Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


Lämna en kommentar

Träning, trädgårdsjobb och en insikt

Det har inte blivit så mycket träning senaste veckorna, istället har vi traskat lite längre promenader Garibaldi och Indigo. De har fått gå i sele så slipper vi greja med att gå fint, förutom genom byn där man vill ha styr eftersom det kör en del bilar (vi lyckas ofta gå där lagom till det är dags för folk att åka hem från jobbet…).

Förra veckan blev det dock ett pass var med grabbarna i hallen och jag slogs av en insikt – Garibaldi tycker inte att det är kul att träna agility… Han hatar inte det men han är helt enkelt väldigt oengagerad, gör det mest för att jag ber honom. Direkt när vi går över till att träna lydnad så ser jag hur hela hunden lyser upp och han blir engagerad och mycket mer peppad. Helt oväntat kom väl inte denna insikten, jag har nog anat det ett tag men det var nog först nu som det verkligen slog mig. Kanske för att skillnaden mot hur Indigo tar sig an det är så himla stor….

Indi – han ÄLSKAR redan den lilla agility han har fått springa. Han älskar förvisso att springa så jag är inte förvånad. 😉  Framför allt är det tunnlarna som han tycker är hejdlöst roliga att springa igenom men även att springa genom hinderstöd, eller att hoppa låga hinder, tycker han är kul och gör det även när han får kuta fritt med leksaken.

Han fick testa på lite slalom förra veckan, bara fyra pinnar och med slalombågar, i trippeluppsättning. Ett par gånger hoppade han helt enkelt rakt ut över bågarna (inget fel på vigheten, typiskt beauceron!) men sen förstod han vad det var som gjorde att han fick kampa med brandslangen och efter några gånger bjöd han frivilligt in i slalomet. 🙂 Så kul att se! Kommer inte köra speciellt mycket slalom med honom än eftersom han är så ung men jag har köpt ett enkelt 6-pinnars träningsslalom som kan ställas från allé till slalom och det ska han få börja springa igenom så länge.

Lite mer träning blev det en kväll nu i veckan, då fick Indi springa genom alléslalomet vilket han tyckte var jättekul – ja, han fick ju springa så det var klart att det var roligt. 😛

Sen blev det en platsliggning när han ändå behövde pusta ut lite. Han ligger lugnt och stabilt, måste verkligen börja träna det här på andra platser och med hundar runt omkring nu!

Lite fritt följ, inkallning och läggande under gång tränade vi också på. Han kan ibland vara lite lugn i lydnaden – han är inte en hund sin går upp i varv i onödan, även om han har mycket energi och det finns gott om arbetsmotor, däremot faller han inte in i stress till skillnad från Gari som lätt laddar på vid minsta förväntan. 😉 Jag har ibland försökt köra lydnad med Indi med bara godis som belöning och då blir det lite väl lojt, åtminstone i fria följet/linförigheten. Så fort ett moment innefattar att springa (inkallning, apportering, hopp) så blir det direkt ”drag under tassarna” på honom, men jag ser gärna lite mer engagemang i ff. Men så fort jag byter till leksak så blir det en helt annan hund. Nu har jag kört en del med synlig/delvis synlig belöning – hängt brandslang över axeln, haft leksak i vänsterhanden men jag ska börja jobba bort det lite, i alla fall så att leksaken inte syns. Blir ju lätt annars att han lär sig att så fort han ser en leksak så blir han engagerad och höjer sig, medan så länge leksaken är osynlig så är han lite mer obekymrad. 😉  Det är ju inte det att han inte tycker det är kul – svansen viftar och det syns att han gillar att jobba, men lite mer tryck, flashighet eller vad man ska säga, vill jag ha. Nu sist körde jag med liten pipleksak hopknölad i handen så han inte såg den men så att det var lätt att kasta/släppa den till honom och det funkade fint. 🙂

Garibaldi då… ja, eftersom jag har bestämt mig för att inte köra agility med honom så fick det bli lite lydnad, den här gången brukslydnaden. Vi jobbade bland annat med framåtsändande och kryp. I krypet går han upp i varv något helt otroligt – numera räcker det att jag kommenderar ”ner” som jag använder vid nedläggning inför krypet, då går han igång och ljudar! Sen kryper han racerfart om jag inte kommenderar ”sakta” några gånger – DÅ kryper han fint, men fortfarande med något för hög aktivitetsnivå. Jag har testat att belöna mindre/inte alls, omvänt lockande och säkert något mer men det har bara inte blivit bättre.

Den här gången fick jag dock en idé och började mata honom med små små godisbitar med mycket kort intervall. Jag kommenderade ”ner” och direkt släppte jag en godisbit mellan tassarna, direkt han svalt den fick han en ny. Tog några försök, sen slutade han ljuda på ”ner” – något som annars brukar öka ju fler gånger vi gör det. 😉 Han fick även krypa lite och där gick jag knappt framåt utan sa ”kryp” och gav direkt en godbit och sen ytterligare flera med kort intervall. Funkade riktigt riktigt bra, tar dock säkert ett tag att jobba om hans förväntan, men det är ju bara att köra vidare. 🙂

Får nog bli start i högre spår till hösten – han är ju skottberörd och ligger inte platsen (ligger för övrigt inte dold plats ens utan skott tyvärr, vilket ställer till det lite i lydnadsklasserna) men å andra sidan är han en mycket duktig spårhund, går en fin lydnad (om jag inte är alltför nervös) och gör i dagsläget fina uppletande, även om han slarvar lite i hörnorna ibland, så jag tycker att vi ska ut och tävla spår, om vi får till en bra helhet så ska vi klara uppflyttning utan platsen. Vore jäkligt roligt att ha en hund i elit spår. 🙂

En anledning till att det inte blivit så mycket hundträning senaste tiden är att vi jobbat i trädgården en hel del. Vädret var strålande förra helgen och vi har slitet med dels det gamla växthuset och dels den blivande köksträdgården.

Växthuset är i rätt dåligt skick, med många trasiga rutor, överväxt av syrener på flera sidor och med en grund där träsockeln ruttnat. Men det är bara att ta tag i det – tomatplantorna gror i sin sålåda, så även gurkorna och växthuset kommer att behövas om si så där en månad ungefär.

Lite bilder:

2014-03-28 13.53.28

Flyttar lite violer och akleja

Flyttar lite violer och akleja

Kejsarkronorna är i full gång

Kejsarkronorna är i full gång

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor - alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor – alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Glaset på gång att tas ner

Glaset på gång att tas ner

Trädgårdsfynd

Trädgårdsfynd

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen....

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen….

Allt glas nerplockat

Allt glas nerplockat

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Blivande köksträdgård...

Blivande köksträdgård…

Garibaldi övervakar arbetet

Garibaldi övervakar arbetet

Plommonträd i full blom!

Plommonträd i full blom!

Svettigt jobb!

Svettigt jobb!

Kenzo njuter av solen

Kenzo njuter av solen

Indi buspojke

Indi buspojke

Älskade gamlingar!

Älskade gamlingar!

Det odlas för fullt... börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till...!

Det odlas för fullt… börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till…!

Två fina harlekingrabbar - Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

Två fina harlekingrabbar – Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


Lämna en kommentar

Träning samt ledsamt besked

Härom dagen nåddes vi av beskedet att Chilis kullbror Pike fått somna in pga en tumör i mjälten. Hundarna i kullen är ju nästan 11.5 år nu så det är kanske inte helt oväntat men ändå mycket tråkigt att höra. Jag har ingen koll på resten av kullen så jag vet inte hur många som är i livet idag. Chili är i alla fall än så länge *peppar peppar* hyfsat frisk, han har sin spondylos vilket gör honom stel och gör att han får ont i sina tassar, men med en låg dos Rimadyl, inte ständigt men i omgångar, så håller han sig än så länge pigg och glad.

