Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Garibaldi RLD N!

Garibaldi och jag har nu klarat av tre starter i rallylydnad nybörjarklass och han har därmed kvalificerat sig för titeln RLD N (jag har dock inte skickat in pappret ännu, måste göra det så titeln blir registrerad). Sista starten gjordes i Hörby på nationaldagen, den här gången tog jag bara med Garibaldi, eftersom Indi håller på med så mycket annat (agility, lydnad, bruks) så kände jag att just nu får rallyn vänta lite för hans del.

Som vanligt är det lite påfrestande att åka bil med Gari… det var drygt 40 minuter till Hörby och han började pipa och hetsa i bilen redan efter 10-15 minuters resa… Sen slarvade jag och gick iväg och anmälde mig när jag väl hade parkerat bilen, nästa gång ska jag göra annorlunda, ska vara ute i god tid och parkera och sen sitta kvar i bilen en stund till han stressar ner, därefter ta ut honom en stund och först därefter gå och anmäla mig.

Nu hade jag näst sista start i vår klass så Gari hann ändå stressa av innan det var vår tur, men det märktes att han hetsat mer än vanligt idag för han var segare är normalt. Det var mulet och lite regn en stor del av förmiddagen, vi slapp dock åskan, sen lagom till vi skulle in på planen så kom solen fram… hade varit skönare med mulet tycker jag men det gick ändå helt ok, jag var säker på att vi inte gjort några större misstag, men samtidigt trodde jag att poängen skulle bli avsevärt lägre denna gången.

Även Helene och Ciel var med i vår klass och sen var det ett par beauceroner till, så rasen var väl representerad på den här tävlingen. Det slutade med att jag och Gari kom på 5:e plats med 96 poäng (betydligt bättre än jag hade väntat mig) och Helene och Ciel kom på 3:e plats med 97 poäng, det var dessutom deras debut i rally!

I fortsättningsklass vann Annica med Kompiz och Robban med Kaiza kom trea, så det var bra utdelning för beauceronerna! Mycket roligt!

Jag köpte en fin uppflyttningsrosett till Garibaldi och så poserade vi lite, tack Helene för hjälpen med fotograferingen!

Nu siktar vi på start i fortsättningsklass under sommaren, så får vi se hur det går. 🙂

Garibaldi RLD N

Garibaldi RLD N


Lämna en kommentar

Vårens händelser

Jaha, trots att jag skrev i förra inlägget att det förhoppningsvis inte skulle dröja så länge som tre månader innan nästa inlägg så sitter jag här nu, drygt 3 månader senare…. frågan är ju hur vettigt det är att fortsätta med bloggen om det ska vara så här… jag får fundera.

Hur som helst, sedan sist så har det hänt en del . Äntligen kom jag till skott och röntgade Indigo – fredagen den 13:e februari dessutom… tur man inte är vidskeplig. 😉

Jag hade även bokat tid för vår katt Halvan att kastreras så på morgonen var jag och lämnade henne hos veterinären och sen på eftermiddagen hämtade jag henne och röntgade samtidigt Indigo.

Bilderna såg fina ut vad jag kunde se och veterinären höll med, men sen får man ju vänta på SKKs bedöming. Så småningom dök den upp och det visade sig att Indi fick HD A och ED ua, mycket skönt!

HDEDIndigo

Så nu vet jag att han är helt frisk och kry, det trodde jag iofs redan innan med tanke på hur fint han rör sig och hur jämnt han musklat på sig, men ändå… skönt att ha det avklarat. 🙂

Med Indigo har jag hunnit med att tävla blåbärsklass i agility två gånger, en gång med rätt kasst resultat (totalt okoncentrerad hund) och en gång med betydligt bättre resultat, en vägran i första banan pga slarv från min sida, en disk i andra för att det helt enkelt var en lite för svår bana för oss. Men fin fokus från Indis sida och det var det viktigaste!

Vi har tränat både lydnad, rallylydnad, agility och spår. Här är en liten film från slutet av februari:

Vidare har både Indigo och Garibaldi debuterat i rallylydnad, vi körde nybörjarklass i Sölvesborg i slutet av april och båda skötte sig strålande. Indi var totalt okontaktbar innan men när vi väl gick in på banan så kopplade han på kontakten och vi fick ihop 86 p och kvalificerande resultat. Garibaldi gick superfint, vi fick 99 poäng och hamnade på delad 1:a-plats! Sen tävlade vi igen i mitten av maj, denna gången i Hässleholm och då var Indi totalt väck, även inne på banan… ungefär lika illa som när vi körde blåbärsklassen där en månad tidigare, jag vet inte vad det är med Hässleholms Bk som gör honom så väck….  Garibaldi skötte sig åter igen strålande, jag fick lite hjärnsläpp och pga det fick vi -1, så vi hamnade åter igen på 99 poäng och delad 1:a-plats! Bara ett godkänt resultat kvar nu så har han sin titel RLD N – nästa gång blir det dock bara han som får åka, Indi gör så mycket annat ändå att rallyn just nu får vänta lite.

I mars blev Indi exteriörbeskriven vid Beauceronklubbens årsmöte i Jönköping så nu har han godkänd exteriör inför korningen.

