Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


4 kommentarer

Livet på landet

Att bo på landet är ju inte helt nytt för oss, vi har ju gjort det i 12.5 år i vårt ”gamla” hus. Men att bo på en gård med 15 ha mark och en mängd uthusbyggnader, tillika en gård med relativt stort (hm… jättestort är kanske mer korrekt… )  renoverings/fixningsbehov – DET är nytt för oss. Kanske är vi inte helt på det klara med vad vi gett oss in på, men vi lär oss nya saker hela tiden.

Den här helgen har alltså tillbringats i Skåne och vi har bland annat hunnit köra iväg nya hundbilen till en kille som ska bygga burar i den. Vi har även varit på Jula och Biltema och dessutom kollat in vad för ytterligare butiker som finns inne i Kristianstad.

Jag har varit på besök på Combitechs kontor i Kristianstad och träffat mina nya kollegor samt fått se mitt nya kontorsrum och även upptäckt att det ligger en välsorterad Ica Kvantum-butik nästan mitt över gatan från kontoret, väldigt smidigt att kunna passa på att handla direkt efter jobbet – Konsumaffären i Degeberga är visserligen helt ok men den har definitivt inte samma utbud som en större affär.

Vi har också beställt en ny tvättmaskin och en torktumlare, tvättmaskinen var till rejält nersatt pris pga kampanj, torktumlaren var normalpris, totalt sett blev det ändå rätt ok. Ska bli skönt att äntligen ha en torktumlare igen, vi har inte kommit oss för att skaffa en i Linköping, mycket pga att vi har ett torkskåp men sånt saknas på gården så torktumlare blir bra.

Martin har trixat och fixat så nu har vi en server som kör 4G vilket gör att det är rätt uthärdligt att surfa, det går dessutom alldeles utmärkt att titta på Netflix, vilket passar bra om man vill koppla av en stund för vi kommer inte ha nån TV här än på ett tag. Vi kommer att få fiber, antingen i höst eller till våren, men fram tills dess måste vi ju ändå ha nån form av fungerade nät och det här blev riktigt bra.

Den magra grå kattmamman som vi började mata förra gången kom direkt när vi kallade på henne. Fortfarande skygg, men jag tror det kommer att gå bättre när vi väl bor här och kan mata henne varje dag. Vet inte riktigt om vi ska behålla henne eller låta nån organisation komma och ta hand om henne och ungarna…. det vore nog det bästa egentligen. Jag vill gärna ha hanterbara katter och det tvivlar jag på att hon blir när hon bor så här ”fritt”. Oavsett vilket så hade vi ju inte tänkt oss behålla både henne och ungarna och honan måste dessutom kastreras om hon ska bo kvar, fler kattungar behövs INTE, så vi får se hur det blir.

Jag har packat upp ett antal kartonger med köksprylar – det är än så länge nästan bara i köket som det går att packa upp eftersom vi inte har så mycket möbler i övriga delar av huset och alltså inte kan packa upp resten. Köket är väl inte direkt superfräscht men duger ändå och ju mer ”inrett” det blir desto trevligare ser det ut.

image

Köket – vi kommer nog ganska snart att investera i en diskmaskin (begagnad så länge då vi ändå ska renovera hela köket sen) för att stå och handdiska vid en för låg vask är inte så himla kul i längden…

image

Köksmattan är väldigt sliten, framför allt vid spis och vask. När vi renoverar sen blir det troligtvis tegelgolv, det känns som att det kan passa in i husets stil.

image

Uppackning pågår. Till vänster i bild står en temporärt uppställd frys, den ska ut till ett angränsande rum så småningom men får just nu vara lite i vägen.

Vi har börjat riva bort den fula slitna golvmattan i blivande sovrummet och under den finns ett fint trägolv, som väl tyvärr kommer att repas av hundklorna men vi får köra med mattor på mest utsatta ställena helt enkelt. Blev betydligt snyggare, även om vi bara hann riva bort en liten bit – vi skulle flytta några garderober så därför behövde vi börja med ena delen av rummet. Fortsättning följer. 😉

image

Matta kontra trägolv…

I lördags kväll åt vi kanongod thaimat som dessutom hämtades bara 2 minuter hemifrån oss…. inte illa att bo mitt ute på landet och ändå ha en riktigt bra thairestaurang så nära. Nu är det visserligen bara en sån där vagn och de har bara öppet september ut eller så, men under åtminstone halva året lär vi alltså ha nära till snabbmat om vi nu skulle vilja det – dessutom mycket godare snabbmat än pizza, som jag inte är så förtjust i. Annars har Degeberga två pizzerior och ett gatukök (minst, det kanske finns fler ställen, det har vi i så fall inte hunnit upptäcka) och vi har trots allt bara 7 minuter in till Degeberga, men som sagt… pizza är inte min grej riktigt.

I söndags hade vi besök av två mycket trevliga bönder (far och son) som har en del mark runt om oss och som ska arrendera våra marker (de bitar som vi inte ska sälja av och inte behöver själv) samt ska hjälpa oss plöja och harva till marken och sen så gräs till våren på det som ska bli träningsplaner. De ska också hjälpa till så vi kan få ner slang för jordvärme, samt att de hade mängder av bra tips på folk som vi ska hyra in för att hjälpa till att få igång träningshallen. Nån som kan hjälpa till att riva gamla inredningen, en annan som kan högtryckstvätta alltihop, elektriker som kan dra om elen, folk som kan gjuta upp golvet så det blir plant etc etc.  Det är guld värt att få såna kontakter och skönt att vi får så trevliga och hjälpsamma arrendatorer. Det kändes riktigt riktigt bra. 🙂

Garibaldi och Indigo fick vara med ute hela tiden våra nya bekanta var här och grabbarna roade sig kungligt; kelade med besökarna, lekte som galningar, Indigo åt MÄNGDER med skräp… förmodligen mest kattskit och gödsel…. uäck. 😉  1 h och 45 minuter höll de i igång, sen sov de som stockar resten av kvällen, ja efter att de hade fått mat vill säga… innan dess kunde de inte riktigt somna. 😉  Som tur var så verkar Indigo vara utrustad med ungefär samma plåtmage som resten av flocken, för han blev inte det minsta dålig av sina ”fynd” – tack och lov… att vakna av att en hund kräker upp kattbajs inomhus är inget jag vill råka ut för. 😉

Grabbarna grus

Bästa vännerna!

image

De älskar verkligen innergården

Indigo har för övrigt fått gå ett spår, hans andra bara, det har inte blivit så mycket tid till sånt nu inför flytten… 30-40 meter (jag mätte inte exakt) med köttbullsbitar med ca. 60-70 cm avstånd och sen en boll i slutet. Han spårade noggrant och fint, det såg väldigt trevligt ut!

Har även tränat lite med honom  och noterat att han skiljer sig rätt mycket från hur Gari var som valp. Gari var snabb att uppfatta och lära sig saker, att klicka lydnadsbitar med honom var hur enkelt som helst. Han kändes rätt stabil men jag inser nu att han nog inte är ens i närheten av så stabil som Indigo är. Indi å andra sidan är jättelätt att träna stadgemoment samt fartmoment med; apporteringar (utan ingång) och inkallningar, springa mellan hinderstöd och springa till leksak är skitenkelt tycker han, medan däremot koncentrationskrävande saker som enkla lydnadsgrunder är mycket svårare då han snabbt kan tappa fokus.

Han sitter fint kvar om jag backar från honom, jag kan backa 4-5 meter utan problem. Han hämtar föremål utan tvekan, kan numera nästan vänta även fast jag tar bort handen från hans bringa och han kommer fint tillbaka med föremålen, helt utan tugg. Han är väldigt föremålsglad men har så gott som inget ägande alls, himla smidigt! Kan inte säga att han är ”bättre eller sämre” än Gari vad gäller träning, däremot tror jag att springmoment och stadgemoment kan bli lätta med honom medan man kanske få jobba lite mer med koncentrationsmoment som fritt följ etc. Men det är bara gissningar, han är ju bara 4 månader än så länge, så mycket kan ändras.

Martin har börjat kapa ner metalldelen av inredningen i grisstallet (alltså blivande träningshallen) men en tigersåg är inte riktigt rätt verktyg trots rejäla metallsågblad; det behövs en vinkelslip och för att göra det måste man få göra s.k. heta arbeten, eftersom det blir så varmt att det lätt kan ta eld om man inte har koll och nån är brandvakt. Eller rättare sagt, Martin får själv kapa ner men någon som har koll måste vara brandvakt, det duger alltså inte att han kapar och jag håller koll. Men det ska nog lösa sig nu när vi får in hjälp.

Sen fick vi bra tips från Inga-Lill (med Xera, Rizzla och Z) om hur man får innergården ogräsfri, så det har vi testat nu och så får vi hoppas att det funkar. 🙂

Folk verkar generellt sett trevliga och positiva nere på Österlen, det känns väldigt trevligt! För mig känns det extra mycket som att komma hem – detta med att inte ständigt vara den som pratar ”udda” är faktiskt skönare än jag trodde….. Det är visserligen ”fel” sida (med tanke på att jag är uppväxt i nordvästra Skåne) men jag känner mig ändå väldigt hemma. 🙂