Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


1 kommentar

Deprimerande

Ja, rubriken avser framför allt valet igår… jag kan tyvärr inte dra någon annan slutsats än att en stor del av svenska folket är naiva och/eller dumma i huvudet på riktigt… varför skulle annars SD få så många röster?! I området där vi bor fick de ”bara” 18%, vilket i mina ögon är 18% för mycket men jämfört med andra områden där de hamnade på över 30% så känns det ju nästan uthärdligt med 18%. Vad är det för fel på folk?!? Jag är verkligen inte speciellt intresserad av politik, har inte tittat på en enda valdebatt, inte läst partiprogram etc. utan mest läst lite nyheter här och där, men man behöver ju faktiskt verkligen inte vara politiskt intresserad och heller inget geni för att inse vad SD står för. Åh, nog försöker de dölja det genom nån sorts polerad fasad, men jag känner vingslagen från 30-talets Tyskland sväva i bakgrunden som ett spöke… eller kanske är det stöveltrampet man hör…. är det dit vi vill? Fattar folk verkligen inte eller kan det vara så jävla illa att folk vill ha ett sånt samhälle?!?

Min kära make säger att det beror på att folk är missnöjda och känner att enda sättet att visa det ordentligt är att rösta på SD… vad nu det skulle leda till begriper jag dock inte. Om något är helt åt helvete så blir det väl för fan inte bättre av att man väljer något ännu värre?!? Fy för satan, rent ut sagt. Så, nu har jag svurit klart och mer politik än så här lär det inte bli i den här bloggen.

Ett helt annat ämne, inte alls viktigt i det stora hela men som ändå upptar mycket av mina tankar idag, är hundträning, eller snarare tävling. Mer specifikt tävling med Garibaldi. Jag var dum nog (kan jag i efterhand konstatera) att anmäla till Åhus BKs lydnadstävling som ägde rum igår, efter att ha tränat rätt mycket senaste veckorna, fått kommendering av Martin, kört mycket tävlingsmässiga kedjor, fått filmat ett pass som såg riktigt fint ut… kort sagt så hade jag vissa förhoppningar om att vi kanske skulle kunna göra en hyfsad tävling, inte med uppflyttningspoäng men ändå så att det kändes bra och jag fick se vad vi behöver träna på.

Vi måste ju tyvärr avstå platsen då Gari inte ligger om jag gömmer mig, men det är som det är och jag vill inte att det ska hindra oss, vi kan köra vidare ändå tycker jag. Men igår stod det smärtsamt klart för mig att antingen måste jag radikalt försöka ändra på något eller så pensionerar jag Garibaldi så här vid 7 års ålder och satsar enbart på Indigo istället…

Det hela bottnar i att Gari avskyr att tävla – eller snarare, han avskyr att göra något med mig när jag är nervös. Han är EXTREMT känslig – igår såg jag det väldigt tydligt. Ändå var jag inte alls så nervös som jag kan bli; jag fick i mig frukosten med god aptit (inte alltid jag har lyckats med det innan tävling tidigare) och jag kände mig relativt i form för att tävla. Men när vi skulle gå ut till bilen så vägrade Gari att följa med…. han stod i hallen och ville inte följa med ut genom dörren… redan hemma hade han alltså märkt av min nervositet.. . Han följde med när jag lockade lite men utanför dörren stannade han igen och ville inte gå. Jag kunde lagt ner redan där, inser jag i efterhand. 😦

Vi var fyra startande, jag drog startnr 2, sittandet i grupp var först och jag kände ändå att ”det här ska vi greja”. Var tydlig när jag lämnade G men när jag vänder mig om så står han upp…. sen stod han snyggt och prydligt hela momentet, rörde inte en tass men vad hjälper det?

Resten av tävlingen fortsatte i samma stil. Vi nollade hopp-apport, rutan, borde nog nollat fjärren men tror vi fick 5, snäll domare. Metallapporten och vittringen var undantagen, där fick vi 9 resp 8.5… i övrigt var det 5 och 7 som gällde tror jag.

Jag var riktigt ledsen när jag gick av planen, ledsen på hela situationen, jag skämdes över att ha gått ut på planen och visat upp en hund som såg ut som han aldrig hade ens tränat vissa av momenten och som verkligen inte såg ut att ha kul. Jag tror att om jag hade gått in med Indigo så hade han fått ungefär lika bra poäng, trots att det är flera moment han inte kan. Han hade förmodligen varit entusiastisk i alla fall och tyckt att det var roligt. Tack gode gud att han är en stabil kille som fullständigt skiter i att matte är nervös – ja, vi har ju inte tävlat så helt säker kan jag ju inte vara men jag har varit rejält nervös på utställningarna och han har varit precis som vanligt – han är mycket lik Kenzo i det fallet, Kenzo brydde sig heller aldrig om ifall jag var nervös. Faktiskt inte Chili heller; för Chilis del var det hans osäkerhet i gruppmomenten som ställde till det och så här i efterhand kan jag tycka att jag nog inte borde slutat tävla honom utan istället fortsatt och kört men hoppat över gruppmomenten…. lätt att vara efterklok och det här var ju synnerligen ett sidospår men det har helt enkelt blivit en massa tankar och funderingar senaste dygnet.

Ja, jag erkänner att jag är ganska ledsen just nu… jag har en hund med fin kapacitet men med en mentalitet som bara inte fixar att jag är nervös. Att jag ska sluta vara nervös är nog bara att glömma – även om jag skulle kunna träna upp mig till att vara mindre nervös så kommer jag nog aldrig att vara helt lugn. Så hur löser man det? Säg inte ”ta nya tag” eller ”ni fixar det nästa gång”… så enkelt är det inte. :-/

Just nu tar jag träningspaus med Gari och koncentrerar mig på Indi istället. Har varit ute och tränat ett pass lydnad ikväll och han är verkligen ett litet lyckopiller. ❤

Jag kommer säkert att vara nervös även när jag ska tävla med Indigo men samtidigt längtar jag jättemycket efter att komma ut på tävlingsplanen med honom, det ska bli otroligt roligt… 😀

Nästa vecka börjar Indi och jag för övrigt kurs, Agility Foundations som hålls här hemma i träningshallen av instruktör Ida Pettersson, det ska bli jättekul!


2 kommentarer

Tiden flyger…

Jag inser att jag är jättedålig på att blogga just nu, senaste inlägget är över två veckor sedan, när Indi fyllde 1 år. Men våren är som vanligt hektisk; det har inte blivit mindre att göra nu på nya stället. 😉

Vi har i alla fall pysslat vidare i trädgård och köksträdgård samt att jag har tränat lite hund.

Växthuset är rengjort, gamla lister är borttagna, nya är beställda och sen ska bara några rejäla reglar på plats innan växthuset kan ställas tillbaka och glaset monteras.

Växthusstommen rengjord

Växthusstommen rengjord

Martin fixar rent grunden till växhuset

Martin fixar rent grunden till växhuset

 

Valborgsmässoafton firades hemma i lugn och ro, vi grillade en fantastiskt god lax, kryddad med bland annat Sankta Marias Carribean rub och lite annat. Den grillades med indirekt grillning och blev så otroligt god!

 

Vi firade Valborgsmässoafton hemma i lugn och ro, med otroligt god grillad lax (indirekt grillning), kryddad med bland annat chili, ingefära och vitlök

Laxen när den precis lagts på grillen

 

Vad gäller hundträningen så har jag jobbat vidare med Indigo och Garibaldi. Indi är verkligen rolig att jobba med, dock märks det att han inte är van vid att jobba i sol och värme – jag har inte upplevt honom som värmekänslig alls innan men att tänka och hålla ihop i solvärmen är lite jobbigt tycker han. Vi har börjat med enkla korta kedjor, två eller tre moment och han sköter sig väldigt fint.

Garibaldi har bland annat fått jobba med framåtsändandet, krypet och fjärren.

Vi har också tränat uppletande på vall. Superfint jobb av Gari som nu helt verkar ha insett att han måste ut i hörnorna. Entusiastiskt jobb av Indi, dock med byte av föremål samt viss vilja att gärna kuta ett par varv först innan han kommer tillbaka in med föremålet. 😉  Inte helt förvånande, då han älskar att springa. 🙂

Gamlingarna har mest fått njuta av vädret och Sigge har fått leka med frisbeen, något av det bästa han vet här i världen. 🙂

Husse och Sigge roar sig!

Husse och Sigge roar sig!

Ibland fångar han den riktigt fint!Ibland fångar han den riktigt fint!

Ibland fångar han den riktigt fint!

Full fart gillar Sigge!

Full fart gillar Sigge!

Fina Sigge sötnos!

Fina Sigge sötnos!

