även vann Rallylydnadsbarometern! Fantastiskt roligt med ny karriär för Garibaldi, efter att vi slutade tävla lydnad för några år sedan. 🙂

Våren kom tidigt, redan i februari hördes lärkorna drilla över fälten!

2016-02-23-16-18-29

Vårväder 23 februari!

Den 10 mars var det 10 månader sedan Indigo skadade sitt knä (jag ska skriva mer om hela den långa historien i ett eget inlägg nån dag). Han opererades i slutet av juli 2015, sen drog han upp det hela lite under konvalescensen men vi jobbade på med rehab under vintern och hoppades att det skulle räcka.

Vi började även träna lite lydnad och jag vet inte om jag eller Indigo var mest lycklig över det, vi var nog ungefär lika glada. 🙂

img_0138

Lydnadsträning samtidigt som husse testar en av sina nya kameror

Indi fick också vara lös på innergården och leka med sina älskade bollar, han var galet glad!

I början av april var vi med i TV! Första besöket med Indigo för knäskadan, på djursjukhuset i Hässleholm, sommaren 2015, höll de på att spela in Veterinärerna och vi blev tillfrågade om vi ville vara med. Jag tvekade först men bestämde mig för att det nog kunde vara kul ändå. Man kan se programmet i TV4 play så här i efterhand. Vårt inslag kommer 26 minuter in i programmet. 😀

http://www.tv4play.se/program/veterin%C3%A4rerna?video_id=3317172

Garibaldi hamnade också hos veterinärerna men slapp vara med i TV; i mitten av april fick han problem med en analsäck och fick sederas och spolas. Där rök de återstående rallylydnadstävlingarna vi hade anmält till och eftersom kvalperioden för SM tog slut i mitten av maj så blev det inte mer tävlat sen. Vi får se om vi drar igång igen; från och med 1 januari är det nya regler och man kan numera ta championat, då krävs tre resultat i mästarklass med minst 90 poäng. Vore ju ändå kul att avsluta hans karriär med ett championat….

I slutet av april var Indi och jag på återbesök hos veterinär Karin Löfqvist som opererade Indi förra sommaren. Det var något som inte var som det skulle, Indi hade fortfarande ont vid vissa rörelser och han belastade inte det benet fullt ut. Vi beslöt att hon skulle göra en artroskopi och – beroende på vad hon hittade – åtgärda vad som nu kunde tänkas vara fel.

Maj inleddes med massor av fix i köksträdgården, vi var lite sent ute men satte lök, sådde sallad och rensade och fixade. Vi ackompanjerades av fågelsång från lärka och näktergal, de första svalorna hade kommit och både raps och slån blommade och allting doftade honung, helt underbart!

2016-05-08-19-12-58

Slånbuskarna blommar!

2016-05-08-18-43-45

Småplantor som precis krukats om – tomat och chili hade jag sått i mängder!

2016-05-08-17-48-38

Ordning och reda i trädgårdslandet och i bakgrunden blommar rapsen – ljuvliga vår!

12 maj styrde jag kosan mot Jönköping där jag hämtade upp Inger och sen åkte vi vidare till Eva i Hjortkvarn där vi övernattade, dagen efter åkte vi tidigt mot Skavsta och därifrån tog vi flyget till Frankrike – det var dags för vår årliga resa till National d’Elevage, franska Beauceronklubbens rasspecial!

Vi landade på Beauvais och sen blev det hyrbil söderut, med destination Riom där vi skulle bo. Rasspecialen gick sen i en mindre by, Saint-Gervais d’Auvergne, ca. 30 minuter från Riom.

2016-05-13-17-28-35

Vi hamnade i en låååång kö på vägen mellan Beauvais och Riom, det visade sig vara en lastbil där chauffören haft lite otur…

2016-05-14-09-33-57

Kylig första dag på NE

2016-05-15-09-21-47

Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, tack och lov!

NE var som vanligt trevligt, men söndagens bedömning tog galet lång tid och vi var både trötta och frusna när det äntligen var klart. Man vill ju inte åka innan det är slut när man åkt ända från Sverige för att se det… 😉

På måndagen styrde vi norrut och sen tillbringade vi hela tisdagen på Versailles – det var första gången för oss alla tre och det var en helt fantastisk upplevelse! Vi började ute då det var hysteriska köer för att komma in i slottet och det visade sig vara rätt sätt; vädret var helt underbart på förmiddagen när vi var ute, när vi sen gick i slottet mulnade det på lite. Vi tillbringade 7 h där, vilken härlig dag!

2016-05-17-10-46-53

Versailles, utsikt från bakom slottet

2016-05-17-13-54-05

Vi hade verkligen tur med vädret!

2016-05-17-16-44-22

Guld överallt, det är svårt att återge det på foto, det måste nästan upplevas

2016-05-17-17-30-49

De pampiga grindarna

I slutet av maj fick vi äntligen upp tunnelväxthuset, något sent men så blir det ibland.

2016-05-29-13-24-24

Det första tunnelväxthuset på plats. Garibaldi övervakar arbetet från sin plats i skuggan

2016-06-01-19-03-45

Ser som vanligt lite fånigt ut när man ställer in de här små plantorna, men om nån månad vet jag att det blir trångt som sjutton.

Så var det dags för Indigos artroskopi den 3 juni troligen även operation (beroende på vad vet. skulle hitta vid artroskopin). Det slutade med en operation för att få knäskålen att ligga rätt i fåran i benet; den fick inte riktigt plats som det var nu utan låg och skavde på kanten, vilket gjorde att han hade en konstant inflammation i knäet – inte konstigt att han haft ont. Operationen blev relativt stor då man tar bort en bit ben för att få plats med skålen. Han fick stanna över natten och vi hämtade sen hem en trött och halt Indi på lördagen. Han mådde inte alls bra av morfinplåstret som han skulle ha fram till tisdagen, jag hade svårt att få honom att äta och dricka – maten var väl ingen fara men när han inte ville dricka och urinen blev mer och mer mörkfärgad blev jag orolig. När så äntligen morfinplåstret togs bort tog det två timmar, sen både åt och drack han… puh!

En vecka senare fick vi åka akut till djursjukhuset då han trampade lite snett och blev halt, men det visade sig vara helt normalt att han var halt, tydligen hade han bara gått ovanligt bra de övriga dagarna… men vilken orolig tid det var… jag vågade knappt ta ut honom eftersom jag var rädd att han skulle ta sönder sig…. 😦

2016-06-10-16-38-02

Indi stressar inte direkt medan vi väntar på veterinären….

Sommaren blev riktigt fin och varm här nere i söder, många längre upp i landet klagade över mycket regn men här var det varmt och torrt, bönderna vattnade åkrarna konstant och vi njöt av värmen. Vi åkte på lite utflykter i närområdet, det var traktordag i hembyggdsparken och det var arrangemanget Öppen trädgård.

Efter en dryg månad såg det ut så här i tunnelväxthuset och vi fick sätta upp nr 2 och flytta in alla chiliplantor i det:

2016-07-02-19-21-32

Full fart i växhuset och definitivt trångt om utrymmet!

I mitten av juli fick vi godkänt av kommunen att ta vårt gästboende Annexet i bruk! Ett lååångt projekt som skulle varit klart ett år tidigare, men av olika anledningar drog ut på tiden något helt enormt. Skönt att ha det klart till slut!

2016-07-21-18-24-37

Annexet, godkänt av kommunen och äntligen klart att börja möbleras!

Semestern spenderades med att fixa klart i annexet, pyssla med alla odlingar, måla, röja bort gamla staketrester från en remsa på ca 2000 m2 och en hel massa andra saker som jag inte minns. 😉

Sista dagarna i juli fick vi besök av min bror med familj. Vi hade några jättetrevliga dagar – synd att vi bor så pass långt ifrån varandra.

2016-07-30-15-08-12

Min brorsdotter roar sig… 😀

Nånstans där i augusti lyckades Garibaldi göra sig lite illa i vänster framben då han hoppade efter en hoprullad matta jag bar… han glömde dock att han är 9 år, inte 9 månader och han gjorde en rejäl vurpa på gårdsplanen. Var lite stel den dagen men inte mer än så. Dock fick han under hösten ett par omgångar av hälta, det kom akut – verkligen från ett steg till nästa – så han fick ta det lugnt i ett par omgångar. I samma veva bytte vi foder då Doggy gjorde om sina foder och Gari inte längre tålde Light-fodret. Det tog lite tid att hitta ett foder som funkade men till slut landade vi på Kronch Main (Light) och det fungerar bra fortfarande. Dock gick Gari upp väldigt mycket i vikt pga viloperioderna och foderbytet (jag gav lite för mycket i början) – han har börjat tappa en del nu men det är några kilo kvar.

Under augusti skördade vi mängder från alla odlingarna, Martin bytte dörr till blivande hundstallet/förrådet och jag började måla huset samt även fönsterna på innergården – behövligt! Det blir färgbyte från (urblekt) blått till rött.

2016-08-07-11-52-09

Plommon, tomater, gurka och squash – alla odlingar levererar!

2016-08-08-06-43-46

Augusti – stubbåkrar och varma dagar

2016-08-08-17-18-40

Börjat måla gråstenslängan – det blir verkligen skillnad!

2016-08-25-10-32-14

Annexet börjar bli färdiginrett

2016-09-10-13-24-58

Lite tavlor på plats

2016-08-27-13-37-36

Skördat potatis, lök och bondbönor

2016-08-27-13-54-48

Tomater, plommon, gurkor, squash, aubergin, tomatillo och nån enstaka mild chili

2016-09-13-12-19-04

I mitten av september var det fortfarande sommartemperaturer!

Vädret var strålande genom större delen av augusti och långt in i september, underbart!

