Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


4 kommentarer

Kenzo, 2000-11-27 — 2014-07-09

Så kom då dagen som vi väntat på men inte velat skulle inträffa – vi fick säga farväl till vår älskade Kenzo. Man vill ju aldrig att den där dagen ska komma men den gör ju det… och oavsett när så är det för tidigt. Vi har ändå varit otroligt lyckligt lottade som fått behålla Kenzo så länge, han blev 13 år och 8 månader. Det är snart två veckor sedan men jag har inte riktigt haft ork eller lust att skriva om det förrän nu. Började på det här inlägget några dagar efter att han var borta, men kände att det fick vänta lite, jag behövde lite distans.

För nästan 13 år sedan kom han som en långbent storörad unghund på 9 månader in i vårt liv och det var tack vare honom som vi idag har kvar fyra underbara beaucerongrabbar. Efter många års väntan fick jag äntligen min efterlängtade beauceron och det kunde inte blivit bättre – Kenzo var en fantastiskt trevlig hund, öppen och social, glad och vänlig mot folk och hundar. Stabil och klok och helt enkelt en jättetrevlig representant för sin ras. Med åren utvecklade han tyvärr rädsla för skott och åska – själv tror jag att det var tonsilliten som orsakade problemet eftersom han gick väldigt länge obehandlad (pga att det helt enkelt var jättesvårt att upptäcka) men oavsett vilket så var det egentligen hans enda fel. Ja, sen hade han ju MBP på armbågarna och ett C (slapp led) på höfterna men det har aldrig ställt till några problem för honom.

Lugn och stabil var han och som gammal hund blev han ännu lugnare, han gjorde verkligen inte mycket väsen av sig men han var den som var ivrigast när det var dags för mat eller ben, han hälsade fortfarande glatt på besökare och han traskade sina promenader, om än i långsammare takt. Hur det kan bli så tomt efter en så ”icke-stökig” hund fattar jag inte men det är det…. trots de andra fyra grabbarna så känner vi hela tiden att något fattas. Ingen Kenzo som hostar och harklar sig (han led av kronisk bronkit på äldre dar, något som inte direkt ställde till några problem men som gjorde att han de sista månaderna fick gå på en låg dos kortison för att slippa att hosta på nätterna), ingen Kenzo som ligger i vägen utanför toadörren och inte har lust att flytta sig, så man knappt kommer ut…. ingen Kenzo som tigger i köket eller som njutningsfullt sover i solen.

Älskade Kenzo, mitt hjärta, tack för så många fina år med roliga upplevelser och glädje, jag och husse saknar dig massor.

Kenzo, hösten 2013

Kenzo, hösten 2013, knappt ens grå om nosen trots att han närmade sig sin 13:e födelsedag

Kenzo slappar medan jag städar hundhuset, 2012 tror jag bilden är tagen

Kenzo slappar medan jag städar hundhuset, 2012 tror jag bilden är tagen

Sensommaren 2013

Sensommaren 2013

Kenzo, vintern 2006/2007

Kenzo, vintern 2006/2007

Kenzo och Chili, 2003 eller 2004

Kenzo och Chili, 2003 eller 2004

Kenzo tävlar lydnadsklass 3 (med husse) på Beauceronklubbens 10-årsjubileum 2003

Kenzo tävlar lydnadsklass 3 (med husse) på Beauceronklubbens 10-årsjubileum 2003

Chili och Kenzo hösten 2005

Chili och Kenzo hösten 2005

Kenzo 11 år och Chili 9,5, oktober 2011

Kenzo 11 år och Chili 9,5, oktober 2011

Kenzo, december 2008

Kenzo, december 2008

En mycket ung Kenzo!

En mycket ung Kenzo!

Fina Kenzo

Fina Kenzo

Kenzo sökträning

Kenzo sökträning

Kenzo på rasklubbens KM

Kenzo på rasklubbens KM

Kenzo och kusinen Chili slappar på altanen

Kenzo och kusinen Chili slappar på altanen

Snygg-Kenzo

Kenzo i husses hatt

Kenzo vintern 2007

Kenzo vintern 2007

 

 


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


Lämna en kommentar

Kenzo 13 år

Idag fyller vår fina gammelpojke hela 13 år. Ofattbart egentligen så fort tiden går… i drygt 12 år har han funnits i vårt liv och vi hoppas att han får hänga med ett tag till.

Han har inga direkta krämpor, men visst märks det att han är gammal. Hans fetknuta i ljumsken är riktigt stor nu, men enligt veterinären sitter den ”bra” och man ser aldrig att han är störd av den, han ligger lika gärna på vänster som på höger sida.

image

image

image


2 kommentarer

Lättsam valp

Nu har Indigo varit här i 2 dagar och totalt har jag känt honom i en vecka och det är bara att konstatera att han är en synnerligen trevlig och väldigt lättsam valp att ha.