Vi har även hunnit vara med på några utställningar – dels SBK Skånedistriktets utställning för bruksraser i Åhus den 9 maj. Indi var galen i den danska domaren och bara hoppade och betedde sig som en idiot… men domaren gillade honom tack och lov ändå, faktiskt så mycket att det var Indigo som kammade hem Best in Show!! Hur ofta händer det att en beauceron blir BIS liksom? Helt otroligt och jag var så galet stolt över min fina kille, fast skämdes lite över hur han uppförde sig. 😉

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

Indigo BIS i Åhus 2015-05-09!!!

En dryg vecka senare var det dags igen, då var det SKKs internationella utställning i Hässleholm, en jättetillställning jämfört med Åhus. Det var runt 1700 hundar anmälda på söndagen när vi var där… Det blåste dessutom halv storm och emellanåt öste regnet ner…. Den här gången föll inte Indi alls domaren i smaken utan han åkte ut med ett Very good. Det går verkligen upp och ner det där med utställningar, fast det är ju bara att konstatera att alla domare inte gillar samma typ av hund helt enkelt. 🙂  Jag är precis lika stolt över min fina hund ändå. I Hässleholm skötte han sig dessutom betydligt bättre än i Åhus, kanske för att det inte var på hemmaplan samt att det var så oerhört mycket hundar och folk överallt att han mest gick omkring och kikade på allting istället för att flirta med domaren. 😉

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Indigo och jag i Hässleholm 2015-05-17

Under våren har Indigo och jag gått en tävlingsinriktad kurs i agility på Åhus BK med Ida (som vi gått tidigare kurser för) som instruktör, tyvärr gjorde Indi illa en tass/tå i början av maj, när vi precis hade flyttat ut alla hinder på vårutomhusplan här hemma, han kom ut ur en tunnel lite för snävt, gnydde till och stödde sen inte på höger bak. Ett par minuters vila och sen gick han igen, om än stelt, lite senare på kvällen var han helt normal och jag såg inget dagen efter heller, men på tisdagen när vi skulle gå kurs så hoppade han ett hinder och sen var han halt igen. Ida (som också är veterinär) klämde igenom honom men hittade inget uppenbart. Han har sen vilat i fyra veckor och nu verkar han helt ok, tyvärr har vi missat större delen av kursen men det var ju inte mycket att göra åt det. Hans hälsa är vikigare än någon kurs, han ska hålla i många år till.

Övriga djur då – jo, vi har fått kattungar, Sara födde 6 stycken och som tur var hittade vi dem samma dygn som de föddes och kunde ta in dem i tvättstugan, så nu växer i alla fall de upp tama. Tre stycken är tingade, två ska vi behålla själv och den sista får väl stanna här om ingen ny ägare dyker upp. De är i dagsläget 4 veckor gamla och ursöta. 🙂

Honan

Honan ”Hakan” (mörk fläck under hakan) närmast i bild, samt Eskil som ska flytta till en klubbkompis.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här.

Svart grabb med vitt under hakan, han ska stanna här. Han har inte fått något namn ännu.

Honan

Honan ”Hakan” och till höger honan ”Näsan” (hon har en mörk fläck på nosryggen), här var de bara drygt två veckor gamla och hade precis öppnat ögonen.

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Hela gänget, här ca. två veckor gamla

Chili har hunnit fylla 13 år, den 29 maj. Tyvärr är han inte jättepigg, eller ja huvudet är det inget fel på men kroppen ger upp mer och mer och det är bara för oss att inse att den jobbiga stunden där vi måste säga farväl till honom närmar sig med stormsteg. Det känns väldigt jobbigt, men samtidigt är det jobbigt att se hur hans kropp sakta men säkert lägger av. Han har varit en fantastisk följeslagare i nästan 13 år och det är vårt ansvar att se till att hans dagar avslutas innan det blir för jobbigt. Men det gör ont i mig att tänka på det… 😦

Chili <3

Chili ❤

Älskade underbara Chili grånos

Älskade underbara Chili grånos

En av vårens största händelser för min del har varit resan till National d’Elevage de Beauceron i Frankrike – dvs den stora rasspecialen, som i år tog plats i Saint-Piere de Boeuf, några mil söder om Lyon, men jag tänkte skriva lite mer om det i ett eget inlägg, vilket förhoppningsvis inte ska dröja 3 månader…. 😛


Lämna en kommentar

Svårt….

…. att ta mig tid att blogga tydligen…. hade tänkt försöka hålla en gång i veckan men det har ju inte gått så bra med det märker jag. 😉

Nå, det är väl bara att ta tag i det och försöka bättra mig. Det behöver ju inte bli maratoninlägg en gång i månaden utan det är bättre om jag kan skriva en eller två gånger i veckan, då är det också mycket lättare att komma ihåg vad som hänt.

