Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Ojojoj så länge sedan….

Inser att det är över 3 månader sedan jag bloggade sist!! Inte mycket att skylla på mer än att jag väl inte har varit superpigg och helt enkelt inte hade nån inspiration. Nu är inspirationen tillbaka, jag är mycket piggare pga ny medicin för min hypotyreos och nu tänkte jag banne mig ta tag i bloggen igen!

Det får bli ett lite längre inlägg nu om allt som hänt sedan sist – eller ja, allt som jag kommer ihåg, tur att jag varit lite flitigare med att uppdatera på Facebook i alla fall, så jag kan kolla lite där… 😉

Vi har haft lite otur med sjuka hundar under vintern. Det började med Chili som i slutet av november plötsligt en dag var väldigt kissnödig, åt lite sämre än vanligt och var rejält trött. Det började lite smått på fredagen, blev lite mer på lördagen och på söndagen upptäckte vi att han droppade blod från snoppen… Det blev akut resa till Hässleholms djursjukhus. Han visade sig ha nästan 40 graders feber och reagerade med smärta när man palperade bukområdet. Klippt från Facebook:

”Först blev det röntgen, en pärs i sig med en stel spondyloshund med vinglig bakkärra – betydligt vingligare idag än vanligt dessutom, förmodligen pga feber och allmänt mående. Bilderna visade dock inget anmärkningsvärt förutom en lätt förstorad prostata. Så nu blev det blodprovstagning och sen ut och ta ett urinprov – dagens enklaste då han kissade direkt han kom ut på gräsplätten… bara fram med en behållare under honom och vips var det klart. Klockan var nu 13 och det skulle bli en timmes väntetid på provsvar, så vi tog bilen till en skog med mjuk skogsstig så Chili fick traska en stund på snällt underlag. Röntgen hade visat på mycket avföring i tarmen, han har nog haft ont några dagar och inte velat bajsa ordentligt. Tyvärr ville han fortfarande inte bajsa.

En snabblunch för mig och husse blev det också och sen tillbaka till djursjukhuset där vi fick det mycket glädjande beskedet att njur- och levervärden samt blodsocker var helt normala medan däremot urinen var full med bakterier, alltså en rejäl urinvägsinfektion! Bästa diagnosen vi kunde få! Antibiotika och smärtstillande (som han ju redan går på så det var enkelt) blir det nu samt en odling på bakterierna för att se att det verkligen är rätt antibiotika han får. Nytt urinprov när antibiotikakuren är klar, så får vi se hur det ser ut då.

Det hela slutade på 6500 kr samt några hundra till för medicinen. Chili är oförsäkrad och det är ju klart surt vid ett sånt här tillfälle men vi fick ju vår älskade gamling med oss hem igen så det får det vara värt!”

Chili svarade fint på medicinen, magen kom igång så fort smärtan från urinblåsan minskade och odlingen visade att det var rätt antibiotika. Efter genomgången kur fick vi lämna ett nytt urinprov och det var helt utan anmärkning.

Man blir verkligen orolig när de är sjuka, speciellt när det är gamlingen….

Julen firades här hemma precis som förra året, i år med Martins föräldrar och min mamma. Vi hade några riktigt bra dagar även om vädret lämnade mycket övrigt att önska. Min julstämning kom aldrig riktigt igång, jag som brukar älska julen… vet inte om det var det milda vädret som gjorde det? Vi fick verkligen fina julklappar, jag fick bland annat en apportkastare och Martin fick en Nespresso kaffemaskin med tillhörande mjölkskummare, så nu får vi fantastiskt gott kaffe! 😀

Vår julgran 2014

Vår julgran 2014

Julaftonslunch med föräldrarna

Julafton med föräldrarna, en mysig och lugn dag med mycket god mat och trevlig samvaro

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin, som gör otroligt gott kaffe!

Martins fina julklapp, en Nespressomaskin (plus en mjölkskummare) som gör otroligt gott kaffe!

Strax innan jul drabbades Indi av kennelhosta. Jag var först tveksam till om det ens var kennelhosta för han småhostade och harklade sig i 2 dagar, sen inget mer. Men ett par dagar senare insjuknade de andra tre – till skillnad mot Indi var de inte vaccinerade och blev rejält mycket sjukare. Jag var orolig för Chili, med tanke på att det bara var en månad sedan han var rejält dålig av UVIn men han klarade sig faktiskt bäst av de tre. Sigge hostade inte så mycket men däremot nös han ut stora klumpar snor…Gari hostade en hel del och hostade även upp slemklumpar.

Den 28:e december väcktes jag mitt i natten av att Gari låg och flåsade. Jag hade kvällen innan gett alla tre hostande hundarna Bisolvon för att hjälpa till med slemmet och först trodde jag det var en reaktion på medicinen. Jag var ute med Gari men han var bra i magen och verkade rätt normal. När vi kom in flåsade han en stund till men somnade sen. På morgonen flåsade han dock igen och tempen visade på 39.6, då ringde jag djursjukhuset. De tyckte att de ju kan bli rätt dåliga av kennelhosta och att vi skulle avvakta och höra av oss igen vid lunch. Men vid 10-tiden hade tempen stigit och han andades kort och ytligt och nu blev jag rejält orolig, jag misstänkte lunginflammation och djursjukhuset höll med om att vi borde komma in. Så iväg till Hässleholm igen…. tur ändå att vi har ett jouröppet djursjukhus så nära som drygt 50 minuter. Visserligen har de inte öppet mer än till 22 alla dagar och sen öppnar de 8 på mornarna, så händer det något på nätterna är det Malmö eller Helsingborg som gäller, men det är ändå max 1 h och 40 minuter jämfört med när vi bodde i Linköping och hade 2.5 h till Strömsholm…

Hur som helst, lungröntgen visade på lunginflammation, han hade dessutom vätska kring hjärtat så det var verkligen tur att vi åkte in! Egentligen hade de velat lägga in honom men samtidigt misstänkte de att han inte skulle ta det lugnt där och vila är en viktig del av tillfrisknandet, så vi fick ta hem honom, skönt tyckte nog både vi och Gari. Han skötte sig utmärkt, fick visserligen munkorg på vid blodprovstagningen men röntgen – först liggande på sidan och sen på rygg – gick oväntat bra, kanske för att det var husse och jag som höll i honom, då är det ju inga problem.

