Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


2 kommentarer

Nu händer det saker!

Ja, nu händer det verkligen saker, dels i träningen med hundarna men framför allt vad gäller vår verksamhet med träningshallen!

Hemsidan är klar: www.olserodshundcenter.se och härom dagen publicerade jag även vår sida på Facebook. Passade även på att göra lite reklam i en agilitygrupp på FB samt att snälla vänner och bekanta delade inlägget så att det spreds riktigt bra. Finns även en länk här på min sida, i spalten till höger, bara klicka och ni kommer till hemsidan. Tipsa gärna folk om ni känner någon som bor i trakten och vill träna inomhus. 🙂

I onsdags öppnade Martin kalendern för bokning under invigningshelgen 15-16 februari, vi bjuder på gratis träning hela den helgen och det gav fint gensvar, redan samma kväll var det många som hade bokat in sig. 🙂

Det känns jättespännande, lite nervöst men mest roligt, nu är det bara en massa små och halvstora saker som ska klaras av innan vi öppnar och så då den stora grejen – mattan ska läggas, det sker bara ett par dagar innan vi öppnar så vi hoppas verkligen att inget strular… men det ska det väl inte göra. *håller tumme*

Det går ju fint att träna i hallen nu även om man inte kan köra något direkt slitsamt som hopp, kryp eller så då det är rent cementgolv, så jag passar på att träna där ofta. Indigo är duktig, härom dagen lossnade avlämnandet som jag har försökt träna lite – han kan handtarget och tanken var att kombinera ihop när han har föremål i munnen och då få honom att komma och erbjuda en handtarget, dvs typ trycka föremålet i min hand. Han har inte riktigt förstått innan utan oftast släppt föremålet ibland några meter ifrån mig, ibland vid mina fötter. Han har några små tendenser till att vilja behålla saker om det är roliga prylar och jag har dåliga belöningar, så det gäller att vara lite smart där så han anser det värt att komma med dem. Han har inget som helst föremålsförsvar utan det är mer att om jag inte erbjuder något bra/gott/kul i byte så kan han hellre röja omkring en stund till med det roliga föremålet. Lite mer självständig än de andra fyra, helt klart men jag ser det som generellt positivt och jag får bara tänka mig för så jag bygger på värdet att lämna saker till mig.

Härom dagen så lossande det dock, jag envisades lite och höll inne belöningen och vips hade han plockat upp sin nalle och tryckt den i handen på mig. 😀  Han verkligen TRYCKER den i min hand, uppmanar mig att ”ta den nu och ge mig belöning!” och det är jättebra tycker jag. Han har inga större tendenser till tugg, inte alls som Garibaldi och Sigge, vilket jag tackar för… jag har jobbat massor med Garis tugg och nu är det ganska ok men det tar ju tid och det är så mycket enklare om hunden naturligt har ett stilla och fast grepp. Gari tuggade i början i varje steg han tog… nu blir det oftast bara när han vänder in till sidan samt att han kan lägga apporten tillrätta nån gång på vägen in, men slipper jag allt det jobbet med Indi så är det ju skönt. 🙂

Har även börjat så smått med ingångar; tidigare har jag mest jobbat med att han ska komma på inkallning i full fart, men nu har jag börjat styra in honom till sidan lite. Testade idag på promenaden och det tog väl tre repetitioner så började han förstå vad jag ville – han är verkligen inte dum. 🙂

Med Gari jobbar jag vidare med alla moment men framför allt kämpar vi med fjärr med låsta framtassar. Svåååårt tycker Gari och det förstår jag. Använder en planka som target och utgår från ”stå” och han har faktiskt lyckats att sätta sig och ha kvar tassarna på plankan några gånger, även ligg en gång men det är inte lätt – han börjar dock få en förståelse för vad det är jag vill och det är ju bara att jobba vidare. 🙂

I helgen får jag lite träningssällskap i form av Helene och Ciel, då ska Gari och jag jobba med kommendering i momenten för det är helt klart annorlunda att träna själv jämfört med när någon kommenderar och man måste göra saker när ”tävlingsledaren” säger det istället för när det känns som ett bra tillfälle, som man nog tyvärr ofta gör när man tränar helt själv. I alla fall misstänker jag att jag gör så, delvis omedvetet. 🙂

 


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


Lämna en kommentar

Träning och sånt

Höstmörkret tar på min energi, trots att jag slutar tidigt flera dagar i veckan och det går tyvärr ut över hundarnas träning. Jag går och längtar efter att vår träningshall blir färdig för det kommer ju helt klart att underlätta en hel del att kunna träna i en varm och ljus lokal oavsett vädret och mörker ute.

