Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Äntligen är våren här!

Det har verkligen varit en lång seg vinter, fast egentligen började inte vintern förrän i februari men nu så här in i andra halvan av mars känns det som att den pågått i evigheter. Men till slut… efter snöfall och vindar på 17-18 m/s så kom äntligen våren till Skåne i söndags!

Garibaldi och jag var iväg till Simrishamn och provade på att tävla nosework (inofficiell tävling) och på lördagen var jag lite orolig över hur det skulle vara att köra dit men söndagen grydde med strålande sol och vägarna var enligt Trafikverket helt okej. Det visade sig stämma, det fanns bara lite moddsträngar på vissa ställen.

Senare på eftermiddagen tog vi ett par sköna hundpromenader och kameran åkte med så det blev en hel hög med bilder. 🙂

Blå himmel, sol och nästan ingen snö kvar – underbart!

Husse och Indigo på promenad

Sorkarna verkar tyvärr ha ökat i antal senaste åren

 

En liten damm, full med sjöfåglar och i bakgrunden ser man vår gård

Bokskog

Murgröna

Träffade på våra ”grannar” rådjuren

Sigge sötnos, om tre månader fyller han 11 år!

Utsikt upp mot byn

Naturen har dekorerat träden med istappar

Gården och träningsplanen

Sigge

Gården igen, från annat håll

Sigge

Gården igen

Fångad i flykten

Mossbeklädda stenar i gärdgården

Ett av de rådjur som brukar röra sig på området runt gården och ibland även inne i vår trädgård

Kapat träd

Någon har lämnat kvar en gammal stege…

En av de fina ekarna längs tränignsplanen

Fröställning från kardborre

En massa gäss!

Vintergäck – vårens budbärare som kämpar sig upp genom snön!

 

 


Lämna en kommentar

Garibaldi RLD N!

Garibaldi och jag har nu klarat av tre starter i rallylydnad nybörjarklass och han har därmed kvalificerat sig för titeln RLD N (jag har dock inte skickat in pappret ännu, måste göra det så titeln blir registrerad). Sista starten gjordes i Hörby på nationaldagen, den här gången tog jag bara med Garibaldi, eftersom Indi håller på med så mycket annat (agility, lydnad, bruks) så kände jag att just nu får rallyn vänta lite för hans del.

Som vanligt är det lite påfrestande att åka bil med Gari… det var drygt 40 minuter till Hörby och han började pipa och hetsa i bilen redan efter 10-15 minuters resa… Sen slarvade jag och gick iväg och anmälde mig när jag väl hade parkerat bilen, nästa gång ska jag göra annorlunda, ska vara ute i god tid och parkera och sen sitta kvar i bilen en stund till han stressar ner, därefter ta ut honom en stund och först därefter gå och anmäla mig.

Nu hade jag näst sista start i vår klass så Gari hann ändå stressa av innan det var vår tur, men det märktes att han hetsat mer än vanligt idag för han var segare är normalt. Det var mulet och lite regn en stor del av förmiddagen, vi slapp dock åskan, sen lagom till vi skulle in på planen så kom solen fram… hade varit skönare med mulet tycker jag men det gick ändå helt ok, jag var säker på att vi inte gjort några större misstag, men samtidigt trodde jag att poängen skulle bli avsevärt lägre denna gången.

Även Helene och Ciel var med i vår klass och sen var det ett par beauceroner till, så rasen var väl representerad på den här tävlingen. Det slutade med att jag och Gari kom på 5:e plats med 96 poäng (betydligt bättre än jag hade väntat mig) och Helene och Ciel kom på 3:e plats med 97 poäng, det var dessutom deras debut i rally!

I fortsättningsklass vann Annica med Kompiz och Robban med Kaiza kom trea, så det var bra utdelning för beauceronerna! Mycket roligt!

Jag köpte en fin uppflyttningsrosett till Garibaldi och så poserade vi lite, tack Helene för hjälpen med fotograferingen!

Nu siktar vi på start i fortsättningsklass under sommaren, så får vi se hur det går. 🙂

Garibaldi RLD N

Garibaldi RLD N


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


1 kommentar

Deprimerande

Ja, rubriken avser framför allt valet igår… jag kan tyvärr inte dra någon annan slutsats än att en stor del av svenska folket är naiva och/eller dumma i huvudet på riktigt… varför skulle annars SD få så många röster?! I området där vi bor fick de ”bara” 18%, vilket i mina ögon är 18% för mycket men jämfört med andra områden där de hamnade på över 30% så känns det ju nästan uthärdligt med 18%. Vad är det för fel på folk?!? Jag är verkligen inte speciellt intresserad av politik, har inte tittat på en enda valdebatt, inte läst partiprogram etc. utan mest läst lite nyheter här och där, men man behöver ju faktiskt verkligen inte vara politiskt intresserad och heller inget geni för att inse vad SD står för. Åh, nog försöker de dölja det genom nån sorts polerad fasad, men jag känner vingslagen från 30-talets Tyskland sväva i bakgrunden som ett spöke… eller kanske är det stöveltrampet man hör…. är det dit vi vill? Fattar folk verkligen inte eller kan det vara så jävla illa att folk vill ha ett sånt samhälle?!?

Min kära make säger att det beror på att folk är missnöjda och känner att enda sättet att visa det ordentligt är att rösta på SD… vad nu det skulle leda till begriper jag dock inte. Om något är helt åt helvete så blir det väl för fan inte bättre av att man väljer något ännu värre?!? Fy för satan, rent ut sagt. Så, nu har jag svurit klart och mer politik än så här lär det inte bli i den här bloggen.

Ett helt annat ämne, inte alls viktigt i det stora hela men som ändå upptar mycket av mina tankar idag, är hundträning, eller snarare tävling. Mer specifikt tävling med Garibaldi. Jag var dum nog (kan jag i efterhand konstatera) att anmäla till Åhus BKs lydnadstävling som ägde rum igår, efter att ha tränat rätt mycket senaste veckorna, fått kommendering av Martin, kört mycket tävlingsmässiga kedjor, fått filmat ett pass som såg riktigt fint ut… kort sagt så hade jag vissa förhoppningar om att vi kanske skulle kunna göra en hyfsad tävling, inte med uppflyttningspoäng men ändå så att det kändes bra och jag fick se vad vi behöver träna på.

Vi måste ju tyvärr avstå platsen då Gari inte ligger om jag gömmer mig, men det är som det är och jag vill inte att det ska hindra oss, vi kan köra vidare ändå tycker jag. Men igår stod det smärtsamt klart för mig att antingen måste jag radikalt försöka ändra på något eller så pensionerar jag Garibaldi så här vid 7 års ålder och satsar enbart på Indigo istället…

Det hela bottnar i att Gari avskyr att tävla – eller snarare, han avskyr att göra något med mig när jag är nervös. Han är EXTREMT känslig – igår såg jag det väldigt tydligt. Ändå var jag inte alls så nervös som jag kan bli; jag fick i mig frukosten med god aptit (inte alltid jag har lyckats med det innan tävling tidigare) och jag kände mig relativt i form för att tävla. Men när vi skulle gå ut till bilen så vägrade Gari att följa med…. han stod i hallen och ville inte följa med ut genom dörren… redan hemma hade han alltså märkt av min nervositet.. . Han följde med när jag lockade lite men utanför dörren stannade han igen och ville inte gå. Jag kunde lagt ner redan där, inser jag i efterhand. 😦

Vi var fyra startande, jag drog startnr 2, sittandet i grupp var först och jag kände ändå att ”det här ska vi greja”. Var tydlig när jag lämnade G men när jag vänder mig om så står han upp…. sen stod han snyggt och prydligt hela momentet, rörde inte en tass men vad hjälper det?

Resten av tävlingen fortsatte i samma stil. Vi nollade hopp-apport, rutan, borde nog nollat fjärren men tror vi fick 5, snäll domare. Metallapporten och vittringen var undantagen, där fick vi 9 resp 8.5… i övrigt var det 5 och 7 som gällde tror jag.