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggareGari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari på återbesök 2 dagar efter att han var så dålig, redan nu mycket piggare

Gari vilar sig i form

Gari vilar sig i form

Vi fick ny tid för röntgen två dagar senare och då åkte jag ensam med honom, det var INTE lika enkelt, framför allt röntgen var riktigt jobbig. Men både röntgenbilder och prover visade på att han var mycket bättre redan efter två dagar. Ny röntgen togs sen när han hade ätit antibiotika i 10 dagar, den här gången med både husse och mig i sällskap och åter igen gick röntgen ganska enkelt. Bilderna såg fina ut och dagen efter fick vi provsvaren som också var bra, så efter ett par dagars antibiotika till så friskförklarades han. Skönt! Han fick ta det rätt lugnt under hela januari men nu är vi igång och tränar igen och han är hur pigg som helst.

Nyårsafton tillbringade vi som vanligt hemma – med en kraftigt raketrädd hund så åker man ingenstans. Det här var första året som Sigge fick Stesolid istället för Nozinan och vilken skillnad! Vi har använt Stesolid under sommarens åskväder och då har det fungerat lite varierande bra – när vi hunnit ge i tid har det varit perfekt men har han redan hunnit bli rädd är det svårare. På nyårsafton var det ju enkelt eftersom man vet precis när det ska smälla – vi har turen att det bara smäller runt tolvslaget här, sen kan det visserligen komma enstaka smällar tidigare men det är inte tillräckligt för att skrämma Sigge. Nu tuggade han lugnt märgben genom värsta smällandet och lyssnade bara till en gång när märgbenet började ta slut – lite dålig timing med benet, det kan vi förbättra nästa gång men överlag en succé. De övriga hundarna brydde sig inte alls – som jag misstänkte så är den oro Garibaldi visat kopplad till att Sigge stressar och vi försöker styra upp det hela – framför allt är han ju otroligt känslig för min sinnesstämning. När nu Sigge var lugn och därmed även jag så var Gari helt cool.

Sigge vet hur man myser <3

När det är mörkt och kallt ute så vet Sigge bäst hur man myser i soffan ❤

 

Indi och jag har ju gått kurser i höst, Agility foundation och sen grundkurs, nu efter jul fortsatte vi med fortsättningskurs. Han är jätteduktig, matte sköter sig väl också hyfsat. Vi går även handlingskurs, även denna kurs är för Ida, instruktören som vi samarbetar med och vi har hittills jobbat med framförbyten och bakombyten och igår var det dags för blindbyten. Sista gången blir det om hur man ska handla vid olika tillfällen, dvs. omsätta i praktik det vi lärt oss under de tre tidigare kurstillfällena – ska bli väldigt intressant att se om matte kan fixa det. 🙂

Indi gillar agilityn och är ibland mer än lovligt galen, men det blir nog bra när vi får lite styr på det. 🙂

 

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Indi och jag ute på promenad i fint vinterväder

Finaste hjärtat!

Finaste hjärtat!

Nyfiken Indi

Nyfiken Indi

 

Via Facebook har det bildats en grupp med folk här i Skåne som framförallt tränar lydnad (men även bruks, agility, jakt, rally etc) och jag har hunnit träna två tillfällen med några ur gruppen, en gång här i hallen och en gång på klubben i Tollarp. Jättenyttig träning eftersom Indi behöver vänja sig vid kommendering, platsliggning med främmande hundar etc. och Gari behöver träna massor under tävlingsliknande former eftersom han direkt känner av att det är lite ”skumt” (även om jag inte är hälften så nervös som jag är på tävling så har situationen med kommendering och nya människor tydligen blivit ganska befäst som jobbig). Mycket roligt att ha en hel grupp folk att samordna träningar med, då kan det bli väldigt många tillfällen till tävlingsliknande träning i och med okända hundar, okända platser etc. Än så länge är det lite dålig fart på folk men jag tror att det blir bättre ju varmare det blir.

Det kommer mer om hundträning i ett eget inlägg sen tänkte jag – det är ju ändå främst därför jag har bloggen.

Till slut, i början av februari, fick vi faktiskt lite vinter här i Skåne, men det var inte många dagar det varade. Dock har det varit kallt och ruggigt även när det inte varit minus och snö och det har gjort att träningshallen faktiskt börjat gå riktigt bra! Efter jul och framåt har det rullat på fint, vi går äntligen plus – eller nåja, det lär dröja innan vi går plus om man ser till alla investeringar men i alla fall går vi plus varje månad om man bara ser till de löpande kostnaderna 😉

Vi har fått bygglov för annexet, men det är rätt mycket övriga papper som ska ordnas, otroligt så mycket byråkrati för några enkla övernattningsrum…. tröttsamt, men bara att kämpa vidare. 😦 Tanken är att det ska vara klart för boende i början av juni, så det börjar bli dags att ta tag i bygget nu.

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

En av de få riktiga vinterdagarna vi haft hittills

Fint med lite snö!

Fint med lite snö!

2015-02-05 16.21.28

Snyggingarna!

Snyggingarna!

 

När det gäller katterna på gården så har vi fått två nya kattungar som föddes nån gång i höstas, de höll på att frysa ihjäl här ett tag men efter att vi ryckt in och gjort varma bon till dem så överlevde de och är nu ca. 5 månader ungefär. De heter Peppar och Salt och är vansinnigt söta, men ganska skygga fortfarande. Halvan har kastrerats härom veckan och så har vi, sorgligt nog, förlorat vår underbara hittekatt Freddan (egentligen Hesa Fredrik från början, döpt av Martin pga hur Freddan lät).