Hur som helst, efter senaste inlägget har Garibaldi haft träningspaus ett tag då jag inte hade minsta lilla motivation att träna med honom. Men det håller inte i längden eftersom han behöver jobba för att må bra, så det är ju bara att köra igång igen. Nu kommer jag dock mest att satsa på att få rallylydnadsmomenten att funka så testar vi att tävla i det till våren. Han går helt okej, men har en del saker för sig som behöver arbetas bort – framför allt hans idé om att skyltarna är något som ska användas för baktass-target… 😀 Det blir lite tokigt när han går och sneglar på skyltarna för att försöka fundera ut när han ska backa upp på dem – han tappar lite fokus på vad vi egentligen håller på med. Jag tror att jag var alldeles för slarvig med att sätta regler för när det var frishejping och när det var ”lyssna på vad matte säger”. Slarvar man med sina kriterier är det svårt för hunden att göra rätt, så enkelt är det ju. Så får man strul i efterhand istället… jaja, problem är till för att lösas. 😉

Jag noterar också att han alltid går upp i varv när vi tränar inne i hallen, till skillnad från Indi som är ungefär lika intensiv vare sig vi är ute eller inne. Borde ta ut skyltarna och köra lite på träningsplanen och se hur Garibaldi hanterar det där. Hittills har det bara blivit ett pass i hallen och han steppar fram snarare än går… kul att han är laddad men det blir också mycket hets och stress i det då och det blir lite för bra. Det enda passet vi har kört fokuserades på att passera skyltar och koner utan att bry sig om dem, samt att jag försökte få till positionen framför lite bättre. Har använt target – jag håller handen på min mage – men det har lett till att han duttat på handen, dock har positionen varit rak och fint och lagom nära. Utan hand blir han sned och osäker. Nu kom jag på att jag ju bara behövde höja handen lite och hålla den lite högre upp så nådde han inte den men fick ändå informationen om vad han skulle göra och vips funkade det. 😀  Visserligen testade han att hoppa nån gång för att nå handen men det var bara nån enstaka gång, sen verkade han förstå vad jag menade.

Indigo då – jo, han och jag har börjat på en kurs, närmare bestämt Agility foundations som går på onsdagar här i vår inomhushall av duktiga instruktören Ida Pettersson. Första kurstillfället var lagom roligt… vi började utan hund, presenterade oss och gick igenom vad vi skulle jobba med under kursen, därefter hämtades hundarna och jisses…. Indi var galen! Massor av roliga nya kompisar, både två- och fyrbenta! I hans hall! Lyckan var nästan fullständig, det som saknades var väl att elaka matte inte lät honom leka med allihopa…. faktiskt inte med nån… Istället tyckte hon att Indi skulle ligga lugnt medan instruktören pratade och sen skulle han engagera sig i lek… Han som är galen i att leka och kampa annars hade väldigt svårt att koncentrera sig. Jag var väl inte jättenöjd efteråt men det är ju inte Indigos fel – pga flytten och allt med gården och hundcentret så har vi helt enkelt inte tränat tillräckligt mycket på det här att ha en massa främmande hundar omkring oss och det är ju mitt fel, inte hans.

Dessutom hade han varit dålig i magen pga nåt skräp han ätit ute så han fick inte äta godis, vilket gjorde det svårt att belöna att han låg lugnt och stilla (de få gånger han gjorde det….).

Innan nästa kurstillfälle passade jag dock på att träna ”lugn på filten” ute i hallen, jag gjorde det på måndagen efter att det varit en annan kurs där och därmed lite intressanta dofter. Han fattade jättesnabbt konceptet och skötte sig mycket fint och glädjande nog verkade det hänga med till onsdagen sen för det var en betydligt mer sansad och vettig hund jag hade med mig andra kurstillfället. Jag hade även varit ute och låtit honom springa av sig lite på planen en timme innan kursen, vilket säkert också hjälpte till att göra honom lite mer sansad. I början var jag lite tveksam till att jobba med honom lös, misstänkte att han skulle smita till nån av de andra hundarna – visserligen är han otroligt snäll men det kanske ändå inte uppskattas av de andra; han är ju rätt stor…. – men han skötte sig riktigt bra även lös, fick stoppa honom några gånger bara. Sen fick instruktören låna honom för att visa omvänt lockande och då blev det lite väl vilt – han blev hellycklig över att denna roliga människa engagerade sig med honom och då passade han även på att smita fram och hälsa på den lilla pudelhanen. Pudeln är en försiktig krabat och Indi visade sitt fina hundspråk genom att vara mycket mjuk och försynt när han hälsade, duktig kille trots att han kanske inte skulle gått fram alls egentligen. 😉  Lite andra takter visade han när en korthårscollietik smet fram och hälsade på Indi senare, då var det lite mer bus och sprall redan från början, men så var också tiken betydligt mer framåt. Så han verkar jätteduktig med att anpassa sig till hur den andra hunden är. Stolt över honom är jag. ❤

Vi tränar även en massa lydnad och han går riktigt fint, men jag känner att det är mer än dags att åka till klubben och träna där, nu måste vi jobba med störning, kommendering, andra miljöer etc. för att kunna bli klara för tävling. Siktar på att starta honom först till våren så det är ingen panik, men ändå… tiden bara flyger iväg.

Indi har även gjort MH i helgen som gick, men mer om det kommer i ett separat inlägg. 🙂

Förutom att träna hund har jag ägnat en massa tid åt att måla här hemma; röd slamfärg på stallet och träningshallen, vit silikatfärg i pannrummet samt ute på längan som tidigare varit kalkad men nu mest var tegelfärgad igen. Vilket lyft! Några nya lampor, lite fina höstblommor och vips så börjar det se riktigt bra ut här. Att Martin är flitig med att klippa gräset överallt gör också jättemycket för intrycket.

