Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


12 kommentarer

Mot Skåne!

De senaste veckorna har inneburit nervös väntan, oro, förväntan, planeringar och funderingar i mängder… men nu är det klart! I slutat av sommaren går flyttlasset från Östergötland till Österlen, eller ja, åtminstone till utkanten av Österlen… närmare bestämt Olseröd, 7 km från Degeberga, ca. 3 mil söder om Kristianstad. Ska bli härligt att komma tillbaka till Skåne, även om jag trivts riktigt bra här uppe i Östergötland i *räknar* de 13 år jag bott här… oj så fort tiden går, fattar knappt att det gått 13 år!

Extra spännande är att det är inte ett vanligt ”hus på landet” som vi köpt utan en hel gård… en fyrlängad skånegård är det, med en hel del renoveringsbehov men med potential att bli riktigt fint. Nästan 15 ha mark hör till dessutom.

Mest spännande av allt är nog planerna att starta upp en hundverksamhet på gården! En av ekonomibyggnaderna ska bli en inomhuslokal för hundträning, med en yta på ca. 300 m2 som ska få matta eller konstgräsmatta som underlag och sen kommer det finnas tillgång till agilityhinder, lydnadsträningsmaterial (hinder, koner, apporter etc) och rallylydnadsskyltar.

I dagsläget har vi ingen exakt tidplan för inomhuslokalen – förutom ”så snart som möjligt”… vi får tillträde till gården i mitten av juli men sen måste badrummet och köket fixas till innan vi kan flytta in, dessutom har vi en del att göra klart här innan nuvarande hus kan komma ut till försäljning. Men en förhoppningsvis rimlig tidplan är att vi kommer att flytta in i slutet av augusti eller början av september. Sen kommer det att ta lite tid att göra i ordning lokalen, all gammal inredning ska rivas ut och det ska tvättas, målas, gjutas nytt golv etc etc. Förhoppningen är i alla fall att få en fungerande lokal ”nån gång under vintern”, mer säkert än så kan vi inte säga just nu.

Det kommer även att finnas en icke-uppvärmd lokal på upp emot 350 m2 med grusgolv, här kan man köra lydnad och rallylydnad och säkert lite enkla agilityövningar också. En bra lokal när det inte är så kallt men kanske regn, rusk och blåst.

Vi kommer så småningom att fixa en egen hemsida för verksamheten och även en Facebook-sida men det dröjer ett tag till.

Boningshuset ser inte kanke så jättekul ut men är faktiskt, glädjande nog, i bättre skick än det ser ut att vara. Det har bott folk där fram till för något år sedan (sen har huset stått uppvärmt men utan någon som bott där) men inga större renoveringar har gjorts på många år. Det är eftersatt underhåll på framför allt fönster och dörrar – fönsternas virke är dock i gott skick så där krävs ”bara” skrapning, omkittning och målning, medan flera dörrar och nästan alla portar behöver bytas ut. Sen behöver hela huset ett eller två lager ny färg… och allmän uppfixning men det kan nog bli riktigt fint med tiden.

Här kommer några bilder på gården (lånade från mäklarens annons):

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården, det är korsvirke, gråstensblock, tegel och puts blandat på de olika delarna av huslängorna…

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd men regniga och blåsiga höst- och vårdagar kanske det räcker att kunna få tak och väggar som skydd.

Gården från väster

Gården från väster, med trädgården i söderläge, här får nog bli en altan/uteplats så småningom

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärm träningslokal

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärmd träningslokal

Innergården - under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom...

Innergården – under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom…

Så… vi vet i alla fall vad vi ska ägna vår sommar åt…. packa, fixa, flytta 40 mil… puh. Men det ska bli väldigt roligt samtidigt som vi inser att det kommer att bli massor med jobb. På tal om jobb… jag har världens bästa arbetsgivare – vi har kontor i Kristianstad och jag bara tar med mig alla mina arbetsuppgifter och byter helt enkelt kontor, helt perfekt. 🙂


2 kommentarer

Bra träning och dålig träning

Hundträning kan verkligen gå upp och ner väldigt snabbt. Senaste dagarna har Garibaldi och jag haft ett riktigt bra träningspass och ett uselt…

I söndags började inomhusträningen i agility, vi har hyrt in oss i ett isolerat ridhus i utkanten av stan och vi samlades en timme tidigare på klubben för att lasta in alla hinder i hästlastbilen som en tjejerna hade lånat. Sen avfärd i karavan ut till gården där vi ska vara och avlastning av alla hinder.

Vi är uppdelade i tre grupper som tränar enligt rullande schema, en söndag tränar man 12-14, nästa söndag 14-16 och tredje söndagen är det paus och sen börjar det om igen. Det gör att G och jag kommer att hinna få fem pass innan jul och det blir nog jättebra. Ett kanonfint ridhus är det och i och med att det är isolerat är det rena lyxen – jag tränade i långärmad tröja och väst och det var precis lagom. Hur skönt som helst!

Stort, fint, ljust och varmt - härlig träningsmiljö!

Stort, fint, ljust och varmt – härlig träningsmiljö!

Passet i söndags gick kanonbra! Vi i nybörjargruppen får varje gång hjälp av en från någon av de andra två grupperna och det är väldigt tacksamt. Övningarna i söndags var precis lagom svåra för oss och Garibaldi gick kanonfint och när jag fick lite hjälp och tips om hur jag skulle dirigera honom (och lyckades komma ihåg det… )  så blev det riktigt riktigt bra. Han är väldigt schysst min hund, visar jag bara hyfsat vettigt så gör han allt han kan för att fixa det. 🙂

Han var heller inte det minsta berörd av en helt ny miljö – han har aldrig tränat i ett ridhus eller inomhushall tidigare men det bekom honom alltså inte alls, mycket skönt! Det enda han inte gillade var när han tappade leksaken, tog upp den och fick sand i munnen… vilka miner han gjorde! 😉 Jag höll mig till att mest försöka kampa med honom istället för att kasta belöningen så slapp vi allt för mycket sand i mun och ansikte på honom.