Freddan var lite äldre och saknade de flesta tänderna pga tandlossningssjukdom, så han fick burkmat och bodde varmt och gott i tvättstugan, med galler in till köket så han hade kontakt med oss och han verkade njuta av det livet, i alla fall sedan Torsten flyttade, innan dess fick han stryk rejält ett par gånger men efter Torstens flytt har nog livet för Freddan varit bättre än på länge. Han var som vanligt inne på fredagkvällen för snart två veckor sedan, lördag morgon var han inte inne, men det är inte helt ovanligt, speciellt när vi hade lite sovmorgon, jag trodde bara han var ute och gjorde sina behov. Men han dök inte upp under dagen och jag blev genast orolig. Nu är det drygt två veckor sedan och han har inte synts till så vi får tyvärr utgå från att han är död. Påkörd? Tagen av räven? Borta är han i alla fall och jag sörjer, det var min stora favorit och en fin efterträdare till min älskade och saknade Måns-Oskar. Men tydligen så har jag ingen tur med mina favoritkatter…. det är så ledsamt och jag saknar honom så mycket, älskade Freddan som var så otroligt snäll och rar. Han hade ju förtjänat några fina år till…. 😦

Älskade Freddan tillsammans med Salt

Älskade Freddan tillsammans med Salt

 

Nu är vintern försvunnen igen och för två veckor sedan var det plötsligt vår… 10 plusgrader, strålande varm sol och ljumma vårvindar gjorde att fleecejackan åkte av efter några hundar meter på promenaden och även i bara hoodtröja kändes det nästan för varmt när jag traskade på i rask takt med Gari och Indi. Grabbarna blev också rejält flåsiga av den ovana värmen. 😉

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar....

Så plötsligt var det 10 grader, strålande sol och ljumma vårvindar….

Indi passade på att bada i ett dike...

Indi passade på att bada i ett dike…

Full fart på snödropparna i trädgården!

Full fart på snödropparna i trädgården!

 

Sen har temperaturen återgått till lite mer normal – ett par plusgrader, regn och mulet…. bara att stå ut. Det är ju trots allt bara februari och hur mycket man än längtar efter våren så ska den kanske inte komma hur tidigt som helst, inte ens här nere…

Som avslutning, en liten film från november, ett lydnadspass i träningshallen med Indi. Jag experimenterade lite med placeringen av min vänstra arm/hand, bäst blir det nog ändå att ha den så nära kroppen som möjligt, ser snyggare ut och mindre risk för att få nerdrag för dubbelkommando.

Nu ska det förhoppningsvis inte dröja lika länge till nästa inlägg… 😉


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


1 kommentar

Deprimerande

Ja, rubriken avser framför allt valet igår… jag kan tyvärr inte dra någon annan slutsats än att en stor del av svenska folket är naiva och/eller dumma i huvudet på riktigt… varför skulle annars SD få så många röster?! I området där vi bor fick de ”bara” 18%, vilket i mina ögon är 18% för mycket men jämfört med andra områden där de hamnade på över 30% så känns det ju nästan uthärdligt med 18%. Vad är det för fel på folk?!? Jag är verkligen inte speciellt intresserad av politik, har inte tittat på en enda valdebatt, inte läst partiprogram etc. utan mest läst lite nyheter här och där, men man behöver ju faktiskt verkligen inte vara politiskt intresserad och heller inget geni för att inse vad SD står för. Åh, nog försöker de dölja det genom nån sorts polerad fasad, men jag känner vingslagen från 30-talets Tyskland sväva i bakgrunden som ett spöke… eller kanske är det stöveltrampet man hör…. är det dit vi vill? Fattar folk verkligen inte eller kan det vara så jävla illa att folk vill ha ett sånt samhälle?!?

Min kära make säger att det beror på att folk är missnöjda och känner att enda sättet att visa det ordentligt är att rösta på SD… vad nu det skulle leda till begriper jag dock inte. Om något är helt åt helvete så blir det väl för fan inte bättre av att man väljer något ännu värre?!? Fy för satan, rent ut sagt. Så, nu har jag svurit klart och mer politik än så här lär det inte bli i den här bloggen.

Ett helt annat ämne, inte alls viktigt i det stora hela men som ändå upptar mycket av mina tankar idag, är hundträning, eller snarare tävling. Mer specifikt tävling med Garibaldi. Jag var dum nog (kan jag i efterhand konstatera) att anmäla till Åhus BKs lydnadstävling som ägde rum igår, efter att ha tränat rätt mycket senaste veckorna, fått kommendering av Martin, kört mycket tävlingsmässiga kedjor, fått filmat ett pass som såg riktigt fint ut… kort sagt så hade jag vissa förhoppningar om att vi kanske skulle kunna göra en hyfsad tävling, inte med uppflyttningspoäng men ändå så att det kändes bra och jag fick se vad vi behöver träna på.

Vi måste ju tyvärr avstå platsen då Gari inte ligger om jag gömmer mig, men det är som det är och jag vill inte att det ska hindra oss, vi kan köra vidare ändå tycker jag. Men igår stod det smärtsamt klart för mig att antingen måste jag radikalt försöka ändra på något eller så pensionerar jag Garibaldi så här vid 7 års ålder och satsar enbart på Indigo istället…

Det hela bottnar i att Gari avskyr att tävla – eller snarare, han avskyr att göra något med mig när jag är nervös. Han är EXTREMT känslig – igår såg jag det väldigt tydligt. Ändå var jag inte alls så nervös som jag kan bli; jag fick i mig frukosten med god aptit (inte alltid jag har lyckats med det innan tävling tidigare) och jag kände mig relativt i form för att tävla. Men när vi skulle gå ut till bilen så vägrade Gari att följa med…. han stod i hallen och ville inte följa med ut genom dörren… redan hemma hade han alltså märkt av min nervositet.. . Han följde med när jag lockade lite men utanför dörren stannade han igen och ville inte gå. Jag kunde lagt ner redan där, inser jag i efterhand. 😦

Vi var fyra startande, jag drog startnr 2, sittandet i grupp var först och jag kände ändå att ”det här ska vi greja”. Var tydlig när jag lämnade G men när jag vänder mig om så står han upp…. sen stod han snyggt och prydligt hela momentet, rörde inte en tass men vad hjälper det?

Resten av tävlingen fortsatte i samma stil. Vi nollade hopp-apport, rutan, borde nog nollat fjärren men tror vi fick 5, snäll domare. Metallapporten och vittringen var undantagen, där fick vi 9 resp 8.5… i övrigt var det 5 och 7 som gällde tror jag.

