Fyra busiga beauceroner

Beauceron – naturligtvis!


Lämna en kommentar

Äntligen är våren här!

Det har verkligen varit en lång seg vinter, fast egentligen började inte vintern förrän i februari men nu så här in i andra halvan av mars känns det som att den pågått i evigheter. Men till slut… efter snöfall och vindar på 17-18 m/s så kom äntligen våren till Skåne i söndags!

Garibaldi och jag var iväg till Simrishamn och provade på att tävla nosework (inofficiell tävling) och på lördagen var jag lite orolig över hur det skulle vara att köra dit men söndagen grydde med strålande sol och vägarna var enligt Trafikverket helt okej. Det visade sig stämma, det fanns bara lite moddsträngar på vissa ställen.

Senare på eftermiddagen tog vi ett par sköna hundpromenader och kameran åkte med så det blev en hel hög med bilder. 🙂

Blå himmel, sol och nästan ingen snö kvar – underbart!

Husse och Indigo på promenad

Sorkarna verkar tyvärr ha ökat i antal senaste åren

 

En liten damm, full med sjöfåglar och i bakgrunden ser man vår gård

Bokskog

Murgröna

Träffade på våra ”grannar” rådjuren

Sigge sötnos, om tre månader fyller han 11 år!

Utsikt upp mot byn

Naturen har dekorerat träden med istappar

Gården och träningsplanen

Sigge

Gården igen, från annat håll

Sigge

Gården igen

Fångad i flykten

Mossbeklädda stenar i gärdgården

Ett av de rådjur som brukar röra sig på området runt gården och ibland även inne i vår trädgård

Kapat träd

Någon har lämnat kvar en gammal stege…

En av de fina ekarna längs tränignsplanen

Fröställning från kardborre

En massa gäss!

Vintergäck – vårens budbärare som kämpar sig upp genom snön!

 

 


2 kommentarer

Nu händer det saker!

Ja, nu händer det verkligen saker, dels i träningen med hundarna men framför allt vad gäller vår verksamhet med träningshallen!

Hemsidan är klar: www.olserodshundcenter.se och härom dagen publicerade jag även vår sida på Facebook. Passade även på att göra lite reklam i en agilitygrupp på FB samt att snälla vänner och bekanta delade inlägget så att det spreds riktigt bra. Finns även en länk här på min sida, i spalten till höger, bara klicka och ni kommer till hemsidan. Tipsa gärna folk om ni känner någon som bor i trakten och vill träna inomhus. 🙂

I onsdags öppnade Martin kalendern för bokning under invigningshelgen 15-16 februari, vi bjuder på gratis träning hela den helgen och det gav fint gensvar, redan samma kväll var det många som hade bokat in sig. 🙂

Det känns jättespännande, lite nervöst men mest roligt, nu är det bara en massa små och halvstora saker som ska klaras av innan vi öppnar och så då den stora grejen – mattan ska läggas, det sker bara ett par dagar innan vi öppnar så vi hoppas verkligen att inget strular… men det ska det väl inte göra. *håller tumme*

Det går ju fint att träna i hallen nu även om man inte kan köra något direkt slitsamt som hopp, kryp eller så då det är rent cementgolv, så jag passar på att träna där ofta. Indigo är duktig, härom dagen lossnade avlämnandet som jag har försökt träna lite – han kan handtarget och tanken var att kombinera ihop när han har föremål i munnen och då få honom att komma och erbjuda en handtarget, dvs typ trycka föremålet i min hand. Han har inte riktigt förstått innan utan oftast släppt föremålet ibland några meter ifrån mig, ibland vid mina fötter. Han har några små tendenser till att vilja behålla saker om det är roliga prylar och jag har dåliga belöningar, så det gäller att vara lite smart där så han anser det värt att komma med dem. Han har inget som helst föremålsförsvar utan det är mer att om jag inte erbjuder något bra/gott/kul i byte så kan han hellre röja omkring en stund till med det roliga föremålet. Lite mer självständig än de andra fyra, helt klart men jag ser det som generellt positivt och jag får bara tänka mig för så jag bygger på värdet att lämna saker till mig.

Härom dagen så lossande det dock, jag envisades lite och höll inne belöningen och vips hade han plockat upp sin nalle och tryckt den i handen på mig. 😀  Han verkligen TRYCKER den i min hand, uppmanar mig att ”ta den nu och ge mig belöning!” och det är jättebra tycker jag. Han har inga större tendenser till tugg, inte alls som Garibaldi och Sigge, vilket jag tackar för… jag har jobbat massor med Garis tugg och nu är det ganska ok men det tar ju tid och det är så mycket enklare om hunden naturligt har ett stilla och fast grepp. Gari tuggade i början i varje steg han tog… nu blir det oftast bara när han vänder in till sidan samt att han kan lägga apporten tillrätta nån gång på vägen in, men slipper jag allt det jobbet med Indi så är det ju skönt. 🙂

Har även börjat så smått med ingångar; tidigare har jag mest jobbat med att han ska komma på inkallning i full fart, men nu har jag börjat styra in honom till sidan lite. Testade idag på promenaden och det tog väl tre repetitioner så började han förstå vad jag ville – han är verkligen inte dum. 🙂

Med Gari jobbar jag vidare med alla moment men framför allt kämpar vi med fjärr med låsta framtassar. Svåååårt tycker Gari och det förstår jag. Använder en planka som target och utgår från ”stå” och han har faktiskt lyckats att sätta sig och ha kvar tassarna på plankan några gånger, även ligg en gång men det är inte lätt – han börjar dock få en förståelse för vad det är jag vill och det är ju bara att jobba vidare. 🙂

I helgen får jag lite träningssällskap i form av Helene och Ciel, då ska Gari och jag jobba med kommendering i momenten för det är helt klart annorlunda att träna själv jämfört med när någon kommenderar och man måste göra saker när ”tävlingsledaren” säger det istället för när det känns som ett bra tillfälle, som man nog tyvärr ofta gör när man tränar helt själv. I alla fall misstänker jag att jag gör så, delvis omedvetet. 🙂

 


Lämna en kommentar

2013

På det stora hela får man nog säga att 2013 varit ett bra, om än omtumlande och hektiskt, år för oss. Mestadels positiva saker har hänt och vi hoppas väl att trenden håller i sig under 2014. En snabb tillbakablick över året som gått kommer här:

Januari:

Det blev en rejält kall och snöig vinter med underbara vinterdagar där solen strålade i den gnistrande snön. Största händelsen under januari var att min brorsdotter Aino föddes. ❤

Snörik vinter

Snörik vinter

Februari:

Ganska händelselöst, jag åkte på en rejäl förkylning, Gari och jag tränade agility i ridhus och vintern fortsatte vara kall och snörik. Martin jobbade sin sista månad nere i Huskvarna.

Vackra vyer

Vackra vyer

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Chili och Sigge väntar snällt medan jag fotar

Finaste älsklingen!

Finaste Garibaldi!

Mars:

Nu började det hända saker… efter mycket funderade bokade jag en efterlängtad valp. Eva på kennel Silogården var till stor hjälp med att hitta en bra kull efter de förutsättningar jag sökte. En harlekinhane hoppades jag på, men man vet ju aldrig så det var bara att vänta. Martin började jobb hemifrån med ett stort projekt tillsammans med kollegor i USA.

Vintern hänger kvar och är långdragen men våren börjar ge sig till känna lite i alla fall och vi njuter allihopa.

Tre grabbar som myser  i vårsolen

Tre grabbar som myser i vårsolen

April:

En riktigt händelserik månad. Det föds valpar hos kennel La Noé d’Orient i Frankrike och till min glädje blir det tillräckligt många harlekinhanar så en av dem ska bli vår!

Garibaldi och jag är flitiga, vi tränar agility i ridhuset så länge hinderna är där, sen börjar vi tävlingskurs i agility på Linköpings BK och vi tävlar lydnadsklass 2, efter låååångt uppehåll och nu äntligen med fina resultat på de två starter vi gör (en tävling blev inställd)!

Dessutom hittar vi en intressant gård nere i Skåne och i slutet av april åker vi ner och tittar på den och fastnar direkt, trots att den verkligen inte är i bästa skick.

Inkörseln till den fyrlängade gården

Inkörseln till den fyrlängade gården

Gården från väster

Gården från väster

Maj:

Full fart framåt! Det blir klart att vi får köpa gården! Spännande och nästan overkligt!

Garibaldi och jag tävlar ytterligare en gång och lyckas ta LP2!

Det blir klart vem som blir vår valp och jag kommer fram till att han ska heta Indigo.

Gården blir besiktigad utan större katastrofer.

I slutet av maj åker Inger, Karin, Eva och jag ner till National d’Elevage i Gien, Frankrike. Träffar massor av fina beauceroner, bland annat Indigos pappa Flash Gordon samt hans ägare och tillika Indigos uppfödare, väldigt roligt att träffas! Vi har en kanonkul resa och allting går bra förutom att Karin blir matförgiftad. Chili fyller 11 år och är pigg och glad trots sin spondylos.

Uppfödarklass, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. ;)

Uppfödarklass på NE, inte riktigt som här hemma, alla uppfödare inne och har med sig poäng beroende på hundarnas resultat, ju fler meriterade hundar, desto fler poäng eller nåt sånt. 😉

Mina tre härliga reskamrater! Notera mörka molnen i bakgrunden, det var en rejäl hagelskur som drog förbi strax innan fotot togs

Mina tre härliga reskamrater!

Juni:

Största händelsen är att jag och Eva åker ner till Frankrike – timingen är helt otroligt bra och hennes inlånade tik Wilma (från hennes egen uppfödning) som ska paras med en hane hos just Indigos uppfödare löper lagom till det är dags att hämta Indigo och jag får även införseltillståndet i tid!

Vi har en suverän resa, även om vägen är lång och vi sträckkör ner, förutom några timmars sömn på en mack. Vi har sen en härlig vecka med tre bra parningar mellan Wilma och Eliott, vi bor på hotell med Indigo som sköter sig strålande och vi turistar lite och köper champagne. Även hemresan går som en dans, Indi är underbart enkel och jag är lycklig över min underbara lilla fläckis. ❤  Jag vill rikta ett jättestort tack till Eva som gjorde att hela grejen med att hämta valp i Frankrike faktiskt inte var så komplicerad!

Garibaldi och Sigge fyller 6 år… tiden flyger verkligen!

Avslappnad Indi, har redan koll på den klassiska beauceron-stilen

Avslappnad Indi på hotellet, han hade redan koll på den klassiska beauceron-stilen

"Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!"

”Vadå kliva ur buren, jag trivs ju här!”

Fönster i lite nyare stil, skapade av Marc Chagall

Fantastiska fönster i katedralen i Reims

Förspel, typ.... ;)

Wilma och Eliott – förspel, typ…. 😉

Juli:

Vi får nycklarna till gården och har svårt att fatta att vi verkligen ska bo där… vi vandrar omkring och tittar på allting och försöker förstå det hela. 🙂

Jag börjar min semester men Martins projekt drar tyvärr ut på tiden och medan han jobbar och sliter så försöker jag måla och fixa så mycket som möjligt uppe i Solgläntan inför att vi ska sälja.

Garibaldi börjar inse att Indigo är en kul lekkamrat och de två röjer som tokiga i trädgården varenda dag det är fint väder. Indi visar sig vara precis så lättsam och enkel som han var när jag hämtade honom. Han sover lugnt om nätterna, kan vara ensam i köket även om vi fixar med annat och är överlag en underbar liten krabat. Efter en lång kall vår blir det tack och lov en underbar sommar med massor av fint väder, härligt!

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland...

Snäll Garibaldi brukar ha valp hängande i svansen ibland…

Smidig liten skruttvalp! :D

Smidig liten skruttvalp! 😀

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Augusti:

Vi tillbringar ett par långhelger nere på gården och börjar bo in oss. Först känns det lite konstigt men ganska snabbt känner vi oss hemma. Hundarna älskar innergården. 🙂

Det fina vädret fortsätter även in i augusti.

Mina härliga Linköpingskollegor bjuder mig på kräftskiva i en stuga en bit från stan och vi har en jättetrevlig kväll.

Avskedskräftskiva

Avskedskräftskiva

wpid-20130817_164558.jpg

Bästa vänner ❤

Fyra utslagna grabbar

Fyra utslagna grabbar

Innergården samt nya hundbilen

Innergården samt nya hundbilen

Vardagsrummet - det behövs lite möbler... ;)

Vardagsrummet – det behövs lite möbler… 😉

Grabbarna vill följa med mig

Grabbarna bakom galler på innergården

September:

Jag flyttar ner ”på riktigt” fast med bara en liten mängd möbler och prylar så jag klarar mig. Martin blir kvar i Linköping för att fixa med huset inför försäljningen. Jag tar med mig Sigge, Kenzo och Chili medan Indigo och Gari får stanna hos Martin eftersom jag inte kan lämna Indi hur länge som helst och där Indi är där är också Garibaldi. Saknar mina grabbar rätt mycket, alla tre….

Jag börjar jobba på Combitechs kontor i Kristianstad och får låna ett rum så länge då mitt rum varken har möbler eller datanät. Lite spännande och lite läskigt att börja på nytt kontor men jag blir väl mottagen och det känns helt ok.

Indigo debuterar i utställningsringen på Nordskånska KK ”Gröngölingsutställning”. Han sköter sig fint, speciellt med tanke på att vi knappt miljötränat med massor av hundar överhuvudtaget…

wpid-20130915_184406.jpg

Vackert landskap

wpid-20130913_073615.jpg

Chili, Kenzo och Sigge på promenad

wpid-20130909_063433.jpg

Utsikt upp mot byn

wpid-20130911_191947.jpg

Underbara höstdagar!

Oktober:

Martin flyttar ner lite mer permanent, men fortsätter att fara fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland. Indigo och Garibaldi stannar hos mig och det funkar fint att lämna Indi några timmar, jag jobbar delvis hemifrån och är som mest halvdagar på jobbet när inte Martin är hemma.

Det strålande fina höstvädret fortsätter och vi njuter alla av det. Chilis kullbror Pike får somna in pga en tumör i mjälten och jag funderar ofta över hur länge vi kommer att få ha kvar Kenzo och Chili – det är bara att vara tacksam för varje dag som de är med oss.

wpid-2013-10-06-18.32.30.jpg

Backen ner från Olseröds by

wpid-2013-10-03-14.37.03.jpg

Bästa kompisarna har dragkamp

wpid-20131003_133404.jpg

Solbadande grabbar i underbart höstväder

November:

Årets enda riktiga katastrof inträffar när Garibaldi blir förbannad på Måns-Oskar och biter honom illa. Prognosen ser inte bra ut och vi väljer att låta Måns-Oskar somna in. Det här tar oerhört hårt på mig och jag klandrar fortfarande mig själv för att jag förmodligen var delaktig i att utlösa attacken (eftersom jag matade katterna från bordet och Gari inte alls gillade det). Det tar tid för mig att släppa det och även att hitta tillbaka till mitt goda förhållande till Garibaldi, men det är väl tyvärr bara att inse att såna här saker kan hända när man har djur.

Solgläntan är till försäljning via mäklare, det ser hyfsat lovande ut på visningen och så småningom drar budgivningen igång och stiger riktigt bra.

Garibaldi och jag debuterar i lydnadsklass 3 i Skurup, ganska dåligt resultat då vi avstår platsen samt nollar ett antal moment men det kändes helt ok att tävla ändå.

Kenzo fyller 13 år, älskade gammelmannen!

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

Min fina Måns-Oskar, sommaren 2007

December:

Vi adventspyntar gården och det blir riktigt fint.

Kontraktet för Solgläntan skrivs på och äntligen kan vi beställa flytt. Den 12:e december kommer våra möbler ner och det blir lätt kaos lite här och var. Vi kämpar på med att få ordning och det BLIR faktiskt klart till jul.

Kenzo får problem med en tand och det slutar med operation. Nervöst men han klarar det bra, får dock hosta efteråt precis som för knappt två år sedan, förhoppningsvis går den över inom några veckor.

Julen firas med Martins föräldrar och är synnerligen lugn efter all stress innan. Mellandagarna är ännu lugnare; vi slappar, äter god mat och går långa promenader med hundarna.

När det här skrivs är det nyårsaftons kväll, vi ska fira i lugn och ro här hemma och hoppas på att det inte smäller alltför mycket – svårt när man flyttat till nytt ställe och inte vet alls hur det brukar vara.

Ljusslinga på stallet

Ljusslinga på stallet

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Pyntat

Pyntat

wpid-20131212_094535.jpg

Kaoset den 12 december när allting flyttats ner från Linköping

wpid-20131223_144219.jpg

Vardagsrummet julpyntat

wpid-13876637632641.jpg

Vi önskar alla en underbar och avkopplande jul med det här julkortet.

wpid-1388009356678.jpg

Ett litet julkollage

wpid-13879056157721.jpg

Vår fina gran samt i bakgrunden akvarierna, både det lilla provisoriska och det stora som fiskarna ska flytta över i snart

GOTT NYTT ÅR!!


Lämna en kommentar

1:a advent och lite annat

Så har vi då gått in i årets sista månad. Tiden rusar iväg och nu har vi bott på gården i 3 månader… eller ja, jag har bott här, Martin har farit fram och tillbaka mellan Skåne och Östergötland för att fixa med gamla huset. Men nu är det snart slut med det! Förhoppningsvis skriver vi kontrakt på försäljningen nu i veckan, det känns jätteskönt och dessutom blev slutpriset lite högre än vad vi hade väntat oss. Man hoppas ju förstås att det ska dra iväg men man har också nån sorts realistisk nivå, men den gick vi alltså över rätt hyfsat, härligt!

I fredags var elektrikern här och lämnade av lite prylar och meddelade att han skulle komma kl. 9 nästa dag för att börja sätta upp belysningen i träningshallen. När han kom och knackade på dörren så blev hundarna lite uppe i varv…. som vanligt… Indi som väldigt gärna vill hälsa på folk lyssnade inte riktigt på mig så medan jag försökte få Kenzo att gå in i köket så smet Indi ut och sprang förbi mig (genom hallen bort till ytterdörren) och smällde samtidigt i mitt skadade knä… Aj så ont det gjorde, visserligen inte i närheten av den smäll jag fick när de sprang omkull mig för en månad sedan men ändå.. nu är ju knäet redan skadat liksom. 😦

Både torsdagen och fredagen var vi en sväng till ”storstan”….. hehe, Kristianstad är ganska litet om man jämför med Linköping, men de har ändå rätt bra utbud, i alla fall av det vi skulle ha. Största nackdelen tycker jag är att vi inte har nära till Ikea och Bauhaus längre. Ikea var vi ju vana vid och Bauhaus hade vi först i Norrköping och sen öppnade de äntligen i Linköping… då flyttar vi…. 😉  Men Jula, Granngården, Rusta, en bra djuraffär, Harald Nyborg och en Ica Kvantum samt Ica Maxi ger ett helt ok utbud när man ska handla mat och prylar. 🙂

I lördags började vi adventspynta. Det kom upp slingor på stallet och träningshallen, sedan tidigare hade vi en ljusslang i inkörseln och så satte vi ”fuskgranslingor” med lampor i runt två av de tre dörrarna – och upptäckte att det där med stenhus har sina nackdelar…. inte alls lika lätt att få dit krokar, men vi lyckades efter lite trixande och lite speciallösningar. 😉  Jo, sen satte vi ju även upp adventsstjärnor och -stakar inomhus, plus att vi hade köpt några julstjärnor och hyacinter. Lite glögg och pepparkakor till det och sen var det riktigt mysigt här.

Jag ville ha lite granris i krukor utanför dörrarna, men insåg snabbt att några granar har vi inte på vår mark… däremot hittade jag en tall bakom maskinhallen och tallris blev minst lika fint, så det blev bra. 🙂

Lite bilder:

Träningshallen pyntad

Träningshallen pyntad

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

En liten söt batteridriven slinga med fiberoptik hamnade runt spegeln

Lyktor och tallris vid ingången

Lyktor och tallris vid ingången

Svårt att fota när det är mörkt

Svårt att fota när det är mörkt

Den var längre än stallet är brett.. ;)

Den var längre än stallet är brett så den fick fortsätta runt hörnet lite… 😉

Ljusslinga på stallet

Ljusslingan på stallet välkomnar direkt när man kommer till gården

Pyntat

Pyntat. Lite snö hade ju varit fint, men vi får väl vänja oss av vid vita vintrar nu när vi bor i söder. 😉

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Nya jul/vintergardiner i vardagsrummet, lite tråkigt ljus med blixt dock

Vardagsrummet från innergården

Vardagsrummet från innergården

Igår skulle jag och Garibaldi tävla lydnadsklass 3 i Veberöd, men mitt knä bråkade rejält redan när jag gick och rastade och sen lyckades jag nästan snubbla över en sak i tvättstugan, jag hann stoppa så jag inte föll men det var inte bra för knäet, så jag fick ännu mer ont och då kände jag att det var banne mig inte vettigt att sitta en timme enkel resa i bil och sen halta runt på en lydnadsplan när vi ändå inte har nån chans att göra en bra tävling. Så jag ringde och strök mig, tråkigt men jaja, vi får ta igen det nästa år.

Trist nog hade jag en ”dipp-dag” igår – jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det men det är något som dykt upp efter att jag fått min hypotyreos. Nån dag då och då så tappar jag totalt all ork, mentalt men framför allt fysiskt. Jag var helt slut igår, så det var nog bra att jag inte åkte och tävlade. Jag la mig på sängen för att vila knäet lite och sen sov jag hela förmiddagen! Somnade även en stund på eftermiddagen. Helt hopplöst, hade inte ork eller lust att göra något alls. Martin slet under tiden med att skriva ansökningar om bygglov dels för vårt kommande gästboende och dels för träningshallen, som vi faktiskt inte visste att vi behövde bygglov för. Normalt är det enkelt med jordbruksfastigheter; ekonomibyggnader behöver helt enkelt inte bygglov. MEN eftersom vi nu ändrar verksamheten från jordbruk till hundträningshall så krävs det alltså bygglov. Tyvärr kan det ta ett tag också, pga julledigheten som snart infaller. Vi får väl se. Sen bytte han också däck på Chryslern så jag har en bil med vinterdäck ifall väglaget blir vintrigt i veckan. Själv gjorde jag alltså inte mycket alls, som tur var hade jag redan dagen innan lagat en lammgryta som vi åt på kvällen. Jag tyckte inte den var vidare god, men Martin tyckte den var jättegod…

Elektrikern blev för övrigt klar med belysningen i hallen, det blev fantastiskt bra! Det sitter rörelsedetektorer så att man slipper tända och släcka, det sker automatiskt. Kanonfint kommer det att bli, åh vad jag längtar!

Martin tog en bild igår kväll:

Ljust och fint

Ljust och fint

Just nu ligger det stenmjöl på golvet, det måste dock gjutas på lite cement för att kunna lägga mattan – något som mattsäljaren missade att berätta, han påstod att det skulle räcka med stenmjöl men sen visade det sig när vi pratade med mattlägaren att det gick inte, utan det måste gjutas. Nå, nu väntar vi ändå på bygglov så vi kan inte färdigställa förrän vi fått det, men det är ju lite tröttsamt när en säljare säger en sak som inte alls stämmer. Men hur som helst – hallen kommer nog bli superfin. Det är Agilitymatta som vi ska lägga och jag hoppas att det blir riktigt bra.

Imorse vaknade jag däremot pigg och med en massa energi, tack och lov att de där trötthetsdagarna bara varar en dag oftast. Det har säkert något med hypon att göra och det är väl bara att lyssna på kroppen. Man får ju vara tacksam att man inte har sånt där kroniskt trötthetssyndrom för fy sjutton vad det måste vara hopplöst jobbigt. 😦  Jag minns hur jag mådde innan jag fick min hypo-diagnos; då var jag konstant så trött, inte bara nån enstaka dag utan varenda dag var ett elände. Har väl aldrig blivit så glad att få veta att jag faktiskt var sjuk… då fanns det ju plötsligt en möjlighet att göra något åt det. Nå, numera är det som sagt bara nån dag då och då så jag ska nog egentligen inte klaga.

Så idag har det blivit träning med hundarna, gäller att passa på när energin är på topp! 🙂 Vädret var strålande fint, klart och soligt med några minusgrader på morgonen och förmodligen runt nollan på eftermiddagen (det var frost i gräset på skuggiga ställen). Började med Indi och han var så jäkla duktig! Vi tränade fritt följ, både vänster och höger sida, bara korta sträckor dock. Han har superfint bakdelsarbete, hur han nu lyckats få det….. jag har ju knappt tränat det… 😉 Jag har dock tränat in positionen lite annorlunda mot hur jag gjorde med Garibaldi, eftersom jag inte alls är nöjd med det fria följ som blev resultatet med Gari och det verkar ju ha gjort susen. Tur att man lär sig lite av sina misstag i alla fall. 😉

Vi tränade även på ”springa till rutan” med shaping och även att springa från rutan och komma in vid min vänstra sida. Typiskt en sån sak som är lätt att träna redan nu, även om den inte kommer förrän i klass 3. Indi har inga problem att sitta kvar i rutan när jag går ifrån honom, duktig kille (ja, jag satte honom, vill inte lägga honom i rutan ännu, däremot är jag inte säker på att han klarar av att stå kvar när jag går iväg, att sitta kvar kan han däremot).

Lite gripande av apport (i form av en kamprulle) gjorde vi också, samt lite inkallningar, ställande under gång, enkel platsliggning och så lekte vi en massa. Han är verkligen rolig att jobba med och trots att vi inte tränar så mycket som han säkert skulle vilja så orkade han lätt hålla koncentrationen uppe hyfsat i 45 minuter! Jag såg att ibland blev han lite trött i huvudet så då gjorde vi enkla saker plus att vi som sagt lekte mycket. Han älskar att kampa, det är nog nästan bästa belöningen, även om godis och att jaga boll också står högt på listan. Tacksamt med lättbelönad hund. 🙂

Garibaldi fick sen ett pass lydnad, klass 3 (förutom hopp-apport) och jag försökte köra lite mer tävlingsmässigt, fast i rutan fick vi lite problem – jag hade kört inkallningen alldeles innan, med startpunkt jämte rutan, så när jag sen skickade mot rutan så drog han istället mot startpunkten för inkallningen. Fick ändra strategi lite och sen gick det bättre. Han har senaste gångerna på träning och även på tävlingen i Skurup gått in från vänstersidan, så nu la jag en boll bakom rutan och så fick han springa och ta den, varvade mellan att låta honom springa direkt och ta den kontra att stanna honom i rutan och sen ge frikommando. Funkade fint, jag har ju kört så här innan så det är nog dags att göra lite sånt igen.

Vittringsapporteringen är numera hur säker som helst, spännande att det gick så fort att lära in den men så hade vi iofs grundlagt en del tidigare. Fjärren är ju ett av våra problem, idag jobbade jag med att stå bredvid honom och hjälpa honom fysiskt genom att visa hur han ska skifta, det gick riktigt bra. Ska jobba vidare med det parallellt med att jobba med baktasstarget, så får vi se. Största problemet är väl egentligen att han inte skiftade nästan alls på tävlingen; hade han skiftat men flyttat i sidled som han gör så hade vi ju inte haft en 0:a… jag tar faktiskt hellre sidoförflyttning än inga skiften, men det där tror jag iofs hänger mest på att han är ovan vid att köra fjärren i den miljön; han var helt enkelt lite för ofokuserad. Det märktes ju även i fria följet.

Såg en Youtube-video härom dagen, den kom via Facebook, på en kille som tränar fritt följ inne på en flygplatsterminal. Jisses säger jag bara…. hur får man hunden att ha så fint fokus?? Tror inte Gari hade gått ett enda steg fot med kontakt i sån miljö. Det är ju förstås enbart mitt eget fel – nu har jag inga ambitioner att kunna köra lydnad på en flygplats 😉  men det här med att hålla fokus även i störiga miljöer är ju en träningssak och jag har helt enkelt slarvat med träningen av sånt. Måste försöka vara noggrannare med Indi än vad jag varit med Gari, fast hittills har jag ju inte skött det så bra… Indi har inte varit på nån brukshundklubb mer än en gång… 😳  jag MÅSTE ta tag i det. Även Gari hade säkert mått bra av att få träna lydnad typ mitt i Degeberga eller så; inte direkt storstad 😉 men förmodligen nog så svår störning för honom. Skärpning matte!

Slutligen gick jag en promenad med gamlingarna och Sigge och därefter fick Sigge ett rallylydnadspass som han tyckte var riktigt kul.

Intressant nog så var lammgrytan, som jag inte alls gillade igår, väldigt god idag. Men så mådde jag ju heller inget vidare igår… tänk vad det påverkar.

Så här vacker var solnedgången idag – soliga dagar gör ju att ljuset hänger kvar lite längre, den här bilden togs efter kl. 16 och mulna dagar är det ju mörkt då.

Underbar solnedgång

Underbar solnedgång


Lämna en kommentar

Träning och sånt

Höstmörkret tar på min energi, trots att jag slutar tidigt flera dagar i veckan och det går tyvärr ut över hundarnas träning. Jag går och längtar efter att vår träningshall blir färdig för det kommer ju helt klart att underlätta en hel del att kunna träna i en varm och ljus lokal oavsett vädret och mörker ute.

Jag brukar inte vara riktigt så här slut på hösten/vintern tycker jag, speciellt inte sedan jag började jobba deltid, men nu tror jag att det är flera faktorer som spelar in – stress pga flytt, försäljning av gamla huset, allting med hallen och nya företaget, sorgen efter händelsen med Måns-Oskar (jag saknar honom väldigt väldigt mycket) och så ovanpå det så var jag ju först magsjuk i nästan 10 dagar och då tog jag inte Levaxin vilket borde kunna påverka ett tag efter (typ nu) och så har jag heller inte kunnat vara ute och röra mig så mycket som jag skulle behöva pga att jag sen skadade knäet. Det är 4 veckor sedan nu och det är helt klart bättre men fortfarande inte bra.

Men lite träning får jag till ändå och det tackar väl hundarna för. 😉

Garibaldis träning

För Garibaldis del har fokusen legat på lydnadsklass 3 då vi var anmälda till en tävling förra helgen och en nu i helgen som kommer. Helt klart är att momenten inte är färdiga för tävling (åtminstone inte om jag vill ha uppflyttningspoäng) men det var å andra sidan därför jag valde att anmäla – för att se hur vi låg till.

Det jag har noterat och som ju är ganska självklart är att träning gör stor skillnad… 😉 jag har de senaste veckorna kört en kampanj med rutan och vittringen inför tävlingarna och Garibaldi gick från att knappt ha kunnat vittringsapportering alls för några veckor sedan till att ta rätt pinne på tävling, trots att vi aldrig nånsin tränat med att någon annan lägger ut pinnarna. Jag har dock varit noga med att förbereda på rätt sätt, dvs vända mig om även när jag själv lagt ut pinnarna och kommandot ”leta apport” har helt klart blivit befäst. Där ser man hur bra det kan bli trots att vi inte tränat in hela momentet exakt som det ska vara på tävling. Likaså har vi aldrig haft någon som kommenderat vid rutan, inte den biten där jag går mot rutan och vinklar och sen vinklar tillbaka mot utgångspunkten igen och får order att kalla in hunden. Men den biten fixade han också utan problem.

Något som verkligen behöver tränas, men som kommer att kräva att jag åker till brukshundklubbar och hittar folk att träna med, är gruppmomenten.

Sen har vi fjärren…. den är inte bra alls; när han är laddad skiftar han snabbt och lätt MEN han flyttar sig både i sidled (VAD är det jag gör som gör att mina hundar flyttar sig åt höger – sett från deras håll – i fjärren?!? Kenzo och Chili gjorde likadant!!) och även framåt ibland, är han inte så laddad så flyttar han sig inte så mycket men det kan bero på att han helt enkelt inte utför alla skiften. På tävlingen i söndags fick vi en 0:a eftersom jag behövde alldeles för många kommandon för att få honom att skifta. Det är framför allt skiftet till stå som är problemet.

Så nu har jag dels börjat med en kampanj för att få honom att vara stilla med bakbenen – genom att han får stå med dem på en target – och dels ska vi träna fjärr med störning (av Indi och husse till att börja med) samt när han är lite trött efter rastning/träning/bus. Har testat lite med baktasstarget tidigare men inte fått till det riktigt, igår testade jag med en bit wellpapp och det funkade faktiskt riktigt bra. Han är rätt bredbent och sätter sig även med brett mellan tassarna så jag fick hitta en bit som var bred nog. I början var han väldigt fundersam men efter lite jobb med att få honom att förstå att det viktiga var att tassarna var kvar på pappen så kunde vi mot slutet faktiskt göra några skiften ligg-stå och stå-sitt. Långsamt gick det, men det är för att han är osäker på vad jag vill, det bör bli bättre med ökad förståelse för det hela.

Vi ska också lägga lite energi på fritt följ med störning för han har lite för lätt att släppa blicken på mig och kolla på annat, då tappar han direkt en del koncentration (även om det inte blir så illa att han glider ifrån mig men i söndags glömde han sätta sig i nån halt och det är typiskt pga att han är lite okoncentrerad).

Indigos träning

Så har vi då lillfläck, alltså Indigo. Kan nog säga att han är den valp jag tränat minst med nånsin, pga flytt och allt så har helt enkelt träningen fått stå tillbaka. Lite småsaker har jag ändå kört, ska se om jag kan sammanställa lite.

Han har början till fritt följ/linförighet, med fin kontakt (en liten bit) och stort engagemang (utan att bli alltför yvig). Vi har påbörjat apporteringens gripande och hållande, det går hyfsat bra faktiskt. Stadga i stå, sitt och ligg fungerar fint, har tränat med omvänt lockande. Han är också duktig på att sitta eller ligga kvar om jag går iväg en bit. Jag har kunnat gå och lägga ut ett uppletandeföremål kanske 25 meter ut och han ligger kvar, jag har också kunnat lägga en boll i rutan och han sitter kvar (10-12 meter bort). Vi har alltså kört lite rutan-träning med boll eller godis i rutan. Även ställande under gång börjar arta sig.

Min plan när jag skaffade Indi var att han redan från början skulle kunna fotgående på höger sida lika bra som på vänster sida eftersom jag tänkte tävla bland annat rally med honom, men det har jag tyvärr slarvat med. Vanlig fot-ingång på min vänstra sida gör han väldigt fint medan höger har vi inte fått till riktigt men nu har jag satt igång en hårdträning med det. Vi håller nu även på att träna in ”sitt framför”, vilket gick lätt att få in.

Han är en rolig hund att träna, har massor av energi och vilja att jobba, men ibland är väl koncentrationen inte direkt perfekt… kanske inte så lätt när man är 7 månader och en liten slyngel. För det mesta sköter han sig fint, men det har kommit några saker på senare tid som gör att han känns mer som en unghund än en valp – härom dagen tuggade han plötsligt sönder en liggdyna som låg i sovrummet, efter att ha varit duktig med allting utom kartonger ända från valpstadiet… 👿

Chili skräms… kunde slutat illa

Nånting helt annat som hände härom dagen var att Chili skrämde oss rejält. Det var på morgonen och Martin skulle gå ut med Chili och Sigge, jag höll på att ge Torsten mat i pannrummet när jag hör Martin vråla på mig… jag rusar till vardagsrummet och undrar vad som har hänt, tänker på om Sigge lyckats sticka efter en katt eller nåt…. Men då visar det sig att Chili gått omkull på det hala laminatgolvet i vardagsrummet, han har ”fläkt” sig, dvs ett bakben ut år vardera håll och han kom inte upp, inte ens med hjälp… Jag stängde undan Sigge som oroligt for omkring och när jag sen vände mig om så lyckades Chili precis ta sig upp med hjälp av Martin. Han rörde sig utan problem och verkade inte ha fått några men av det men med tanke på hur hans rygg är full av spondylos så blir man ju orolig. Han fick en Rimadyl och sen fick han ha sitt Obtrack-täcke på hela dagen men på kvällen och dagen därefter travade han utan minsta problem så tydligen hände inget värre. Han hade pipit till när det hände, förmodligen gjorde det ont i ryggen och musklerna just då, men det verkar vara det enda som hände. Nu har han fått hålla sig i andra delen av huset och igår köpte vi fler gångmattor så att han alltid kan gå på en matta när han rör sig över vardagsrumsgolvet. Laminat är lite läskigt på det sättet att det är så jäkla halt för hundarna. 😦

Man blir ju orolig när gamlingarna gör sig illa… Chili blir för övrigt 11.5 år idag, tänk vad tiden har gått. Vår stora fläckis som mentalt aldrig riktigt blivit vuxen, som är världens snällaste och så mysig. ❤

Duktig Sigge!

Sigge skrämde mig igår kväll, men var också väldigt duktig… jag skulle släppa ut honom för kvällskissningen, jag brukar kolla så att det inte är några katter som far omkring på gården – är det fallet så tar jag ut Sigge i koppel – men nu var det lugnt, trodde jag….. precis när jag släpper ut Sigge genom dörren (och han far ut i full fart, typisk Sigge-stil) så kommer Torsten farande rakt över gården, tydligen hade vi glömt spärra kattkluckan för utgång.

Jag verkligen VRÅLADE ”Sigge!” med värsta rösten och Sigge tvärvände, snubblade nästan på katten som sprang rakt framför honom och sen rusade Sigge rakt in i hallen tillbaka till mig och såg väldigt mycket ut som ”oups, nu ställde jag till det”. Lika förvånad såg han ut när jag överöste honom med beröm, men han var snabb att i sann Sigge-stil hoppa upp med tassarna på mina axlar och pussas. Duktiga duktiga Sigge, fördelen med att han är så pass mjuk som han är, han lyssnar verkligen. Puh… jag är kanske extra lättskrämd nu efter olyckan för en månad sedan men Sigge är, till skillnad från Garibaldi, inte arg på katterna… han bara tycker att de är spännande jaktbyten, ungefär i klass med vilken hare eller kanin som helst. När jag då tog i med ”rösten” så fanns det ingen tvekan om vad han skulle göra, fina killen. ❤


2 kommentarer

Lättsam valp

Nu har Indigo varit här i 2 dagar och totalt har jag känt honom i en vecka och det är bara att konstatera att han är en synnerligen trevlig och väldigt lättsam valp att ha.

Naturligtvis är det rent generellt lite jobbigt att ha valp, man måste hålla koll på dem hela tiden, de är inte lydiga som en vuxen hund, de håller inte tätt utan måste ut och pinka ganska ofta. Man har att göra hela tiden typ.

Sen finns det ju grader av hur jobbiga de är och jag tror ändå vi fått en hyfsat enkel valp. Han sover snällt hela nätterna (fast hans kvällsryck har två kvällar i rad innefattat att pinka i vår säng…), han är morgontrött, han äter glatt allt man ställer fram, han går hur fint som helst i koppel, trots att han aldrig haft ens ett halsband på sig när jag hämtade honom.

Under helgen har jag börjat klicka in honom och idag har jag klickat ett kort pass för sitt och ett för stå med handtarget – det är ju tänkt att han ska ställas ut så det är nog lika bra att lära honom stå fint redan från början. 😉 Vi börjar få en inkallning, inte fungerande direkt eftersom den inte funkar alltid men ändå… han kommer oftast snällt när man ropar Indi-Indi-Indi. 🙂

Han leker glatt och mycket, kampar som en galning, jag lärde mig att tvätten måste hängas högt upp på torkvindan så att han inte når den för när jag stod och hängde lakan så satt det plötsligt en valp fast i lakanet… 😉  och att sopa gången som jag hade rensat (med benäget bistånd av Indi) var inte helt lätt när drygt 10 kg valp hängde fast i kvasten… 😉  Han har en superfin grundtrygghet, när jag höll på att greja ute idag så var jag plötsligt av med honom, då hade han helt sonika gått in och lagt sig i köket, det var svalare där än ute. Cool grabb!

Jag är redan rätt såld på vår fina valp, märks det? 😉

Just ja, ikväll har Garibaldi verkligen tjänstgjort som den barnvakt jag hoppas han ska bli, han har lekt med Indigo genom att kampa med en trasa av gammalt jeansben. Gari är en sån hund som gärna bjuder in andra hundar till lek genom att använda föremål och han bjöd glatt in Indi att kampa. Indi var inte sen att hänga på, även om han tog det lite försiktigt så fort Gari verkade bli ”farlig” – Gari gjorde en rejäl tillsägelse i morse som fick Indi att fly tjutande undan, som tur var är Gari sansad för Indi fastnade under en stol men Gari gjorde inte mer, han hade ju redan rutit i och kanske klippt till med tänderna precis framför, förmodligen…. eftersom Indi blev så rädd. Men ingen skråma på valpen och strax efter var I som vanligt igen, om än lite mer försiktig med morbror Garibaldi. Nu har både Kenzo, Chili och Gari sagt till honom på skarpen en gång – Sigge har fortfarande inte fått interagera med Indi men ska få göra det snart, jag vill att han kollar in valpen först och inser att han tillhör flocken innan jag låter honom hälsa mer nära än så – helt litar jag inte på Sigge, som ju har ett mindre välfungerande hundspråk.

Garibaldi och Sigge har fått varsin egen runda med mig idag, ca. 2.5 km vardera och det tror jag de tyckte var väldigt skönt. Upptäckte när jag kom hem från Frankrike att Sigge var tjock som sjutton – det var han nog redan innan jag åkte men då var jag nog lite stressad och upptagen av annat. Det har blivit lite väl mycket godis tror jag; han får ofta hela bitar Doggy Light som godis och det kan ju bli en hel del om man tränar, rastar, leker etc. Dags att banta och då är ju promenader bra, jag märker att jag slappat till mig efter nästan en vecka med bara långsamma valppromenader, så dagens dryga halvmil var behövligt.

I morgon jobb igen, två veckor kvar, sen är det semester. Ska bli intressant att se vad Martin tycker om att vara valpvakt när jag jobbar…. 😉

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

Världens sötaste tass med en vit fläck under!

 

Allra sötaste Indigo

Allra sötaste Indigo

Så söt, mitt hjärta!

Så söt, mitt hjärta!

 


Lämna en kommentar

Ett år har gått…

… lite drygt till och med, sedan jag kom hem och hittade Sigge med kraftiga neurologiska symptom. Då trodde vi inte att vi skulle få behålla honom i livet, jag var övertygad om att magnetröntgen skulle visa på en hjärntumör, men efter mängder av undersökningar – magnetröntgen, ryggmärgsprov, blodprov för fästingburna sjukdomar samt för parasitsjukdomar – så blev domen…. ingenting. Veterinärerna hade inte en aning om vad som var fel med Sigge. Kortison i några veckor fick honom att snabbt pigga på sig och så småningom försvann de flesta symptomen.

Det som kvarstår idag, ett drygt år senare, är en tendens att snurra högervarv när han blir upphetsad och ivrig, men faktum är att han var en snurrande hund redan tidigare och vi har inte en aning om ifall han bara snurrade höger då eller om han växlade. Så det kan vara att det bara förstärkts lite. Han har inga problem att snurra vänster om jag ber honom men får han ”snurra fritt” så snurrar han nästan alltid höger. En liiiiten rörelsestörning i vänster bakben finns också kvar, syns mest i skiftet trav-galopp. Utöver detta är det ”samma gamla Sigge”, dock inte riktigt lika stressad som han var det där halvåret innan han blev sjuk. Huruvida det har något som helst med hans insjuknande att göra vet jag inte, det kan lika gärna vara att vi numera ger honom Tryptovit för att kroppen ska ha lättare att hantera stress. Han känns som en ganska harmonisk hund idag, om än lite galen men det är mer hans personlighet. 😉

Trött och hängig Sigge dagen efter att vi hämtat hem honom

Trött och hängig Sigge 17 maj 2012, dagen efter att vi hämtat hem honom från hans vistelse på Strömsholm. Just då trodde vi knappt att han skulle bli frisk, det var en mycket ynklig hund vi fick hem… ❤

 

16 april 2013 - en pigg och glad Sigge har badat i ett dike

16 april 2013 – en pigg och glad Sigge har badat i ett dike

 


Lämna en kommentar

Aha-upplevelse

Ibland händer det ju att man får en sån där aha-upplevelse där man bara tänker ”varför insåg jag inte det här innan?” och så frågar man sig själv om man egentligen är helt dum eller vad… 😉

En sån fick jag en kväll tidigare i veckan när jag höll på att lägga upp Kenzos tävlingsresultat här på sidan (eftersom jag nu så gott som lagt ner min gamla hemsida) och när jag skrev in alla resultat så insåg jag ju att vi tävlade en hel del… Inte så mycket i klass 1 och 2 förvisso men sen när vi kom till klass 3 så blev det 12 starter innan vi fick ihop LP3 och i eliten startade vi 11 gånger, där hade vi dock championatet efter 8 starter men det blev några starter till bara för att det var rätt kul att tävla.

Och bara det ger ju mig en tankeställare… jag tyckte faktiskt det var kul att tävla! Jag som egentligen blir väldigt nervös och stressad, kanske inte så mycket pga prestationsångest som att jag har en lätt social fobi. Trots att vissa moment ofta strulade för oss – rutan var ett hatobjekt då Kenzo verkligen hade jätteproblem med det momentet, resten var rätt säkra men sen kan ju allt händ – så var det nog ändå så att jag kände mig väldigt trygg med vad Kenzo skulle hitta på; att han hade problem med rutan var ju tråkigt men ingen nyhet och inget som ställde till något egentligen.

Kanske är det här delar av problemet ligger, jag är inte trygg när jag och Gari går ut på planen. Varför vet jag inte, men det var väl ungefär här jag fick min aha-upplevelse. Varför har jag inte tävlat massor med Gari? Varför har jag försökt mig på en eller möjligtvis två starter per säsong och trott att det skulle funka? Det gör ju att pressen att klara uppflyttning på den starten blir enorm – pressen från mig själv då alltså. Vad jag BORDE göra är ju att anmäla till en hel massa tävlingar, skit samma sen om vi blir uppflyttade på första försöket, det är bara att köra vidare och skulle vi lyckas bra så får han väl ha titeln LP2 då. 😉 Och vi skulle få en hel massa chanser att ”träna på att tävla”, vilket vi (framför allt jag – sköter jag mig så sköter sig nog Gari) är i stort behov av!

Jag tror att det har hängt ihop med min otrygghet och Garis osäkerhet vid platsliggningen, jag har inte velat tävla mer än nödvändigt, framför allt inte tidigare när platsen i klass 2 var med dold förare, men i så fall skulle jag ju avstått platsen och kört resten, som en träningstävling…

Jaja, det är ju inte försent än, även om hundstackaren fyller 6 år i sommar och jag kan känna att vi tappat massor av tid – Kenzo var 7 år när han tog sitt lydnadschampionat men det är ju bara att inse att Kenzo och Gari är två helt olika hundar även om de i många fall är väldigt lika. Vad gäller deras reaktion på hur jag beter mig är de dock mycket olika; Kenzo bekymrade sig ju inte om att jag var nervös, han jobbade på lika glatt ändå. Å andra sidan så var han svårbelönad då varken godis eller leksaker var riktigt intressant; han gillade sociala belöningar, ju mer jag klappade om och peppade honom desto gladare blev han, men han var verkligen inte beredd att jobba häcken av sig… lite lat har han alltid varit. 😉 Där har jag en helt annan situation med Gari, som visserligen blir glad över social belöning men som också går att höja extra genom godis eller leksak och som generellt är mer högtempererad och med har mer motor än Kenzo.

Garibaldi lär dock ha många år kvar som lydnadshund så det är ju bara att ta tag i ”eländet” (dvs mina fobier och nerver) och anmäla till en massa tävlingar.

Det känns som att den pausen vi haft under vintern vad gäller lydnaden (dvs. mer organiserad lydnadsträning på klubben) har varit jättebra, sen har också agilityn gjort det jag hoppades, nämligen hjälpt oss att komma igång att träna och ha roligt ihop. Dock verkar det som att trots att både Gari och jag gillar agilityn så är det ändå lydnaden som drar igång oss båda lite mer. Gari kan vara trött efter en stunds agilityträning i ridhuset men ber jag honom komma fot och göra lite övningar så laddar han direkt på igen. Lite spännande, med tanke på hur de flesta hundar laddar som sjutton i agilityn, men det kanske hänger ihop med att lydnaden är så inarbetad i honom/oss och agilityn är ny och tröttande eftersom vi båda verkligen måste anstränga oss och tänka till hela tiden. 😉

Våren ÄR alltså på väg!

Våren ÄR alltså på väg!

På temat träning så har det hittills i veckan hunnit bli lite träning, dock inte så mycket lydnad. I måndags blev det mest bara promenader, sen testade jag vår nya bilramp – som ska underlätta för framför allt Kenzo, men så småningom förmodligen även Chili, att ta sig in i bilen – och den funkade bra, förutom att aluminiumramen var vass som f-n i vissa hörn så det måste vi slipa ner i helgen. Tyvärr lyckades Chili skära sig lite i ett bakben men som tur var inte så djupt. Han fick nämligen testa att gå på rampen eftersom vi upptäckte att han inte ville gå på rampen till simbassängen på Valla djurkliniks sim, vilket var lite oväntat då han alltid varit miljöstark men det är väl hans dåliga balans och bakbensaktivitet pga ryggen som gör att han nu är osäker. Hur som helst så gick han, efter lite träning, på den här bilrampen, men det krävdes en del klick och torkad lever som belöning. 😉 Synd att han skar sig, jag kommer nog inte våga träna vidare på den här rampen även om vi filar till den, den är lite för skarp i kanterna för att vara riktigt bra, däremot tror jag den kommer att vara helt ok för att bara kliva upp i bilen med, men för riktig rampträning får det nog bli att vi använder den kontaktfältsträningsramp som Martin ska fixa i helgen.

Gari fick testa rampen några gånger, ner från altanen, som kontaktfältsträning och här ser man att han direkt är med på att stanna längst ner, så beteendet finns där, om än inte befäst ännu, framför allt inte när det är riktiga hinder. Bara att jobba vidare.

Chili fick även träna lite snurrar och jag ser att han lätt snurrar åt höger men däremot har mycket svårare att snurra åt vänster (som är hans svaga bakben), så det får vi jobba vidare på. Gari fick även lite bakdelskontrollsträning mot en vettig högerfotposition och det gick så där…

Soluppgång

Soluppgång en tidig morgon i mars

Tisdagen uppvisade ett strålande väder med ljuvliga 8 plusgrader på eftermiddagen, soligt samt vindstilla. Jag tog två promenader, varav den med Gari och Kenzo lite längre – Kenzo var rätt trött i slutet och kanske även lite varm; han blir ju varm bara det är några plusgrader och sol. 😉 Gari däremot galopperade på ute på fälten större delen av rundan, han tycker verkligen det är jättekul. Jag hade funderingar på lite föremålssök i trädgården men ändrade mig och hämtade bollkastare och några bollar, sen körde vi bolluppletande på fältet som var täckt av 4-5 cm blötsnö. Garibaldi jobbade på bra, fast försökte byta boll några gånger – han föredrar tennisbollar framför hårdare gummibollar och han föredrar piptennisbollen före de andra tennisbollarna. 😉

Gari njuter av att springa på skaren på fälten i 8 plusgrader!

Gari njuter av att springa i blötsnön på fälten i 8 plusgrader!

Tog sen ut Sigge för samma sak, insåg så småningom att jag inte hade stängt dörren till gästrummet så han hade förmodligen stått i soffan och sett oss stora delar av tiden. Anledningen till att jag insåg det var att han sprang 3-4 skick och sen var han totalt slut, åtminstone i huvudet… 😉  typiskt när han stressat och haft sig innan han får komma ut. Vi körde några skick till men det sista fick jag hjälpa honom med för han var totalt väck. 😉

På onsdagen jobbade jag lång dag, vilket gjorde att Martin och jag kunde samåka. Väl hemma blev det två promenader och sen tränade jag lite kort på altanen medan Martin lagade mat. Gari och Sigge fick träna på bakbenskontroll vid högersidan, plus några andra småsaker och Chili fick träna på att snurra; han har fastnat lite i att snurra åt höger och inte alls åt vänster, kanske för att han valde höger först och jag belönade det ett par gånger, eller så är vänster svårare? Han har sämre rörlighet i vänster bakben, det kan säkert spela roll. Så jag kom på att han kanske kunde gå runt en stol istället för att snurra fritt och det gick bättre, om än inte bra.

Soluppgång igen

Soluppgång igen – svårt att få nog av dem just nu. Här även med måne. 🙂

Torsdagen blev träningsfri, då jag skulle iväg på teater – Familjen Adams på Östgötateatern, kan definitivt rekommenderas – på kvällen och fredagen blev också träningsfri då vi var och handlade. Vi flexade ut vid halv fyra, rastade två rundor i ljuvligt solsken och åkte sen till CityGross. Helt ok förutom att vi var på CG tidigare än vi brukar, det var mycket mer folk där än det är när vi kommer vid 19-tiden, men sånt får man väl leva med. 😉

Tidig fredagmorgon

Tidig fredagmorgon

Igår, lördag, hade jag planer på att åka till klubben för lite lydnad, men städningen hemma (synnerligen nödvändig och aning eftersatt…) tog längre tid än beräknat så det blev träning hemmavid istället. Martin hade en kompis på besök så hundarna hamnade i hundhuset, utom Kenzo och jag tog ut dem en och en för lite träning, vilket gjorde att de som var ”kvarlämnade” ylade, pep och skällde ut sitt missnöje… Träningen bestod i saksök för Garis och Sigges del, 8 föremål, en del med lite kluriga gömmor; t.ex slangbitar (varav en ganska genomskinlig) som jag trätt på kvistar i träden och lite sånt – Sigge hittar ju allt medan Gari inte har riktigt lika stort intresse för föremålen och tycker att det blir lite halvtråkigt efter 4-5 föremål. 😉 Han fick även träna yttepyttelite lydnad. Chili fick träna på att snurra i cirklar, fortfarande svårt åt vänster, så jag hämtade en slalompinne som faktiskt gick att sticka ner i gräset i den snöfria delen av trädgården och så fick han gå runt den och äntligen fick han till hyfsade vänstersnurrar. Sen var det fyra väldigt trötta hundar, jag tror det som tog hårdast var allt stök de höll på med i hundhus och -gård. 😉

Idag började vi med sovmorgon; släppte ut hundarna för en snabbkiss vid 7 och sen sov vi allihopa gott till larmet ringde kl. 9. Garibaldi och jag for iväg till Staby ridhus för att träna agility, idag var det en klurig bana med bland annat balans och slalom, tydligen så går balansen bra inklusive kontaktfälten (jag har inget direkt kommando utan bara ropade ”stanna, stanna!!” och han stannar fint med baktassarna och ibland även framtassarna på kontaktfältet. Däremot gick INTE balansen när han var på min högra sida… först fick jag bara upp honom 2 meter, sen hoppade han ner, sen så småningom sprang han hela vägen upp, men hoppade ner från mittdelen… högt, men det verkar inte bekomma honom… puh. Slutligen fick jag honom att springa hela vägen upp, hela mittdelen och sen en meter på nerfarten innan han hoppade ner… det fick räcka. 😉  Uppenbarligen är högerhandling svårt och varje ny grej måste läras in separat. Det låg en tunnel under hindret också, vilket kan ha bidragit till svårigheten. Banan vi körde var denna:   http://tokhundarna.files.wordpress.com/2013/03/imap-0017.jpg  Gari och jag körde delar av den, bland annat 4, 5, 6, 7 och 8 i följd, vilket gav slalom mitt i en bana, något som vi inte alls testat innan men som gick bra om jag är med och styr honom massor med kroppen. Det går faktiskt framåt hela tiden och det är ju himla kul. 🙂

Våra spårmarker idag

Våra spårmarker idag

När jag kom hem blev det te och mackor, sen satt jag och blinkade som en uggla men istället för att gå och lägga mig på soffan (som jag egentligen var mest sugen på….) så gick jag ut och la spår till grabbarna bus, på skarsnön nere på fälten. Det blev ca. 250 meter till Sigge och 450 till Gari. Spårarbetet var…. vimsigt, det var tydligen jättesvårt att spåra på hård skare med en del vind, jag hade iofs räknat med det så jag var jättenöjd med hur de jobbade ändå. Sigge körde lite väl mycket muskler ibland, medan Baldi körde mer ”zick-zack” över spåret och tog sig fram på det sättet. På ett ställe i hans spår hade jag runda en stor sten som gick i dagen och alltså korsat mitt eget spår men det fixade Gari, om än lite vingligt. 😉

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Sigge efter avslutat spår, får roa sig med att jaga bollen, bästa aktiveringen enligt honom

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

Gari får en paus i spåret då det är jobbigt

 

Avslutade med en promenad på fälten med gamlingarna och även Sigge fick följa med då han inte fått lika mycket aktivering som Gari idag. Slutligen så fick de till kvällsmat varsin färsk fläsklägg, på 8-900 gram, förutom Sigge som fick oxsvans i samma mängd, eftersom han avskyr rått fläskkött. Det tog nog på grabbarna för nu sover de som små snarkande stockar. Älskade finpojkar!

Promenad, Sigge busar med husse

Promenad, Sigge busar med husse. Nya fina halsbandet har Sigge förresten på sig, samma som brorsan fast blått istället för Garibaldis rosa. 😉 Beställt från England till det facila priset av 250 kr inklusive frakt. 🙂  Tog en vecka att få det, snabbt och bra!


Lämna en kommentar

Drag, lydnad och agility

I helgen känns det som att jag äntligen kommit igång igen ordentligt efter att ha varit sjuk. I lördags blev det en sväng till stan för att handla mat och andra nödvändigheter, när vi sen kom hem tog jag tag i lite träning med hundarna. Först en uppvärmningsrastning med Sigge där Chili också fick hänga med, sen in med Chili och ut med sele, draglina och spark till Sigge, plus ett par skålar och köttbullsbitar. Ställde upp skålarna med kanske 75 meters mellanrum och sen körde vi mellan skålarna några gånger. Det gick snabbt för Sigge att fatta och trots att jag la godis en den skål vi stod vid så fokuserade han snabbt om till den i andra änden av sträckan. Ökade på sträckan lite så det var drygt 100 meter och körde några gånger till. Sigge skötte sig verkligen utmärkt idag!

Chili, matte och Sigge

Chili, jag och Sigge för några år sedan när vi fotade till en artikel jag skrev i Dubbelsporren. Numera får inte Chili dra pga sin spondylos, vilket är lite synd för de drog fint tillsammans.

Bytte hundar och tog ut Garibaldi och Kenzo på en runda, sen in med Kenzo och så fick Gari dra sparken. Han skötte sig också bra, inte riktigt lika fokuserad framåt som brorsan men bra nog. Gick en sväng upp för backen, där drog han nästan inte alls eftersom vi inte hade något som lockade, men det räknade jag med, däremot på vägen tillbaka så drog han riktigt bra. Efter dragträningen så tog jag direkt ett pass lydnad med Gari, för att se hur han jobbade när han var lite fysiskt trött. Det gick utmärkt, bättre än jag hade väntat mig och vi körde en del kedjor samt en del enstaka moment. Mest vanlig lydnad men även lite rallylydnadsmoment och nu börjar vi äntligen få till snurren ut från mig, däremot mot mig är lite svårare men börjar lossna det med.

Bytte hund igen och tog ut Sigge för ett pass rallylydnad som han gjorde jättebra. Fokuserad och uthållig och hans fotgående på höger sida börjar bli riktigt bra! Duktiga killen! Det var nu nästan mörkt men ändå – tänk att man kan vara ute och träna nästan fram till kl. 18 utan att behöva lampa!

Avslutade med att Chili fick träna på att snurra, han tycker det är jobbigt att tänka själv och blir rätt pipig men han börjar inse vad han ska göra. Funderade på om jag skulle ta och träna lite slalom med honom, dock med längre avstånd mellan pinnarna, bara för att stärka rygg- och benmuskler, tror det kan bli bra.

Igår var det äntligen dags för agilityträning i ridhuset igen, jag har ju fått två veckors ofrivilligt uppehåll pga sjukdom. Jättekul att köra igång igen men puh… ingen lek att springa omkring så där när man knappt rört sig alls på över två veckor! Första banan var dessutom trixig som f-n och jag fick springa rätt bra för att försöka hjälpa Gari… hade seriös andnöd efter första passet. Sen lugnade det sig tack och lov och vi körde delar av banan som gick riktigt bra. Avstod balansen då vi inte har några vettiga kontaktfält, det kommer att bli det samt gungan som vi ska fokusera på närmaste tiden framöver. Har anmält oss till en tävlingskurs som börjar i april och då ska hunden kunna alla hinder – i dagsläget KAN han A-hindret och balansen (men däremot inte gungan) men kontaktfälten har vi inte tränat så det måste bli fart med det nu.

Sötnos!

Finaste Garibaldi 

Andra banan var en enklare ovalbana med 5 hinder och två tunnlar. Tycker att Garibaldi haft lite dåligt driv senaste gångerna så idag bytte jag belöning till ett fat med godisbitar och en kastad pipboll och nu jäklar blev det fart på Gari. 🙂 Glömmer ibland bort att han visserligen gillar att kampa men älskar att springa efter kastade bollar och att springa till godisskål/fat är en absolut favorit.

Att jag är otränad kände jag av rejält idag! Två dagars fysisk aktivitet kändes, kan jag säga. Och ändå så gav jag mig ut och körde drag med Sigge idag igen…. 😉  Idag var tyvärr underlaget extremt tungt och jobbigt – i lördags gled sparken nästan av sig själv medan idag fick jag sparka så gott som hela tiden. Säkert jättebra för min träningsvärk…. 😉  Sigge tog slut ganska snabbt i det tunga föret, men vi fick kört 4 sträckor, totalt ca. 7oo meter. Därefter tränade vi lite lydnad och han var lite tagen av den fysiska ansträngningen, det märktes, men han jobbade på så gott han orkade och det mesta gick bra. Hans fot på högersidan är riktigt bra, jag är supernöjd med honom!

Även Gari fick träna lydnad och på honom märktes det också, precis som på mig, att två dagars fysisk aktivitet efter flera veckors overksamhet tar hårt. Han var duktig men kändes lite trött, så passset blev inte jättelångt, kanske 15 minuter. I och för sig hade han även fått springa lite sträckor när vi rastade – jag sätter honom och lägger några bitar godis ca. 1 meter bakom honom, sen går Kenzo och jag ca. 75-100 meter, jag kallar in Gari och när ha kommer ifatt oss får han springa tillbaka och ta godiset och så går vi vidare och han får åter igen springa ifatt oss. Det betyder att en sträcka på 100 meter för mig och Kenzo blir 3oo meter för Gari och det är ju rätt bra utnyttjande av promenaden när jag inte vill gå för långt pga Kenzo.

En gång under lydnadsträningen när jag och Gari kampade kände jag att hans tand tog i min knoge, sen tänkte jag inte mer på det men när jag sen kom in hade jag blod över hela knogen… oups. 😉  Lite spännande att jag inte ens märkte det…. då är man väl rätt engagerad i träningen antar jag. 😉

Avslutade med lite träning med gamlingarna, Chili fick träna på frivilliga snurrar – nu har han börjat snurra fint men bara åt ena hållet, så nu får jag nog försöka plocka fram snurrar åt andra hållet. Han fick även testa på att gå slalom med lite längre mellanrum än normalt och det gick fint, fast jag lockar honom genom portarna; målet är ju inte att få till en agilityslalom utan bara ren fysträning så då spelar det inte så stor roll hur vi gör det. Sist fick han leta godis i snön i trädgården, snötäcket är väl ca. 15-20 cm och ganska tungt och blött, när han letar godis så skrittar han fint omkring i det så det är säkert bra träning.

Kenzo fick göra samma sak förutom snurrarna och sen var alla hundarna nöjda – eller ja… när de väl hade fått mat efter att ha vilat lite DÅ var de till slut nöjda. 🙂

Känns skönt att ha varit så flitig med hundarna tre dagar i rad, kanske börjar den riktiga träningslusten verkligen komma tillbaka nu när dagarna blir längre och längre – det är nästan ljust på mornarna nu vid 6.30 och sen är det ju också nästan ljust ända fram till 17.30 – underbart! 🙂