2016-10-20-16-46-11

Indigo i mitten av oktober, med nytt fint Eckers-halsband

I slutet av oktober var jag ute på en skogspromenad med Indi, det blev kanske lite längre än jag hade tänkt och han var mest van att gå på grusvägar. Dagen efter verkade allting ok på morgonen och lunchen men på eftermiddagen hände något – han flög upp och skällde på en grävmaskin som höll på att gräva igen ett hål utanför köksfönstret och efter det var han tvärhalt på höger bak (det opererade benet). Så pass halt att han på kvällen inte ens stödde på benet…. så illa har det inte ens varit efter operationerna. Han fick vila och några dagar senare var han rätt normal igen men helt bra blev han inte. Några veckor senare var vi hos sjukgymnasten och hon blev orolig, hon tyckte att hans knä inte kändes som det skulle så det blev bokat en tid hos veterinären som opererat honom. Jag som hade trott att hans knä var bra…. det kändes ganska knäckande. Vi fick tid i slutet av november.

Det var inte slut med oturen där – Sigge lyckades med att få en infektion mellan klo och pulpa, jag såg att han slickade, klon var hel men det var en ful infektion och klon fick tas bort. Provtagningen visade på e-coli-bakterier, alltså tarmbakterier, han hade förmodligen trampat i bajs. E-coli är ganska antibiotikaresistent så vi lät bli att behandla och lät kroppen sköta läkningen själv, vilket funkade utmärkt. Det tog tid innan han blev av med tratten, i och med att det var infekterat tog det ett tag innan det slutade vara och kladda, men sen läkte det fint och en ny klo har börjat växa ut.

Sigge försökte även ta livet av sig genom att svälja en bit råhudsben – eller rättare sagt försöka svälja för den fastnade i svalget. Det blev lite panik där – han fick nog luft men var väldigt irriterad och benbiten satt som ett platt kladdigt ”tak” i svaljet. Jag bände upp hans mun medan Martin försökte plocka ut biten med hjälp av en sån där kökspincett i plast men det lyckades inte. Jag fick en klämskada när Sigge stängde munnen med mitt finger emellan – nageln blev vackert blå sen – och medan jag satte ett plåster på såret som blev (en tandspets som trycktes in i fingerblomman) så lyckades Sigge hosta upp biten och sen… åt han upp den igen innan Martin hann ta den! Denna gången fick han dock ner den… jäkla hund! Blir inga såna ben mer… 😦

2016-11-07-12-42-01

Sigge – trött efter sederingen när klon togs bort

Även Garibaldi fick åka till veterinären – han hade ju haft problem med analsäckarna redan i våras och jag kände att det inte hade blivit riktigt bra. Som tur var visade det sig att det inte var något större fel, han har lite svårt att tömma analsäckarna själv så jag fick testa med att tillsätta en sorts fibertillskott till hans foder och det har fungerat helt perfekt. Det är inte helt billigt och det går åt en del om man ger varje dag men jag har lärt mig att det inte behövs, det räcker att han får det några gånger i veckan för att han ska hålla sig ”tömd”. Skönt att det inte var värre, det räckte liksom med sjuka hundar tyckte jag.

2016-11-11-09-40-18

Till slut fick även vi lite snö, i mitten av november. Den låg dock inte kvar många dagar.

När vi sen var hos veterinären med Indigo så kände både hon och hennes mentor igenom knäet och tyckte att allting kändes utmärkt… en lättnad naturligtvis MEN varför hade han då fortfarande ont? Det beslöts att ta några röntgenbilder på rygg och höfter för säkerhets skull och där hittade de något – höfterna såg bra ut (han är ju röntgad med A sedan tidigare så det räknade jag med) men däremot såg det skumt ut i ryggen på höger sida. Vi blev remitterade vidare till Din Veterinär i Helsingborg, där de har en CT, alltså en skiktröntgen.

7 december for Indi och jag till Helsingborg, jag lämnade av honom på vet.kliniken och åkte till min mamma några timmar. Fick hämta upp honom på eftermiddagen och fick även se bilderna – något såg tydligen skumt ut i hans knä?? Veterinären misstänkte en cysta eller nåt sånt. Nu började jag känna mig riktigt ledsen, skulle det aldrig ta slut med hans knä? Vi fick vänta nån vecka på slutligt svar; bilderna skickades först till specialister i England och sen kom svaret och så skulle det skickas till vår ordinarie veterinär. På fredagkvällen veckan efter ringde veterinären till slut. Det visade sig att det som de andra tolkat som en cysta var bara så som det ser ut efter operationen i somras, då man vidgade fåran för att få plats med knäskålen…. tydligen hade man missat att läsa det i journalen som vet. Karin hade skickat med i sin helhet… Riktigt dåligt faktiskt och jag hade alltså oroat mig sönder och samman helt i onödan. 😦

2016-12-07-08-08-50

Indi hos Din Veterinär i Helsingborg – han lyssnar förväntasfullt när personalen rör sig utanför rummet vi väntar i – han tycker ju fortfarande det är kul att gå till veterinären, tack och lov.

Däremot visade det sig att han faktiskt har ett diskbråck på höger sida… förmodligen fick han det då han flög upp och skällde på grävmaskinen. Han har ju varit enormt omusklad på högersidan pga 1.5 års konvalescens och operationer och sen blev han nog lite överansträngd av skogspromenaden så det var väl som upplagt för att göra sig illa.

Man kan operera men veterinären tyckte att vi först skulle testa med att behandla med kortisoninjektioner då de haft fin framgång med det på sådana här fall. Så blev det också – dagen innan julafton (!) fick Indi åka till Hässleholms djursjukhus där han sövdes, fick kortisonspruta i ryggen och dessutom fick han en behandling som heter PRP (trombocytrik plasma) i sitt knä för att ge det lite extra läkningsförmåga.  Redan dagen efter såg jag en förbättring i hur mycket han belastade sitt högerben så det känns hoppfullt och var väl en av de bästa julklapparna. 🙂

2016-12-23-08-18-32

Indi stressar inte direkt upp sig hos veterinären – han undersökte visserligen rummet två gånger, mycket noggrant men sen tyckte han att det inte hände så mycket utan la sig ner och vilade. Underbara ”lilla” hunden!

Dock är han fortfarande inte bra, men veterinären har sagt att det förmodligen kan behövas två eller tre injektioner av kortison för att det ska bli bra, så vi avvaktar och se vad som händer, det blir förmodligen en ny behandling nu i januari.

Julen firades lugnt, min mamma och Martins föräldrar var här och vi åt en massa god mat, pratade, lyssnade på julmusik, promenerade med hundarna och hade det allmänt bra. Jag fick mängder med böcker – hela 11 stycken (fast då var det två dubletter som fick bytas) – men också en fin ergonomisk sele till Indigo samt ett Kenjan-koppel!

2016-12-24-19-24-04

Böcker i mängder – årets julklapp för min del! 😀

2016-12-24-15-43-54

Fika på julaftons eftermiddag, med den fina granen i bakgrunden

Nyår firades som vanligt hemma i lugn och ro, här smäller det nästan inte alls tack och lov, bara lite runt tolvslaget. Vi tog cateringmat, precis som tidigare år och det var jättegott. Sigge fick Stesolid och klarade tolvslaget helt okej, alla hundarna fick lammnackar att tugga på 5 minuter i 12 och det var uppskattat. 🙂

I mellandagarna var vi lediga och jag ägnade mig åt att fakturera lite medan Martin fixade med snöbladet till traktorn.. vi får väl se om det kommer till nytta under januari-februari – än så länge har det inte varit mycket snö alls.

2016-12-31-15-00-55

Traktor med snöblad på väg att monteras

2016-12-31-15-06-23

Grått och mulet men ingen snö ännu, dock är det lika bra att ha snöbladet på plats för om det kommer mycket snö här i kombination med vinden så blir det nog till stor nytta.

Det här blev långt men det tar lite tid att sammanfatta ett helt år i ett inlägg. 😉  Förhoppningsvis har jag inte glömt några riktigt viktiga saker…

Nu ser vi fram emot ett 2017 som förhoppningsvis blir bättre än 2016 som väl inte direkt kan sägas ha varit det bästa året, framför allt för världen i stort.


1 kommentar

Nationale d’Elevage i Frankrike

Så här en månad efter att vi kom hem från Frankrike så har jag till slut tagit tag i att blogga om det. 🙂

Tänk att den här resan blev faktiskt av! Två gånger har jag varit nere på NE i Frankrike och i år blev tredje gången och denna gången MED egen hund! Så fantastiskt roligt det var! Nervöst också, men framför allt otroligt roligt!

Bästa resesällskapet hade jag också – Inger med sin importtik Irra och Eva med sin egenuppfödda tik Jixxa. Indi var väldigt glad över sitt charmiga fyrbenta resesällskap, ja han hade iofs inget emot de tvåbenta heller… 🙂

Efter mycket planering och funderingar över vad man skulle packa etc så var det då dags att ge sig iväg. Vi möttes utanför Helsingborg hos min mamma, för att Eva och Inger inte skulle behöva åka omvägen om östra Skåne för att hämta upp mig. Efter fika och en pratstund packade vi in oss i Evas Volvo V70 – tre stora hundar, tre människor samt en del packning… tack och lov hade vi fått låna en takbox i vilken den mesta packningen kunde stuvas. Indi och Jixxa satt i buren där bak, medan Irra fick sitta i baksätet med sele, vilket hon faktiskt gillade – hon låg ofta på rygg eller på sidan, gärna ovanpå den person som satt bredvid. 😉

Irra slappar i mattes knä

Irra slappar i mattes knä

Vi tog färjan över till Helsingør och sen körde jag genom Danmark till Rødby, där tog vi färjan och sen körde Eva genom hela Tyskland medan Inger och jag sov. På morgonen, när vi kommit till Frankrike, stannade vi för lite frukost och Irra fick följa med in – en fantastisk sak med Frankrike (och även andra delar av Europa, fast jag själv inte har erfarenhet av det) är ju att hundar är välkomna på många fler ställen än vad de är här hemma. Dock valde jag att INTE ta med Indi in eftersom han är… ähm… lite väl ouppfostrad, kanske man kan säga.  😉

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Frankrike

Frankrike

Mer Frankrike

Mer Frankrike

Sen satte sig Inger vid ratten och vid 14-tiden var vi framme i Givors och hittade utan problem till hotellet. Noterade att det låg ett stort köpcentrum 2 minuter bort, inklusive Carrefour (varuhus).