Den senaste tiden har det varit flera beauceroner i ålder med Chili som fått somna in. När man då själv har två gamla hundar så får det verkligen en att tänka efter och glädjas åt att vi har fått ha både Kenzo och Chili kvar så här länge. Kenzo fyller 13 om två månader och Chili blir alltså 11.5 i samma veva och båda är visserligen gamla och har vissa ålderssymptom/krämpor men de är ändå förvånansvärt pigga och friska, jag gläds över det varje dag. Mina fina killar!

Under veckan har det faktiskt blivit lite träning, jag började ju bra för några veckor sedan men sen har det runnit ut lite i sanden, mest pga att det varit en massa annat. Men i onsdags blev det både lydnad och agility faktiskt!

Släpade ut några agilityhinder för enkla övningar med Garibaldi och Indigo – ja, Indigo hoppar förstås inte men springer genom hinderstöd, ibland med en bom liggande på marken. Gari fick träna lydnadsklass 3 då vi snart ska ut och testa på det på tävling. Dold plats (men platsen av står vi på tävlingarna än så länge) i 2 minuter gick bra. Fritt följ, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan, hopp-apport (över agilityhinder… man tager vad man haver) och slät metallapportering gick fint. Avslutade med vittringsapporteringen som gick hyfsat – han kan ju egentligen inte det momentet så jag skulle verkligen behöva lägga lite mer energi på att träna in det. Sen körde vi agility, en enkel övning med tre hinder, Gari verkade tycka det var kul att köra agility igen – vi har inte tränat sedan vi gick kursen i våras, mest pga allt med flytten, men nu var det kul att komma igång igen. Måste ta och beställa sandsäckar och slalombågar så vi kan köra med tunnlar och slalom också – så himla bekvämt att ha en egen bana nu!

När Gari var klar så bytte jag till Indi som fick värma upp lite med kamplek och sen fick han springa mellan hinderstöd till en skål godis/en utlagd boll. Kul tyckte Indi som har som favoritgrej att springa, springa, springa… 😀  vilket ser lovande ut inför agilitykarriären. Som avslutning fick han springa till godisskål i rutan, lika bra att börja i tid. 😉

Det hann nästan skymma till jag var klar med Indigo, delvis pga att det drog in mörka moln, men det är bara att inse att de ljusa kvällarna blir kortare och kortare. Å vad jag längtar till att inomhushallen är igång, nu kanske det blir svårt för mig att boka in mig på ”bästa tiderna” men jag kan ju alltid välja lite senare tider, jag är ju hyfsat kvällspigg och hundarna med, så vi kan träna vid 21-22 om övriga tider är bokade. 🙂

Även igår blev det träning. Indi fick träna på trampa på kloss, lite följa-övningar, lite sitt kvar och ligg kvar och sen fick han gå ett spår, 50-60 meter, idag spårade han verkligen fint, nu börjar det bli dags att öka längden på spåren, det märks att han börjar förstå lite vad det handlar om. Han spårade i lagom takt med nosen väl inkopplad, drev lite ur spårkärnan pga vinden men letade sig tillbaka då köttbullarna ju låg i kärnan. 😉 När vi var klara och gick tillbaka så tog han upp spåret igen och frispårade, i samma lugna takt, hela vägen runt igen. 🙂

Gari fick ett uppletande, full ruta, tre föremål varav två i högra hörnet och 10 meter från hörnet, det tredje i mitten och inget alls till vänster. Som vanligt så sökte han mest i vänstra delen, men jag har fortfarande inte blivit klok på om det är pga vinden (som kom från höger sida) eller om han helt enkelt drar lite åt vänster rent generellt. Han jobbade sig i alla fall fint upp i vinden och hittade alla tre föremålen utan nån som helst hjälp från min sida men det blir ju lite väl mycket onödigt springande när han sneddar upp i vänstra hörnet oavsett om jag skickar ut honom från längst till höger på baslinjen. Måste testa ett uppletande med vind från vänster eller rak motvind och se vad som händer.

Till kvällsmat fick hundarna, förutom sin vanliga mat (Nordic färskfoder och lite torrfoder) även lunga – vi var på Degeberga slakteri och handlade lungor, hjärtan och märgben och hundarna var väldigt förtjusta, ja utom Sigge då som visserligen gillar märgben men som vägrade äta lunga. 😉

Vi har fint höstväder än så länge, strålande sol och riktigt ljumna och fina dagar, speciellt i lä på innergården. Hundarna njuter och även om vi inte kan låta ytterdörren stå öppen hela tiden – det blir för kallt i huset då – så kan tvättstugedörren stå öppen när torktumlaren går och då passar hundarna på att vara ute.

image

Myser i solen – Chili och Kenzo på fällen, Gari längre bort

image

Busungen tar en paus i leken (som bestod av att demolera en plastkruka…)


Lämna en kommentar

National d’Elevage och lite annat

Ja, tiden går fort, det är mycket som händer nu och bloggandet blir definitivt eftersatt.

Jag har i alla fall hunnit vara i Frankrike på National d’Elevage (stora rasspecialen för beauceron), tävlingskursen i agility är avslutad och här hemma packas och fixas det för fullt för min del medan Martin sliter med att bli klar med projektet han jobbar på så att vi kan ta tag i såna saker här hemma som vi måste göra tillsammans eller som han är den enda som kan göra. Inte optimalt men när är det någonsin det? 😉

National d’Elevage då… jo, det var Eva, Inger, Karin och jag som åkte iväg. Inger kom med bussen till Linköping och jag mötte upp vid resecentrum och därefter plockade Karin upp oss båda för vidare färd till Eva i Hjortkvarn. Där blev det en kväll med mycket prat och skratt och vi kom i säng mycket senare än vi borde.. speciellt med tanke på att vi skulle upp 2.30… sjukt tidigt men vad gör man inte för sitt intresse. 😉

Vi åt frukost på Skavsta och gick sen igen en synnerligen smidig och enkel säkerhetskontroll, idel leende och icke-stressade kontrollanter, väldigt skönt när det går så lugnt och bra. Temperaturen låg på 9-10 grader och det var lite mulet, när vi sen landade på Beauvais vid 9-tiden var det 5 grader och duggregn där… Bilen hämtades ut och lagom medan vi väntade på den öppnade sig himlen och regnet öste ner. Hutter! Resan från Beauvais ner till Gien gick dock bra, förutom att Evas GPS hade fått för sig att vi skulle åka ända in i Paris, rätt onödigt tyckte vi och lyckades efter lite strul tråckla oss ut igen.

På väg mot Gien

På väg mot Gien

Väl i Gien hittade vi lätt till hotellet. Vi checkade in och åkte sen direkt för att kolla utställningsområdet, som visade sig ligga typ 1 minut bort med bil, smidigt! Vi handlade även lite i en affär på vägen och sen hittade vi en trevlig restaurang med grillinriktning där vi åt tidig middag. Klockan var bara omkring 16.30 och det var visserligen öppet men väldigt tomt… i Frankrike äter man ju ofta middag rätt sent så de tyckte nog vi var väldigt tidigt ute. Maten var i alla fall god, vi åt trerätters och vin till det och summa per person blev 250 kr!

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Utsikt från hotellfönstret, fredag kväll. Mulet och grått och kyligt.

Med tanke på hur trötta vi var så borde kvällen blivit tidig men vi blev sittande och pratade i rätt många timmar på ett av rummen, lite champagne och godis klämde vi också i oss. 😉 Sömnen kom dock snabbt när man väl la sig….