Jag var riktigt ledsen när jag gick av planen, ledsen på hela situationen, jag skämdes över att ha gått ut på planen och visat upp en hund som såg ut som han aldrig hade ens tränat vissa av momenten och som verkligen inte såg ut att ha kul. Jag tror att om jag hade gått in med Indigo så hade han fått ungefär lika bra poäng, trots att det är flera moment han inte kan. Han hade förmodligen varit entusiastisk i alla fall och tyckt att det var roligt. Tack gode gud att han är en stabil kille som fullständigt skiter i att matte är nervös – ja, vi har ju inte tävlat så helt säker kan jag ju inte vara men jag har varit rejält nervös på utställningarna och han har varit precis som vanligt – han är mycket lik Kenzo i det fallet, Kenzo brydde sig heller aldrig om ifall jag var nervös. Faktiskt inte Chili heller; för Chilis del var det hans osäkerhet i gruppmomenten som ställde till det och så här i efterhand kan jag tycka att jag nog inte borde slutat tävla honom utan istället fortsatt och kört men hoppat över gruppmomenten…. lätt att vara efterklok och det här var ju synnerligen ett sidospår men det har helt enkelt blivit en massa tankar och funderingar senaste dygnet.

Ja, jag erkänner att jag är ganska ledsen just nu… jag har en hund med fin kapacitet men med en mentalitet som bara inte fixar att jag är nervös. Att jag ska sluta vara nervös är nog bara att glömma – även om jag skulle kunna träna upp mig till att vara mindre nervös så kommer jag nog aldrig att vara helt lugn. Så hur löser man det? Säg inte ”ta nya tag” eller ”ni fixar det nästa gång”… så enkelt är det inte. :-/

Just nu tar jag träningspaus med Gari och koncentrerar mig på Indi istället. Har varit ute och tränat ett pass lydnad ikväll och han är verkligen ett litet lyckopiller. ❤

Jag kommer säkert att vara nervös även när jag ska tävla med Indigo men samtidigt längtar jag jättemycket efter att komma ut på tävlingsplanen med honom, det ska bli otroligt roligt… 😀

Nästa vecka börjar Indi och jag för övrigt kurs, Agility Foundations som hålls här hemma i träningshallen av instruktör Ida Pettersson, det ska bli jättekul!


Lämna en kommentar

Lydnadsträning

I helgen blev det inte mycket aktiviteter för hundarna då M och jag var med på Forsakars BKs agilitytävling för att presentera Olseröds hundcenter. Vädret såg tveksamt ut men det blev faktiskt helt ok; lite regn lördag morgon (och rejält mellan fredag kväll och lördag morgon, så det var en mindre insjö på tälttaket när vi kom på morgonen) men det slutade rätt snart och sen om det en skur på eftermiddagen. Skönt, speciellt för de tävlande. En del spektakulära omkullhalkningar (mest förare) såg vi ändå men ingen verkar ha skadat sig allvarligt som tur var.

Däremot har det blivit lite lydnadsträning både förra veckan och denna. Två pass förra veckan med både Gari och Indi, det ena inne i träningshallen och det andra utomhus. När jag körde i hallen så testade jag något jag inte gjort innan, nämligen att ta med båda grabbarna ut och ha en liggande vid sidan medan jag körde den andra. Jag har kört lite sånt ute på gårdsplanen, med en hund liggande i bilen (med öppen burgrind) men alltså aldrig inne i hallen.

Precis innanför dörren ligger det en stor ”dörrmatta” på 6 m2 för att fånga upp värsta smutsen och vätan när man kommer in utifrån. Här la jag den hund som inte tränade för tillfället. Jag var klok nog att börja träna med Indi och låta Baldi ligga och vänta – förvisso är Baldi inte helt lugn när han ligger så men han är ändå lydig och vet att han måste vänta.

Båda grabbarna var tokduktiga! Dels i träningen och dels med att ligga och vänta. 🙂 Första gången jag kastade en boll till Garibaldi så drog Indi iväg efter den (genom en tunnel på vägen, förstås… han älskar tunnlarna!) men efter att jag stoppat honom och visat honom tillbaka till sin plats så låg han sen stadigt och fint och klarade av att jag kampade med Gari och även kastade boll. Duktig Indi!

Med Indi har jag kört lite blandade moment och jobbat vidare med ingångarna som varit ganska dåliga; antingen gör han ingen ingång alls eller så gör han en jättesnygg… men 1 meter bakom mig! 😉 Så nu har vi kampanjat ingångar med hjälp av handtarget och det har gjort stor nytta, även om det inte är helt färdigt och fungerande fullt ut (utan handtarget alltså) ännu. Har även jobbat med saktagående, vilket han visade sig vara en stjärna på! Höger om halt har vi jobbat med då han gärna översvängt lite och det ser bättre ut.

En kul sak med att ha två hundar med på träningen är att man kan testa lite saker som tex. konkurrens. I det här fallet gäller det apporteringen – Indi gör fina klass 1-apporteringar, kan även gå vid min sida med apporten, men har däremot inte riktigt fattat vitsen med att springa ut och hämta en kastad apport. Så jag satte upp båda grabbarna, kastade en apport, skickade Gari (praktiskt att kunna skicka med bara namnet!) och belönade utförandet medan Indi tittade på. Kastade igen, skickade denna gången Indi, som sprang till apporten men vände och kom tillbaka utan. Tog lugnt in honom, satte honom och skickade sen Gari igen och belönade. Andra gången jag skickade Indi så började han fatta och kom tillbaka med apporten! Visserligen tog han ute i ena klumpen istället för mitt på men där tog jag bara emot på ”tack”, gav honom apporten igen med korrekt grep och tog den sen på ”tack” och belönade rejält. Han gjorde ett par apporteringar på rad sen, duktig kille!’

Igår när jag tränade så gjorde han två helt okej apporteringar, första vände han vid apporten och kom in utan den men ändrade sig när han kom tillbaka till mig och insåg att jag inte hade tänkt belöna det beteendet, så han sprang ut igen och hämtade apporten. Andra gången hämtade han den direkt, båda gångerna grep han den korrekt på mitten, kul! 😀

Jag noterade att Gari blir rätt störd av prylar när vi kör lydnad, dvs. koner, tunnlar, hinder etc., det gäller framför allt fria följet. När vi passerar nära tex koner så börjar han genast fundera på om han ska göra något med dessa, typ target eller så. Det gör ju att han tappar fokus på fria följet vilket ju inte är så lyckat, så jag har jobbat med att vi rör oss runt mycket bland hinder etc i hallen och även ute på gårdsplanen har jag ställt ut saker som kan störa ut honom lite.

Vi har även jobbat med framåtsändandet; framför allt biten ut till gruppen (fast jag har ju ingen grupp att träna med) då det är det som är sämst, själva gå sakta-biten är han ganska säker på. Skall och kryp har vi också tränat, skallet börjar bli bra och krypet är ok, framför allt har jag fått bort ljudet vid nerläggandet, i alla fall just nu… 😉

Senaste veckans väder har inneburit en del regn, vilket har varit bra för trädgården, samtidigt som det inneburit att vi inte kunnat göra så mycket mer där just nu. I köksträdgården växer det fint; potatisen och löken tittar upp men rådjuren trampar omkring rejält och jag vågar inte sätta ut squash och pumpa och andra saker förrän vi fått upp ett staket, så igår beställde vi material till staket och till den pergola som ska byggas längs med husets baksida och där det ska planteras klängväxter så att vi får lite hjälp med skuggning inne i huset eftersom både sovrum, vardagsrum och arbetsrum ligger i söderläge. Nu ska vi bara hinna med att göra det också…

Potatis på gång

Potatis på gång

Utöver staket runt köksträdgården och pergolabygget så ska det grävas klart för en örtagård på västra sidan av huset, en del gräsmatta ska grävas bort inne i trädgården så vi kan flytta dit de växter som är i vägen vid pergolabygget, vi behöver få upp staket runt trädgården så hundarna kan vara ute där i sommar, innergården ska delas av så att även Sigge kan vara ute där. Dessutom måste vi börja fixa med annexet samt att vi borde börja göra i ordning hundstallet så att vi kan sätta ut våra hundar där temporärt om vi har folk på besök eller så.

Det blir inte mindre hektiskt av att jag om några veckor ska iväg till Mallorca med tjejgänget som består av nuvarande och gamla arbetskamrater. Vi är 8 stycken men den här gången blir vi bara 6 st som följer med då en inte hade tid och en tyvärr blivit sjuk. Ska bli kul att komma iväg, även om jag är lite ambivalent eftersom jag skulle behöva lägga en massa tid här hemma också…. jaja. 😉  Lite semester med sol och värme, god mat och trevligt sällskap är nog inte fel. 🙂  Ska även iväg en sväng till Linköping nästa vecka för ett möte, så det blir en del farande under andra delen av maj. Sen ska väl juni bli lite lugnare, även om Indi och jag ska på några utställningar, både inofficiella och officiella och jag hade även tänkt mig åka upp till Askersund på rasspecialen i juli.

Väderomslaget med regn har ju också medfört lite kyligare väder, men å andra sidan mildare nätter. Det är full fart på växtligheten överallt, syrenerna har slagit ut på flera ställen, medan andra är i full knopp – varierar väl lite beroende på dels läge och dels vilken sort det är. Äppelträden blommar otroligt vackert och det sjuder dessutom av fågelliv – vi hör näktergal dagligen och inte bara en eller två; det verkar krylla av dem här. Ytterligare fågelobservationer består av: gök, ladusvala, lärka, koltrast, rödstjärt, fasan, rapphöna, stare, talgoxe, pilfink, glada, ormvråk, gravand, tofsvipa, sädesärla och så förstås skata och kråka… Jag tyckte vi hade ett rikt fågelliv uppe i Östergötland men här är det ännu mer. 🙂

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

 

Det enda tråkiga just nu är att jag själv inte mår helt bra; jag har värk i en höft, båda knäna, ryggslutet, axlar/nacke, handleder och armbågar. Inte jättemycket, men tillräckligt för att vara jobbigt. Först tänkte jag att knäna och höften berodde på att jag väger så himla mycket, för fet är jag, men det lär ju knappast påverka handlederna och axlar/nacke…. så nåt skit är det. Frågan är om det är min psoriasis som nu också gett mig psoriasisartrit… jag måste nog ta och boka en läkartid och se vad läkaren säger. Det här gör ju allt trädgårdsjobb och hundträningen ganska jobbig, men det är ju bara att kämpa på.


Lämna en kommentar

Skogsspår

Idag tog vi med oss Garibaldi och Indigo och åkte till en skog si så där 10 minuter hemifrån. Har bara passerat genom det skogsområdet på väg till och från stan men många gånger tänkt att där borde vara fina spårmarker och jodå, det var det!
image

image

Som vanligt för Garibaldi ett jäkla liv i bilen då han stressar upp sig något helt kopiöst pga förväntan. Indi, som i vanliga fall är helt tyst och lugn, hakar förstås på, fast inte i närheten av hur Gari är. Puh…

Väl framme så fick husse försöka styra upp vilddjuren i bilen en kort stund medan jag gick ut spåren. Det blev ett 175 m långt spår till Indi, jag tänkte att han fick nöja sig med det – han har knappt varit i en riktig skog och jag funderade på hur han skulle hantera det. 😉

Garibaldis spår blev ca. 400 meter, alltså ganska kort men jag var inte helt säker på terrängen och det fick helt enkelt räcka idag.

Medan spåren låg till sig tog vi en promenad med grabbarna. Indi tyckte det var MYCKET spännande att vara ute i skogen, han undersökte allting mycket noga och sprang lite race i den fina mossan. Vi traskade väl i ca. en halvtimme och sen var det lite tid som gick innan och efter promenaden, så Indis spår låg nog 45 minuter ungefär. Han spårade faktiskt riktigt bra emellanåt, medan han ibland bara blev stående och stirrade omkring sig, som om han inte riktigt visste vad han skulle tro, sen vände han sig mot mig och såg ut som ”matte, vad ÄR det här för ställe?” och sen spårade han vidare. 😉 Han gillade helt klart skogen men verkade ha lite svårt med koncentrationen på just spåret. Men fram tog han sig trots pauserna och sen hittade han en av sina pipleksaker som slut och blev jätteglad  – ja, han är ju jätteglad mest hela tiden, den lilla raringen men ibland blir han extra jätteglad. 😉

Under tiden låg Gari och stressade hos husse…. inte världens bästa uppladdning för spåret och det märktes så klart. Testade ett upptag och det gick faktiskt riktigt fint, sen spårade han hyfsat men inte som jag vet att han kan, tog pinne nr 1 och 2, gick över 3, tog 4 och gick över slutet…. Lite slarvigt spårande, inte som jag är van vid att se honom, men så var det ett bra tag sedan vi spårade i skog, vi kör mest fältspår annars och det är han oftast jäkligt mycket bättre på (inte så konstigt kanske, eftersom det är det vi tränar mest…).

Sen åkte vi hem och jag passade på att köra lite lydnad på gården med Indigo, plus att han lekte en stund med husse. Det var en lugn valp här hemma sen. 🙂
Ni
image

image

image

image

image

image

image
image


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.