Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Äntligen är våren här!

Det har verkligen varit en lång seg vinter, fast egentligen började inte vintern förrän i februari men nu så här in i andra halvan av mars känns det som att den pågått i evigheter. Men till slut… efter snöfall och vindar på 17-18 m/s så kom äntligen våren till Skåne i söndags!

Garibaldi och jag var iväg till Simrishamn och provade på att tävla nosework (inofficiell tävling) och på lördagen var jag lite orolig över hur det skulle vara att köra dit men söndagen grydde med strålande sol och vägarna var enligt Trafikverket helt okej. Det visade sig stämma, det fanns bara lite moddsträngar på vissa ställen.

Senare på eftermiddagen tog vi ett par sköna hundpromenader och kameran åkte med så det blev en hel hög med bilder. 🙂

Blå himmel, sol och nästan ingen snö kvar – underbart!

Husse och Indigo på promenad

Sorkarna verkar tyvärr ha ökat i antal senaste åren

 

En liten damm, full med sjöfåglar och i bakgrunden ser man vår gård

Bokskog

Murgröna

Träffade på våra ”grannar” rådjuren

Sigge sötnos, om tre månader fyller han 11 år!

Utsikt upp mot byn

Naturen har dekorerat träden med istappar

Gården och träningsplanen

Sigge

Gården igen, från annat håll

Sigge

Gården igen

Fångad i flykten

Mossbeklädda stenar i gärdgården

Ett av de rådjur som brukar röra sig på området runt gården och ibland även inne i vår trädgård

Kapat träd

Någon har lämnat kvar en gammal stege…

En av de fina ekarna längs tränignsplanen

Fröställning från kardborre

En massa gäss!

Vintergäck – vårens budbärare som kämpar sig upp genom snön!

 

 


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


1 kommentar

Deprimerande

Ja, rubriken avser framför allt valet igår… jag kan tyvärr inte dra någon annan slutsats än att en stor del av svenska folket är naiva och/eller dumma i huvudet på riktigt… varför skulle annars SD få så många röster?! I området där vi bor fick de ”bara” 18%, vilket i mina ögon är 18% för mycket men jämfört med andra områden där de hamnade på över 30% så känns det ju nästan uthärdligt med 18%. Vad är det för fel på folk?!? Jag är verkligen inte speciellt intresserad av politik, har inte tittat på en enda valdebatt, inte läst partiprogram etc. utan mest läst lite nyheter här och där, men man behöver ju faktiskt verkligen inte vara politiskt intresserad och heller inget geni för att inse vad SD står för. Åh, nog försöker de dölja det genom nån sorts polerad fasad, men jag känner vingslagen från 30-talets Tyskland sväva i bakgrunden som ett spöke… eller kanske är det stöveltrampet man hör…. är det dit vi vill? Fattar folk verkligen inte eller kan det vara så jävla illa att folk vill ha ett sånt samhälle?!?

Min kära make säger att det beror på att folk är missnöjda och känner att enda sättet att visa det ordentligt är att rösta på SD… vad nu det skulle leda till begriper jag dock inte. Om något är helt åt helvete så blir det väl för fan inte bättre av att man väljer något ännu värre?!? Fy för satan, rent ut sagt. Så, nu har jag svurit klart och mer politik än så här lär det inte bli i den här bloggen.

Ett helt annat ämne, inte alls viktigt i det stora hela men som ändå upptar mycket av mina tankar idag, är hundträning, eller snarare tävling. Mer specifikt tävling med Garibaldi. Jag var dum nog (kan jag i efterhand konstatera) att anmäla till Åhus BKs lydnadstävling som ägde rum igår, efter att ha tränat rätt mycket senaste veckorna, fått kommendering av Martin, kört mycket tävlingsmässiga kedjor, fått filmat ett pass som såg riktigt fint ut… kort sagt så hade jag vissa förhoppningar om att vi kanske skulle kunna göra en hyfsad tävling, inte med uppflyttningspoäng men ändå så att det kändes bra och jag fick se vad vi behöver träna på.

Vi måste ju tyvärr avstå platsen då Gari inte ligger om jag gömmer mig, men det är som det är och jag vill inte att det ska hindra oss, vi kan köra vidare ändå tycker jag. Men igår stod det smärtsamt klart för mig att antingen måste jag radikalt försöka ändra på något eller så pensionerar jag Garibaldi så här vid 7 års ålder och satsar enbart på Indigo istället…

Det hela bottnar i att Gari avskyr att tävla – eller snarare, han avskyr att göra något med mig när jag är nervös. Han är EXTREMT känslig – igår såg jag det väldigt tydligt. Ändå var jag inte alls så nervös som jag kan bli; jag fick i mig frukosten med god aptit (inte alltid jag har lyckats med det innan tävling tidigare) och jag kände mig relativt i form för att tävla. Men när vi skulle gå ut till bilen så vägrade Gari att följa med…. han stod i hallen och ville inte följa med ut genom dörren… redan hemma hade han alltså märkt av min nervositet.. . Han följde med när jag lockade lite men utanför dörren stannade han igen och ville inte gå. Jag kunde lagt ner redan där, inser jag i efterhand. 😦

Vi var fyra startande, jag drog startnr 2, sittandet i grupp var först och jag kände ändå att ”det här ska vi greja”. Var tydlig när jag lämnade G men när jag vänder mig om så står han upp…. sen stod han snyggt och prydligt hela momentet, rörde inte en tass men vad hjälper det?

Resten av tävlingen fortsatte i samma stil. Vi nollade hopp-apport, rutan, borde nog nollat fjärren men tror vi fick 5, snäll domare. Metallapporten och vittringen var undantagen, där fick vi 9 resp 8.5… i övrigt var det 5 och 7 som gällde tror jag.

Jag var riktigt ledsen när jag gick av planen, ledsen på hela situationen, jag skämdes över att ha gått ut på planen och visat upp en hund som såg ut som han aldrig hade ens tränat vissa av momenten och som verkligen inte såg ut att ha kul. Jag tror att om jag hade gått in med Indigo så hade han fått ungefär lika bra poäng, trots att det är flera moment han inte kan. Han hade förmodligen varit entusiastisk i alla fall och tyckt att det var roligt. Tack gode gud att han är en stabil kille som fullständigt skiter i att matte är nervös – ja, vi har ju inte tävlat så helt säker kan jag ju inte vara men jag har varit rejält nervös på utställningarna och han har varit precis som vanligt – han är mycket lik Kenzo i det fallet, Kenzo brydde sig heller aldrig om ifall jag var nervös. Faktiskt inte Chili heller; för Chilis del var det hans osäkerhet i gruppmomenten som ställde till det och så här i efterhand kan jag tycka att jag nog inte borde slutat tävla honom utan istället fortsatt och kört men hoppat över gruppmomenten…. lätt att vara efterklok och det här var ju synnerligen ett sidospår men det har helt enkelt blivit en massa tankar och funderingar senaste dygnet.

Ja, jag erkänner att jag är ganska ledsen just nu… jag har en hund med fin kapacitet men med en mentalitet som bara inte fixar att jag är nervös. Att jag ska sluta vara nervös är nog bara att glömma – även om jag skulle kunna träna upp mig till att vara mindre nervös så kommer jag nog aldrig att vara helt lugn. Så hur löser man det? Säg inte ”ta nya tag” eller ”ni fixar det nästa gång”… så enkelt är det inte. :-/

Just nu tar jag träningspaus med Gari och koncentrerar mig på Indi istället. Har varit ute och tränat ett pass lydnad ikväll och han är verkligen ett litet lyckopiller. ❤

Jag kommer säkert att vara nervös även när jag ska tävla med Indigo men samtidigt längtar jag jättemycket efter att komma ut på tävlingsplanen med honom, det ska bli otroligt roligt… 😀

Nästa vecka börjar Indi och jag för övrigt kurs, Agility Foundations som hålls här hemma i träningshallen av instruktör Ida Pettersson, det ska bli jättekul!


