Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


1 kommentar

Nationale d’Elevage i Frankrike

Så här en månad efter att vi kom hem från Frankrike så har jag till slut tagit tag i att blogga om det. 🙂

Tänk att den här resan blev faktiskt av! Två gånger har jag varit nere på NE i Frankrike och i år blev tredje gången och denna gången MED egen hund! Så fantastiskt roligt det var! Nervöst också, men framför allt otroligt roligt!

Bästa resesällskapet hade jag också – Inger med sin importtik Irra och Eva med sin egenuppfödda tik Jixxa. Indi var väldigt glad över sitt charmiga fyrbenta resesällskap, ja han hade iofs inget emot de tvåbenta heller… 🙂

Efter mycket planering och funderingar över vad man skulle packa etc så var det då dags att ge sig iväg. Vi möttes utanför Helsingborg hos min mamma, för att Eva och Inger inte skulle behöva åka omvägen om östra Skåne för att hämta upp mig. Efter fika och en pratstund packade vi in oss i Evas Volvo V70 – tre stora hundar, tre människor samt en del packning… tack och lov hade vi fått låna en takbox i vilken den mesta packningen kunde stuvas. Indi och Jixxa satt i buren där bak, medan Irra fick sitta i baksätet med sele, vilket hon faktiskt gillade – hon låg ofta på rygg eller på sidan, gärna ovanpå den person som satt bredvid. 😉

Irra slappar i mattes knä

Irra slappar i mattes knä

Vi tog färjan över till Helsingør och sen körde jag genom Danmark till Rødby, där tog vi färjan och sen körde Eva genom hela Tyskland medan Inger och jag sov. På morgonen, när vi kommit till Frankrike, stannade vi för lite frukost och Irra fick följa med in – en fantastisk sak med Frankrike (och även andra delar av Europa, fast jag själv inte har erfarenhet av det) är ju att hundar är välkomna på många fler ställen än vad de är här hemma. Dock valde jag att INTE ta med Indi in eftersom han är… ähm… lite väl ouppfostrad, kanske man kan säga.  😉

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Eva sover en stund efter att ha kört hela natten

Frankrike

Frankrike

Mer Frankrike

Mer Frankrike

Sen satte sig Inger vid ratten och vid 14-tiden var vi framme i Givors och hittade utan problem till hotellet. Noterade att det låg ett stort köpcentrum 2 minuter bort, inklusive Carrefour (varuhus).

Efter en promenad med hundarna installerade vi oss på hotellet. Vi hade två dubbelrum (vi skulle varit fyra från början men en hade blivit tvungen att hoppa av) och då Irra nyligen slutat löpa så beslöt vi att det var lugnast att jag och Indi tog det ena rummet och Eva och Inger med tikarna tog det andra. Vi vilade lite, tog en sväng till Carrefour och handlade vin och snacks, åt sen middag på hotellet – det fanns bara två rätter att välja på men maten var riktigt god – och satt sen på ena rummet och pratade en stund.

Kompisarna poserar

Kompisarna poserar

Indi testar sängen i vårt rum

Indi testar sängen i vårt rum

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Lite trött Indi somnar med mig som huvudkudde

Godsaker

Godsaker

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. ;)

Jixxa tigger, Irra ligger snällt på sängen och tror knappt sina ögon. 😉

Åh om man hade såna här mataffärer hemma....

Åh om man hade såna här mataffärer hemma….

Indi skötte sig riktigt bra på hotellet, lite skällig när det gick folk i dörrarna precis utanför/bredvid vårt rum, men så var dörrarna också väldigt tunna och släppte igenom mycket ljud. I övrigt var han kanonduktig och receptionspersonalen var både nyfikna, imponerade och lite avvaktande när vi kom med våra tre stora hundar. 🙂

På fredag morgon åt vi frukost på hotellet och sen la vi in utställningsplatsens adress i GPS:en och for iväg för att kolla in området. Det tog ca. 30 minuter från Givors till Saint Pierre-de-Bœuf där utställningen skulle vara. Området var jättefint, låg vid floden och hade många skuggande träd, fina promenadvägar och stora fina ytor överlag. Vädret var ljuvligt, omkring 22 grader, soligt men ganska blåsigt. Vi hade shoppat en massa god mat på Carrefour innan vi åkte och nu tog vi picknick-lunch i sällskap med Tina och Ole som också dykt upp på området.

På väg till Saint Pierre de Boeuf

På väg till Saint Pierre de Boeuf

Vingårdar på sluttningarna

Vingårdar på sluttningarna

Mer vingårdar

Mer vingårdar

En by

En by

och lite mer vingårdar....

och lite mer vingårdar….