På lördagen var vi på plats på området strax innan 8. Vädret var kallt och ruggigt, som tur var har de vi kollat väderprognoserna och hade därmed hyfsade kläder. Man blev ju lite avis när man såg bilder från Linköpings BKs agilitytävling i strålande sol…. men det kunde varit värre ändå för vi slapp nästan helt regnet, det kom bara några små skurar, samt en rejäl hagelskur. Vi vandrade runt och tittade på vallninganlagstest, karaktärstest, lydnad och Ring (franska skyddet) – tyvärr var det ingen agility, vilket jag hade hoppats på, det var det när jag var nere 2008 men inte i år och hade tydligen heller inte varit på några år nu, synd. Men det fanns mycket att titta på och beauceroner överallt, tror det var ca. 560 hundar anmälda och sen var det ju en del valpar och andra hundar som inte ställdes ut/tävlades så det fanns gott om beauceroner. 🙂

Aningen ruggigt och kyligt - Frankrike i maj 2013...

Aningen ruggigt och kyligt – Frankrike i maj 2013…

 

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs!

 

Ring - det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Ring – det där klätterplankhindret är otäckt, i övrigt gillar jag momenten i Ring, skulle mycket väl kunna tänka mig tävla det om det hade funnits i Sverige!

Lunchen  – inte serveras det vanlig tråkig korv och bröd här inte, nej är man i Frankrike så är man… helgrillad gris som serverade i baguette tillsammans med syltad lök och till det pommes (det har de till allt tror jag) och dessutom pannkakor till efterrätt, allt till det facila priset av 6.5 euro (då fick man även en flaska vatten). Tyvärr blev Karin magsjuk på eftermiddagen, troligtvis pga lunchen. Hon, jag och Inger åt samma sak till lunch men vi andra två klarade oss som tur var. Jag körde henne till hotellet och passade då själv på att vila en stund innan jag hämtade Inger och Eva på utställningsplatsen vid 19-tiden. Jag hade tagit en allergitablett på morgonen så det var därför jag var så trött, slocknade direkt när jag la mig på sängen för en liten stunds vila.

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Söndagen gryr med mycket bättre väder!

Karin var tack och lov piggare söndag morgon, men tog det säkra före det osäkra och avstod frukosten. Vi var på plats 7.30 på morgonen och nu var vädret lite roligare. Vi tittade på Ring klass 2 och 3 en stund, pratade med lite folk, åt lunch och sen var det dags för prisutdelning för lydnad, ring, vallning. Därefter drog finalerna igång. Ändra till efter 20 på kvällen höll de på och vi var kvar hela tiden. Något trötta i fötter och ryggar men fantastiskt roligt att se alla härliga hundar!

Springa fick de en hel del i ringen

Springa fick de göra en hel del i ringen

Bedömning pågår

Bedömning pågår

Många beauceroner!

Många beauceroner!

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare samlas i ringen och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

På måndagen gick körningen från Gien till Beauvais ganska bra, fast det var köer på vägen på några ställen pga vägbygge och sen när man närmade sig Paris så var det köer helt enkelt för att det var så mycket trafik, men vi kom tack och lov ändå i tid till flygplatsen, om än inte med jättestor marginal.

Bilar, bilar, bilar

Bilar, bilar, bilar

Den här gången var dock inte säkerhetskontrollen så kul, först fick vi visa att våra väskor gick ner i en ställning som de har som kollar om väskan är lagom stor. Det gick hyfsat för oss (även om man fick ”slita till” lite för att få upp väskan igen) men Ingers väska var för tjock (pga en massa nummer av Franska Beauceronklubbens tidning som I hade köpt…) och hon fick ställa sig och packa om och greja, men till slut gick det bra. Puh! Sen vid väskröntgen fick vi öppna och ta ut våra påsar med vätskor, Inger fick även ta av sina skor (inte hennes dag!) men till slut var vi igenom och hann faktiskt även äta vars en macka innan vi gick ombord. Resten av hemresan var händelselös tack och lov och vi kom hem med massor av nya intryck . Det var en superkul resa, tack tjejer för kanonsällskap!!

Hann vara hemma en hel dag innan det var dags att på tisdagkvällen åka till Rimforsa för ekonomiavdelningsmöte. Vi höll till på Storgården och jag kan verkligen rekommendera det stället, så fantastiskt fint och vilken underbar mat!

När jag kom hem onsdag kväll var jag rätt slut efter flera intensiva dagar med först Frankrike och sen Rimforsa… puh.

I måndags hade vi avslutning på tävlingskursen i agility, vi fick springa en ”riktig” bana och jag blir direkt nervös, jag är tyvärr urdålig på att ”se linjer” och veta var jag ska lägga olika byten etc. Vi fick köra två gånger och första gången kändes rätt katastrofal, jag var lika anfådd av stressen som jag var av springandet. 😉 Dessutom fick Gari för sig att säcken inte var något han kunde, vi har inte tränat den på länge så det var ju inte så konstigt. Fick nog försöka 4-5 gånger innan jag fick igenom honom….  puh. Andra omgången gick bättre eller ja… den kändes i alla fall bättre och sen blev det en tredje utslagsgång och då kändes det helt ok, fast vi kom på delad sista plats. 😉

Jag måste nog träna mycket mer på att köra banor och kombinationer ensam, där jag inte hela tiden tittar på andra för att se hur de gör… måste lära mig att själv ta beslut om hur VI ska ha det. Jag KAN inte springa som en vig och smidig 25-åring så då får vi lösa det på andra sätt. Förhoppningsvis kommer vi att ha lite bättre träningsmöjligheter när vi flyttat och får igång inomhushallen och sen utomhusplaner då vi ju kommer att ha en egen agilitybana på hemmaplan. Blir lite lättare när man kan  ta några minuters träning här och där vid tillfälle istället för att behöva åka 2.5 mil till klubben för att göra det.

Det blommar för fullt i trädgården nu, syrénerna är nästan överblommade, lupinerna är i full gång och även andra blommor, t.ex. aklejor är i full blom, väldigt vackert! Har trimmat häckar och klippt ner buskar en del – det är en fin gräns mellan frodig och överväxt och den gränsen är väldigt lätt att ramla över. 😉

Underbara lupiner!

Underbara lupiner!


12 kommentarer

Mot Skåne!

De senaste veckorna har inneburit nervös väntan, oro, förväntan, planeringar och funderingar i mängder… men nu är det klart! I slutat av sommaren går flyttlasset från Östergötland till Österlen, eller ja, åtminstone till utkanten av Österlen… närmare bestämt Olseröd, 7 km från Degeberga, ca. 3 mil söder om Kristianstad. Ska bli härligt att komma tillbaka till Skåne, även om jag trivts riktigt bra här uppe i Östergötland i *räknar* de 13 år jag bott här… oj så fort tiden går, fattar knappt att det gått 13 år!

Extra spännande är att det är inte ett vanligt ”hus på landet” som vi köpt utan en hel gård… en fyrlängad skånegård är det, med en hel del renoveringsbehov men med potential att bli riktigt fint. Nästan 15 ha mark hör till dessutom.

Mest spännande av allt är nog planerna att starta upp en hundverksamhet på gården! En av ekonomibyggnaderna ska bli en inomhuslokal för hundträning, med en yta på ca. 300 m2 som ska få matta eller konstgräsmatta som underlag och sen kommer det finnas tillgång till agilityhinder, lydnadsträningsmaterial (hinder, koner, apporter etc) och rallylydnadsskyltar.