 

I köksträdgården gräver vi vidare, tredje kvarteret håller på att färdigställas (varje kvarter är ca. 100 m2) och så fort nätterna blir lite varmare och jag har hunnit avhärda plantorna så ska både sommar- och vintersquash samt auberginer och kronärtskocka planteras ut. Så här ser det ut i det temporära odlingsrummet…. väldigt fullt!

Odling på gång

Odling på gång

 

 

Indigo tränar plats

Indigo tränar plats

 

Förra helgen var Indigo och jag på ringträning på Åhus Brukshundklubb. Jag tänkte ställa ut honom en del och insåg att vi måste träna; jag är verkligen inte speciellt duktig på att ställa ut hund. Det hela avlöpte i strålande sol och Indi skötte sig riktigt bra. Lite väl fokuserad på de andra hundarna – han vill väldigt gärna hälsa på och leka med alla – men duktig vid hanteringen; han är ju generellt rätt galen i folk och vill gärna klättra upp och pussas… men han kunde faktiskt stå riktigt vettigt. En av de andra deltagarna tog en del superfina kort på Indigo:

 

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

 

Det var det där med att pussas ja... ;)  Foto Eva Olsson

Det var det där med att pussas ja… 😉 Foto Eva Olsson

 

I helgen som gick var det National d’Elevage i Frankrike, dvs den stora beauceronspecialen. Jag önskar att jag hade kunnat vara med i år men det fanns tyvärr ingen möjlighet till det. För Indigos uppfödare gick det väldigt bra, många fina resultat både för de egna hundarna och valpköpares hundar. Indigos bror var med, tänk så roligt om jag och Indi också kunde varit där… Jaja, det kommer väl fler tillfällen. 🙂

Riktigt roligt var att en av deras hundar blev BIS – Green II de la Noé d’Orient! Kenneln blev också andra bästa uppfödare. Så roligt och så välförtjänt! 🙂


Lämna en kommentar

Träning, trädgårdsjobb och en insikt

Det har inte blivit så mycket träning senaste veckorna, istället har vi traskat lite längre promenader Garibaldi och Indigo. De har fått gå i sele så slipper vi greja med att gå fint, förutom genom byn där man vill ha styr eftersom det kör en del bilar (vi lyckas ofta gå där lagom till det är dags för folk att åka hem från jobbet…).

Förra veckan blev det dock ett pass var med grabbarna i hallen och jag slogs av en insikt – Garibaldi tycker inte att det är kul att träna agility… Han hatar inte det men han är helt enkelt väldigt oengagerad, gör det mest för att jag ber honom. Direkt när vi går över till att träna lydnad så ser jag hur hela hunden lyser upp och han blir engagerad och mycket mer peppad. Helt oväntat kom väl inte denna insikten, jag har nog anat det ett tag men det var nog först nu som det verkligen slog mig. Kanske för att skillnaden mot hur Indigo tar sig an det är så himla stor….

Indi – han ÄLSKAR redan den lilla agility han har fått springa. Han älskar förvisso att springa så jag är inte förvånad. 😉  Framför allt är det tunnlarna som han tycker är hejdlöst roliga att springa igenom men även att springa genom hinderstöd, eller att hoppa låga hinder, tycker han är kul och gör det även när han får kuta fritt med leksaken.

Han fick testa på lite slalom förra veckan, bara fyra pinnar och med slalombågar, i trippeluppsättning. Ett par gånger hoppade han helt enkelt rakt ut över bågarna (inget fel på vigheten, typiskt beauceron!) men sen förstod han vad det var som gjorde att han fick kampa med brandslangen och efter några gånger bjöd han frivilligt in i slalomet. 🙂 Så kul att se! Kommer inte köra speciellt mycket slalom med honom än eftersom han är så ung men jag har köpt ett enkelt 6-pinnars träningsslalom som kan ställas från allé till slalom och det ska han få börja springa igenom så länge.

Lite mer träning blev det en kväll nu i veckan, då fick Indi springa genom alléslalomet vilket han tyckte var jättekul – ja, han fick ju springa så det var klart att det var roligt. 😛

Sen blev det en platsliggning när han ändå behövde pusta ut lite. Han ligger lugnt och stabilt, måste verkligen börja träna det här på andra platser och med hundar runt omkring nu!

Lite fritt följ, inkallning och läggande under gång tränade vi också på. Han kan ibland vara lite lugn i lydnaden – han är inte en hund sin går upp i varv i onödan, även om han har mycket energi och det finns gott om arbetsmotor, däremot faller han inte in i stress till skillnad från Gari som lätt laddar på vid minsta förväntan. 😉 Jag har ibland försökt köra lydnad med Indi med bara godis som belöning och då blir det lite väl lojt, åtminstone i fria följet/linförigheten. Så fort ett moment innefattar att springa (inkallning, apportering, hopp) så blir det direkt ”drag under tassarna” på honom, men jag ser gärna lite mer engagemang i ff. Men så fort jag byter till leksak så blir det en helt annan hund. Nu har jag kört en del med synlig/delvis synlig belöning – hängt brandslang över axeln, haft leksak i vänsterhanden men jag ska börja jobba bort det lite, i alla fall så att leksaken inte syns. Blir ju lätt annars att han lär sig att så fort han ser en leksak så blir han engagerad och höjer sig, medan så länge leksaken är osynlig så är han lite mer obekymrad. 😉  Det är ju inte det att han inte tycker det är kul – svansen viftar och det syns att han gillar att jobba, men lite mer tryck, flashighet eller vad man ska säga, vill jag ha. Nu sist körde jag med liten pipleksak hopknölad i handen så han inte såg den men så att det var lätt att kasta/släppa den till honom och det funkade fint. 🙂

Garibaldi då… ja, eftersom jag har bestämt mig för att inte köra agility med honom så fick det bli lite lydnad, den här gången brukslydnaden. Vi jobbade bland annat med framåtsändande och kryp. I krypet går han upp i varv något helt otroligt – numera räcker det att jag kommenderar ”ner” som jag använder vid nedläggning inför krypet, då går han igång och ljudar! Sen kryper han racerfart om jag inte kommenderar ”sakta” några gånger – DÅ kryper han fint, men fortfarande med något för hög aktivitetsnivå. Jag har testat att belöna mindre/inte alls, omvänt lockande och säkert något mer men det har bara inte blivit bättre.

Den här gången fick jag dock en idé och började mata honom med små små godisbitar med mycket kort intervall. Jag kommenderade ”ner” och direkt släppte jag en godisbit mellan tassarna, direkt han svalt den fick han en ny. Tog några försök, sen slutade han ljuda på ”ner” – något som annars brukar öka ju fler gånger vi gör det. 😉 Han fick även krypa lite och där gick jag knappt framåt utan sa ”kryp” och gav direkt en godbit och sen ytterligare flera med kort intervall. Funkade riktigt riktigt bra, tar dock säkert ett tag att jobba om hans förväntan, men det är ju bara att köra vidare. 🙂

Får nog bli start i högre spår till hösten – han är ju skottberörd och ligger inte platsen (ligger för övrigt inte dold plats ens utan skott tyvärr, vilket ställer till det lite i lydnadsklasserna) men å andra sidan är han en mycket duktig spårhund, går en fin lydnad (om jag inte är alltför nervös) och gör i dagsläget fina uppletande, även om han slarvar lite i hörnorna ibland, så jag tycker att vi ska ut och tävla spår, om vi får till en bra helhet så ska vi klara uppflyttning utan platsen. Vore jäkligt roligt att ha en hund i elit spår. 🙂

En anledning till att det inte blivit så mycket hundträning senaste tiden är att vi jobbat i trädgården en hel del. Vädret var strålande förra helgen och vi har slitet med dels det gamla växthuset och dels den blivande köksträdgården.

Växthuset är i rätt dåligt skick, med många trasiga rutor, överväxt av syrener på flera sidor och med en grund där träsockeln ruttnat. Men det är bara att ta tag i det – tomatplantorna gror i sin sålåda, så även gurkorna och växthuset kommer att behövas om si så där en månad ungefär.

Lite bilder:

2014-03-28 13.53.28

Flyttar lite violer och akleja

Flyttar lite violer och akleja

Kejsarkronorna är i full gång

Kejsarkronorna är i full gång

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor - alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor – alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Glaset på gång att tas ner

Glaset på gång att tas ner

Trädgårdsfynd

Trädgårdsfynd

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen....

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen….

Allt glas nerplockat

Allt glas nerplockat

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Blivande köksträdgård...

Blivande köksträdgård…

Garibaldi övervakar arbetet

Garibaldi övervakar arbetet

Plommonträd i full blom!

Plommonträd i full blom!

Svettigt jobb!

Svettigt jobb!

Kenzo njuter av solen

Kenzo njuter av solen

Indi buspojke

Indi buspojke

Älskade gamlingar!