Vackra rosor!

Vackra rosor!

Indi kollar in utsikten

Indi kollar in utsikten

Eva och Tina tar en pratstund

Eva och Tina tar en pratstund

Lunch!

Lunch!

Härligt med picknick!

Härligt med picknick!

På väg hem mot Givors igen

På väg hem mot Givors igen

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Tog en annan väg hem, upp genom ett naturreservat som ligger på rejäl höjd. Här utsikt över floden

Böljande kullar

Böljande kullar

Tillbaka på hotellet blev det lite vila igen innan vi gav oss ut för att hitta en restaurang. Vi chansade på en liten restaurang i området och det blev riktigt bra. Servitrisen såg vår bil med bakluckan öppen och frågade om vi inte ville ta in hundarna men vi sa att det var nog lugnast att de var kvar i bilen… 😉

Middag!

Middag!

Lördag morgon och nu satte nervositeten in rejält… vi hade inte riktigt varken tid eller lust att äta frukost så det blev lite frukt i bilen bara. Väl framme på utställningsplatsen var jag extremt nervös, men det var ju inte mycket att göra åt det. Vi hämtade ut våra papper där det stod var man skulle gå och i vilken ordning. Först ut var mätningen och jag var lite nervös för hur stökig Indi skulle vara, ibland tycker han att det är mycket roligare att stå på bakbenen och pussas än att stå stilla, men alla hundar och allt runt omkring var tydligen så distraherande att han stod riktigt fint och skötte sig utmärkt! Duktiga killen! De mätte honom faktiskt till 70 cm i mankhöjd, vid exteriörbedömningen till korningen mättes han till 66.5 cm… jag undrar vilket som är mest rätt… jag själv hade gissat på 68… jaja. 🙂

Irra och Jixxa gjorde sin mätning i en annan ring, Jixxa var inne ungefär samtidigt som Indi så jag hann inte ha så mycket koll men såg att hon inte betedde sig riktigt lugnt, hon ville inte riktigt bli mätt. Eva var mycket förvånad över henne då hon är en mycket social och trygg hund i vanliga fall. Hur som helst, efter mätningen var det dags för Jixxa att göra sin CANT (vallanlagstest) och det klarade hon bra och fick Excellent. Detta test får bara göras av hundar som är max 18 månader så det var inte något som Indi hade kunnat göra, inte heller Irra.

Jixxa gör sin CANT

Jixxa gör sin CANT

Jag kände att jag nog ville ha karaktärsprovet avklarat innan lunch så jag ställde mig i kö vid ”min” ring – tacksamt nog den ring där de hade bäst organiserat och där det flöt på mycket snabbare än i de andra två. 😉  Killen som höll i testet pratade bra engelska så det var inga problem, jag förklarade att jag visserligen pratar franska men inte så mycket, men här gick det alltså utmärkt med engelska. Indi skötte sig bra, laddade lite på skotten (alltså gick upp i varv, ingen rädsla alls), såg mest förvånad ut vid hotet (en gubbe som hotar med en pinne och därefter lägger undan pinnen och hälsar på hunden), hälsade glatt (så klart… han älskar ju människor) och fick 8-8-8 och därmed Excellent. 🙂

Nu kunde jag slappna av lite och vi tog lunch, därefter ställde jag mig i kö för att gå in till exteriördomaren. Här träffade jag på Indis uppfödare och även Indis kullbror Inook fanns på plats. Bröderna hälsade glatt på varandra och de verkade oerhört lika; sociala, glada och vänliga. Inte alla 2-åriga hanar som hälsar så vänligt på en annan hane. När vi sen stod och väntade försökte de ideligen leka med varandra. 😉 Fina killarna! Deras uppfödare påpekade att Indi var mest lik pappa Gordon medan Inook är mer lik mamma Carapace, men att de är syskon går inte att ta miste på. Jag fick även kommentar från en tjej i kön att hon tyckte att Indi var otroligt fin, hon gillade inte harlekin alltid men honom gillade hon. 🙂  Roligt att få höra sånt. Jag fick även beröm för mitt fina franska uttal, att sen mitt ordförråd inte är så stort gör inte så mycket, de blir så glada att man kan prata lite i alla fall. 🙂

Exteriördomaren gav Indi Excellent på det mesta men Très bon (Very good) på två saker; huvudet (stopet tror jag) och fronten, så slutresultatet blev Excellent – för att få gå in i selektionen i stora ringen nästa dag hade han behövt få Excellent plus, men jag är ändå supernöjd med honom! Han har nu den franska klassificeringen Cotation 3 och förhoppningsvis ska han få sin Cotation 4 om några år när han vuxit till sig lite, vi ska helt klart åka ner igen, det här var en fantastisk upplevelse. 🙂

Under tiden hade Irra och Jixxa gjort sina karaktärsprov och båda hade fått Très bon. Eva var dock mycket fundersam för Jixxa betedde sig väldigt konstigt. 😦  Både Irra och Jixxa fick Excellent på exteriören och fick därmed Cotation 2.