I dagsläget har vi ingen exakt tidplan för inomhuslokalen – förutom ”så snart som möjligt”… vi får tillträde till gården i mitten av juli men sen måste badrummet och köket fixas till innan vi kan flytta in, dessutom har vi en del att göra klart här innan nuvarande hus kan komma ut till försäljning. Men en förhoppningsvis rimlig tidplan är att vi kommer att flytta in i slutet av augusti eller början av september. Sen kommer det att ta lite tid att göra i ordning lokalen, all gammal inredning ska rivas ut och det ska tvättas, målas, gjutas nytt golv etc etc. Förhoppningen är i alla fall att få en fungerande lokal ”nån gång under vintern”, mer säkert än så kan vi inte säga just nu.

Det kommer även att finnas en icke-uppvärmd lokal på upp emot 350 m2 med grusgolv, här kan man köra lydnad och rallylydnad och säkert lite enkla agilityövningar också. En bra lokal när det inte är så kallt men kanske regn, rusk och blåst.

Vi kommer så småningom att fixa en egen hemsida för verksamheten och även en Facebook-sida men det dröjer ett tag till.

Boningshuset ser inte kanke så jättekul ut men är faktiskt, glädjande nog, i bättre skick än det ser ut att vara. Det har bott folk där fram till för något år sedan (sen har huset stått uppvärmt men utan någon som bott där) men inga större renoveringar har gjorts på många år. Det är eftersatt underhåll på framför allt fönster och dörrar – fönsternas virke är dock i gott skick så där krävs ”bara” skrapning, omkittning och målning, medan flera dörrar och nästan alla portar behöver bytas ut. Sen behöver hela huset ett eller två lager ny färg… och allmän uppfixning men det kan nog bli riktigt fint med tiden.

Här kommer några bilder på gården (lånade från mäklarens annons):

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården, det är korsvirke, gråstensblock, tegel och puts blandat på de olika delarna av huslängorna…

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd men regniga och blåsiga höst- och vårdagar kanske det räcker att kunna få tak och väggar som skydd.

Gården från väster

Gården från väster, med trädgården i söderläge, här får nog bli en altan/uteplats så småningom

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärm träningslokal

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärmd träningslokal

Innergården - under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom...

Innergården – under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom…

Så… vi vet i alla fall vad vi ska ägna vår sommar åt…. packa, fixa, flytta 40 mil… puh. Men det ska bli väldigt roligt samtidigt som vi inser att det kommer att bli massor med jobb. På tal om jobb… jag har världens bästa arbetsgivare – vi har kontor i Kristianstad och jag bara tar med mig alla mina arbetsuppgifter och byter helt enkelt kontor, helt perfekt. 🙂


Lämna en kommentar

Lydnadsträning och agility

Tog en sväng till klubben i söndags för att köra lite lydnad, planen var att träna dold platsliggning i lugn klubbmiljö utan andra hundar, fritt följ med vändningar och stegförflyttningar, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan på 20-25 meters håll samt hopp-apport. Alltså en massa moment från klass 3. 😀

Det var nästan tomt på klubben när jag kom dit så den lugna platsen var inga problem att få till. Jag började med en plats där jag stod framme, 30 sekunder lång kanske, mest för att komma in i ”plats-tänket”. Sen blev det en där jag gömde mig, ca. 30 sekunder, där vi avslutade med externbelöning utanför planen (levertärningar i skål) och lite senare under passet ytterligare en dold plats, denna 1 minut lång. Han låg lugnt och fint, på sista försöket vek han in en tass efter ca. 50 sekunder, jag skulle egentligen vilja ha bort det där eftersom det ofta även innebär att han flyttar rumpan lite och därmed ser ut som han kryper, men samtidigt vill jag inte gå in och mecka för mycket med honom i och med att han inte är totalt trygg i själva plats-situationen. Äh, hellre en hund som ligger tryggt och viker in en tass eller två, så får det nog bli. Vi ska ändå inte satsa på att komma till SM eller nåt sånt. 😉

Det var rejält varmt på planen men jag tycker att Gari skötte sig väldigt bra ändå. Den här gången körde jag inte några kedjor utan istället ganska hög förstärkningsfrekvens. Fria följet var fint – fast jag kom på nu att jag nog glömde stegförflyttningarna – vändningar på stället gjorde vi däremot och de gick bra. Sättande under gång gjorde vi när vi gick mot rutans sändningspunkt och det känns som att det momentet är ganska färdigt vad gäller utförande i störningsfri miljö, behöver plocka in det i kedjor och med lite mer störning/kommendering nu.

Rutan – här hade jag en tallrik med godis i bakkant. Noterade att han sprang i en rätt rejäl båge till vänster, jag trodde nästan han skulle gå in från vänstersidan istället för rakt framifrån. Vet inte riktigt varför men kan vara värt att ha lite koll på det framöver, för att se om det var en tillfällighet eller inte. Körde två skick med godis på tallrik, sen ett tredje utan godis där jag la honom i rutan och sen kallade in och belönade. Inga konstigheter, behöver förmodligen ”bara” nöta detta momentet massor. Det som vi verkligen kommer behöva jobba med är att komma in vid min sida när jag kallar in honom från rutan, för han har inte riktigt fattat det ännu. Men det kan man ju lätt träna utanför själva rutan-momentet; bara lägga honom, gå ifrån och kalla in så det ska vi jobba på.

Inkallning med ställande blev bra, hade godisskål bakom mig och första gången gjorde jag en slät inkallning, andra gjorde jag handtecken och han stannade bra, svårt dock att se hur snabbt/hur lång stoppsträcka, kanske ska filma från sidan nån gång och se lite hur snabbt han verkligen stannar. Velar lite huruvida jag ska ha röstkommando eller handtecken… får testa mig fram lite.

Avslutade med hopp-apport men nu var Gari varm och vi hade tränat i en dryg halvtimme, så han hoppade hindret, ignorerade apporten och travade rakt in i skuggan som var några meter från apporten…. njae… inte helt godkänt, gör om och gör rätt sa matte, vi gjorde om, han hoppade, ställde sig vid apporten och glodde på mig, jag sa apport och han tog den och hoppade tillbaka. Belöning och sen varsågod att lägga dig i skuggan. 😉  Han är lite rolig med det där, tycker han att det är för varmt så letar han upp första bästa skugga och lägger sig där. Kanske inte helt optimalt, men å andra sidan… vi hade tränat i en halvtimme, dubbelt så länge som klass 3 eller elit tar, så om han kan hålla sig pigg i 30 minuter i så här varmt väder, trots dålig kondis så ska väl halva den tiden inte vara jätteproblem. 😉

Slutligen testade jag lite rallylydnad, då var han synnerligen varm och inte så jättetaggad på att jobba längre men han utförde ändå alla momenten fint, det är ju lite lättare med rallyn då jag kan peppa honom rejält även när han är lite segare som han var där mot slutet. Kändes stabilt och fint. När det gäller rally kommer nog utmaningen, åtminstone i nybörjarklass, att vara att jag ska hålla kontroll på hunden, mig själv och skyltarna samtidigt… puh. 😉

På kvällen efter en skön promenad på några kilometer tränade vi några moment rally till, framför allt vändningar och högerposition. Vändningen när hunden och jag vänder åt varsitt håll, bort från varandra, är den som jag just nu har svårast att få till, de andra funkar utan större problem. Det är nog bara att träna på. Vi körde även lite agility, eller närmare bestämt gungan och den börjar han hantera riktigt fint nu. Än så länge fortfarande uppstagad mot brunnen, så den är nästan rak och han får tippa ner den så den är ju inte direkt färdig, men ändå… det går framåt. 🙂

Igår var det agilitykurs, denna gången ett av de tillfällen utan instruktör (vi kör varannan med instr. och varannan utan). Två banor, den första med en lång springsträcka med 7 hinder, vara två var långhoppet och däcket, sen tre tunnlar på varandra  och ett hinder som slut, alternativt två tunnlar, balansen och ett hinder som slut. Springsträckan fick bli ett blindbyte och det gick väl an att få till så småningom men sen…. den långa springsträckan framåt var hopplöst… jag hinner bara inte med! Blev rätt frustrerad och lite ledsen, känns som att det inte är nån idé att fortsätta när jag hela tiden hindrar Garibaldi, som sköter sig fint men som ju inte kan sköta allting själv.