Nog syns det skillnad

Nog syns det skillnad

Det blir fint :)

Det blir fint 🙂

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Panelen är inte direkt bra, men lite färg gör trots allt att det ser bättre ut

Färg och ny lampa gjorde susen

Färg och ny lampa gjorde susen

Gårdsplanen

Gårdsplanen

Blomlådor på träningshallen

Blomlådor på träningshallen

Fina höstblommor

Fina höstblommor utanför gamla stallet

Muren

Börjat på väggen

Börjat på väggen

Inte färdig men en bra bit på väg

Inte färdig men en bra bit på väg. Även den gamla dörren fick lite färg och det gjorde stor skillnad.


Lämna en kommentar

Nu var det väldigt länge sedan….

Inser att det gått nästan två månader sedan jag skrev något. Inte så mycket pga att inget händer, utan snarare för att det händer så mycket att jag inte haft tid och ork att blogga. 🙂 Nu blir det ett inlägg med lite allt möjligt för att hinna ikapp och dessutom en hel del bilder och filmer. 🙂

Hur som helst är Olseröds hundcenters inomhushall nu invigd och igång. Tyvärr kom vi igång senare än beräknat (mest pga strulig leverantör, vilket känns rätt trist) vilket gjorde att vi missade den lilla vinter (typ tre veckor) som det blev här nere i Skåne den här säsongen. Kortaste vintern nånsin känns det som, typiskt att den kom just i år. 😉

Den 15-16 februari hade vi i alla fall invigning och man kan läsa mer om det i bloggen för Olseröds hundcenter.

Vad har vi då i övrigt hunnit med senaste månaderna? Tja… det har blivit en del hundträning – lydnad, rallylydnad, agility, spår, uppletande… jag ska inte nörda ner mig i varje tillfälle utan nöjer mig med att konstatera att lydnaden känns rätt ok just nu med både Gari och Indi, rallylydnaden borde vi träna mer, agilityn har jag inte kört så mycket men jag upptäckte att Garibaldi numera kan köra slalomet felfritt de flesta gånger, i alla fall om jag INTE använder bågar. Använder jag bågar går han ofelbart ur genom att antingen hoppa över eller krypa under. 😉 Men utan bågar går det för det mesta bra och vi har även kunnat öka farten lite lite samt att vi lyckats med högerslalom några gånger!

Indigo har mest fått hoppa hinder på ca. 10 cm eller springa mellan tomma hinderstöd. Han är komplett tokig i tunnlarna och det kommer nog krävas lite diskrimineringsträning där för att han inte ska välja en tunnel oavsett om det står ett hinder i närheten. 😉

Här är en liten film på tokhunden:

Spåret – grabbarna har bara fått gå vars ett spår än så länge men det gjorde de med bravur. Indi ett appellspår på vall, plötsligt spårade han superfint och noggrant, tydligen bra med vila. 😉 Garibaldi ett spår på stubbåker (som på några ställen var mer jord/sand än stubb), 550 meter, med massor av vinklar. Han behöver verkligen träna på vinklar så det var nyttigt. Något hög nos ibland tyckte jag men det var nog pga stubben; så fort vi kom in på partier med ren sandjord så åkte näsan ner igen. 🙂

Uppletande är nog det vi tränat mest. Det är något jag gillar att träna, det tilltalar latmasken i mig – valla en ruta som sen funkar att träna först Indi och Gari i och vid nästa promenad så får Sigge också träna, hur smidigt som helst. Jag är också synnerligen slarvig med var jag lägger föremålen så hundarna får verkligen lära sig att skilja på en gammal lega och ett verkligt föremål. Både Indi och Gari har skött sig strålande när vi tränat, fina nosarbeten och Indi börjar lära sig att lämna av också. 🙂 Sigge är en naturbegåvning vad gäller nosarbete så det är ju synd att det inte går att tävla honom. Han borde egentligen få jobba med specialsök eller nåt sånt, men tiden och engagemanget från min sida brister nog lite i och med att han är så pass svår som han är i miljöer och med folk och andra hundar. Jaja, han får träna lite så han blir glad och nöjd i alla fall. 🙂

Något annat vi har fått träna är kloklippning med Indigo. Upptäckte att han blev mer och mer motspänstig, det har nog varit lite varje gång men jag har inte tänkt så mycket på det utan väl bara sagt åt honom att skärpa sig. Nu är han inte på något sätt dum, men däremot så ryckte han med tassarna, försökte komma undan lite och så och jag insåg att det sakta men säkert eskalerade och så vill jag inte ha det. Dessutom har han ganska långa tår… ovanligt långa, även om han inte verkar störas alls av det och jag såg på foto att hans ena kullbror såg precis likadan ut. MEN det medför att om han har lite för långa klor så kör han ner dem alldeles för mycket i mattan i träningshallen och det tål den INTE. Hade han vägt 10 kg så hade det nog inte märkts men i och med att han är lite större (även fast han är en ganska lagom nätt beauceronhane) så blir det helt enkelt hål i mattan och det är ju väldigt dumt.