Jag brukar inte vara riktigt så här slut på hösten/vintern tycker jag, speciellt inte sedan jag började jobba deltid, men nu tror jag att det är flera faktorer som spelar in – stress pga flytt, försäljning av gamla huset, allting med hallen och nya företaget, sorgen efter händelsen med Måns-Oskar (jag saknar honom väldigt väldigt mycket) och så ovanpå det så var jag ju först magsjuk i nästan 10 dagar och då tog jag inte Levaxin vilket borde kunna påverka ett tag efter (typ nu) och så har jag heller inte kunnat vara ute och röra mig så mycket som jag skulle behöva pga att jag sen skadade knäet. Det är 4 veckor sedan nu och det är helt klart bättre men fortfarande inte bra.

Men lite träning får jag till ändå och det tackar väl hundarna för. 😉

Garibaldis träning

För Garibaldis del har fokusen legat på lydnadsklass 3 då vi var anmälda till en tävling förra helgen och en nu i helgen som kommer. Helt klart är att momenten inte är färdiga för tävling (åtminstone inte om jag vill ha uppflyttningspoäng) men det var å andra sidan därför jag valde att anmäla – för att se hur vi låg till.

Det jag har noterat och som ju är ganska självklart är att träning gör stor skillnad… 😉 jag har de senaste veckorna kört en kampanj med rutan och vittringen inför tävlingarna och Garibaldi gick från att knappt ha kunnat vittringsapportering alls för några veckor sedan till att ta rätt pinne på tävling, trots att vi aldrig nånsin tränat med att någon annan lägger ut pinnarna. Jag har dock varit noga med att förbereda på rätt sätt, dvs vända mig om även när jag själv lagt ut pinnarna och kommandot ”leta apport” har helt klart blivit befäst. Där ser man hur bra det kan bli trots att vi inte tränat in hela momentet exakt som det ska vara på tävling. Likaså har vi aldrig haft någon som kommenderat vid rutan, inte den biten där jag går mot rutan och vinklar och sen vinklar tillbaka mot utgångspunkten igen och får order att kalla in hunden. Men den biten fixade han också utan problem.

Något som verkligen behöver tränas, men som kommer att kräva att jag åker till brukshundklubbar och hittar folk att träna med, är gruppmomenten.

Sen har vi fjärren…. den är inte bra alls; när han är laddad skiftar han snabbt och lätt MEN han flyttar sig både i sidled (VAD är det jag gör som gör att mina hundar flyttar sig åt höger – sett från deras håll – i fjärren?!? Kenzo och Chili gjorde likadant!!) och även framåt ibland, är han inte så laddad så flyttar han sig inte så mycket men det kan bero på att han helt enkelt inte utför alla skiften. På tävlingen i söndags fick vi en 0:a eftersom jag behövde alldeles för många kommandon för att få honom att skifta. Det är framför allt skiftet till stå som är problemet.

Så nu har jag dels börjat med en kampanj för att få honom att vara stilla med bakbenen – genom att han får stå med dem på en target – och dels ska vi träna fjärr med störning (av Indi och husse till att börja med) samt när han är lite trött efter rastning/träning/bus. Har testat lite med baktasstarget tidigare men inte fått till det riktigt, igår testade jag med en bit wellpapp och det funkade faktiskt riktigt bra. Han är rätt bredbent och sätter sig även med brett mellan tassarna så jag fick hitta en bit som var bred nog. I början var han väldigt fundersam men efter lite jobb med att få honom att förstå att det viktiga var att tassarna var kvar på pappen så kunde vi mot slutet faktiskt göra några skiften ligg-stå och stå-sitt. Långsamt gick det, men det är för att han är osäker på vad jag vill, det bör bli bättre med ökad förståelse för det hela.

Vi ska också lägga lite energi på fritt följ med störning för han har lite för lätt att släppa blicken på mig och kolla på annat, då tappar han direkt en del koncentration (även om det inte blir så illa att han glider ifrån mig men i söndags glömde han sätta sig i nån halt och det är typiskt pga att han är lite okoncentrerad).

Indigos träning

Så har vi då lillfläck, alltså Indigo. Kan nog säga att han är den valp jag tränat minst med nånsin, pga flytt och allt så har helt enkelt träningen fått stå tillbaka. Lite småsaker har jag ändå kört, ska se om jag kan sammanställa lite.

Han har början till fritt följ/linförighet, med fin kontakt (en liten bit) och stort engagemang (utan att bli alltför yvig). Vi har påbörjat apporteringens gripande och hållande, det går hyfsat bra faktiskt. Stadga i stå, sitt och ligg fungerar fint, har tränat med omvänt lockande. Han är också duktig på att sitta eller ligga kvar om jag går iväg en bit. Jag har kunnat gå och lägga ut ett uppletandeföremål kanske 25 meter ut och han ligger kvar, jag har också kunnat lägga en boll i rutan och han sitter kvar (10-12 meter bort). Vi har alltså kört lite rutan-träning med boll eller godis i rutan. Även ställande under gång börjar arta sig.

Min plan när jag skaffade Indi var att han redan från början skulle kunna fotgående på höger sida lika bra som på vänster sida eftersom jag tänkte tävla bland annat rally med honom, men det har jag tyvärr slarvat med. Vanlig fot-ingång på min vänstra sida gör han väldigt fint medan höger har vi inte fått till riktigt men nu har jag satt igång en hårdträning med det. Vi håller nu även på att träna in ”sitt framför”, vilket gick lätt att få in.

Han är en rolig hund att träna, har massor av energi och vilja att jobba, men ibland är väl koncentrationen inte direkt perfekt… kanske inte så lätt när man är 7 månader och en liten slyngel. För det mesta sköter han sig fint, men det har kommit några saker på senare tid som gör att han känns mer som en unghund än en valp – härom dagen tuggade han plötsligt sönder en liggdyna som låg i sovrummet, efter att ha varit duktig med allting utom kartonger ända från valpstadiet… 👿

Chili skräms… kunde slutat illa

Nånting helt annat som hände härom dagen var att Chili skrämde oss rejält. Det var på morgonen och Martin skulle gå ut med Chili och Sigge, jag höll på att ge Torsten mat i pannrummet när jag hör Martin vråla på mig… jag rusar till vardagsrummet och undrar vad som har hänt, tänker på om Sigge lyckats sticka efter en katt eller nåt…. Men då visar det sig att Chili gått omkull på det hala laminatgolvet i vardagsrummet, han har ”fläkt” sig, dvs ett bakben ut år vardera håll och han kom inte upp, inte ens med hjälp… Jag stängde undan Sigge som oroligt for omkring och när jag sen vände mig om så lyckades Chili precis ta sig upp med hjälp av Martin. Han rörde sig utan problem och verkade inte ha fått några men av det men med tanke på hur hans rygg är full av spondylos så blir man ju orolig. Han fick en Rimadyl och sen fick han ha sitt Obtrack-täcke på hela dagen men på kvällen och dagen därefter travade han utan minsta problem så tydligen hände inget värre. Han hade pipit till när det hände, förmodligen gjorde det ont i ryggen och musklerna just då, men det verkar vara det enda som hände. Nu har han fått hålla sig i andra delen av huset och igår köpte vi fler gångmattor så att han alltid kan gå på en matta när han rör sig över vardagsrumsgolvet. Laminat är lite läskigt på det sättet att det är så jäkla halt för hundarna. 😦

Man blir ju orolig när gamlingarna gör sig illa… Chili blir för övrigt 11.5 år idag, tänk vad tiden har gått. Vår stora fläckis som mentalt aldrig riktigt blivit vuxen, som är världens snällaste och så mysig. ❤

Duktig Sigge!

Sigge skrämde mig igår kväll, men var också väldigt duktig… jag skulle släppa ut honom för kvällskissningen, jag brukar kolla så att det inte är några katter som far omkring på gården – är det fallet så tar jag ut Sigge i koppel – men nu var det lugnt, trodde jag….. precis när jag släpper ut Sigge genom dörren (och han far ut i full fart, typisk Sigge-stil) så kommer Torsten farande rakt över gården, tydligen hade vi glömt spärra kattkluckan för utgång.

Jag verkligen VRÅLADE ”Sigge!” med värsta rösten och Sigge tvärvände, snubblade nästan på katten som sprang rakt framför honom och sen rusade Sigge rakt in i hallen tillbaka till mig och såg väldigt mycket ut som ”oups, nu ställde jag till det”. Lika förvånad såg han ut när jag överöste honom med beröm, men han var snabb att i sann Sigge-stil hoppa upp med tassarna på mina axlar och pussas. Duktiga duktiga Sigge, fördelen med att han är så pass mjuk som han är, han lyssnar verkligen. Puh… jag är kanske extra lättskrämd nu efter olyckan för en månad sedan men Sigge är, till skillnad från Garibaldi, inte arg på katterna… han bara tycker att de är spännande jaktbyten, ungefär i klass med vilken hare eller kanin som helst. När jag då tog i med ”rösten” så fanns det ingen tvekan om vad han skulle göra, fina killen. ❤


Lämna en kommentar

Debut i lydnadsklass 3

I söndags debuterade Garibaldi och jag i lydnadsklass 3 i Skurup. Vi var inte mindre än tre beauceroner i klass 3 och en i klass 1, kul! Jag är inte direkt bortskämd med att det är så många andra beauceroner när jag tävlar så det var väldigt trevligt. 🙂

Som vanligt var jag nervös, inte för att jag vet varför. Jag valde att avstå platsen eftersom jag är helt säker på att Gari inte ligger kvar om jag går och gömmer mig, inte när det finns en massa främmande hundar runt omkring och definitivt inte när vi inte tränat det på jättelänge (alltså tillsammans med andra hundar – ensam ligger han lugnt). Tänkte att sitt i grupp klarar han nog men tji fick jag… när jag vände mig om så stod han upp… där rök 20 poäng, jaja. Så klart mitt fel som förväntade mig att han skulle klara av att sitta i grupp när vi inte tränat det nästan alls. Han stod dock kvar stilla på sin plats hela tiden (han tog nog ett steg i början för han var lite längre fram jämfört med de andra) så hade jag bara fått honom att sitta lugnt när jag lämnade så hade han nog suttit hela tiden. Träna, träna, träna. 😉

Jag hade startnummer 4 och det kändes rätt ok att gå in på planen. Fria följet var inte jättebra, han var lite ofokuserad och i nån stegförflyttning satte han sig inte i halten… såg mest frågande ut. Sitt under gång kändes bra, men vi fick nerdrag på att han satte om, inget jag är medveten om att han gör men det kanske var något som råkade hända just nu. Ska filma det och se om jag ser något sånt när vi tränar. Inkallningen – alldeles för lång stoppsträcka, synd, han kan stanna mycket snabbare.

Rutan har vi kört mycket sista veckorna eftersom jag upplever att han inte är helt säker. Nu sprang han fint ut, men kom in från sidan (vänster) något som jag märkt att han gör rätt ofta även vid träning, så det är något jag måste ta tag i och träna om. Men jag var nöjd att han hittade rutan när det väl kom till tävlingsssituation. Vi behöver även träna ingången vid sidan då jag fick ge ett fot-kommando för att stoppa upp honom.

Hopp-apport har vi heller inte tränat på länge och det märktes direkt, hoppade ut bra (fast lite dåligt tryck), tog apporten och… gick tillbaka vid sidan om hindret, jag hann tyvärr inte reagera och styra honom med handtecken eller extra kommando. Onödig nolla på det.

Metallapporteringen var bra, vi fick nerdrag på ingången, vet inte om domaren tyckte det var för långsamt, han saktar alltid av lite i ingången och jag kan helt enkelt inte få bort det så det får banne mig vara så. Inte alla domare som drar på det. 😉

Vittringsapporteringen var mycket spännande – vi har aldrig kört det ”på riktigt” – dvs. med någon som lägger ut pinnarna åt oss utan bara kört själv hemma på gården. Däremot har vi tränat det flitigt senaste veckorna och det märktes direkt – Gari gick ut, i en vid båge vänster och jag tänkte först att ”nu missar han dem”, men det visade sig att han använde vinden (som kom från höger) och helt enkelt jobbade sig fram till pinnarna i vinden, plockade upp en pinne och kom in, lite dåligt tempo in vilket vi fick avdrag för men RÄTT PINNE och det lilla tugget drog domaren inte för. Duktig Gari!

Slutligen fjärren och här märktes vår dåliga träning mycket; han var ofokuserad och förmodligen lite trött i huvudet av alla intryck och jag fick använda många kommandon för att få honom att skifta. Alldeles för många kommandon, så här nollade vi. Synd, vi kunde haft en 5:a på fjärren, en 8 på apporteringen och en 10 på sitt i grupp och då hade vi landat på 220 poäng, men nu blev det väldigt blygsamma 156 poäng. Jaja, som debut räknat, med tanke på att vi verkligen inte tränat vettigt, så var det helt ok. 🙂

Vann klassen gjorde Susan och Grand Lutin Zenta – kul med en beauceron som klassvinnare! De fick ihop 243 poäng och hade bara ynka 13 poäng kvar till ett förstapris, så de ska nog fixa det framöver.

Själv vet jag att jag måste träna mer i miljöer med mycket hundar, folk etc för att få momenten stabila. Det är en sak att ha fina moment hemma på gården i lugn och ro, men en helt annan sak att ha det med en massa saker runt omkring. Nå, bara att jobba på. Kul ändå att ha kommit ut och tävlat, det kändes riktigt bra när jag åkte hem och det är väl det viktigaste.


2 kommentarer

Träning, operation och annat

Helgen först då…. I lördags blev det sovmorgon, vi gick inte upp förrän vid 10, å andra sidan hade hundarna varit ute och kissat vid halv åtta så det var ingen större kris. Dessutom väckte Garibaldi mig 4.30 och behövde gå ut, han hade tydligen druckit lite för mycket vatten på kvällen efter att grabbarna ätit stora märgben som vi hittade på Citygross. Trodde han var dålig i magen men så var det inte, skönt det.

Efter morgonpromenad, frukost och fika så tog jag tag i att så lite fröer. Det blev tre sorters tomater, aubergine, melon och kronärtskocka. Vi har köpt en ny lampa till odlingsskåpet och det kommer nog att göra stor nytta.

Ny lampa i odlingsskåpet

Ny lampa i odlingsskåpet

Sen blev det träning med hundarna, olika moment i lydnad och rallylydnad beroende på vilken hund jag tränade; Garibaldi fick klossträning, ställande och vittringsapportering, de andra tre fick lite rallylydnadsmoment.

Vi hängde även ut tvätt för första gången i år, underbart!

Efter lite lunch, eller kanske skulle det snarare kallas mellanmål, gick jag ut och la spår. 500 meter näringsspår i hagen till Sigge samt 800 meter fältspår till Garibaldi.

Sigge fick gå i lina idag, i vanliga fall får han gå i koppel men han fixade lina jättebra, han fick inte full lina hela tiden utan jag höll den så där lite lagom på ungefär halva (den linan är 10 meter) och lät honom länga det ibland när jag kände att jag behövde sakta ner lite för att inte stå på huvudet…  😉

Han spårade riktigt fint idag, inte som Garibaldi men absolut godkänt. 1 timme hade spåret legat och det var nog bra att det fick bli så pass gammalt, han får rätt ofta gå betydligt färskare spår eftersom vi inte har några tävlingsplaner men det skadar ju inte att öka tiden lite.

Sen var det Garibaldis tur och han skötte sig väldigt fint. Det var ett relativt enkelt spår, nästan inga vinklar förutom där terrängen ändå vinklade utan idag var jag mer ute efter att träna uthålligheten i ett lite längre spår än vi gått hittills i år. Tre pinnar la jag, samt en snusdosa med korv som slutföremål och han var rätt trött mot slutet men jobbade på bra ändå. Det syntes stor skillnad bara mot förra helgen, så kommer vi bara igång och spårar ett par gånger i veckan så ska han nog vara pigg och fräsch tills vi ska tävla. 🙂

Slutligen fick Kenzo och Chili en promenad. De vek av in i hagen där Sigges spår hade gått och jag tänkte att vi väl kunde gå där så det gjorde vi. Grabbarna tog de korvbitar som Sigge missat plus att de fick leta lite torrfoder. Nyttigt för gamlingarna att gå i lite mer terräng, det håller deras muskler igång och det behöver de.

Kenzo njuter av våren

Kenzo njuter av våren

Kenzo och Chili letar godis i solnedgången

Kenzo och Chili letar godis i solnedgången

Vacker solnedgång

Vacker solnedgång

I söndags blev det trädgårdsarbete, hundarna fick ligga i solen på altanen och mysa medan jag klippte ner vissna växter från i höstas och krattade löv på gräsmattan. Däremot får löven ligga kvar i rabatterna ett tag framöver, det är fortfarande kallt på nätterna och växterna behöver skyddet ett tag till.

Hade planerat spårträning men kände inte för det, så istället blev det uppletande på fältet på eftermiddagspromenaden. Inte helt enkelt eftersom det inte blåste alls, men med lite funderingar och ändring i upplägget så blev det rätt bra till slut. 🙂

Måndag kväll hade jag planerat att träna lydnad, tänkte försöka hinna köra lite rutan-träning innan det blev för mörkt. Tyvärr gick planeringen åt skogen…. Åkte inom affären på vägen hem och skulle handla sånt som var på väg att ta slut. Kommer ut ur affären, ska låsa upp bilen, men den svarar inte på fjärrkontrollen… Nå, ingen fara tänkte jag, det är inget larm utan det gick ju att låsa upp dörren med nyckel. Men… bilen har även en startspärr som gör att bensinpumpen inte funkar. Så där stod jag med en bil som jag kom in i men som inte startade och hur jag än tryckte på fjärren så nix pix. Öppnade kontrollen och petade lite på batterierna (som är bytta bara för typ en månad sedan så de borde inte vara slut) men icke. Fick ringa Martin som fick komma med andra paret nycklar och vips funkade det. Så himla irriterande men samtidigt var det ju skönt att det inte var mottagardelen i bilen för då hade det blivit besvärligare.

Så av den planerade träningen i dagsljus blev det inget, istället fick jag en promenad i mörker med pannlampa. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig. 👿  Blev inte nån träning sen heller för jag tappade helt orken.

Däremot blev det bättre i tisdags! Kom iväg från jobbet i tid, rastade en hyfsad runda i skönt väder och sen tog jag med mig Garibaldi ner på fältet för lite träning. Han var väldigt taggad, vilket kändes bra! Satte upp en ruta och tänkte att jag skulle testa att lägga en boll bortanför rutan, skicka honom, stanna honom i rutan och sen låta honom springa och ta bollen, för att slippa det här att han vänder upp för tidigt och sen backar in i rutan eller väntar på nytt kommando. Kom fram till att det kunde vara klokt att testa det utan ruta först så jag hivade iväg bollen, skickade hunden på ett glatt ”ja!” och stannade sen honom ganska snabbt igen – ingen idé att göra det för svårt de första gångerna. Förutom ett missöde då jag försökte stanna honom för sent och han valde att bara sakta ner och sen ta bollen ändå, så gick det väldigt bra! Flyttade det hela till rutan och testade – inga problem!

Sen blev det inkallning, framåtsändande, fritt följ och fjärr. Fina inkallningar, jag har just nu skippat ställande-träningen, eller rättare sagt har jag plockat ut den ur själva inkallningen och tränar den separat istället. Fria följet kändes väldigt bra idag, positionen var riktigt bra (för att vara G och jag alltså), inga pendlingar varken i höjd- eller sidled, däremot kunde han nog gå lite längre bak men jag tänker inte ställa till det och få tillbaka pendlandet så då får han hellre gå lite för långt fram men i en fast och fin position. Hyfsat bakdelsarbete men vi kan nog köra en hel del klossträning till för att förbättra det.

Fint framåtsändande, måste börja köra det med grupp nu så vi får till skiften på rätt ställe.

Fjärren, där är jag inte helt nöjd med uppsitten, vill ha dem rakare men det vill sig bara inte så fort jag kommer lite längre ifrån honom. Vi får väl se vad som händer på tävling, om domaren anser att det är för dåliga uppsitt. Egentligen tycker jag inte det och har fått kommentar från andra om att det ser helt ok ut, men vi har ju tidigare fått nerdrag för dåligt uppsitt och jag vet inte om det är jättemycket bättre nu… nå, vi får se.

I går morse var det dags att lämna Kenzo på djursjukhuset för att få fixat den tand som för drygt två veckor sedan gav honom ett utseende som en boxare. Rotspetsabscessen har gått tillbaka fint med hjälp av antibiotika, tog bara två dagar så såg Kenzo normal ut i ansiktet igen, men det lär ju komma tillbaka så det är bara att fixa tanden.

De gick igenom alla tänder och opererade ut den som orsakat problemet, gick igenom resten av tänderna men de visade sig vara i bättre skick än vad de ser ut att vara – en hel del skadad emalj men bra dentin-skikt och inga inflammationer. De tog även bort en epulid (nybildning i tandköttet) på samma ställe som han hade en för några år sedan, det finns en risk att den återkommer men det är inte mycket att göra åt, bara hålla koll.

Det var en rätt drogad hund vi hämtade, han var heller inte intresserad av mat på kvällen och då vet man att han inte mår helt bra. Idag på morgonen var han betydligt piggare, om än lite drogad av den smärtstillande medicin han får just nu, men maten gick i alla fall ner – han får rejält uppblött färskfoder de här första dagarna eftersom han ju är sydd i munnen och det förmodligen gör ordentligt ont att tugga. Lilla gubben, han får vila sig i form helt enkelt. ❤