Däcket tog jag bort efter ett försök där han hoppade så det löste ut, det måste vi träna separat ett tag tror jag, så han förstår det, vi har inte körd däcket alls mycket så jag är inte förvånad att det inte funkade. Fick bli ett vanligt hinder där istället när vi körde.

Andra banan var de samma första 7 hinderna och sen en tunnel men nu låg tunneln riktad tillbaka längs den långa springsträckan så hunden skulle hoppa 7:e hindret och sen svänga 180 grader till vänster in i tunnel, avslutningsvis låg tunneländen vinklad lite och de kom ut nära balansen men skulle inte ta den utan istället tre hinder ”rakt fram” bredvid balansen.

Den här banan klarade vi lite bättre; blindbytet kan bli lite si och så fortfarande, jag har ännu inte kläm på exakt var jag ska vara och när jag ska byta men det tar sig ändå. Den dumma springsträckan löste jag genom att skicka Gari på tydliga ”framåt framåt framåt!!” och sen när han hoppad 7:e hindret så ropade jag ”genom!” och han vek snyggt in i tunneln, sista sträckan sen var inga problem, förutom när jag stoppade handen i fickan för att ta upp leksaken och han direkt vek in mot mig… klantigt, men när jag gjorde rätt så blev även upploppssträckan fin.

Det kändes lite bättre sen och jag tänkte till lite – det finns ju de som är mindre rörliga än jag, det finns till och med folk med elrullstol som kör agility, då ska väl jag också kunna göra det. Det kräver dock lite annorlunda sätt att köra hunden jämfört med de som kan springa och hinna fram i tid för att handla hunden snyggt vid varje hinder men jag har ju tack och lov en smart hund så jag får ta hjälp av honom så ska vi nog fixa det.


Lämna en kommentar

Agility och lydnad och lite annat

Fina dagar ger fina kvällar

Fina dagar ger fina kvällar

Det har varit ännu en skön helg, i lördags var det fint väder och ganska varmt trots att det var lite mulet emellanåt och jag ägnade ett par timmar åt trädgårdsarbete, krattade klart stora gräsmattan och började rensa undan löv och skräp i rabatterna, härligt att komma igång! Hundarna fick nöja sig med promenader, Gari fick dock en platsliggning och lite lite lydnadsträning på promenaden.

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Den här skönheten träffade jag på i rabatten och fick lyfta undan för att inte skada när jag rensade. Så fin!

Äntligen tittar scillan fram!

Äntligen tittar scillan fram!

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Utsikt från kanten av tomten, ut över snöiga fält..

Gräsmattan krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården.... det sluttar rätt bra...

Gräsmattan är i alla fall snöfri samt nu också krattad och klar. Här ser man varför det inte är så lätt att få till speciellt mycket agilityträning i trädgården…. det sluttar rätt bra…

 

Sällskap när jag rensar rabatterna

Sällskap när jag rensar rabatterna – Gari och Chili

Gari ligger plats

Gari ligger plats

 

Igår var sista gången på inomhusträninen i agility (i alla fall för vår del) och eftersom vi kör på ”övertid” – dvs. fler gånger än vad vi hade bokat från början, vem trodde liksom att våren skulle vara så här sen? – så slogs grupperna ihop och vi var totalt 8 st som tränade. Det byggdes tre bankombinationer med lite olika tema, en med massor av tunnlar, en med tunnel, långhopp, slalom och några hinder samt en med bara hinder.

Gari och jag körde ihop med två andra, en large och en medium så vi valde att köra på 45 cm så slapp vi höja och sänka, passade oss bra då jag tyckt att Gari varit lite lite stel samt att han gått väldigt lite träning i veckan pga att han blev magsjuk under påskhelgen. Vi började på banan med alla tunnlarna och jag noterade snabbt att G var allt annat än på hugget… tvärtom riktigt seg. Tänkte att det kanske mest var pga att han varit dålig och sen ätit skonkost nästan hela veckan, plus att jag vet att tunnlar väl inte är hans absoluta favorithinder.

Även på nästa bana, den med slalom, långhopp och tunnel var han lite seg och jag körde inte så mycket. Passade på med lite lydnadsmoment vid sidan av medan vi väntade och då tände han faktiskt till… jaha…

Sista banan för vår del var den med bara hopphinder och vips hade jag en helt annan hund! Första gången tappade jag bort mig lite och vi bröt efter halva, men andra gången flöt allt riktigt bra och han hade fint driv och extra kul är ju att de första 6 hinderna var högerhandling, jag visade inte med handen utan bara sprang på och ropade ”hopp” och han bjöd fint mot alla hinder, härligt att han fått så fint hindersug! När han gör det på min högersida vet jag att det verkligen funkar. 🙂

Vi pausade och sen gjorde vi om det en gång till lite senare och åter igen funkade det utan problem, den här gången fick jag nog till min handling lite bättre också.

Det är nog bara att inse att hans favoritgrej är att bara hoppa vanliga hopphinder. Slalomet dämpar honom, fast mest pga att han måste ta det sakta för att han inte riktigt kan det ännu och tunnlarna dämpar honom förmodligen för att de är lite jobbiga för honom att huka sig genom.

Ska försöka få till lite tunnelträning framöver, med bara en tunnel och direkt skicka till externbelöning, hans absoluta favoritbelöningssätt.

Det var skönt att vi avslutade just på den kombinationen eftersom han gick så bra där, duktiga Gari. Jag var jättenöjd med honom trots dåligt tunnelsug – vi gör ju det här för att det ska vara roligt för oss båda så då gäller det verkligen att Gari tycker att det är kul, annars kan vi ju lägga av med det.

Idag har det blivit en hel del aktivitet; först en promenad tillsammans med husse, Sigge och Chili, Sigge fick springa efter bollen en del och Chili fick träna sin rygg med hjälp av snurrar, sen en promenad med husse, Kenzo och Gari, där husse och Kenzo vände knappt halvvägs eftersom Kenzo inte riktigt orkar gå hur långt som helst numera. Han börjar bli gammal, men är i övrigt pigg och glad, så det är ju bara att anpassa sig efter gamlingen.

Garibaldi och jag fortsatte en bit till, passade på att göra en platsliggning innan vi vände, 5 minuter låg han och det var lugnt och fint, roligt är att han ligger och dreglar eftersom han är så sugen på belöningsgodiset. 😉

Platsliggning igen

Platsliggning igen

Sen blev det även lite lydnad på ett fält som var hyfsat torrt och fint. Först en kedja – fritt följ, läggande och inkallning – och sen fritt följ med hög belöningsfrekvens samt en fjärr. Kedjan blev jättefin och resten var också mycket bra, kul träning och väldigt pigg och fokuserad Gari.

Väl hemma igen (totalt hade jag gått en dryg halvmil… tänk det låter så långt, om man istället säger ”drygt 5 km” så låter det inte alls lika långt… lustigt det där med ord) så blev det kul störningsträning i trädgården med hjälp av husse. Han fick placera sig sittande på en pall och så körde Gari och jag fritt följ runt honom. Valde att mest jobba frivilligt, dvs. inget fot-kommando och när Gari missade en gång och kikade på husse klev jag bara ur position, sa ”ojoj, fel!” och låtsades dessutom äta upp godiset… 😉 Det var inte många missar G gjorde sen, han fattade hur snabbt som helst att om han släppte kontakten med mig så missade han chansen till godis. Efter några varv med tyst husse fick husse börja vara lite ”störigare”, klappa i händerna, klappa sig på knäna, prata glatt (duktig hund, så fin hund typ) och slutligen säga Garibaldis namn. Gari hade dock lärt sig läxan och tvekade inte en sekund på att det var mig han skulle ha kontakt med! Jättekul träning och husse är en svår störning för Gari så det var verkligen bra. 😀

Avslutade med att ta ut Sigge och köra lite uppletande i trädgården, gömde föremålen lite klurigt; en bit slang fastpetad i barken på en tall, ett snöre från en snörboll upphängt i nätet till hundgården etc etc. men inga problem sa Sigge – han är en jäkla duktig sökhund, synd att det brister på lite andra sätt med honom för det där är han fenomenal på. Fyra föremål i två omgångar fick han leta och han skötte sig superfint, numera avlämnar han (oftast) sittande med föremålet i munnen.

Hittade det här i hallonrabatten, gjorde mig synnerligen glad:

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu äntligen är krokusen på gång!

Nu blir det inte mer gjort idag, ska koppla av med ett eller två avsnitt ”Criminal Minds”, nya favoritserien. Grabbarna har fått ben och det tuggas och står i överallt här, det är ett mysigt ljud tycker jag. 🙂

Släppte in Torsten innan och upptäckte i sista stund att han hade en mus i munnen! Stoppade honom från att komma in men då tappade klantkatten musen i hallen… jag fick fiskat upp den och släppte ut den och slängde sen in Torsten… ja, jag vet, vi har katterna framför allt för att ta just möss, men jag klarar inte riktigt av att inte rädda dem när det blir så här. Musen verkade först skadad, men var nog mest chockad, jag kände försiktigt på sidorna och kollade så den inte hade skador från Torstens tänder men den verkade oskadd och efter en liten återhämtning så for den kvickt iväg genom trädgården. Åh, så söta de är… det gör mig lite ont att katterna tar dem. Egentligen skulle jag nog inte vilja ha katt alls men vi kan heller inte låta huset bli uppätet av möss, som det var tidigare… då var det möss på vinden som gnagde så hårt att hundarna reagerade och låg och lyssnade efter det konstiga ljudet….  Nå, jag hoppas den här lilla sötnosen klarade sig….

Räddade en stackars mus som Torsten fångat och höll på att ta med in....

Stackars lilla mus….


Lämna en kommentar

Aha-upplevelse

Ibland händer det ju att man får en sån där aha-upplevelse där man bara tänker ”varför insåg jag inte det här innan?” och så frågar man sig själv om man egentligen är helt dum eller vad… 😉

En sån fick jag en kväll tidigare i veckan när jag höll på att lägga upp Kenzos tävlingsresultat här på sidan (eftersom jag nu så gott som lagt ner min gamla hemsida) och när jag skrev in alla resultat så insåg jag ju att vi tävlade en hel del… Inte så mycket i klass 1 och 2 förvisso men sen när vi kom till klass 3 så blev det 12 starter innan vi fick ihop LP3 och i eliten startade vi 11 gånger, där hade vi dock championatet efter 8 starter men det blev några starter till bara för att det var rätt kul att tävla.

Och bara det ger ju mig en tankeställare… jag tyckte faktiskt det var kul att tävla! Jag som egentligen blir väldigt nervös och stressad, kanske inte så mycket pga prestationsångest som att jag har en lätt social fobi. Trots att vissa moment ofta strulade för oss – rutan var ett hatobjekt då Kenzo verkligen hade jätteproblem med det momentet, resten var rätt säkra men sen kan ju allt händ – så var det nog ändå så att jag kände mig väldigt trygg med vad Kenzo skulle hitta på; att han hade problem med rutan var ju tråkigt men ingen nyhet och inget som ställde till något egentligen.

Kanske är det här delar av problemet ligger, jag är inte trygg när jag och Gari går ut på planen. Varför vet jag inte, men det var väl ungefär här jag fick min aha-upplevelse. Varför har jag inte tävlat massor med Gari? Varför har jag försökt mig på en eller möjligtvis två starter per säsong och trott att det skulle funka? Det gör ju att pressen att klara uppflyttning på den starten blir enorm – pressen från mig själv då alltså. Vad jag BORDE göra är ju att anmäla till en hel massa tävlingar, skit samma sen om vi blir uppflyttade på första försöket, det är bara att köra vidare och skulle vi lyckas bra så får han väl ha titeln LP2 då. 😉 Och vi skulle få en hel massa chanser att ”träna på att tävla”, vilket vi (framför allt jag – sköter jag mig så sköter sig nog Gari) är i stort behov av!

Jag tror att det har hängt ihop med min otrygghet och Garis osäkerhet vid platsliggningen, jag har inte velat tävla mer än nödvändigt, framför allt inte tidigare när platsen i klass 2 var med dold förare, men i så fall skulle jag ju avstått platsen och kört resten, som en träningstävling…

Jaja, det är ju inte försent än, även om hundstackaren fyller 6 år i sommar och jag kan känna att vi tappat massor av tid – Kenzo var 7 år när han tog sitt lydnadschampionat men det är ju bara att inse att Kenzo och Gari är två helt olika hundar även om de i många fall är väldigt lika. Vad gäller deras reaktion på hur jag beter mig är de dock mycket olika; Kenzo bekymrade sig ju inte om att jag var nervös, han jobbade på lika glatt ändå. Å andra sidan så var han svårbelönad då varken godis eller leksaker var riktigt intressant; han gillade sociala belöningar, ju mer jag klappade om och peppade honom desto gladare blev han, men han var verkligen inte beredd att jobba häcken av sig… lite lat har han alltid varit. 😉 Där har jag en helt annan situation med Gari, som visserligen blir glad över social belöning men som också går att höja extra genom godis eller leksak och som generellt är mer högtempererad och med har mer motor än Kenzo.

Garibaldi lär dock ha många år kvar som lydnadshund så det är ju bara att ta tag i ”eländet” (dvs mina fobier och nerver) och anmäla till en massa tävlingar.

Det känns som att den pausen vi haft under vintern vad gäller lydnaden (dvs. mer organiserad lydnadsträning på klubben) har varit jättebra, sen har också agilityn gjort det jag hoppades, nämligen hjälpt oss att komma igång att träna och ha roligt ihop. Dock verkar det som att trots att både Gari och jag gillar agilityn så är det ändå lydnaden som drar igång oss båda lite mer. Gari kan vara trött efter en stunds agilityträning i ridhuset men ber jag honom komma fot och göra lite övningar så laddar han direkt på igen. Lite spännande, med tanke på hur de flesta hundar laddar som sjutton i agilityn, men det kanske hänger ihop med att lydnaden är så inarbetad i honom/oss och agilityn är ny och tröttande eftersom vi båda verkligen måste anstränga oss och tänka till hela tiden. 😉

Våren ÄR alltså på väg!

Våren ÄR alltså på väg!

På temat träning så har det hittills i veckan hunnit bli lite träning, dock inte så mycket lydnad. I måndags blev det mest bara promenader, sen testade jag vår nya bilramp – som ska underlätta för framför allt Kenzo, men så småningom förmodligen även Chili, att ta sig in i bilen – och den funkade bra, förutom att aluminiumramen var vass som f-n i vissa hörn så det måste vi slipa ner i helgen. Tyvärr lyckades Chili skära sig lite i ett bakben men som tur var inte så djupt. Han fick nämligen testa att gå på rampen eftersom vi upptäckte att han inte ville gå på rampen till simbassängen på Valla djurkliniks sim, vilket var lite oväntat då han alltid varit miljöstark men det är väl hans dåliga balans och bakbensaktivitet pga ryggen som gör att han nu är osäker. Hur som helst så gick han, efter lite träning, på den här bilrampen, men det krävdes en del klick och torkad lever som belöning. 😉 Synd att han skar sig, jag kommer nog inte våga träna vidare på den här rampen även om vi filar till den, den är lite för skarp i kanterna för att vara riktigt bra, däremot tror jag den kommer att vara helt ok för att bara kliva upp i bilen med, men för riktig rampträning får det nog bli att vi använder den kontaktfältsträningsramp som Martin ska fixa i helgen.

Gari fick testa rampen några gånger, ner från altanen, som kontaktfältsträning och här ser man att han direkt är med på att stanna längst ner, så beteendet finns där, om än inte befäst ännu, framför allt inte när det är riktiga hinder. Bara att jobba vidare.

Chili fick även träna lite snurrar och jag ser att han lätt snurrar åt höger men däremot har mycket svårare att snurra åt vänster (som är hans svaga bakben), så det får vi jobba vidare på. Gari fick även lite bakdelskontrollsträning mot en vettig högerfotposition och det gick så där…

Soluppgång

Soluppgång en tidig morgon i mars

Tisdagen uppvisade ett strålande väder med ljuvliga 8 plusgrader på eftermiddagen, soligt samt vindstilla. Jag tog två promenader, varav den med Gari och Kenzo lite längre – Kenzo var rätt trött i slutet och kanske även lite varm; han blir ju varm bara det är några plusgrader och sol. 😉 Gari däremot galopperade på ute på fälten större delen av rundan, han tycker verkligen det är jättekul. Jag hade funderingar på lite föremålssök i trädgården men ändrade mig och hämtade bollkastare och några bollar, sen körde vi bolluppletande på fältet som var täckt av 4-5 cm blötsnö. Garibaldi jobbade på bra, fast försökte byta boll några gånger – han föredrar tennisbollar framför hårdare gummibollar och han föredrar piptennisbollen före de andra tennisbollarna. 😉

Gari njuter av att springa på skaren på fälten i 8 plusgrader!

Gari njuter av att springa i blötsnön på fälten i 8 plusgrader!

Tog sen ut Sigge för samma sak, insåg så småningom att jag inte hade stängt dörren till gästrummet så han hade förmodligen stått i soffan och sett oss stora delar av tiden. Anledningen till att jag insåg det var att han sprang 3-4 skick och sen var han totalt slut, åtminstone i huvudet… 😉  typiskt när han stressat och haft sig innan han får komma ut. Vi körde några skick till men det sista fick jag hjälpa honom med för han var totalt väck. 😉

På onsdagen jobbade jag lång dag, vilket gjorde att Martin och jag kunde samåka. Väl hemma blev det två promenader och sen tränade jag lite kort på altanen medan Martin lagade mat. Gari och Sigge fick träna på bakbenskontroll vid högersidan, plus några andra småsaker och Chili fick träna på att snurra; han har fastnat lite i att snurra åt höger och inte alls åt vänster, kanske för att han valde höger först och jag belönade det ett par gånger, eller så är vänster svårare? Han har sämre rörlighet i vänster bakben, det kan säkert spela roll. Så jag kom på att han kanske kunde gå runt en stol istället för att snurra fritt och det gick bättre, om än inte bra.

Soluppgång igen

Soluppgång igen – svårt att få nog av dem just nu. Här även med måne. 🙂

Torsdagen blev träningsfri, då jag skulle iväg på teater – Familjen Adams på Östgötateatern, kan definitivt rekommenderas – på kvällen och fredagen blev också träningsfri då vi var och handlade. Vi flexade ut vid halv fyra, rastade två rundor i ljuvligt solsken och åkte sen till CityGross. Helt ok förutom att vi var på CG tidigare än vi brukar, det var mycket mer folk där än det är när vi kommer vid 19-tiden, men sånt får man väl leva med. 😉

Tidig fredagmorgon

Tidig fredagmorgon

Igår, lördag, hade jag planer på att åka till klubben för lite lydnad, men städningen hemma (synnerligen nödvändig och aning eftersatt…) tog längre tid än beräknat så det blev träning hemmavid istället. Martin hade en kompis på besök så hundarna hamnade i hundhuset, utom Kenzo och jag tog ut dem en och en för lite träning, vilket gjorde att de som var ”kvarlämnade” ylade, pep och skällde ut sitt missnöje… Träningen bestod i saksök för Garis och Sigges del, 8 föremål, en del med lite kluriga gömmor; t.ex slangbitar (varav en ganska genomskinlig) som jag trätt på kvistar i träden och lite sånt – Sigge hittar ju allt medan Gari inte har riktigt lika stort intresse för föremålen och tycker att det blir lite halvtråkigt efter 4-5 föremål. 😉 Han fick även träna yttepyttelite lydnad. Chili fick träna på att snurra i cirklar, fortfarande svårt åt vänster, så jag hämtade en slalompinne som faktiskt gick att sticka ner i gräset i den snöfria delen av trädgården och så fick han gå runt den och äntligen fick han till hyfsade vänstersnurrar. Sen var det fyra väldigt trötta hundar, jag tror det som tog hårdast var allt stök de höll på med i hundhus och -gård. 😉

Idag började vi med sovmorgon; släppte ut hundarna för en snabbkiss vid 7 och sen sov vi allihopa gott till larmet ringde kl. 9. Garibaldi och jag for iväg till Staby ridhus för att träna agility, idag var det en klurig bana med bland annat balans och slalom, tydligen så går balansen bra inklusive kontaktfälten (jag har inget direkt kommando utan bara ropade ”stanna, stanna!!” och han stannar fint med baktassarna och ibland även framtassarna på kontaktfältet. Däremot gick INTE balansen när han var på min högra sida… först fick jag bara upp honom 2 meter, sen hoppade han ner, sen så småningom sprang han hela vägen upp, men hoppade ner från mittdelen… högt, men det verkar inte bekomma honom… puh. Slutligen fick jag honom att springa hela vägen upp, hela mittdelen och sen en meter på nerfarten innan han hoppade ner… det fick räcka. 😉  Uppenbarligen är högerhandling svårt och varje ny grej måste läras in separat. Det låg en tunnel under hindret också, vilket kan ha bidragit till svårigheten. Banan vi körde var denna:   http://tokhundarna.files.wordpress.com/2013/03/imap-0017.jpg  Gari och jag körde delar av den, bland annat 4, 5, 6, 7 och 8 i följd, vilket gav slalom mitt i en bana, något som vi inte alls testat innan men som gick bra om jag är med och styr honom massor med kroppen. Det går faktiskt framåt hela tiden och det är ju himla kul. 🙂

Våra spårmarker idag

Våra spårmarker idag

När jag kom hem blev det te och mackor, sen satt jag och blinkade som en uggla men istället för att gå och lägga mig på soffan (som jag egentligen var mest sugen på….) så gick jag ut och la spår till grabbarna bus, på skarsnön nere på fälten. Det blev ca. 250 meter till Sigge och 450 till Gari. Spårarbetet var…. vimsigt, det var tydligen jättesvårt att spåra på hård skare med en del vind, jag hade iofs räknat med det så jag var jättenöjd med hur de jobbade ändå. Sigge körde lite väl mycket muskler ibland, medan Baldi körde mer ”zick-zack” över spåret och tog sig fram på det sättet. På ett ställe i hans spår hade jag runda en stor sten som gick i dagen och alltså korsat mitt eget spår men det fixade Gari, om än lite vingligt. 😉

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

 

Avslutade med en promenad på fälten med gamlingarna och även Sigge fick följa med då han inte fått lika mycket aktivering som Gari idag. Slutligen så fick de till kvällsmat varsin färsk fläsklägg, på 8-900 gram, förutom Sigge som fick oxsvans i samma mängd, eftersom han avskyr rått fläskkött. Det tog nog på grabbarna för nu sover de som små snarkande stockar. Älskade finpojkar!

Promenad, Sigge busar med husse

Promenad, Sigge busar med husse. Nya fina halsbandet har Sigge förresten på sig, samma som brorsan fast blått istället för Garibaldis rosa. 😉 Beställt från England till det facila priset av 250 kr inklusive frakt. 🙂  Tog en vecka att få det, snabbt och bra!


Lämna en kommentar

Drag, lydnad och agility

I helgen känns det som att jag äntligen kommit igång igen ordentligt efter att ha varit sjuk. I lördags blev det en sväng till stan för att handla mat och andra nödvändigheter, när vi sen kom hem tog jag tag i lite träning med hundarna. Först en uppvärmningsrastning med Sigge där Chili också fick hänga med, sen in med Chili och ut med sele, draglina och spark till Sigge, plus ett par skålar och köttbullsbitar. Ställde upp skålarna med kanske 75 meters mellanrum och sen körde vi mellan skålarna några gånger. Det gick snabbt för Sigge att fatta och trots att jag la godis en den skål vi stod vid så fokuserade han snabbt om till den i andra änden av sträckan. Ökade på sträckan lite så det var drygt 100 meter och körde några gånger till. Sigge skötte sig verkligen utmärkt idag!

Chili, matte och Sigge

Chili, jag och Sigge för några år sedan när vi fotade till en artikel jag skrev i Dubbelsporren. Numera får inte Chili dra pga sin spondylos, vilket är lite synd för de drog fint tillsammans.

Bytte hundar och tog ut Garibaldi och Kenzo på en runda, sen in med Kenzo och så fick Gari dra sparken. Han skötte sig också bra, inte riktigt lika fokuserad framåt som brorsan men bra nog. Gick en sväng upp för backen, där drog han nästan inte alls eftersom vi inte hade något som lockade, men det räknade jag med, däremot på vägen tillbaka så drog han riktigt bra. Efter dragträningen så tog jag direkt ett pass lydnad med Gari, för att se hur han jobbade när han var lite fysiskt trött. Det gick utmärkt, bättre än jag hade väntat mig och vi körde en del kedjor samt en del enstaka moment. Mest vanlig lydnad men även lite rallylydnadsmoment och nu börjar vi äntligen få till snurren ut från mig, däremot mot mig är lite svårare men börjar lossna det med.

Bytte hund igen och tog ut Sigge för ett pass rallylydnad som han gjorde jättebra. Fokuserad och uthållig och hans fotgående på höger sida börjar bli riktigt bra! Duktiga killen! Det var nu nästan mörkt men ändå – tänk att man kan vara ute och träna nästan fram till kl. 18 utan att behöva lampa!

Avslutade med att Chili fick träna på att snurra, han tycker det är jobbigt att tänka själv och blir rätt pipig men han börjar inse vad han ska göra. Funderade på om jag skulle ta och träna lite slalom med honom, dock med längre avstånd mellan pinnarna, bara för att stärka rygg- och benmuskler, tror det kan bli bra.

Igår var det äntligen dags för agilityträning i ridhuset igen, jag har ju fått två veckors ofrivilligt uppehåll pga sjukdom. Jättekul att köra igång igen men puh… ingen lek att springa omkring så där när man knappt rört sig alls på över två veckor! Första banan var dessutom trixig som f-n och jag fick springa rätt bra för att försöka hjälpa Gari… hade seriös andnöd efter första passet. Sen lugnade det sig tack och lov och vi körde delar av banan som gick riktigt bra. Avstod balansen då vi inte har några vettiga kontaktfält, det kommer att bli det samt gungan som vi ska fokusera på närmaste tiden framöver. Har anmält oss till en tävlingskurs som börjar i april och då ska hunden kunna alla hinder – i dagsläget KAN han A-hindret och balansen (men däremot inte gungan) men kontaktfälten har vi inte tränat så det måste bli fart med det nu.

Sötnos!

Finaste Garibaldi 

Andra banan var en enklare ovalbana med 5 hinder och två tunnlar. Tycker att Garibaldi haft lite dåligt driv senaste gångerna så idag bytte jag belöning till ett fat med godisbitar och en kastad pipboll och nu jäklar blev det fart på Gari. 🙂 Glömmer ibland bort att han visserligen gillar att kampa men älskar att springa efter kastade bollar och att springa till godisskål/fat är en absolut favorit.

Att jag är otränad kände jag av rejält idag! Två dagars fysisk aktivitet kändes, kan jag säga. Och ändå så gav jag mig ut och körde drag med Sigge idag igen…. 😉  Idag var tyvärr underlaget extremt tungt och jobbigt – i lördags gled sparken nästan av sig själv medan idag fick jag sparka så gott som hela tiden. Säkert jättebra för min träningsvärk…. 😉  Sigge tog slut ganska snabbt i det tunga föret, men vi fick kört 4 sträckor, totalt ca. 7oo meter. Därefter tränade vi lite lydnad och han var lite tagen av den fysiska ansträngningen, det märktes, men han jobbade på så gott han orkade och det mesta gick bra. Hans fot på högersidan är riktigt bra, jag är supernöjd med honom!

Även Gari fick träna lydnad och på honom märktes det också, precis som på mig, att två dagars fysisk aktivitet efter flera veckors overksamhet tar hårt. Han var duktig men kändes lite trött, så passset blev inte jättelångt, kanske 15 minuter. I och för sig hade han även fått springa lite sträckor när vi rastade – jag sätter honom och lägger några bitar godis ca. 1 meter bakom honom, sen går Kenzo och jag ca. 75-100 meter, jag kallar in Gari och när ha kommer ifatt oss får han springa tillbaka och ta godiset och så går vi vidare och han får åter igen springa ifatt oss. Det betyder att en sträcka på 100 meter för mig och Kenzo blir 3oo meter för Gari och det är ju rätt bra utnyttjande av promenaden när jag inte vill gå för långt pga Kenzo.

En gång under lydnadsträningen när jag och Gari kampade kände jag att hans tand tog i min knoge, sen tänkte jag inte mer på det men när jag sen kom in hade jag blod över hela knogen… oups. 😉  Lite spännande att jag inte ens märkte det…. då är man väl rätt engagerad i träningen antar jag. 😉

Avslutade med lite träning med gamlingarna, Chili fick träna på frivilliga snurrar – nu har han börjat snurra fint men bara åt ena hållet, så nu får jag nog försöka plocka fram snurrar åt andra hållet. Han fick även testa på att gå slalom med lite längre mellanrum än normalt och det gick fint, fast jag lockar honom genom portarna; målet är ju inte att få till en agilityslalom utan bara ren fysträning så då spelar det inte så stor roll hur vi gör det. Sist fick han leta godis i snön i trädgården, snötäcket är väl ca. 15-20 cm och ganska tungt och blött, när han letar godis så skrittar han fint omkring i det så det är säkert bra träning.

Kenzo fick göra samma sak förutom snurrarna och sen var alla hundarna nöjda – eller ja… när de väl hade fått mat efter att ha vilat lite DÅ var de till slut nöjda. 🙂

Känns skönt att ha varit så flitig med hundarna tre dagar i rad, kanske börjar den riktiga träningslusten verkligen komma tillbaka nu när dagarna blir längre och längre – det är nästan ljust på mornarna nu vid 6.30 och sen är det ju också nästan ljust ända fram till 17.30 – underbart! 🙂