Så jag påbörjade projekt träna kloklippning, han får ligga ner på sidan och får belöning om han ligger stilla, inga konstigheter alltså. Tog två träningar, sen var han helt lugn när jag klipper. 🙂 Så nu börjar hans klor se lite bättre ut även om de nog kan trimmas ner ytterligare för mattans skull.

Vi har hunnit med en sväng till Friseboda strand med Gari och Indi, det uppskattades av båda pojkarna. 🙂

Indigo på stranden

Indigo på stranden

Glada pojkar

Glada pojkar

Indi har även hunnit bli 11 månader, i helgen som gick. Han börjar bli en ståtlig unghund istället för en valpig slyngel, fast det lär dröja innan han är ”fullvuxen”, han är rätt tunn fortfarande. Vacker som sjutton i mina ögon i alla fall, mitt lilla hjärta.

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Indigo 11 månader

Gosvalp :)

Gosvalp 🙂

På gården händer det ständigt saker, inte bara med träningshallen. Vi har fått baracken på plats, där det alltså är planerat att bli gästboende, toaletter/duschar och ett litet samlingsrum. Vi håller på att gräva avlopp, el och vatten till baracken. Samtidigt grävs det för fiber i byggden så snart har vi snabbt internet, tack och lov… 4G är inte direkt jättebra mottagning hos oss så det går inte så supersnabbt och framför allt är det inte helt stabilt.

Infiltrationsbädd grävs

Infiltrationsbädd till trekammarbrunnen grävs

Husse med Chili, Sigge och Kenzo

Husse med Chili, Sigge och Kenzo, i bakgrunden baracken

Jordvärmeinstallationen är på gång, alla slangar (1600 meter!) är nergrävda, fördelningsbrunnen är på plats och nu väntar vi på själva värmepumpen.

Skyttegravar... nej, jag menar jordvärmediken... ;)

Skyttegravar… nej, jag menar jordvärmediken… 😉

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Fördelningsbrunn för jordvärmen

Våren har alltså kommit till Skåne och jag firade med att plantera vårblommor i krukor lite här och var. 🙂  Grabbarna njöt av solen ute på gården. Vi har även fortsatt försöka renovera kullerstensgården; den är täckt med ett tjockt lager jord och gräs på sina ställen och det tar tid att få bort det… men det blir nog fint när det blir klart. 🙂

Våren är här!

Våren är här!

Mycket jord är det kvar!

Mycket jord är det kvar!

Det går framåt men tar tid...

Det går framåt men tar tid…

Fågellivet är fantastiskt här omkring, vi har fasaner gående på gården, tranor och tofsvipor på fältet bakom huset, lärkorna sjunger som tokiga, glador och ormvråkar seglar omkring i skyn ovanför oss, helt underbart är det. 🙂  Igår kväll när vi var i Åhus och handlade hörde jag koltrasten. Ljuvliga vår!

Ljuvliga vårkvällar

Ljuvliga vårkvällar

Våra arrendatorer har påbörjat vårbruket, de har plöjt och harvat våra fält där de ska odla potatis och morötter. De har även fixat till den bit som vi själva ska använda och som alltså ska bli en gräsplan på en dryg hektar med gott om plats för träning, utställning, rasklubbsträffar eller vad man nu vill hitta på – gräset kommer att sås in nån gång i april. Tyvärr kommer planerna inte att vara färdiga att använda förrän till sensommaren/hösten men det är ju svårt att snabba på gräsets tillväxt så det är ju inte mycket att göra åt det. Vi kommer att använda sommaren till att renovera baracken eftersom den inte är i direkt fint skick inuti samt att det inte är den rumsplanering som vi behöver. Förhoppningsvis är boendet klart till hösten.

Arrendator i full fart

Arrendator i full fart. Grävmaskinen står kvar här då det finns lite till som ska grävas, bland annat en kulvert mellan bostadhus och träningshall för att ansluta hallen till jordvärmeanläggningen.

Vårt eget köksland har vi också börjat lite med. Det är stort, eller ja… idag finns det inte ens men det finns utrymme till att göra det stort. 🙂  Området är ca. 1000 m2, men allt ska inte bli köksträdgård… just nu siktar vi på ca. 400 m2, vilket är den yta som blivit uppgrävd när jordvärmen lades ner. Tanken är att täckodla i så stor utsträckning som möjligt, dels för att göra det bekvämt (jag skrev väl tidigare att jag är en latmask?) och dels för att slippa vattna för mycket i den väldigt sandiga jorden som vi har här. Sen ska man ju orka med också, så det är inte alls säkert att alla kvadratmeter kommer att användas. En del av det kommer att bli trädgård med rosor och en sittplats, hade jag tänkt mig, plus att det ska odlas örter i odlingslådor, precis utanför köket så det är lätt att hämta in vid matlagning. Många planer, får se hur mycket av det vi orkar, hinner samt har råd med… 😉

Vår blivande köksträdgård

Vår blivande köksträdgård, vi har börjat täcka med halm men det ska dit rätt mycket mer. Tur att vi har arrendatorer som kan skänka oss gammal halvrutten halv – ny halm tar för lång tid att brytas ner och kan orsaka kvävebrist första året, medan halm som redan är halvt nedbruten börjar avge näring direkt.