Jag var riktigt ledsen när jag gick av planen, ledsen på hela situationen, jag skämdes över att ha gått ut på planen och visat upp en hund som såg ut som han aldrig hade ens tränat vissa av momenten och som verkligen inte såg ut att ha kul. Jag tror att om jag hade gått in med Indigo så hade han fått ungefär lika bra poäng, trots att det är flera moment han inte kan. Han hade förmodligen varit entusiastisk i alla fall och tyckt att det var roligt. Tack gode gud att han är en stabil kille som fullständigt skiter i att matte är nervös – ja, vi har ju inte tävlat så helt säker kan jag ju inte vara men jag har varit rejält nervös på utställningarna och han har varit precis som vanligt – han är mycket lik Kenzo i det fallet, Kenzo brydde sig heller aldrig om ifall jag var nervös. Faktiskt inte Chili heller; för Chilis del var det hans osäkerhet i gruppmomenten som ställde till det och så här i efterhand kan jag tycka att jag nog inte borde slutat tävla honom utan istället fortsatt och kört men hoppat över gruppmomenten…. lätt att vara efterklok och det här var ju synnerligen ett sidospår men det har helt enkelt blivit en massa tankar och funderingar senaste dygnet.

Ja, jag erkänner att jag är ganska ledsen just nu… jag har en hund med fin kapacitet men med en mentalitet som bara inte fixar att jag är nervös. Att jag ska sluta vara nervös är nog bara att glömma – även om jag skulle kunna träna upp mig till att vara mindre nervös så kommer jag nog aldrig att vara helt lugn. Så hur löser man det? Säg inte ”ta nya tag” eller ”ni fixar det nästa gång”… så enkelt är det inte. :-/

Just nu tar jag träningspaus med Gari och koncentrerar mig på Indi istället. Har varit ute och tränat ett pass lydnad ikväll och han är verkligen ett litet lyckopiller. ❤

Jag kommer säkert att vara nervös även när jag ska tävla med Indigo men samtidigt längtar jag jättemycket efter att komma ut på tävlingsplanen med honom, det ska bli otroligt roligt… 😀

Nästa vecka börjar Indi och jag för övrigt kurs, Agility Foundations som hålls här hemma i träningshallen av instruktör Ida Pettersson, det ska bli jättekul!


2 kommentarer

Tiden flyger…

Jag inser att jag är jättedålig på att blogga just nu, senaste inlägget är över två veckor sedan, när Indi fyllde 1 år. Men våren är som vanligt hektisk; det har inte blivit mindre att göra nu på nya stället. 😉

Vi har i alla fall pysslat vidare i trädgård och köksträdgård samt att jag har tränat lite hund.

Växthuset är rengjort, gamla lister är borttagna, nya är beställda och sen ska bara några rejäla reglar på plats innan växthuset kan ställas tillbaka och glaset monteras.

Växthusstommen rengjord

Växthusstommen rengjord

Martin fixar rent grunden till växhuset

Martin fixar rent grunden till växhuset

 

Valborgsmässoafton firades hemma i lugn och ro, vi grillade en fantastiskt god lax, kryddad med bland annat Sankta Marias Carribean rub och lite annat. Den grillades med indirekt grillning och blev så otroligt god!

 

Vi firade Valborgsmässoafton hemma i lugn och ro, med otroligt god grillad lax (indirekt grillning), kryddad med bland annat chili, ingefära och vitlök

Laxen när den precis lagts på grillen

 

Vad gäller hundträningen så har jag jobbat vidare med Indigo och Garibaldi. Indi är verkligen rolig att jobba med, dock märks det att han inte är van vid att jobba i sol och värme – jag har inte upplevt honom som värmekänslig alls innan men att tänka och hålla ihop i solvärmen är lite jobbigt tycker han. Vi har börjat med enkla korta kedjor, två eller tre moment och han sköter sig väldigt fint.

Garibaldi har bland annat fått jobba med framåtsändandet, krypet och fjärren.

Vi har också tränat uppletande på vall. Superfint jobb av Gari som nu helt verkar ha insett att han måste ut i hörnorna. Entusiastiskt jobb av Indi, dock med byte av föremål samt viss vilja att gärna kuta ett par varv först innan han kommer tillbaka in med föremålet. 😉  Inte helt förvånande, då han älskar att springa. 🙂

Gamlingarna har mest fått njuta av vädret och Sigge har fått leka med frisbeen, något av det bästa han vet här i världen. 🙂

Husse och Sigge roar sig!

Husse och Sigge roar sig!

Ibland fångar han den riktigt fint!Ibland fångar han den riktigt fint!

Ibland fångar han den riktigt fint!

Full fart gillar Sigge!

Full fart gillar Sigge!

Fina Sigge sötnos!

Fina Sigge sötnos!

 

I köksträdgården gräver vi vidare, tredje kvarteret håller på att färdigställas (varje kvarter är ca. 100 m2) och så fort nätterna blir lite varmare och jag har hunnit avhärda plantorna så ska både sommar- och vintersquash samt auberginer och kronärtskocka planteras ut. Så här ser det ut i det temporära odlingsrummet…. väldigt fullt!

Odling på gång

Odling på gång

 

 

Indigo tränar plats

Indigo tränar plats

 

Förra helgen var Indigo och jag på ringträning på Åhus Brukshundklubb. Jag tänkte ställa ut honom en del och insåg att vi måste träna; jag är verkligen inte speciellt duktig på att ställa ut hund. Det hela avlöpte i strålande sol och Indi skötte sig riktigt bra. Lite väl fokuserad på de andra hundarna – han vill väldigt gärna hälsa på och leka med alla – men duktig vid hanteringen; han är ju generellt rätt galen i folk och vill gärna klättra upp och pussas… men han kunde faktiskt stå riktigt vettigt. En av de andra deltagarna tog en del superfina kort på Indigo:

 

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Underbara Indigo! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Ståtliga killen! Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Lite hög bak, men det beror nog mest på hur han står här. Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

Vacker! Foto Eva Olsson

 

Det var det där med att pussas ja... ;)  Foto Eva Olsson

Det var det där med att pussas ja… 😉 Foto Eva Olsson

 

I helgen som gick var det National d’Elevage i Frankrike, dvs den stora beauceronspecialen. Jag önskar att jag hade kunnat vara med i år men det fanns tyvärr ingen möjlighet till det. För Indigos uppfödare gick det väldigt bra, många fina resultat både för de egna hundarna och valpköpares hundar. Indigos bror var med, tänk så roligt om jag och Indi också kunde varit där… Jaja, det kommer väl fler tillfällen. 🙂

Riktigt roligt var att en av deras hundar blev BIS – Green II de la Noé d’Orient! Kenneln blev också andra bästa uppfödare. Så roligt och så välförtjänt! 🙂


Lämna en kommentar

Träning, trädgårdsjobb och en insikt

Det har inte blivit så mycket träning senaste veckorna, istället har vi traskat lite längre promenader Garibaldi och Indigo. De har fått gå i sele så slipper vi greja med att gå fint, förutom genom byn där man vill ha styr eftersom det kör en del bilar (vi lyckas ofta gå där lagom till det är dags för folk att åka hem från jobbet…).

Förra veckan blev det dock ett pass var med grabbarna i hallen och jag slogs av en insikt – Garibaldi tycker inte att det är kul att träna agility… Han hatar inte det men han är helt enkelt väldigt oengagerad, gör det mest för att jag ber honom. Direkt när vi går över till att träna lydnad så ser jag hur hela hunden lyser upp och han blir engagerad och mycket mer peppad. Helt oväntat kom väl inte denna insikten, jag har nog anat det ett tag men det var nog först nu som det verkligen slog mig. Kanske för att skillnaden mot hur Indigo tar sig an det är så himla stor….

Indi – han ÄLSKAR redan den lilla agility han har fått springa. Han älskar förvisso att springa så jag är inte förvånad. 😉  Framför allt är det tunnlarna som han tycker är hejdlöst roliga att springa igenom men även att springa genom hinderstöd, eller att hoppa låga hinder, tycker han är kul och gör det även när han får kuta fritt med leksaken.

Han fick testa på lite slalom förra veckan, bara fyra pinnar och med slalombågar, i trippeluppsättning. Ett par gånger hoppade han helt enkelt rakt ut över bågarna (inget fel på vigheten, typiskt beauceron!) men sen förstod han vad det var som gjorde att han fick kampa med brandslangen och efter några gånger bjöd han frivilligt in i slalomet. 🙂 Så kul att se! Kommer inte köra speciellt mycket slalom med honom än eftersom han är så ung men jag har köpt ett enkelt 6-pinnars träningsslalom som kan ställas från allé till slalom och det ska han få börja springa igenom så länge.

Lite mer träning blev det en kväll nu i veckan, då fick Indi springa genom alléslalomet vilket han tyckte var jättekul – ja, han fick ju springa så det var klart att det var roligt. 😛

Sen blev det en platsliggning när han ändå behövde pusta ut lite. Han ligger lugnt och stabilt, måste verkligen börja träna det här på andra platser och med hundar runt omkring nu!

Lite fritt följ, inkallning och läggande under gång tränade vi också på. Han kan ibland vara lite lugn i lydnaden – han är inte en hund sin går upp i varv i onödan, även om han har mycket energi och det finns gott om arbetsmotor, däremot faller han inte in i stress till skillnad från Gari som lätt laddar på vid minsta förväntan. 😉 Jag har ibland försökt köra lydnad med Indi med bara godis som belöning och då blir det lite väl lojt, åtminstone i fria följet/linförigheten. Så fort ett moment innefattar att springa (inkallning, apportering, hopp) så blir det direkt ”drag under tassarna” på honom, men jag ser gärna lite mer engagemang i ff. Men så fort jag byter till leksak så blir det en helt annan hund. Nu har jag kört en del med synlig/delvis synlig belöning – hängt brandslang över axeln, haft leksak i vänsterhanden men jag ska börja jobba bort det lite, i alla fall så att leksaken inte syns. Blir ju lätt annars att han lär sig att så fort han ser en leksak så blir han engagerad och höjer sig, medan så länge leksaken är osynlig så är han lite mer obekymrad. 😉  Det är ju inte det att han inte tycker det är kul – svansen viftar och det syns att han gillar att jobba, men lite mer tryck, flashighet eller vad man ska säga, vill jag ha. Nu sist körde jag med liten pipleksak hopknölad i handen så han inte såg den men så att det var lätt att kasta/släppa den till honom och det funkade fint. 🙂

Garibaldi då… ja, eftersom jag har bestämt mig för att inte köra agility med honom så fick det bli lite lydnad, den här gången brukslydnaden. Vi jobbade bland annat med framåtsändande och kryp. I krypet går han upp i varv något helt otroligt – numera räcker det att jag kommenderar ”ner” som jag använder vid nedläggning inför krypet, då går han igång och ljudar! Sen kryper han racerfart om jag inte kommenderar ”sakta” några gånger – DÅ kryper han fint, men fortfarande med något för hög aktivitetsnivå. Jag har testat att belöna mindre/inte alls, omvänt lockande och säkert något mer men det har bara inte blivit bättre.

Den här gången fick jag dock en idé och började mata honom med små små godisbitar med mycket kort intervall. Jag kommenderade ”ner” och direkt släppte jag en godisbit mellan tassarna, direkt han svalt den fick han en ny. Tog några försök, sen slutade han ljuda på ”ner” – något som annars brukar öka ju fler gånger vi gör det. 😉 Han fick även krypa lite och där gick jag knappt framåt utan sa ”kryp” och gav direkt en godbit och sen ytterligare flera med kort intervall. Funkade riktigt riktigt bra, tar dock säkert ett tag att jobba om hans förväntan, men det är ju bara att köra vidare. 🙂

Får nog bli start i högre spår till hösten – han är ju skottberörd och ligger inte platsen (ligger för övrigt inte dold plats ens utan skott tyvärr, vilket ställer till det lite i lydnadsklasserna) men å andra sidan är han en mycket duktig spårhund, går en fin lydnad (om jag inte är alltför nervös) och gör i dagsläget fina uppletande, även om han slarvar lite i hörnorna ibland, så jag tycker att vi ska ut och tävla spår, om vi får till en bra helhet så ska vi klara uppflyttning utan platsen. Vore jäkligt roligt att ha en hund i elit spår. 🙂

En anledning till att det inte blivit så mycket hundträning senaste tiden är att vi jobbat i trädgården en hel del. Vädret var strålande förra helgen och vi har slitet med dels det gamla växthuset och dels den blivande köksträdgården.

Växthuset är i rätt dåligt skick, med många trasiga rutor, överväxt av syrener på flera sidor och med en grund där träsockeln ruttnat. Men det är bara att ta tag i det – tomatplantorna gror i sin sålåda, så även gurkorna och växthuset kommer att behövas om si så där en månad ungefär.

Lite bilder:

2014-03-28 13.53.28

Flyttar lite violer och akleja

Flyttar lite violer och akleja

Kejsarkronorna är i full gång

Kejsarkronorna är i full gång

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor - alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Uppgrävda aklejor, vivor och dagliljor – alla stod på dumt ställe så de hade blivit söndertrampade

Glaset på gång att tas ner

Glaset på gång att tas ner

Trädgårdsfynd

Trädgårdsfynd

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen....