Naturligtvis är det rent generellt lite jobbigt att ha valp, man måste hålla koll på dem hela tiden, de är inte lydiga som en vuxen hund, de håller inte tätt utan måste ut och pinka ganska ofta. Man har att göra hela tiden typ.

Sen finns det ju grader av hur jobbiga de är och jag tror ändå vi fått en hyfsat enkel valp. Han sover snällt hela nätterna (fast hans kvällsryck har två kvällar i rad innefattat att pinka i vår säng…), han är morgontrött, han äter glatt allt man ställer fram, han går hur fint som helst i koppel, trots att han aldrig haft ens ett halsband på sig när jag hämtade honom.

Under helgen har jag börjat klicka in honom och idag har jag klickat ett kort pass för sitt och ett för stå med handtarget – det är ju tänkt att han ska ställas ut så det är nog lika bra att lära honom stå fint redan från början. 😉 Vi börjar få en inkallning, inte fungerande direkt eftersom den inte funkar alltid men ändå… han kommer oftast snällt när man ropar Indi-Indi-Indi. 🙂

Han leker glatt och mycket, kampar som en galning, jag lärde mig att tvätten måste hängas högt upp på torkvindan så att han inte når den för när jag stod och hängde lakan så satt det plötsligt en valp fast i lakanet… 😉  och att sopa gången som jag hade rensat (med benäget bistånd av Indi) var inte helt lätt när drygt 10 kg valp hängde fast i kvasten… 😉  Han har en superfin grundtrygghet, när jag höll på att greja ute idag så var jag plötsligt av med honom, då hade han helt sonika gått in och lagt sig i köket, det var svalare där än ute. Cool grabb!

Jag är redan rätt såld på vår fina valp, märks det? 😉

Just ja, ikväll har Garibaldi verkligen tjänstgjort som den barnvakt jag hoppas han ska bli, han har lekt med Indigo genom att kampa med en trasa av gammalt jeansben. Gari är en sån hund som gärna bjuder in andra hundar till lek genom att använda föremål och han bjöd glatt in Indi att kampa. Indi var inte sen att hänga på, även om han tog det lite försiktigt så fort Gari verkade bli ”farlig” – Gari gjorde en rejäl tillsägelse i morse som fick Indi att fly tjutande undan, som tur var är Gari sansad för Indi fastnade under en stol men Gari gjorde inte mer, han hade ju redan rutit i och kanske klippt till med tänderna precis framför, förmodligen…. eftersom Indi blev så rädd. Men ingen skråma på valpen och strax efter var I som vanligt igen, om än lite mer försiktig med morbror Garibaldi. Nu har både Kenzo, Chili och Gari sagt till honom på skarpen en gång – Sigge har fortfarande inte fått interagera med Indi men ska få göra det snart, jag vill att han kollar in valpen först och inser att han tillhör flocken innan jag låter honom hälsa mer nära än så – helt litar jag inte på Sigge, som ju har ett mindre välfungerande hundspråk.

Garibaldi och Sigge har fått varsin egen runda med mig idag, ca. 2.5 km vardera och det tror jag de tyckte var väldigt skönt. Upptäckte när jag kom hem från Frankrike att Sigge var tjock som sjutton – det var han nog redan innan jag åkte men då var jag nog lite stressad och upptagen av annat. Det har blivit lite väl mycket godis tror jag; han får ofta hela bitar Doggy Light som godis och det kan ju bli en hel del om man tränar, rastar, leker etc. Dags att banta och då är ju promenader bra, jag märker att jag slappat till mig efter nästan en vecka med bara långsamma valppromenader, så dagens dryga halvmil var behövligt.

I morgon jobb igen, två veckor kvar, sen är det semester. Ska bli intressant att se vad Martin tycker om att vara valpvakt när jag jobbar…. 😉

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

 

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Så söt, mitt hjärta!

Så söt, mitt hjärta!

 


Lämna en kommentar

Mycket på en gång

Det har inte blivit så mycket bloggat på några veckor nu, det beror förvisso mer på att det händer för mycket än på att det inte händer något att blogga om…. våren är en hektisk tid och när man har två intresseområden (hundträning och trädgård) som båda blir väldigt intensiva så fort vintern försvunnit så blir det lite svårt att få tid till något mer. Förvisso går hundarna alltid först, men även trädgårdens och växthusets växter är ju levande varelser som förtjänar att tas om hand, så lite konflikt kan det bli när det handlar om vad man ska prioritera.

Hur som helst – på hundfronten så började det med att vi flyttade alla agilityhinder, från Staby ridhus där vi tränat i vinter, tillbaka till klubben. Passade på att träna lite den kvällen, planerna var blöta men parkeringen var helt ok. 😉 Blev blandat lydnad och rally.