Lämna en kommentar

Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉


12 kommentarer

Mot Skåne!

De senaste veckorna har inneburit nervös väntan, oro, förväntan, planeringar och funderingar i mängder… men nu är det klart! I slutat av sommaren går flyttlasset från Östergötland till Österlen, eller ja, åtminstone till utkanten av Österlen… närmare bestämt Olseröd, 7 km från Degeberga, ca. 3 mil söder om Kristianstad. Ska bli härligt att komma tillbaka till Skåne, även om jag trivts riktigt bra här uppe i Östergötland i *räknar* de 13 år jag bott här… oj så fort tiden går, fattar knappt att det gått 13 år!

Extra spännande är att det är inte ett vanligt ”hus på landet” som vi köpt utan en hel gård… en fyrlängad skånegård är det, med en hel del renoveringsbehov men med potential att bli riktigt fint. Nästan 15 ha mark hör till dessutom.

Mest spännande av allt är nog planerna att starta upp en hundverksamhet på gården! En av ekonomibyggnaderna ska bli en inomhuslokal för hundträning, med en yta på ca. 300 m2 som ska få matta eller konstgräsmatta som underlag och sen kommer det finnas tillgång till agilityhinder, lydnadsträningsmaterial (hinder, koner, apporter etc) och rallylydnadsskyltar.

I dagsläget har vi ingen exakt tidplan för inomhuslokalen – förutom ”så snart som möjligt”… vi får tillträde till gården i mitten av juli men sen måste badrummet och köket fixas till innan vi kan flytta in, dessutom har vi en del att göra klart här innan nuvarande hus kan komma ut till försäljning. Men en förhoppningsvis rimlig tidplan är att vi kommer att flytta in i slutet av augusti eller början av september. Sen kommer det att ta lite tid att göra i ordning lokalen, all gammal inredning ska rivas ut och det ska tvättas, målas, gjutas nytt golv etc etc. Förhoppningen är i alla fall att få en fungerande lokal ”nån gång under vintern”, mer säkert än så kan vi inte säga just nu.

Det kommer även att finnas en icke-uppvärmd lokal på upp emot 350 m2 med grusgolv, här kan man köra lydnad och rallylydnad och säkert lite enkla agilityövningar också. En bra lokal när det inte är så kallt men kanske regn, rusk och blåst.

Vi kommer så småningom att fixa en egen hemsida för verksamheten och även en Facebook-sida men det dröjer ett tag till.

Boningshuset ser inte kanke så jättekul ut men är faktiskt, glädjande nog, i bättre skick än det ser ut att vara. Det har bott folk där fram till för något år sedan (sen har huset stått uppvärmt men utan någon som bott där) men inga större renoveringar har gjorts på många år. Det är eftersatt underhåll på framför allt fönster och dörrar – fönsternas virke är dock i gott skick så där krävs ”bara” skrapning, omkittning och målning, medan flera dörrar och nästan alla portar behöver bytas ut. Sen behöver hela huset ett eller två lager ny färg… och allmän uppfixning men det kan nog bli riktigt fint med tiden.

Här kommer några bilder på gården (lånade från mäklarens annons):

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården, det är korsvirke, gråstensblock, tegel och puts blandat på de olika delarna av huslängorna…

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd

Den stora oisolerade maskinhallen, även här kommer det gå att träna, dock blir lokalen inte uppvärmd men regniga och blåsiga höst- och vårdagar kanske det räcker att kunna få tak och väggar som skydd.

Gården från väster

Gården från väster, med trädgården i söderläge, här får nog bli en altan/uteplats så småningom

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärm träningslokal

Det gamla grisstallet (inte använt på 15 år så ingen grislukt kvar) som ska bli uppvärmd träningslokal

Innergården - under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom...

Innergården – under all jord och ogräs finns fin kullersten som ska sopas fram så småningom…

Så… vi vet i alla fall vad vi ska ägna vår sommar åt…. packa, fixa, flytta 40 mil… puh. Men det ska bli väldigt roligt samtidigt som vi inser att det kommer att bli massor med jobb. På tal om jobb… jag har världens bästa arbetsgivare – vi har kontor i Kristianstad och jag bara tar med mig alla mina arbetsuppgifter och byter helt enkelt kontor, helt perfekt. 🙂


8 kommentarer

Härlig hundhelg!

Den här helgen har blivit synnerligen ”hundig”. Igår var jag och Garibaldi inbjudna av snälla Eva på kennel Silogården till hennes kennelträff, för att få chans att träna rallylydnad med en duktig instruktör.

Hemma hade det regnat hela natten men när jag kom närmare Hjortkvarn fick jag se att där hade det minsann inte regnat utan där hade det SNÖAT, rejält också… hua. Men det är ju som det är med vädret den här våren, bara att stå ut.

