Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


Lämna en kommentar

Sista kvällen med gänget och en massa annat

Jag ligger efter ganska rejält med bloggandet, mest pga flytten, men jag ska försöka komma ifatt lite nu.

Rubriken då…. ja, kanske inte riktigt så dramatiskt som det låter men torsdag förrförra veckan bjöd tjejerna på jobbet mig på en jättetrevlig kväll som avsked inför min flytt. Vi åkte till en stuga som en av tjejerna äger, vid en sjö ca 45 minuter från Linköping och där blev det kräftor och västerbottenpajer och som avslutning äppelkaka och vaniljsås. En härlig kväll, där vi faktiskt kunde sitta ute och äta (om än med lite hjälp av filtar och koftor) och en modig hoppade till och med i och badade… något jag gärna avstod. 😉 Jag fick en minirododendron och en hel massa blomsterlökar, jättetrevligt!

image

Mängder med fina svenska kräftor som var lika goda som de såg ut!

image

Tappar badande A

image

The gang 🙂

På fredagen bjöd jag på ”flyttfika” på jobbet, köpte tårtor då köket hemma var i ett rätt kaotiskt skede just då – luckorna var på lackering och rätt stora delar av skåpsinnehållet var nerpackat eller till och med nerflyttat. Det var en trevlig eftermiddag och det blev rätt mycket tårta över, jag lämnade en stor och tog en liten med mig hem för vidare transport ner till Skåne.

Vi packade släpen, som vanligt tar allting längre tid än beräknad, denna gången blev vi dessutom avbrutna av en rejäl regnskur så vi kom inte iväg förrän ca. 21.15… Med släp tar det 5 h så vi kom fram 02.15… pigg var man ju inte då, fast jag var nog betydligt piggare än Martin. Tyvärr hade vi lyckats packa ner våra täcken och kuddar i en kartong som stod en bit in i släpet så vi var tvungna att leta fram den lådan innan vi kunde gå och lägga oss, så klockan blev väl halv fyra och sen somnade jag inte riktigt heller…. Klockan stod på 8 och det var liiiite segt att komma upp men det gick rätt bra ändå.

Vi började med att tömma släpen, sen tog vi vårt släp och åkte till vitvarubutiken i Degeberga (som säljer allt från värmepumpar till vitvaror till köksprylar/porslin, en väldigt bra butik) och hämtade vår nya tvättmaskin och torktumlare. Sen hem, lasta av dem och så på med hyrsläpet på bilen och mot Kristianstad för att lämna av släpet. En sväng inom Ica Maxi för att handla mat och sen var vi inte så pigga längre. Martin började dock greja i arbetsrummet, han tänkte dra bort plastmattan så trägolvet kom fram men där hade de – till skillnad mot i sovrummet – spikat massonit ovanpå trägolvet så det blev inget av det. Istället monterade han sitt skrivbord och fick till en hyfsad arbetsplats. Det ska in ett skrivbord till mig samt en extra arbetsbänk för lödning etc. till M men det finns i alla fall ett arbetsrum.

Även tvättmaskin och torktumlare kom på plats under helgen och nu börjar tvättstugan kännas riktigt ok, istället för det kattpissluktande rum det varit. Återstår att skrubba väggarna och måla dem vita samt lägga sånt där träklickgolv med plastunderdel som man ofta har på balkonger, sen är tvättstugan ok så länge. När vi renoverar badrummet sen så måste golvet i tvättstugan bilas upp, när det är klart så funderar vi på att sätta kakel på nederdelen av väggarna men det är som sagt inte lönt förrän golvet är uppbilat och återställt. Men vit färg istället för smutsig mintgrön kan nog göra mycket bara det. 😉  Dörren och fönstret behöver också åtgärdas, dörren har stora springor och fönstret är enkelglas och dessutom trasigt glas på nåt ställe. Blir ju inte så kul i vinter annars, även om det förmodligen håller sig hyfsat varmt där när man kör torktumlaren och man kan ha öppet till pannrummet för där blir det rätt varmt av pannan. Även om vi bor i Skåne så kan vintern bli kall så trasiga dörrar och fönster är nog inte optimalt.

image

Fortfarande gamla tvättmaskinen på den här bilden. Som ni ser så är väggarna inte så fräscha…. rengöring och målning kommer nog göra underverk!

Vi hade släpat med oss nästan allt innehåll i växthuset… stora tomatplantor, gurkor, chili och paprika, det enda som blev kvarlämnat så länge var physalisen och två chili som helt enkelt inte fick plats i släpet. Så under helgen band vi upp tomaterna på innergården, chili och paprika hamnade också här, förutom några som står i krukor utan avrinning, de fick hamna inne i vardagsrummets söderfönster och gurkorna hamnade i serverrummet/frysrummet där det är 22 grader större delen av tiden.

image

Tomaterna uppbundna längs väggen

image

Chili- och paprikaplantor väntar på att få ny plats, en vinranka har också smugit sig med i gänget. 😉

image

Gurkorna installerade i serverrummet

En ros som vi fått planterades på innergården, jag funderade på var vi kunde ha den och kom på att eftersom den blommar i flera månader och dessutom doftar så vill vi ha den så man både ser den och känner doften, så på innergården blev det. Tog upp en del stenar ur stenläggningen så den hamnade en bit ut från väggen, utanför takutskjutet och utanför vattenrännan som går nästan ända inne vid väggen i kullerstenen. Rosen är en Lichtkönigin Lucia, en vacker gul buskros som kan blir 1.5 meter eller lite mer och som blommar från midsommar fram till frosten, vissa har tydligen blommat ända in i december och det kanske den kan göra här i Skånes milda klimat? Vi får väl se.

Eftersom nätterna börjar bli svalare nu så beslöt jag att flytta in alla chili- och paprikaplantor, tur att vi har många söderfönster! De växer så det knakar och några av dem producerar massor av frukter medan andra är i full gång med att sätta knoppar.

image

Ett av fönsterna i vardagsrummet, de andra är lika fulla, liksom sovrums- och arbetsrumsfönsterna.

image

Hungarian Hot Wax, en chilisort som är fruktig och har lagom styrka, mycket god!

image

Det här tror jag är Jalapeno.

image

En sweet chili (alltså mild) som heter Antohi Romanian.

Det är bra med foton, annars glömmer man lätt hur det såg ut tidigare…. kul att kunna se att det faktiskt går framåt!

image

Den här bilden är tagen i början av augusti – ganska mycket ogräs på innergården….

image

1 månaden senare, i början av september, ser det ut så här. Vi har behandlat mot ogräset samt gjort en del handrensning. Med lite mer rensning så kommer det nog snart att se riktigt vettigt ut. 🙂

Det går framåt här nere, men det ska helt klart bli skönt när vi (när nu det blir) är klara med gamla huset och kan få ner våra möbler. Martin jobbar febrilt på att bli klar med allting som ska färdigställas, det hade ju varit skönt om vi hade varit klara med allting men vi var ju typ mitt i renoveringen så det tar lite tid. Störst problem har väl varit att det projekt han jobbat i har dragit ut på tiden något rent kopiöst och därmed gjort att han inte hunnit ägna tid åt huset som var tänkt att han skulle hinna, dvs. under sommaren och framför allt när jag hade semester. Jaja, det får ta den tid det tar, även om det är trist att vara uppdelade på två ställen, Martin i Linköping och jag i Skåne – vi är ju inte helt ovana från när han jobbade i Jönköping förra året och veckopendlade…

Nu kommer det en snickare nästa vecka och ska hjälpa Martin så att huset blir klart för försäljning, det blir nog väldigt bra, är lite rädd att M sliter ut sig helt annars…

I måndags förra veckan installerade jag mig på kontoret i Kristianstad. Jag har ett rum, men i det finns det ännu inga möbler (är beställda men har inte kommit) och inget nät, så just nu lånar jag ett rum av en som inte är på kontoret så mycket. Det funkar det med, även om jag ser väldigt mycket fram emot att få mitt eget rum sen. Nästan alla på kontoret är trevliga (sprang på en riktig surkart häromdan men resten är å andra sidan jättetrevliga så det får nog väga över åt det positiva hållet ändå) och även om det är stor skillnad att sitta på ett sånt här litet kontor jämfört med kontoret i Linköping så tror jag att jag kommer att trivas jättebra. 🙂

Jag börjar hitta lite smått i utkanterna av Kristianstad, kan hitta till Ica Maxi, Ica Kvantum (praktiskt nog rakt över gatan från kontoret), Skopunkten, Kristianstad Zoologiska (där vi kan köpa färskfoder), Jula, Biltema, Harald Nyborg, MediaMarkt, Höörs Swedol… nej, jag har inte varit inne i alla de här men jag vet i alla fall var de ligger OM jag vill gå in där. Hittade en jättetrevlig trädgårdsbutik i form av Växthuset i Kristianstad – massor med växter och även en massa annat trevligt, hit återkommer jag helt klart!


2 kommentarer

Lättsam valp

Nu har Indigo varit här i 2 dagar och totalt har jag känt honom i en vecka och det är bara att konstatera att han är en synnerligen trevlig och väldigt lättsam valp att ha.

Naturligtvis är det rent generellt lite jobbigt att ha valp, man måste hålla koll på dem hela tiden, de är inte lydiga som en vuxen hund, de håller inte tätt utan måste ut och pinka ganska ofta. Man har att göra hela tiden typ.

Sen finns det ju grader av hur jobbiga de är och jag tror ändå vi fått en hyfsat enkel valp. Han sover snällt hela nätterna (fast hans kvällsryck har två kvällar i rad innefattat att pinka i vår säng…), han är morgontrött, han äter glatt allt man ställer fram, han går hur fint som helst i koppel, trots att han aldrig haft ens ett halsband på sig när jag hämtade honom.

Under helgen har jag börjat klicka in honom och idag har jag klickat ett kort pass för sitt och ett för stå med handtarget – det är ju tänkt att han ska ställas ut så det är nog lika bra att lära honom stå fint redan från början. 😉 Vi börjar få en inkallning, inte fungerande direkt eftersom den inte funkar alltid men ändå… han kommer oftast snällt när man ropar Indi-Indi-Indi. 🙂

Han leker glatt och mycket, kampar som en galning, jag lärde mig att tvätten måste hängas högt upp på torkvindan så att han inte når den för när jag stod och hängde lakan så satt det plötsligt en valp fast i lakanet… 😉  och att sopa gången som jag hade rensat (med benäget bistånd av Indi) var inte helt lätt när drygt 10 kg valp hängde fast i kvasten… 😉  Han har en superfin grundtrygghet, när jag höll på att greja ute idag så var jag plötsligt av med honom, då hade han helt sonika gått in och lagt sig i köket, det var svalare där än ute. Cool grabb!