Sen hade vi en träningsträff förra tisdagen med Lydia och hennes fina working kelpie Dingo, det blåste halv storm och konerna som vi ställde ut för eliten (som L och D kör) blåste iväg över halva planen. 😉  Gari gick finfint, hur taggad som helst och låg även en bra plats.

Vidare har tävlingskursen i agility dragit igång, det var första gången förra måndagen och ikväll var det andra tillfället – vi kör med instruktör varannan gång och utan varannan, den instruktörslösa gången har vi fått övningar som vi ska träna på och så ska vi filma en av våra rundor.

I söndags var det dags för tävling igen, jag anmälde ju oss till flera lydnadsklass 2 eftersom jag inte hade en aning om ifall vi skulle klara det eller inte, samt att vi verkligen behöver träna på att tävla. Den här gången var det hemmaplan och jag borde inte varit nervös – vi är ju liksom redan uppflyttade – men det var jag ändå. Så, nyttig träning blev det. Gari låg en bra plats, men det krävdes tre kommandon för att få honom att lägga sig – jag ska nog testa att skippa ”plats” och bara säga ”ligg” nästa gång och med lite mer tryck i så han faktiskt lyssnar. Sen tyckte jag att han låg fint, mycket bättre än han brukar faktiskt, knödde in frambenet så som han gör, nosade pyttelite en gång och när det var typ 20 sekunder kvar så vägde han över på ena skinkan och la även ner hakan i backen. P0ängen blev pga de här sakerna inte så hög, 7.5 fick vi men jag var MYCKET nöjd med platsen ändå, för det här var som sagt den bästa plats han legat på väldigt väldigt länge. Så bara det var en vinst. 🙂

Sen gick själva programmet helt ok, jag tyckte att han var lite loj emellanåt, men vi fick fina betyg faktiskt – bland annat 9 på fria följet! Undrar om jag haft det med någon hund tidigare? Läggande under gång nollade vi dock – vete katten vad som hänt med det momentet för nu har det strulat två gånger på tävling och jag tror att det strulade även på träningen förra veckan (men det minns jag inte helt säkert). Det är ju fånigt nog ett sånt moment som Gari kunnat hur länge som helst… skumt det där. Tur ändå att det bara är koeff. 1 på det momentet 😉  men vi måste ju få det att funka igen liksom.

Vi fick två 10-poängare också! Rutan och hoppet, härligt! Slutresultatet blev 166 poäng (mest pga de låga poängen på platsliggningen, som ju har koeff. 4) och dessutom vann vi klassen! 😀  Lite fånigt är det ju ändå – jag anmälde till en massa tävlingar för att vi behövde träna på att tävla eftersom det gått skitdåligt innan och nu har vi tävlat två gånger och fått 1:a-pris och klassvinst båda gångerna… 😉  Jaja, bra träning blir det ju och jag kanske kan börja slappna av så småningom. Dessutom har det här visat väldigt tydligt hur mycket som hänger på MIN attityd – kan jag vara någorlunda i balans så gör Garibaldi det han ska. Det är både en fördel och en nackdel att ha en hund som är så samstämmig med mig; för det mesta är det underbart men när mina nerver ställer till det för oss så är det inte riktigt lika lyckat. Hur som helst hade jag inte velat ha honom annorlunda, han är underbar, min fina Garibaldi. 🙂

Förutom hundträning så har jag alltså sysselsatt mig en del i trädgården, i söndags planterade jag om ett antal tomat- och gurkplantor, tog ner bubbelplasten i växthuset och städade upp där så att tomat- och gurkplantorna fick plats. Har även ett antal småplantor av chili och aubergine, men de är lite för små ännu så de får växa till sig en vecka till tror jag.

Vädret har blivit bättre och bättre, nu är det ju 1:a maj i morgon och därmed ledig dag och väderprognosen visar på sol – härligt! Ska försöka ägna dagen åt trädgården men med lite inslag av hundträning.

Vi var för övrigt iväg en sväng till stan i lördags för att handla blommor och jord samt att vi åt middag hos Martins föräldrar, under tiden kom det en regn/hagelskur och när vi kom hem så visade det sig att det förmodligen även hade åskat, för Sigge var stressad och Kenzo var superstressad… Sigge hade inte ställt till något, det gör han ju inte, han gömmer sig bara och sitter och darrar, men Kenzo hade bitit eller krafsat sönder båda hundbäddarna i köket. Tur i oturen att han just nu går med tratt, för det gjorde att han inte kom åt att bita sönder något annat… Bäddarna (som är billiga Bia-kopior) fick lagas med svart vävtejp men lär behöva bytas ut snart ändå. Så ledsamt att han är så rädd och att han blir så ”galen” – det är förvisso lika synd om Sigge när han är rädd men han blir ju i alla fall inte destruktiv och det är ju nog bättre både för honom och omgivningen. Kenzo har ju bland annat slitit sönder nätet i hundgården och hur bra är det för tänder och tassar, liksom…. Usch, inte kul. Hoppas verkligen att det blir en sommar utan alltför mycket åska, för annars vete katten vad som händer.

