Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Äntligen är våren här!

Det har verkligen varit en lång seg vinter, fast egentligen började inte vintern förrän i februari men nu så här in i andra halvan av mars känns det som att den pågått i evigheter. Men till slut… efter snöfall och vindar på 17-18 m/s så kom äntligen våren till Skåne i söndags!

Garibaldi och jag var iväg till Simrishamn och provade på att tävla nosework (inofficiell tävling) och på lördagen var jag lite orolig över hur det skulle vara att köra dit men söndagen grydde med strålande sol och vägarna var enligt Trafikverket helt okej. Det visade sig stämma, det fanns bara lite moddsträngar på vissa ställen.

Senare på eftermiddagen tog vi ett par sköna hundpromenader och kameran åkte med så det blev en hel hög med bilder. 🙂

Blå himmel, sol och nästan ingen snö kvar – underbart!

Husse och Indigo på promenad

Sorkarna verkar tyvärr ha ökat i antal senaste åren

 

En liten damm, full med sjöfåglar och i bakgrunden ser man vår gård

Bokskog

Murgröna

Träffade på våra ”grannar” rådjuren

Sigge sötnos, om tre månader fyller han 11 år!

Utsikt upp mot byn

Naturen har dekorerat träden med istappar

Gården och träningsplanen

Sigge

Gården igen, från annat håll

Sigge

Gården igen

Fångad i flykten

Mossbeklädda stenar i gärdgården

Ett av de rådjur som brukar röra sig på området runt gården och ibland även inne i vår trädgård

Kapat träd

Någon har lämnat kvar en gammal stege…

En av de fina ekarna längs tränignsplanen

Fröställning från kardborre

En massa gäss!

Vintergäck – vårens budbärare som kämpar sig upp genom snön!

 

 


Lämna en kommentar

Nästan vår, sen plötslig vinter och så tillbaka mot vår igen!

Man får nog säga att väderomslagen är hastiga här nere i Skåne….. i slutet av januari var det vårkänslor här, det var nästan för varmt att gå med fleecejacka på promenaderna och jag började fundera på om vi kanske kunde vara riktigt tidigt ute och sätta fart med ogräsrensning i trädgårdslandet, innan ogräset liksom fått fäste alltför mycket.

Rena våren, trots att vi bara är i slutet av januari...

Rena våren, trots att vi bara är i slutet av januari…

Ljuvligt väder!

Ljuvligt väder!

Gröna rapsfält och blå vårhimmel redan den 26 januari

Gröna rapsfält och blå vårhimmel redan den 26 januari

Vintergäcken, som står i norrläge, var minsann på väg upp, inte lika tidiga som förra året men ändå... på gång!

Vintergäcken, som står i norrläge, var minsann på väg upp, inte lika tidiga som förra året men ändå… på gång!

Efter den här försmaken av vår blev det lite mer ”Skåne-vinter” igen… grått och disigt, samt en del rimfrost. Vackert med rimfrost men i övigt mest kallt och ruggigt.

Man ser verkligen inte långt när det är så här dimmigt.

Man ser verkligen inte långt när det är så här dimmigt.

Rimfrost är så vackert!

Rimfrost är så vackert!

Fast att det inte var sån stämning i verkligheten när jag tog bilden (jag bara slängde iväg ett snabbt tryck med mobilkameran) så blev själva bilden vacker men lite kuslig, lite GoT över den tycker jag...

Fast att det inte var sån stämning i verkligheten när jag tog bilden (jag bara slängde iväg ett snabbt tryck med mobilkameran när vi var ute och rastade) så blev själva bilden vacker men lite kuslig, lite GoT över den tycker jag…

Nå… nu är ju vintern knappast slut redan i januari och som vår arrendator sa: ”Kommer det nån snö så kommer den i februari” och visst fick han rätt…. Vinter blev det och det med besked!

Må vara att vi inte riktigt bor på Österlen men vi bor i alla fall ”close enough” för att det berömda vinterfenomenet även drabbar oss. Det blåser ju ofta rejält här nere och i kombination med snö (i alla fall när det är nån minusgrad och snön är torr) ger ”intressanta” fenomen.

På onsdagen såg det ut så här... inte en chans att man ser till grannen 350 meter bort...

På onsdagen såg det ut så här… inte en chans att man ser till grannen 350 meter bort… Notera den rejäla drivan rakt fram, den är nog upp emot 1 meter…

Även på innergården blev det drivor lite här och var

Även på innergården blev det drivor lite här och var

Träningshallen - man skulle ju kunna tro att vi bor i Norrland...

Träningshallen – man skulle ju kunna tro att vi bor i Norrland…

Spännande driva

Spännande driva

Men snö är rätt vackert ändå

Men snö är rätt vackert ändå

Det började snöa lite lätt på tisdagen och redan på onsdagen var det besvärligt väglag. Det fortsatte att snöa och vinden tog i rejält och det är ju då det blir jobbigt… vissa ytor har barmark medan det alldeles intill kan ligga en driva på nån meter eller så. Redan på onsdagen låg en rejäl driva och slingrade sig på gårdsplanen, medan marken runt om den var nästan helt bar….

Spännande driva

Spännande driva

Vi hade turligt nog, redan i höstas, införskaffat ett snöblad till traktorn MEN det saknades en pryl för att hydrauliken skulle funka. Den prylen har en kompis fixat till oss men den låg fortfarande hos honom och vi insåg att vi behövde ploga så att kunderna kunde parkera på gården plus att uppfartsvägen sakta men säkert blåste igen. Så Martin trixade med hjälp av spännband och det funkade! Visserligen inte perfekt – bladet gick ju inte att höja och därför skrapade man med sig snön tillbaka igen – men tillräckligt för att få grusplanen okej.

Vroom! Nåja, det gick inte så fort - vi behöver få igång hydrauliken till bladet och vi behöver även snökedjor till traktorn för annars kör man väldigt lätt fast.

Vroom! Nåja, det gick inte så fort – vi behöver få igång hydrauliken till bladet och vi behöver även snökedjor till traktorn för annars kör man väldigt lätt fast.

På fredagen snöade det inte längre men det blåste desto mer och det fortsatte sen på lördagen. Detta gjorde att den ganska lätta snön förflyttade sig utan problem. Gårdsplanen var snart täckt av snö igen, denna gången inte i en hög utan istället ganska bred driva. Dt ser fint ut på bilderna med fullmånen på väg upp men det var riktigt kallt med blåsten och snön.

Fullmåne på väg upp

Fullmåne på väg upp

Garibaldi och jag på väg hemåt

Garibaldi och jag på väg hemåt

Skönt att komma in efter kyliga promenader

Skönt att komma in efter kyliga promenader

På sista kvällsrundan behövdes ingen pannlampa - med fullmåne och snö blev det ljust och fint ute!

På sista kvällsrundan behövdes ingen pannlampa – med fullmåne och snö blev det ljust och fint ute!

Vi åkte en sväng till stan på lördagen. Lyckades undvika att fastna i kö vid en bilolycka ungefär vid flygplatsen utanför Everöd, tack vare att vi kollade ”läget i trafiken”. På några ställen var det lite snödrev men det gick utan större problem att ta sig fram. Men några timmar senare när vi åkte hemmåt igen var det värre, nu gick det i 50 km/h på väg 19 där det annars är 90….