Älskade gamlingar!

Det odlas för fullt... börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till...!

Det odlas för fullt… börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till…!

Två fina harlekingrabbar - Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

Två fina harlekingrabbar – Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


2 kommentarer

Nu händer det saker!

Ja, nu händer det verkligen saker, dels i träningen med hundarna men framför allt vad gäller vår verksamhet med träningshallen!

Hemsidan är klar: www.olserodshundcenter.se och härom dagen publicerade jag även vår sida på Facebook. Passade även på att göra lite reklam i en agilitygrupp på FB samt att snälla vänner och bekanta delade inlägget så att det spreds riktigt bra. Finns även en länk här på min sida, i spalten till höger, bara klicka och ni kommer till hemsidan. Tipsa gärna folk om ni känner någon som bor i trakten och vill träna inomhus. 🙂

I onsdags öppnade Martin kalendern för bokning under invigningshelgen 15-16 februari, vi bjuder på gratis träning hela den helgen och det gav fint gensvar, redan samma kväll var det många som hade bokat in sig. 🙂

Det känns jättespännande, lite nervöst men mest roligt, nu är det bara en massa små och halvstora saker som ska klaras av innan vi öppnar och så då den stora grejen – mattan ska läggas, det sker bara ett par dagar innan vi öppnar så vi hoppas verkligen att inget strular… men det ska det väl inte göra. *håller tumme*

Det går ju fint att träna i hallen nu även om man inte kan köra något direkt slitsamt som hopp, kryp eller så då det är rent cementgolv, så jag passar på att träna där ofta. Indigo är duktig, härom dagen lossnade avlämnandet som jag har försökt träna lite – han kan handtarget och tanken var att kombinera ihop när han har föremål i munnen och då få honom att komma och erbjuda en handtarget, dvs typ trycka föremålet i min hand. Han har inte riktigt förstått innan utan oftast släppt föremålet ibland några meter ifrån mig, ibland vid mina fötter. Han har några små tendenser till att vilja behålla saker om det är roliga prylar och jag har dåliga belöningar, så det gäller att vara lite smart där så han anser det värt att komma med dem. Han har inget som helst föremålsförsvar utan det är mer att om jag inte erbjuder något bra/gott/kul i byte så kan han hellre röja omkring en stund till med det roliga föremålet. Lite mer självständig än de andra fyra, helt klart men jag ser det som generellt positivt och jag får bara tänka mig för så jag bygger på värdet att lämna saker till mig.

Härom dagen så lossande det dock, jag envisades lite och höll inne belöningen och vips hade han plockat upp sin nalle och tryckt den i handen på mig. 😀  Han verkligen TRYCKER den i min hand, uppmanar mig att ”ta den nu och ge mig belöning!” och det är jättebra tycker jag. Han har inga större tendenser till tugg, inte alls som Garibaldi och Sigge, vilket jag tackar för… jag har jobbat massor med Garis tugg och nu är det ganska ok men det tar ju tid och det är så mycket enklare om hunden naturligt har ett stilla och fast grepp. Gari tuggade i början i varje steg han tog… nu blir det oftast bara när han vänder in till sidan samt att han kan lägga apporten tillrätta nån gång på vägen in, men slipper jag allt det jobbet med Indi så är det ju skönt. 🙂

Har även börjat så smått med ingångar; tidigare har jag mest jobbat med att han ska komma på inkallning i full fart, men nu har jag börjat styra in honom till sidan lite. Testade idag på promenaden och det tog väl tre repetitioner så började han förstå vad jag ville – han är verkligen inte dum. 🙂

Med Gari jobbar jag vidare med alla moment men framför allt kämpar vi med fjärr med låsta framtassar. Svåååårt tycker Gari och det förstår jag. Använder en planka som target och utgår från ”stå” och han har faktiskt lyckats att sätta sig och ha kvar tassarna på plankan några gånger, även ligg en gång men det är inte lätt – han börjar dock få en förståelse för vad det är jag vill och det är ju bara att jobba vidare. 🙂

I helgen får jag lite träningssällskap i form av Helene och Ciel, då ska Gari och jag jobba med kommendering i momenten för det är helt klart annorlunda att träna själv jämfört med när någon kommenderar och man måste göra saker när ”tävlingsledaren” säger det istället för när det känns som ett bra tillfälle, som man nog tyvärr ofta gör när man tränar helt själv. I alla fall misstänker jag att jag gör så, delvis omedvetet. 🙂