Det där med repetitionsklokhet….

Vintern som verkar ha kommit till stora delar av övriga Sverige har mest lyst med sin frånvaro här i söder, inte för att jag klagar – i och med det så kan man fortfarande spåra på stubbåkrarna och vallarna, vårt hus (som än så länge har en gammal elpanna och dessutom otäta fönster och dörrar) drar tillräckligt mycket el som det är nu – en massa minusgrader hade kanske fått elräkningen att landa på femsiffrigt belopp… nu ska man ju iofs betänka att vi även värmer träningshallen lite och eftersom det i dagsläget sker med en vanlig byggfläkt så drar det förstås en hel del. Så fort värmepumpen är installerad så ska den ju även värma hallen så det kommer att bli väldigt bra, men det är ju inte klart ännu.

Vad som däremot ÄR klart är gjutningen av golvet i träningshallen, det gjordes 8 januari och nu ska det torka i ca. en månad, innan mattläggaren kommer och lägger mattan. Men redan nu går det att träna där utan att bli helt nerdammad som man blev innan när det bara var stenmjöl och det är ju tacksamt för min del under mörka kvällar.

I torsdags drog det dessutom in lite vinter här, det snöade lite smått och blåste rejält på eftermiddagen/kvällen så det blev ett par korta rastningsrundor och sen fick Gari och Indi varsitt träningspass i hallen.

Torsdagens träning:

När det gällde Indi så upptäckte jag att han är synnerligen dålig på att repetera beteenden, dvs. han är inte repetitionsklok. Sen testade jag lite till och insåg att jodå, han repeterar gärna VISSA beteenden, som studs och buga…. saker vi tränat in i köket när han tiggt vid bordet. 😉

Intressant nog är han duktig på linförighet/fritt följ  – han gillar VERKLIGEN detta momentet, okänt varför… 😉 men något med att gå vid sidan med kontakt är tydligen väldigt positivt. 🙂 Han är också duktig på passiva saker som att sitta eller ligga stilla, jag satte honom när vi kom in i hallen, ställde ifrån mig ryggsäcken, gick och satte upp rutan och gick tillbaka till ryggsäcken och hela tiden satt Indi som ett litet ljus.

Däremot är han jättedålig på att repetera beteenden mer än några gånger, då tappar han fokus och lullar iväg och gör annat eller börjar inbjuda till lek, kör ”studs” eller sånt. Hans uthållighet är i vanliga fall inget problem alls, han kan jobba länge med att leta föremål, han kan hålla på hur länge som helst med att leka med sin matskål (han ÄLSKAR att föra oljud….) i köket, så jag fick fundera lite på varför han är så dålig på att repetera vissa andra beteenden. Och tja… som vanligt så handlar det ju inte så mycket om hunden utan om mig som tränare. Jag har slarvat med att träna repetitioner och alltså är han inte så bra på dem.

Testade lite genom att börja med enkelt beteende som nosdutt mot handen. Lite låg entusiasm i början, han gjorde det och tog emot godiset, men sen fanns inte jättestor motivation att upprepa det. Fick en eller två upprepningar men inte mer, sen gick han och gjorde något annat (kollade träningsväskan, gick ett varv runt mig etc etc). Fortsatte dock och efter ett tag gick det bättre, fick flera repetitioner på rad och när jag började lägga till ett entusiastiskt ”bra!” samtidigt som han fick belöningen så höjdes hans intensitet betydligt. Han svarar väldigt bra på verbalt/socialt beröm vilket ju förvisso är tacksamt eftersom det är det enda man kommer att ha att ta till på tävling sen. 🙂

Efter repetitionsövningen med nosduttar testade vi (efter lite paus) att repetera sitt framför mig och det gick bra redan från början, betydligt bättre intensitet i repetitionerna. Därefter paus igen och sen ligg framför vilket också gick bra. Fångade upp det temat och gick vidare; testade att gå långsamt baklänges och då bjöd han på fina lägganden så vips hade vi en fin början till läggande under gång. 🙂

Lite grippande och hållande av apport tränade vi också, det har blivit mycket bättre sen jag tog tag i det för några veckor sedan – han ville då helst bara göra ett eller två gripanden, sen försökte han vända bort huvudet eller gå sin väg. Så vill man ju inte ha det, jag vill ju ha glädje och positiva tankar i hans huvud när jag tar fram en apport, så jag passade på en dag när jag jobbade hemifrån. Några gånger mitt i jobbet tog jag en kort paus, tog fram ett par godisbitar (gott godis, torkad lever), körde 2-3 repetitioner med gripande, sen satte jag mig och jobbade igen och Indi blev mer och mer taggade för varje gång. Passen blev korta och bra och mellan dem hände inget roligt alls utan det var först när vi jobbade som det var kul. Perfekt träning och den lilla insatsen har gjort att han numera verkar se gripandet av apport som en mycket mer positiv grej igen, skönt. 🙂

I övrigt fortsätte Indi att vara en trevlig, glad och positiv krabat. Otroligt jämnt och glatt humör, alltid positiv och trevlig och oerhört snäll. Han är tokig i att springa fort fort, ska bli väldigt kul att börja köra lite agilityövningar med honom så fort mattan är på plats i hallen. Han är också tokig i att leka med metallmatskålarna; speciellt hans egen lite tunnare skål som glider fint över golvet – den föser han fram och tillbaka, in under vitrinskåpen, krafsar ut den igen, lyfter upp den och kastar den över ryggen….

Här en kort sekvens på hur det kan se ut… allt damm som flyger omkring ser mindre trevligt ut men det blir ju så när han röjer.. 😉

Garibaldi fick träna på fritt följ, rutan, en del ralllymoment samt fjärrdirigering. Fot på högersidan börjar kännas riktigt vettigt, även om det inte är lika säkert som fot på vänstersidan. Framför allt i halterna, om han ska sätta sig, kan det bli lite snett. Dock tror jag inte det är mer snett än att det är ok.

När det gäller rutan så tyckte han det var svårt att skilja de vita banden från det ljusa cementgolvet och vi fick en del dåliga utföranden. Hade tyvärr ingen target med mig och orkade inte springa och hämta men körde med en korvbit liggande i rutan och det funkade men jag måste vara noga med att ha antingen target eller skål/fat med godis i rutan så mycket som möjligt för att verkligen generalisera in rutan-beteendet. Vi tränade även på ingångarna vid sidan efter inkallningen från rutan och igår såg det väldigt bra ut, får se hur hållbart det är i en annan miljö med mer störning.

Slutligen så börjar ”fram”-beteendet att bli lite säkrare, dvs. rallymomentet där hunden går vid sidan och så gör föraren halt och hunden dirigeras in framför föraren, sittande eller stående. Gari har tidigare hela tiden haft en viss dragning till min sida, mest vänster men ibland även höger (efter att vi börjat köra mer höger-fot) och det gör att han står eller sitter snett men nu börjar det bli lite vettigare.

Vinter och nästan storm…

Vädret har sen fortsatt vara rätt hopplöst över helgen, med hårda vindar nästan upp emot stormstyrka och en del snö. Vidrigt kallt även om temperaturen egentligen inte är så låg; när det ligger på -1 och man lägger på kyleffekten av vinden så hamnar man ner åt -10 och till skillnad från när det är -10 och sånt där härligt strålande vinterväder så är det här isande kallt och går rakt igenom märg och ben. Promenaderna har blivit därefter, tack och lov för inomhushallen så jag kan träna lite vettigt!

Söndagens träning

Indi blev tyvärr dålig i magen under fredagen och fortsatte vara dålig fram till ca. 5 på lördagmorgonen. Sen lugnade det sig men han fick ju svälta och när det var dags för träning i söndags så var det ju inte läge att belöna med godis. Tack och lov är han lika glad för kamp och lek så det gick bra ändå. 🙂

Däremot är det lite svårare att träna repetitioner då jag vill kunna belöna snabbt och sen direkt få en upprepning av beteendet och det går inte riktigt så bra när man kör med lek/kamp/bolljakt, så vi körde en del fritt följ, lite rutan (med boll i rutan), inkallningar, gripande av apport, läggande under gång och platsliggning.

Jag är så glad över hans fria följ/linförighet! Jag brukar tyvärr inte få till de momenten snyggt, även om mina hundar oftast gillar att gå ff/lf. Men med Indi har jag gjort lite annorlunda och det har visat sig synnerligen effektivt. Med Garibaldi shejpade jag in det men det man lätt glömmer (i alla fall jag…) är att när man shejpar måste man vara noga med sina kriterier! Man får det man belönar och i det här fallet har jag belönat för kontakt (bra), position (inte fullt så bra, för långt fram) och rakhet (eller snarare icke-rakhet)… Med Indigo valde jag istället att locka; jag tog godis i handen och höll handen vid mitt knä/lår när han var mindre, numera uppe vid höften och han går riktigt riktigt fint! Han är rak i kroppen, har fint bakdelsarbete och en stor entusiasm, det är KUL med fritt följ. Roligt tycker jag, då fria följet ju hänger med i så många andra moment – läggande/ställande/sättande under gång, framföring inför framförgående och framåtsändande, z:at i elitlydnaden… så ett bra fritt följ är värt mycket. Brukar nog också ofta vara koeff. 4 har jag för mig så det ger en del att ha ett par poäng bättre än vad jag normalt haft med mina hundar. 😉

Frivilliga läggande under gång kom han direkt ihåg från i torsdags, jag hann bara påbörja baklängesmarschen, utan att ens repetera läggande innan, så la han sig efter några steg! 🙂

Grippandet av apport var fint, han höll i 5 sekunder nu utan problem.

Just ja, vi körde lite framförgående också, mot en boll som jag hängde på slipmaskinen som stod vid ena kortväggen. 😉 Gick riktigt bra. 🙂

Garibaldi fick träna fritt följ, en enkel sekvens rallymoment (jag längtar till det finns skyltar i hallen, jag tycker det är svårt att komma ihåg alla moment och att sätta ihop en bana i huvudet utan riktpunkter), rutan (med target idag, mycket bättre), högerfot, gåendet i framåtsändandedelen, en platsliggning, skall samt slutligen fjärr med låsta framtasssar på en target. Märks att det finns mycket stress i det momentet, han går snabbt upp i varv och börjar låta lite men vi fick till några fina targetbeteenden och även ett sättande med tassarna kvar på targeten, fint! Kommer dock att ta tid att träna om det men det får det väl göra, det är lite spännande också. 🙂

Stackars Kenzo hostar fortfarande, nu är det 1 månad sedan operationen av tanden och precis som för två år sedan så hostar han som f-n efteråt. Förra gången höll det på i ca. 4 veckor, nu är det lite mer än det men så är han också två år äldre. Det börjar visa tecken på att lugna sig, men jag misstänker att han kommer att hosta ett tag till. Han äter Bisolvon vilket har hjälpt till en hel del och de senaste veckorna har vi sett en helt klart piggare Kenzo så det är på rätt väg men fy så jobbigt det varit för både honom och oss; han har hostat på nätterna så att han väckt oss (eller i alla fall mig) och det är klart att allt det här hostandet är jobbigt för honom. I övrigt verkar han som sagt dock piggare igen och det är skönt att se.

Vi är nu inne på typ 5:e dagen med hårda vindar och det är rätt tröttsamt…. Gårdagens färd till jobbet var inte så rolig. Egentligen har det bara kommit si så där en 5 cm snö här, men när jag kom ut ur Degeberga så låg drivorna vid sidan av vägen (där de plogat upp snön och där det sen blåst in mer snö) på upp emot 1.5 – 2 meter… Vissa partier av vägen ångrade jag att jag inte tagit Jeepen. Det var inte alls roligt väglag och idag jobbar jag hemifrån, finns ingen anledning att ge sig ut i trafiken när man inte måste. Prognoserna visar på minskad vind under dagen men först i morgon eller på torsdag ska det dämpa sig riktigt. Österlen på vintern…. inte riktigt det ”Sveriges Provence” som det är på sommaren…. 😉  Men vi trivs rätt bra ändå, fast det kan få sluta blåsa nu. 😉

Lydnadsträning och agility

Tog en sväng till klubben i söndags för att köra lite lydnad, planen var att träna dold platsliggning i lugn klubbmiljö utan andra hundar, fritt följ med vändningar och stegförflyttningar, sättande under gång, inkallning med ställande, rutan på 20-25 meters håll samt hopp-apport. Alltså en massa moment från klass 3. 😀

Det var nästan tomt på klubben när jag kom dit så den lugna platsen var inga problem att få till. Jag började med en plats där jag stod framme, 30 sekunder lång kanske, mest för att komma in i ”plats-tänket”. Sen blev det en där jag gömde mig, ca. 30 sekunder, där vi avslutade med externbelöning utanför planen (levertärningar i skål) och lite senare under passet ytterligare en dold plats, denna 1 minut lång. Han låg lugnt och fint, på sista försöket vek han in en tass efter ca. 50 sekunder, jag skulle egentligen vilja ha bort det där eftersom det ofta även innebär att han flyttar rumpan lite och därmed ser ut som han kryper, men samtidigt vill jag inte gå in och mecka för mycket med honom i och med att han inte är totalt trygg i själva plats-situationen. Äh, hellre en hund som ligger tryggt och viker in en tass eller två, så får det nog bli. Vi ska ändå inte satsa på att komma till SM eller nåt sånt. 😉

Det var rejält varmt på planen men jag tycker att Gari skötte sig väldigt bra ändå. Den här gången körde jag inte några kedjor utan istället ganska hög förstärkningsfrekvens. Fria följet var fint – fast jag kom på nu att jag nog glömde stegförflyttningarna – vändningar på stället gjorde vi däremot och de gick bra. Sättande under gång gjorde vi när vi gick mot rutans sändningspunkt och det känns som att det momentet är ganska färdigt vad gäller utförande i störningsfri miljö, behöver plocka in det i kedjor och med lite mer störning/kommendering nu.

Rutan – här hade jag en tallrik med godis i bakkant. Noterade att han sprang i en rätt rejäl båge till vänster, jag trodde nästan han skulle gå in från vänstersidan istället för rakt framifrån. Vet inte riktigt varför men kan vara värt att ha lite koll på det framöver, för att se om det var en tillfällighet eller inte. Körde två skick med godis på tallrik, sen ett tredje utan godis där jag la honom i rutan och sen kallade in och belönade. Inga konstigheter, behöver förmodligen ”bara” nöta detta momentet massor. Det som vi verkligen kommer behöva jobba med är att komma in vid min sida när jag kallar in honom från rutan, för han har inte riktigt fattat det ännu. Men det kan man ju lätt träna utanför själva rutan-momentet; bara lägga honom, gå ifrån och kalla in så det ska vi jobba på.

Inkallning med ställande blev bra, hade godisskål bakom mig och första gången gjorde jag en slät inkallning, andra gjorde jag handtecken och han stannade bra, svårt dock att se hur snabbt/hur lång stoppsträcka, kanske ska filma från sidan nån gång och se lite hur snabbt han verkligen stannar. Velar lite huruvida jag ska ha röstkommando eller handtecken… får testa mig fram lite.

Avslutade med hopp-apport men nu var Gari varm och vi hade tränat i en dryg halvtimme, så han hoppade hindret, ignorerade apporten och travade rakt in i skuggan som var några meter från apporten…. njae… inte helt godkänt, gör om och gör rätt sa matte, vi gjorde om, han hoppade, ställde sig vid apporten och glodde på mig, jag sa apport och han tog den och hoppade tillbaka. Belöning och sen varsågod att lägga dig i skuggan. 😉  Han är lite rolig med det där, tycker han att det är för varmt så letar han upp första bästa skugga och lägger sig där. Kanske inte helt optimalt, men å andra sidan… vi hade tränat i en halvtimme, dubbelt så länge som klass 3 eller elit tar, så om han kan hålla sig pigg i 30 minuter i så här varmt väder, trots dålig kondis så ska väl halva den tiden inte vara jätteproblem. 😉

Slutligen testade jag lite rallylydnad, då var han synnerligen varm och inte så jättetaggad på att jobba längre men han utförde ändå alla momenten fint, det är ju lite lättare med rallyn då jag kan peppa honom rejält även när han är lite segare som han var där mot slutet. Kändes stabilt och fint. När det gäller rally kommer nog utmaningen, åtminstone i nybörjarklass, att vara att jag ska hålla kontroll på hunden, mig själv och skyltarna samtidigt… puh. 😉

På kvällen efter en skön promenad på några kilometer tränade vi några moment rally till, framför allt vändningar och högerposition. Vändningen när hunden och jag vänder åt varsitt håll, bort från varandra, är den som jag just nu har svårast att få till, de andra funkar utan större problem. Det är nog bara att träna på. Vi körde även lite agility, eller närmare bestämt gungan och den börjar han hantera riktigt fint nu. Än så länge fortfarande uppstagad mot brunnen, så den är nästan rak och han får tippa ner den så den är ju inte direkt färdig, men ändå… det går framåt. 🙂

Igår var det agilitykurs, denna gången ett av de tillfällen utan instruktör (vi kör varannan med instr. och varannan utan). Två banor, den första med en lång springsträcka med 7 hinder, vara två var långhoppet och däcket, sen tre tunnlar på varandra  och ett hinder som slut, alternativt två tunnlar, balansen och ett hinder som slut. Springsträckan fick bli ett blindbyte och det gick väl an att få till så småningom men sen…. den långa springsträckan framåt var hopplöst… jag hinner bara inte med! Blev rätt frustrerad och lite ledsen, känns som att det inte är nån idé att fortsätta när jag hela tiden hindrar Garibaldi, som sköter sig fint men som ju inte kan sköta allting själv.

Däcket tog jag bort efter ett försök där han hoppade så det löste ut, det måste vi träna separat ett tag tror jag, så han förstår det, vi har inte körd däcket alls mycket så jag är inte förvånad att det inte funkade. Fick bli ett vanligt hinder där istället när vi körde.

Andra banan var de samma första 7 hinderna och sen en tunnel men nu låg tunneln riktad tillbaka längs den långa springsträckan så hunden skulle hoppa 7:e hindret och sen svänga 180 grader till vänster in i tunnel, avslutningsvis låg tunneländen vinklad lite och de kom ut nära balansen men skulle inte ta den utan istället tre hinder ”rakt fram” bredvid balansen.

Den här banan klarade vi lite bättre; blindbytet kan bli lite si och så fortfarande, jag har ännu inte kläm på exakt var jag ska vara och när jag ska byta men det tar sig ändå. Den dumma springsträckan löste jag genom att skicka Gari på tydliga ”framåt framåt framåt!!” och sen när han hoppad 7:e hindret så ropade jag ”genom!” och han vek snyggt in i tunneln, sista sträckan sen var inga problem, förutom när jag stoppade handen i fickan för att ta upp leksaken och han direkt vek in mot mig… klantigt, men när jag gjorde rätt så blev även upploppssträckan fin.

Det kändes lite bättre sen och jag tänkte till lite – det finns ju de som är mindre rörliga än jag, det finns till och med folk med elrullstol som kör agility, då ska väl jag också kunna göra det. Det kräver dock lite annorlunda sätt att köra hunden jämfört med de som kan springa och hinna fram i tid för att handla hunden snyggt vid varje hinder men jag har ju tack och lov en smart hund så jag får ta hjälp av honom så ska vi nog fixa det.