Vi traskade ett par rundor med hundarna och fick pulsa en del på grusvägen, när vi sen satt hemma i köket och drack glögg kom plogtraktorn och de var, som vanligt, snälla nog att även ploga hela vår uppfartsväg. På söndagen skulle det dock vara kurs i hallen hela dagen och eftersom det fortsatte blåsa under natten så fick Martin ta ut traktorn igen på söndag morgon och röja av gårdsplanen. Under dagen fortsatte det blåsa men det var inte riktigt så illa längre.

På lördageftermiddagen upptäckte vi en mindre rolig sak. Tidigare hade det blåst nästan rakt östlig vind, men under natten till lördagen vred sig vinden lite mot söder. Den vindriktningen i kombination med snön som far omkring är inte riktigt bra – det blåser in snö längs nocken på träningshallen, snön lägger sig på innertaket och eftersom vi håller ca 15 grader i hallen så töar sen snön och droppar ner genom plåttaket. 😦 Det händer inte så ofta, det är två år sedan sist och som sagt bara vid vissa specifika väderförhållanden och det är tyvärr inte så lätt att göra något åt, men förargligt är det. Vi har ställt ut skålar som fångar upp vattnet men lite dumt blir det ju för de som tränar där nu. Men de verkar generellt ta det med ro, tack och lov.

Vinden la sig under söndagkvällen och i går (måndag) var det nästan vindstilla och strålande sol, underbart väder! Jag boostade d-vitamin genom tre härliga rundor med grabbarna. Blev en del foton också, förstås…

Det har blåst upp en rejäl driva bakom träningshallen!

Det har blåst upp en rejäl driva bakom träningshallen!

Köksträdgården.... planerna på att rensa bort ogräs tidigt kom av sig....

Köksträdgården…. planerna på att rensa bort ogräs tidigt kom av sig….

Uppfartsvägen mot gården, på väg hem för byte till nästa hund

Uppfartsvägen mot gården, på väg hem för byte till nästa hund

Vackra fröställningar

Vackra fröställningar

Gari och jag på promenad

Gari och jag på promenad

Gården sedd från öster

Gården sedd från öster

Harkorsning

Harkorsning

Fasan?

Fasan?

När solen går ner blir det svalt, skönt att komma in i värmen!

När solen går ner blir det svalt, skönt att komma in i värmen!

Fortfarande ljust kl. 17.40, underbart!

Fortfarande ljust kl. 17.40, underbart!

Inte riktigt fullmåne längre (fast det syns inte på fotot, min telefonkamera är bra men inte SÅ bra)

Inte riktigt fullmåne längre (fast det syns inte på fotot, min telefonkamera är bra men inte SÅ bra)

 

Idag, på Alla Hjärtans Dag, blev det nästan vår igen! När jag körde från stan vid 14-tiden sa bilens termometer att det var 8 grader. Efter att bilen stått utanför affären en kort stund var temperaturen uppe i 16 grader! När jag rastade första rundan hade jag fleecejacka på men när jag bytte hund åkte den av och jag fick ta en huvjacka med bara ett linne under – jag höll på att smälta bort! Hundarna flåsade och flämtade också, de är inte vana vid värmen och även om de inte har nån jättetjock vinterpäls så har de ändå en del underull som precis har börjat lossa – jag måste nog ta fram Furminatorn och kamma igenom dem nån dag. Jag tog för övrigt årets första utomhusfika idag, sittande på trappen på baksidan av huset (söderläge) i 10 minuter innan solen försvann bakom byn uppe på kullen. Ljuvligt! Såna här dagar är rena energikicken.

Alla Hjärtans Dag börjar med en härlig soluppgång

Alla Hjärtans Dag börjar med en härlig soluppgång

Kl. 16.30 var det fortfarande 8 grader (termometern sitter i norrläge)!

Kl. 16.30 var det fortfarande 8 grader (termometern sitter i norrläge)!

På kvällen blev det Alla Hjärtans Dags-bakelse som jag hittade i lokala Konsumaffären. Så vacker att man knappt ville börja äta, den var dessutom lika god som den var vacker.

På kvällen blev det Alla Hjärtans Dags-bakelse som jag hittade i lokala Konsumaffären. Så vacker att man knappt ville börja äta, den var dessutom lika god som den var vacker.

 


Lämna en kommentar

Årskrönika 2016 och ja, jag är tillbaka…

Det är 1.5 år sedan jag bloggade senast – jag tappade lusten efter att Chili fått somna in i juni 2015 och sen har jag bara inte kommit igång igen. Men… nu känns det ändå som att det är dags; jag saknar att inte kunna titta tillbaka på vad som hänt och på Facebook blir det bara kortare postningar så nu tror jag att jag ska ta tag i bloggandet igen.

Så här en bit in på 2017 får det ändå först bli en genomgång av 2016  – så mycket jag kommer ihåg/kan utläsa från FB. 😉

Året började med att vi faktiskt fick lite snö i januari och vad man än tycker om snö och vinter (jag gillar det så länge det inte blir allt för galet mycket) så är det ju bara så mycket vackrare än när det är gråmulet och smutsigt och regnigt.

2016-01-15-15-16-39

Fantastiskt vackert med vinter!

2016-01-15-15-11-00

Gården i vinterskrud

2016-01-21-16-23-06

Soldnedgång efter underbar vinterdag

2016-01-21-16-07-03

Vackert!

Jag och Garibaldi tränade rallylydnad, ofta tillsammans med Åsa och hennes Fix-it men också tillsammans med Monica och hennes tre hundar. I slutet av januari åkte jag och Monica upp till Östergötland för att tävla dubbla klasser rallylydnad i Motala. Det gick riktigt bra för Gari och mig, vi fick ihop 79 poäng i ena klassen och 93 (vårt bästa resultat) i den andra och därmed fick Garibaldi även titeln RLD M.

2016-01-24-15-30-27

Garibaldi RLD M!

2016-02-20-19-55-09

Garibaldi vann både rallylydnadsbarometern och blev klubbmästare i rallylydnad!

På Åhus BKs årsmöte i februari visade det sig att Gari och jag blev klubbmästare i rally och även vann Rallylydnadsbarometern! Fantastiskt roligt med ny karriär för Garibaldi, efter att vi slutade tävla lydnad för några år sedan. 🙂

Våren kom tidigt, redan i februari hördes lärkorna drilla över fälten!

2016-02-23-16-18-29

Vårväder 23 februari!

Den 10 mars var det 10 månader sedan Indigo skadade sitt knä (jag ska skriva mer om hela den långa historien i ett eget inlägg nån dag). Han opererades i slutet av juli 2015, sen drog han upp det hela lite under konvalescensen men vi jobbade på med rehab under vintern och hoppades att det skulle räcka.

Vi började även träna lite lydnad och jag vet inte om jag eller Indigo var mest lycklig över det, vi var nog ungefär lika glada. 🙂

img_0138

Lydnadsträning samtidigt som husse testar en av sina nya kameror

Indi fick också vara lös på innergården och leka med sina älskade bollar, han var galet glad!