De andra deltagarna växlade mellan olika aktiviteter under dagen men jag och G hade fått förmånen att köra rally hela tiden, helt perfekt! Tyvärr hade vi lite otur, de drog igång och sköt rejält från skjutbanan en bit bort och det small ganska mycket. Garibaldi har visat reaktioner på skott, delvis framkallat av dumma mig, huruvida det är enbart pga mig vet jag inte men han var definitivt tagen av skotten nu. Första rundan blev alltså mest en stressad hund där jag försökte jobba med honom ändå. Han var inte mer tagen än att han i alla fall lyssnade hyfsat och han tar godis och så, men han tycker det är jobbigt.

Det blev sen fikapaus där det fortfarande smällde och Gari tyckte det var jobbigt även när han var i bilen. Han fick dock lite terapi sen – han fick leka med härliga Hejja som inte bekymrade sig alls om skotten och eftersom lek med andra hundar är något av det bästa Gari vet så var det en perfekt terapiverksamhet. Han var lite gladare efter detta och sen en stund efter fikat, fram emot lunchtid, slutade skjutandet och sen höll det upp i några timmar och då var det en helt annan hund jag hade att  jobba med!

Duktiga instruktören Cizzi byggde en lite svårare bana till oss, med bland annat sitt-kalla in, skicka över hinder, snurr, backa vid sidan och jäklar så roligt det var! Gari taggade till rejält, så det till och med kom lite pip från honom emellanåt – han som aldrig låter när vi jobbar… 😉  Körde en kanonrunda, sen skulle vi köra banan igen efter en stund men då började smällandet….

Jag påverkar honom helt klart, för jag gick fram mot starten, det small, jag sa något i stil med ”nu reagerar han” och jag fick efteråt veta att när jag börjar titta på honom och se att han reagerar så blir det bara värre. Som tur var så lyckades jag släppa det och så körde vi och efter tredje skylten, som var hoppet, taggade han till igen och vi tog oss igenom banan trots skott i bakgrunden! Usch så trött jag blir på mig själv, jag avskyr smällandet och det för jag helt klart över till Gari. Dumma matte och dumma skjutbanor. Jag är rent ut sagt jävligt trött på den som vi har i närheten hemma, oavsett om vi hade haft helt skottfasta hundar så stör det mig oerhört att många sköna sommarkvällar, när man bara vill sitta på altanen och koppla av så är det mer som att sitta i en jäkla krigszon… 😦 Eländes oljud är vad det är.

Hur som helst så blev vi sen stående kvar en stund och tittade på de andra och pratade med lite folk, under tiden ägnade sig Gari åt en annan favoritaktivitet, nämligen kela med en massa folk och det var nog jättebra, för jag såg att han visserligen inte gillade skotten – berörd är han helt klart – men kelet var ju mysigt och när jag såg att han trivdes ändå så kunde jag slappna av lite mer. Han är verkligen glad för folk, inte på det där hysteriskt översvallande sättet som Kenzo utan lite lugnare, lite mer Garibaldi-stil över det hela. Han hälsar mjukt och lugnt på en främling och sätter sig därefter på deras fötter så de inte ska gå iväg utan stå kvar och kela med honom. 😉

Valde att åka hem efter det här, klockan var strax efter 16 och jag hade en vansinnig huvudvärk, dessutom tyckte jag att Gari hade varit jätteduktig med allting och ville då inte lämna honom i bilen igen med skott i bakgrunden. Det var en kanonkul dag med massor av härliga människor och hundar – tack snälla Eva för att vi fick vara med och tack snälla Cizzi för fantasiskt fin peppning – din beskrivning av hur du jobbar med dina hundar på tävling var till jättestor hjälp för oss nu idag när vi tävlade!

Idag söndag har vi alltså tävlat… säsongsdebuten blev lydnadsklass 2 på Motala BK och jag insåg att det är typ nästan ett år sedan vi tävlade senast (förutom KM:et i agility i höstas). Det har varit ett år med många funderingar från min sida; varför får vi inte till det på tävling, hur påverkar jag min hund (massor, på gott och ont) och den här tävlingen var en ”smygis”, jag hade inte berättat för nästan någon att jag skulle tävla eftersom jag såg det hela mer som träning än tävling.

Målet var att få till en bra attityd från min sida, glad, positiv, stöttande till min hund. Känna att ”vi äger planen”, inte ”ursäkta att vi är här och gör bort oss…” ungefär. 😉  Kändes nervöst inför platsen – ett moment som ju inte bara är beroende av min och min hunds insatser utan hänger mycket på vad andra hundar gör – och jag tyckte nog inte att vi fick till den där riktigt bra kontakten, men jag lyckades inte fixa till det heller så det var ju bara att gilla läget och köra ändå. Gari la sig segt, krävdes faktiskt dk men det hörde tydligen inte domaren… tur det. Sen låg G rätt bra, med tanke på att vi inte tränat plats ihop med andra hundar sedan i höstas och inte alls mycket på främmande platser så var det riktigt bra! Lite nosande, det bryr jag mig inte om eftersom det är så lite, samt att han bytte ställning med bakdelen två gånger och la ner och tog upp huvudet en eller två gånger i samband med rumpflyttningen. Inte helt stabilt men ändå kändes han ganska trygg och jag hade väl räknat med en 8 men domaren var snäll (eller så såg han inte rumpflyttningarna) och vi fick 10.

Vi hade startnr 6 av 8 och när 4:an gick in på planen gick jag för att ta ut Gari, det var nog tur det för det ekipaget bröt tydligen rätt snabbt så det hela gick lite fortare än beräknat. Jag försökte, direkt från det att jag tog ut Gari, lyfta oss och G kändes väldigt fin, pigg och bra kontakt. Skillnaden nu mot hur det brukar vara är att jag lyckades hålla åtminstone en del av den kontakten och piggheten med oss in på planen. Den brukar annars vara puts väck så fort vi börjar gå i fria följet, men inte idag. Lite försvann men tillräckligt mycket fanns kvar. 🙂

Fria följet kändes faktiskt helt ok. Inte alls perfekt, men vi har haft mycket sämre. Läggandet kände jag på mig att han inte skulle göra – det var väldigt blött och kladdigt på planen, speciellt där vi gick just då och jag fick ge ett rejält dk, med både röst och kropp, så vi fick en 5:a, vilket dock var mycket bättre än 0. 😉 Vi hade ju iofs klarat oss med en 0:a här, i och med att koeff. bara är 1, men jag ville inte släppa igenom att han slarvar så, så då rättar jag hellre till det, speciellt när vi inte hade uppflyttning som mål utan mer att få allting att funka.

Inkallningen gick fint, han dunsade in i mitt ben lite vid ingången men i övrigt bra. Rutan – inte klockren, gick in från sidan och dk, jag noterade att alla hundarna gick in från den sidan (höger) – undrar varför? Verkade vara något intressant ut till höger, vad jag kunde se på de flesta hundars beteende.

Apporteringen – jättefin, inga tassar på apporten för omväxlings skull! Här hade vi nog snarare hjälp av det blöta underlaget… Gari gillar inte när det stänker. 😉

Hoppet – ja man kan ju inte tro att han kan ösa på när vi kör agility för här HÄVDE han sig över hindret nästan i ultrarapid, men inget islag, satte sig fint på andra sidan och gjorde fint återhopp, så full pott. 🙂

Mest syntes kanske vårt förbättrade samarbete i fjärren – här brukar hans energi vara helt borta och det brukar krävas många dk, men inte idag! Fina skiften, lite långsamma lägganden men det vet jag ju beror på kladdig och blöt plan. Så himla glad att se att allt jobb med både attityd och fjärren i sig faktiskt gett utdelning!

Jag tittade inte på en enda poängvisning, det gör jag aldrig och speciellt inte idag när målet bara var att få till känslan. Men vi fick fina komplimanger av domare och skrivare när vi var klara, de sa att det såg så trevligt ut och att det var roligt att se att jag var så glad och positiv. 😀  Härligt att höra, tack snälla ni!

Jag hade inte en aning om hur det gått rent poängmässigt men jag var mer än nöjd med mig själv och min fina hund! Vi myste en stund, sen köpte jag lite kaffe och sen tog jag ut G igen eftersom de skulle köra klass 1 också innan prisutdelning, det var bara 4 ekipage så det gick rätt fort. Solen hade vid det här laget kommit fram och Gari och jag satt och mös i solen, han är så härlig, klättar upp i mitt knä, kelar och pussas och bara trivs med att vara där med mig. Underbara hjärtegull!

Råkade se att de satte upp resultatlistor och då kunde jag inte hålla mig längre så vi gick och kollade… höll på att tappa hakan när jag insåg att vi vunnit klassen på 177 poäng och alltså blev uppflyttade till klass 3!

Ja, där fick jag i alla fall ett rejält kvitto på att jag gjorde något rätt idag. Jag är så glad över att det funkade och det känns härligt att jag inte gav upp. Vore ju synd att ge upp med en hund som är så duktig, bara för att hans matte är lite hopplös. 😉

Resten av dagen har varit ganska avkopplad, ja nästan slö. Tog och klippte klorna på alla hundarna och sen tränade jag lite – Sigge fick leta föremål i trädgården, han är häftig att se när han far omkring och kämpar för att hitta var vittringen kommer ifrån, ska be Martin filma oss nån dag när vi kör det. Chili fick träna snurrar och backa upp på trappsteg, allt för att hålla ryggen smidig och bakbenen musklade. Det märks tydligt att vi jobbat med ökad rörlighet för nu snurrar han minsann kanonfint åt båda hållen, så härligt att se. 🙂

Även Gari fick lite träning, föremålssök som Sigge samt lite lite ”fram”-position för rallylydnaden. Trodde han skulle vara tröttare än han var faktiskt. Kul att se att han orkar hålla ihop så här först en dag med träning, ny miljö och all stress skotten innebar, sen tävling på okänt ställe nästa dag – han har ju inte en matte som lagt ner så där jättemycket tid på att träna på främmande platser direkt… 😳

Kvällen avslutades med kycklingvingar till kvällsmat för hundarnas del och vildsvinsytterfilé med hemgjorda pommes och tzatziki för oss tvåbenta. Nu väntar en ny vecka med nya utmaningar och dessutom verkar våren äntligen ha kommit – när jag rastade vid 19-tiden var det fortfarande över 10 grader ute! 😀  Och så fick vi se/höra det här: