Garibaldi

Garibaldi i januari 2013

LPII RLD N RLD F RLD A RLD M Goosewood’s Garibaldi

e. Multi-CH Uarrior de la Noé du Jardin – cotation 6, Élite A, HD: A
u. Goosewood’s Josefiner – SV-06, HD: A, AD:ua

Född: 19 juni 2007
Död: 6 augusti 2020

Hälsa:
HD: A
ED: ua
Kastrerad okt. 2011

MH, skott 1

Uppfl högre klass spår (2012-04-15, Tranås, 441 p, klassvinst)
2:a-pris lydnadsklass 2 (149 p)
Rallylydnad mästarklass

Resultatsida – klicka här

2020-08-06

Idag har Garibaldi lämnat oss…. så oerhört tungt att behöva låta honom gå men det var rätt beslut; han var fortfarande mentalt helt pigg och klar men hans kropp började ge upp, han hade svårt att resa sig, blev fort väldigt trött i sina bakben och han hade ett stort sarkom på svansen. Känns dock helt overkligt att han inte längre är med oss – som att förlora en bit av mitt hjärta och min själ samtidigt.

Älskade Garibaldi, jag hoppas att du springer fritt någonstans och att vi på något sätt möts igen.

Garibaldi i skuggan under körsbärsträdet, sista dagen, några timmar innan veterinären kom och hjälpte honom att lämna den här världen. Mitt hjärta, jag saknar dig så oerhört mycket…

Drömhunden… alla har vi väl den, sen kan våra önskemål se olika ut. För min del ligger Garibaldi väldigt nära min bild av MIN perfekta hund. Han är väldigt lik Kenzo, men med lite mer motor och arbetsvilja, han är klok och tänker mycket själv, han är relativt lättbelönad och framför allt är han en otrolig personlighet, med mycket åsikter. Hans känsloyttringar är tydliga, är han glad så märks det, är han sur märks det också. Han är dock oftast på gott humör. Han förväntar sig att vara mittpunkten i vår värld och kan bli mycket förbluffad (och meddelar då det väldigt ljudligt…) om han känner sig förbisedd. 😉

Kanske har han lite väl mycket integritet ibland och han hade kunnat få vara lite mindre ljudlig – som tur är så är han inte ljudlig när vi jobbar men så fort han ligger högt i förväntan och inte får utlopp för det, t.ex. som att bli lämnad i bilen när vi kommer till klubben, eller att behöva vänta medan jag tränar med någon av de andra hundarna, ja då hörs det att Garibaldi inte är nöjd.

Vidare är han en fantastisk spårhund, detta trots att han inte fått så där extremt mycket träning. Han är helt enkelt av naturen en skicklig spårhund och har till och med fått mig att inse att det där med spår kan vara riktigt kul. Vi är uppflyttade till högre klass spår och jag ser fram emot hans fortsatta spårkarriär.

Allt har väl inte löpt på helt friktionsfritt – han var en stor rymmare från hundgården de första åren men efter att vi fixat och trixat så fungerar det numera bra. Vi har också haft stora problem med platsliggningen, dels pga att Garibaldi är en mycket utåtriktad individ och dels pga hans fixering i doftfläckar. Hösten 2011 tog jag det jobbiga beslutet att kastrera honom och det ångrar jag verkligen inte… det var som att äntligen få tillbaka den underbara hund som jag hade de två första åren men som sakta försvunnit bakom den stressade, luktfixerade, kiss-slickande hund han var senaste 1 – 1.5 året. Även konflikten med brorsan Sigge, där Garibaldi aldrig var vållande och aldrig svarade upp, ställde till det då Garibaldi efter några påhopp från Sigge började bli osäker på hundar rent generellt. Detta verkar dock ha stabiliserat sig då vi numera alltid har bröderna särade från varandra – trist men nödvändigt. Det har dock satt sina spår i Garibaldi vad gäller stabiliteten i platsliggningen och där har vi fått jobba hårt att få tillbaka tryggheten och känslan. Vi är inte i mål helt ännu men det går framåt.

Tyvärr har det inte gått helt bra när vi tävlat pga mina nerver – vi har försökt oss på start i lydnadsklass 2 ett antal gånger men utan uppflyttning – men efter idogt jobbande med mig själv och mina tankar och känslor kring tävlingar så anmälde jag oss under våren 2013 till fyra tävlingar (lydnadsklass 2). Målet var bara att gå ut och ha kul på planen, att göra det till en positiv upplevelse för Garibaldi. En av tävlingarna blev inställd pga den väldigt utdragna vintern men de andra tre blev av och jag lyckades verkligen leva upp till målet – Gari gick väldigt bra och det hela slutade med tre stycken 1:a-pris och dessutom klassvinst alla gångerna! Så Gari fick titeln LP2, något som jag egentligen inte hade tänkt satsa på alls men nu blev det så och nån titel ska han väl få ha. 😉

Fortsättningen i klass 3 funkade inte alls, så till slut började vi istället tävla rallylydnad. Vi gjorde vår första start i slutet på april 2015 och i oktober hade vi startat tre gånger i vardera klass och fått godkända resultat varje gång och Garibaldi har därmed fått titlarna RLD N, RLD F och RLD A på mindre än ett halvår och är nu uppflyttad till mästarklass. Blir förmodligen start i mästarklass först under 2016 då det inte finns så många tävlingar kvar här nere i år.

/Degeberga oktober 2015