I början av april var vi med i TV! Första besöket med Indigo för knäskadan, på djursjukhuset i Hässleholm, sommaren 2015, höll de på att spela in Veterinärerna och vi blev tillfrågade om vi ville vara med. Jag tvekade först men bestämde mig för att det nog kunde vara kul ändå. Man kan se programmet i TV4 play så här i efterhand. Vårt inslag kommer 26 minuter in i programmet. 😀

http://www.tv4play.se/program/veterin%C3%A4rerna?video_id=3317172

Garibaldi hamnade också hos veterinärerna men slapp vara med i TV; i mitten av april fick han problem med en analsäck och fick sederas och spolas. Där rök de återstående rallylydnadstävlingarna vi hade anmält till och eftersom kvalperioden för SM tog slut i mitten av maj så blev det inte mer tävlat sen. Vi får se om vi drar igång igen; från och med 1 januari är det nya regler och man kan numera ta championat, då krävs tre resultat i mästarklass med minst 90 poäng. Vore ju ändå kul att avsluta hans karriär med ett championat….

I slutet av april var Indi och jag på återbesök hos veterinär Karin Löfqvist som opererade Indi förra sommaren. Det var något som inte var som det skulle, Indi hade fortfarande ont vid vissa rörelser och han belastade inte det benet fullt ut. Vi beslöt att hon skulle göra en artroskopi och – beroende på vad hon hittade – åtgärda vad som nu kunde tänkas vara fel.

Maj inleddes med massor av fix i köksträdgården, vi var lite sent ute men satte lök, sådde sallad och rensade och fixade. Vi ackompanjerades av fågelsång från lärka och näktergal, de första svalorna hade kommit och både raps och slån blommade och allting doftade honung, helt underbart!

2016-05-08-19-12-58

Slånbuskarna blommar!

2016-05-08-18-43-45

Småplantor som precis krukats om – tomat och chili hade jag sått i mängder!

2016-05-08-17-48-38

Ordning och reda i trädgårdslandet och i bakgrunden blommar rapsen – ljuvliga vår!

12 maj styrde jag kosan mot Jönköping där jag hämtade upp Inger och sen åkte vi vidare till Eva i Hjortkvarn där vi övernattade, dagen efter åkte vi tidigt mot Skavsta och därifrån tog vi flyget till Frankrike – det var dags för vår årliga resa till National d’Elevage, franska Beauceronklubbens rasspecial!

Vi landade på Beauvais och sen blev det hyrbil söderut, med destination Riom där vi skulle bo. Rasspecialen gick sen i en mindre by, Saint-Gervais d’Auvergne, ca. 30 minuter från Riom.

2016-05-13-17-28-35

Vi hamnade i en låååång kö på vägen mellan Beauvais och Riom, det visade sig vara en lastbil där chauffören haft lite otur…

2016-05-14-09-33-57

Kylig första dag på NE

2016-05-15-09-21-47

Söndagen bjöd på betydligt bättre väder, tack och lov!

NE var som vanligt trevligt, men söndagens bedömning tog galet lång tid och vi var både trötta och frusna när det äntligen var klart. Man vill ju inte åka innan det är slut när man åkt ända från Sverige för att se det… 😉

På måndagen styrde vi norrut och sen tillbringade vi hela tisdagen på Versailles – det var första gången för oss alla tre och det var en helt fantastisk upplevelse! Vi började ute då det var hysteriska köer för att komma in i slottet och det visade sig vara rätt sätt; vädret var helt underbart på förmiddagen när vi var ute, när vi sen gick i slottet mulnade det på lite. Vi tillbringade 7 h där, vilken härlig dag!

2016-05-17-10-46-53

Versailles, utsikt från bakom slottet

2016-05-17-13-54-05

Vi hade verkligen tur med vädret!

2016-05-17-16-44-22

Guld överallt, det är svårt att återge det på foto, det måste nästan upplevas

2016-05-17-17-30-49

De pampiga grindarna

I slutet av maj fick vi äntligen upp tunnelväxthuset, något sent men så blir det ibland.

2016-05-29-13-24-24

Det första tunnelväxthuset på plats. Garibaldi övervakar arbetet från sin plats i skuggan

2016-06-01-19-03-45

Ser som vanligt lite fånigt ut när man ställer in de här små plantorna, men om nån månad vet jag att det blir trångt som sjutton.

Så var det dags för Indigos artroskopi den 3 juni troligen även operation (beroende på vad vet. skulle hitta vid artroskopin). Det slutade med en operation för att få knäskålen att ligga rätt i fåran i benet; den fick inte riktigt plats som det var nu utan låg och skavde på kanten, vilket gjorde att han hade en konstant inflammation i knäet – inte konstigt att han haft ont. Operationen blev relativt stor då man tar bort en bit ben för att få plats med skålen. Han fick stanna över natten och vi hämtade sen hem en trött och halt Indi på lördagen. Han mådde inte alls bra av morfinplåstret som han skulle ha fram till tisdagen, jag hade svårt att få honom att äta och dricka – maten var väl ingen fara men när han inte ville dricka och urinen blev mer och mer mörkfärgad blev jag orolig. När så äntligen morfinplåstret togs bort tog det två timmar, sen både åt och drack han… puh!

En vecka senare fick vi åka akut till djursjukhuset då han trampade lite snett och blev halt, men det visade sig vara helt normalt att han var halt, tydligen hade han bara gått ovanligt bra de övriga dagarna… men vilken orolig tid det var… jag vågade knappt ta ut honom eftersom jag var rädd att han skulle ta sönder sig…. 😦

2016-06-10-16-38-02

Indi stressar inte direkt medan vi väntar på veterinären….

Sommaren blev riktigt fin och varm här nere i söder, många längre upp i landet klagade över mycket regn men här var det varmt och torrt, bönderna vattnade åkrarna konstant och vi njöt av värmen. Vi åkte på lite utflykter i närområdet, det var traktordag i hembyggdsparken och det var arrangemanget Öppen trädgård.

Efter en dryg månad såg det ut så här i tunnelväxthuset och vi fick sätta upp nr 2 och flytta in alla chiliplantor i det:

2016-07-02-19-21-32

Full fart i växhuset och definitivt trångt om utrymmet!

I mitten av juli fick vi godkänt av kommunen att ta vårt gästboende Annexet i bruk! Ett lååångt projekt som skulle varit klart ett år tidigare, men av olika anledningar drog ut på tiden något helt enormt. Skönt att ha det klart till slut!

2016-07-21-18-24-37

Annexet, godkänt av kommunen och äntligen klart att börja möbleras!

Semestern spenderades med att fixa klart i annexet, pyssla med alla odlingar, måla, röja bort gamla staketrester från en remsa på ca 2000 m2 och en hel massa andra saker som jag inte minns. 😉

Sista dagarna i juli fick vi besök av min bror med familj. Vi hade några jättetrevliga dagar – synd att vi bor så pass långt ifrån varandra.

2016-07-30-15-08-12

Min brorsdotter roar sig… 😀

Nånstans där i augusti lyckades Garibaldi göra sig lite illa i vänster framben då han hoppade efter en hoprullad matta jag bar… han glömde dock att han är 9 år, inte 9 månader och han gjorde en rejäl vurpa på gårdsplanen. Var lite stel den dagen men inte mer än så. Dock fick han under hösten ett par omgångar av hälta, det kom akut – verkligen från ett steg till nästa – så han fick ta det lugnt i ett par omgångar. I samma veva bytte vi foder då Doggy gjorde om sina foder och Gari inte längre tålde Light-fodret. Det tog lite tid att hitta ett foder som funkade men till slut landade vi på Kronch Main (Light) och det fungerar bra fortfarande. Dock gick Gari upp väldigt mycket i vikt pga viloperioderna och foderbytet (jag gav lite för mycket i början) – han har börjat tappa en del nu men det är några kilo kvar.