Jag är redan rätt såld på vår fina valp, märks det? 😉

Just ja, ikväll har Garibaldi verkligen tjänstgjort som den barnvakt jag hoppas han ska bli, han har lekt med Indigo genom att kampa med en trasa av gammalt jeansben. Gari är en sån hund som gärna bjuder in andra hundar till lek genom att använda föremål och han bjöd glatt in Indi att kampa. Indi var inte sen att hänga på, även om han tog det lite försiktigt så fort Gari verkade bli ”farlig” – Gari gjorde en rejäl tillsägelse i morse som fick Indi att fly tjutande undan, som tur var är Gari sansad för Indi fastnade under en stol men Gari gjorde inte mer, han hade ju redan rutit i och kanske klippt till med tänderna precis framför, förmodligen…. eftersom Indi blev så rädd. Men ingen skråma på valpen och strax efter var I som vanligt igen, om än lite mer försiktig med morbror Garibaldi. Nu har både Kenzo, Chili och Gari sagt till honom på skarpen en gång – Sigge har fortfarande inte fått interagera med Indi men ska få göra det snart, jag vill att han kollar in valpen först och inser att han tillhör flocken innan jag låter honom hälsa mer nära än så – helt litar jag inte på Sigge, som ju har ett mindre välfungerande hundspråk.

Garibaldi och Sigge har fått varsin egen runda med mig idag, ca. 2.5 km vardera och det tror jag de tyckte var väldigt skönt. Upptäckte när jag kom hem från Frankrike att Sigge var tjock som sjutton – det var han nog redan innan jag åkte men då var jag nog lite stressad och upptagen av annat. Det har blivit lite väl mycket godis tror jag; han får ofta hela bitar Doggy Light som godis och det kan ju bli en hel del om man tränar, rastar, leker etc. Dags att banta och då är ju promenader bra, jag märker att jag slappat till mig efter nästan en vecka med bara långsamma valppromenader, så dagens dryga halvmil var behövligt.

I morgon jobb igen, två veckor kvar, sen är det semester. Ska bli intressant att se vad Martin tycker om att vara valpvakt när jag jobbar…. 😉

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

 

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Så söt, mitt hjärta!

Så söt, mitt hjärta!

 


Lämna en kommentar

Aha-upplevelse

Ibland händer det ju att man får en sån där aha-upplevelse där man bara tänker ”varför insåg jag inte det här innan?” och så frågar man sig själv om man egentligen är helt dum eller vad… 😉

En sån fick jag en kväll tidigare i veckan när jag höll på att lägga upp Kenzos tävlingsresultat här på sidan (eftersom jag nu så gott som lagt ner min gamla hemsida) och när jag skrev in alla resultat så insåg jag ju att vi tävlade en hel del… Inte så mycket i klass 1 och 2 förvisso men sen när vi kom till klass 3 så blev det 12 starter innan vi fick ihop LP3 och i eliten startade vi 11 gånger, där hade vi dock championatet efter 8 starter men det blev några starter till bara för att det var rätt kul att tävla.

Och bara det ger ju mig en tankeställare… jag tyckte faktiskt det var kul att tävla! Jag som egentligen blir väldigt nervös och stressad, kanske inte så mycket pga prestationsångest som att jag har en lätt social fobi. Trots att vissa moment ofta strulade för oss – rutan var ett hatobjekt då Kenzo verkligen hade jätteproblem med det momentet, resten var rätt säkra men sen kan ju allt händ – så var det nog ändå så att jag kände mig väldigt trygg med vad Kenzo skulle hitta på; att han hade problem med rutan var ju tråkigt men ingen nyhet och inget som ställde till något egentligen.

Kanske är det här delar av problemet ligger, jag är inte trygg när jag och Gari går ut på planen. Varför vet jag inte, men det var väl ungefär här jag fick min aha-upplevelse. Varför har jag inte tävlat massor med Gari? Varför har jag försökt mig på en eller möjligtvis två starter per säsong och trott att det skulle funka? Det gör ju att pressen att klara uppflyttning på den starten blir enorm – pressen från mig själv då alltså. Vad jag BORDE göra är ju att anmäla till en hel massa tävlingar, skit samma sen om vi blir uppflyttade på första försöket, det är bara att köra vidare och skulle vi lyckas bra så får han väl ha titeln LP2 då. 😉 Och vi skulle få en hel massa chanser att ”träna på att tävla”, vilket vi (framför allt jag – sköter jag mig så sköter sig nog Gari) är i stort behov av!

Jag tror att det har hängt ihop med min otrygghet och Garis osäkerhet vid platsliggningen, jag har inte velat tävla mer än nödvändigt, framför allt inte tidigare när platsen i klass 2 var med dold förare, men i så fall skulle jag ju avstått platsen och kört resten, som en träningstävling…

Jaja, det är ju inte försent än, även om hundstackaren fyller 6 år i sommar och jag kan känna att vi tappat massor av tid – Kenzo var 7 år när han tog sitt lydnadschampionat men det är ju bara att inse att Kenzo och Gari är två helt olika hundar även om de i många fall är väldigt lika. Vad gäller deras reaktion på hur jag beter mig är de dock mycket olika; Kenzo bekymrade sig ju inte om att jag var nervös, han jobbade på lika glatt ändå. Å andra sidan så var han svårbelönad då varken godis eller leksaker var riktigt intressant; han gillade sociala belöningar, ju mer jag klappade om och peppade honom desto gladare blev han, men han var verkligen inte beredd att jobba häcken av sig… lite lat har han alltid varit. 😉 Där har jag en helt annan situation med Gari, som visserligen blir glad över social belöning men som också går att höja extra genom godis eller leksak och som generellt är mer högtempererad och med har mer motor än Kenzo.

Garibaldi lär dock ha många år kvar som lydnadshund så det är ju bara att ta tag i ”eländet” (dvs mina fobier och nerver) och anmäla till en massa tävlingar.