Irra gör karaktärstest

Irra gör karaktärstest

Jixxa i utställningsringen

Jixxa i utställningsringen

Vi tittade lite på när de gjorde skottprovet för de hundar som skulle vidare till stora ringen på söndagen. Då insåg jag att Indi verkligen går igång på skotten… Fransmännen vill tydligen ha sina hundar lite ”heta” på skotten, eftersom de inte får visa osäkerhet så är det tydligen så att de tränar dem till att skälla och gå an lite mot skytten. Det stod många hundar runt ringen när de gjorde skottprovet och säkert hälften av dem drog igång och gapade som galna och Indi insåg att det här tydligen var något riktigt häftigt, så han började låta som han gör när han laddar när någon annan hund springer agility och han ser på… gälla upphetsade skall… puh. Svansen upp och hela hunden ser ut som ”Nu jäklar händer det något kul!”… puh…. jag kommer att ha lite att jobba med när det gäller platsliggning med skott inser jag. 😉

Dags för skottprov, mycket publik

Dags för skottprov, mycket publik

2015-05-24 15.08.15

Vi var nu så trötta att vi beslöt att inte stanna för att se hela skottproven utan åkte till Givors och direkt till den restaurang vi hade besökt dagen innan. Vi åt en helt gudomligt god lax, drack ett väldigt gott vitt vin till och sen åkte vi till hotellet och gick och la oss väldigt tidigt. Till och med Indi var trött som sjutton… 🙂

Ganska trött faktiskt

Ganska trött faktiskt

Sötnosen

Sötnosen

På söndagen var vi åter igen på plats tidigt, men med betydligt lugnare nerver än dagen innan. 😉 Lite nerver kom dock tillbaka när det var dags att göra CSAU; ett enkelt lydnadsprov för att se att man har nån sorts styr på hunden. Indi var ju lite allmänt flummig pga alla roliga hundar och människor samt att han laddade på skotten så jag var lite fundersam på hur det skulle gå…. men det gick riktigt bra! Lite ”linförighet” som väl inte var direkt tävlingsmässig men han hängde med i alla fall, sen la man ner hunden, lämnade den, gick ca. 10-15 meter och gömde sig bakom en bil, hunden skulle ligga kvar i 30 sekunder, man kunde stå så att hunden såg en bakom bilen så det var inga problem (Indi hade nog legat kvar ändå iofs) och sen fick man gå fram några meter och därefter kalla in hunden. Slutligen viftade gubben med en sån där snurrande ”skramla” och vips så satt Indi i den… hehe, men gubben bara skrattade åt det. 😉 Så även här fick Indi Excellent och jag var jättenöjd. 🙂

Resten av dagen var ju lite mer avslappnad, jag tittade en del på lydnadstävlingarna, jag är mycket sugen på att tävla om vi åker ner igen om kanske 2 år. Framåt eftermiddagen var det då äntligen dags för finalerna och på sedvanligt franskt manér så är ju tider enbart en indikation på när det ska börja…. i det här fallet drog det nog ut åtminstone 1.5 h längre än beräknat… 😉

Vi fick i alla fall nöjet att gå in i stora ringen inte bara en utan två gånger – dels i nationsparaden och dels i uppfödartävlingen där Indis uppfödare dessutom vann! Riktigt härligt att få vara en del i det! 😀

Nationsparaden - foto Eliane Dubos Gourdet

Nationsparaden – foto Eliane Dubos Gourdet

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Jag och Indi under uppfödartävlingen

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Inook och Indigo i stora ringen vid uppfödartävlingen. Foto Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Indi och jag på söndagen, efter att vi varit inne i stora ringen vid uppfödartävlingen, foto taget av Eva Lantz

Klockan var över 21 när vi väl kom iväg mot Givors och eftersom det var söndag var nästan inget öppet så det blev snabbmat på KFC, fanns liksom inte så mycket annat att välja på. 😉

På måndagen sov vi länge, inte ens Indi vaknade tidigt utan sov till nästan kl. 8! Vi åt frukost i lugn och ro och packade sen för hemfärd. En sväng inom Carrefour för att köpa lite saker (vin, öl, choklad etc) och därefter satte jag mig vid ratten och styrde mot Sverige. Vädret var fortfarande fint, omkring 24 grader och sol, men när vi körde in i Luxemburg kom det sämre väder, rejäla regnskurar som höll på ganska länge. Lite mat- och kisspauser tog vi men annars rullade det på bra. Inger och jag turades om att köra fram till det blev mörkt, då tog Eva över och vi andra sov. Kl. 3 på natten rullade vi in vid Calles utanför Puttgarden, här skulle vi passa på att handla lite mer, men eftersom de inte öppnade förrän kl. 6 så sov vi några timmar i bilen – vissa av oss (läs jag…) sov väldigt gott, Eva och Inger hade rastat Indi åt mig när de ändå rastade sina tjejer och jag hade inte ens märkt det. 😉 Ja, jag sover bra när jag åker bil och uppenbarligen även när bilen står stilla. 😉

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Dags att packa ihop inför hemfärd, Indi slappar

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

Indi var hela tiden väldigt nyfiken på fönstret som han inte kunde se ut genom från sängen

"Vadå, ska vi inte bo här mer?"

”Vadå, ska vi inte bo här mer?”

Hemväg

Nu börjar vädret bli sämre

2015-05-25 16.51.49

Tyskland

Tyskland

2015-05-25 18.34.30

Fina vägar

2015-05-25 18.39.27

IRra

IRra

2015-05-25 18.44.36

På väg in i en liten tysk by för att tanka

På väg in i en liten tysk by för att tanka

2015-05-25 19.11.52

Vackra gamla hus

Vackert

Vackert

2015-05-25 19.21.36

Stiliga byggnader

2015-05-25 19.21.44

Sista biten av resan gick bra och vi kom fram till min mamma vid 11.30. Här bjöds vi på lunch innan vi packade om bilarna och styrde åt varsitt håll. Det var en fantastiskt rolig resa och allting flöt verkligen på helt otroligt bra. Det enda man kan tänka sig är väl att nästa gång kanske man ska försöka boka rum på ett lägenhetshotell istället, så har man lite mer möjligheter att laga och förvara mat på rummet, som det var nu fanns det inte ens ett litet kylskåp och då blir det svårt att förvara något alls.

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU

Diplom för Indis deltagande på själva utställningen samt underst för CSAU


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


4 kommentarer

Frankrikeresan

Nu börjar allting flyta på väldigt bra med Indi, han är verkligen en enkel valp, sover snällt hela nätterna, har inga som helst problem att bli lämnad ensam en stund, kan sova i köket fast alla andra är i andra delar av huset… helt enkelt jäkligt cool! Har en egen trygghet och stabilitet som är hur bra som helst som det ser ut nu i alla fall. Har en del hyss för sig i form av att gräva i gräsmattan och tugga på metall – vet inte varför han är så fascinerad av just metall men han älskar att bita i det, bära på metallmatskålar, snodde mitt maskrosjärn i metall i helgen när jag rensade ogräs, blev jätteglad när han hittade en liten planteringsspade helt i metall och bar den med sig genom trädgården…. knäpphund. 😉

Resan till Frankrike då, så här en dryg vecka senare är det nog dags att skriva lite om den. Vi startade söndagen den 23 juli, vid 13-tiden hämtade Eva upp mig vid CityGross i Mantorp. Jag körde sen ner till Skåne så Eva fick sova lite eftersom hon hade jobbat på natten. Nere i Skåne hämtade vi upp Silogården’s E’Wilma som skulle med ner för parning. Därefter styrdes kosan, med Eva vid ratten, mot Öresundsbron – faktiskt första gången jag åker den med bil, har bara åkt över med tåg en gång tidigare. Det är en rätt imponerande bro, helt klart.

Sen körde Eva vidare genom Danmark, vi kom till Rødby vid 21 och färjan gick 21.15. Blev en macka på färjan och sen fortsatte resan genom Tyskland. Jag somnade ganska snart efter att vi lämnat Puttgarden och sov kanske 1.5 h, sen tog vi paus och kissade Wilma och oss själva 😉 och sen körde Eva vidare medan jag somnade igen. Tur att Eva är van vid att vara vaken på nätterna! Vid strax efter 3 började hon bli trött och vi stannade vid en rastplats och sov några timmar i bilen, riktigt skönt faktiskt. På morgonen vaknade vi omkring 7 och det blev toabesök (tyska rastplatser är synnerligen fräscha och väl värda de 0,7 € som det kostar), inköp av frukost och rastning och frukost för Wilma. Färden vidare gick genom ett halvmulet Tyskland, via Luxemburg och in i Frankrike. Lunch blev på en vägkrog i Frankrike. Eva körde hela tiden, hon var pigg och det hjälpte väl också att jag var vaken och vi satt och pratade hela tiden. 😉

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

I Tyskland, vi har just börjat köra efter vårt sovstopp

En häst... bara så där ;)

En häst… bara så där 😉

Massor av vindkraftverk

Massor av vindkraftverk

Nånstans i Frankrike

Nånstans i Frankrike

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Såna här korsvirkeshus finns det väldigt gott om

Vallmon blommade för fullt överallt

Vallmon blommade för fullt överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt

Vi var ju i distriktet Champagne och det fanns vingårdar överallt!

Vi anlände till uppfödaren vid 14.30, efter att ha kört på ganska små vägar sista biten, genom otaliga vingårdar – det märktes att vi var i distriktet Champagne! En massa små byar körde vi också igenom, med de karakteristiska gulbeiga husen av sandsten, ofta med brunt korsvirke. Väldigt sällan ser man hus helt i trä.

Hos uppfödaren fick vi träffa en hel hög hundar, bland annat  Indis mamma och pappa, Carapace och Gordon. De var supertrevliga, glada och livliga, Carapace ”flinade” härligt när hon var glad, tydligen något som Uarrior-avkommer ofta gör. Vi träffade även Uarrior själv, en ståtlig herre på 9.5 år samt några andra pensionärer i form av två labbar och två cavalierer. Alla hundarna var väldigt trevliga och positiva och Cécile och Pascal verkar ha ett genuint bra förhållande till alla sina hundar, mycket trevligt att se.

Indigo och en av hans bröder var de enda av valparna som fortfarande var kvar, brorsan skulle hämtas om nån vecka av sin nya ägare. De var ute i en stor fin inhägnad med gräs och träd och en liten koja och där röjde de runt och hade jättekul. Indi fick följa med oss till hotellet, som låg ca. 4 km från uppfödarna och bilresan var inga problem, han fick sitta på golvet vid mina fötter och det hade han inget emot. Hotellet tog egentligen inte emot hund men en liten valp skulle gå bra sa uppfödarna, som hjälpte oss att boka. Men vi kände att det där med att ha Wilma i bilen på nätterna inte var så kul så jag förklarade på halvdålig franska (trött var jag och trött valp hade jag i famnen, inte det bästa upplägget för att prata bra franska) att vi bara ville ha en natt istället för de tre bokade för vi behövde hitta ett annat hotell som accepterade hundar. Damen i receptionen såg skeptisk ut, funderade lite, sa att valpen inte fick kissa eller bajsa på rummet vilket jag naturligtvis bedyrade att han inte skulle göra, jag sa att han skulle få sova i bur, vilket han INTE skulle göra men det lät ju bättre… 😉

Men sen bestämde hon sig, sa att ”jag fixar ett rum till er, ett specialrum, men det är inte klart ännu så ni får vänta en halvtimme medan jag gör i ordning det. Kom med och titta!” och så fick vi följa med bort till ett rum som låg på bottenplan med en typ altandörr/nödutgång där vi kunde ”smuggla” in och ut hundarna. De tog 5 € extra per natt för att vi hade hund där men det kändes helt ok. Verkligen trevligt att de löste det åt oss!

Trött Indigo på hotellrummet

Trött Indigo på hotellrummet

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom...

Han sov så gott att han inte ens märkte lammörat som låg framför nosen på honom…

Indi hanterade allting med upphöjt lugn – ny matte, bilresa, möte med Wilma, gå i halsband och koppel, bo på hotell… han bara hängde med och var lättsam och glad! Så himla trevlig! Började direkt försöka leka med Wilma när vi var ute med dem på det stora fältet alldeles intill hotellet. Raringen, så duktig han var!

Hela natten sov han snällt dessutom, visade sig vara synnerligen morgontrött också. En liten olycka hade vi då han var väldigt sömning och låg i sängen och gosade, när jag sen skulle lyfta ner honom för att vi skulle gå ut och kissa så rann det redan kiss… oups. Blev en blöt fläck på överkastet…. Han märkte nog inte ens det, det bara ”rann över” lite. Som tur var så är valpkiss inte så mycket färg på och luktar heller inte mycket så vi fick torkat av överkastet och sen syntes ingenting när det väl torkat. Puh… hade ju inte varit roligt att försöka förklara det, nu när vi hade fått ha hundarna inne på nåder. 😉

Efter frukost styrdes kosan mot staden Troyes, en halvtimme bort. Nu fick Indigo åka i bilburen i baksätet, något som han INTE uppskattade. Jag kan säga att det hördes tydligt… hua vad han skällde och ylade. Han höll på i kanske 7-8 minuter, som kändes som en timme… 😉  men sen plötsligt så la han sig ner och sen somnade han. Därefter sov han hela vägen till Troyes. Väl i stan tog vi en långsam promenad till en park, det enda som Indi reagerade på var bilarna när vi gick längs en väldigt trafikerad gata, han har ju knappt sett bilar innan så det var ju inte så konstigt. Jag bar honom och sen på vägen tillbaka gick vi en annan väg där bilarna inte var fullt lika nära, då var han inte så brydd längre. I parken slappade han i gräset men så fort det kom en människa i närheten så reste han sig och försökte flirta lite och tyckte att alla skulle komma och hälsa på honom. Kul att han är så öppen och trevlig mot människor, det bådar gott.

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Vackra förgyllda staket, vet inte vad det var för ett ställe

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Underbara blomdekorationer på ett hus i närheten

Indi kollar in stadslivet

Indi kollar in stadslivet

Damm i parken där vi satt  och tittade på folk

Damm i parken där vi satt och tittade på folk

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

 

Vi åkte tillbaka till hotellet – för övrigt med en valp som sov som en stock i buren direkt bilen började rulla! – och tog en paus innan det var dags att åka till uppfödaren igen. Väl framme lämpades  Indigo ner till sin bror i hagen för nu var det dags att se om Wilma var redo för parning. Indi verkade glad över att se brorsan men när han insåg att jag lämnade honom så hävde han upp rejäla YL. Tänk att han så snabbt hade skapat ett band med mig, lilla hjärtat!

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad

Indi och hans bror leker i sin härliga inhägnad, massor av plats för bus och vila i både sol och skugga samt ett hus som de kunde gå in i om de ville vara inomhus.

Wilma var ganska redo, även om hon först inte riktigt fattade vad det hela handlade om… Elliot var däremot väl medveten om vad han skulle göra och tvekade inte. Det blev parning med hängning och det var första gången jag såg en hundparning.

Förspel, typ.... ;)

Förspel, typ…. 😉

Cécile och Pascal bjöd oss på middag, vi blev sittande i många timmar och pratade hund, på engelska och med lite franska inslag, kelade med några älde valpar som de hade behållit själva och som röjde runt och hade sig,  fick kanongod middag och hade helt enkelt en otroligt trevlig kväll. Alla deras hundar var mycket öppna och trevliga, vi hade även sällskap av en hög katter, varav framför allt en med väldigt kul personlighet som fick oss att gapskratta flera gånger.

Indigo sov gott även denna natten och på morgonen såg jag till att lyfta ner honom från sängen direkt så vi inte fick några olyckor i sängen igen. 😉

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen! Lite suddig bild, tagen med mobilen, men den var så bra så jag ville ha kvar den ändå. 🙂

Dessa underbara valptassar!

Dessa underbara valptassar!

Vi åkte till C och P igen för ytterligare en parning, därefter fick Indi stanna hos brorsan medan Eva och jag åkte till Reims för att handla champagne, traska på stan en sväng och titta på katedralen. En trevlig och ganska ”turistig” dag, som avslutades med picknick utanför hotellet och sen hämtning av Indi.

På väg från landet mot stan

På väg från landet mot stan genom en massa små byar

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid

Rosorna blommade överallt, vi var verkligen här i rätt tid. Dålig bild, tagen genom bilrutan med mobilen och gör verkligen inte rättvisa åt alla underbara rosor vi såg överallt.

Första stoppet i Reims... inköp av champagne!

Första stoppet i Reims… inköp av champagne!

Vackert hus i Reims

Vackert hus i Reims

På väg mot katedralen

På väg mot katedralen

Helt fantastisk detaljrikedom!

Helt fantastisk detaljrikedom!

Tornet, sett från ingången ungefär

Tornet, sett från ingången ungefär

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Vackra glasfönster

Vackra glasfönster i äldre stil

En imponerande byggnad!

En imponerande byggnad!

Detaljer på katedralen

Gargoyler på katedralens ena sida

 

Indigo och hans bror (den enda icke-snyggt tecknade harlekinen i kullen)

Indigo och hans bror. Brorsan var den enda dåligt tecknade harlekinen i kullen. Han skulle inom någon vecka flytta till sina nya ägare på en hästgård.

 

Torsdag förmiddag packade vi ihop, lastade bilen, tog en sväng på fältet utanför hotellet och rastade hundarna, checkade ut och sen styrde vi bilen mot uppfödaren.

Utanför hotellet strax innan avfärd

Utanför hotellet strax innan avfärd, det där fältet låg praktiskt till för hundrastning och lek.

Liten vilopaus i gräset

Liten vilopaus i gräset, har fått låna min väskrem att leka med. 😉

Sista parningen gjordes och därefter var det dags att sikta in sig på vägen tillbaka till Sverige. Första sträckan ut ur Frankrike och in i Luxemburg körde Eva, sen byttes vi av och jag körde vidare genom Tyskland. Första gången jag körde Autobahn men det gick ju smidigt och bra. Indigo var helt fantastisk, sov lugnt i sin bur, gick ut och kissade och bajsade när vi stannade för att rasta, var sen vaken en stund i buren men inte ett ljud kom det från honom utan han ägnade sig åt att tugga ben eller slita lite i fällen. 😉 Underbara lilla hund, så duktig han var!

Det enda som han inte gillade var högtalarrösten på färjan Puttgarden-Rødby, den skrämde honom men det förstår jag, den lät verkligen illa. I övrigt flirtade han med alla människor han såg på båten och några kom faktiskt och klappade honom, då blev han lycklig!

Sista biten genom Danmark och över bron körde Eva, jag slumrade lite först men blev väckt av Eva när vi passerade bron, det var dags att ta fram hundarnas papper för tullpassagen. Eva sa att det kan vara så att det inte ens är några tullare där utan man får ringa, men när vi kom fram visade det sig att det stod en hel hög med folk där… förmodligen väntade de på något speciellt för de kikade bara in i vår bil och tänkte sen vinka oss vidare men vi sa att vi hade en valp med som de skulle kolla på. Indi blev jätteglad, fler människor att mysa med, även om han var lite yrvaken så hälsade han glatt. De kollade han chip och pass men inte införseltillståndet, det kom jag på i efterhand – jag var inte så pigg och vaken själv direkt vid det här laget…

Vidare till Wilmas husse för avlämning av en glad Wilma, skönt att vara hemma tror jag hon tyckte, även om hon också var en synnerligen okomplicerad hund att ha med, hon bara hängde med överallt, lika glad och trevlig hela tiden. Sen körde jag en bit för jag tyckte jag var pigg men puh… det var jag inte insåg jag snart. Vid Hässleholm fick vi byta för jag var jättetrött – tidiga mornar är inte min starka sida…

Lustigt egentligen, här har vi kört över typ halva Europa och överallt har folk varit trevliga och tillmötesgående, så kommer vi till en mack i Strömsnäsbruk och möts av en jäkligt snäsig kassörska… kul att komma till Sverige… hm… hon var inte bara snäsig mot oss utan mot alla kunder. Dålig reklam för Shell, dessutom var kaffet inte speciellt gott och mackorna svindyra och lika äckliga som dyra… jag längtade tillbaka till Frankrike direkt! 😦

Vid 9-tiden svängde vi så in på uppfarten här hemma, så skönt att vara hemma! Det blev världen liv på hundarna när de insåg att matte kom hem och dessutom hade en annan person med sig! Vi hälsade på hundar och fikade och Indi fick börja hälsa på Kenzo, vilket förstås inte var något problem, Kenzo är så himla trevlig och sansad. Sen lastade vi ur alla mina prylar ur bilen och Eva gav sig iväg sista biten hem till sig.

Indi fick träffa Garibaldi och Chili – Chili var mest nyfiken och Garibaldi tyckte att den lilla skiten var helläskig… 😉  ganska typiskt Garibaldi, som har liten erfarenhet av valpar. Under helgen och början av denna veckan har hans inställning sakta ändrats och han har börjat komma på hur man leker med lillskiten och eftersom det där att leka med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var ju plötsligt Indi väldigt mycket roligare. 😉

Vi hade verkligen en fantastiskt rolig resa, även om det förstås är ganska jobbigt att åka nästan 170 mil i ett sträck, men det underlättar mycket att ha trevligt resesällskap och förstås också snälla och sansade hundar.


2 kommentarer

Välkommen hem Indigo!

Så har hushållet utökats med ytterligare en hund – en beauceron så klart… 😉  och Fyra busiga beauceroner kanske inte direkt är korrekt längre men den blogadressen får hänga med ändå, kan ju inte byta varje gång antalet hundar ändras, vilket det ju kommer att göra nån gång – gamlingarna är ju tyvärr gamla och hur länge vi får behålla dem vet vi inte, även om de är pigga och ganska fräscha för tillfället. Däremot har jag bytt ut texten på sidan till fem istället för fyra. 😉

Hur som helst, nya stjärnan är en liten fransos, från kennel La Noé d’Orient  som drivs av Cécile Wiplier och Pascal Metenier. När jag började titta efter valp i våras så visste jag inte exakt vad jag var ute efter, däremot visste jag att jag ville titta på kullar som hade Garibaldis och Sigges pappa Uarrior de la Noé du Jardin i linjerna. Praktiskt nog så visade sig Uarriors ägare ha just en kull som var extra intressant, mamma var den fina harlekintiken Carapace de Tortue Argentée du Monts des Croisettes, som är en Uarrior-dotter och pappa var härliga Flash Gordon de la Noé d’Orient, en intressant hane som är resultatet av semin med frusen sperma från en hanhund som dog för snart 20 år sedan. Jag var väldigt sugen på en harlekin igen och den här kullen uppfyllde väldigt många av mina önskningar. Jag mailade uppfödaren och frågade om jag möjligtvis kunde få ställa mig i kö på en valp, samtidigt som jag berättade vad jag gör med mina hundar och lite sånt och jag fick ett positivt svar. Sen var det bara att vänta på att valparna skulle födas! Jag var beredd att ta en svart/röd hane om det inte blev någon harlekinhane men jag hoppades ju så klart… 😉

Några bilder på Indi, tagna i Frankrike när vi hämtade honom

Några bilder på Indi, tagna i Frankrike när vi hämtade honom

Under tiden vi väntade på valpfödelse så hittade vi ju vår blivande gård. Inte helt optimal planering med valp och flytt men vad gör man… det är bara att gilla läget. Det fanns inte en chans att jag tänkte avboka den här valpen!

Så föddes då valparna och till min lycka så blev det flera harlekinhanar! Jag skulle få välja som nummer två, det fanns tre harlekinhanar som var fina i teckningen och en som mest var harlekin på huvudet, så en av de fint tecknade skulle det bli. Jag funderade mycket på hur jag skulle välja valp när jag inte skulle träffa dem alls, men det hela löste sig av sig själv, tyvärr på lite tråkigt sätt, en av de fint tecknade harlekinhanarna dog, så sen var det bara två kvar och jag behövde alltså inte välja.

Jag hade en favorit av de två grabbarna – båda var naturligtvis underbart söta men den ena hade en rolig teckning i ansiktet, halva ansiktet svart, halva gråfläckigt, delat längs nosryggen. Han blev min favorit, men eftersom jag inte visste vem jag skulle få så vågade jag inte hoppas för mycket. Men så fick jag mail om att den andra personen hade valt och jag fick ”halvansiktet”! Vid det här laget hade jag kommit på namnet Indigo Flash – jag fick välja namn men det skulle börja på I eftersom alla valpar som registreras i Frankrike i år kommer att få namn på I – en rätt smart lösning faktiskt, det är väldigt lätt att veta hur gammal hunden är bara genom att se namnet.

Det lades även till Cendré (för harlekinfärgen) så hans hela namn blev: Indigo Flash Cendré de la Noé d’Orient. Men Indigo eller Indi är det han kommer att kallas.

Ansökan om införseltillstånd skickades in när han var nästan åtta veckor, jag var lite orolig att det skulle ta lång tid att få tillståndet, men det tog bara 5 dagar! Heja Jordbruksverket! Även ansökan till Danmark om transittillstånd gick snabbt, typ 2- 3 dagar och så var allting klart att hämta honom! Med suverän timing – det mesta i det här valpköpet har faktiskt funkat oerhört bra – så började Silogården’s Wilma löpa lagom till jag fick införseltillståndet och eftersom Wilma skulle paras med Elliot de la Noé d’Orient som ägs av sin uppfödare, tillika Indigos uppfödare, så blev det att Eva och jag åkte ner tillsammans till Frankrike för att hämta valp och para Wilma. En kanonbra resa hade vi, jag ska skriva mer om den i ett annat inlägg.

Hur som helst så är nu Indi hemma! Han är fantastiskt trevlig, glad och positiv, älskar människor, verkar helt orädd för allting, är galet glad i mat, älskar leksaker och bär gärna på saker, typ metallmatskålar… kampar och leker och är helt galen och helt underbar. Kan jag bara förvalta den här juvelen så kommer han nog att bli hur bra som helst. ❤

Indigo har förstås fått en egen sida, den finns HÄR.