Under augusti skördade vi mängder från alla odlingarna, Martin bytte dörr till blivande hundstallet/förrådet och jag började måla huset samt även fönsterna på innergården – behövligt! Det blir färgbyte från (urblekt) blått till rött.

2016-08-07-11-52-09

Plommon, tomater, gurka och squash – alla odlingar levererar!

2016-08-08-06-43-46

Augusti – stubbåkrar och varma dagar

2016-08-08-17-18-40

Börjat måla gråstenslängan – det blir verkligen skillnad!

2016-08-25-10-32-14

Annexet börjar bli färdiginrett

2016-09-10-13-24-58

Lite tavlor på plats

2016-08-27-13-37-36

Skördat potatis, lök och bondbönor

2016-08-27-13-54-48

Tomater, plommon, gurkor, squash, aubergin, tomatillo och nån enstaka mild chili

2016-09-13-12-19-04

I mitten av september var det fortfarande sommartemperaturer!

Vädret var strålande genom större delen av augusti och långt in i september, underbart!

2016-10-20-16-46-11

Indigo i mitten av oktober, med nytt fint Eckers-halsband

I slutet av oktober var jag ute på en skogspromenad med Indi, det blev kanske lite längre än jag hade tänkt och han var mest van att gå på grusvägar. Dagen efter verkade allting ok på morgonen och lunchen men på eftermiddagen hände något – han flög upp och skällde på en grävmaskin som höll på att gräva igen ett hål utanför köksfönstret och efter det var han tvärhalt på höger bak (det opererade benet). Så pass halt att han på kvällen inte ens stödde på benet…. så illa har det inte ens varit efter operationerna. Han fick vila och några dagar senare var han rätt normal igen men helt bra blev han inte. Några veckor senare var vi hos sjukgymnasten och hon blev orolig, hon tyckte att hans knä inte kändes som det skulle så det blev bokat en tid hos veterinären som opererat honom. Jag som hade trott att hans knä var bra…. det kändes ganska knäckande. Vi fick tid i slutet av november.

Det var inte slut med oturen där – Sigge lyckades med att få en infektion mellan klo och pulpa, jag såg att han slickade, klon var hel men det var en ful infektion och klon fick tas bort. Provtagningen visade på e-coli-bakterier, alltså tarmbakterier, han hade förmodligen trampat i bajs. E-coli är ganska antibiotikaresistent så vi lät bli att behandla och lät kroppen sköta läkningen själv, vilket funkade utmärkt. Det tog tid innan han blev av med tratten, i och med att det var infekterat tog det ett tag innan det slutade vara och kladda, men sen läkte det fint och en ny klo har börjat växa ut.

Sigge försökte även ta livet av sig genom att svälja en bit råhudsben – eller rättare sagt försöka svälja för den fastnade i svalget. Det blev lite panik där – han fick nog luft men var väldigt irriterad och benbiten satt som ett platt kladdigt ”tak” i svaljet. Jag bände upp hans mun medan Martin försökte plocka ut biten med hjälp av en sån där kökspincett i plast men det lyckades inte. Jag fick en klämskada när Sigge stängde munnen med mitt finger emellan – nageln blev vackert blå sen – och medan jag satte ett plåster på såret som blev (en tandspets som trycktes in i fingerblomman) så lyckades Sigge hosta upp biten och sen… åt han upp den igen innan Martin hann ta den! Denna gången fick han dock ner den… jäkla hund! Blir inga såna ben mer… 😦

2016-11-07-12-42-01

Sigge – trött efter sederingen när klon togs bort

Även Garibaldi fick åka till veterinären – han hade ju haft problem med analsäckarna redan i våras och jag kände att det inte hade blivit riktigt bra. Som tur var visade det sig att det inte var något större fel, han har lite svårt att tömma analsäckarna själv så jag fick testa med att tillsätta en sorts fibertillskott till hans foder och det har fungerat helt perfekt. Det är inte helt billigt och det går åt en del om man ger varje dag men jag har lärt mig att det inte behövs, det räcker att han får det några gånger i veckan för att han ska hålla sig ”tömd”. Skönt att det inte var värre, det räckte liksom med sjuka hundar tyckte jag.

2016-11-11-09-40-18

Till slut fick även vi lite snö, i mitten av november. Den låg dock inte kvar många dagar.

När vi sen var hos veterinären med Indigo så kände både hon och hennes mentor igenom knäet och tyckte att allting kändes utmärkt… en lättnad naturligtvis MEN varför hade han då fortfarande ont? Det beslöts att ta några röntgenbilder på rygg och höfter för säkerhets skull och där hittade de något – höfterna såg bra ut (han är ju röntgad med A sedan tidigare så det räknade jag med) men däremot såg det skumt ut i ryggen på höger sida. Vi blev remitterade vidare till Din Veterinär i Helsingborg, där de har en CT, alltså en skiktröntgen.

7 december for Indi och jag till Helsingborg, jag lämnade av honom på vet.kliniken och åkte till min mamma några timmar. Fick hämta upp honom på eftermiddagen och fick även se bilderna – något såg tydligen skumt ut i hans knä?? Veterinären misstänkte en cysta eller nåt sånt. Nu började jag känna mig riktigt ledsen, skulle det aldrig ta slut med hans knä? Vi fick vänta nån vecka på slutligt svar; bilderna skickades först till specialister i England och sen kom svaret och så skulle det skickas till vår ordinarie veterinär. På fredagkvällen veckan efter ringde veterinären till slut. Det visade sig att det som de andra tolkat som en cysta var bara så som det ser ut efter operationen i somras, då man vidgade fåran för att få plats med knäskålen…. tydligen hade man missat att läsa det i journalen som vet. Karin hade skickat med i sin helhet… Riktigt dåligt faktiskt och jag hade alltså oroat mig sönder och samman helt i onödan. 😦

2016-12-07-08-08-50

Indi hos Din Veterinär i Helsingborg – han lyssnar förväntasfullt när personalen rör sig utanför rummet vi väntar i – han tycker ju fortfarande det är kul att gå till veterinären, tack och lov.

Däremot visade det sig att han faktiskt har ett diskbråck på höger sida… förmodligen fick han det då han flög upp och skällde på grävmaskinen. Han har ju varit enormt omusklad på högersidan pga 1.5 års konvalescens och operationer och sen blev han nog lite överansträngd av skogspromenaden så det var väl som upplagt för att göra sig illa.

Man kan operera men veterinären tyckte att vi först skulle testa med att behandla med kortisoninjektioner då de haft fin framgång med det på sådana här fall. Så blev det också – dagen innan julafton (!) fick Indi åka till Hässleholms djursjukhus där han sövdes, fick kortisonspruta i ryggen och dessutom fick han en behandling som heter PRP (trombocytrik plasma) i sitt knä för att ge det lite extra läkningsförmåga.  Redan dagen efter såg jag en förbättring i hur mycket han belastade sitt högerben så det känns hoppfullt och var väl en av de bästa julklapparna. 🙂

2016-12-23-08-18-32

Indi stressar inte direkt upp sig hos veterinären – han undersökte visserligen rummet två gånger, mycket noggrant men sen tyckte han att det inte hände så mycket utan la sig ner och vilade. Underbara ”lilla” hunden!

Dock är han fortfarande inte bra, men veterinären har sagt att det förmodligen kan behövas två eller tre injektioner av kortison för att det ska bli bra, så vi avvaktar och se vad som händer, det blir förmodligen en ny behandling nu i januari.

Julen firades lugnt, min mamma och Martins föräldrar var här och vi åt en massa god mat, pratade, lyssnade på julmusik, promenerade med hundarna och hade det allmänt bra. Jag fick mängder med böcker – hela 11 stycken (fast då var det två dubletter som fick bytas) – men också en fin ergonomisk sele till Indigo samt ett Kenjan-koppel!

2016-12-24-19-24-04

Böcker i mängder – årets julklapp för min del! 😀

2016-12-24-15-43-54

Fika på julaftons eftermiddag, med den fina granen i bakgrunden

Nyår firades som vanligt hemma i lugn och ro, här smäller det nästan inte alls tack och lov, bara lite runt tolvslaget. Vi tog cateringmat, precis som tidigare år och det var jättegott. Sigge fick Stesolid och klarade tolvslaget helt okej, alla hundarna fick lammnackar att tugga på 5 minuter i 12 och det var uppskattat. 🙂

I mellandagarna var vi lediga och jag ägnade mig åt att fakturera lite medan Martin fixade med snöbladet till traktorn.. vi får väl se om det kommer till nytta under januari-februari – än så länge har det inte varit mycket snö alls.

2016-12-31-15-00-55

Traktor med snöblad på väg att monteras

2016-12-31-15-06-23

Grått och mulet men ingen snö ännu, dock är det lika bra att ha snöbladet på plats för om det kommer mycket snö här i kombination med vinden så blir det nog till stor nytta.

Det här blev långt men det tar lite tid att sammanfatta ett helt år i ett inlägg. 😉  Förhoppningsvis har jag inte glömt några riktigt viktiga saker…

Nu ser vi fram emot ett 2017 som förhoppningsvis blir bättre än 2016 som väl inte direkt kan sägas ha varit det bästa året, framför allt för världen i stort.


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


Lämna en kommentar

Lydnadsträning

I helgen blev det inte mycket aktiviteter för hundarna då M och jag var med på Forsakars BKs agilitytävling för att presentera Olseröds hundcenter. Vädret såg tveksamt ut men det blev faktiskt helt ok; lite regn lördag morgon (och rejält mellan fredag kväll och lördag morgon, så det var en mindre insjö på tälttaket när vi kom på morgonen) men det slutade rätt snart och sen om det en skur på eftermiddagen. Skönt, speciellt för de tävlande. En del spektakulära omkullhalkningar (mest förare) såg vi ändå men ingen verkar ha skadat sig allvarligt som tur var.

Däremot har det blivit lite lydnadsträning både förra veckan och denna. Två pass förra veckan med både Gari och Indi, det ena inne i träningshallen och det andra utomhus. När jag körde i hallen så testade jag något jag inte gjort innan, nämligen att ta med båda grabbarna ut och ha en liggande vid sidan medan jag körde den andra. Jag har kört lite sånt ute på gårdsplanen, med en hund liggande i bilen (med öppen burgrind) men alltså aldrig inne i hallen.

Precis innanför dörren ligger det en stor ”dörrmatta” på 6 m2 för att fånga upp värsta smutsen och vätan när man kommer in utifrån. Här la jag den hund som inte tränade för tillfället. Jag var klok nog att börja träna med Indi och låta Baldi ligga och vänta – förvisso är Baldi inte helt lugn när han ligger så men han är ändå lydig och vet att han måste vänta.

Båda grabbarna var tokduktiga! Dels i träningen och dels med att ligga och vänta. 🙂 Första gången jag kastade en boll till Garibaldi så drog Indi iväg efter den (genom en tunnel på vägen, förstås… han älskar tunnlarna!) men efter att jag stoppat honom och visat honom tillbaka till sin plats så låg han sen stadigt och fint och klarade av att jag kampade med Gari och även kastade boll. Duktig Indi!

Med Indi har jag kört lite blandade moment och jobbat vidare med ingångarna som varit ganska dåliga; antingen gör han ingen ingång alls eller så gör han en jättesnygg… men 1 meter bakom mig! 😉 Så nu har vi kampanjat ingångar med hjälp av handtarget och det har gjort stor nytta, även om det inte är helt färdigt och fungerande fullt ut (utan handtarget alltså) ännu. Har även jobbat med saktagående, vilket han visade sig vara en stjärna på! Höger om halt har vi jobbat med då han gärna översvängt lite och det ser bättre ut.

En kul sak med att ha två hundar med på träningen är att man kan testa lite saker som tex. konkurrens. I det här fallet gäller det apporteringen – Indi gör fina klass 1-apporteringar, kan även gå vid min sida med apporten, men har däremot inte riktigt fattat vitsen med att springa ut och hämta en kastad apport. Så jag satte upp båda grabbarna, kastade en apport, skickade Gari (praktiskt att kunna skicka med bara namnet!) och belönade utförandet medan Indi tittade på. Kastade igen, skickade denna gången Indi, som sprang till apporten men vände och kom tillbaka utan. Tog lugnt in honom, satte honom och skickade sen Gari igen och belönade. Andra gången jag skickade Indi så började han fatta och kom tillbaka med apporten! Visserligen tog han ute i ena klumpen istället för mitt på men där tog jag bara emot på ”tack”, gav honom apporten igen med korrekt grep och tog den sen på ”tack” och belönade rejält. Han gjorde ett par apporteringar på rad sen, duktig kille!’

Igår när jag tränade så gjorde han två helt okej apporteringar, första vände han vid apporten och kom in utan den men ändrade sig när han kom tillbaka till mig och insåg att jag inte hade tänkt belöna det beteendet, så han sprang ut igen och hämtade apporten. Andra gången hämtade han den direkt, båda gångerna grep han den korrekt på mitten, kul! 😀

Jag noterade att Gari blir rätt störd av prylar när vi kör lydnad, dvs. koner, tunnlar, hinder etc., det gäller framför allt fria följet. När vi passerar nära tex koner så börjar han genast fundera på om han ska göra något med dessa, typ target eller så. Det gör ju att han tappar fokus på fria följet vilket ju inte är så lyckat, så jag har jobbat med att vi rör oss runt mycket bland hinder etc i hallen och även ute på gårdsplanen har jag ställt ut saker som kan störa ut honom lite.

Vi har även jobbat med framåtsändandet; framför allt biten ut till gruppen (fast jag har ju ingen grupp att träna med) då det är det som är sämst, själva gå sakta-biten är han ganska säker på. Skall och kryp har vi också tränat, skallet börjar bli bra och krypet är ok, framför allt har jag fått bort ljudet vid nerläggandet, i alla fall just nu… 😉

Senaste veckans väder har inneburit en del regn, vilket har varit bra för trädgården, samtidigt som det inneburit att vi inte kunnat göra så mycket mer där just nu. I köksträdgården växer det fint; potatisen och löken tittar upp men rådjuren trampar omkring rejält och jag vågar inte sätta ut squash och pumpa och andra saker förrän vi fått upp ett staket, så igår beställde vi material till staket och till den pergola som ska byggas längs med husets baksida och där det ska planteras klängväxter så att vi får lite hjälp med skuggning inne i huset eftersom både sovrum, vardagsrum och arbetsrum ligger i söderläge. Nu ska vi bara hinna med att göra det också…

Potatis på gång

Potatis på gång

Utöver staket runt köksträdgården och pergolabygget så ska det grävas klart för en örtagård på västra sidan av huset, en del gräsmatta ska grävas bort inne i trädgården så vi kan flytta dit de växter som är i vägen vid pergolabygget, vi behöver få upp staket runt trädgården så hundarna kan vara ute där i sommar, innergården ska delas av så att även Sigge kan vara ute där. Dessutom måste vi börja fixa med annexet samt att vi borde börja göra i ordning hundstallet så att vi kan sätta ut våra hundar där temporärt om vi har folk på besök eller så.

Det blir inte mindre hektiskt av att jag om några veckor ska iväg till Mallorca med tjejgänget som består av nuvarande och gamla arbetskamrater. Vi är 8 stycken men den här gången blir vi bara 6 st som följer med då en inte hade tid och en tyvärr blivit sjuk. Ska bli kul att komma iväg, även om jag är lite ambivalent eftersom jag skulle behöva lägga en massa tid här hemma också…. jaja. 😉  Lite semester med sol och värme, god mat och trevligt sällskap är nog inte fel. 🙂  Ska även iväg en sväng till Linköping nästa vecka för ett möte, så det blir en del farande under andra delen av maj. Sen ska väl juni bli lite lugnare, även om Indi och jag ska på några utställningar, både inofficiella och officiella och jag hade även tänkt mig åka upp till Askersund på rasspecialen i juli.

Väderomslaget med regn har ju också medfört lite kyligare väder, men å andra sidan mildare nätter. Det är full fart på växtligheten överallt, syrenerna har slagit ut på flera ställen, medan andra är i full knopp – varierar väl lite beroende på dels läge och dels vilken sort det är. Äppelträden blommar otroligt vackert och det sjuder dessutom av fågelliv – vi hör näktergal dagligen och inte bara en eller två; det verkar krylla av dem här. Ytterligare fågelobservationer består av: gök, ladusvala, lärka, koltrast, rödstjärt, fasan, rapphöna, stare, talgoxe, pilfink, glada, ormvråk, gravand, tofsvipa, sädesärla och så förstås skata och kråka… Jag tyckte vi hade ett rikt fågelliv uppe i Östergötland men här är det ännu mer. 🙂

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

 

Det enda tråkiga just nu är att jag själv inte mår helt bra; jag har värk i en höft, båda knäna, ryggslutet, axlar/nacke, handleder och armbågar. Inte jättemycket, men tillräckligt för att vara jobbigt. Först tänkte jag att knäna och höften berodde på att jag väger så himla mycket, för fet är jag, men det lär ju knappast påverka handlederna och axlar/nacke…. så nåt skit är det. Frågan är om det är min psoriasis som nu också gett mig psoriasisartrit… jag måste nog ta och boka en läkartid och se vad läkaren säger. Det här gör ju allt trädgårdsjobb och hundträningen ganska jobbig, men det är ju bara att kämpa på.


Lämna en kommentar

Skogsspår

Idag tog vi med oss Garibaldi och Indigo och åkte till en skog si så där 10 minuter hemifrån. Har bara passerat genom det skogsområdet på väg till och från stan men många gånger tänkt att där borde vara fina spårmarker och jodå, det var det!
image

image

Som vanligt för Garibaldi ett jäkla liv i bilen då han stressar upp sig något helt kopiöst pga förväntan. Indi, som i vanliga fall är helt tyst och lugn, hakar förstås på, fast inte i närheten av hur Gari är. Puh…

Väl framme så fick husse försöka styra upp vilddjuren i bilen en kort stund medan jag gick ut spåren. Det blev ett 175 m långt spår till Indi, jag tänkte att han fick nöja sig med det – han har knappt varit i en riktig skog och jag funderade på hur han skulle hantera det. 😉

Garibaldis spår blev ca. 400 meter, alltså ganska kort men jag var inte helt säker på terrängen och det fick helt enkelt räcka idag.

Medan spåren låg till sig tog vi en promenad med grabbarna. Indi tyckte det var MYCKET spännande att vara ute i skogen, han undersökte allting mycket noga och sprang lite race i den fina mossan. Vi traskade väl i ca. en halvtimme och sen var det lite tid som gick innan och efter promenaden, så Indis spår låg nog 45 minuter ungefär. Han spårade faktiskt riktigt bra emellanåt, medan han ibland bara blev stående och stirrade omkring sig, som om han inte riktigt visste vad han skulle tro, sen vände han sig mot mig och såg ut som ”matte, vad ÄR det här för ställe?” och sen spårade han vidare. 😉 Han gillade helt klart skogen men verkade ha lite svårt med koncentrationen på just spåret. Men fram tog han sig trots pauserna och sen hittade han en av sina pipleksaker som slut och blev jätteglad  – ja, han är ju jätteglad mest hela tiden, den lilla raringen men ibland blir han extra jätteglad. 😉

Under tiden låg Gari och stressade hos husse…. inte världens bästa uppladdning för spåret och det märktes så klart. Testade ett upptag och det gick faktiskt riktigt fint, sen spårade han hyfsat men inte som jag vet att han kan, tog pinne nr 1 och 2, gick över 3, tog 4 och gick över slutet…. Lite slarvigt spårande, inte som jag är van vid att se honom, men så var det ett bra tag sedan vi spårade i skog, vi kör mest fältspår annars och det är han oftast jäkligt mycket bättre på (inte så konstigt kanske, eftersom det är det vi tränar mest…).

Sen åkte vi hem och jag passade på att köra lite lydnad på gården med Indigo, plus att han lekte en stund med husse. Det var en lugn valp här hemma sen. 🙂
Ni
image

image

image

image

image

image

image
image


Lämna en kommentar

Beauceronträff!

I söndags anordnade Beauceronklubbens södra region träningsträff! Jag valde att bara ta med Indi, det blir lugnare om vi inte har med gapiga Garibaldi 😉 och jag kände att det är Indi som behöver såna här saker; jag har varit slarvig med miljö- och socialträningen, framför allt när det gäller andra hundar.

Nu är ju Indi en synnerligen sansad hund och trots att han nästan bara umgåtts med den egna flockens hundar så löser han det strålande. Han fick hälsa på en 6 månaders pudeltik, en äldre beaucerontik, en 5 månaders beauceronhanvalp och som avslutning på dagen fick han chansen att leka med Ixa, en beaucerontik som är ungefär en månad äldre än honom samt Ifi, en 5 månaders beaucerontik, från samma uppfödare som Indi, dessutom är hon hans (halv)systerdotter. 🙂 Det var nog det bästa på hela dagen tyckte Indi och uppförde sig hur fint som helst, la sig ner så valpen kunde brottas med honom utan problem och var mer intresserad av att springa och leka med Ixa än att försöka lukta på henne eller så. Jag är så imponerad av hur duktig han är!

Förutom att socialisera och leka så tränade vi även på att spåra – jag väntade mig inte så mycket av honom med tanke på att han senaste veckan blivit världens tonåring… men han spårade faktiskt riktigt fint! Han fick ett enkelt spår på ca. 200 meter, i serpentinform med köttbullshögar lite här och var. Köttbullshögarna totalignorerade han, men däremot spårade han alltså riktigt fint, duktig kille! Vi tränade även skott, två skott fick de tre valparna/unghundarna höra och sen fick de springa till skytten (Martin) och hälsa samt sen leka en stund – jag tror att det blev en väldigt positiv koppling till skott för alla tre hundarna. 🙂

Lagom trötta kom vi hem på eftermiddagen och tog hand om de övriga hundarna som nog kände sig lite övergivna…. efter promenad och mat så fick alla lite goda ben att tugga på, men Indi stensomnade utan att tugga nästan något alls… 😉

Vi tvåbenta avslutade dagen med grillning – grillspett och folieknyten med färskpotatis och lök, samt ett glas vin – en bra avslutning på en riktigt bra dag. 🙂

Indi spårar

Indi spårar

 

Ixa, Indi och Ifi - vilka miner!

Ixa, Indi och Ifi – vilka miner!

 

Tjoho, kul att leka!

Tjoho, kul att leka!


Lämna en kommentar

Träning, trädgårdsjobb och en insikt

Det har inte blivit så mycket träning senaste veckorna, istället har vi traskat lite längre promenader Garibaldi och Indigo. De har fått gå i sele så slipper vi greja med att gå fint, förutom genom byn där man vill ha styr eftersom det kör en del bilar (vi lyckas ofta gå där lagom till det är dags för folk att åka hem från jobbet…).

Förra veckan blev det dock ett pass var med grabbarna i hallen och jag slogs av en insikt – Garibaldi tycker inte att det är kul att träna agility… Han hatar inte det men han är helt enkelt väldigt oengagerad, gör det mest för att jag ber honom. Direkt när vi går över till att träna lydnad så ser jag hur hela hunden lyser upp och han blir engagerad och mycket mer peppad. Helt oväntat kom väl inte denna insikten, jag har nog anat det ett tag men det var nog först nu som det verkligen slog mig. Kanske för att skillnaden mot hur Indigo tar sig an det är så himla stor….

Indi – han ÄLSKAR redan den lilla agility han har fått springa. Han älskar förvisso att springa så jag är inte förvånad. 😉  Framför allt är det tunnlarna som han tycker är hejdlöst roliga att springa igenom men även att springa genom hinderstöd, eller att hoppa låga hinder, tycker han är kul och gör det även när han får kuta fritt med leksaken.

Han fick testa på lite slalom förra veckan, bara fyra pinnar och med slalombågar, i trippeluppsättning. Ett par gånger hoppade han helt enkelt rakt ut över bågarna (inget fel på vigheten, typiskt beauceron!) men sen förstod han vad det var som gjorde att han fick kampa med brandslangen och efter några gånger bjöd han frivilligt in i slalomet. 🙂 Så kul att se! Kommer inte köra speciellt mycket slalom med honom än eftersom han är så ung men jag har köpt ett enkelt 6-pinnars träningsslalom som kan ställas från allé till slalom och det ska han få börja springa igenom så länge.

Lite mer träning blev det en kväll nu i veckan, då fick Indi springa genom alléslalomet vilket han tyckte var jättekul – ja, han fick ju springa så det var klart att det var roligt. 😛

Sen blev det en platsliggning när han ändå behövde pusta ut lite. Han ligger lugnt och stabilt, måste verkligen börja träna det här på andra platser och med hundar runt omkring nu!

Lite fritt följ, inkallning och läggande under gång tränade vi också på. Han kan ibland vara lite lugn i lydnaden – han är inte en hund sin går upp i varv i onödan, även om han har mycket energi och det finns gott om arbetsmotor, däremot faller han inte in i stress till skillnad från Gari som lätt laddar på vid minsta förväntan. 😉 Jag har ibland försökt köra lydnad med Indi med bara godis som belöning och då blir det lite väl lojt, åtminstone i fria följet/linförigheten. Så fort ett moment innefattar att springa (inkallning, apportering, hopp) så blir det direkt ”drag under tassarna” på honom, men jag ser gärna lite mer engagemang i ff. Men så fort jag byter till leksak så blir det en helt annan hund. Nu har jag kört en del med synlig/delvis synlig belöning – hängt brandslang över axeln, haft leksak i vänsterhanden men jag ska börja jobba bort det lite, i alla fall så att leksaken inte syns. Blir ju lätt annars att han lär sig att så fort han ser en leksak så blir han engagerad och höjer sig, medan så länge leksaken är osynlig så är han lite mer obekymrad. 😉  Det är ju inte det att han inte tycker det är kul – svansen viftar och det syns att han gillar att jobba, men lite mer tryck, flashighet eller vad man ska säga, vill jag ha. Nu sist körde jag med liten pipleksak hopknölad i handen så han inte såg den men så att det var lätt att kasta/släppa den till honom och det funkade fint. 🙂

Garibaldi då… ja, eftersom jag har bestämt mig för att inte köra agility med honom så fick det bli lite lydnad, den här gången brukslydnaden. Vi jobbade bland annat med framåtsändande och kryp. I krypet går han upp i varv något helt otroligt – numera räcker det att jag kommenderar ”ner” som jag använder vid nedläggning inför krypet, då går han igång och ljudar! Sen kryper han racerfart om jag inte kommenderar ”sakta” några gånger – DÅ kryper han fint, men fortfarande med något för hög aktivitetsnivå. Jag har testat att belöna mindre/inte alls, omvänt lockande och säkert något mer men det har bara inte blivit bättre.

Den här gången fick jag dock en idé och började mata honom med små små godisbitar med mycket kort intervall. Jag kommenderade ”ner” och direkt släppte jag en godisbit mellan tassarna, direkt han svalt den fick han en ny. Tog några försök, sen slutade han ljuda på ”ner” – något som annars brukar öka ju fler gånger vi gör det. 😉 Han fick även krypa lite och där gick jag knappt framåt utan sa ”kryp” och gav direkt en godbit och sen ytterligare flera med kort intervall. Funkade riktigt riktigt bra, tar dock säkert ett tag att jobba om hans förväntan, men det är ju bara att köra vidare. 🙂

Får nog bli start i högre spår till hösten – han är ju skottberörd och ligger inte platsen (ligger för övrigt inte dold plats ens utan skott tyvärr, vilket ställer till det lite i lydnadsklasserna) men å andra sidan är han en mycket duktig spårhund, går en fin lydnad (om jag inte är alltför nervös) och gör i dagsläget fina uppletande, även om han slarvar lite i hörnorna ibland, så jag tycker att vi ska ut och tävla spår, om vi får till en bra helhet så ska vi klara uppflyttning utan platsen. Vore jäkligt roligt att ha en hund i elit spår. 🙂

En anledning till att det inte blivit så mycket hundträning senaste tiden är att vi jobbat i trädgården en hel del. Vädret var strålande förra helgen och vi har slitet med dels det gamla växthuset och dels den blivande köksträdgården.

Växthuset är i rätt dåligt skick, med många trasiga rutor, överväxt av syrener på flera sidor och med en grund där träsockeln ruttnat. Men det är bara att ta tag i det – tomatplantorna gror i sin sålåda, så även gurkorna och växthuset kommer att behövas om si så där en månad ungefär.

Lite bilder:

2014-03-28 13.53.28

Flyttar lite violer och akleja

Flyttar lite violer och akleja

Kejsarkronorna är i full gång

Kejsarkronorna är i full gång

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor - alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor – alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Glaset på gång att tas ner

Glaset på gång att tas ner

Trädgårdsfynd

Trädgårdsfynd

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen....

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen….

Allt glas nerplockat

Allt glas nerplockat

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Blivande köksträdgård...

Blivande köksträdgård…

Garibaldi övervakar arbetet

Garibaldi övervakar arbetet

Plommonträd i full blom!

Plommonträd i full blom!

Svettigt jobb!

Svettigt jobb!

Kenzo njuter av solen

Kenzo njuter av solen

Indi buspojke

Indi buspojke

Älskade gamlingar!

Älskade gamlingar!

Det odlas för fullt... börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till...!

Det odlas för fullt… börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till…!

Två fina harlekingrabbar - Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

Två fina harlekingrabbar – Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


Lämna en kommentar

Nyttig träning

I lördags kom Helene med sin beaucerontik Ciel till oss för lite gemensam träning – så otroligt skönt att kunna träna inomhus i 7-8 plusgrader jämfört med minusgrader och blåst ute.

Garibaldi och jag fick kommendering genom några klass 3-moment; fritt följ, sättande, inkallning, rutan, apportering, hopp-apport och vittring. Väldigt nyttigt, jag noterar direkt att koncentrationen hos Gari brister lite när vi blir kommenderade plus att vårt fria följ degenererar rejält, troligtvis för att jag tappar viss koncentration på Gari när jag lyssnar på den som kommenderar, jämfört när vi tränar själv och jag lägger all koncentration på G samt – delvis omedvetet – planerar mina svängar, halter etc. på ett helt annat sätt än när någon kommenderar runt oss. Vi trixade lite med fria följet, Helene tipsade bland annat om att jag skulle försöka få helomvändningarna att flyta lite mer så jag inte tappar Garibaldi varje gång och det funkade riktigt bra. Som vanligt är det jag som begränsar oss – sköter jag mig så sköter Gari sig (oftast i alla fall, även han kan ju ha sina förvirrade dagar…). 😉

Rutan är verkligen INTE säker, det finns inte tillräckligt bra tryck i honom trots target… funderar på att gå över till godisskål och ”hjärntvätta” honom lite. När han får dålig fart och funderar för mycket så blir det också en båge mot rutan och ibland kan han då gå in från sidan istället för rakt framifrån, vilket ju är onödigt. Något som känns desto mer stabilt är faktiskt vittringen – kul med tanke på hur lite vi egentligen tränat den men å andra sidan har jag haft en bra plan och hållit mig till den samt att jag körde vittringen som en ”kampanj” i höstas inför tävlingen; det gav verkligen bra genomslag.

Vid hopp-apport kunde jag konstatera att om jag kastar apporten långt nog så hinner han, när han plockat upp apporten och vänder om, se hinder och komma ihåg att han ska hoppa tillbaka. När jag däremot första gången kastade för kort så tog han apporten, vände åt höger, kom vid sidan av hindrets ”siktfält” så att säga och gick förstås vid sidan tillbaka. Nåja, kasta apporten långt är jag hyfsat bra på så om det är så pass enkelt löst så ska det nog inte vara något problem. Jag testade även, på uppmaning av Helene, att kasta apporten snett, så den kom längre ut till höger – men ganska långt ut – och även då hoppade han på vägen tillbaka, så det handlar helt enkelt om att han ska ha tillräcklig sträcka efter vändningen. Intressant att testa lite. 🙂

Indigo fick också lite träning. En sak som är rätt tydlig är att han fått ett beteende där han gör något, får belöning, sen tar han en sväng runt, kollar in leksaker eller något annat och kommer sen tillbaka till mig och så fortsätter vi. Det där är ju förstås INTE ett önskvärt beteende och jag måste ta tag i det innan det blir ännu mer befäst. Måste bara fundera ut en bra lösning. 😉

Annars går han superfint linförighet/fritt följ, fin bakdelskontroll och sätter sig snabbt som attan. Riktigt snyggt! Han fick testa hoppet några gånger på låg höjd och klass 1-hoppet var ju inga konstigheter – han har fin stadga när jag sätter honom, det som ska fixas till är ingångarna, som vi ju överlag inte jobbat speciellt mycket med. Avlämning i handen (boll) funkade fint även med den störning det innebar att ha en annan person med i hallen. Han sitter också järnstabilt när jag kastar föremålet; uppmärksam och laddad men inga försök till tjuvstart, mycket snyggt. Samma sak gäller kvarsittandet i inkallningen, jag kan lämna honom och sen berömma med rösten när jag stannat och vänt mig om och han sitter stadigt och bra, mycket trevligt!

Att han sen drog av sitt koppel (valpkopplet som var ganska tunnt så det var väl inte helt oväntat) när Helene hämtade Ciel var väl på minussidan men jaja… 😉  Han skällde först ut henne – helskumt med en främmande hund i hallen, sen blev det lekskall och sen så småningom kunde han koncentrera sig hyfsat på mig, fast dumt nog var min godis slut lagom tills dess. Mer sån här träning behövs helt klart och med bra belöningar så han verkligen får betalt för att koncentrera sig på mig.

Han somnade rätt snällt i köket sen när vi fikade… 😉

I söndags blev det ingen träning, bara promenader. På eftermiddagen tog vi en halvhyfsad promenad med Gari och Indi, då satte jag sele på Indi och ett koppel som man kan knäppa runt midjan, med expanderdel, det var väldigt skönt att slippa strula med att han inte ska dra. Han låg på rätt bra i selen, han skulle säkert bli en bra draghund och sen sprang han som en galning när han väl fick gå lös på hemvägen. Jag har aldrig haft en hund som springer enbart för att det är så roligt att springa… 😀  snabb som vinden är han och förhoppningsvis ska han ta med sig det in på agilityplanen sen. 🙂

Fick se foto på hans kullbror förresten, milda tider så lika de är! Hade det inte varit för att harlekinteckningen är lite olika – framför allt i ansiktet – så hade man trott det var Indi! Samma nätta kroppsbyggnad, samma långa framtår och lite lätt fransyska benställning (som förhoppningsvis försvinner när de breddar sig lite i bringa/bröstkorg), samma fint vinklade öron och samma fina vänliga uttryck i ansiktet. Ägaren konstaterade att Inook som han heter är en ”wonderful dog” och fortfarande valpig, det stämmer ju synnerligen väl även på Indi. 🙂

Igår hade jag planerat att gå ut och träna i hallen lite men efter 8 h arbetsdag, en sväng inom affären samt middag framför tv:n så stensomnade jag i soffan… helt väck.

Det blev inte mycket bättre idag heller, vi for iväg till Åhus och handlade i skitvädret – inte så farligt på vägen dit men på vägen hem började man känna av den där klass 1-varningen som de gått ut med. På vissa ställen såg vi knappt vägen så som snön fykte. Jag har planerat att jobba hemifrån onsdag-torsdag eftersom det ska snöa i kombination med vindar på nästan 20 m/s – inte läge att ge sig ut på vägarna här på Österlen i sånt väder.

Tog dock ett kortare pass i köket med Indi, vi jobbade dels med det här att han lämnar mig, jag testade enkla saker som ingångar, som är något vi börjat träna rätt nyligen och direkt kom beteendet. Jag testade att helt enkelt ge honom en time out, bad honom att lägga sig och så gick jag runt och gjorde lite annat. Testade några gånger och han verkade köpa konceptet. Lite positionsträning inför fjärren körde vi också, plus att vi lekte en del. Han blev rätt trött eftersom han fick tänka till en hel del. 🙂

En film från tidigare idag, Indigo roar sig med en liten tallkvist: