Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

No more pannlampa!

Den här veckan har jag inte använt pannlampan alls! På mornarna är det numera så ljust att det inte behövs – i måndags tog jag lampan med mig men upptäckte direkt när jag kom ut att den ju inte behövdes. De dagar jag slutat sent har jag också hunnit ut innan det blivit mörkt men då ska jag väl erkänna att jag faktiskt flexat ut lite tidigare, mest för att det är sportlov och därmed väldigt lugnt på jobbet då många är lediga. Men jag har noterat att det är ljust (eller åtminstone så ljust att man inte behöver lampa) fram till nästan kl. 18 och det är ju hur härligt som helst! 🙂

En hel del hundträning har det blivit senaste dagarna, nu känns det som att vi hittat glädjen i träningen igen, det är nog mest jag som inte varit riktigt positiv och då Garibaldi är rätt uppmärksam på min sinnesstämning så blir det ju som det blir. Nu när vi går ut och tränar så är min känsla åter igen att han är en otroligt rolig hund att träna med – det har han ju varit hela tiden egentligen. Jag vet inte vad som hände i höstas, men så som det känns nu är så som det SKA kännas, det syns även tydligt på Garibaldi som sprudlar av glädje över att få jobba. Som vanligt är det inte hundarnas fel utan det är jag som förare som ställt till det.

Efter tre aktiva dagar (lördag-måndag) så tog vi en ”slappardag” i tisdags – bara promenader med inslag av liiiite träning och sen fick hundarna tugga ben på kvällen. I onsdags blev det dock lydnadsträning igen med Gari och Sigge och båda grabbarna skötte sig fint. Gari som kändes lite trött i måndags var tokpigg igen; jag misstänker att han kanske hade lite träningsvärk efter först drag och sen agility samma helg.

I torsdags blev det istället lite nosarbete i form av föremålssök i trädgården. Jag gömde några föremål på lite ”kluriga” ställen, t.ex. en bit trädgårdsslang (f.d. lösrulle vid sökträningen för övrigt) träddes på en tunn kvist en bit upp i äppelträdet, ett rött svettband träddes på ett rött handtag till en maskin och lite sånt. Gari fick börja och jobbade på fint, tre föremål plockade han in relativt snabbt, det fjärde – ett plastben (gammal pipleksak som inte längre piper) som låg på ramen till spaljén – hade han dock rätt stora problem med. Jag misstänker att det inte gav ifrån sig så mycket vittring som tygföremålen. Han vädrade och vädrade och cirklade och kämpade men det tog rätt många minuter för honom innan han till slut hittade det. Tre sådana här omgångar körde vi och jag gömde sakerna på olika platser varje gång. Plastbenet var fortfarande det som han hade svårast med men det gick bättre andra och tredje gången.

Intressant nog så hade Sigge inga problem med plastbenet men däremot med slangbiten som han passerade flera gånger, hade vittring på men inte riktigt lyckades lokalisera. En gång petade jag fast den på en gren i äppelträdet, så pass högt upp att han var tvungen att stå på bakbenen, där fick jag hjälpa honom lite men till slut så hittade han den. 🙂

Båda grabbarna var duktiga och kunde nog jobbat en stund till men mina fingrar blev frusna och kalla av att hantera blöta föremål så vi gav upp för dagen.

Igår tittade solen fram, det var några dagar sedan det hände så jag valde att flexa ut vid 15 och åka hem till pojkarna. Det blev en kort promenad med Sigge och Chili pga att Chili är halt – han började halta plötsligt under rastningen i onsdags eftermiddag, utan att han till synes hade gjort något speciellt. Höger fram är det, där han har en gammal skada och tyvärr verkar han lätt dra upp den igen så här på vintern när han röjer i snön. Så nu blir det Rimadyl och vila för hans del och så hoppas jag att det läker fort, har dock för mig att det tog lång tid förra året då samma sak hände – därav att jag gick rallykurs med Kenzo istället för Chili som det var tänkt. Jaja, fläckis börjar tyvärr bli gammal och det märks när det gäller läkning av skador; det tar extra lång tid, känns det i alla fall som.

Fantastisk himmel vid solnedgången idag!

Fantastisk himmel vid solnedgången idag!

Kenzo och Gari fick en längre promenad, sen fick Sigge komma ut igen och vi värmde upp lite och sen blev det lite dragträning. Det är väl bara att konstatera att några naturliga draghundar det är mina hundar INTE… men med något mål att dra mot – godisburkar i det här fallet – ja då går det bra. 😉 Vi körde en sträcka på ca. 200 meter och det blev 5 varv så det blev ju en rätt bra sträcka totalt sett. Sigge var duktig och nu  hade vi åter igen fint glid under sparken till skillnad från i måndags, så det var inte alls så jobbigt för varken honom eller mig.

Sigge spanar

Sigge spanar

Avslutade med att träna ett lydnadspass med Garibaldi och minsann tror jag att fot på höger sida börjar bli lite vettigt även för hans del! I övrigt körde jag en kedja med externbelöning (fritt följ, sättande-läggande-ställande under gång, inkallning) som gick kanonbra, 4-5 apporteringar med externbelöning – mycket bra och en plats på ca. 2 minuter samt då lite rallymoment – vändningar med sidbyte, snurr (utåt går rätt bra nu när han kommer ihåg att jag inte försöker lura honom med omvänt lockande…) samt några ”vänd upp framför”-övningar.

Garibaldi ligger plats

Garibaldi ligger plats

Efter vila och mat fick hundarna lite gott tugg – jag beställde en del torkat tugg från Pommy’s i torsdags och igår fick jag sms att det fanns paket att hämta hos DHL service point – snabbaste leveransen jag varit med om någonsin när jag köpt via nätet! Fint godis är det också, superfint – hundarna blev överlyckliga. 🙂  Två stora 2 kgs-påsar köpte jag och 2 kg är ju en del när det är torkat, så nu har vi tugg ett tag framöver. Vi brukar ju ge mycket märgben men jag är lite rädd för att Kenzo och Chili ska förstöra sina tänder; Kenzo har redan för några år sedan brutit av en hörntand på ett märgben, så nu bestämde vi oss för att testa lite annat tugg och då ville jag ha något svenskproducerat som har gott rykte. Har hört väldigt gott om Pommy’s och det verkar vara befogat, vi har även testat deras småförpackningar som man kan köpa i vanliga affärer. Kan helt klart rekommendera Pommy’s tugg!


Lämna en kommentar

Drag, lydnad och agility

I helgen känns det som att jag äntligen kommit igång igen ordentligt efter att ha varit sjuk. I lördags blev det en sväng till stan för att handla mat och andra nödvändigheter, när vi sen kom hem tog jag tag i lite träning med hundarna. Först en uppvärmningsrastning med Sigge där Chili också fick hänga med, sen in med Chili och ut med sele, draglina och spark till Sigge, plus ett par skålar och köttbullsbitar. Ställde upp skålarna med kanske 75 meters mellanrum och sen körde vi mellan skålarna några gånger. Det gick snabbt för Sigge att fatta och trots att jag la godis en den skål vi stod vid så fokuserade han snabbt om till den i andra änden av sträckan. Ökade på sträckan lite så det var drygt 100 meter och körde några gånger till. Sigge skötte sig verkligen utmärkt idag!

Chili, matte och Sigge

Chili, jag och Sigge för några år sedan när vi fotade till en artikel jag skrev i Dubbelsporren. Numera får inte Chili dra pga sin spondylos, vilket är lite synd för de drog fint tillsammans.

Bytte hundar och tog ut Garibaldi och Kenzo på en runda, sen in med Kenzo och så fick Gari dra sparken. Han skötte sig också bra, inte riktigt lika fokuserad framåt som brorsan men bra nog. Gick en sväng upp för backen, där drog han nästan inte alls eftersom vi inte hade något som lockade, men det räknade jag med, däremot på vägen tillbaka så drog han riktigt bra. Efter dragträningen så tog jag direkt ett pass lydnad med Gari, för att se hur han jobbade när han var lite fysiskt trött. Det gick utmärkt, bättre än jag hade väntat mig och vi körde en del kedjor samt en del enstaka moment. Mest vanlig lydnad men även lite rallylydnadsmoment och nu börjar vi äntligen få till snurren ut från mig, däremot mot mig är lite svårare men börjar lossna det med.

Bytte hund igen och tog ut Sigge för ett pass rallylydnad som han gjorde jättebra. Fokuserad och uthållig och hans fotgående på höger sida börjar bli riktigt bra! Duktiga killen! Det var nu nästan mörkt men ändå – tänk att man kan vara ute och träna nästan fram till kl. 18 utan att behöva lampa!

Avslutade med att Chili fick träna på att snurra, han tycker det är jobbigt att tänka själv och blir rätt pipig men han börjar inse vad han ska göra. Funderade på om jag skulle ta och träna lite slalom med honom, dock med längre avstånd mellan pinnarna, bara för att stärka rygg- och benmuskler, tror det kan bli bra.

Igår var det äntligen dags för agilityträning i ridhuset igen, jag har ju fått två veckors ofrivilligt uppehåll pga sjukdom. Jättekul att köra igång igen men puh… ingen lek att springa omkring så där när man knappt rört sig alls på över två veckor! Första banan var dessutom trixig som f-n och jag fick springa rätt bra för att försöka hjälpa Gari… hade seriös andnöd efter första passet. Sen lugnade det sig tack och lov och vi körde delar av banan som gick riktigt bra. Avstod balansen då vi inte har några vettiga kontaktfält, det kommer att bli det samt gungan som vi ska fokusera på närmaste tiden framöver. Har anmält oss till en tävlingskurs som börjar i april och då ska hunden kunna alla hinder – i dagsläget KAN han A-hindret och balansen (men däremot inte gungan) men kontaktfälten har vi inte tränat så det måste bli fart med det nu.

Sötnos!

Finaste Garibaldi 

Andra banan var en enklare ovalbana med 5 hinder och två tunnlar. Tycker att Garibaldi haft lite dåligt driv senaste gångerna så idag bytte jag belöning till ett fat med godisbitar och en kastad pipboll och nu jäklar blev det fart på Gari. 🙂 Glömmer ibland bort att han visserligen gillar att kampa men älskar att springa efter kastade bollar och att springa till godisskål/fat är en absolut favorit.

Att jag är otränad kände jag av rejält idag! Två dagars fysisk aktivitet kändes, kan jag säga. Och ändå så gav jag mig ut och körde drag med Sigge idag igen…. 😉  Idag var tyvärr underlaget extremt tungt och jobbigt – i lördags gled sparken nästan av sig själv medan idag fick jag sparka så gott som hela tiden. Säkert jättebra för min träningsvärk…. 😉  Sigge tog slut ganska snabbt i det tunga föret, men vi fick kört 4 sträckor, totalt ca. 7oo meter. Därefter tränade vi lite lydnad och han var lite tagen av den fysiska ansträngningen, det märktes, men han jobbade på så gott han orkade och det mesta gick bra. Hans fot på högersidan är riktigt bra, jag är supernöjd med honom!

Även Gari fick träna lydnad och på honom märktes det också, precis som på mig, att två dagars fysisk aktivitet efter flera veckors overksamhet tar hårt. Han var duktig men kändes lite trött, så passset blev inte jättelångt, kanske 15 minuter. I och för sig hade han även fått springa lite sträckor när vi rastade – jag sätter honom och lägger några bitar godis ca. 1 meter bakom honom, sen går Kenzo och jag ca. 75-100 meter, jag kallar in Gari och när ha kommer ifatt oss får han springa tillbaka och ta godiset och så går vi vidare och han får åter igen springa ifatt oss. Det betyder att en sträcka på 100 meter för mig och Kenzo blir 3oo meter för Gari och det är ju rätt bra utnyttjande av promenaden när jag inte vill gå för långt pga Kenzo.

En gång under lydnadsträningen när jag och Gari kampade kände jag att hans tand tog i min knoge, sen tänkte jag inte mer på det men när jag sen kom in hade jag blod över hela knogen… oups. 😉  Lite spännande att jag inte ens märkte det…. då är man väl rätt engagerad i träningen antar jag. 😉

Avslutade med lite träning med gamlingarna, Chili fick träna på frivilliga snurrar – nu har han börjat snurra fint men bara åt ena hållet, så nu får jag nog försöka plocka fram snurrar åt andra hållet. Han fick även testa på att gå slalom med lite längre mellanrum än normalt och det gick fint, fast jag lockar honom genom portarna; målet är ju inte att få till en agilityslalom utan bara ren fysträning så då spelar det inte så stor roll hur vi gör det. Sist fick han leta godis i snön i trädgården, snötäcket är väl ca. 15-20 cm och ganska tungt och blött, när han letar godis så skrittar han fint omkring i det så det är säkert bra träning.

Kenzo fick göra samma sak förutom snurrarna och sen var alla hundarna nöjda – eller ja… när de väl hade fått mat efter att ha vilat lite DÅ var de till slut nöjda. 🙂

Känns skönt att ha varit så flitig med hundarna tre dagar i rad, kanske börjar den riktiga träningslusten verkligen komma tillbaka nu när dagarna blir längre och längre – det är nästan ljust på mornarna nu vid 6.30 och sen är det ju också nästan ljust ända fram till 17.30 – underbart! 🙂


Lämna en kommentar

Rallyträningssällskap sökes!

Det var väldigt långdraget det här…. det är nu drygt två veckor sedan jag blev sjuk och äntligen börjar jag känna att jag mår lite hyfsat igen. Nu orkar jag gå ett par kilometer med hundarna och de är tacksamma för det. 😉

Sigge röjer i snön

Sigge far fram med bollen ute i den djupare snön i diket, verkar vara kul att det tar emot? 🙂

Har även blivit lite lite träning, härom dagen ett lydnadspass med Garibaldi när jag ändå var ute på promenad – fokuserade på kedjor med belöning enbart i slutet och det funkar kanon, känns verkligen bra. Jag har tagit tag i min egen attityd i främst fria följet – det har blivit nån grej där att jag inte är säker på Gari så jag går och sneglar lite på honom och då undrar han vad det är jag vill och kan sacka lite och så anpassar jag mig till honom och så blir det inte bra alls. Nu är det blicken framåt och huvudet upp och självsäkert marsch framåt för min del… inte helt oväntat så går ju Gari hur fint som helst då. 😉

Blev även lite shaping inomhus igår kväll; rallylydnadsgrejor med Gari och Sigge, lite frivilliga snurrar med Chili (för att han ska få jobba med ryggmusklerna eftersom han är så stel i sin rygg). Kenzo hann jag tyvärr inte med då jag fick göra en insats och hjälpa till med lite kodning på en hemsida.

När det gäller Garibaldi så är det inte helt enkelt för mig som tränare att jobba med rallylydnadsgrejor. Jag använder en hel del kommandon på rörelser men även handtarget och det där med handtargeten tycker Garibaldi är MYCKET konstigt. Försökte lära honom att snurra vid min sida men när jag försöker locka honom runt så tar han det som omvänt lockande och vägrar titta åt min hand… 😉  Rätt kul egentligen men lite frustrerad blir man. Jag upptäckte att om jag sa ”hopp och lek” först så han inte kände att vi var mitt i ett moment, DÅ gick det bättre.

Även högerhandlingen är jobbig, mycket för att jag själv tycker det känns så fel att ha hunden på höger sida – 25 års erfarenhet av att ha hunden på vänster sida försvinner inte bara för att man börjar köra agility och rally… 😉  Sigge har dock greppat det här med högersidan och har numera riktigt fin position, åtminstone så länge vi tränar hemma i hallen och inte går så långa sträckor eller gör för mycket vändningar. Garibaldi har helt förstått det här med att vara på höger sida när det gäller agility; numera har jag inga problem att skicka på hinder när han är på den sidan, men den där precisionen som ska till i rallylydnaden har han inte förstått varför vi ska mecka med. 😉 Har försökt jobba lite med klossträning men har inte haft nån bra kloss så det har inte blivit jättebra, måste nog fixa något som är lagom stort, inte halkigt och tillräckligt högt för att vara distinkt.

Garibaldi blir också väldigt frustrerad när han inte förstår vad jag vill, det blir att han testar något annat och kanske hittar på nya egna varianter. Sigge har mycket lättare för att låta mig guida honom, han funderar inte så mycket på VARFÖR vi gör en sak utan visar jag att han ska göra något så försöker han följa så gott han förstår (inte alltid jag är helt tydlig…) och får han sen belöning så tycker han att det där ju var en kul grej och gör gärna om det. Om han kan hålla ihop när det är störning runt om honom så känns han som en riktigt perfekt hund för rallylydnaden, vi får väl se.

Jag skulle dock behöva träna rally ”på riktigt” dvs med skyltar och banor, tillsammans med någon. Kanske inte varje vecka men åtminstone varannan… någon som läser det här och vill träffas och träna? Hör av dig/er!!

Om det är så att man bor en bit ifrån varandra så kan man träffas på olika ställen så det inte alltid är en som måste köra långt. En liten grupp hade varit kul, allt från 2 personer och uppåt till kanske 4-5 – vet inte hur många man kan vara för att vettigt hinna med, men något sånt där kanske… Jag kan köpa in alla skyltar men att bara träna hemma eller ensam på klubben känns inte som tillräckligt, speciellt inte för Sigge som säkert kommer behöva mycket störningsträning innan allting funkar.

Söta Sigge!

Söta Sigge!

Jag har börjat flytta över innehåll från min gamla hemsida (http://asa.kfib.org) hit till min wordpress-sida istället, det känns som att det är lättare att bara uppdatera på ett ställe och hemsidan började bli rätt rejält inaktuell. Så nu finns info om hundarna, länkar, en del foton samt en del av mina artiklar här, jag ska nog lägga till en del saker efterhand. Gamla sidan finns kvar men är inte helt snygg då vi bytt server och den nya kör UTF-8, istället för Latin-1 så å, ä och ö ser väldigt konstiga ut (förutom de få sidor jag orkat fixa till…) men det går ju ändå att se vad det står så det får nog vara så helt enkelt, så länge nu sidan finns kvar.


Lämna en kommentar

Agility och rallylydnad

Jag ligger rejält efter vad gäller bloggandet om senaste tidens händelser, dels pga Sigges akuta sjukdom men även pga en för tillfället ganska kaotisk situation på arbetet, med rejält ökad arbetsbelastningen då vi har en person som blivit akut sjukskriven. Nu ska jag försöka komma ifatt lite med vad som hänt sista tiden – vi börjar med agility och rallylydnad.

Agility

Förra gången missade jag pga att jag satt hemma och väntade på att veterinären skulle ringa upp och meddela hur Sigge mådde. Gången innan det var vi däremot med och det bara att konstatera; det blir bara roligare och roligare för varje gång! Gari är superduktig och både han och jag tycker det är jättekul! Det här måste vi helt klart fortsätta med sen!

Den här gången testade vi slalom – med hjälp av sådana här genomskinliga slalombågar som hjälper hunden att gå rätt mellan pinnarna – och det var ju lite konstigt tyckte Gari men så småningom började han fatta. 🙂

Därefter blev det kombination med hopp – böjd tunnel – hopp och först fick vi räta ut tunneln och sen sakta böja den men sen gick det som tåget för honom genom tunneln. Den här gången var heller inte högerhandlingen något stort problem utan han gick fint in i tunneln även när han var på min högra sida och jag visade med höger hand. Den böjda tunneln gjorde ju att jag snabbt hann vidare och kunde positionera mig vid hindret så det hela blev jättebra! Hade godisskål bakom hindret några gånger men han är mer fokuserad på mig så sen började jag kasta fleeceflätan till honom efter hindret och det funkade kanonbra. En gång kastade jag så han grep flätan bara typ 1 meter från en annan av kurshundarna men Gari bara kastade en blick på henne och sen struntade han i det och fortsatte leka med flätan – duktiga fina killen!

Sen var det då en gång som jag missade – som tur var så var det mycket prat om inlärningsteori, target  och liknande, dvs. sånt som vi inte är helt obekanta med; det var nog bästa tillfället att vara borta för vår del. Nu i måndags var det däremot tur att vi var där; det blev  träning av alla balanshinder. Vi började med balansen, där de lagt delarna på bord för att göra det lite lägre. Inga problem tyckte Gari. Inte heller A-hindret var speciellt svårt – kanske inte nån match för en hund som klättrat ut ur sin hundgård… 😉

Gungan däremot, den hade jag haft en misstanke om att han inte skulle gilla och mycket riktigt; att gå upp på den var inga problem alls, men så fort de sänkte den det minsta lilla så hoppade han helt enkelt ner… tur att han är vig och smidig, det blev ju rätt högt… :S

Vi fick dock till det rätt bra i slutet, men vi ska hem och träna gungiga stökiga underlag och lära honom att även det är kul.

Sen fick vi köra kombinationer, vi började med hopp – rak tunnel – hopp och Gari gick som en klocka. En av instr. fick stå med fleeceflätan efter hindret och vips kunde G fokusera framåt istället för på mig.

Nästa kombination var egentligen däcket – hinder – hinder men eftersom vi missade inlärningen av däcket förra gången så började vi med det. Det gick dock åt skogen då däcket, som var av typen delbart, delade sig hela tiden, så vi hoppade över det och körde tre hopp på rad istället, men nu var nog G slut i huvudet för han försökte mest springa vid sidan… 😉

Avslutningsvis fick vi träna själv lite, jag fick hjälp att köra platta tunneln (säcken) som vi också missade förra gången, den var som väntat inte det minsta konstig för Gari. Sen körde jag lite högerhandling och där märks en stor svaghet, så det måste vi jobba massor med. Vi testade även lite slalom, 4 pinnar med bågar och jag tog det lugnt och lät honom gå sakta igenom och tänka till och det funkade riktigt riktigt bra! Är jättenöjd med hans prestationer, duktiga killen!

Rallylydnad

Förförra gången fick Chili följa med för första gången – egentligen var det ju honom jag skulle gått med redan från början men då han skadade sig för snart 6 veckor sedan så har han haltat och nu först börjar han bli bra. Han är fortfarande liiite stel i benet, speciellt när han vilat, men det blir bättre och bättre och han rör sig nästan helt rent nu.

Det var ju förstås en ny upplevelse för honom att komma in på en rallybana med alla skyltarna, så första rundan var han lite vimsig, okoncentrerad, nosade på skyltarna, pep lite efter de andra hundarna – han brukar alltid vara lite okoncentrerad när han inte varit på klubben på länge och nu är det nog nästan ett år sedan sist… Andra rundan gick mycket bättre, då blev vi även filmade och sen tittade vi på filmen när vi hade teori. Det såg ju riktigt prydligt ut, även om det finns en hel del att jobba på. Kul för Chili att få göra något, han verkade väldigt nöjd. 🙂

Förra veckan missade jag och nu i tisdags var det sista gången, jag skulle tagit med Chili men han har ont i sina baktassar, har nog felbelastat pga frambenet (som han nu är bra i) och då blev det för jobbigt för hans problemtår, så nu ska han få äta en kur Rimadyl så han blir fräsch igen. Han fick ju Rimadyl ett tag efter hältutredningen i höstas, kanske full dos en månad (då var han också rätt dålig) och sen sänkte vi och han gick på halv dos kanske en månad till och sen slutade vi, därefter har han faktiskt gått hela vintern utan att ha ont så jag tycker det känns väldigt bra, att han nu får äta en kur är ju inte så farligt, kan vi hålla det till att inte vara mer än någon gång om året så kan han ju lätt stå ut med det tror jag. I övrigt är han ju pigg och fräsch, fina gamlingen.

De var jättevarmt i tisdags och jag kände att Kenzo nog mest skulle vilja ligga och sova, Sigge är ju självklart konvalescent och Chili fick vila tassarna, så det blev helt enkelt Garibaldi som fick följa med. Lite kul för han har ju aldrig ens sett en rallyskylt/bana tidigare och det märktes första rundan då han nosade på flera skyltar, men andra rundan gick bättre, vår instruktör dömde och enligt henne – fast jag tror hon dömde väääldigt snällt – fick vi ihop 94 poäng! Lite kul ändå att han skötte sig så fint.

Det kommer att bli samträning i rallylydnad en gång i veckan under sommaren, jag tänkte att jag skulle köra med Chili och om Sigge mår bra så ska även han få träna rally, tror det kan passa honom väldigt bra, så får vi se hur det går och om vi kanske ska ge oss ut och tävla nångång eller om vi håller det på ren aktiveringsnivå. Oavsett vilket är det ju kul att kunna göra något med de andra tre och inte bara köra Gari hela tiden.

Jag tycker fortfarande att rallylydnaden är så där rolig, däremot är agilityn så roligt att jag definitivt kommer att försöka köra det även med nästa hund! Jag är helt klart biten! Men jag skulle verkligen behöva ha min fot ”lagad”… nu har jag i alla fall fått tid till sjukgymnast nästa vecka och sen ett läkarbesök veckan därpå, hoppas de kan komma fram till vad som är fel för nu vill jag kunna röra mig normalt igen.


4 kommentarer

Träning och kurser och resa

Blåsippor - tyvärr något suddig bild

Underbara vårtecken

Vårens vackra blommor är i full gång i hagarna omkring oss, det blommar även viol och tussilago och i trädgården står pärlhyacinter och scilla i full blom och forsythian har även den slagit ut. Pingstliljorna har fina knoppar och de flesta buskar börjar nu bli svagt gröna, underbart!

Får se nu om jag minns vad som hänt…. I torsdags var det träning med torsdagsgruppen och jag hade bakat en citronkladdkaka. Lite snopet var det ju då att vi enbart blev två – Ann och jag. Kakan var dock en succé, men jag hade ju tänkt att vi skulle vara några till… jaja, de får skylla sig själv att de missade det hela. 😉

Träningen då… ja, den gick helt ok. Fritt följ, där är positionen som den är, funkar säkert hyfsat i brukset, lär bli sämre betyg i lydnadsklasserna. 😉 Inkallning med ställande, helt ok. Metallapportering bestämde Gari att han ville göra då han sprang och hämtade apporten på min ryggsäck så det gjorde vi och det gick bra. Rutan jättefint, krypet inte så bra… överladdad som vanligt. Framåtsändandet gick väl egentligen inte jättedåligt, men eftersom han inte är van vid att jobba med riktningspinnar så blev han lite förvirrad och jag kände efteråt att jag kunde lagt upp det mycket bättre. Skärpning för matte!

Efter den väldigt hektiska helgen när Garibaldi och jag tävlade två dagar i rad så blev den gångna helgen betydligt lugnare. Lördagen blev en riktig slappdag där vi mest låg på soffan och tittade på film, förutom de obligatoriska hundpromenaderna förstås.

Söndagen blev dock lite mer effektiv, vi började med att gå ut ett spår var åt bröderna; Martin gick ett spår till Sigge, där han la godis kanske var 20-25 meter, ”lägg ett långt spår” sa jag och det lyckades M verkligen med – det visade sig att det blev drygt 900 meter. 🙂

Jag la ett 450 meter långt spår till Garibaldi där han fick testa på ett riktigt spårupptag för första gången. Jag har gjort lite ”miniupptag” tidigare, där spåret gått kanske 1-2 meter in från en väg och han har inte haft några problem men nu låg spåret 10 meter in och han såg mycket förvånad ut när jag sa ”spår” – han kikade upp på mig och verkade tycka ”men här finns ju inget?!” så jag fick hjälpa honom lite genom att följa med en bit ut. Han hittade dock lätt spåret, gick kanske max 1 meter åt fel håll, väldigt sakta och vips så hade han bestämt sig för att nej, det där var fel så han vände och gick åt rätt håll. Han verkar ha väldigt lätt för att riktningsbestämma ett spår, åtminstone av det jag sett hittills och det är ju väldigt tacksamt om det är så.

Sigges spår var intressant. Jag visste bara var det började, Martin gick inte med utan Sigge och jag försökte själva lösa det. Första ca. 150 metrarna spårade han fint, sen vimsade han till det lite i en vinkel, åtminstone gissade jag att det var en vinkel där då han inte alls verkade intresserad av att gå framåt och det bekräftades senare av Martin att det varit precis så. Efter lite vimsande och strulande och funderingar på om vi skulle strunta i det så fick Sigge upp spåret igen. Godisbitarna är här väldigt hjälpsamma; stannar han och äter köttbulle så vet jag att vi är rätt. 😉

Resten av spåret hade han inga större problem med, förutom att han var ganska trött i slutet och det insåg jag ju efteråt varför när gps:en visade att vi gått 970 meter. Säg att 70 av de kom sig av vinkelstrulet men resten var spår så var det absolut det längsta spår han gått hos oss och han gjorde det riktigt riktigt fint!

Förutom spårandet så tog jag tag i att plantera om småplantorna av tomat, melon och kronärtskocka som jag sådde tidigare. De fick nu flytta ut i växthuset med lite stödvärme från en fläkt. Sen sådde jag physalis, persilja, gurkört, djungelgurka och nån blomma som jag inte riktigt vet vad det är. Blir spännande. 🙂

Jag passade även på att baka ett par sockerkakor till klubben, mitt bidrag till köket då jag inte kan hjälpa till på kommande tävling (till helgen) då jag ska iväg till Barcelona. 🙂  Ska bli härligt att komma iväg, det är 20-22 grader där nere, precis lagom varmt och skönt utan att man blir totalt genomsvettig om man vill gå och titta på en massa saker. Har hört mycket gott om staden från alla som varit där. Man ska dock tydligen se upp för ficktjuvar för det är gott om det där, det är också något som jag hört från väldigt många, så det gäller väl att vara rejält uppmärksam. Vi är ett gäng på 8 tjejer som ska åka, vi har hyrt en lägenhet och det ska verkligen bli jättekul!

Som vanligt är jag dock lite ambivalent till det här att åka iväg så här på våren, det är så mycket annat jag vill hinna med – trädgården, hundarna, huset – men samtidigt så behöver man ju lite paus ibland. Nu blir det ju dessutom lite lättare att hinna med allting när jag slutar tidigt tre dagar i veckan. Har dessutom tagit ledigt på måndag så då har jag två lediga dagar när jag kommer hem, det kommer att bli jätteskönt, speciellt som vi kommer hem ganska sent på söndag natt.

I måndags var det andra tillfället på agilitykursen för mig och Garibaldi. Jäklar vad roligt det är! Men uj så svårt – inte så mycket för Gari, förutom att han tycker det är konstigt att ibland vara på min högra sida, samt att tunnlar var nya saker för honom – men för mig… puh, massor att hålla reda på och sen en fot som är så jäkla dum nu att jag är så less på det. Ska ringa läkaren och se om de kanske kan göra mer än att bara röntga och säga att ”det ser bra ut” för den är definitivt inte bra.

Hur som helst, agilityn var rolig, tunnlarna var lite svåra tyckte Gari, långhoppet var enkelt att trampa på (suck, jag väntade mig det…) och mot slutet körde vi kombination hopp, tunnel, hopp och det gick förvånansvärt bra! Om han är på min vänstra sida går det bättre, på min högra sida valde han gärna bort tunneln och sprang bredvid den istället men se det ger ingen belöning. 😉

Roligt hade vi i alla fall och det är ju det allra viktigaste!

Dock blev vi försenade till kursen pga att vårens första riktiga åskväder (i alla fall som vi märkt av mer än som blixtar på avstånd) rullade in lagom till jag kom hem. Det resulterade i tokstressada hundar (Kenzo och Sigge) och jag kunde ju inte åka hemifrån när jag inte visste om det skulle åska mer, så det var bara att vänta på att husse kom hem från Huskvarna. Vi hade dock tur, det kom inte mer åska sen och det var ju skönt både för hundarna och för oss som var ute och hade kurs….  Men fan så trött jag är på åska, eller på ljudrädda hundar egentligen – jag tycker ju faktiskt att åska är mysigt/vackert men numera är jag mest less på det då det är så jobbigt för två av hundarna.

Igår var det andra tillfället på rallylydnadskursen och den här gången var det faktiskt lite roligare. Jag var lite skeptisk efter första gången, men Kenzo gillade ju verkligen att få göra saker och få godis 🙂 så det var ju bara att köra på. Igår byggde vi en lite svårare bana och tränade även på rörelsen sitta framför, gå runt åt höger eller in åt vänster och Kenzo fixade det riktigt bra. Det som är svårast för honom är snäva vänstersvängar då hans får lite jobbigt med bakbenen plus att han egentligen gärna vill sätta sig och ”hoppa” runt, som han gjorde när vi tränade vanlig lydnad och gjorde vändningar på stället och stegförflyttningar. Som tur var så kan han kommando ”snurra” (som trix) så jag använder det och då fattar han att han ska snurra runt och inte sätta sig. Gamlingen blir lätt trött, kondisen är ju inte den bästa efter operationen och efterföljande förkylning/infektion, men nu är han ju pigg och fräsch igen så det är väl bara att jobba vidare så bättrar sig konditionen lite med tiden.

Får se om jag ska ta med Chili nästa gång, det beror på hur frisk han hinner bli tills dess – jäklar vad muskelskador tar tid att läka på gamla hundar. 😦  Kan se hur lätt det inte kommer att bli att få honom att svänga smidigt; lång i ryggen är han ju och spondylosen gör honom stel (han har ju inte ont av den men han är helt enkelt inte så rörlig i ryggen som han varit tidigare) så det blir väl som att vända en oljetanker… 😉  men han skulle säkert uppskatta det, å andra sidan vill nog Kenzo gärna fortsätta få följa med och få godis… hm… svårt det här när man har många hundar som alla vill ha roligt.

Ikväll blir det packning för hela slanten och i morgon bär det alltså iväg mot Barcelona, ska bli jättekul!


Lämna en kommentar

Mot nya utmaningar…

Jag kom på att jag glömde några saker i tidigare inlägg om lägre-tävlingen. Tranås BK var en väldigt trevlig klubb som jag gärna återkommer till igen. Fin stuga, fina omgivningar, trevliga människor och gemytlig stämning gjorde det till en mycket trevlig tävlingsdag. ”Min” spårläggare fotade oss på pallen och skickade fotot till mig:

Lägre klass spår Tranås 2012-04-15

Lägre klass spår Tranås 2012-04-15

Foto: Ann Linde

Sen glömde jag skriva in poängen på de olika momenten – det här gör jag mycket för min egen skull, det är lätt att gå tillbaka och kika i blogen om jag vill kolla något 🙂  Så här kommer det:

Spårpåsläpp: 10/10
Spår: 9/9 (en pinne borta)
Platsliggning: 0 (avstår)
Budföring: 0 (avstår)
Linförighet: 7/6,5
Framförgående: 6,5/6,5
Läggande: 8/9
Inkallning: 10/9
Kryp: 8/8
Apportering: 10/9
Hopp: 8/8
Totalt: 441 p

I måndags var det dags för mig och Garibaldi att testa nya utmaningar – närmare bestämt grundkurs i agility. Det blev en rolig kväll, med teori, gemensam promenad och slutligen lite skick mot godisskål, först på slät mark och sen över ett hinder.

Garibaldi skötte sig strålande, han är så enkel att ha med. Snäll och trevlig mot andra hundar, bryr sig faktiskt inte mycket om dem alls, fint fokus på vad han och jag ska göra och sen har vi ju lite gratis i och med att han redan kan det där med att springa till en skål med godis eftersom vi använt det som externbelöning i lydnaden. Kursledarna är två tjejer som jag tidigare tränat sök tillsammans med, när jag var aktiv med Kenzo, jättetrevliga tjejer och jag tror den här kursen kommer att bli fantastiskt rolig. Garibaldi verkade tycka att det var hur kul som helst! Det här ser vi fram emot varje måndag nu i 7 veckor till!

Garibaldi var helt klart störst på kursen; de övriga var DSG, cavalier, cocker, dvärgpudel och nån vattenspaniel. Söta Baldi ser ju rätt jättelik ut jämfört med de flesta, men det är ju bara roligt att det blir lite blandat. 🙂

Det jag upptäckte igår, som jag väl iofs vetat ett tag men såg ännu tydligare igår, är att han är väldigt försiktig i sin kontakt med andra hundar. Vi träffade en av mina träningskompisar från torsdagsgänget med sin boxertik och tiken ville busa med Gari men G tyckte att hon var jätteläskig, alldeles för ”på” för hans smak. Det märks att det är jättestor skillnad hur han beter sig – hundarna hemma i flocken är han väldigt vild och busig på, nu är det ju bara Kenzo och Chili, eftersom vi inte släpper ihop G och Sigge längre, men han hade samma beteende mot Sigge tidigare; full fart, mycket tassar och tacklingar och så. Så beter han sig absolut inte med hundar han inte känner, utan där är han mycket försiktig och försynt. Inte rädd, men helt klart inte speciellt säker på sig själv (eller snarare kanske på de andra hundarna) heller.

En liten DSG-tik nosade han försiktigt på, men när hon drog upp tänderna och varnade (hon tycker väl han är stor och läskig) så tyckte han att hon inte var så rolig utan då valde han att kela med en av kursledarna istället. Nå, han har ett fint och säkert språk och jag kan inte se honom råka i bråk i första taget; det ska nog mycket till för att han ska verkligen försvara sig, han kommer nog göra som Chili, dvs. välja att gå undan.

Sen vore det nog bra för honom att träffa lite fler snälla hundar och kanske få någon lekkamrat – jag vet att han saknar att leka med en annan (känd) hund och ibland önskar jag att vi kunde ta in en hund till i flocken för Gari saknar verkligen någon att busa med. Han inbjuder konstant Kenzo och Chili till lek men de har sällan lust och även om de ibland kan komma igång så varar det inte länge nog för Gari som ju är betydligt yngre och mer energisk.

De hade för övrigt skotträning i måndags, jag var lite tidig på klubben och hade glömt att måndag=skott. Gari fick sitta i bilen med luckan öppen och jag märker att han reagerar… inte med extrem rädsla eller så men med aktivitet, han vill gärna testa att skifta position eller så för att få mig att belöna; han körde ligg/sitt/ligg i buren, när jag sen släppte ut honom var han extremt hoppig på mig, men valde dock inte att hoppa in och ”gömma” sig i bilen, som annars är en jättestor trygghetsplats för honom, det var först när jag kommenterade till någon att ”han väljer i alla fall inte att hoppa in” som han hoppade in, men då var det för att han hörde mitt ”hoppa in” för han vände runt och tänkte hoppa ut lika fort igen. 😉

Helt klart är att vi måste börja med skott hemma, i lugn miljö. Där har vi ju också skjutbanan som låter rätt mycket på vardagkvällarna från våren och hela sommaren och det finns inga som helst reaktioner hos Garibaldi på de smällarna trots att de ibland låter ganska mycket (ljuden bär långt i stillheten på landet). Det är ju så pass mycket smällar att Kenzo vägrar vara ute i trädgården sådana kvällar… men dessa smällar har G ingen som helst reaktion på. Jag tror det har blivit en totalt felaktig koppling till skott på klubben och det måste vi ju ändra rejält från grunden. Nå, det är bara att ta tag i det.

I tisdags var det nästa utmaning, den här gången rallylydnadsgrundkurs. Egentligen skulle jag gått med Chili men eftersom han fortfarande haltar lite lätt (fast det är tack och lov mycket bättre nu) så blev det, efter lite funderingar, Kenzo som fick följa med. När jag träffade några av de andra kursdeltagarna var jag lite glad att jag valt Kenzo istället för Sigge… en 15-månaders schäfer som gjorde utfall så fort nån annan hund kom för nära samt en 12-månaders rottishane, som iofs skötte sig, men som nog gärna hade muppat sig lite om han fått chansen för sin husse. 😉 Kändes inte som den perfekta miljön att ta in Sigge i nu när vi inte varit på klubben på länge.

Utöver det så var det även en 10-månaders dv.schnauzer, å så då gamlingen i gänget, Kenzo. 😉  Ett ekipage till skulle varit med (eller var det två?) men de kunde tydligen inte första gången, om jag förstod rätt.

Vad ska jag säga om kursen då… hm… jo, Kenzo hade jättekul, den saken är klar. Att få vara ensam med matte, köra enkel lydnad och få massor av godis är ju så nära himmelriket man kan komma om man heter Kenzo. 😉 Det var också väldigt nyttigt för honom för han fick jobba med både kropp och huvud, samtidigt som det inte var några våldsamt jobbiga kroppsrörelser utan mer att han var tvungen att jobba med bakdelen och det är precis vad han behöver med sina vingliga ben.

Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om rallylydnad just nu. Nyttigt för hundarna, perfekt för gamlingarna och t.ex. för Sigge, som jag inte vill lägga plats tillsammans med andra hundar, men jag vete katten om jag blev så såld själv. Mycket tror jag beror på att det handlar om väldigt mycket att JAG måste lära mig skyltarna, hur jag ska gå, svänga etc. och hunden ska ju naturligtvis hänga med och göra vissa saker (sitt, ligg etc.) men jag vet inte…. jag är ambivalent. Förmodligen blir det intressantare högre upp i klasserna när momenten blir svårare – jag kan definitivt se en enorm utmaning i att lära mina utpräglade lydnadshundar att man faktiskt KAN gå på mattes högra sida….

:mrgreen:

Men jag får nog erkänna att jag inte fastnade direkt, inte som jag gjorde med agilityn – den var verkligen KUL! Nå, vi får se, det är ändå roligt att lära sig något nytt och för Kenzo var det en riktigt bra kväll och det är nog så viktigt. 🙂

Innan jag for iväg till klubben igår hann jag med ett spår till Sigge ute i hagen. Det blev inte jättelångt, kanske 250-300 meter, men det blev desto slingrigare och trixigare och det låg bara en halvtimme för jag hann inte vänta längre. Han fick inviga sin fina nya Björkissele, magnoliafärgad… 😀 och jag kan åter igen konstatera att jäklar så duktig han blivit! Nu börjar han lära sig lösa tappt och han slarvar inte lika mycket i vinklarna, riktigt fint arbete! Mycket nöjd med honom!


Lämna en kommentar

Ny vecka och premiär

Så var det ny vecka, nya tag och dessutom premiärvecka för att jobba deltid! Numera jobbar jag nämligen bara 80 % och går hem tidigt tre dagar i veckan – underbart!

Måndagen var dock normal arbetstid, det var dessutom nån form av nypremiär för hundarna att vara hemma själv en hel dag eftersom Martin börjat jobba i ett projekt i Jönköping, dock inte heltid men det blir ju heldagar när han väl åker ner, annars är det inte mycket lönt med tanke på att restiden tar en dryg timme.

När jag kom hem blev det först en promenad med Sigge (Chili är tyvärr fortfarande halt och vilar, jag är lite fundersam på om det börjar bli dags för veterinärbesök eftersom han haltat i två veckor nu…). Sigge fick lite bolluppletande men det var ju alldeles för enkelt med bollar som bara låg på marken, så nästa gång försökte jag gömma dem under lite löv etc. men inte tyckte Sigge att det blev svårare för det inte – han har en fenomenal söknäsa den där!

Även Kenzo och Gari fick leta lite bollar, fast då gömde jag dem från början och det tyckte Kenzo var för svårt så han fick leta korv istället medan Garibaldi ägnade sig åt att leta fram bollarna. Blev lite orolig när Gari kom in efter ett skick med blod på nosen men det visade sig att han tydligen bara rispat sig lite på själva nostryffeln och det slutade blöda nästan direkt… puh.

Tillbaka hemma igen så var jag en sväng hos grannen och lämnade deras post som vi tagit när de varit bortresta en vecka, sen tog jag ett lydnadspass med Garibaldi, som han skötte bra. Lagom läge i intensiteten, fina moment och bra engagemang, förutom krypet som inte gick bra…. tvärtom blev det urkass.

👿

Tog ett djupt andetag och började om och då fick vi till det lite bättre. Puh, det är jättesvårt att få honom i rätt sinnesstämning för det där; så fort han anar att vi ska träna kryp så laddar han på något så in i helsike… omvänt lockande funkar dock bra men jag måste vara jättenoga med rutiner och ordet ”kryp” har blivit väldigt laddat så jag funderar på om jag ska använda ”ner” istället, som jag använder när jag lägger ner honom för krypet. Hm… måste man meddela att man har avvikande kommando i brukset? *surfar till SBK och läser på*Nehej, vad jag kan läsa ut av reglerna så är det önskvärda kommandon som anges men man får välja själv, det är bara när man har handtecken istället som man måste meddela det… ok, då kanske det blir ”ner” istället. Krypet har hög koefficient så det gäller att inte strula bort de poängen.

Sen testade vi lite slalom också – jag började ju i höstas att lära in slalom för jag ville göra något helt annat i och med att vi hade så mycket strul med lydnaden när han var så fixerad vid lukter och hundar. Sen har vi inte jobbat mer med den men nu kom jag på att vi ju snart ska börja agilitykurs så det kanske är läge att ta upp den träningen igen, dessutom är det alltid kul att köra något annorlunda.

Bytte sen hund och tog ut Sigge och körde lite rallylydnadsmoment samt lite slalom även med honom, sen kom husse hem och det var dags att försöka få i sig lite mat.

Igår (tisdag) slutade jag däremot strax innan kl. 14 och gissa om det var ljuvligt skönt att komma iväg så tidigt! Hann lätt med att åka ner på stan och lämna tillbaka de Meindl-kängor jag beställt från Naturkompaniets webshop – smidigt att man kan lämna tillbaka i affären istället för att mecka med att skicka tillbaka. Sen hem och hälsa på glada men lite överraskade hundar – de var inte beredda på att matte kom hem så tidigt. 🙂

Det blev dock lite förvånade miner när jag klädde om till ”hundkläder” och sen gick iväg… utan nån hund… jag gick nämligen och la ett spår var till Gari och Sigge. Vädret var hur skönt som helst – i måndags gick jag i långkalsonger, vinterjacka, mössa och vantar, nu räckte det med tunna byxor, långärmad t-shirt och väst! Flera fjärilar och flugor såg jag också, härligt vårväder! Det var nog inte så väldigt mycket varmare mot måndagen om man ser till enbart temperaturen, men eftersom det nu var så gott som vindstilla blev det ju mycket skönare.

Sigges spår fick ligga 45 minuter, det var kanske 350 meter och den här gången la jag sparsamt med korv och dessutom slingrade jag till spåret lite, tänkte att det var dags att utmana honom lite. När vi sen gick spåret så insåg jag att jag nog får revidera min åsikt om att han inte är en så där jätteduktig spårhund… han spårade verkligen superfint! Han har inte riktigt den bästa tekniken vid tappt och han är lite slarvig i vinklarna men det gick bättre och bättre efter att han tappat bort sig några gånger och fått jobba sig tillbaka. Kan mycket väl vara så att jag lagt lite för enkla spår till honom. Duktig var han och lite trött också, jag använde 3.5 meterskopplet och höll emot rätt rejält så han fick ligga på och dra mig lite också. 😉

Garis spår var bara ca. 150 meter, men hade hela 7 pinnar – jag ville se hur han hanterade pinnplockningen. Resultatet var inte helt strålande, så vi ska nog gå tillbaka till godisburkar under pinnarna ett tag, för det var sjutton vad han slarvade. Första tänkte överhuvudtaget inte röra, trots att han spårade rakt över den… hm… resten gick bättre men det var inte riktigt så bra som jag hade hoppats. Nå, jag vet ju att det är hans svaghet i spåret, så det får vi jobba vidare med.

Lite promenader blev det också, en kort med gamlingarna – Chili haltade fortfarande lite men var något bättre tyckte jag. Kenzo har för övrigt helt slutat hosta – underbart! Vi hade ju tid för hjärtundersökning förra torsdagen men avbokade den då vi tyckte att hans hosta hade minskat där i början av veckan, men han fortsatte hosta några dagar till, sen plötsligt slutade han bara – nu kommer det inte ens ett litet kraxande och hans andning låter helt normal igen, så skönt! Fina gamlingen, som är hur pigg som helst nu men som förstås har usel kondis pga att han inte varit bra.

Tog också ett kortpass lydnad hemma på altanen med bröderna bus – Gari fick öva kryp, som idag gick mycket mycket bättre (jag använde kommando ”ner” och vi fick ett mycket lugnare arbete, härligt!) samt fjärr och lite stegförflyttningar, Sigge fick träna på att komma in ordentligt i fotposition, sätta sig framför, sitta på höger sida och stå, sitta och ligga stilla medan jag gick runt honom.

Jag ska ju gå rallylydnadskurs med Chili var det tänkt, den börjar om två veckor men om Chili inte är frisk tills dess så får nog Sigge bli stand-in. Hade ju ändå tänkt köra rally med honom också, tanken var mest att ge Chili chansen först eftersom han börjar bli lite gammal och ska vi hinna ut och tävla (om vi nu ska det) så får han ha företräde; Sigge lär ju ha många år framför sig med tanke på åldern.

Nu i morse var Chili dock helt ohalt, han går visserligen på Rimadyl men ändå, det verkar gå åt rätt håll. Vi går pytterundor med honom och försöker hålla honom lugn; man tycker att det vore rätt enkelt med en 10 år gammal hund men icke… han är ju hur pigg och galen som helst och vansinnigt uttråkad, han vill JOBBA. 😉  Det är ju jättekul att han är så pigg och fräsch men just nu skulle han gärna fått vara lite lugnare… fina fläckis!