Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!

Sigge

Snyggingen

Snyggingen/Handsome!

Goosewood’s Hoche – Sigge

e. Multi-CH Uarrior de la Noé du Jardin – cotation 6, Élite A, HD: A

u. Goosewood’s Josefiner – SV-06, HD: A, AD:ua

Född: 19 juni 2007

Hälsa:
HD: B
ED: ua
Kastrerad juli 2007
En incisiv i nederkäken bortopererad pga skada.

Mer om pappa Uarrior: http://www.lanoedorient.com/uarrior/uarrior_de_la_noe_du_jardin.htm

Mer om mamma Josefiner: http://goosewood.blogspot.se/

Sigge är alltså kullbror till Garibaldi och han kom till oss som omplacering i april 2007 då hans ägare inte kunde/ville ha kvar honom. De första månaderna fick han vara hos min goda vän Angelica och där trivdes han fint ihop med hennes dåvarande hund, en kastrerad mallehane.

I augusti 2007 tog vi hem Sigge och trots att tanke från början hade varit att omplacera honom vidare så insåg vi att han inte var så lätt att hitta nytt hem till – en viss reservation mot människor samt en relativt stor ljudrädsla, framför allt skott och åska, gjorde honom svårplacerad.

Så han fick stanna hos oss och det mesta fungerade bra. Bröderna kom bra överens, däremot fick vi se upp med Sigge och katterna för det funkade inte så bra…

Tyvärr hände under slutet av 2010 och början 2011 ett par incidenter där Sigge flög på sin bror och Garibaldi tog ganska illa vid sig trots att det bara resulterade i fysiska skador en gång (då ett av Garibaldis öron kom i kläm). Vi försökte hitta ett nytt hem till Sigge men det var fortfarande lika svårt och avlivning var inte ett alternativ, så i dagsläget (våren 2012) är Sigge fortfarande kvar och vi har numera grindar inomhus och delar alltid på bröderna. Lite trist, men inte mycket att göra.

Sigge är en intensiv hund. Allting han gör går i full fart. När han väl kopplar av gör han dock det ordentligt också, så av- och på-knapp finns, den var bara väldigt dåligt utvecklad när vi tog över honom. Det har blivit bättre men det är ofta inte helt lätt att rätta till saker som befästs under de där första viktiga månaderna.

Jobbigast med Sigge (bortsett från situationen med honom och hans bror Garibaldi) är hans ljudrädsla. Åska skrämmer honom rejält, samma sak gäller skott på nära håll och även ljud som smällarna från vår tryckluftsdrivna spikpistol stressar honom rejält. Husse råkade skrämma honom genom att vara oförsiktig när han tog ner byggställningen och Sigge var i hundgården; numera reagerar Sigge direkt om Martin börjar skramla med stege, byggställning eller verktyg, däremot om jag gör samma sak så reagerar Sigge inte alls, jag kan ställa stegen nästan rakt över honom och han bryr sig inte. Rädslor är alltid svårt att jobba med och speciellt när det handlar om saker man inte kan styra över – som t.ex. åska och skott. Hans försiktighet med främmande människor är mycket lättare att styra, så som vi bor är det inga problem och får han bara lite tid på sig är han trevlig mot folk, han är t.e.x inte alls svår att lämna på djursjukhuset om han bara får lite tid på sig att kolla in folket som ska ta hand om honom.

Sigges goda sidor är hans enorma energi, en arbetsvilja som är jättestor, en superfin kamplust och ett stort intresse för både mat och lek/kamp som belöning. Han vore förmodligen en suverän lydnadshund men eftersom jag tyvärr inte litar på honom tillsammans med andra hundar så blir det inget av det då jag inte vågar lägga honom på en platsliggning. Däremot så funderar jag på om jag ska börja köra rallylydnad med honom, det borde passa honom utmärkt.

Sigge älskar att kela! Fick han välja skulle han nog tillbringa större delen av tiden i mitt eller husses knä, på rygg, mysandes. Han ligger som en filt draperad över mig när jag ligger i soffan och tittar på tv, han är helt underbar på det sättet. Hans stora svarta ögon är otroligt uttrycksfulla och han är egentligen en underbar hund, som borde fått ett eget hem där han kom i första hand och där han fick stöd för sina rädslor, men eftersom ett sådant hem inte verkar finnas så får han nöja sig med att leva ett ganska hyfsat liv hos oss.

11 maj 2012 kom jag hem och hittade Sigge svårt sjuk; han gick i cirklar och verkade må mycket dåligt. Det blev akutresa till Valla djursjukhus, där de konstaterade att han hade nedsatt funktion i hela vänstersidan. Vi fick fortsätta till Strömsholm och sen låg Sigge inlagd där i 5 dygn, de gjorde magnetröntgen, ryggmärgsprov och en mängd andra prov men hittade inte något fel alls… Vi fick hämta hem en väldigt trött och hängig hund, men efter två dagar på kortison piggnade han till och sen gick det bara åt rätt håll. Vi har dock fortfarande ingen aning om vad som hände men huvudsaken är att Sigge är frisk igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s