Lämna en kommentar

Lydnadsträning

I helgen blev det inte mycket aktiviteter för hundarna då M och jag var med på Forsakars BKs agilitytävling för att presentera Olseröds hundcenter. Vädret såg tveksamt ut men det blev faktiskt helt ok; lite regn lördag morgon (och rejält mellan fredag kväll och lördag morgon, så det var en mindre insjö på tälttaket när vi kom på morgonen) men det slutade rätt snart och sen om det en skur på eftermiddagen. Skönt, speciellt för de tävlande. En del spektakulära omkullhalkningar (mest förare) såg vi ändå men ingen verkar ha skadat sig allvarligt som tur var.

Däremot har det blivit lite lydnadsträning både förra veckan och denna. Två pass förra veckan med både Gari och Indi, det ena inne i träningshallen och det andra utomhus. När jag körde i hallen så testade jag något jag inte gjort innan, nämligen att ta med båda grabbarna ut och ha en liggande vid sidan medan jag körde den andra. Jag har kört lite sånt ute på gårdsplanen, med en hund liggande i bilen (med öppen burgrind) men alltså aldrig inne i hallen.

Precis innanför dörren ligger det en stor ”dörrmatta” på 6 m2 för att fånga upp värsta smutsen och vätan när man kommer in utifrån. Här la jag den hund som inte tränade för tillfället. Jag var klok nog att börja träna med Indi och låta Baldi ligga och vänta – förvisso är Baldi inte helt lugn när han ligger så men han är ändå lydig och vet att han måste vänta.

Båda grabbarna var tokduktiga! Dels i träningen och dels med att ligga och vänta. 🙂 Första gången jag kastade en boll till Garibaldi så drog Indi iväg efter den (genom en tunnel på vägen, förstås… han älskar tunnlarna!) men efter att jag stoppat honom och visat honom tillbaka till sin plats så låg han sen stadigt och fint och klarade av att jag kampade med Gari och även kastade boll. Duktig Indi!

Med Indi har jag kört lite blandade moment och jobbat vidare med ingångarna som varit ganska dåliga; antingen gör han ingen ingång alls eller så gör han en jättesnygg… men 1 meter bakom mig! 😉 Så nu har vi kampanjat ingångar med hjälp av handtarget och det har gjort stor nytta, även om det inte är helt färdigt och fungerande fullt ut (utan handtarget alltså) ännu. Har även jobbat med saktagående, vilket han visade sig vara en stjärna på! Höger om halt har vi jobbat med då han gärna översvängt lite och det ser bättre ut.

En kul sak med att ha två hundar med på träningen är att man kan testa lite saker som tex. konkurrens. I det här fallet gäller det apporteringen – Indi gör fina klass 1-apporteringar, kan även gå vid min sida med apporten, men har däremot inte riktigt fattat vitsen med att springa ut och hämta en kastad apport. Så jag satte upp båda grabbarna, kastade en apport, skickade Gari (praktiskt att kunna skicka med bara namnet!) och belönade utförandet medan Indi tittade på. Kastade igen, skickade denna gången Indi, som sprang till apporten men vände och kom tillbaka utan. Tog lugnt in honom, satte honom och skickade sen Gari igen och belönade. Andra gången jag skickade Indi så började han fatta och kom tillbaka med apporten! Visserligen tog han ute i ena klumpen istället för mitt på men där tog jag bara emot på ”tack”, gav honom apporten igen med korrekt grep och tog den sen på ”tack” och belönade rejält. Han gjorde ett par apporteringar på rad sen, duktig kille!’

Igår när jag tränade så gjorde han två helt okej apporteringar, första vände han vid apporten och kom in utan den men ändrade sig när han kom tillbaka till mig och insåg att jag inte hade tänkt belöna det beteendet, så han sprang ut igen och hämtade apporten. Andra gången hämtade han den direkt, båda gångerna grep han den korrekt på mitten, kul! 😀

Jag noterade att Gari blir rätt störd av prylar när vi kör lydnad, dvs. koner, tunnlar, hinder etc., det gäller framför allt fria följet. När vi passerar nära tex koner så börjar han genast fundera på om han ska göra något med dessa, typ target eller så. Det gör ju att han tappar fokus på fria följet vilket ju inte är så lyckat, så jag har jobbat med att vi rör oss runt mycket bland hinder etc i hallen och även ute på gårdsplanen har jag ställt ut saker som kan störa ut honom lite.

Vi har även jobbat med framåtsändandet; framför allt biten ut till gruppen (fast jag har ju ingen grupp att träna med) då det är det som är sämst, själva gå sakta-biten är han ganska säker på. Skall och kryp har vi också tränat, skallet börjar bli bra och krypet är ok, framför allt har jag fått bort ljudet vid nerläggandet, i alla fall just nu… 😉

Senaste veckans väder har inneburit en del regn, vilket har varit bra för trädgården, samtidigt som det inneburit att vi inte kunnat göra så mycket mer där just nu. I köksträdgården växer det fint; potatisen och löken tittar upp men rådjuren trampar omkring rejält och jag vågar inte sätta ut squash och pumpa och andra saker förrän vi fått upp ett staket, så igår beställde vi material till staket och till den pergola som ska byggas längs med husets baksida och där det ska planteras klängväxter så att vi får lite hjälp med skuggning inne i huset eftersom både sovrum, vardagsrum och arbetsrum ligger i söderläge. Nu ska vi bara hinna med att göra det också…

Potatis på gång

Potatis på gång

Utöver staket runt köksträdgården och pergolabygget så ska det grävas klart för en örtagård på västra sidan av huset, en del gräsmatta ska grävas bort inne i trädgården så vi kan flytta dit de växter som är i vägen vid pergolabygget, vi behöver få upp staket runt trädgården så hundarna kan vara ute där i sommar, innergården ska delas av så att även Sigge kan vara ute där. Dessutom måste vi börja fixa med annexet samt att vi borde börja göra i ordning hundstallet så att vi kan sätta ut våra hundar där temporärt om vi har folk på besök eller så.

Det blir inte mindre hektiskt av att jag om några veckor ska iväg till Mallorca med tjejgänget som består av nuvarande och gamla arbetskamrater. Vi är 8 stycken men den här gången blir vi bara 6 st som följer med då en inte hade tid och en tyvärr blivit sjuk. Ska bli kul att komma iväg, även om jag är lite ambivalent eftersom jag skulle behöva lägga en massa tid här hemma också…. jaja. 😉  Lite semester med sol och värme, god mat och trevligt sällskap är nog inte fel. 🙂  Ska även iväg en sväng till Linköping nästa vecka för ett möte, så det blir en del farande under andra delen av maj. Sen ska väl juni bli lite lugnare, även om Indi och jag ska på några utställningar, både inofficiella och officiella och jag hade även tänkt mig åka upp till Askersund på rasspecialen i juli.

Väderomslaget med regn har ju också medfört lite kyligare väder, men å andra sidan mildare nätter. Det är full fart på växtligheten överallt, syrenerna har slagit ut på flera ställen, medan andra är i full knopp – varierar väl lite beroende på dels läge och dels vilken sort det är. Äppelträden blommar otroligt vackert och det sjuder dessutom av fågelliv – vi hör näktergal dagligen och inte bara en eller två; det verkar krylla av dem här. Ytterligare fågelobservationer består av: gök, ladusvala, lärka, koltrast, rödstjärt, fasan, rapphöna, stare, talgoxe, pilfink, glada, ormvråk, gravand, tofsvipa, sädesärla och så förstås skata och kråka… Jag tyckte vi hade ett rikt fågelliv uppe i Östergötland men här är det ännu mer. 🙂

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

Syrenerna har eller är på väg att slå ut, här ett fantastiskt buskage som består av flera olika buskar i olika färger

 

Det enda tråkiga just nu är att jag själv inte mår helt bra; jag har värk i en höft, båda knäna, ryggslutet, axlar/nacke, handleder och armbågar. Inte jättemycket, men tillräckligt för att vara jobbigt. Först tänkte jag att knäna och höften berodde på att jag väger så himla mycket, för fet är jag, men det lär ju knappast påverka handlederna och axlar/nacke…. så nåt skit är det. Frågan är om det är min psoriasis som nu också gett mig psoriasisartrit… jag måste nog ta och boka en läkartid och se vad läkaren säger. Det här gör ju allt trädgårdsjobb och hundträningen ganska jobbig, men det är ju bara att kämpa på.


Lämna en kommentar

Skogsspår

Idag tog vi med oss Garibaldi och Indigo och åkte till en skog si så där 10 minuter hemifrån. Har bara passerat genom det skogsområdet på väg till och från stan men många gånger tänkt att där borde vara fina spårmarker och jodå, det var det!
image

image

Som vanligt för Garibaldi ett jäkla liv i bilen då han stressar upp sig något helt kopiöst pga förväntan. Indi, som i vanliga fall är helt tyst och lugn, hakar förstås på, fast inte i närheten av hur Gari är. Puh…

Väl framme så fick husse försöka styra upp vilddjuren i bilen en kort stund medan jag gick ut spåren. Det blev ett 175 m långt spår till Indi, jag tänkte att han fick nöja sig med det – han har knappt varit i en riktig skog och jag funderade på hur han skulle hantera det. 😉

Garibaldis spår blev ca. 400 meter, alltså ganska kort men jag var inte helt säker på terrängen och det fick helt enkelt räcka idag.

Medan spåren låg till sig tog vi en promenad med grabbarna. Indi tyckte det var MYCKET spännande att vara ute i skogen, han undersökte allting mycket noga och sprang lite race i den fina mossan. Vi traskade väl i ca. en halvtimme och sen var det lite tid som gick innan och efter promenaden, så Indis spår låg nog 45 minuter ungefär. Han spårade faktiskt riktigt bra emellanåt, medan han ibland bara blev stående och stirrade omkring sig, som om han inte riktigt visste vad han skulle tro, sen vände han sig mot mig och såg ut som ”matte, vad ÄR det här för ställe?” och sen spårade han vidare. 😉 Han gillade helt klart skogen men verkade ha lite svårt med koncentrationen på just spåret. Men fram tog han sig trots pauserna och sen hittade han en av sina pipleksaker som slut och blev jätteglad  – ja, han är ju jätteglad mest hela tiden, den lilla raringen men ibland blir han extra jätteglad. 😉

Under tiden låg Gari och stressade hos husse…. inte världens bästa uppladdning för spåret och det märktes så klart. Testade ett upptag och det gick faktiskt riktigt fint, sen spårade han hyfsat men inte som jag vet att han kan, tog pinne nr 1 och 2, gick över 3, tog 4 och gick över slutet…. Lite slarvigt spårande, inte som jag är van vid att se honom, men så var det ett bra tag sedan vi spårade i skog, vi kör mest fältspår annars och det är han oftast jäkligt mycket bättre på (inte så konstigt kanske, eftersom det är det vi tränar mest…).

Sen åkte vi hem och jag passade på att köra lite lydnad på gården med Indigo, plus att han lekte en stund med husse. Det var en lugn valp här hemma sen. 🙂
Ni
image

image

image

image

image

image

image
image


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!