Mot slutet var han dock rejält trött, sista varvet så travade han ut ur tunneln och då insåg jag att det definitivt vad dags att sluta för dagen. 😉

Gari fick dessutom en ny kompis i form av en 8 månader gammal kelpietik och till hans stora lycka fick han springa av sig på ett fält med henne efter träningen. Tror att han var synnerligen nöjd med sin dag, lilla gubben. ❤

Igår var det dags för lydnadsträning på klubben och jag velade in i det sista om jag skulle åka eller inte, men så fick jag sms från en i träningsgruppen som undrade om det kom någon och eftersom de andra tänkte köra så beslöt jag mig för att också göra det. Så här med facit i hand så skulle jag valt att stanna hemma och legat i soffan och gosat med hundarna, för det var nog det sämsta passet som G och jag gjort, eller åtminstone bland de allra sämsta….

Kallt och mörkt, planen blöt och lerig… raka motsatsen till söndagens härliga träning. Garibaldi ville inte sätta sig riktigt i fria följet, speciellt inte på ställen där det var extremt lerigt och jag tappade humöret – något jag numera väldigt sällan gör. Blev tokirriterad och avbröt ff mitt i, ingen idé att ens fortsätta. Körde en inkallning där jag belönade när han kom emot mig, så slapp vi strula med sitt där, samma sak med apporteringen, sen avslutade vi med hopp och där satte han sig men slog i lite lätt på vägen tillbaka så vi gjorde om och då gick det bättre. Blir så trött på mig själv, det är verkligen inte bra träning när jag blir sur och Gari är ju inte van vid träning med korrigeringar – jag tog honom i halsbandet och så tog jag i ordentligt med väldigt irriterad röst när jag kommenderade ”fot” ett par gånger, värre än så var det inte men det räcker ju för att få honom att tycka att det hela var fullständigt vidrigt… lerig blöt plan och arg matte.  😦  Usch så dålig hundtränare man är ibland.

Höjdpunkten på hela kvällen var fikat efteråt med mina trevliga träningskompisar, som dessutom hade fixat fikabröd och som tur var så blev det Budapestlängd vilket ju även jag kan äta, väldigt trevligt. 🙂

Funderar dock allvarligt på att lägga ner bruks- och lydnadsträningen. Det är lite för mycket som inte funkar; jag kan inte gå spår med min fot just nu och frågan är när jag kommer att kunna göra det igen, Gari klarar inte platsliggning med dold förare och definitivt inte med skott, vi kan inte ens ta oss igenom en lydnadsklass 2 eftersom mina nerver ställer till det…. så varför träna när vi inte har något vettigt mål? Då satsar jag mycket hellre på agilityn som visat sig vara det roligaste vi gjort på mycket länge. 😀

Jag har inte bestämt mig riktigt – egentligen vill jag fortsätta träna åtminstone lydnaden; brukset är jag inte lika intresserad av, det är kul att spåra och kunde jag välja att bara köra spår, utan lydnad, på fina underlag som fält etc. så skulle jag kunna tänka mig tävla. Men jag tänker inte lära om Gari till IPO-spår, jag har inte tålamodet att peta med långsamt takt och extrem noggrannhet i spåret, jag har en hund som spårar strålande bra men inte ”à al IPO-style” och jag har inget intresse av att ändra på hans spårsätt. Men däremot vore ju lydnaden kul att fortsätta med, jag gillar ju faktiskt att träna lydnad, men att träna utan mål känns ganska meningslöst – att köra upp G till elitlydnad på träning men inte kunna tävla oss ur en klass 2… njae.

Får se hur det blir, ska fundera och klura lite på det under de närmaste dagarna. Under tiden tränar vi med på agilityn, det är inte så mycket jag kan köra hemma men igår påbörjade vi lite sväng-träning, att han ska kunna svänga höger eller vänster när han tex. kommer ut ur en tunnel, på kommando. Är ju rätt smidigt om han vet redan inne i tunneln att han ska svänga vänster istället för att springa rakt fram eller höger. Den korta träningen igår gick fint, det var bara en enkel grund men den ska vi bygga vidare på. Kul det här! 🙂

Härom veckan fick jag för övrigt äntligen förklaringen till att jag är så sanslöst trött just nu. Jag trodde det var mina sköldkörtelvärden som var kass, för det var precis samma symptom, men efter prover så visade det sig att jag låg helt perfekt, snarare mot gränsen för lite för hög medicinering…. Ett läkarbesök och nya prover visade fortfarande ingenting, även T3-värdet var bra MEN det visade sig att jag har lågt järnvärde! Det kan ge samma symptom som hypo; trötthet, koncentrationssvårigheter, svårt att kontrollera kroppstemperaturen, håravfall, anfåddhet, minska fysisk kapacitet och uthållighet etc. och det är ungefär så jag har känt mig. Så nu äter jag järntillskott så får vi se om jag kan bli lite piggare. Det är rätt hopplöst att inte orka något alls, att inte ha någon som helst motivation och att ständigt gå och frysa. Jag är dock väldigt glad att de hittade vad som är fel – det hade varit värre om alla prover hade varit bra och läkaren hade konstaterat att ”du är frisk!” för då hade det ju varit synnerligen hopplöst när man mår så här. Så nu ser jag framåt och hoppas att det snart märks att jag äter järntillskott. 🙂