Självsått plommonträd som kreativt löst problemet med att växthuset var lite i vägen….

Allt glas nerplockat

Allt glas nerplockat

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Mängder med syrener och plommon bortrensade

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Päronträdet kommer nog blomma spektakulärt!

Blivande köksträdgård...

Blivande köksträdgård…

Garibaldi övervakar arbetet

Garibaldi övervakar arbetet

Plommonträd i full blom!

Plommonträd i full blom!

Svettigt jobb!

Svettigt jobb!

Kenzo njuter av solen

Kenzo njuter av solen

Indi buspojke

Indi buspojke

Älskade gamlingar!

Älskade gamlingar!

Det odlas för fullt... börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till...!

Det odlas för fullt… börjar bli lite väl trångt och jag som ska ha in flera sålådor till…!

Två fina harlekingrabbar - Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

Två fina harlekingrabbar – Chili snart 12 år och Indigo snart 12 månader

 

 

 

 


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


2 kommentarer

Nu händer det saker!

Ja, nu händer det verkligen saker, dels i träningen med hundarna men framför allt vad gäller vår verksamhet med träningshallen!

Hemsidan är klar: www.olserodshundcenter.se och härom dagen publicerade jag även vår sida på Facebook. Passade även på att göra lite reklam i en agilitygrupp på FB samt att snälla vänner och bekanta delade inlägget så att det spreds riktigt bra. Finns även en länk här på min sida, i spalten till höger, bara klicka och ni kommer till hemsidan. Tipsa gärna folk om ni känner någon som bor i trakten och vill träna inomhus. 🙂

I onsdags öppnade Martin kalendern för bokning under invigningshelgen 15-16 februari, vi bjuder på gratis träning hela den helgen och det gav fint gensvar, redan samma kväll var det många som hade bokat in sig. 🙂

Det känns jättespännande, lite nervöst men mest roligt, nu är det bara en massa små och halvstora saker som ska klaras av innan vi öppnar och så då den stora grejen – mattan ska läggas, det sker bara ett par dagar innan vi öppnar så vi hoppas verkligen att inget strular… men det ska det väl inte göra. *håller tumme*

Det går ju fint att träna i hallen nu även om man inte kan köra något direkt slitsamt som hopp, kryp eller så då det är rent cementgolv, så jag passar på att träna där ofta. Indigo är duktig, härom dagen lossnade avlämnandet som jag har försökt träna lite – han kan handtarget och tanken var att kombinera ihop när han har föremål i munnen och då få honom att komma och erbjuda en handtarget, dvs typ trycka föremålet i min hand. Han har inte riktigt förstått innan utan oftast släppt föremålet ibland några meter ifrån mig, ibland vid mina fötter. Han har några små tendenser till att vilja behålla saker om det är roliga prylar och jag har dåliga belöningar, så det gäller att vara lite smart där så han anser det värt att komma med dem. Han har inget som helst föremålsförsvar utan det är mer att om jag inte erbjuder något bra/gott/kul i byte så kan han hellre röja omkring en stund till med det roliga föremålet. Lite mer självständig än de andra fyra, helt klart men jag ser det som generellt positivt och jag får bara tänka mig för så jag bygger på värdet att lämna saker till mig.

Härom dagen så lossande det dock, jag envisades lite och höll inne belöningen och vips hade han plockat upp sin nalle och tryckt den i handen på mig. 😀  Han verkligen TRYCKER den i min hand, uppmanar mig att ”ta den nu och ge mig belöning!” och det är jättebra tycker jag. Han har inga större tendenser till tugg, inte alls som Garibaldi och Sigge, vilket jag tackar för… jag har jobbat massor med Garis tugg och nu är det ganska ok men det tar ju tid och det är så mycket enklare om hunden naturligt har ett stilla och fast grepp. Gari tuggade i början i varje steg han tog… nu blir det oftast bara när han vänder in till sidan samt att han kan lägga apporten tillrätta nån gång på vägen in, men slipper jag allt det jobbet med Indi så är det ju skönt. 🙂

Har även börjat så smått med ingångar; tidigare har jag mest jobbat med att han ska komma på inkallning i full fart, men nu har jag börjat styra in honom till sidan lite. Testade idag på promenaden och det tog väl tre repetitioner så började han förstå vad jag ville – han är verkligen inte dum. 🙂

Med Gari jobbar jag vidare med alla moment men framför allt kämpar vi med fjärr med låsta framtassar. Svåååårt tycker Gari och det förstår jag. Använder en planka som target och utgår från ”stå” och han har faktiskt lyckats att sätta sig och ha kvar tassarna på plankan några gånger, även ligg en gång men det är inte lätt – han börjar dock få en förståelse för vad det är jag vill och det är ju bara att jobba vidare. 🙂

I helgen får jag lite träningssällskap i form av Helene och Ciel, då ska Gari och jag jobba med kommendering i momenten för det är helt klart annorlunda att träna själv jämfört med när någon kommenderar och man måste göra saker när ”tävlingsledaren” säger det istället för när det känns som ett bra tillfälle, som man nog tyvärr ofta gör när man tränar helt själv. I alla fall misstänker jag att jag gör så, delvis omedvetet. 🙂

 


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


2 kommentarer

Start på nya året

Vi har de senaste åren varit bortskämda med att det inte smällt något hemma vid nyår, i alla fall inte mer än att vi kunnat dölja det genom att ha tv:n på med nån lite lagom stökig film. Nu när vi flyttat och har betydligt fler grannar, bland annat en hel by så vi hade inte en aning om hur det skulle bli. För säkerhets skull fick Sigge lugnande och även Gari, som visat vissa tendenser till reaktioner senaste året (troligtvis delvis pga dumhet från min sida). De fick varsin Nozinan när de fick mat vid 17-tiden, sen fick Sigge en till vid 22-tiden. Det var nog bra – det var en lugn eftermiddag och kväll, med några enstaka smällar då och då samt en omgång vid 19-tiden, som fick Indigo att vakna och skälla eftersom han trodde att det var någon som knackade på dörren. 😉

Vid 12-slaget drog vi på en stökig sekvens på filmen vi just då såg (Cowboys & Aliens) och så blev jag i vardagsrummet med Sigge (samt en djupt sovande Chili, han är ju totalt oberörd av allt vad smällande heter). Sigge var rejält stressad och darrade och flåsade i kanske 10-15 minuter, sen var det över för den här gången och det smällde faktiskt inget alls efter 00.15. Martin höll sig i sovrummet med Gari och Indi och Kenzo (som vänt från att vara rejält skottberörd till totalt oberörd senaste åren, kanske pga sämre hörsel?) och han drog på lite stökig musik åt dem för att dränka smällandet lite. Garibaldi var lite orolig när Sigge stökade omkring i vardagsrummet och jag försökte få honom lugn men så fort jag kopplat Sigge så lugnade sig Gari – han är så jäkla känslig för vad jag gör… pust. Sen låg Gari bara och kelade med Martin så det kändes bra. Indi var (som väntat) totalt oberörd.