Kenzo har för övrigt börjat tackla av känns det som… han blir 12 1/2 år nu i maj och det märks rätt mycket. Vi får se, jag hoppas att han i alla fall håller sig pigg över sommaren så han får njuta av att ligga ute i solen och ha det bra (och slippa åska) för han älskar verkligen att slappa på altanen och steka sig i solen. Han är inte dålig på något sätt, men han känns riktigt gammal nu och jag undrar om det är sista sommaren vi får med honom. Mycket ledsamt men det spelar ju ingen roll hur ledsamt det än är, man måste tänka på hundens bästa. Men det skär i hjärtat att skriva det här. Fina rara Kenzo.

Gammelpojken Kenzo myser!

Gammelpojken Kenzo myser – han älskar att ligga i fackverket till altanen… 😉 undrar vad han kommer att tycka när vi bygger klart altanen…. (när nu det blir av)

 

Igår var det åter igen dags för agilitykurs, den här gången utan instruktör. Tyvärr kom jag lite sent då vi först hade tävlingsmöte för en tävling som jag ska vara tävlingssekreterare på, så de hade hunnit köra en övning när jag anslöt men jag tror inte jag missade så mycket. Vi skulle filma en sekvens under kvällen, valfri och vi fick inte göra om den, jag valde helt enkelt att få filmat första försöket, vilket var en relativt enkel bana men med ett blindbyte och det är vi ju inte superbra på – eller rättare sagt JAG är inte så bra på det och visar jag fel så gör Gari fel. Den här gången lyckades jag dock förvånansvärt bra och det hela gick smidigt. Efterföljande övningar gick lite blandat och visade bland annat på att:

  • Jaako-svängar är jag inte nån stjärna på.
  • Visar jag rätt så gör Gari rätt så långt han bara kan.
  • Han drar iväg rejält på externbelöningen (boll) och får jättefin upploppssträcka, kul!
  • Icebug-kängorna är helt okej att springa med på lite lagom halt gräs och mycket bekvämare än mina fotbollsskor.
  • Blindbyte är svårt för man måste hålla rätt på fötter, händer, hinder och hund… puh. 
  • Linser är bättre än glasögon när det regnar…  😉

Kul och trevlig kväll som vanligt, det enda som stör mig lite är att det känns som att jag aldrig kommer att kunna se var det är lämpligt att göra olika byten, svängar etc.  Det är verkligen jättesvårt, eller så har jag helt enkelt inte nån riktig blick och talang för det…. kan ju iofs vara så enkelt. Nå, med tiden lär jag mig förhoppningsvis att känna igen vissa situationer. Tur ändå att jag har en så enkel och lättstyrd och snäll hund att lära mig på. 🙂


Lämna en kommentar

Aha-upplevelse

Ibland händer det ju att man får en sån där aha-upplevelse där man bara tänker ”varför insåg jag inte det här innan?” och så frågar man sig själv om man egentligen är helt dum eller vad… 😉

En sån fick jag en kväll tidigare i veckan när jag höll på att lägga upp Kenzos tävlingsresultat här på sidan (eftersom jag nu så gott som lagt ner min gamla hemsida) och när jag skrev in alla resultat så insåg jag ju att vi tävlade en hel del… Inte så mycket i klass 1 och 2 förvisso men sen när vi kom till klass 3 så blev det 12 starter innan vi fick ihop LP3 och i eliten startade vi 11 gånger, där hade vi dock championatet efter 8 starter men det blev några starter till bara för att det var rätt kul att tävla.

Och bara det ger ju mig en tankeställare… jag tyckte faktiskt det var kul att tävla! Jag som egentligen blir väldigt nervös och stressad, kanske inte så mycket pga prestationsångest som att jag har en lätt social fobi. Trots att vissa moment ofta strulade för oss – rutan var ett hatobjekt då Kenzo verkligen hade jätteproblem med det momentet, resten var rätt säkra men sen kan ju allt händ – så var det nog ändå så att jag kände mig väldigt trygg med vad Kenzo skulle hitta på; att han hade problem med rutan var ju tråkigt men ingen nyhet och inget som ställde till något egentligen.

Kanske är det här delar av problemet ligger, jag är inte trygg när jag och Gari går ut på planen. Varför vet jag inte, men det var väl ungefär här jag fick min aha-upplevelse. Varför har jag inte tävlat massor med Gari? Varför har jag försökt mig på en eller möjligtvis två starter per säsong och trott att det skulle funka? Det gör ju att pressen att klara uppflyttning på den starten blir enorm – pressen från mig själv då alltså. Vad jag BORDE göra är ju att anmäla till en hel massa tävlingar, skit samma sen om vi blir uppflyttade på första försöket, det är bara att köra vidare och skulle vi lyckas bra så får han väl ha titeln LP2 då. 😉 Och vi skulle få en hel massa chanser att ”träna på att tävla”, vilket vi (framför allt jag – sköter jag mig så sköter sig nog Gari) är i stort behov av!

Jag tror att det har hängt ihop med min otrygghet och Garis osäkerhet vid platsliggningen, jag har inte velat tävla mer än nödvändigt, framför allt inte tidigare när platsen i klass 2 var med dold förare, men i så fall skulle jag ju avstått platsen och kört resten, som en träningstävling…

Jaja, det är ju inte försent än, även om hundstackaren fyller 6 år i sommar och jag kan känna att vi tappat massor av tid – Kenzo var 7 år när han tog sitt lydnadschampionat men det är ju bara att inse att Kenzo och Gari är två helt olika hundar även om de i många fall är väldigt lika. Vad gäller deras reaktion på hur jag beter mig är de dock mycket olika; Kenzo bekymrade sig ju inte om att jag var nervös, han jobbade på lika glatt ändå. Å andra sidan så var han svårbelönad då varken godis eller leksaker var riktigt intressant; han gillade sociala belöningar, ju mer jag klappade om och peppade honom desto gladare blev han, men han var verkligen inte beredd att jobba häcken av sig… lite lat har han alltid varit. 😉 Där har jag en helt annan situation med Gari, som visserligen blir glad över social belöning men som också går att höja extra genom godis eller leksak och som generellt är mer högtempererad och med har mer motor än Kenzo.

Garibaldi lär dock ha många år kvar som lydnadshund så det är ju bara att ta tag i ”eländet” (dvs mina fobier och nerver) och anmäla till en massa tävlingar.

Det känns som att den pausen vi haft under vintern vad gäller lydnaden (dvs. mer organiserad lydnadsträning på klubben) har varit jättebra, sen har också agilityn gjort det jag hoppades, nämligen hjälpt oss att komma igång att träna och ha roligt ihop. Dock verkar det som att trots att både Gari och jag gillar agilityn så är det ändå lydnaden som drar igång oss båda lite mer. Gari kan vara trött efter en stunds agilityträning i ridhuset men ber jag honom komma fot och göra lite övningar så laddar han direkt på igen. Lite spännande, med tanke på hur de flesta hundar laddar som sjutton i agilityn, men det kanske hänger ihop med att lydnaden är så inarbetad i honom/oss och agilityn är ny och tröttande eftersom vi båda verkligen måste anstränga oss och tänka till hela tiden. 😉

Våren ÄR alltså på väg!

Våren ÄR alltså på väg!

På temat träning så har det hittills i veckan hunnit bli lite träning, dock inte så mycket lydnad. I måndags blev det mest bara promenader, sen testade jag vår nya bilramp – som ska underlätta för framför allt Kenzo, men så småningom förmodligen även Chili, att ta sig in i bilen – och den funkade bra, förutom att aluminiumramen var vass som f-n i vissa hörn så det måste vi slipa ner i helgen. Tyvärr lyckades Chili skära sig lite i ett bakben men som tur var inte så djupt. Han fick nämligen testa att gå på rampen eftersom vi upptäckte att han inte ville gå på rampen till simbassängen på Valla djurkliniks sim, vilket var lite oväntat då han alltid varit miljöstark men det är väl hans dåliga balans och bakbensaktivitet pga ryggen som gör att han nu är osäker. Hur som helst så gick han, efter lite träning, på den här bilrampen, men det krävdes en del klick och torkad lever som belöning. 😉 Synd att han skar sig, jag kommer nog inte våga träna vidare på den här rampen även om vi filar till den, den är lite för skarp i kanterna för att vara riktigt bra, däremot tror jag den kommer att vara helt ok för att bara kliva upp i bilen med, men för riktig rampträning får det nog bli att vi använder den kontaktfältsträningsramp som Martin ska fixa i helgen.

Gari fick testa rampen några gånger, ner från altanen, som kontaktfältsträning och här ser man att han direkt är med på att stanna längst ner, så beteendet finns där, om än inte befäst ännu, framför allt inte när det är riktiga hinder. Bara att jobba vidare.

Chili fick även träna lite snurrar och jag ser att han lätt snurrar åt höger men däremot har mycket svårare att snurra åt vänster (som är hans svaga bakben), så det får vi jobba vidare på. Gari fick även lite bakdelskontrollsträning mot en vettig högerfotposition och det gick så där…

Soluppgång

Soluppgång en tidig morgon i mars

Tisdagen uppvisade ett strålande väder med ljuvliga 8 plusgrader på eftermiddagen, soligt samt vindstilla. Jag tog två promenader, varav den med Gari och Kenzo lite längre – Kenzo var rätt trött i slutet och kanske även lite varm; han blir ju varm bara det är några plusgrader och sol. 😉 Gari däremot galopperade på ute på fälten större delen av rundan, han tycker verkligen det är jättekul. Jag hade funderingar på lite föremålssök i trädgården men ändrade mig och hämtade bollkastare och några bollar, sen körde vi bolluppletande på fältet som var täckt av 4-5 cm blötsnö. Garibaldi jobbade på bra, fast försökte byta boll några gånger – han föredrar tennisbollar framför hårdare gummibollar och han föredrar piptennisbollen före de andra tennisbollarna. 😉

Gari njuter av att springa på skaren på fälten i 8 plusgrader!

Gari njuter av att springa i blötsnön på fälten i 8 plusgrader!

Tog sen ut Sigge för samma sak, insåg så småningom att jag inte hade stängt dörren till gästrummet så han hade förmodligen stått i soffan och sett oss stora delar av tiden. Anledningen till att jag insåg det var att han sprang 3-4 skick och sen var han totalt slut, åtminstone i huvudet… 😉  typiskt när han stressat och haft sig innan han får komma ut. Vi körde några skick till men det sista fick jag hjälpa honom med för han var totalt väck. 😉

På onsdagen jobbade jag lång dag, vilket gjorde att Martin och jag kunde samåka. Väl hemma blev det två promenader och sen tränade jag lite kort på altanen medan Martin lagade mat. Gari och Sigge fick träna på bakbenskontroll vid högersidan, plus några andra småsaker och Chili fick träna på att snurra; han har fastnat lite i att snurra åt höger och inte alls åt vänster, kanske för att han valde höger först och jag belönade det ett par gånger, eller så är vänster svårare? Han har sämre rörlighet i vänster bakben, det kan säkert spela roll. Så jag kom på att han kanske kunde gå runt en stol istället för att snurra fritt och det gick bättre, om än inte bra.

Soluppgång igen

Soluppgång igen – svårt att få nog av dem just nu. Här även med måne. 🙂

Torsdagen blev träningsfri, då jag skulle iväg på teater – Familjen Adams på Östgötateatern, kan definitivt rekommenderas – på kvällen och fredagen blev också träningsfri då vi var och handlade. Vi flexade ut vid halv fyra, rastade två rundor i ljuvligt solsken och åkte sen till CityGross. Helt ok förutom att vi var på CG tidigare än vi brukar, det var mycket mer folk där än det är när vi kommer vid 19-tiden, men sånt får man väl leva med. 😉

Tidig fredagmorgon

Tidig fredagmorgon

Igår, lördag, hade jag planer på att åka till klubben för lite lydnad, men städningen hemma (synnerligen nödvändig och aning eftersatt…) tog längre tid än beräknat så det blev träning hemmavid istället. Martin hade en kompis på besök så hundarna hamnade i hundhuset, utom Kenzo och jag tog ut dem en och en för lite träning, vilket gjorde att de som var ”kvarlämnade” ylade, pep och skällde ut sitt missnöje… Träningen bestod i saksök för Garis och Sigges del, 8 föremål, en del med lite kluriga gömmor; t.ex slangbitar (varav en ganska genomskinlig) som jag trätt på kvistar i träden och lite sånt – Sigge hittar ju allt medan Gari inte har riktigt lika stort intresse för föremålen och tycker att det blir lite halvtråkigt efter 4-5 föremål. 😉 Han fick även träna yttepyttelite lydnad. Chili fick träna på att snurra i cirklar, fortfarande svårt åt vänster, så jag hämtade en slalompinne som faktiskt gick att sticka ner i gräset i den snöfria delen av trädgården och så fick han gå runt den och äntligen fick han till hyfsade vänstersnurrar. Sen var det fyra väldigt trötta hundar, jag tror det som tog hårdast var allt stök de höll på med i hundhus och -gård. 😉

Idag började vi med sovmorgon; släppte ut hundarna för en snabbkiss vid 7 och sen sov vi allihopa gott till larmet ringde kl. 9. Garibaldi och jag for iväg till Staby ridhus för att träna agility, idag var det en klurig bana med bland annat balans och slalom, tydligen så går balansen bra inklusive kontaktfälten (jag har inget direkt kommando utan bara ropade ”stanna, stanna!!” och han stannar fint med baktassarna och ibland även framtassarna på kontaktfältet. Däremot gick INTE balansen när han var på min högra sida… först fick jag bara upp honom 2 meter, sen hoppade han ner, sen så småningom sprang han hela vägen upp, men hoppade ner från mittdelen… högt, men det verkar inte bekomma honom… puh. Slutligen fick jag honom att springa hela vägen upp, hela mittdelen och sen en meter på nerfarten innan han hoppade ner… det fick räcka. 😉  Uppenbarligen är högerhandling svårt och varje ny grej måste läras in separat. Det låg en tunnel under hindret också, vilket kan ha bidragit till svårigheten. Banan vi körde var denna:   http://tokhundarna.files.wordpress.com/2013/03/imap-0017.jpg  Gari och jag körde delar av den, bland annat 4, 5, 6, 7 och 8 i följd, vilket gav slalom mitt i en bana, något som vi inte alls testat innan men som gick bra om jag är med och styr honom massor med kroppen. Det går faktiskt framåt hela tiden och det är ju himla kul. 🙂

Våra spårmarker idag

Våra spårmarker idag

När jag kom hem blev det te och mackor, sen satt jag och blinkade som en uggla men istället för att gå och lägga mig på soffan (som jag egentligen var mest sugen på….) så gick jag ut och la spår till grabbarna bus, på skarsnön nere på fälten. Det blev ca. 250 meter till Sigge och 450 till Gari. Spårarbetet var…. vimsigt, det var tydligen jättesvårt att spåra på hård skare med en del vind, jag hade iofs räknat med det så jag var jättenöjd med hur de jobbade ändå. Sigge körde lite väl mycket muskler ibland, medan Baldi körde mer ”zick-zack” över spåret och tog sig fram på det sättet. På ett ställe i hans spår hade jag runda en stor sten som gick i dagen och alltså korsat mitt eget spår men det fixade Gari, om än lite vingligt. 😉

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

 

Avslutade med en promenad på fälten med gamlingarna och även Sigge fick följa med då han inte fått lika mycket aktivering som Gari idag. Slutligen så fick de till kvällsmat varsin färsk fläsklägg, på 8-900 gram, förutom Sigge som fick oxsvans i samma mängd, eftersom han avskyr rått fläskkött. Det tog nog på grabbarna för nu sover de som små snarkande stockar. Älskade finpojkar!

Promenad, Sigge busar med husse

Promenad, Sigge busar med husse. Nya fina halsbandet har Sigge förresten på sig, samma som brorsan fast blått istället för Garibaldis rosa. 😉 Beställt från England till det facila priset av 250 kr inklusive frakt. 🙂  Tog en vecka att få det, snabbt och bra!


Lämna en kommentar

Drag, lydnad och agility

I helgen känns det som att jag äntligen kommit igång igen ordentligt efter att ha varit sjuk. I lördags blev det en sväng till stan för att handla mat och andra nödvändigheter, när vi sen kom hem tog jag tag i lite träning med hundarna. Först en uppvärmningsrastning med Sigge där Chili också fick hänga med, sen in med Chili och ut med sele, draglina och spark till Sigge, plus ett par skålar och köttbullsbitar. Ställde upp skålarna med kanske 75 meters mellanrum och sen körde vi mellan skålarna några gånger. Det gick snabbt för Sigge att fatta och trots att jag la godis en den skål vi stod vid så fokuserade han snabbt om till den i andra änden av sträckan. Ökade på sträckan lite så det var drygt 100 meter och körde några gånger till. Sigge skötte sig verkligen utmärkt idag!

Chili, matte och Sigge

Chili, jag och Sigge för några år sedan när vi fotade till en artikel jag skrev i Dubbelsporren. Numera får inte Chili dra pga sin spondylos, vilket är lite synd för de drog fint tillsammans.

Bytte hundar och tog ut Garibaldi och Kenzo på en runda, sen in med Kenzo och så fick Gari dra sparken. Han skötte sig också bra, inte riktigt lika fokuserad framåt som brorsan men bra nog. Gick en sväng upp för backen, där drog han nästan inte alls eftersom vi inte hade något som lockade, men det räknade jag med, däremot på vägen tillbaka så drog han riktigt bra. Efter dragträningen så tog jag direkt ett pass lydnad med Gari, för att se hur han jobbade när han var lite fysiskt trött. Det gick utmärkt, bättre än jag hade väntat mig och vi körde en del kedjor samt en del enstaka moment. Mest vanlig lydnad men även lite rallylydnadsmoment och nu börjar vi äntligen få till snurren ut från mig, däremot mot mig är lite svårare men börjar lossna det med.

Bytte hund igen och tog ut Sigge för ett pass rallylydnad som han gjorde jättebra. Fokuserad och uthållig och hans fotgående på höger sida börjar bli riktigt bra! Duktiga killen! Det var nu nästan mörkt men ändå – tänk att man kan vara ute och träna nästan fram till kl. 18 utan att behöva lampa!

Avslutade med att Chili fick träna på att snurra, han tycker det är jobbigt att tänka själv och blir rätt pipig men han börjar inse vad han ska göra. Funderade på om jag skulle ta och träna lite slalom med honom, dock med längre avstånd mellan pinnarna, bara för att stärka rygg- och benmuskler, tror det kan bli bra.

Igår var det äntligen dags för agilityträning i ridhuset igen, jag har ju fått två veckors ofrivilligt uppehåll pga sjukdom. Jättekul att köra igång igen men puh… ingen lek att springa omkring så där när man knappt rört sig alls på över två veckor! Första banan var dessutom trixig som f-n och jag fick springa rätt bra för att försöka hjälpa Gari… hade seriös andnöd efter första passet. Sen lugnade det sig tack och lov och vi körde delar av banan som gick riktigt bra. Avstod balansen då vi inte har några vettiga kontaktfält, det kommer att bli det samt gungan som vi ska fokusera på närmaste tiden framöver. Har anmält oss till en tävlingskurs som börjar i april och då ska hunden kunna alla hinder – i dagsläget KAN han A-hindret och balansen (men däremot inte gungan) men kontaktfälten har vi inte tränat så det måste bli fart med det nu.

Sötnos!

Finaste Garibaldi 

Andra banan var en enklare ovalbana med 5 hinder och två tunnlar. Tycker att Garibaldi haft lite dåligt driv senaste gångerna så idag bytte jag belöning till ett fat med godisbitar och en kastad pipboll och nu jäklar blev det fart på Gari. 🙂 Glömmer ibland bort att han visserligen gillar att kampa men älskar att springa efter kastade bollar och att springa till godisskål/fat är en absolut favorit.

Att jag är otränad kände jag av rejält idag! Två dagars fysisk aktivitet kändes, kan jag säga. Och ändå så gav jag mig ut och körde drag med Sigge idag igen…. 😉  Idag var tyvärr underlaget extremt tungt och jobbigt – i lördags gled sparken nästan av sig själv medan idag fick jag sparka så gott som hela tiden. Säkert jättebra för min träningsvärk…. 😉  Sigge tog slut ganska snabbt i det tunga föret, men vi fick kört 4 sträckor, totalt ca. 7oo meter. Därefter tränade vi lite lydnad och han var lite tagen av den fysiska ansträngningen, det märktes, men han jobbade på så gott han orkade och det mesta gick bra. Hans fot på högersidan är riktigt bra, jag är supernöjd med honom!

Även Gari fick träna lydnad och på honom märktes det också, precis som på mig, att två dagars fysisk aktivitet efter flera veckors overksamhet tar hårt. Han var duktig men kändes lite trött, så passset blev inte jättelångt, kanske 15 minuter. I och för sig hade han även fått springa lite sträckor när vi rastade – jag sätter honom och lägger några bitar godis ca. 1 meter bakom honom, sen går Kenzo och jag ca. 75-100 meter, jag kallar in Gari och när ha kommer ifatt oss får han springa tillbaka och ta godiset och så går vi vidare och han får åter igen springa ifatt oss. Det betyder att en sträcka på 100 meter för mig och Kenzo blir 3oo meter för Gari och det är ju rätt bra utnyttjande av promenaden när jag inte vill gå för långt pga Kenzo.

En gång under lydnadsträningen när jag och Gari kampade kände jag att hans tand tog i min knoge, sen tänkte jag inte mer på det men när jag sen kom in hade jag blod över hela knogen… oups. 😉  Lite spännande att jag inte ens märkte det…. då är man väl rätt engagerad i träningen antar jag. 😉

Avslutade med lite träning med gamlingarna, Chili fick träna på frivilliga snurrar – nu har han börjat snurra fint men bara åt ena hållet, så nu får jag nog försöka plocka fram snurrar åt andra hållet. Han fick även testa på att gå slalom med lite längre mellanrum än normalt och det gick fint, fast jag lockar honom genom portarna; målet är ju inte att få till en agilityslalom utan bara ren fysträning så då spelar det inte så stor roll hur vi gör det. Sist fick han leta godis i snön i trädgården, snötäcket är väl ca. 15-20 cm och ganska tungt och blött, när han letar godis så skrittar han fint omkring i det så det är säkert bra träning.

Kenzo fick göra samma sak förutom snurrarna och sen var alla hundarna nöjda – eller ja… när de väl hade fått mat efter att ha vilat lite DÅ var de till slut nöjda. 🙂

Känns skönt att ha varit så flitig med hundarna tre dagar i rad, kanske börjar den riktiga träningslusten verkligen komma tillbaka nu när dagarna blir längre och längre – det är nästan ljust på mornarna nu vid 6.30 och sen är det ju också nästan ljust ända fram till 17.30 – underbart! 🙂