Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!

Kenzo

LPI LPII LPIII SE LCH Roseole’s Tarte Lintzer

2000-11-27 — 2014-07-09

e. LPI SUCH Roseole’s Poulet à la Bergére
u. FINUCH Nadja de Champreval

Hälsa:
HD: B/C (slapp led)
AD: Mbp
Tonsillektomi 2005
Kastrerad maj 2007

  • Utställd med 1 ÖKL
  • Genomförd MH, godkänd skott, juni 2002
  • LPI september 2002
  • LPII november 2002
  • LPIII april 2005
  • Uppflyttad till Lydnadsklass Elit oktober 2004.
  • Vinnare av Svenska Beauceronklubbens ”Lydnadstoppen 2002”
  • Uppflyttad till lägre klass (rapport) april 2003
  • Godkänd korningens mentaldel (131 poäng) oktober 2003
  • KM-vinnare lydnadsklass III, Beauceronklubbens rasspecial 2004
  • KM-vinnare lydnadsklass elit, Beauceronklubbens rasspecial 2006
  • Svensk Lydnadschampion september 2007
  • Vinnare av Svenska Beauceronklubbens ”Lydnadstoppen 2007”

Kenzo har verkligen varit nästan den perfekta beauceronen åtminstone för mig som första kontakt med rasen. Han var lätt att ha att göra med, trevlig mot allt och alla, hyfsat arbetsvillig även om han inte direkt kvalade in som en hund med ”stor motor”.

Som första tävlingshund var han också helt perfekt, han bara funkade – blev det fel så blev det fel med något moment och det berodde ju på min träning. Han struntade i om jag var nervös; han jobbade på lika bra ändå. Vi tog oss igenom lydnadsklass 1 och 2 hur lätt som helst, sen kom det ett rejält stopp mellan klass 2 och klass 3, mest pga min okunskap och oförmåga att lägga upp träningen rätt. Så småningom, efter ganska många starter, fick vi till vårt LPIII och sen gick det lättare i elitklass. 2007 blev Kenzo Svensk Lydnadschampion och han var den fjärde beauceronen som erhöll den titeln.

Jag insåg nog aldrig hur lätt och bra han var, inte förrän jag började tävla Chili lite mer och framför allt nu när jag har Garibaldi som är mycket mer känslig för min sinnesstämning.

Efter lydnadschampionatet blev Kenzo mer eller mindre pensionär, något han verkade trivas bra med. Han fick träna och göra lite småsaker och han fick ligga i solen på altananen eller utsträckt i soffan och njuta av livet.

Han höll sig hyfsat frisk och kry, fick dra ut en tand i december 2013, hade en stor fettknuta i ljumsken och fick även kronisk bronkit, men mådde ändå bra och hängde med på promenaderna, om än inte lika långt och i lika snabb takt som tidigare.

I början av juli 2014 blev han plötsligt dålig, han var ok på måndagen men på tisdag morgon ville han inte äta, han var dämpad, verkade inte kunna sänka huvudet ordentligt och lät inte riktigt bra i andningen när han låg ner. Vet. besök på onsdagen avslöjade svullna lymfknutor och troligtvis hade han fått malignt lymfom. Det måste ha gått snabbt eftersom han gick från bra till dålig, det gjorde också att det blev ganska ”lätt” att ta beslutet… det var dags att låta vår älskade vän somna in. Det var otroligt svårt men samtidigt var det helt rätt beslut – han var gammal och han hade levt ett fint liv, nu var det dags att göra honom den sista tjänsten och låta honom vandra vidare innan det blev för jobbigt att leva.

Älskade Kenzo, du lämnade ett stort tomrum efter dig, vi kommer inte att glömma dig.

wpid-IMG_173633040697988.jpeg

Kenzo njuter i solen medan jag städar hundhuset, jag tror det var våren 2012. Att ligga i solen och steka sig var en av hans absoluta favoritsysselsättningar. ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s