Kan dock tycka att det smällde rejält mycket med tanke på att byn inte ens har 50 invånare…. men det är ju tätt mellan gårdar och byar här nere i Skåne så det är väl bara att stå ut. Hade önskat lite mer avskildhet just när det gäller fyrverkerier för då hade vi erbjudit träningshelg över nyår för de med skotträdda hundar framöver (när vi fått klart med boende för verksamheten) men det lär inte riktigt vara lugnt nog för det. Iofs lugnare än i stan och om man körde typ agility med musik i bakgrunden i hallen vid 12-slaget så kanske det skulle funka. Nå, vi får se.

Indi går just nu omkring med en rejäl reva på nostryffeln efter att ha ignorerat Garibaldis upprepade och ganska tydliga varningar om att ”kliv inte på mig!!” när vi alla låg och vilade middag härom dagen. Till slut fick Gari nog och vips tjöt valpen till och sen hade vi blod över halva sängen…. jäklar vad det blödde, men det slutade lika fort igen och jag kunde konstatera att det inte var alls så illa som vi trott, det bara såg för jäkligt ut med allt blodet. Undrar om Indi lärde sig något av det? Tveksamt, han tenderar till att vara slarvig med Garis varningar eftersom Gari sällan gör allvar av saken.

Det ser otrevligt ut men Indi verkar inte det minsta bekymrad utan är lika galen som vanligt och inte aktar han näsan heller…. jaja, det läker säkert. 😉

Jag la ett spår till Gari häromdagen, kom på att det är nästan 3 månader sedan jag spårade med honom, så nu blev det ett spår på en av våra stubbåkrar – gäller att passa på så länge de är spårbara, till våren ska ju arrendatorerna så fälten och det som vi själv behåller ska omvandlas till stora appellplaner. Spåret blev 850 meter och fick ligga drygt en timme. Jag testade även ett upptag, som ledde till ett klockrent bakspår. 😉 Vi har inte tränat upptag nästan alls men jag tänkte att testa kan man ju alltid. Gari spårade nästan hela sträckan tillbaka till där jag började vid huset, kanske 30 meter, sen vände han och såg lite förvånad ut över alltihopa, jag som stod kvar där jag släppt på och spåret som tog slut så snabbt… 😉 Jaja, intressant att testa, får se hur vi går vidare. Finns ju en hel del olika åsikter om hur man ska träna det där med påsläpp och icke-bakspår.

Resten av spåret gick finfint! Att han inte spårat på 3 månader syntes bara på vinkelarbetet – det är också det han är sämst på så det behöver helt klart tränas mer än en gång i kvartalet. 😉 Alla fem pinnarna kom däremot med in och det är jätteskönt med tanke på hur ointresserad han var av pinnarna för några år sedan; han spårade rakt över dem utan minsta lilla markering. Men den träningen har jag i alla fall verkligen lyckats med. 🙂

Vi har tränat en del uppletande med Indi och Gari senaste tiden och det går riktigt bra. Gari är en fena på att hitta föremål och Indi sköter sig riktigt riktigt bra. Han är duktig på att jobba med näsan, verkar inse att han ska hålla sig inne på det avvallade området och nu börjar det gå fint att skicka ut honom efter två föremål efter varandra. Det han inte kan är avlämningar, just nu får han kuta som en galning tillbaka och jag piper med en pipleksak – han släpper då föremålet några meter från mig men det skiter jag i just nu; viljan att leta ordentligt och att sen vända och komma när han hittat något är något jag prioriterar just nu, avlämnandet tränar vi in separat (har börjat lite smått med det inomhus).

Idag har Indi och jag farit nordöstra Skåne runt… njae… kanske inte riktigt så men vi har varit på tre olika brukshundklubbar här i trakten. Vi fick sällskap och guidning av Helene och hennes beaucerontik Ciel, stort tack för en kanontrevlig dag. Vi började på Tollarps BK, där vi först rastade hundarna en sväng och jag kunde konstatera att planen jag hade, att nästa hund skulle läras gå fint i koppel, är helt körd… så går det när man slarvar. Jaja. Han är trevlig i alla fall och är synnerligen trevlig mot både hundar och folk (om än lite överentusiastisk men hellre det) och jag får väl leva med ytterligare en koppeldragande hund. 😉 Det är ju bara mitt fel så…..

Helene började träna med Ciel och Indi fick ligga i bilen så länge, något han väl inte var överlycklig över. När jag sen tog ut honom var jag väldigt nyfiken på hur han skulle sköta sig. Jag har varit jättedålig på att miljöträna honom på klubbar och så, men som tur är så har jag ju en superstabil hund och han var inte det minsta störd över att vara på nytt ställe. Nosade en del, speciellt i början, men det gick fint att köra lite träning; lite enkelt fritt följ, rutan, inkallning, platsliggning samt att han för första gången fick testa hoppa hinder (typ 30-40 cm) och han var jätteduktig. Fina fina fläckis, jag är lika förälskad i honom idag som den dagen när jag hämtade honom som liten 10-veckors valp och han efter ett dygn med mig ylade som en galning när jag lämnade honom tillsammans med hans bror. Han är helt enkelt underbar. 🙂

Efter en sväng in i klubbstugan och lite snack med folk där åkte vi vidare till först Kristianstad BK och sen Åhus BK. Nu har jag varit på tre av de fyra närmaste klubbarna – kvar är Forsakar utanför Degeberga, en ny och agilityinriktad klubb, dit får jag åka en annan dag.

Indi var rätt trött i huvudet när vi kom hem, han la sig raklång på sidan på köksgolvet medan Martin och jag fikade, han somnade inte men det var inte långt ifrån. Han är fortfarande, några timmar senare, ovanligt lugn. 😉

Om det är någon som undrar hur det går med träningshallen så jodå… det är på gång, på onsdag (8 januari) gjuts golvet, sen måste det torka en månad innan mattan kan läggas in men sen så är det dags att dra igång. Så sikta på mitten av februari ni som bor i närheten och vill träna inomhus. Jag hoppas på lite mer vintrigt väder tills dess… 😉 även om jag tycker att det är synnerligen skönt att kunna spåra så här i januari så vore det ju för hallens skull bra med lite ”sämre” väder ett tag. 😉

Det finns en hemsida – http://www.olserodshundcenter.se – men vi har inte lagt in någon info ännu eftersom vi inte vetat tidplanen men nu så ska det fixas inom kort. Vi kommer även finnas på Facebook och Google plus så man kan följa vad som händer


Lämna en kommentar

Träning samt ledsamt besked

Härom dagen nåddes vi av beskedet att Chilis kullbror Pike fått somna in pga en tumör i mjälten. Hundarna i kullen är ju nästan 11.5 år nu så det är kanske inte helt oväntat men ändå mycket tråkigt att höra. Jag har ingen koll på resten av kullen så jag vet inte hur många som är i livet idag. Chili är i alla fall än så länge *peppar peppar* hyfsat frisk, han har sin spondylos vilket gör honom stel och gör att han får ont i sina tassar, men med en låg dos Rimadyl, inte ständigt men i omgångar, så håller han sig än så länge pigg och glad.

Den senaste tiden har det varit flera beauceroner i ålder med Chili som fått somna in. När man då själv har två gamla hundar så får det verkligen en att tänka efter och glädjas åt att vi har fått ha både Kenzo och Chili kvar så här länge. Kenzo fyller 13 om två månader och Chili blir alltså 11.5 i samma veva och båda är visserligen gamla och har vissa ålderssymptom/krämpor men de är ändå förvånansvärt pigga och friska, jag gläds över det varje dag. Mina fina killar!

Under veckan har det faktiskt blivit lite träning, jag började ju bra för några veckor sedan men sen har det runnit ut lite i sanden, mest pga att det varit en massa annat. Men i onsdags blev det både lydnad och agility faktiskt!

Släpade ut några agilityhinder för enkla övningar med Garibaldi och Indigo – ja, Indigo hoppar förstås inte men springer genom hinderstöd, ibland med en bom liggande på marken. Gari fick träna lydnadsklass 3 då vi snart ska ut och testa på det på tävling. Dold plats (men platsen av står vi på tävlingarna än så länge) i 2 minuter gick bra. Fritt följ, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan, hopp-apport (över agilityhinder… man tager vad man haver) och slät metallapportering gick fint. Avslutade med vittringsapporteringen som gick hyfsat – han kan ju egentligen inte det momentet så jag skulle verkligen behöva lägga lite mer energi på att träna in det. Sen körde vi agility, en enkel övning med tre hinder, Gari verkade tycka det var kul att köra agility igen – vi har inte tränat sedan vi gick kursen i våras, mest pga allt med flytten, men nu var det kul att komma igång igen. Måste ta och beställa sandsäckar och slalombågar så vi kan köra med tunnlar och slalom också – så himla bekvämt att ha en egen bana nu!

När Gari var klar så bytte jag till Indi som fick värma upp lite med kamplek och sen fick han springa mellan hinderstöd till en skål godis/en utlagd boll. Kul tyckte Indi som har som favoritgrej att springa, springa, springa… 😀  vilket ser lovande ut inför agilitykarriären. Som avslutning fick han springa till godisskål i rutan, lika bra att börja i tid. 😉

Det hann nästan skymma till jag var klar med Indigo, delvis pga att det drog in mörka moln, men det är bara att inse att de ljusa kvällarna blir kortare och kortare. Å vad jag längtar till att inomhushallen är igång, nu kanske det blir svårt för mig att boka in mig på ”bästa tiderna” men jag kan ju alltid välja lite senare tider, jag är ju hyfsat kvällspigg och hundarna med, så vi kan träna vid 21-22 om övriga tider är bokade. 🙂

Även igår blev det träning. Indi fick träna på trampa på kloss, lite följa-övningar, lite sitt kvar och ligg kvar och sen fick han gå ett spår, 50-60 meter, idag spårade han verkligen fint, nu börjar det bli dags att öka längden på spåren, det märks att han börjar förstå lite vad det handlar om. Han spårade i lagom takt med nosen väl inkopplad, drev lite ur spårkärnan pga vinden men letade sig tillbaka då köttbullarna ju låg i kärnan. 😉 När vi var klara och gick tillbaka så tog han upp spåret igen och frispårade, i samma lugna takt, hela vägen runt igen. 🙂

Gari fick ett uppletande, full ruta, tre föremål varav två i högra hörnet och 10 meter från hörnet, det tredje i mitten och inget alls till vänster. Som vanligt så sökte han mest i vänstra delen, men jag har fortfarande inte blivit klok på om det är pga vinden (som kom från höger sida) eller om han helt enkelt drar lite åt vänster rent generellt. Han jobbade sig i alla fall fint upp i vinden och hittade alla tre föremålen utan nån som helst hjälp från min sida men det blir ju lite väl mycket onödigt springande när han sneddar upp i vänstra hörnet oavsett om jag skickar ut honom från längst till höger på baslinjen. Måste testa ett uppletande med vind från vänster eller rak motvind och se vad som händer.

Till kvällsmat fick hundarna, förutom sin vanliga mat (Nordic färskfoder och lite torrfoder) även lunga – vi var på Degeberga slakteri och handlade lungor, hjärtan och märgben och hundarna var väldigt förtjusta, ja utom Sigge då som visserligen gillar märgben men som vägrade äta lunga. 😉

Vi har fint höstväder än så länge, strålande sol och riktigt ljumna och fina dagar, speciellt i lä på innergården. Hundarna njuter och även om vi inte kan låta ytterdörren stå öppen hela tiden – det blir för kallt i huset då – så kan tvättstugedörren stå öppen när torktumlaren går och då passar hundarna på att vara ute.

image

Myser i solen – Chili och Kenzo på fällen, Gari längre bort

image

Busungen tar en paus i leken (som bestod av att demolera en plastkruka…)