Efter en promenad med hundarna installerade vi oss på hotellet. Vi hade två dubbelrum (vi skulle varit fyra från början men en hade blivit tvungen att hoppa av) och då Irra nyligen slutat löpa så beslöt vi att det var lugnast att jag och Indi tog det ena rummet och Eva och Inger med tikarna tog det andra. Vi vilade lite, tog en sväng till Carrefour och handlade vin och snacks, åt sen middag på hotellet – det fanns bara två rätter att välja på men maten var riktigt god – och satt sen på ena rummet och pratade en stund.

Kompisarna poserar

Kompisarna poserar

Indi testar sängen i vårt rum

Indi testar sängen i vårt rum

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Godsaker

Godsaker

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. ;)

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. 😉

Åh om man hade såna här mataffärer hemma....

Åh om man hade såna här mataffärer hemma….

Indi skötte sig riktigt bra på hotellet, lite skällig när det gick folk i dörrarna precis utanför/bredvid vårt rum, men så var dörrarna också väldigt tunna och släppte igenom mycket ljud. I övrigt var han kanonduktig och receptionspersonalen var både nyfikna, imponerade och lite avvaktande när vi kom med våra tre stora hundar. 🙂

På fredag morgon åt vi frukost på hotellet och sen la vi in utställningsplatsens adress i GPS:en och for iväg för att kolla in området. Det tog ca. 30 minuter från Givors till Saint Pierre-de-Bœuf där utställningen skulle vara. Området var jättefint, låg vid floden och hade många skuggande träd, fina promenadvägar och stora fina ytor överlag. Vädret var ljuvligt, omkring 22 grader, soligt men ganska blåsigt. Vi hade shoppat en massa god mat på Carrefour innan vi åkte och nu tog vi picknick-lunch i sällskap med Tina och Ole som också dykt upp på området.

På väg till Saint Pierre de Boeuf

På väg till Saint Pierre de Boeuf

Vingårdar på sluttningarna

Vingårdar på sluttningarna

Mer vingårdar

Mer vingårdar

En by

En by

och lite mer vingårdar....

och lite mer vingårdar….

Vackra rosor!

Vackra rosor!

Indi kollar in utsikten

Indi kollar in utsikten

Eva och Tina tar en pratstund

Eva och Tina tar en pratstund

Lunch!

Lunch!

Härligt med picknick!

Härligt med picknick!

På väg hem mot Givors igen

På väg hem mot Givors igen

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Böljande kullar

Böljande kullar

Tillbaka på hotellet blev det lite vila igen innan vi gav oss ut för att hitta en restaurang. Vi chansade på en liten restaurang i området och det blev riktigt bra. Servitrisen såg vår bil med bakluckan öppen och frågade om vi inte ville ta in hundarna men vi sa att det var nog lugnast att de var kvar i bilen… 😉

Middag!

Middag!

Lördag morgon och nu satte nervositeten in rejält… vi hade inte riktigt varken tid eller lust att äta frukost så det blev lite frukt i bilen bara. Väl framme på utställningsplatsen var jag extremt nervös, men det var ju inte mycket att göra åt det. Vi hämtade ut våra papper där det stod var man skulle gå och i vilken ordning. Först ut var mätningen och jag var lite nervös för hur stökig Indi skulle vara, ibland tycker han att det är mycket roligare att stå på bakbenen och pussas än att stå stilla, men alla hundar och allt runt omkring var tydligen så distraherande att han stod riktigt fint och skötte sig utmärkt! Duktiga killen! De mätte honom faktiskt till 70 cm i mankhöjd, vid exteriörbedömningen till korningen mättes han till 66.5 cm… jag undrar vilket som är mest rätt… jag själv hade gissat på 68… jaja. 🙂

Irra och Jixxa gjorde sin mätning i en annan ring, Jixxa var inne ungefär samtidigt som Indi så jag hann inte ha så mycket koll men såg att hon inte betedde sig riktigt lugnt, hon ville inte riktigt bli mätt. Eva var mycket förvånad över henne då hon är en mycket social och trygg hund i vanliga fall. Hur som helst, efter mätningen var det dags för Jixxa att göra sin CANT (vallanlagstest) och det klarade hon bra och fick Excellent. Detta test får bara göras av hundar som är max 18 månader så det var inte något som Indi hade kunnat göra, inte heller Irra.

Jixxa gör sin CANT

Jixxa gör sin CANT

Jag kände att jag nog ville ha karaktärsprovet avklarat innan lunch så jag ställde mig i kö vid ”min” ring – tacksamt nog den ring där de hade bäst organiserat och där det flöt på mycket snabbare än i de andra två. 😉  Killen som höll i testet pratade bra engelska så det var inga problem, jag förklarade att jag visserligen pratar franska men inte så mycket, men här gick det alltså utmärkt med engelska. Indi skötte sig bra, laddade lite på skotten (alltså gick upp i varv, ingen rädsla alls), såg mest förvånad ut vid hotet (en gubbe som hotar med en pinne och därefter lägger undan pinnen och hälsar på hunden), hälsade glatt (så klart… han älskar ju människor) och fick 8-8-8 och därmed Excellent. 🙂

Nu kunde jag slappna av lite och vi tog lunch, därefter ställde jag mig i kö för att gå in till exteriördomaren. Här träffade jag på Indis uppfödare och även Indis kullbror Inook fanns på plats. Bröderna hälsade glatt på varandra och de verkade oerhört lika; sociala, glada och vänliga. Inte alla 2-åriga hanar som hälsar så vänligt på en annan hane. När vi sen stod och väntade försökte de ideligen leka med varandra. 😉 Fina killarna! Deras uppfödare påpekade att Indi var mest lik pappa Gordon medan Inook är mer lik mamma Carapace, men att de är syskon går inte att ta miste på. Jag fick även kommentar från en tjej i kön att hon tyckte att Indi var otroligt fin, hon gillade inte harlekin alltid men honom gillade hon. 🙂  Roligt att få höra sånt. Jag fick även beröm för mitt fina franska uttal, att sen mitt ordförråd inte är så stort gör inte så mycket, de blir så glada att man kan prata lite i alla fall. 🙂

Exteriördomaren gav Indi Excellent på det mesta men Très bon (Very good) på två saker; huvudet (stopet tror jag) och fronten, så slutresultatet blev Excellent – för att få gå in i selektionen i stora ringen nästa dag hade han behövt få Excellent plus, men jag är ändå supernöjd med honom! Han har nu den franska klassificeringen Cotation 3 och förhoppningsvis ska han få sin Cotation 4 om några år när han vuxit till sig lite, vi ska helt klart åka ner igen, det här var en fantastisk upplevelse. 🙂

Under tiden hade Irra och Jixxa gjort sina karaktärsprov och båda hade fått Très bon. Eva var dock mycket fundersam för Jixxa betedde sig väldigt konstigt. 😦  Både Irra och Jixxa fick Excellent på exteriören och fick därmed Cotation 2.

Irra gör karaktärstest

Irra gör karaktärstest

Jixxa i utställningsringen

Jixxa i utställningsringen

Vi tittade lite på när de gjorde skottprovet för de hundar som skulle vidare till stora ringen på söndagen. Då insåg jag att Indi verkligen går igång på skotten… Fransmännen vill tydligen ha sina hundar lite ”heta” på skotten, eftersom de inte får visa osäkerhet så är det tydligen så att de tränar dem till att skälla och gå an lite mot skytten. Det stod många hundar runt ringen när de gjorde skottprovet och säkert hälften av dem drog igång och gapade som galna och Indi insåg att det här tydligen var något riktigt häftigt, så han började låta som han gör när han laddar när någon annan hund springer agility och han ser på… gälla upphetsade skall… puh. Svansen upp och hela hunden ser ut som ”Nu jäklar händer det något kul!”… puh…. jag kommer att ha lite att jobba med när det gäller platsliggning med skott inser jag. 😉

Dags för skottprov, mycket publik

Dags för skottprov, mycket publik

2015-05-24 15.08.15

Vi var nu så trötta att vi beslöt att inte stanna för att se hela skottproven utan åkte till Givors och direkt till den restaurang vi hade besökt dagen innan. Vi åt en helt gudomligt god lax, drack ett väldigt gott vitt vin till och sen åkte vi till hotellet och gick och la oss väldigt tidigt. Till och med Indi var trött som sjutton… 🙂

Ganska trött faktiskt

Ganska trött faktiskt

Sötnosen

Sötnosen

På söndagen var vi åter igen på plats tidigt, men med betydligt lugnare nerver än dagen innan. 😉 Lite nerver kom dock tillbaka när det var dags att göra CSAU; ett enkelt lydnadsprov för att se att man har nån sorts styr på hunden. Indi var ju lite allmänt flummig pga alla roliga hundar och människor samt att han laddade på skotten så jag var lite fundersam på hur det skulle gå…. men det gick riktigt bra! Lite ”linförighet” som väl inte var direkt tävlingsmässig men han hängde med i alla fall, sen la man ner hunden, lämnade den, gick ca. 10-15 meter och gömde sig bakom en bil, hunden skulle ligga kvar i 30 sekunder, man kunde stå så att hunden såg en bakom bilen så det var inga problem (Indi hade nog legat kvar ändå iofs) och sen fick man gå fram några meter och därefter kalla in hunden. Slutligen viftade gubben med en sån där snurrande ”skramla” och vips så satt Indi i den… hehe, men gubben bara skrattade åt det. 😉 Så även här fick Indi Excellent och jag var jättenöjd. 🙂

Resten av dagen var ju lite mer avslappnad, jag tittade en del på lydnadstävlingarna, jag är mycket sugen på att tävla om vi åker ner igen om kanske 2 år. Framåt eftermiddagen var det då äntligen dags för finalerna och på sedvanligt franskt manér så är ju tider enbart en indikation på när det ska börja…. i det här fallet drog det nog ut åtminstone 1.5 h längre än beräknat… 😉

Vi fick i alla fall nöjet att gå in i stora ringen inte bara en utan två gånger – dels i nationsparaden och dels i uppfödartävlingen där Indis uppfödare dessutom vann! Riktigt härligt att få vara en del i det! 😀

Nationsparaden - foto Eliane Dubos Gourdet

Nationsparaden – foto Eliane Dubos Gourdet

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Klockan var över 21 när vi väl kom iväg mot Givors och eftersom det var söndag var nästan inget öppet så det blev snabbmat på KFC, fanns liksom inte så mycket annat att välja på. 😉

På måndagen sov vi länge, inte ens Indi vaknade tidigt utan sov till nästan kl. 8! Vi åt frukost i lugn och ro och packade sen för hemfärd. En sväng inom Carrefour för att köpa lite saker (vin, öl, choklad etc) och därefter satte jag mig vid ratten och styrde mot Sverige. Vädret var fortfarande fint, omkring 24 grader och sol, men när vi körde in i Luxemburg kom det sämre väder, rejäla regnskurar som höll på ganska länge. Lite mat- och kisspauser tog vi men annars rullade det på bra. Inger och jag turades om att köra fram till det blev mörkt, då tog Eva över och vi andra sov. Kl. 3 på natten rullade vi in vid Calles utanför Puttgarden, här skulle vi passa på att handla lite mer, men eftersom de inte öppnade förrän kl. 6 så sov vi några timmar i bilen – vissa av oss (läs jag…) sov väldigt gott, Eva och Inger hade rastat Indi åt mig när de ändå rastade sina tjejer och jag hade inte ens märkt det. 😉 Ja, jag sover bra när jag åker bil och uppenbarligen även när bilen står stilla. 😉

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

"Vadå, ska vi inte bo här mer?"

”Vadå, ska vi inte bo här mer?”

Hemväg

Nu börjar vädret bli sämre

2015-05-25 16.51.49

Tyskland

Tyskland

2015-05-25 18.34.30

Fina vägar

2015-05-25 18.39.27

IRra

IRra

2015-05-25 18.44.36

På väg in i en liten tysk by för att tanka

På väg in i en liten tysk by för att tanka

2015-05-25 19.11.52

Vackra gamla hus

Vackert

Vackert

2015-05-25 19.21.36

Stiliga byggnader

2015-05-25 19.21.44

Sista biten av resan gick bra och vi kom fram till min mamma vid 11.30. Här bjöds vi på lunch innan vi packade om bilarna och styrde åt varsitt håll. Det var en fantastiskt rolig resa och allting flöt verkligen på helt otroligt bra. Det enda man kan tänka sig är väl att nästa gång kanske man ska försöka boka rum på ett lägenhetshotell istället, så har man lite mer möjligheter att laga och förvara mat på rummet, som det var nu fanns det inte ens ett litet kylskåp och då blir det svårt att förvara något alls.

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU


Lämna en kommentar

Länge sedan….

Bloggtorka kan man väl nästan säga att det har varit. Mest beroende på att jag inte riktigt hinner eller orkar blogga just nu. Dessutom händer det inte så mycket på hundträningsfronten och det gör att jag inte tycker det är så mycket att skriva om – det är ju trots allt mest hundträningen som är grunden för bloggen. Men just nu har hundarna ofrivillig semester, eftersom jag har varit tvungen att lägga tid och energi på trädgården, framför allt köksträdgården.

Det har varit mycket som har hänt senaste tiden. Jag for iväg till Linköping på ekonomimöte måndagen den 19 maj, sen hem igen på tisdagen. På lördagen var det dags för ytterligare en färd till Linköping, denna gången för vidare transport mot Skavsta och sen Mallorca. Det var det ”gamla vanliga” tjejgänget som jag åkte tillsammans med, det består av kollegor och f.d. kollegor. Extra kul att göra sådana här resor nu när jag dels inte sitter i Linköping längre och dessutom är det tre av åtta som numera inte jobbar kvar. Den här gången blev vi 6 stycken, då en hade förhinder och en tyvärr blev sjuk.

Vi kom fram till Palmanova vid midnatt på lördagen, sen hade vi hela söndagen och måndagen och större delen av tisdagen då flyget avgick vid 20. Vädret såg till en början ut att bli mindre lyckat – enligt prognosen nån dag innan resan skulle det bli 17 grader och regn, medan vi lämnade ett Sverige som hade 20 grader eller mer och strålande sol…. Som tur var så stämde inte prognosen något vidare utan vi fick härligt väder alla tre dagarna, med som mest några få stänk av regn på måndagen.

Söndagen tillbringades vid poolen – inte riktigt min grej men det var inte så illa ändå. Jag avbröt dock tidigare än de andra och satte mig i skuggan på balkongen. Hotellet var trevligt, ett lägenhetshotell med bra läge i Palmanova (ca. 15 minuters bilfärd från flygplatsen och 30 min med buss in till Palma) och med fräscha rum, god och riklig frukost och dessutom vettigt pris. 🙂

Utsikt från balkongen på hotellet

Utsikt från balkongen på hotellet

Vid poolen

Vid poolen

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. ;)

Man vet att man är på semester när man tittar upp och ser palmer istället för björkar och ekar. 😉

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

En annorlunda och vacker blomma på hotellområdet

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Hotellområdet, med ett litet vattenfall i bakgrunden

Snyggt och prydligt

Snyggt och prydligt

På måndagen hade vi tänkt lägga oss på stranden men när vi kom ner dit (5 minuters promenad från hotellet) så drog det in en del moln och vi beslöt att istället ta en tur till Palma. Bussarna gick nästan utanför hotellet, däremot inte helt i tid… 😉  men till Palma kom vi utan större problem. Vi delade upp oss i två grupper då det var tre som ville gå mer i affärer och sen var vi tre som hellre traskade runt och tittade lite och kanske gick in i nån affär. Lunch åt vi tillsammans på ett fik och därefter tog vi bussen tillbaka till Palmanova igen. På kvällen var vi ute och käkade på en restaurang nere vid havet, jag åt skaldjurspaella och det var synnerligen gott! När vi skulle gå hemåt igen gick vi en annan väg och lyckades hamna i Magaluf, herregud vilket liv det var där och de i sällskapet som har tonårsbarn konstaterade efteråt att ”Kommer mina barn och frågar om de får åka till Magaluf blir det blankt nej!”. Mängder med uteställen och vägg i vägg med dessa låg spritbutiker som var öppna typ hur sent som helst… kanske inte det mest lyckade konceptet sett ur föräldraögon…

Katedralen i Palma

Katedralen i Palma

Vattnet bredvid katedralen

Vattnet bredvid katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Vatten i en park i närheten av katedralen

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Mörka moln i bakgrunden men inget regn

Helt klart semesterkänsla

Helt klart semesterkänsla

Det blommade nerium överallt!

Det blommade nerium överallt!

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Utsikt från restaurangen måndag kväll

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Lite senare på kvällen såg det ut så här

Tisdagen planerade resten av gänget att spendera på stranden, jag är dock ingen strand- och badmänniska utan jag valde istället att ta en sväng till Palma igen på egen hand. Det var nog ett bra beslut, jag hade några trevliga timmar där jag traskade omkring och kollade på katedralen, shoppade lite, käkade lunch som jag faktiskt lyckades beställa på spanska – inte för att jag kan spanska egentligen men jag har pluggat lite med hjälp av appen Duolingo senaste tiden och det funkar tydligen. 🙂 Lite senare tog jag en fika och även här beställde jag på spanska men ”kaffe med mjölk, tack” är inte så himla svårt iofs. 😉 Framåt eftermiddagen tog jag bussen tillbaka till Palmanova och letade upp kollegorna på stranden.

 

Taket i en del av katedralen

Taket i en del av katedralen

Pampigt

Pampigt

Inte helt lätt att fotografera med mobilen...

Inte helt lätt att fotografera med mobilen…

Utanför katedralen

Utanför katedralen

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Vacker vy med katedralen i bakgrunden

Hemresan gick uan problem, vi landade strax efter halv tolv på Skavsta, sen övernattade jag i Linköping hos svärföräldrarna och på onsdagen jobbade jag på kontoret i Linköping innan jag på ftermiddagen tog tåget hem. Blev en timme försenad pga tågstrul men det var enda förseningen på hela resan så det var ju helt ok. 🙂

 

 

 

På väg mot Sverige igen

På väg mot Sverige igen

 

Dagen efter att jag kom hem fyllde Chili 12 år! Vår fina kille, svårt att fatta att tiden gått så fort….  Han är fortfarande pigg, huvudet vill lite mer än kroppen ibland men med hjälp av en låg dos Metacam så mår han riktigt bra, älskade hjärtat.

Chili och Indio

Chili och Indigo

Fina 12-åringen!

Fina 12-åringen!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

Älskade Chili, hoppas han får vara med oss några år till!

 

Sen var Indigo och jag på ringträning 1 juni, andra gången vi var med och det är himla bra träning. Indi sköter sig fint, jag är väldigt nöjd med honom. 🙂

Senaste veckan har varit ganska aktiv; det började med sommarfest på mitt jobb på torsdagen. Även respektive var inbjudna, trevligt! Vi höll till på Araslövs GK och fick testa på golf…. faktiskt inte så illa, inget jag kommer att fortsätta med, det tar för mycket tid och jag har ju liksom redan två tidskrävande hobbies, men helt klart roligare än jag trodde. Efter en stunds träning delades vi upp i lag och spelade sen på korthålsbanan, innan vi avslutade med en väldigt god trerätters middag. Helt klart en trevlig eftermiddag/kväll!

Kvällen därpå var det dags för party igen; denna gången på gångavstånd – det var nyöppnade Olseröds Bed & Breakfast som bjöd på fest. Ca 150 personer var samlade och det bjöds på grillat och tillbehör, musik, lite tal samt rundvandring i den gamla affären som konverterats till B&B. En jättetrevlig kväll, som inte blev så himla sen då vi kände att vi inte ville lämna hundarna för länge.

Lördagen var det dags för hundaktiveteter igen, i alla fall för Indigo – Åhus BK hade inofficiell utställning och jag kände att det var en bra start på hans utställningskarriär att börja med en mindre utställning. Vädret var strålande och det var skönt att vi hade tältet med oss så vi kunde få lite skugga.

Indi var enda beauceronen, blev BIR och fick HP, därefter i gruppfinalen gick det så bra att vi vann gruppen! Det var iofs bara 5 hundar totalt, men vi slog en aussie, en schäfer, en bouvier och en terv… inte så illa för en 14 månaders slyngel. 😀

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren... ;)

Vill VÄLDIGT gärna pussa på domaren… 😉

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever...)

Kan faktiskt stå fint (med lite hjälp av en bit torkad lever…)

I gruppfinalen

I gruppfinalen

I BIS-finalen åkte vi dock ut ganska snabbt, ”han är snygg men behöver växa till sig” var kommentaren vi fick och det är ju helt korrekt. Jag var ändå supernöjd med Indis prestation, han skötte sig strålande hela dagen, var duktig i ringen, om än lite ofokuserad och inte helt lätt att ställa upp men det är nog helt enkelt erfarenhet som behövs och framför allt var han cool medan han fick ligga i tältet (i en komposthage) och vänta. Duktiga killen!

Tyvärr blev han lite magsjuk, han var lite skum i magen redan på morgonen – misstänker något han satte i sig (som jag inte hann se vad det var) dagen innan och på utställningen hade han diarré, dock inget som påverkade honom, han var pigg och glad precis som vanligt. Men det gjorde att han inte kunde få något gott på kvällen, hade ju tänkt ge honom ben…. typiskt dålig timing. Magen lugnade sig under söndagen och nu äter han skonkost några dagar för att hålla magen lugn.

Kritiken från utställningen löd:

”Utm typ. Ett välskuret kraftfullt huvud, korrekt bett. Mycket bra hals och rygglinje. Behöver fylla ut i sin bröstkorg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Rör sig med bra steg men ännu valpigt.” och det känns som en helt korrekt bedömning, han har ett jättesnyggt huvud, fint steg och bra vinklar men är tunn över bröstkorgen och därför lite utåttåad fram. Jag tror han kommer att bli toksnygg när han blir lite äldre. 🙂

Snygg-Indigo!

Snygg-Indigo!

Resten av dagen blev det mest avkoppling, vi var lite möra efter ett antal timmar i sol och värme och jag dessutom lite nervös då…. 😉

Söndagen spenderades i grönsakslandet, det går framåt, nu har vi även sått dill, persilja, palsternackor och rädisor, samt att jag sen planterade om en del av tomaterna samt de chiliplantor som övervintrat. Har massor av tomater kvar att plantera om, plus gurka och melon men det får bli en annan dag. I början av veckan såddes ärtor och bönor och en efterlängtad paket (eller snarare två) anlände – vår nya polytunnel! Det är som ett växthus av plastväv på en stålställning och det är rejält stort – 3 x 6 meter, här ska vi nog få plats med alla tomater, gurkor och meloner. Vårt växthus är bara på 7-8 kvadratmeter och det rymmer inte alla de plantor vi vill ha.

Tog lite bilder i trädgården, det blommar ganska fint nu (om man bara fotar blommorna ser det i alla fall fint ut, då ser man inte det oklippta gräset och allt vildvuxet…):

En underbar vaniljgul petunia

En underbar vaniljgul petunia

Så fin!

Så fin!

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Rosen Lichtkönigin Lucia blommar på innergården

Ännu fler aklejor

Ännu fler aklejor

Vanlig vallmo

Vanlig vallmo

Doftpion

Doftpion

Knopp av jättevallmo

Knopp av jättevallmo

Prästkragar

Prästkragar

Lysande jättevallmo

Lysande jättevallmo

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

Ljuvliga aklejor, halvt begravda i gräs men blommar snällt ändå

 

Ytterligare jobb som gjorts i trädgården är att det har grävts bort en massa jord/gräs längs husets östra länga (där vi har kök och sen kommer gamla kostallet). Här ska det bli örtagård i en halvcirkel utmed stallväggen och sen ska det planteras rosor och annat fint på övriga ytan. Det är alldeles intill köksträdgården så det blir samma staket i kanten, där blir också en grind in. Egentligen ville jag ha en mur längst in mot väggen men det får bli ett annat år. 🙂

Vi har även hunnit med ett besök hos veterinären med Sigge, för att få utskrivet ny medicin för hans åskrädsla. Nu ska vi testa Stesolid, vi har tidigare använt Nozinan som funkat men som mest gjort honom trött och seg men ändå rädd, bara inte riktigt lika rädd. Dessutom tar de lång tid att verka och det är rätt hopplöst att ge honom tabletterna, se honom vara rädd genom åskvädret och sen är han helt utslagen några timmar senare istället. Stesolid är ångestdämpande och ska förhoppningsvis ta bort den värsta rädslan – vi får se. Sigge skötte sig utmärkt hos veterinären, fast det är ju munkorg på som gäller, men sen är han helt stilla och lugn, aldrig att han morrar eller har sig, bara står stilla och väntar och tycker att det är läskigt, lilla killen.

Skönt att ha en bra veterinär nära, vi har 6-7 minuter till honom vilket är väldigt skönt. Visserligen ingen jourmottagning men ändå, det är mycket värt att inte behöva åka så långt och dessutom är hans klinik väldigt liten så det är lugnt och tyst där samt att han är en väldigt duktig veterinär som dessutom lyssnar på oss djurägare. Mycket nöjd är jag och kan definitivt rekommendera vet. Per Schönbeck.

Nästa besök hos honom blir med en av de katter som flyttat in hos oss, den gamla kastrerade hanen som vi kallar Freddan. Han magrade av rejält för ett tag sedan, vi avmaskade men såg ingen förbättring, sen upptäckte jag att han har svårt att äta torrfodret…. han verkar sakna flera tänder. Så nu äter han blötmat två gånger om dagen och det funkar jättebra, han har gått upp i vikt igen, men jag vill kolla upp munnen så att det inte är något problem eller om det är tänder som behöver antingen rensas eller tas bort. Stackars gamlingen…. inte lätt när man inte kan äta. 😦

Firade min födelsedag igår med att äntligen ta tag i hundträningen igen – hundarna blev saliga! Indi fick träna lydnad och sen avsluta med lite agility. Hans mage krånglade lite härom dagen, förmodligen var han inte riktigt bra efter förra omgången och fick vanlig mat för tidigt, så jag fick köra med enbart lek och kamp som belöning, men det är å andra sidan det han föredrar så det är ingen nackdel. 😉  Så värst mycket agility blev det inte, några hopp, lite allé-slalom och så förstås tunnlar – de springar han ju igenom oavsett om jag ber honom eller inte. 😉  Det märktes att vi inte tränat på ett tag; han blev fort trött. Fysiskt framför allt, mentalt hade han nog gärna fortsatt en stund till.

I lydnaden körde jag några enkla kedjor och det funkade riktigt bra. Men det känns som att det är dags att träna lite mer ”på allvar” om vi ska ha en chans att komma ut och tävla till hösten. Han är jätteduktig men det är ju nödvändigt att han kan hela moment och inte bara har fina delar av dem. 😉

Garibaldi fick köra lydnad, även här jobbade jag med kedjor och dessutom externbelöning – en hyfsat stor bit torkad lever. Det var ett tag sedan vi jobbade med externbelöning och det syntes att han tänkte lite för mycket på belöningen i vissa lägen men överlag såg det fint ut. Jag har försökt bättra på mitt sätt att gå i fria följet – jag kan bara inte svänga vettigt – och det har blivit bättre, har sänkt tempot lite lite samt försöker att inte gå och titta på honom, framför allt inte i svängarna. Det kändes som ett bra pass, men jag vet vad vi skulle behöva och det är träning med mycket störning omkring. Jag borde ta tag i det här med att åka och träna på platser där det är mycket störning, inte bara brukshundklubbar utan det går ju att köra på vilken gräs- eller grusyta som helst, åtminstone vissa moment. Man släpar väl inte med hinder, ruta etc. men att köra fritt följ, fjärr, inkallning, sättande under gång, zätat (från eliten) och nån apportering är ju inte alls omöjligt. Får se om jag kan få lite tid och ork till det under sommaren.


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


Lämna en kommentar

Officiellt gårdsägare samt tur i oturen

Igår var det tillträde till gården, vi skulle alltså ner till Skåne för att hämta nycklar, skriva på papper etc. Planen var att ta gamla Chryslern med tre hundar (Kenzo, Sigge och Indigo) samt lämna Chili och Garibaldi hemma i hundgården där de trivs bra och sköter sig utan problem, oavsett om det åskar eller vad som händer.  Sen skulle vi även ta nya Chryslern (även kallad Voyugern då någon stavat fel när bilen importerades och reggades i Sverige :mrgreen: ) eftersom den ska få platsbyggda hundburar vilket ska utföras av en kille som bor en halvtimme från gården. Han hade visserligen inte tid just nu men vi ville få ner bilen ändå då den inte har dragkrok och alltså inte kan dra släp ner sen. Däremot lastar den ju just nu absurda mängder i och med att den är helt tom bak (är ju lastbilsreggad och har ett galler bakom framsätena). Så vi lastade den full med saker som ska ner men som vi inte behöver här uppe just nu.

Det började bra – vi hade haft smygpunka på Voyugern för några veckor sedan, Martin bytte ventilen på däcket och sen höll den. Bra tyckte vi, men sen flyttade vi runt på bilarna lite i måndags kväll när vi lastade och i går morse visade det sig att det nog inte varit ventilen som var problemet utan förmodligen sitter det något skräp mellan däck och fälg som gör att det läcker ut luft i vissa lägen. Så Martin fick börja med att byta däck… det gjorde att vi var ca 1/2 h sena, men vi hoppades kunna köra in det hyfsat. Vi skulle åkt 8.30 (skulle vara på gården 13) men kom iväg kanske 8.55, men det tar egentligen bara lite drygt fyra timmar ner så vi borde klara det. Jodå, om inte macken i Gränna hade varit seeeeeega på att trycka på knappen så att man fick tanka så hade det kanske gått fortare, totalt att tanka båda bilarna tog väl 15 minuter istället för de 5-6 minuter det egentligen borde tagit. Suck.

Men sen rullade det på. Jag lyssnade på ljudbok, hundarna sov (utom Sigge som hade lite svårt att koppla av så snart vi saktade in det minsta) och det flöt på bra. Sen… på sträckan förbi Ljungby, där E4:an är 2+1-väg istället för riktig motorväg… då händer det! Martin kör ett par bilar framför mig, jag har bland annat en lastbil mellan oss så jag hinner inte reagera förrän det är för sent – jag ser att Martin har svängt av vägen in i en ficka och stannat. I backspegeln ser jag att han hoppar ut och går fram och öppnar motorhuven, sen försvinner han i fjärran och jag kan ju inte vända… Strax därefter är jag ute på motorvägen och får köra ett antal kilometer innan jag hittar en avfart där jag kan vända och köra tillbaka norrut. Passerar Martin som sitter i bilen och pratar i telefon, sen får jag åka ytterligare några km norrut innan jag hittar en annan avfart och kan vända igen och köra söderut och svänga in i fickan där Martin står. Under tiden har han ringt mig och berättat att det bara smällde till och så började motorn låta för jävligt…. men så jävla bra! Första riktiga körningen med nya bilen – innan har vi bara kört hem den från stan – och så händer det något.

När jag kom fram hade Martin redan hunnit  ringa bärgaren, så vi passade på att äta lite mackor och sen var det bara att vänta. Så småningom kom bärgaren, meddelade att det fanns en bra verkstad i Ljungby, med killar som servar alla bilmärken och som dessutom skruvar på amerikanska bilar privat och därmed kan sina saker. Perfekt sa vi och så lastades Voyugern på bärgningsbilen och vi kunde äntligen fortsätta söderut, nu rejält försenade.

Mäklaren slet sitt hår lite då han var ensam just den dagen och hade andra inbokade visningar etc. men han löste det och lyckades även flytta banktiden – fantastiskt bra gjort av alla inblandade. Även säljarna kunde flytta tiden, så allting löste sig.

Väl framme på gården kunde vi konstatera att säljaren gjort ett hästjobb med att få röjt och städat överallt! Alla prylar och all gammal halm var borta, hur fint som helst! Så skönt att det inte blev något strul med sånt – vi var lite luttrade efter vad som hände när vi köpte huset här uppe för 12 år sedan, men inget sånt strul blev det nu, tack och lov.

Även på banken funkade allting som det skulle och så småningom var köpet avklarat på riktigt och vi är numera ägare till en styck Skånegård i behov av rejäl renovering. 😉

En snabb sväng tillbaka till gården för att ta lite mått, plocka lite körsbär (som finns i överflöd, härligt!) och gå en sväng runt trädgården för att se vad som fanns bland allt ogräs, en snabb rastning av hundarna och sen styrde vi kosan mot Ljungby.

På vägen ner hade Martin fått samtal från bilmeken om att bilen redan var lagad!! Tur i oturen var det en remspännare som hade gått sönder och eftersom de här killarna håller på med amerikanska bilar så hade de en begagnad sådan liggande! Helt otroligt smidigt! Tyvärr stängde de kl 18 och de hade ingen plats att sätta in bilen inomhus/bakom galler och vi hade inte lust att låta bilen stå kvar där full med prylar. Men åter igen löste det sig, bilmeken tog med sig nycklarna hem till sig, vi åkte hem till honom och hämtade nycklarna samt betalade och fick kvitto och sen åkte vi vidare in till Ljungby och hämtade upp bilen. En tankning, valpkissning och lite matinköp klarades av, sen åkte Martin mot Skåne – han ville ner och lasta av prylarna istället för att åka hem med dem och lasta av dem här hemma igen eller behöva åka ner igen idag – och jag styrde hemåt med hundarna.

Jag var hemma här vid 22.20, Martin var vid gården vid 22, sen lastade han av och åkte uppåt igen och kom hem hit vid 3-tiden i natt. Puh… han är inte jättepigg idag, faktiskt inte jag heller, men skit samma, det ordnar sig. 🙂  Garibaldi och Chili var väldigt glada åt att jag äntligen kom hem och gav dem mat… stackarna. 😉

På tal om hund så har vi ju världens bästa valp! Han bekymrar sig väl inte som såna saker som att åka bil ihop med en pipande Sigge, nej Indigo han lägger sig ner och somnar så fort bilen börjar rulla, sen sover han tills vi stannar. Lämnar man honom i bilen så lägger han sig och sover. Han är tokförtjust i folk och viftar på hela kroppen när han ser någon och försöker påkalla deras uppmärksamhet och han är extra förtjust i mig – första hunden som gillat mig mer än husse! 😉  Han är helt enkelt världens trevligaste. Han fick följa med in i huset på gården och for glatt omkring i alla rum och kollade nya stället – väldigt spännande tyckte han och han är helt obekymrad om miljöer känns det som. Det enda han inte riktigt gillar är för mycket stora bilar som kör förbi i hög hastighet – men det känns som att det är en vettig reaktion. Han vill flytta sig undan från dem eller så sätter han sig ner och glor på dem, istället för att som Sigge försöka jaga dem…. 😉  sunda reaktioner har han, lillplutten. 🙂

Idag blir det nog inte jättemycket gjort här hemma, jag ska åka och vaccinera Indi (kom på att jag är en vecka sen…. det är ju 12 veckor, inte 3 månader… men det ska nog gå bra ändå hoppas jag) och sen ska jag nog fixa lite i trädgården, det är lite för fint väder för att sitta inomhus.


4 kommentarer

Frankrikeresan

Nu börjar allting flyta på väldigt bra med Indi, han är verkligen en enkel valp, sover snällt hela nätterna, har inga som helst problem att bli lämnad ensam en stund, kan sova i köket fast alla andra är i andra delar av huset… helt enkelt jäkligt cool! Har en egen trygghet och stabilitet som är hur bra som helst som det ser ut nu i alla fall. Har en del hyss för sig i form av att gräva i gräsmattan och tugga på metall – vet inte varför han är så fascinerad av just metall men han älskar att bita i det, bära på metallmatskålar, snodde mitt maskrosjärn i metall i helgen när jag rensade ogräs, blev jätteglad när han hittade en liten planteringsspade helt i metall och bar den med sig genom trädgården…. knäpphund. 😉

Resan till Frankrike då, så här en dryg vecka senare är det nog dags att skriva lite om den. Vi startade söndagen den 23 juli, vid 13-tiden hämtade Eva upp mig vid CityGross i Mantorp. Jag körde sen ner till Skåne så Eva fick sova lite eftersom hon hade jobbat på natten. Nere i Skåne hämtade vi upp Silogården’s E’Wilma som skulle med ner för parning. Därefter styrdes kosan, med Eva vid ratten, mot Öresundsbron – faktiskt första gången jag åker den med bil, har bara åkt över med tåg en gång tidigare. Det är en rätt imponerande bro, helt klart.

Sen körde Eva vidare genom Danmark, vi kom till Rødby vid 21 och färjan gick 21.15. Blev en macka på färjan och sen fortsatte resan genom Tyskland. Jag somnade ganska snart efter att vi lämnat Puttgarden och sov kanske 1.5 h, sen tog vi paus och kissade Wilma och oss själva 😉 och sen körde Eva vidare medan jag somnade igen. Tur att Eva är van vid att vara vaken på nätterna! Vid strax efter 3 började hon bli trött och vi stannade vid en rastplats och sov några timmar i bilen, riktigt skönt faktiskt. På morgonen vaknade vi omkring 7 och det blev toabesök (tyska rastplatser är synnerligen fräscha och väl värda de 0,7 € som det kostar), inköp av frukost och rastning och frukost för Wilma. Färden vidare gick genom ett halvmulet Tyskland, via Luxemburg och in i Frankrike. Lunch blev på en vägkrog i Frankrike. Eva körde hela tiden, hon var pigg och det hjälpte väl också att jag var vaken och vi satt och pratade hela tiden. 😉

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

En häst... bara så där ;)

En häst… bara så där 😉

Massor av vindkraftverk

Massor av vindkraftverk

Nånstans i Frankrike

Nånstans i Frankrike

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Vallmon blommade för fullt överallt

Vallmon blommade för fullt överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt!

Vi anlände till uppfödaren vid 14.30, efter att ha kört på ganska små vägar sista biten, genom otaliga vingårdar – det märktes att vi var i distriktet Champagne! En massa små byar körde vi också igenom, med de karakteristiska gulbeiga husen av sandsten, ofta med brunt korsvirke. Väldigt sällan ser man hus helt i trä.

Hos uppfödaren fick vi träffa en hel hög hundar, bland annat  Indis mamma och pappa, Carapace och Gordon. De var supertrevliga, glada och livliga, Carapace ”flinade” härligt när hon var glad, tydligen något som Uarrior-avkommer ofta gör. Vi träffade även Uarrior själv, en ståtlig herre på 9.5 år samt några andra pensionärer i form av två labbar och två cavalierer. Alla hundarna var väldigt trevliga och positiva och Cécile och Pascal verkar ha ett genuint bra förhållande till alla sina hundar, mycket trevligt att se.

Indigo och en av hans bröder var de enda av valparna som fortfarande var kvar, brorsan skulle hämtas om nån vecka av sin nya ägare. De var ute i en stor fin inhägnad med gräs och träd och en liten koja och där röjde de runt och hade jättekul. Indi fick följa med oss till hotellet, som låg ca. 4 km från uppfödarna och bilresan var inga problem, han fick sitta på golvet vid mina fötter och det hade han inget emot. Hotellet tog egentligen inte emot hund men en liten valp skulle gå bra sa uppfödarna, som hjälpte oss att boka. Men vi kände att det där med att ha Wilma i bilen på nätterna inte var så kul så jag förklarade på halvdålig franska (trött var jag och trött valp hade jag i famnen, inte det bästa upplägget för att prata bra franska) att vi bara ville ha en natt istället för de tre bokade för vi behövde hitta ett annat hotell som accepterade hundar. Damen i receptionen såg skeptisk ut, funderade lite, sa att valpen inte fick kissa eller bajsa på rummet vilket jag naturligtvis bedyrade att han inte skulle göra, jag sa att han skulle få sova i bur, vilket han INTE skulle göra men det lät ju bättre… 😉

Men sen bestämde hon sig, sa att ”jag fixar ett rum till er, ett specialrum, men det är inte klart ännu så ni får vänta en halvtimme medan jag gör i ordning det. Kom med och titta!” och så fick vi följa med bort till ett rum som låg på bottenplan med en typ altandörr/nödutgång där vi kunde ”smuggla” in och ut hundarna. De tog 5 € extra per natt för att vi hade hund där men det kändes helt ok. Verkligen trevligt att de löste det åt oss!

Trött Indigo på hotellrummet

Trött Indigo på hotellrummet

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom...

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom…

Indi hanterade allting med upphöjt lugn – ny matte, bilresa, möte med Wilma, gå i halsband och koppel, bo på hotell… han bara hängde med och var lättsam och glad! Så himla trevlig! Började direkt försöka leka med Wilma när vi var ute med dem på det stora fältet alldeles intill hotellet. Raringen, så duktig han var!

Hela natten sov han snällt dessutom, visade sig vara synnerligen morgontrött också. En liten olycka hade vi då han var väldigt sömning och låg i sängen och gosade, när jag sen skulle lyfta ner honom för att vi skulle gå ut och kissa så rann det redan kiss… oups. Blev en blöt fläck på överkastet…. Han märkte nog inte ens det, det bara ”rann över” lite. Som tur var så är valpkiss inte så mycket färg på och luktar heller inte mycket så vi fick torkat av överkastet och sen syntes ingenting när det väl torkat. Puh… hade ju inte varit roligt att försöka förklara det, nu när vi hade fått ha hundarna inne på nåder. 😉

Efter frukost styrdes kosan mot staden Troyes, en halvtimme bort. Nu fick Indigo åka i bilburen i baksätet, något som han INTE uppskattade. Jag kan säga att det hördes tydligt… hua vad han skällde och ylade. Han höll på i kanske 7-8 minuter, som kändes som en timme… 😉  men sen plötsligt så la han sig ner och sen somnade han. Därefter sov han hela vägen till Troyes. Väl i stan tog vi en långsam promenad till en park, det enda som Indi reagerade på var bilarna när vi gick längs en väldigt trafikerad gata, han har ju knappt sett bilar innan så det var ju inte så konstigt. Jag bar honom och sen på vägen tillbaka gick vi en annan väg där bilarna inte var fullt lika nära, då var han inte så brydd längre. I parken slappade han i gräset men så fort det kom en människa i närheten så reste han sig och försökte flirta lite och tyckte att alla skulle komma och hälsa på honom. Kul att han är så öppen och trevlig mot människor, det bådar gott.

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Indi kollar in stadslivet

Indi kollar in stadslivet

Damm i parken där vi satt  och tittade på folk

Damm i parken där vi satt och tittade på folk

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

 

Vi åkte tillbaka till hotellet – för övrigt med en valp som sov som en stock i buren direkt bilen började rulla! – och tog en paus innan det var dags att åka till uppfödaren igen. Väl framme lämpades  Indigo ner till sin bror i hagen för nu var det dags att se om Wilma var redo för parning. Indi verkade glad över att se brorsan men när han insåg att jag lämnade honom så hävde han upp rejäla YL. Tänk att han så snabbt hade skapat ett band med mig, lilla hjärtat!

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad, massor av plats för bus och vila i både sol och skugga samt ett hus som de kunde gå in i om de ville vara inomhus.

Wilma var ganska redo, även om hon först inte riktigt fattade vad det hela handlade om… Elliot var däremot väl medveten om vad han skulle göra och tvekade inte. Det blev parning med hängning och det var första gången jag såg en hundparning.

Förspel, typ.... ;)

Förspel, typ…. 😉

Cécile och Pascal bjöd oss på middag, vi blev sittande i många timmar och pratade hund, på engelska och med lite franska inslag, kelade med några älde valpar som de hade behållit själva och som röjde runt och hade sig,  fick kanongod middag och hade helt enkelt en otroligt trevlig kväll. Alla deras hundar var mycket öppna och trevliga, vi hade även sällskap av en hög katter, varav framför allt en med väldigt kul personlighet som fick oss att gapskratta flera gånger.

Indigo sov gott även denna natten och på morgonen såg jag till att lyfta ner honom från sängen direkt så vi inte fick några olyckor i sängen igen. 😉

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen! Lite suddig bild, tagen med mobilen, men den var så bra så jag ville ha kvar den ändå. 🙂

Dessa underbara valptassar!

Dessa underbara valptassar!

Vi åkte till C och P igen för ytterligare en parning, därefter fick Indi stanna hos brorsan medan Eva och jag åkte till Reims för att handla champagne, traska på stan en sväng och titta på katedralen. En trevlig och ganska ”turistig” dag, som avslutades med picknick utanför hotellet och sen hämtning av Indi.

På väg från landet mot stan

På väg från landet mot stan genom en massa små byar

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid. Dålig bild, tagen genom bilrutan med mobilen och gör verkligen inte rättvisa åt alla underbara rosor vi såg överallt.

Första stoppet i Reims... inköp av champagne!

Första stoppet i Reims… inköp av champagne!

Vackert hus i Reims

Vackert hus i Reims

På väg mot katedralen

På väg mot katedralen

Helt fantastisk detaljrikedom!

Helt fantastisk detaljrikedom!

Tornet, sett från ingången ungefär

Tornet, sett från ingången ungefär

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Vackra glasfönster

Vackra glasfönster i äldre stil

En imponerande byggnad!

En imponerande byggnad!

Detaljer på katedralen

Gargoyler på katedralens ena sida

 

Indigo och hans bror (den enda icke-snyggt tecknade harlekinen i kullen)

Indigo och hans bror. Brorsan var den enda dåligt tecknade harlekinen i kullen. Han skulle inom någon vecka flytta till sina nya ägare på en hästgård.

 

Torsdag förmiddag packade vi ihop, lastade bilen, tog en sväng på fältet utanför hotellet och rastade hundarna, checkade ut och sen styrde vi bilen mot uppfödaren.

Utanför hotellet strax innan avfärd

Utanför hotellet strax innan avfärd, det där fältet låg praktiskt till för hundrastning och lek.

Liten vilopaus i gräset

Liten vilopaus i gräset, har fått låna min väskrem att leka med. 😉

Sista parningen gjordes och därefter var det dags att sikta in sig på vägen tillbaka till Sverige. Första sträckan ut ur Frankrike och in i Luxemburg körde Eva, sen byttes vi av och jag körde vidare genom Tyskland. Första gången jag körde Autobahn men det gick ju smidigt och bra. Indigo var helt fantastisk, sov lugnt i sin bur, gick ut och kissade och bajsade när vi stannade för att rasta, var sen vaken en stund i buren men inte ett ljud kom det från honom utan han ägnade sig åt att tugga ben eller slita lite i fällen. 😉 Underbara lilla hund, så duktig han var!

Det enda som han inte gillade var högtalarrösten på färjan Puttgarden-Rødby, den skrämde honom men det förstår jag, den lät verkligen illa. I övrigt flirtade han med alla människor han såg på båten och några kom faktiskt och klappade honom, då blev han lycklig!

Sista biten genom Danmark och över bron körde Eva, jag slumrade lite först men blev väckt av Eva när vi passerade bron, det var dags att ta fram hundarnas papper för tullpassagen. Eva sa att det kan vara så att det inte ens är några tullare där utan man får ringa, men när vi kom fram visade det sig att det stod en hel hög med folk där… förmodligen väntade de på något speciellt för de kikade bara in i vår bil och tänkte sen vinka oss vidare men vi sa att vi hade en valp med som de skulle kolla på. Indi blev jätteglad, fler människor att mysa med, även om han var lite yrvaken så hälsade han glatt. De kollade han chip och pass men inte införseltillståndet, det kom jag på i efterhand – jag var inte så pigg och vaken själv direkt vid det här laget…

Vidare till Wilmas husse för avlämning av en glad Wilma, skönt att vara hemma tror jag hon tyckte, även om hon också var en synnerligen okomplicerad hund att ha med, hon bara hängde med överallt, lika glad och trevlig hela tiden. Sen körde jag en bit för jag tyckte jag var pigg men puh… det var jag inte insåg jag snart. Vid Hässleholm fick vi byta för jag var jättetrött – tidiga mornar är inte min starka sida…

Lustigt egentligen, här har vi kört över typ halva Europa och överallt har folk varit trevliga och tillmötesgående, så kommer vi till en mack i Strömsnäsbruk och möts av en jäkligt snäsig kassörska… kul att komma till Sverige… hm… hon var inte bara snäsig mot oss utan mot alla kunder. Dålig reklam för Shell, dessutom var kaffet inte speciellt gott och mackorna svindyra och lika äckliga som dyra… jag längtade tillbaka till Frankrike direkt! 😦

Vid 9-tiden svängde vi så in på uppfarten här hemma, så skönt att vara hemma! Det blev världen liv på hundarna när de insåg att matte kom hem och dessutom hade en annan person med sig! Vi hälsade på hundar och fikade och Indi fick börja hälsa på Kenzo, vilket förstås inte var något problem, Kenzo är så himla trevlig och sansad. Sen lastade vi ur alla mina prylar ur bilen och Eva gav sig iväg sista biten hem till sig.

Indi fick träffa Garibaldi och Chili – Chili var mest nyfiken och Garibaldi tyckte att den lilla skiten var helläskig… 😉  ganska typiskt Garibaldi, som har liten erfarenhet av valpar. Under helgen och början av denna veckan har hans inställning sakta ändrats och han har börjat komma på hur man leker med lillskiten och eftersom det där att leka med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var ju plötsligt Indi väldigt mycket roligare. 😉

Vi hade verkligen en fantastiskt rolig resa, även om det förstås är ganska jobbigt att åka nästan 170 mil i ett sträck, men det underlättar mycket att ha trevligt resesällskap och förstås också snälla och sansade hundar.


Lämna en kommentar

National d’Elevage och lite annat

Ja, tiden går fort, det är mycket som händer nu och bloggandet blir definitivt eftersatt.

Jag har i alla fall hunnit vara i Frankrike på National d’Elevage (stora rasspecialen för beauceron), tävlingskursen i agility är avslutad och här hemma packas och fixas det för fullt för min del medan Martin sliter med att bli klar med projektet han jobbar på så att vi kan ta tag i såna saker här hemma som vi måste göra tillsammans eller som han är den enda som kan göra. Inte optimalt men när är det någonsin det? 😉

National d’Elevage då… jo, det var Eva, Inger, Karin och jag som åkte iväg. Inger kom med bussen till Linköping och jag mötte upp vid resecentrum och därefter plockade Karin upp oss båda för vidare färd till Eva i Hjortkvarn. Där blev det en kväll med mycket prat och skratt och vi kom i säng mycket senare än vi borde.. speciellt med tanke på att vi skulle upp 2.30… sjukt tidigt men vad gör man inte för sitt intresse. 😉

Vi åt frukost på Skavsta och gick sen igen en synnerligen smidig och enkel säkerhetskontroll, idel leende och icke-stressade kontrollanter, väldigt skönt när det går så lugnt och bra. Temperaturen låg på 9-10 grader och det var lite mulet, när vi sen landade på Beauvais vid 9-tiden var det 5 grader och duggregn där… Bilen hämtades ut och lagom medan vi väntade på den öppnade sig himlen och regnet öste ner. Hutter! Resan från Beauvais ner till Gien gick dock bra, förutom att Evas GPS hade fått för sig att vi skulle åka ända in i Paris, rätt onödigt tyckte vi och lyckades efter lite strul tråckla oss ut igen.

På väg mot Gien

På väg mot Gien

Väl i Gien hittade vi lätt till hotellet. Vi checkade in och åkte sen direkt för att kolla utställningsområdet, som visade sig ligga typ 1 minut bort med bil, smidigt! Vi handlade även lite i en affär på vägen och sen hittade vi en trevlig restaurang med grillinriktning där vi åt tidig middag. Klockan var bara omkring 16.30 och det var visserligen öppet men väldigt tomt… i Frankrike äter man ju ofta middag rätt sent så de tyckte nog vi var väldigt tidigt ute. Maten var i alla fall god, vi åt trerätters och vin till det och summa per person blev 250 kr!

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Med tanke på hur trötta vi var så borde kvällen blivit tidig men vi blev sittande och pratade i rätt många timmar på ett av rummen, lite champagne och godis klämde vi också i oss. 😉 Sömnen kom dock snabbt när man väl la sig….

På lördagen var vi på plats på området strax innan 8. Vädret var kallt och ruggigt, som tur var har de vi kollat väderprognoserna och hade därmed hyfsade kläder. Man blev ju lite avis när man såg bilder från Linköpings BKs agilitytävling i strålande sol…. men det kunde varit värre ändå för vi slapp nästan helt regnet, det kom bara några små skurar, samt en rejäl hagelskur. Vi vandrade runt och tittade på vallninganlagstest, karaktärstest, lydnad och Ring (franska skyddet) – tyvärr var det ingen agility, vilket jag hade hoppats på, det var det när jag var nere 2008 men inte i år och hade tydligen heller inte varit på några år nu, synd. Men det fanns mycket att titta på och beauceroner överallt, tror det var ca. 560 hundar anmälda och sen var det ju en del valpar och andra hundar som inte ställdes ut/tävlades så det fanns gott om beauceroner. 🙂

Aningen ruggigt och kyligt - Frankrike i maj 2013...

Aningen ruggigt och kyligt – Frankrike i maj 2013…

 

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs!

 

Ring - det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Ring – det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Lunchen  – inte serveras det vanlig tråkig korv och bröd här inte, nej är man i Frankrike så är man… helgrillad gris som serverade i baguette tillsammans med syltad lök och till det pommes (det har de till allt tror jag) och dessutom pannkakor till efterrätt, allt till det facila priset av 6.5 euro (då fick man även en flaska vatten). Tyvärr blev Karin magsjuk på eftermiddagen, troligtvis pga lunchen. Hon, jag och Inger åt samma sak till lunch men vi andra två klarade oss som tur var. Jag körde henne till hotellet och passade då själv på att vila en stund innan jag hämtade Inger och Eva på utställningsplatsen vid 19-tiden. Jag hade tagit en allergitablett på morgonen så det var därför jag var så trött, slocknade direkt när jag la mig på sängen för en liten stunds vila.

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Karin var tack och lov piggare söndag morgon, men tog det säkra före det osäkra och avstod frukosten. Vi var på plats 7.30 på morgonen och nu var vädret lite roligare. Vi tittade på Ring klass 2 och 3 en stund, pratade med lite folk, åt lunch och sen var det dags för prisutdelning för lydnad, ring, vallning. Därefter drog finalerna igång. Ändra till efter 20 på kvällen höll de på och vi var kvar hela tiden. Något trötta i fötter och ryggar men fantastiskt roligt att se alla härliga hundar!

Springa fick de en hel del i ringen

Springa fick de göra en hel del i ringen

Bedömning pågår

Bedömning pågår

Många beauceroner!

Många beauceroner!

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare samlas i ringen och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

På måndagen gick körningen från Gien till Beauvais ganska bra, fast det var köer på vägen på några ställen pga vägbygge och sen när man närmade sig Paris så var det köer helt enkelt för att det var så mycket trafik, men vi kom tack och lov ändå i tid till flygplatsen, om än inte med jättestor marginal.

Bilar, bilar, bilar

Bilar, bilar, bilar

Den här gången var dock inte säkerhetskontrollen så kul, först fick vi visa att våra väskor gick ner i en ställning som de har som kollar om väskan är lagom stor. Det gick hyfsat för oss (även om man fick ”slita till” lite för att få upp väskan igen) men Ingers väska var för tjock (pga en massa nummer av Franska Beauceronklubbens tidning som I hade köpt…) och hon fick ställa sig och packa om och greja, men till slut gick det bra. Puh! Sen vid väskröntgen fick vi öppna och ta ut våra påsar med vätskor, Inger fick även ta av sina skor (inte hennes dag!) men till slut var vi igenom och hann faktiskt även äta vars en macka innan vi gick ombord. Resten av hemresan var händelselös tack och lov och vi kom hem med massor av nya intryck . Det var en superkul resa, tack tjejer för kanonsällskap!!

Hann vara hemma en hel dag innan det var dags att på tisdagkvällen åka till Rimforsa för ekonomiavdelningsmöte. Vi höll till på Storgården och jag kan verkligen rekommendera det stället, så fantastiskt fint och vilken underbar mat!

När jag kom hem onsdag kväll var jag rätt slut efter flera intensiva dagar med först Frankrike och sen Rimforsa… puh.

I måndags hade vi avslutning på tävlingskursen i agility, vi fick springa en ”riktig” bana och jag blir direkt nervös, jag är tyvärr urdålig på att ”se linjer” och veta var jag ska lägga olika byten etc. Vi fick köra två gånger och första gången kändes rätt katastrofal, jag var lika anfådd av stressen som jag var av springandet. 😉 Dessutom fick Gari för sig att säcken inte var något han kunde, vi har inte tränat den på länge så det var ju inte så konstigt. Fick nog försöka 4-5 gånger innan jag fick igenom honom….  puh. Andra omgången gick bättre eller ja… den kändes i alla fall bättre och sen blev det en tredje utslagsgång och då kändes det helt ok, fast vi kom på delad sista plats. 😉

Jag måste nog träna mycket mer på att köra banor och kombinationer ensam, där jag inte hela tiden tittar på andra för att se hur de gör… måste lära mig att själv ta beslut om hur VI ska ha det. Jag KAN inte springa som en vig och smidig 25-åring så då får vi lösa det på andra sätt. Förhoppningsvis kommer vi att ha lite bättre träningsmöjligheter när vi flyttat och får igång inomhushallen och sen utomhusplaner då vi ju kommer att ha en egen agilitybana på hemmaplan. Blir lite lättare när man kan  ta några minuters träning här och där vid tillfälle istället för att behöva åka 2.5 mil till klubben för att göra det.

Det blommar för fullt i trädgården nu, syrénerna är nästan överblommade, lupinerna är i full gång och även andra blommor, t.ex. aklejor är i full blom, väldigt vackert! Har trimmat häckar och klippt ner buskar en del – det är en fin gräns mellan frodig och överväxt och den gränsen är väldigt lätt att ramla över. 😉

Underbara lupiner!

Underbara lupiner!