Det känns som att den pausen vi haft under vintern vad gäller lydnaden (dvs. mer organiserad lydnadsträning på klubben) har varit jättebra, sen har också agilityn gjort det jag hoppades, nämligen hjälpt oss att komma igång att träna och ha roligt ihop. Dock verkar det som att trots att både Gari och jag gillar agilityn så är det ändå lydnaden som drar igång oss båda lite mer. Gari kan vara trött efter en stunds agilityträning i ridhuset men ber jag honom komma fot och göra lite övningar så laddar han direkt på igen. Lite spännande, med tanke på hur de flesta hundar laddar som sjutton i agilityn, men det kanske hänger ihop med att lydnaden är så inarbetad i honom/oss och agilityn är ny och tröttande eftersom vi båda verkligen måste anstränga oss och tänka till hela tiden. 😉

Våren ÄR alltså på väg!

Våren ÄR alltså på väg!

På temat träning så har det hittills i veckan hunnit bli lite träning, dock inte så mycket lydnad. I måndags blev det mest bara promenader, sen testade jag vår nya bilramp – som ska underlätta för framför allt Kenzo, men så småningom förmodligen även Chili, att ta sig in i bilen – och den funkade bra, förutom att aluminiumramen var vass som f-n i vissa hörn så det måste vi slipa ner i helgen. Tyvärr lyckades Chili skära sig lite i ett bakben men som tur var inte så djupt. Han fick nämligen testa att gå på rampen eftersom vi upptäckte att han inte ville gå på rampen till simbassängen på Valla djurkliniks sim, vilket var lite oväntat då han alltid varit miljöstark men det är väl hans dåliga balans och bakbensaktivitet pga ryggen som gör att han nu är osäker. Hur som helst så gick han, efter lite träning, på den här bilrampen, men det krävdes en del klick och torkad lever som belöning. 😉 Synd att han skar sig, jag kommer nog inte våga träna vidare på den här rampen även om vi filar till den, den är lite för skarp i kanterna för att vara riktigt bra, däremot tror jag den kommer att vara helt ok för att bara kliva upp i bilen med, men för riktig rampträning får det nog bli att vi använder den kontaktfältsträningsramp som Martin ska fixa i helgen.

Gari fick testa rampen några gånger, ner från altanen, som kontaktfältsträning och här ser man att han direkt är med på att stanna längst ner, så beteendet finns där, om än inte befäst ännu, framför allt inte när det är riktiga hinder. Bara att jobba vidare.

Chili fick även träna lite snurrar och jag ser att han lätt snurrar åt höger men däremot har mycket svårare att snurra åt vänster (som är hans svaga bakben), så det får vi jobba vidare på. Gari fick även lite bakdelskontrollsträning mot en vettig högerfotposition och det gick så där…

Soluppgång

Soluppgång en tidig morgon i mars

Tisdagen uppvisade ett strålande väder med ljuvliga 8 plusgrader på eftermiddagen, soligt samt vindstilla. Jag tog två promenader, varav den med Gari och Kenzo lite längre – Kenzo var rätt trött i slutet och kanske även lite varm; han blir ju varm bara det är några plusgrader och sol. 😉 Gari däremot galopperade på ute på fälten större delen av rundan, han tycker verkligen det är jättekul. Jag hade funderingar på lite föremålssök i trädgården men ändrade mig och hämtade bollkastare och några bollar, sen körde vi bolluppletande på fältet som var täckt av 4-5 cm blötsnö. Garibaldi jobbade på bra, fast försökte byta boll några gånger – han föredrar tennisbollar framför hårdare gummibollar och han föredrar piptennisbollen före de andra tennisbollarna. 😉

Gari njuter av att springa på skaren på fälten i 8 plusgrader!

Gari njuter av att springa i blötsnön på fälten i 8 plusgrader!

Tog sen ut Sigge för samma sak, insåg så småningom att jag inte hade stängt dörren till gästrummet så han hade förmodligen stått i soffan och sett oss stora delar av tiden. Anledningen till att jag insåg det var att han sprang 3-4 skick och sen var han totalt slut, åtminstone i huvudet… 😉  typiskt när han stressat och haft sig innan han får komma ut. Vi körde några skick till men det sista fick jag hjälpa honom med för han var totalt väck. 😉

På onsdagen jobbade jag lång dag, vilket gjorde att Martin och jag kunde samåka. Väl hemma blev det två promenader och sen tränade jag lite kort på altanen medan Martin lagade mat. Gari och Sigge fick träna på bakbenskontroll vid högersidan, plus några andra småsaker och Chili fick träna på att snurra; han har fastnat lite i att snurra åt höger och inte alls åt vänster, kanske för att han valde höger först och jag belönade det ett par gånger, eller så är vänster svårare? Han har sämre rörlighet i vänster bakben, det kan säkert spela roll. Så jag kom på att han kanske kunde gå runt en stol istället för att snurra fritt och det gick bättre, om än inte bra.

Soluppgång igen

Soluppgång igen – svårt att få nog av dem just nu. Här även med måne. 🙂

Torsdagen blev träningsfri, då jag skulle iväg på teater – Familjen Adams på Östgötateatern, kan definitivt rekommenderas – på kvällen och fredagen blev också träningsfri då vi var och handlade. Vi flexade ut vid halv fyra, rastade två rundor i ljuvligt solsken och åkte sen till CityGross. Helt ok förutom att vi var på CG tidigare än vi brukar, det var mycket mer folk där än det är när vi kommer vid 19-tiden, men sånt får man väl leva med. 😉

Tidig fredagmorgon

Tidig fredagmorgon

Igår, lördag, hade jag planer på att åka till klubben för lite lydnad, men städningen hemma (synnerligen nödvändig och aning eftersatt…) tog längre tid än beräknat så det blev träning hemmavid istället. Martin hade en kompis på besök så hundarna hamnade i hundhuset, utom Kenzo och jag tog ut dem en och en för lite träning, vilket gjorde att de som var ”kvarlämnade” ylade, pep och skällde ut sitt missnöje… Träningen bestod i saksök för Garis och Sigges del, 8 föremål, en del med lite kluriga gömmor; t.ex slangbitar (varav en ganska genomskinlig) som jag trätt på kvistar i träden och lite sånt – Sigge hittar ju allt medan Gari inte har riktigt lika stort intresse för föremålen och tycker att det blir lite halvtråkigt efter 4-5 föremål. 😉 Han fick även träna yttepyttelite lydnad. Chili fick träna på att snurra i cirklar, fortfarande svårt åt vänster, så jag hämtade en slalompinne som faktiskt gick att sticka ner i gräset i den snöfria delen av trädgården och så fick han gå runt den och äntligen fick han till hyfsade vänstersnurrar. Sen var det fyra väldigt trötta hundar, jag tror det som tog hårdast var allt stök de höll på med i hundhus och -gård. 😉

Idag började vi med sovmorgon; släppte ut hundarna för en snabbkiss vid 7 och sen sov vi allihopa gott till larmet ringde kl. 9. Garibaldi och jag for iväg till Staby ridhus för att träna agility, idag var det en klurig bana med bland annat balans och slalom, tydligen så går balansen bra inklusive kontaktfälten (jag har inget direkt kommando utan bara ropade ”stanna, stanna!!” och han stannar fint med baktassarna och ibland även framtassarna på kontaktfältet. Däremot gick INTE balansen när han var på min högra sida… först fick jag bara upp honom 2 meter, sen hoppade han ner, sen så småningom sprang han hela vägen upp, men hoppade ner från mittdelen… högt, men det verkar inte bekomma honom… puh. Slutligen fick jag honom att springa hela vägen upp, hela mittdelen och sen en meter på nerfarten innan han hoppade ner… det fick räcka. 😉  Uppenbarligen är högerhandling svårt och varje ny grej måste läras in separat. Det låg en tunnel under hindret också, vilket kan ha bidragit till svårigheten. Banan vi körde var denna:   http://tokhundarna.files.wordpress.com/2013/03/imap-0017.jpg  Gari och jag körde delar av den, bland annat 4, 5, 6, 7 och 8 i följd, vilket gav slalom mitt i en bana, något som vi inte alls testat innan men som gick bra om jag är med och styr honom massor med kroppen. Det går faktiskt framåt hela tiden och det är ju himla kul. 🙂

Våra spårmarker idag

Våra spårmarker idag

När jag kom hem blev det te och mackor, sen satt jag och blinkade som en uggla men istället för att gå och lägga mig på soffan (som jag egentligen var mest sugen på….) så gick jag ut och la spår till grabbarna bus, på skarsnön nere på fälten. Det blev ca. 250 meter till Sigge och 450 till Gari. Spårarbetet var…. vimsigt, det var tydligen jättesvårt att spåra på hård skare med en del vind, jag hade iofs räknat med det så jag var jättenöjd med hur de jobbade ändå. Sigge körde lite väl mycket muskler ibland, medan Baldi körde mer ”zick-zack” över spåret och tog sig fram på det sättet. På ett ställe i hans spår hade jag runda en stor sten som gick i dagen och alltså korsat mitt eget spår men det fixade Gari, om än lite vingligt. 😉

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

 

Avslutade med en promenad på fälten med gamlingarna och även Sigge fick följa med då han inte fått lika mycket aktivering som Gari idag. Slutligen så fick de till kvällsmat varsin färsk fläsklägg, på 8-900 gram, förutom Sigge som fick oxsvans i samma mängd, eftersom han avskyr rått fläskkött. Det tog nog på grabbarna för nu sover de som små snarkande stockar. Älskade finpojkar!

Promenad, Sigge busar med husse

Promenad, Sigge busar med husse. Nya fina halsbandet har Sigge förresten på sig, samma som brorsan fast blått istället för Garibaldis rosa. 😉 Beställt från England till det facila priset av 250 kr inklusive frakt. 🙂  Tog en vecka att få det, snabbt och bra!


Lämna en kommentar

Drag, lydnad och agility

I helgen känns det som att jag äntligen kommit igång igen ordentligt efter att ha varit sjuk. I lördags blev det en sväng till stan för att handla mat och andra nödvändigheter, när vi sen kom hem tog jag tag i lite träning med hundarna. Först en uppvärmningsrastning med Sigge där Chili också fick hänga med, sen in med Chili och ut med sele, draglina och spark till Sigge, plus ett par skålar och köttbullsbitar. Ställde upp skålarna med kanske 75 meters mellanrum och sen körde vi mellan skålarna några gånger. Det gick snabbt för Sigge att fatta och trots att jag la godis en den skål vi stod vid så fokuserade han snabbt om till den i andra änden av sträckan. Ökade på sträckan lite så det var drygt 100 meter och körde några gånger till. Sigge skötte sig verkligen utmärkt idag!

Chili, matte och Sigge

Chili, jag och Sigge för några år sedan när vi fotade till en artikel jag skrev i Dubbelsporren. Numera får inte Chili dra pga sin spondylos, vilket är lite synd för de drog fint tillsammans.

Bytte hundar och tog ut Garibaldi och Kenzo på en runda, sen in med Kenzo och så fick Gari dra sparken. Han skötte sig också bra, inte riktigt lika fokuserad framåt som brorsan men bra nog. Gick en sväng upp för backen, där drog han nästan inte alls eftersom vi inte hade något som lockade, men det räknade jag med, däremot på vägen tillbaka så drog han riktigt bra. Efter dragträningen så tog jag direkt ett pass lydnad med Gari, för att se hur han jobbade när han var lite fysiskt trött. Det gick utmärkt, bättre än jag hade väntat mig och vi körde en del kedjor samt en del enstaka moment. Mest vanlig lydnad men även lite rallylydnadsmoment och nu börjar vi äntligen få till snurren ut från mig, däremot mot mig är lite svårare men börjar lossna det med.

Bytte hund igen och tog ut Sigge för ett pass rallylydnad som han gjorde jättebra. Fokuserad och uthållig och hans fotgående på höger sida börjar bli riktigt bra! Duktiga killen! Det var nu nästan mörkt men ändå – tänk att man kan vara ute och träna nästan fram till kl. 18 utan att behöva lampa!

Avslutade med att Chili fick träna på att snurra, han tycker det är jobbigt att tänka själv och blir rätt pipig men han börjar inse vad han ska göra. Funderade på om jag skulle ta och träna lite slalom med honom, dock med längre avstånd mellan pinnarna, bara för att stärka rygg- och benmuskler, tror det kan bli bra.

Igår var det äntligen dags för agilityträning i ridhuset igen, jag har ju fått två veckors ofrivilligt uppehåll pga sjukdom. Jättekul att köra igång igen men puh… ingen lek att springa omkring så där när man knappt rört sig alls på över två veckor! Första banan var dessutom trixig som f-n och jag fick springa rätt bra för att försöka hjälpa Gari… hade seriös andnöd efter första passet. Sen lugnade det sig tack och lov och vi körde delar av banan som gick riktigt bra. Avstod balansen då vi inte har några vettiga kontaktfält, det kommer att bli det samt gungan som vi ska fokusera på närmaste tiden framöver. Har anmält oss till en tävlingskurs som börjar i april och då ska hunden kunna alla hinder – i dagsläget KAN han A-hindret och balansen (men däremot inte gungan) men kontaktfälten har vi inte tränat så det måste bli fart med det nu.

Sötnos!

Finaste Garibaldi 

Andra banan var en enklare ovalbana med 5 hinder och två tunnlar. Tycker att Garibaldi haft lite dåligt driv senaste gångerna så idag bytte jag belöning till ett fat med godisbitar och en kastad pipboll och nu jäklar blev det fart på Gari. 🙂 Glömmer ibland bort att han visserligen gillar att kampa men älskar att springa efter kastade bollar och att springa till godisskål/fat är en absolut favorit.

Att jag är otränad kände jag av rejält idag! Två dagars fysisk aktivitet kändes, kan jag säga. Och ändå så gav jag mig ut och körde drag med Sigge idag igen…. 😉  Idag var tyvärr underlaget extremt tungt och jobbigt – i lördags gled sparken nästan av sig själv medan idag fick jag sparka så gott som hela tiden. Säkert jättebra för min träningsvärk…. 😉  Sigge tog slut ganska snabbt i det tunga föret, men vi fick kört 4 sträckor, totalt ca. 7oo meter. Därefter tränade vi lite lydnad och han var lite tagen av den fysiska ansträngningen, det märktes, men han jobbade på så gott han orkade och det mesta gick bra. Hans fot på högersidan är riktigt bra, jag är supernöjd med honom!

Även Gari fick träna lydnad och på honom märktes det också, precis som på mig, att två dagars fysisk aktivitet efter flera veckors overksamhet tar hårt. Han var duktig men kändes lite trött, så passset blev inte jättelångt, kanske 15 minuter. I och för sig hade han även fått springa lite sträckor när vi rastade – jag sätter honom och lägger några bitar godis ca. 1 meter bakom honom, sen går Kenzo och jag ca. 75-100 meter, jag kallar in Gari och när ha kommer ifatt oss får han springa tillbaka och ta godiset och så går vi vidare och han får åter igen springa ifatt oss. Det betyder att en sträcka på 100 meter för mig och Kenzo blir 3oo meter för Gari och det är ju rätt bra utnyttjande av promenaden när jag inte vill gå för långt pga Kenzo.

En gång under lydnadsträningen när jag och Gari kampade kände jag att hans tand tog i min knoge, sen tänkte jag inte mer på det men när jag sen kom in hade jag blod över hela knogen… oups. 😉  Lite spännande att jag inte ens märkte det…. då är man väl rätt engagerad i träningen antar jag. 😉

Avslutade med lite träning med gamlingarna, Chili fick träna på frivilliga snurrar – nu har han börjat snurra fint men bara åt ena hållet, så nu får jag nog försöka plocka fram snurrar åt andra hållet. Han fick även testa på att gå slalom med lite längre mellanrum än normalt och det gick fint, fast jag lockar honom genom portarna; målet är ju inte att få till en agilityslalom utan bara ren fysträning så då spelar det inte så stor roll hur vi gör det. Sist fick han leta godis i snön i trädgården, snötäcket är väl ca. 15-20 cm och ganska tungt och blött, när han letar godis så skrittar han fint omkring i det så det är säkert bra träning.

Kenzo fick göra samma sak förutom snurrarna och sen var alla hundarna nöjda – eller ja… när de väl hade fått mat efter att ha vilat lite DÅ var de till slut nöjda. 🙂

Känns skönt att ha varit så flitig med hundarna tre dagar i rad, kanske börjar den riktiga träningslusten verkligen komma tillbaka nu när dagarna blir längre och längre – det är nästan ljust på mornarna nu vid 6.30 och sen är det ju också nästan ljust ända fram till 17.30 – underbart! 🙂


Lämna en kommentar

Rallyträningssällskap sökes!

Det var väldigt långdraget det här…. det är nu drygt två veckor sedan jag blev sjuk och äntligen börjar jag känna att jag mår lite hyfsat igen. Nu orkar jag gå ett par kilometer med hundarna och de är tacksamma för det. 😉

Sigge röjer i snön

Sigge far fram med bollen ute i den djupare snön i diket, verkar vara kul att det tar emot? 🙂

Har även blivit lite lite träning, härom dagen ett lydnadspass med Garibaldi när jag ändå var ute på promenad – fokuserade på kedjor med belöning enbart i slutet och det funkar kanon, känns verkligen bra. Jag har tagit tag i min egen attityd i främst fria följet – det har blivit nån grej där att jag inte är säker på Gari så jag går och sneglar lite på honom och då undrar han vad det är jag vill och kan sacka lite och så anpassar jag mig till honom och så blir det inte bra alls. Nu är det blicken framåt och huvudet upp och självsäkert marsch framåt för min del… inte helt oväntat så går ju Gari hur fint som helst då. 😉

Blev även lite shaping inomhus igår kväll; rallylydnadsgrejor med Gari och Sigge, lite frivilliga snurrar med Chili (för att han ska få jobba med ryggmusklerna eftersom han är så stel i sin rygg). Kenzo hann jag tyvärr inte med då jag fick göra en insats och hjälpa till med lite kodning på en hemsida.

När det gäller Garibaldi så är det inte helt enkelt för mig som tränare att jobba med rallylydnadsgrejor. Jag använder en hel del kommandon på rörelser men även handtarget och det där med handtargeten tycker Garibaldi är MYCKET konstigt. Försökte lära honom att snurra vid min sida men när jag försöker locka honom runt så tar han det som omvänt lockande och vägrar titta åt min hand… 😉  Rätt kul egentligen men lite frustrerad blir man. Jag upptäckte att om jag sa ”hopp och lek” först så han inte kände att vi var mitt i ett moment, DÅ gick det bättre.

Även högerhandlingen är jobbig, mycket för att jag själv tycker det känns så fel att ha hunden på höger sida – 25 års erfarenhet av att ha hunden på vänster sida försvinner inte bara för att man börjar köra agility och rally… 😉  Sigge har dock greppat det här med högersidan och har numera riktigt fin position, åtminstone så länge vi tränar hemma i hallen och inte går så långa sträckor eller gör för mycket vändningar. Garibaldi har helt förstått det här med att vara på höger sida när det gäller agility; numera har jag inga problem att skicka på hinder när han är på den sidan, men den där precisionen som ska till i rallylydnaden har han inte förstått varför vi ska mecka med. 😉 Har försökt jobba lite med klossträning men har inte haft nån bra kloss så det har inte blivit jättebra, måste nog fixa något som är lagom stort, inte halkigt och tillräckligt högt för att vara distinkt.

Garibaldi blir också väldigt frustrerad när han inte förstår vad jag vill, det blir att han testar något annat och kanske hittar på nya egna varianter. Sigge har mycket lättare för att låta mig guida honom, han funderar inte så mycket på VARFÖR vi gör en sak utan visar jag att han ska göra något så försöker han följa så gott han förstår (inte alltid jag är helt tydlig…) och får han sen belöning så tycker han att det där ju var en kul grej och gör gärna om det. Om han kan hålla ihop när det är störning runt om honom så känns han som en riktigt perfekt hund för rallylydnaden, vi får väl se.

Jag skulle dock behöva träna rally ”på riktigt” dvs med skyltar och banor, tillsammans med någon. Kanske inte varje vecka men åtminstone varannan… någon som läser det här och vill träffas och träna? Hör av dig/er!!

Om det är så att man bor en bit ifrån varandra så kan man träffas på olika ställen så det inte alltid är en som måste köra långt. En liten grupp hade varit kul, allt från 2 personer och uppåt till kanske 4-5 – vet inte hur många man kan vara för att vettigt hinna med, men något sånt där kanske… Jag kan köpa in alla skyltar men att bara träna hemma eller ensam på klubben känns inte som tillräckligt, speciellt inte för Sigge som säkert kommer behöva mycket störningsträning innan allting funkar.

Söta Sigge!

Söta Sigge!

Jag har börjat flytta över innehåll från min gamla hemsida (http://asa.kfib.org) hit till min wordpress-sida istället, det känns som att det är lättare att bara uppdatera på ett ställe och hemsidan började bli rätt rejält inaktuell. Så nu finns info om hundarna, länkar, en del foton samt en del av mina artiklar här, jag ska nog lägga till en del saker efterhand. Gamla sidan finns kvar men är inte helt snygg då vi bytt server och den nya kör UTF-8, istället för Latin-1 så å, ä och ö ser väldigt konstiga ut (förutom de få sidor jag orkat fixa till…) men det går ju ändå att se vad det står så det får nog vara så helt enkelt, så länge nu sidan finns kvar.


2 kommentarer

Konvalescent, rehab, kondition och en 10-åring

Ja, sjukdomar, friskvård och kondis är saker som just nu har rätt stort fokus här hemma.

Först och främst konvalescenten Sigge

I måndags fick vi svar på proverna ang. toxoplasmos och neosporos – negativa båda två. Alltså vet ingen vad som är fel med Sigge, veterinären hade nån gissning om nervkopplingar men det är alltså bara rena gissningar.

Antibiotikakuren är slut nu men kortisonet kommer han få fortsätta äta, enligt veterinären fanns det risk att han får stå på en låg dos resten av livet och det går väl att leva med. Just nu är det lite jobbigt då han dricker och kissar mängder pga höga kortisondoser men det har redan blivit lite bättre när vi sänkte från 6 till 4 tabletter. Men man får onekligen lite påminnelse om hur det är att ha valp… ut och kissa ofta, slarvar man så hinner hunden inte säga till utan kissar inne.

I övrigt mår Sigge nog rätt bra nu. Det känns som att han piggnar till lite för varje dag, men jämfört med hur han varit senaste halvåret så är det som att ha ca. 1/4 Sigge kvar… mycket lugnare, mer i stil med gamlingarna eller i alla fall Kenzo; Chili är ju fortfarande som en unghund i sitt beteende… 😉

Hur som helst, Sigge är alltså både lik sig och inte… lika mysig och kelig, men inte så klängig, glad och svansviftande men inte så stressig, väldigt hungrig (där är nog kortisonet en stor bov i dramat) , inte fullt så galen på katterna som tidigare, lite långsammare reaktioner känns det som men samtidigt så tvärnitade han imorse när jag kallade på honom när han tänkte ta sats och rusa in i sovrummet och hoppa upp i sängen, så reaktionerna verkar ändå finnas där. Tar man fram en kamptrasa så kampar han glatt och gärna, med lika mycket vilja som tidigare men mycket lägre intensitet.

Han piper och har sig när det vankas mat och promenader och det känns som ett bra tecken. Jag tror att han kanske inte är så mycket förändrad egentligen, förutom att den mesta stressen bara har försvunnit och det är det som gör att vi tycker att han inte är sig själv. Snurrandet åt höger finns kvar, men mest när han ska hitta ställen att kissa eller när han blir lite uppvarvad, typ när vi ska gå ut.

Vi vet alltså inte hur framtiden kommer att se ut för Sigge men som det ser ut just nu så lever han och mår bra och det är nog allt vi kan begära i dagsläget. Vi tar en dag i sänder helt enkelt, det vägledande får vara hur Sigge mår och han verkar tack och lov må bra just nu.

Min fot

Rehab då, ja det är jag som ska genomgå det… min fot har gett mig mer och mer problem och i tisdags hade jag tid hos sjukgymnasten för en genomgång. Det slutade med att jag fick order om att ”inte gå så mycket” på foten… inte så lätt att följa när jag är gräsänka i veckorna eftersom Martin jobbar i Huskvarna och hundarna ju måste rastas… Jag lovade dock att försöka gå korta rundor och sen cykla med Garibaldi som är den som behöver mest motion. Vidare har jag fått ett träningsprogram som innefattar bland annat stå på ett ben, tåhävningar, stå på balansplatta och lite andra roliga övningar, som tillsammans ska hjälpa till att stärka upp muskulaturen i min fot. Mina problem är alltså sviter av skadan för 12 år sedan; jag har för dåliga muskler i foten och det gör att foten lätt kommer ut i ändlägen när jag rör mig och då blir den överansträngd. Sen har jag även en del artros pga skadan och det hjälper ju inte till, men precis som hundar med HD så blir det bättre om jag har bättre muskler i foten. Så… träning it is, jag vill verkligen bli bra igen!

Det här har dock resulterat i att jag verkligen försökt ta det lugnt med foten senaste dagarna och det har gjort lite nytta. Det innebär dock också en del mindre bra saker; i helgen skulle jag åkt på Beauceronklubbens läger men eftersom jag knappt ens kan gå mer än ett par hundra meter utan att få ont så har jag valt att avstå lägret i år. Väldigt tråkigt men jag är rädd att jag kommer att antingen överanstränga foten eller inte kunna göra något alls och inget av alternativen är speciellt roligt.

Jag hoppade även över träningen igår, jag får satsa på att kunna vara med på de två återstående gångerna av agilitykursen, även om jag kommer att få vara försiktig så vill jag ju verkligen inte missa det. Eventuellt kan jag få lite hjälp av Martin nästa gång, vi får se.

Garibaldis kondis

Jag har börjat inse att Garis kondis nog är ännu sämre än jag trodde… slarv från min sida i kombination med min trasiga fot har gjort att han fått röra sig mindre än han borde och nu när han är kastrerad så har vikten även visat sig vara ”lättrörlig uppåt” om man säger så. Så nu får det bli skärpning; jag kan ju inte gå/springa så mycket men däremot kan jag cykla och det började vi med i lördags, sen var det agility i måndags, i tisdags tränade vi lydnad och igår hade jag tänkt cykla men insåg att de fortfarande höll på att köra in vall med traktorer och jättesläp och att möta dem på grusvägen kändes inte så kul, så jag reviderade planen och valde att gå på den nyslagna vallen och låta Gari hämta bollar – jag la ut några bollar och så fick han hämta dem en i taget, vilket innebar att jag inte behövde gå så långt heller, vilket nog är bra för foten. Mr G tyckte det var jobbigt i slutet och sprang inte direkt fort men sprang gjorde han i alla fall och det räcker väl till att börja med… 😉

Vi fick publik när Gari konditionstränade...

Vi fick publik när Gari konditionstränade…

Han fick god hjälp av morbror Chili som nu är väldigt pigg! Han går på Rimadyl för sina baktassar, de fick nog lite överbelastning när han gick och haltade på sitt framben. Frambenet är äntligen bra sen kanske två veckor tillbaka men jag började se tecken på att han hade ont i tassarna så nu blir det en kur Rimadyl så det inte hinner bli värre. I övrigt var han väldigt pigg och galen, det märks när han mår bra för då jagar han gärna efter Garibaldi som blir överlycklig för att morbror vill leka med honom. 😉

Älskade Chili – 10 år!

Chili fyllde för övrigt 10 år i tisdags, här kommer några bilder på en förhållandevis fräsch 10-åring:

Chili 10 år

Chili 10 år – i ganska bra form trots allt

Chili 10 år

Chili 10 år – inte så fläckig längre dock

Chili 10 år

Chili 10 år – trixa för lite godis gör han gärna!